BUSBLOMMA

När man sitter uppe och ugglar sent och plötsligt blir sugen på en massa onyttigheter, ni vet. När man funderar över om man har några chips hemma (som tur är inte!), eller något godis (knappt det heller faktiskt!), eller det möjligen kan duga med rostbröd och marmelad (orkar inte fixa) - då vet man att det är dags att gå och lägga sig!

Mitt första steg mot bättre vikt skulle kunna vara så enkelt - att sova mera. Tidigare.
Det låter så okomplicerat! Det borde vara det. Men ändå är det inte så lätt.

Attsingens!

/Jenny

Jag älskar det här barnet vi har. Jag älskar henne så mycket att det inte är riktigt klokt. Jag älskar hennes miner, hennes glada stora hjärta, hennes roliga finurliga prat, hennes kramar och gos, hennes humör (jo, faktiskt), hennes lilla fina kropp, hennes lockar, hennes blå blå ögon, hennes klappar över kinden. Jag älskar allt hon är och allt hon kan och lite till.

Igår kväll somnade Frida klockan åtta. Vanlig tid.
Idag vaknade hon klockan sju - helt berättigat, efter hennes typiska 11 timmar.
Hon var trött. Jag sa: "Det är tiiidigt, vi är lediga, sov en stund till du."
Pappan var redan uppe och skramlade, han skulle ut på landet och jobba hårt idag.
Ändå gosade hon in sig mot mig och 20 minuter senare somnade hon om.

Sedan vaknade vi klockan halv tio. HALV TIO!
Dessutom gosade vi i sängen, småpratade och lekte i nästan en timme till.

Ibland älskar jag det här lilla barnet ett extra litet snäpp, fast det inte borde gå.

/Jenny

Såhär sista veckan innan vardagen rullar in, skulle vi ju passa på att komma in i normala rutiner. Så var det tänkt, nu när vi skulle vara hemma och allt.

Frida ligger ungefär en timme fel i tiden hittills. Kommer i säng en timme senare än på vardagskvällarna (somnar runt kl nio nu alltså) och slår upp sina blå på morgonen minst en timme senare än morgonbrådis, dagistider och jobbflex tillåter (strax efter åtta). Helt okej och "vändbart" till åtta-kvällar och sju-mornar utan att bryta ryggen av sig.

Mamman? Jag har inte lagt mig före halvtvåtiden på länge... Men såvitt jag minns såg det likadant ut före semestern, så jag kanske är i fas redan? Haha. Fast nattning klockan tolv vore nog lämpligare än två, kan man lugnt säga. För både kropp, själ och energinivåer.

Idag vaknade dock Frida klockan fem. FEM! Stillsam men klarvaken, pratade glatt på. Hon måste ha drömt något, för hon gnydde om festis direkt. Jag förklarade att hon INTE sovit klart, men hon hade svårt att komma helt till ro igen. Klockan sex gick jobbarpappan upp, då blev det lite gråt och tandagnissel förstås men jag envisades med att det faktiskt var natt fortfarande för oss. Strax innan sju slocknade hon äntligen igen - och sov till klockan halv elva!!! Käka frukost vd lunchtid, hej hopp.

Ingen ordning på rutinerna idag alltså - men ett härligt sätt att inleda sista semesterdagen.

/Jenny

Idag har vi tillbringat eftermiddagen i Strömsbro med S och lilla I, vi lediga.

En lunch (tack!).
En tur till badet i Testeboån - kan det ha varit årets sista utomhusdopp?
(Dagens jag mötte Lassie - Daniels Westlings syskonbarn badade där också.)
En stund i lekparken.
En kort stund hemma hos dem, med toabesök och lite lek med badboll ute.

Trevligt alltsammans.
Men sedan:

VÄRSTA utbrottet från Frida vid hemåkningsdags.
Verkligen gaaaaalet arg, ledsen, hysterisk. Länge och mycket som aldrig förr.
Försöka trösta, avakta, prata, krama, trösta igen och ryta ilsket.
Ge upp.
Bära ut tokskrikande, fäktande och gråtande treåring till bilen.
Svettas.

Ungen vaknade faktiskt ilsken idag. Spratt runt här som ett bi i morse och muttrade.
Hon påstod senare att hon drömt inatt att hon skrek åt mig.
Kanske skulle jag ha insett att den här dagen inte skulle bli den mildaste av dagar?

Treårstrots. Vi har haft en hel del... utspel på semestern, men toppen är visst INTE nådd ännu. Lilla fröken har humör som en brandfackla. Lik mamma, haha. Löööövli. Som tur var hann vi bli vänner på kvällningen, lilla fröken gos plockade fram sin rara sida till sist.

Imorgon är en annan dag. Godnatt!

/Jenny

....såklart. Det är ju en bra grej. Jag är trogen min (o)vana idag.

Klockan är midnatt.
Jag ska på jobbresa till Västerås i 3 dagar imorgon.
Jag har inte packat ännu.
Tåget går 06.26. Piiiip.

Jaha, men så intelligent av mig. Nu igen.

/Jenny

Många familjer pratat om "hell hour". Ni vet, när man kommer hem från dagis, ungen är hungrig och trött, allt är fel, skrik och gnäll, tjat och gnat... Pulsen är på 190 på mamman, som bara vill kunna trolla fram middagen på 2 röda sekunder för att få tillbaka blodsockret och energin på plus igen.

Riktigt så är det faktiskt inte här - ta i trä.
Nästan aldrig, i alla fall.
(Det ska vara jag då, som kan få lite matpanik...)

Frida leker nästan som allra bäst, när vi kommer hem från dagis. Fantasin tycks flöda, hon går runt och småpratar för sig själv och hittar på massor av grejor. Det är precis som om hon njuter av att vara själv och leka med sitt eget en stund, efter allt kompisbus på förskolan!

(Eller så hjälper hon till med maten, det är också en favvo just nu. Eller äter galna mängder körsbärstomater och lite morotsstavar vid bordet, medan hon leker med nåt litet plock.)

Idag såg det ut såhär: Frida och dockan Elin sitter och snackar i lektältet.

Om vi har kvar den där lilla, lilla yttepyttesoffan (ärvd efter min farmor, för övrigt) när Frida blir vuxen, ska jag påminna henne om att en gång i tiden fick hennes söta rumpa plats på den där! Haha. Obegripligt.

/Jenny

Igår när jag skulle sätta Frida på pottan innan jag lade mig (stående vana, funkar finfint, hon sover vidare som en stock och sängen är torr mest jämt), upptäckte jag att hon redan var blöt. Attsingens. Men hon hade inte vaknat än, och därmed kunde jag genomföra THE SMIDIGASTE kiss-i-sängen-åtgärderna någonsin. Klart på 5 minuter.

1. Hämta rena småtrosor och våtservetter. Check.
2. Sätta halvsovande unge på pottan (vaken nog att inte falla av...). Check.
3. Dra loss övre lagret lakan + våtskydd (dubbelbäddat is king). Check.
4. Torka liten rumpa + tvätta, tvätta, tvätta med våtservetter. Check.
5. Ta på rena trosor och stoppa ned liten trött viol i sängen igen. Check.
6. Stuva i tvättmaskinen och ställa timern, så att den är klar lagom till frukost. Check.
7. Gå och lägga sig till ljudet av småsnarkande, sovande 3-åring. Check.

Trolleri! Pappan vaknade inte ens till.

/Jenny

För en stund sedan gnydde en liten röst om våt säng och lite praktiskt pyssel vidtog. Har tagit ur nedkissade lakan och täcke ur Fridas säng och laddat maskinen för imorrn bitti. Jag VISSTE ju att jag borde "potta" Frida tidigt ikväll, så mycket som hon drack till middagen. Men hon har varit väldigt duktig med torra nätter ett tag, så enstaka bakslag förvånar inte! Lilla bumsingen.

Nu snusar hon i vår säng och ville bestämt ligga kvar där, så vi håller tummarna för att slippa byta där också... Och att få sova någorlunda, de få timmar som är kvar till uppstigning!

Ha en bra vecka!

/Jenny

Simningen idag var en fröjd! Frida dök MASSOR av gånger! Med simglasögon, förvisso, men ändå! Detta är ett stort steg framåt. Hon tyckte det var väldigt kul när jag också hade brillor och gjorde henne sällskap under ytan, så det körde vi stenhårt med. Tänk att det verkar ha lossnat lite!

Nu ska vi bara komma iffrån det här med att hon alltid, alltid, alltid vill hålla i mina händer eller runt min hals. Komma ifrån att hon är lite skrajsig för att drutta i vattnet utan ett fast grepp i något. Men det kommer. Det kommer!

/Jenny

Ett halvår tog det. Sex långa, långa månader.
Än är jag inte säker på om vi är heeelt safe, men jag tror det.
Det känns så.

I oktober slutade Frida med blöjor på dagen
I samma veva slutade hon att bajsa.
Typ helt.

Det resulterade i månader av ELÄNDE kring hennes mage och rumpa och bajsandet. Det var diverse mjukgörande mediciner (trots att hon faktiskt inte var hård i magen), besök hos doktorer, skikande över ond rumpa, överjävliga lavemang, lock och pock och tjat och tårar och oro och såååå mycket energi som gick åt! Stackars unge, så jobbigt det har varit.

Låååångsamt har det blivit bättre, med undantag från några bakåtkullerbyttor. Först blev vi av med lavemangent, sedan medicinerna, skriken och gnället minskade alltmer, resultaten i blöja och potta och toa ökade - allt medan vi höll tummarna så de blånade.

Nu tror jag faktiskt att vi kan blåsa faran över!

Jag har ända sedan oktober skrivit upp hur ofta Frida bajsat, för att kunna ha koll på hur allt fungerar (viktigt inte minst vid läkerkontakterna). Till en början var det gleeeest mellan noteringarna, men under slutet av mars är almenackan helt fullklottrad! Hurra! Nu kan det bli "lyckat resultat" både en, två och tre gånger om dagen, och inte ett pip och gnäll hörs det heller. Helt fantastiskt.

Efter det här halvåret, är det här normalläget rena undret.
Så glädjande att man vill hjula sig fram!

/Jenny

Jag sitter vid datorn och Frida leker intill på golvet med en massa småsaker. Hon stoppar en liten plastfigur under min stol och säger:

- Stawosch kan vara här under mamma, den får inte barn se.
- Vad säger du Frida, Star Wars? Vem brukar prata om det?
- Det gör E, och stor-A. Det heter Staaaaaawosch. Det får inte småbarn se.
- Varför inte?
- För... för att de stänger in alla i fängelse. Så HÄR stort fängelse!
- Berätta mer, Frida. Är Star Wars roligt eller läskigt?
- Läskigt.
- Brukar de leka det på dagis?
- Ja. Då blir jag tvungen att leka också, mamma.
- Haha, jaha. Vad leker man då?
- Då måste man stå upp, och se ARG ut. Så här.

Man spänner musklerna och gör en arg min = STAWOSCH minsann!

Frida fortsätter beskrivningen, och berättar levande med heeeela kroppen hur leken går till:

- Sen stänger man in alla i fängelse. Bam! Och så sen flyger man på en flygmatta, då kan man också se arg ut. Så här!

Sen är leken tydligen klar. Eller så börjar man om igen, jag vet inte. Behöver jag berätta att E och stor-A (som hon påstår introducerat denna lek) är grabbar? Och att den ene har tre storebröder? Jag tycker i alla fall att leken verkar lite... stel. Inte så festlig liksom. Men att höra och se henne berätta om den, DET var riktigt festligt däremot!

/Jenny

Frida är faktiskt väldigt snäll, det måste jag säga. Duktig. Hela tiden, genom alla faser hittills. Ja, HUMÖRET kan ju växla, särskilt numera, men det går så snabbt! De envisa, arga eller gnälliga stunderna är korta och intensiva, övrig tid är hon väldigt grund-glad och förnöjd. Sprudlig.

Frida gör sällan riktiga dumheter, i alla fall jämfört med vad jag väntat mig att barn ska göra. Hon har varit och är fantastiskt duktig på att inte röra sådant hon inte ska, till exempel. Hon är försiktig med saker, noga med att inte kladda ned och förstöra och sådär. För det allra mesta.

Ibland inträffar dock undantag.

I lördags när vi skulle iväg på en liten tripp, lekte Frida i vardagsrummet medan jag duschade och gjorde mig klar. Pappan var på stan. När jag gick in för att kolla till henne, kom hon framhoppandes och såg VÄLDIGT mystisk ut, hyssjade mig och viskade "schhhhhh, säg inget, säg inget, schhhh!" Eeeeeehhh - vad har du gjort, liksom? Jo, hon hade dekorerat väggen! En knapp kvadratmeter av vardagsrumsväggen på ett undanskymt ställe var plötsligt täckt med väldigt fina gubbar och figurer!

Det var blyertspenna, tack och lov.

Det som tagit typ 15-20 minuter att rita dit, tog dock 30-40 minuter att sudda bort från den knöggliga målade vävtapeten. Vi blev sena dit vi skulle, men väggen blev ren. Puh! I efterhand tyckte jag det var lite synd att jag inte fann mig och tog ett foto först, för det var faktiskt riktigt fint ritat... Men jag var för upptagen med att förklara hur OERHÖRT dumt och olämpligt det är att rita på väggar!

Idag höll Frida också på och smög i vardagsrummet, och hyssjade åt mig. Jag bad henne visa vad hon gjort, men hon lade sig på soffan och gämde sig under en filt istället. Jag undersökte det smussliga området och fann orsaken. Denna gång visade det sig vara en liten dockskåpsnalle som blivit... hrm... något hårdhänt behandlad.

Frida hade pillat ned både nallen och dess armstumpar bakom en kista i vardagsrummet, för att vi inte skulle upptäcka att hon haft sönder den! Filurig unge. Vi tog ett snack om att man måste berätta även när man gjort något tok, att det inte är farligt. Än så länge är hon ju lättolkad och genomskinlig, men det lär ju inte hålla i sig hur länge som helst!

Lilla gumsingen. Hon har såååå bra känsla för när hon gjort något hon egentligen inte borde - det är bra!

/Jenny

...är här hemma numera inte att tvätta av sig innan man sticker hemifrån, utan syftar på Fridas (ibland vacklande, men dock relativt återkommande) toavana att göra nummer två i blöjan direkt efter att hon vaknat. Magen mår fint då och mammans hjärta lever lättare minst ett dygn till. Tjolahopp!

Ha en bra dag därute.

/Jenny

Glömde ju berätta - det är en historisk dag idag! Frida har druckit mjölk. Ett helt glas. MJÖLK alltså. Fröken "Jag gillar inte mjölk" som bara smakat nån enstaka droppe förut, slog till och förvånade stort vid middagen idag!

- Jag vill ha saft, mamma.
- Nä, idag blir det vatten. Eller vill du kanske ha mjölk, som jag dricker?
- Ja.
- Va? Vill du smaka av min mjölk?!
- Ja tack. (Frida småler, väl medveten om att det här är stort)
- Varsågod! (säger snopen mamma - medan Frida dricker...)
- Mmm, det var gott, mamma! Nu GILLAR jag mjölk! Nu kan jag få mjölk på dagis också!

Ungen klunkade sedan till min stora förvåning upp en tredjedel av mitt stora glas, så jag frågade om hon ville ha ett eget. Japp, det ville hon. Halva det glaset slank också ned! Så småningom hade vi ätit klart.

- Vill du dricka upp din mjölk innan du går från bordet?
- Nej tack.
- Varför inte? Du gillade ju mjölk idag?
- Jaaa... Fast nu har jag tröttnat på mjölk. Drick upp det du.

Jaja. Underbart är kort sägs det ju, haha. Det höll en stund i alla fall.
Vi får väl se om det var en dagslända...

/Jenny

Just nu verkar Frida väldigt bred i sitt lekande och vad hon gillar. Hon smälter ju totalt för små dockor, dockskåpet, Hello Kitty-grejor, glitter och rosa och danskjolar och annat väääldigt typiskt flickigt. Men samtidigt har hon önskat sig bilar, körde Rorri racerbil-kalas-tema och diggar Byggare Bob.

I kalaspåsen på födelsedagen fick barnen bl.a. varsin bokstav i trä, första bokstaven i det egna namnet. Frida fick såklart ett F. Det är rosa med röda prickar på och har en liten guldkrona högst upp. Frida vet mycket väl att det är ett F och har pratat om det. Men mestadels är det en "fiftnyckel" (=skiftnyckel), minsann.

Frida går runt här med sin fiftnyckel och fixar grejor. Skruvar åt bordsben, justerar muttrar, trixar till däcken på vagnen. Det verkar VÄLDIGT bra att ha en fiftnyckel till hands hela tiden!

/Jenny

Det är en evig tur att vi inte har en särskilt lättväckt unge just nu! Det lyxiga, tjocka vintertäcket som jag plockade upp från källaren härom dagen, prasslar såååå hysteriskt att det baske mig skulle kunna störa grannen! Ska man prata i nattens mörker, gäller det att ligga blick stilla för att fras och prassel ska avta så att man hör vad den andre säger... . Men det är värt det, för det landar likt en underbar, varm, ombonad, fluffig värld runt mig i denna kyliga vinter! 

Vår lilla gosunge är väl härdad av mitt ihärdiga snoozande på mornarna, haha! I morse ville hon inte gå upp. Hon vaknade självmant ovanligt tidigt (vilket är typ 7 för oss i bortskämda familjen!), pep och grät och ville sova mera. "Är det morron? Neeeej! Jag vill sova mera, jag vill sova när det är riktig kväääääll!" Vad säger man? JAG MED.

Vi sprang upp för ett morgontoabesök och kurade sen ihop oss igen och kramades under det tjocka flufftäcket en stund! Det får aldrig vara för bråttom för att hinna en mys-stund! Tårar torkades, ögon blinkades igång och livsandarna tilläts vakna. Aaaaahhhh.

Nu har jag just lunch-pausat på nya fina sushirestaurangen Kao på söder. Tillät mig att lockas iväg av några kollegor - matlådan kan väl ligga till sig nån dag till? Nu jobb jobb jobb igen!

/Jenny

Frida är härligt nog väldigt generös med kramar, pussar och närhet för det allra mesta. Även till folk hon knappt känner - något som kanske uppskattas i varierande grad av mottagarna! Ibland händer det i och för sig numera att förrådet tar slut liksom.

- Nu har jag bara EEEEN puss kvar, mamma! Den ska jag spara.
...eller...
- Nu har jag EN hård kram kvar. Bara EEEEN hård.

Som tur är kan man oftast få fylla på, genom att GE henne några pussar eller kramar! Haha.

När man ska skiljas åt, ska det först delas ut en puss och en kram. Sedan går man lite isär och då tillkommer en slängkyss och luftkram ckså, med tillhörande Mmmm-ljud. Om hon har pratat i telefonen med någon, avslutas alltid samtalen med att hon smack-pussar på telefonen och kramar om den med ett Mmmmm-ljud även då. Det är noga att man sköter de här ritualerna, annars kan typ himlen ramla ned och jorden gå under. Eller i alla fall kan den lilla söta bli topp tunnor rasande arg och otröstligt ledsen!

/Jenny

Frida har börjat byta om ganska ofta när vi kommer hem efter dagis. Av med det hon har och på med en klänning, är det i så fall ofta som gäller.

Jag funderade nån gång på varför hon börjat med det där. Typ fem sekunder senare insåg jag ju att hon väl härmas som vanligt! För hur gör jag? Fem minuter efter att jag kommit innanför dörren, har jag hunnit skala av jeans och bygel-BH och hoppat i mysbrallor och mjukis-BH! Simsalabim - hemma-läge.

Idag innan vi skulle ge oss ut i julklappsträngseln, hade Frida och jag en liten konversation.

- Ska vi åka till stan eller?
- Nja, vi ska inte till stan, vi ska till ett köpcentrum med många affärer.
- När ska vi åka mamma?
- Alldeles snart, jag ska bara ta mig lite kläder.
- Men du HAR kläder, mamma! (pekar på mina mysbrallor och sunktröja)
- Ja, fast jag vill byta till jeans och nån finare tröja. Vill du också byta till jeans?
- Nej, jag vill INTE det. Jag tycker jeans är lite... lite okväma faktiskt!

Jaaa mitt hjärta. Jeans är ibland helt klart okväma. Ha dina mysisar du så länge du kan och vill! Mjuka barnmagar ska behandlas varsamt, utan hårda linningar. (Mjuka mamma-magar i andra sidan bör istället då och då påminnas om att de behöver skärpa till sig en smula!)

/Jenny

På förmiddagen ringde de från förskolan. Min först tanke när jag såg numret var "Shit, nu har Frida kräkts eller nåt, och vi som ska iväg och vaccinera snart!". Men istället hördes en liten, bekant, mycket glad röst säga:

- Hej mamma, jag har bajsat på pottan! På förskolan! Tvååå små bajsar!

Hahaha. I vår klart övernaturligt toaintresserade tillvaro är detta ett MYCKET glädjande samtal! Särskilt eftersom det var allra första gången en riktig nummer-två-leverans skedde på pottan, om än liten.

Hemkommen ikväll gnällde Frida mycket över ont i rumpan, men sedan lyckades hon producera en bajsblöja också. Halleluja säger jag bara, halleluja!

/Jenny