Hjärtlig överraskning

Sambon som tycker det är rätt onödigt med presenter och alla hjärtans dag, kom nyss hem med en delikatesskorg med godsaker till både mig och Frida, en chokladkaka och kort med fina ord. Tack!
 
 
Nu har vi mumsat ost och kex och frukt, hela familjen har myst tillsammans i soffan med tända ljus överallt. Strax blir det fin-hämtpizza från Isaks Corner (det var liiiite väntetid en dag som denna, nämligen).
 
Vi har det bra vi. ♥♥
 
/Jenny
 

Ha det så hjärtligt

Idag är det alla hjärtans dag. Vi vuxna ligger ganska lågt, sambon fick ett fint kort med kärleksfulla ord och så har jag gett en gåva till välgörenhet. Men Frida fick ett litet paket av mig i morse, jag kunde inte låta bli. Bara en småsak hon önskat sig av mig i förbifarten.
 
 
Frida har pysslat lite fina  kort till oss på skolan, och så har vi fått teckningar. Det var också hjärtligt (skönt) att bilen gick igenom besiktningen idag på eftermiddagen, hehe. Men den allra finaste "presenten" var ändå detta:
 
På skolan har varje barn fått sätta upp en lapp om vad kärlek är för dem på ett stort hjärta på dörren. Det står "pussar, venskap, kramar, varmt" och annat fint på de små lapparna, nogsamt präntat med fint vingliga små sköra bokstäver. Vad vår fina skrutt skrev?
 
"FÖRÄLDRAR"
 

Söta unge! Kärlek är föräldrar - det är ju så fint att det är inte klokt! Jag blir innerligt glad på riktigt. ♥♥♥
 
Nu ska jag gå ned i tvättstugan (allt är inte lyx på alla hjärtans dag, haha), och så ska vi köpa hem lite käk när sambon kommer hem strax.
 
Ha en fin kväll och en god helg alla!
 
/Jenny

Torrt eller kallt, tack

Nämen nu får det ju vara NOG, alltså. Den här förbaskade icke-vintriga blaskvintern gör mig galen! Blött, grått, trist för kidsen och framför allt ooooutsägligt skitigt.
 
Det är inte kul att hämta barn på skola och förskola nu, alltså. Särskilt inte om man tänkt åka någon annanstans än hem... Vi snackar GROTESKT skitiga ytterkläder. Två-tre uppsättningar fullkompligt tokleriga och blöta ytterplagg per dag, typ. Bläää. Dessutom nöts de alldeles förskräckligt...
 
Ge mig snö och kallt igen, tack.
Eller möjligen varmare och torrt väder.
 
Det här går ju inte.
 
/Jenny

Aktivitetssöndag

Idag har det varit det ena efter det andra. Vi startade dagen med tidigt upp-och-hoppa för att åka till Fridas skidskoskola i Skutskär. Det var näst sista gången, och jag följde med som publik medan pappan och Frida åkte på isen. Kul att se lite vilka framsteg hon gjort i vinter!
 
På väg. Inget toppväder, men har väckaren ringt strax efter kl 7 på en söndag så
kan man väl lika gärna pallra sig iväg liksom. Och i Skutskär var det nästan torrt!
 
 
Sambon tyckte jag valt fel färger på paraplyet... Oops. (SAIK vs Skutskärs IF)

När vi kom hem igen säckade både jag och sambon ihop i en trött hög, och tog en grymt avkopplande liten lur i soffan medan Frida kollade på film. Sedan var det lunchtajm och därefter dags för nästa aktivitet: Fridas gymnastik. Förra helgen missade hon ju på grund av feber, men idag var hon där - och liiika förtjust som efter första gången. Kul!
 
 
Efter gymnastiken hamnade Frida hos en kompis, medan jag gick på ett möte för att sedan byta av sambon som åkte och tränade. Lägg till detta lite plockande, fixande och grejande i hemmet, sådant där vardagligt jox som alltid liksom bara pågår.
 
Hm, vad hände med det här med "vilodagen"? Fast det är klart, en timme småsnarkande i soffan är inte illa pinkat, det händer inte varje dag.
 
Ha en bra vecka!
 
/Jenny

Äntligen!

Så här glad blir man när man har tappa-tand-skräck och den obeskrivligt lösa framtanden ÄNTLIGEN lossnar av sig själv när man äter pannkakor!
 
 
Sötunge. ♥♥♥
 
/Jenny

Frida firades lite extra

Det hände en annan kul grej på Fridas födelsedag igår. Vi fick besök!
 
 
Lokaltidningen har en serie nu där de skriver om "vabbruari" och går hem till krassliga barn med en liten present, och de efterlyste fler personer som ville ha ett sådant besök och bad folk maila in. Jag tänkte att det skulle pigga upp fröken "Det kommer inte att hända NÅT kul på min födelsedag om inte jag får gå till skolan!" så jag skrev några rader till tidningen. Och de kom! Och Frida blev såå glad. Roligt.
 
Här finns artikeln att läsa på webben
 
Nu ska jag fortsätta äta lunch på min lunch...
 
/Jenny

Vi har en sjuåring här hemma

Idag fyllde Frida 7 år. SJU! Nämen alltså det är ju ungefär huuur konstigt som helst att hon redan är så stor. Det känns som om hon kom alldeles nyss! Fast samtidigt känns det som om hon alltid funnits här, hon är ju en så självklar del av våra liv.
 
Årets foto i lokaltidningen - Frida 7 år.
 
Lokaltidningens foton på Frida när hon var 6 år, 5 år och 4 år. Nog är hon lik sig!

Jag har länge känt att jag vill stoppa tiden, för att hon är så ljuvlig just nu. Fast sedan går det ett år, och så inser jag att jag känner likadant då. Och likadant igen, om ytterligare ett år. Det gör mig glad, för jag inser att så kommer det nog att fortsätta. Det är ju hur spännande som helst!
 
Älskade unge. Jag har fått ett dubbelt så stort hjärta sedan du kom. Ett rödare och varmare och känsligare hjärta. Ett öppnare hjärta, med en dörr alltid på vid gavel för kärleken till dig, lilla unge. Kärlek in, kärlek ut. Du är fantastisk på att visa kärlek, jag lär mig mer av dig om det varje dag. Du är energisk, du är glad, du är tydlig, du är modig, du är känslosam, du är sprallig, du är nyfiken, du är omtänksam. Du har humor, du är ljuvlig knasig och fantastiskt gosig. Du är BÄST. Sluta aldrig vara du, för du är så underbart perfekt precis som du är.
 
Idag blev det en annorlunda födelsedag på sätt och vis, för Frida var fortfarande krasslig och hemma från skolan. Feberfri idag, men med dum hosta (som hon ju alltid får...). Frida ville till skolan och få bli sjungen för och grattad av klasskamraterna, så hon var inte speciellt förtjust i det här hemmahängandet idag till att börja med.
 
Allt eftersom dagen gick, deklarerade hon dock nöjt att det här var en toppebra födelsedag. Så skönt! Själv tyckte jag det var jättemysigt att dagen kunde få vara bara hennes, på det vis hon ville, i hennes takt. På grund av smittrisken blev det inte en dag i skolan och inte med farmorn och farfarn på fikakväll som planerat, men ändå blev det alldeles, alldeles utmärkt.
 
Sent igår kväll insåg jag att båda föräldrarna varit förvirrade och glömt köpa familjetraditionsenlig frukostbricks-ros till sjuåringen! Rackarns. Jag tog en bilsväng till de få ställen som hade öppet fortfarande, men tyvärr kammade jag noll. Då får man vara lite kreativ... Jag pysslade pappersblommor. Första försöket och sena natten - det hade kunnat gå hur som helst, men det blev okej. De fick med beröm godkänt av födelsedagsbarnet - sicken tur!
 
 
Pakethögen föbereddes också på nattkröken - liiite för många grejor som vanligt...
 
 
På morgonkvisten uppvaktade jag och pappan lilla födelsedagsbarnet med sång och frukostbricka. Frida öppnade några paket, glad i hågen och jättenöjd. Sedan föreslog jag att hon kunde spara några paket till senare på dagen, eftersom vi skulle vara hemma. Hon sa till min förvåning ja direkt - det är inte nån everyday-sjuåring det här inte! Men det blev kul, vi körde skattjakt på de tre sista paketen under dagen sedan och det älskade Frida.
 
 
Faster E hade skickat ett så fint kort på posten, från "ooooohhh"-ade och "åååååhhhh"-ade som en tok när hon öppnade detta vackra grattiskort.
 
 
Större delen av dagen har jag och Frida ägnat åt att bygga ihop hennes nya Barbiehus. Det heter Barbie Mega Bloks Build´n Style, och är typ som lego fast med vissa större delar som bas och små mini-Barbiedockor till. Jätteroligt projekt faktiskt! Frida älskade både byggandet och huset och har lekt med det massor, när hon inte tränat trolleri med sina nya trollerisaker eller pillat med något av det andra hon fick.
 
 
När pappan kom hem igen blev det familjehäng, där födelsedagbarnet valt favvokäket sushi såklart till middag. Sedan försökte jag peta ned henne i säng i tid, eftersom hon sovit som en kratta inatt med hosta och mardrömmar. Det blev ändå ganska sent till sist, men det får duga så. En födelsedag är en födelsedag!
 
TACK alla som uppvaktat Frida - som kommit förbi med presenter, skickat saker på posten, gratulerat via telefon, på Facebook eller Instagram, skickat mail och hört av er på alla möjliga sätt. Både Frida och vi blir glada!
 
Imorgon ska Frida till skolan igen, och jag till jobbet. Två vardagar och sedan helg igen, jotack det känns ju alldeles lagom! Inte lagom för att-göra-listan på jobbet, men alldeles finemanglagom för själen.
 
/Jenny

Vabbruari är här

Igår fick Frida huxeliflux feber. Det bidde varken skridskoskola eller gymnastik, utan en hemmaheldag med en kaminvarm skrutt i pyjamas med mestadels soffhäng. Hon klämde till och med två timmars sovstund mitt på dagen - DÅ vet man att hon är kroknad, för det händer inte ofta.
 
Idag blev det alltså VAB-tajm. Årets första. Febern har hållt i sig stadigt även idag, men lite lägre. Jag har lyckats krångla henne genom duschen och fått på myskläder i alla fall, och hon har varit betydligt mer aktiv. Skönt!
Kände mig liksom delaktig i nyhetsflödet i morse.
 

För att fly TV och iPad en stund hittade vi på annat att göra, t.ex. hederligt Othello...
 
...och så pysslade Frida ihop en liten strumpkompis.
 
Jag vabbar vidare imorgon, så får vi se om hon piggar på sig ännu mera då. Dagens bedrövelse var att missa skridskoeftermiddagen med klassen - men det visade sig ett skridskoutflykten liksom töat bort, så Frida var rätt (osnyggt) nöjd att slippa missa den! Men veckan innehåller mer kuligheter som hon inte vill missa, så vi håller tummarna för att det inte blir så långrandigt (och det gör nog mina arbetskamrater också...).
 
(Fast alltså - det här är ju den bra sortens vabb. När det inte är kris och panik, när man kan mysa ihop och göra trivsamma saker. Jag tar till exempel hellre en långdragen feber än en kort och intensiv magsjuka (peppar peppar...) som lika gärna kunnat vara alternativet! Så jag tackar och tar emot.)
 
Ha en bra vecka!
 
/Jenny

Det ena roliga efter det andra

Idag har Frida och jag varit ute på tjejvift. (Pappan hade annat schema idag med träning och lite annat och sen taxikörning, så vi fick dra iväg på ett eget sidospår.) Det såg lovande ut redan på morgonens horoskop i tidningen:
 
 
 
Först hade Frida sin dans (som vi väl kan räkna som sportaktivitet enligt ovan):
 
 
Sedan gjorde vi lite ärenden på stan, bland annat lämnade jag tillbaka ett par handskar som visade sig vara lite för trånga på höger hand (man ska visst prova BÅDA handskarna innan man slår till - märkligt va?!). Dessutom hämtade vi en reserverad bok på biblioteket:
 
En liten bibliotekshäxa trollades fram i ett huj i roliga lekhörnan!
 
Sedan knallade vi och käkade tidig middag på Church Street. Väldigt lyxigt. (Att gå dit halvtidigt på eftermiddagen verkar för övrigt vara enda sättet att få bord där utan att vänta ihjäl sig...)
 
Howdy, cowgirl!

Sist men inte minst gick vi på bio och såg nya Disney-filmen Frost. Den var riktigt bra faktiskt! Spännande, rolig och söt. Båda tjejerna var nöjda. När vi kom hem hann vi se sista snutten av melodifestivalens första deltävling, sedan stöp Frida i säng som en klubbad säl.
 
Själv blev jag uppe alldeles, alldeles för länge, för att jag var pigg som en mört efter en elvatimmarnatt dagen innan då jag lade mig redan klockan tio på kvällen minsann. Kors i taket.
 
/Jenny

Veckans viktigaste

Då så! Då var premiärblodgivningen gjord. Gick finemang! Känns viktigt och mycket bra.
 
Rekommenderar alla som kan och får att bli blodgivare! Väldigt liten insats, väldigt stor nytta. Det gör yttepyttelite ont i någon sekund, men du kan vara med och rädda livet på nån som opereras, varit med om en jobbig förlossning, råkat ut för en olycka eller cancerbehandlas till exempel. En person jag känner är sjuk och har på en vecka fått lika mycket blod som en kvinna får lämna på TRE år - så hjälpen behövs! Du kan anmäla dig som blodgivare här.
 
(Har du riktigt tur får du till och med lämna blod på arbetstid - sån tur har jag! Och så får du ju liksom en hälsokoll av eget blodvärde och blodtryck etc samtidigt, bra bara det!)
 
I
Nu ska jag fika och vila lite, så jag hinner känna att jag inte premiärsvimmar. Det har aldrig hänt förr i livet så det skulle förvåna mig storligen, men man ska väl inte vara för kaxig. 
 
Sedan återstår bara att lite extra rakryggad återgå till vardagen, förutom att knapra några järntabletter. 
 
/Jenny

Dagarna springer iväg...

...och jag hinner inte skriva nåt. Vardagstrallen som jag uppskattar i sin enkelhet går sin gilla gång; tvättkväll, godnattsagor, gympapåsepackning, presentinköp, hämtning av Frida hos lekkompis och annat fint och vanligt har fyllt de senaste kvällarna.
 
Efter mitt hotelldygn var det mysigt att återknyta med och pussa på mina bästa människor på söndagen. Massivmätt efter toppenbra hotellfrukost (där vi kändisspanade på Kjell Lönnå) följde jag M till tåget (där vi kändisspanade på Regina Lund) och vinkade hejsvejs. Jag inväntade sedan hämtning för att åka tillsammans hela familjen på Fridas första gympagruppträff.
 
Gymnastikträningen hon börjat på verkar HUR kul och bra som helst! Toppenlokaler med massor av rolig utrustning, och de fick göra roliga och varierande saker. Det är en blandad grupp med både pojkar och flickor, och de har två unga killar som ledare.
 
Vattenpaus
 
Frida var verkligen laddad. Hon utbrast redan i omklädningsrummet innan det börjat:
- Åh vad jag GILLAR gymnastik!
 
Härligt! Man kommer långt med en positiv inställning. Känslan verkade även hålla i sig efteråt och hon ser jättemycket fram emot nästa gång. Roligt! Det var roligt också att vi fick vara med båda två och se vad Frida fick prova på också - tyvärr verkar det bara vara en gång i månaden som föräldrar får vara med och titta på framöver, så det var ju mysigt att vi båda deltog nu.
 
De senaste dagarna har också handlat om DEN LÖSA TANDEN. Frida har en tand som hänger totalt på snisken och är lösare än lösast, nämligen.
 
 
Hon har en massa bestyr med tanden hela tiden, men VÄGRAR plocka ut den. Hon tycker det är såååå läskigt att tappa tänder! Hon är fascinerad, förtrollad och förskräckt samtidigt på nåt sätt. Den lösa rackaren är liksom närvarande hela tiden så länge den hänger där och dinglar, men snart är den väl historia kan jag tro.
 
Ha en fortsatt bra vecka där ute!
 
/Jenny

Lyxigare än lyxigast

Har det oförskämt bra idag. 
 
Jag har besök av vänninnan M från Stockholm i ett dygn. Så här långt har vi hunnit med långlunchfika, en sväng på stan och grymt skön och välbehövlig thaimassage (varförGÖRmanintesåntoftare?!). 
 
Precis nu softar vi på hotellet - vi ska nämligen bo på Clarion hotell Winn inatt. (Jag vann en hotellnatt i en namnge-vår-maskot-tävling förra året, som nu ska nyttjas.) Strax ska vi duscha och gå ut och äta middag. (Mat och massage är födelsedagspresenter till varandra = win win!)
 
Men bäst med det här dygnet är prata-ikapp-tiden. Möjligheten att avsluta meningar, tänka tankar klart och fokusera, vilket är lättare utan hela familjerna omkring sig. Mysigt!
 
Nu ska jag bara luta mig liiite till mot den överjordiskt sköna kudden, som är stor nog att använda som madrass i en spjälsäng (eller kväva en jätte plättlätt med, om man föredrar den liknelsen). Snart måste vi upp och ut.
 
Trevlig helg alla!
 
/Jenny

Skola, ärenden, bio - en finemangdag!

Jag tog en lyxledig onsdag bara-för-att idag. Väldigt bra val! Helt otroligt skönt.
 
Jag började dagen med huvudanledningen till ledigheten; jag hängde med Frida och hennes sköna klass på skolan under förmiddagen idag. Mysigt att få vara med och se hur en förmiddag där kan se ut!
 
 

När det var dags för gruppen att marschera till matsalen för lunch, lämnade vi skolan och hittade på annat. I det ingick bland annat ett mycket efterlängtat titta-in-besök på Fridas gamla förskola för att krama om tidigare "fröknar". Stillsam lunch och några välbehövliga ärenden (som behövde göras i vettig eftermiddagstid och därför passade utmärkt en ledig dag) hann vi också med.
 
På kvällskvisten har jag varit på bio med några kollegor och sett "Kärlek Deluxe". Trevlig och rolig film, helt okej!
 
/Jenny

Vissa behöver tydligare läxor än andra

I morse hemma hos oss:
 
Liten, sängvarm, mysig, morgonfilurig sexåring blir inburen från sitt rum till vår säng av morgonpigg pappa med lite sovmorgon och extra tid. Hon kryper ned intill mig och vi vaknar ihop och kramas en stund. Mamman snoozar som vanligt alldeles för länge. Det jäktas en smula för att båda tjejerna ska blir färdiga i tid och en viss tjorvig ton uppstår. Vi kommer iväg så att vi nog preciiiis ska hinna i tid till Fridas skoldag. Yes!
 
Men nej.
 
- Mamma, var är min andra vante?
- Inte vet jag, det var ju du som bar dem. Kolla igen.
- Den är inte här. Jag har bara en.
- Men ÅÅÅÅH! Har du TAPPAT vanten?! Det var väl ONÖDIGT, nu måste vi ju åka hem igen och nu hinner vi INTE i tid!
 
Harmonisk, rar och pedagogisk mamma, som ni hör... Skuld och skam känns väl som heta metoder! Inte? Illa för självkänslan, säger ni? *host* Aj då.
 
Vända bil, köra hem igen, öppna garage, hitta vante, stänga garage, in i bilen, åka igen. Morra, morra. Fast... herregud. Det där var väl onödigt!
 
- Alltså Frida - FÖRLÅT att jag blev så arg. Det är ju mitt jobb att hålla koll på tiden. Det var ju inte ditt fel att vi blev sena, det var ju jag som inte gick upp i tid från början. Och vem som helst kan ju tappa en vante såklart! Så förlåt, det var jag som var dum.
- Det gör inget, mamma!
- Jo. Du vet hur jag brukar säga; man får VARA jättearg, men inte GÖRA vad som helst när man blir arg!
 
Köra sista biten, hitta parkering, rassla in med försenad unge, skämmas lite för att vi blivit sena igen (för jodå, det har ju hänt förr...).
 
- Men..?! Frida, har du sett min telefon? (rassla, rassla i fickor och väska).
- Nej, det har jag inte. Har du tappat den mamma?
- Nej...  Men jag har den inte med mig. Jag måste ha glömt den hemma! Fasiken också!
 
Jajaja, jag fattar. TACK högre kraft, för den ovanligt snabba repliken och påminnelsen om att det INTE är coolt att skälla på sitt lilla barn helt i onödan över TRAMS. Inte ens om man har vett nog att be om ursäkt efteråt. Shit happends och mer är det inte. Skärpning, pappskallemamma.
 
Så. Tala snällt till varandra därute!
 
/Jenny

Jul av = tomtehav

Trots barndans, pulkabacksbesök, shoppingärenden, badkarsbad, (Fridas)kompisbesök, halvförkylning, tvättstugesöndag och en hel del annat, fick jag undan julsakerna i helgen. Skönt att få bort allting!
 
Eller... bort och bort... Det mesta av julen står nu samlad i ett par fåtöljer istället, kan man säga. I brist på tid och ork, kom prylarna inte ned i sina lådor och askar riktigt direkt. Trots podcast-maraton i öronen och en tanke om att bli klar, får jag nog vackert plocka vidare de närmaste kvällarna. Men vad gör det? Om tjugondag-jul-polisen vore på hugget hade de ju redan varit här kan jag tro, haha!
 
Tomtemaffian, många är det. Och här är inte ens julgransprylarna med...
 
Det som tog tid var ju julgranen. Guuuud vilken tid det tar att plocka bort allt jox från den rackarns granen. Gaaah. Glttret var värst - jag har nån idé om att inte ha glitter girlander utan glitter utströsslat på grenarna kring belysningen - det är pilligt som fasiken att plocka ur graneländet igen, kan jag meddela. Och det här med att ha två olika ljusslingor i den (mormors gamla klassiska fast med korta ljus, plus en modern ljusslinga) är fint, men en ren bedrövelse att sätta upp och ta ned.
 
Alla barren lossnade nästan på kuppen, och de som inte låg på golvet satt fast i mina fingrar, armar och fötter. Suck. Den till sist nakna granen såg heeelt trött och knasig ut! Ganska kal på sina håll nedtill, men i toppen satt dock både barr och alla små nya ljusgröna skott kvar.
 
Nu åker ni ut på baksidan och blir isärknipsade ned i en sopsäck. Hej svejs!
 
Alla var dock inte med på det här med att julen skulle plockas undan. Amaryllisen till exempel, den struntade totalt i mina planer på att städa undan det röda och säsongsartade. Den kör istället en tredje blomställning (med vad som verkar bli fyra klockor) och går sin helt egen väg. Uppfriskande olydigt.
 
 
Nu är det en ny vecka på gång. Hoppas ni får en fin sådan!
 
/Jenny

Välkommen fredagskväll!

Efter en rätt intensiv dag (hej supportpass heeela dagen, inkl. en förmiddag som gästspelande IT-supportvikarie utan tillräcklig kunskap och behörighet, med första rasten klockan 13.15) är det äntligen helg. Så enormt skönt!
 
Igår trodde jag nästan att jag skulle vara sjuk idag. Låg i soffan med kofta, dubbla halsdukar, filt, ullstrumpor och vetevärmare på tårna - men frös ändå och var iskall om näsan. Och jag fryser ju nästan aldrig annars. Men än så länge är jag inte febrig eller så jätteskrotig, mest bara trött och lite snuvig med huvudvärk. Värre kan man ha det.
 
Nu har jag klappat igen butiken och ska åka ned på stan för att köpa ny brandvarnare. Jag råkade förstöra nån liten grunka i våran ena brandvarnare när jag skulle byta batterier härom dagen, och utan kan man ju inte vara. Frida är hos en klasskompis och fredagsmyser, så jag försöker passa på att styra upp några ärenden under tiden tänkte jag.
 
Jag ser fram emot att hoppa ut i det fluffiga vinterlandskapet - det har singlat ned stillsamma, mjuka, vackra flingor hela dagen. Äntligen lite ljus och mildhet ute!
 
 
I helgen ska jag försöka vila en del, så slipper kanske den där smygande förkylningen bryta ut? Men inte kan man slå sig ned i soffan och bli kvar där precis... Dels drar barndansen igång för Frida, dels pågår skridskoskolan ännu. Och jag MÅSTE försöka hinna och orka "jula av", det har inte blivit av ännu hemma hos oss. Tomtarna känns ruskigt otajmade sedan länge så de vill jag bara få undan, men ljusen kommer jag att sakna. Det är så mysigt med alla stjärnor och ljusslingor!
 
Låter man granen stå tillräckligt länge, växer det ut extra pynt. Kolla skotten!
(Den barrar ordentligt, men har samtidigt blivit ljusgrönt fluffig!)
 
Trevlig helg på er!
 
/Jenny

En liten dejt

Idag har vi haft besök av C och hennes lille bebiskille N. Så mysigt att få träffas och prata lite igen, det var ett tag sedan! N är nu tre och en halv månad, och växlade mellan att amma, bajsa, gnygnällsgasta och sova under de tre-fyra timmarna de var här. Supercharmig liten herre!
 
 
Det är fint att se hur Frida är mot bebisar; intresserad, omtänksam, rar, försiktig, förtjust. Hon fick sitta med honom i famnen i soffan ett par gånger. Hon fixade det finemang och han var jättenöjd där, vilket man såg gjorde henne stolt som en tupp. Mysigt!
 
/Jenny

I wish

I morse vaknade jag av sambons alarm, det brukar jag inte göra. Han är sådär imponerande duktig och skuttar upp direkt när alarmet ringer (till skillnad från hans rekord-snoozande sänggranne...) så det är nog därför jag inte brukar hinna reagera. Dessutom är jag - THE nattsuddare - inte särskilt tjolahejsanpigg en knapp timme innan jag själv ska upp, så det krävs lite extra för att väcka mig då.
 
Men igår hade jag lagt mig i rätt okej tid (läs: bara lite väl sent, inte gaaaalet vansinnes-sent), så jag kanske var lite mer lättväckt än vanligt. Först fattade jag inte vad det var, emn sedan hann jag höra att det pep och hade sig och aaaaldrig tog slut. Jag puffade på sambon:
 
- Hörrö, vakna, stäng av alarmet! VARFÖR har du alarmet på?! (fräste jag trött)
- Eh... Ja, för att jag ska åka till jobbet. (sa han långsamt och övertydligt...)
- Men hallå, det är ju SÖNDAG idag! (sa jag upprörd - fattade han ingenting?!)
- Eh... Nej. Det är TISDAG idag. (svarade han snällt, trots att jag var totalt borta)
 
Jahaja. Tiiiiiisdag. Det var ju synd. Den där fullständiga övertygelsen om att det var söndag kändes mycket, MYCKET bättre. Tusan också.
 
/Jenny

Hjärtevärmande hjärtegryn

Frida kom gåendes med iPaden idag och ville visa något hon ritat i en app.
 
- Kolla mamma, jag har ritat oss i familjen.
- Vad fint! Vad står det där nere?
- Här står det "FINASTTE JAG NONSIN FÅT.
- Vad är det finaste du fått? Är det vi?
- Jaa, för ni ÄR ju det finaste jag fått mamma, jag ääääälskar er!
 
 
Awwww. Fina, hjärtevärmande gullnos.
 
Jag blir påriktigtglad för varje sådan här liten gullig sak, för varje kram och älskvärt ord, för varje omtanke och kärleksförklaring. (Och jag samlar dem i hjärtat som en energidepå, som en stadig kärleksgrund inför arga tonårsdagar...)
 
/Jenny

Vintervit vandring

Igår kom äntligen lite snö igen, och inatt lite mer. Det blir ju sååå mycket ljusare! Det behöver ju inte komma mängder, men lite grand i alla fall och några minusgrader så det får ligga kvar - det känns bra.
 
Idag satte vi äntligen upp äppelkroken som jag fick av W. Fint. Välkommen fåglar!
 
Sambon ilade iväg med längdåkningsskidorna i högsta hugg idag. Jag och Frida tog en snirklande promenad ned på stan via några lekparker (och snöhögar att bestiga och småbackar att rutscha i och isfläckar att halka på och snöiga träd att klättra i och roliga spår att inspektera och osprungna snöytor som måste springas över och annat snart-7-års-härligt) . Skönt med ljus och friskluft och lite oväntat krispig kyla som man ju är helt ovan vid i år! Vi kikade runt lite, köpte fikabröd och sushi och tog bussen hem.
 
Lekparksbusunge in action.

Ikväll har vi haft fikabesök av sambons kompis R, och bland annat spelat ett oändligt parti vändåtta där Frida spelade ensam och imponerade på åtminstone mig med att kunna hålla koll på sina kort och färger och sånt jättebra!
 
/Jenny

Tidigare inlägg Nyare inlägg

RSS 2.0