En liten hjälpreda på jobbet
I onsdags var Frida med mig en radda timmar på jobbet på eftermiddagen.
Hon har tjatat om att få vara på mitt jobb och jag hade inte hunnit undan med det jag behövde få klart innan jag tänkt ta lite höstlovsledigt, så vi pallrade oss dit en sväng tillsammans. Hon är världsduktig på att vara med där! Hon pysslar och leker med några medhavda prylar och lånar och bläddrar i böcker och så. Men mest och helst av allt spelar hon spel på iPaden och kollar på film.
Vårt jobbhäng inleddes precis innan lunch av ett möte jag behövde vara med på. Efter en stund knackade en liten näve på mötesrumsdörren. När jag öppnade syntes ingen unge till, däremot fanns där en liten lapp:
Efter att vi käkat, skulle jag avverka några arbetsuppgifter. Frida fick plötsligt lite tråkigt och önskade sig en "ett mysigt ställe, till exempel en koja!". Hm... Jag tog fram ett lakan ur mitt klädskåp och tadaaa - ståbordet blev en koja! (Det är visst heeeelt normalt att ha lakan på jobbet, joooodå! Vi har fina grönområden med gräsmattor kring jobbet, där man vill kunna sträcka ut sig på sommarluncher förstår ni). Frida rullade in min besöksfåtölj i kojan och satt där och kollade film en stund, och jag kunde jobba på i godan ro. Win win!
Gounge. Vi hade en riktigt härlig dag ihop, för Frida var inte gnällig eller ledsen eller arg knappt alls på hela dagen. Det är inte alltid, kan jag meddela... Med en mamma och en lilltjej med samma sorts humör brukar det svänga betydligt då och då, även om vi båda snabbt återgår till positivläge när vi dramatiserat klart.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
