Det blommar
Jag njöt lite av vårprakten i helgen. Lagom länge åt gången, för nu är det pollenpest ute för sådana som mig. Men jag nöp lite ogräs i landen och kollade in vitsipporna i slänten och scillan som är som ett halt hav på baksidan. Fint!
Fröken förkyld smet ut barfota och utan jacka igår när jag fotade blommorna.
"Jag MÅSTE bara få stå i det vackra havet!" utbrast hon och skuttade dit. ♡
Det blev ett par dar hemma i stilla ro för lillpinglan i helgen. Inte så mycket feber, bara en smula under natten till lördagen och på dagen. Däremot hosta och snuva, och inget läge för varken dans eller gympa i helgen (är det taskigt att bli lite tacksam för att slippa åka runt på sånt för en helgs skull?!). Efter några kryadagar hade Frida kraxat av sig det värsta och kunde gå i skolan idag igen. Skönt!
Hon var dock trött som en gnu i morse, nästan omöjlig att väcka. För att inte tala om mig, som var helt slut efter att Frida hostat och snackat och skrattat och hostat och knuffats och puffats i sömnen en massa extra inatt. Det blev hackiga timmar!
Men det där mer vanliga nattstöket med förkylningsknorr på var väl ändå uthärdligt.
Mindre skojigt var det att vid tretiden inatt plötsligen väckas bryskt av att den väna dottern satter sig upp i sömnen och daskar ned kudden stenhårt i mitt ansikte, så att det svider på kinden och linsen petades ur ögat. What?! "Jag kulle bara lägga kudden närmare dig" mumsade förrövaren innan hon började snarka helt borta igen som om inget hänt. Snacka om att bli uppjagad - efter att jag hittat linsen och pillat tillbaka den i ögat var jag helt uppskruvad, och det tog en stund innan pulsen tickade normalt igen så att jag kunda somna om på nytt. Tro vad hon drömde? Busunge. ♡
Nu blir det nattatajm - om jag nu törs. Vad som helst kan ju tydligen hända, haha!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
