Stora små barn

Sambon och jag har haft vardagslyx ikväll. Frida har varit hos farmor och farfar (TACK), medan vi varit på Gävle Teater och sett föreställningen "Älska mig" med Alex Schulman. Det var toppenbra! Jag hade hade höga förväntningar men de infriades. Klokt, roligt, (själv)insiktsfullt, tänkvärt, underhållande.
 

Föreställningen handlade mycket om narcissism, hans och många andras, och om hur den bekräftelsebehovsstyrda livsstilen frodas idag med Instagram och Facebook och liknande. Han pratade en del om varför han blivit som han blivit, om sin barndom, om den lilla pojken som en gång var han. Så här skriver GD om det hela.
 
Jag reflekterade över min del i sociala medier-livsstilen och kopplingen till den lilla flicka som en gång var jag. Som Alex sa, att inuti alla vuxna går det också omkring ett litet barn de en gång var, och tänker man på det blir det ibland lättare att förstå sig på folk. Min lilla tjej har jag brytt mig om en hel del på sistone, haft en ovanligt nära koppling till, pysslat om. Då ser jag den här lilla trollungen framför mig:
 
 
 
Nä, nu är det hög tid att natta. Gääääsp!
 
/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0