Tre snabba bilder av dagen
Idag när jag kom till dagis, lyckades jag smyga på Frida lite. Hann betrakta henne innan hon såg mig - det är lyx. Hon hade målat och höll på att tvätta av sig. På bilden nedan ser ni henne färdigtvättad - enligt henne själv. Jag hjälpte till lite sedan...
När vi kommit hem, lämnat väskor och vände ut igen för att göra några ärenden på stan, kom Frida på att hon glömt sin lilla Puh på dagis. VÄRSTA sammanbrottet uppstod! Jag ringde förskolan och hade sådan tur att de:
1) var kvar där än
2) hittade den lilla 10-centimeters-Puh
3) satte ut honom på bron i väntan på vår återresa för upphämtning!
På stan köpte vi krans och ljus till gravbesök. Sedan skaffade vi EXTREMT många par nya trosor till Frida - det här blöjslutandet ställer helt nya krav på underklädesgarderoben! Hon har ganska sällan blöja på dagarna nu och olyckor är ytterst ovanliga. Heja! (En nackdel tycks vara att hon då väntar ett par dar extra med att bajsa, dock...)
Efter mat och bolibompa och kvällsmat och pyjamas och tandborstning (och en massa tjafs för att få igenom allt det där!), packade jag in den lilla Nalle Puh-längtande gosjäntan i bilen. Denna tripp hade två positiva bieffekter: pappan fick se åtminstone halva bandymatchen i lugn och ro, och Frida skulle slockna ovaggad lätt som en plätt.
Frida sov djupt innan jag ens åkt runt kvarteret. "Nu somnar jag, mamma" sa hon och blundade redan på väg upp ur garaget. Jag svepte iväg som räddaren i nöden i natten och Puh hämtades upp. Allt var frid och fröjd! (Med undantag för nån skum karl, som jag nästan trodde skulle överfalla oss när jag kom upp från garaget med en sovande Frida i mina armar.)
Nu ska jag gå och lägga mig med mina älsklingar. Den lilla hostar en del och jag pytsade just i en extra medicinomgång via andningsmasken medan hon sov...
/Jenny
När vi kommit hem, lämnat väskor och vände ut igen för att göra några ärenden på stan, kom Frida på att hon glömt sin lilla Puh på dagis. VÄRSTA sammanbrottet uppstod! Jag ringde förskolan och hade sådan tur att de:
1) var kvar där än
2) hittade den lilla 10-centimeters-Puh
3) satte ut honom på bron i väntan på vår återresa för upphämtning!
På stan köpte vi krans och ljus till gravbesök. Sedan skaffade vi EXTREMT många par nya trosor till Frida - det här blöjslutandet ställer helt nya krav på underklädesgarderoben! Hon har ganska sällan blöja på dagarna nu och olyckor är ytterst ovanliga. Heja! (En nackdel tycks vara att hon då väntar ett par dar extra med att bajsa, dock...)
Efter mat och bolibompa och kvällsmat och pyjamas och tandborstning (och en massa tjafs för att få igenom allt det där!), packade jag in den lilla Nalle Puh-längtande gosjäntan i bilen. Denna tripp hade två positiva bieffekter: pappan fick se åtminstone halva bandymatchen i lugn och ro, och Frida skulle slockna ovaggad lätt som en plätt.
Frida sov djupt innan jag ens åkt runt kvarteret. "Nu somnar jag, mamma" sa hon och blundade redan på väg upp ur garaget. Jag svepte iväg som räddaren i nöden i natten och Puh hämtades upp. Allt var frid och fröjd! (Med undantag för nån skum karl, som jag nästan trodde skulle överfalla oss när jag kom upp från garaget med en sovande Frida i mina armar.)
Nu ska jag gå och lägga mig med mina älsklingar. Den lilla hostar en del och jag pytsade just i en extra medicinomgång via andningsmasken medan hon sov...
/Jenny
Självporträtt
Frida hade ritat av sig själv på dagis idag. Ben och armar är lite bleka, men de finns där. Huvudet är tydligt och munnen i ett snett leende med tydliga mungipor. Ögonen är lite suddiga på snisken - det tycks vara en partypingla det här!
/Jenny
/Jenny
Känslosamt kaos
Frida pratar mycket om känslor just nu. Väldigt spännande att lyssna på!
- Mamma, idag har jag liksom LILA känslor. Det är bra det. Och vackert.
Kanske pratar hon mycket om känslor, för att hon upplever ovanligt många. Ilska, till exempel. Nu är det helt ofantligt mycket skrik, protester, på-tvären-humör och totalvägringar från lilla fröken. (Tyvärr blir det nästan detsamma från mig mellan varven - var var det men köpte extra tålamod nu igen?!). Hon ryter saker som "Jooooo, för jag BESTÄMMER att det är så faktiskt!" eller "Aldrig, aldrig nånsin liksom!". Gör ilska miner, teatraliserar, stampar och sticker iväg.
Trots. Fascinerande process, utmanande för både barn och förälder. Puh.
Det är ju bara att envisas. Ventilera, hitta vägar, lirka, orka. Man vill ju INTE ha en tonåring som kör samma visa och inte lärt sig tills dess att föräldern håller på sitt oavsett. Tonåringar till exempel inte lika lätta att helt sonika bära iväg med, för att till sist få som man vill utan att totalt urarta! Eller... är det för detta syfte man borde börja styrketräna?
Men känsloaspekten är varm och positiv också. Frida är oerhört gosig och mysig ofta. Kramas och pussar, stryker och pillar, vill vara nära. Säger ständigt totalt hjärtsmältande saker som "Du är den BÄSTA mamman" och "Jag älskar dig mamma, mmmm, och pappa, och (kusinerna) A och A också älskar jag" och "Vad vacker du är, vilken vacker tröja du har mamma". Älskade underbara barn!
Frida vänder på en femöring från totalhysterisk ilska till "Nu är jag glad igen, mamma, jätteglad faktiskt" till krokodiltårar över en oförrätt. Hon är lika snabb i humörsväxlingarna som sin mamma! (visslar...) Jojo, man får igen för sina synder.
/Jenny
- Mamma, idag har jag liksom LILA känslor. Det är bra det. Och vackert.
Kanske pratar hon mycket om känslor, för att hon upplever ovanligt många. Ilska, till exempel. Nu är det helt ofantligt mycket skrik, protester, på-tvären-humör och totalvägringar från lilla fröken. (Tyvärr blir det nästan detsamma från mig mellan varven - var var det men köpte extra tålamod nu igen?!). Hon ryter saker som "Jooooo, för jag BESTÄMMER att det är så faktiskt!" eller "Aldrig, aldrig nånsin liksom!". Gör ilska miner, teatraliserar, stampar och sticker iväg.
Trots. Fascinerande process, utmanande för både barn och förälder. Puh.
Det är ju bara att envisas. Ventilera, hitta vägar, lirka, orka. Man vill ju INTE ha en tonåring som kör samma visa och inte lärt sig tills dess att föräldern håller på sitt oavsett. Tonåringar till exempel inte lika lätta att helt sonika bära iväg med, för att till sist få som man vill utan att totalt urarta! Eller... är det för detta syfte man borde börja styrketräna?
Men känsloaspekten är varm och positiv också. Frida är oerhört gosig och mysig ofta. Kramas och pussar, stryker och pillar, vill vara nära. Säger ständigt totalt hjärtsmältande saker som "Du är den BÄSTA mamman" och "Jag älskar dig mamma, mmmm, och pappa, och (kusinerna) A och A också älskar jag" och "Vad vacker du är, vilken vacker tröja du har mamma". Älskade underbara barn!
Frida vänder på en femöring från totalhysterisk ilska till "Nu är jag glad igen, mamma, jätteglad faktiskt" till krokodiltårar över en oförrätt. Hon är lika snabb i humörsväxlingarna som sin mamma! (visslar...) Jojo, man får igen för sina synder.
/Jenny
Förvirring
Inatt hostade Frida en del. Jag tror i alla fall det, jag var omtöcknat trött. Men jag vaknade av att hon höll handen för munnen och sa "iiiih eeeeeeh eiiiiih" eller nåt liknande. Hon hade hostat upp lite äckelpäckel i munnen, som jag torkade bort.
Sen slog visst stora spyfobin till hos mig. Resten av de väldigt få timmarna jag låg i sängen, drömde jag gång på gång att Frida kräktes. Typiskt, vi skulle måsta vara hemma från dagis. Ååååååhhh. Just idag när jag hade så mycket att knyta ihop inför deadline! Jag kommer ändå att bli tvungen att jobba hemfrån i helgen ju. Suck.
När jag sen vinglade upp på toa i morse, lyckades jag inte riktigt få klarhet i min egen hjärna. HADE Frida kräkts? Eller? Vi låg ju fortfarande i sängen och hade inte bäddat om eller nåt. Men det kändes ju så verkligt! Jag ringde sambon (!) för att säkerställa - visst var det väl en dröm? Eller? Jodå.
Så nu är det business as usual. Så pass det går med en hjärna som inte kan skilja på dröm och verklighet! Pluttan är på dagis, hon lämnades gastande av bedrövelse i frökens famn... Och jag ska sticka på snabb sushilunch nu. Sen ska jag jobba i ett par timmar till, innan det är fredagsmys och helg!!
/Jenny
Sen slog visst stora spyfobin till hos mig. Resten av de väldigt få timmarna jag låg i sängen, drömde jag gång på gång att Frida kräktes. Typiskt, vi skulle måsta vara hemma från dagis. Ååååååhhh. Just idag när jag hade så mycket att knyta ihop inför deadline! Jag kommer ändå att bli tvungen att jobba hemfrån i helgen ju. Suck.
När jag sen vinglade upp på toa i morse, lyckades jag inte riktigt få klarhet i min egen hjärna. HADE Frida kräkts? Eller? Vi låg ju fortfarande i sängen och hade inte bäddat om eller nåt. Men det kändes ju så verkligt! Jag ringde sambon (!) för att säkerställa - visst var det väl en dröm? Eller? Jodå.
Så nu är det business as usual. Så pass det går med en hjärna som inte kan skilja på dröm och verklighet! Pluttan är på dagis, hon lämnades gastande av bedrövelse i frökens famn... Och jag ska sticka på snabb sushilunch nu. Sen ska jag jobba i ett par timmar till, innan det är fredagsmys och helg!!
/Jenny
Tungt
Idag orkar jag inte kvittra. En av mina arbetskamrater dog igår eftermiddag. Det var väntat, för hon var bröstcancersjuk sedan många år. Hade nyligen fått upphöra med behandlingarna, eftersom inget mer gick att göra. Då gick det snabbt - senaste veckan har hon bott på hospice.
Jag kände henne inte så väl. Gillade henne skarpt, som en av de mest glädjespridande och lättsocialiserade personerna på jobbet. Hon hade en härligt enkel stil och liksom roligt brysk humor. Men jag kände henne inte på djupet alls, bara sådär arbetskompis-fikarumssnack-aktigt sedan några år. Och vi hade inga gemensamma arbetsupppgifter.
Och ändå. PANG. Även jag blev alldeles energilös och förvirrad på något sätt.
Lite skärrad, trött, ledsen, tyngd.
Vi hade en tårfylld samlingsstund i morse och sedan var hela dagen totalt upp och ned. Jag fick bidra med att göra minnesblad och en minnessida, ta bort hennes namn från webbsidan och annat oerhört konkret som liksom skär i själen. Som gör allt så definitivt.
När någon nära inpå en dör, blir man förutom att bli ledsen över den personen dessutom liksom påmind om alla andra personer man förlorat. Man kliver in i sorgen och där finns också skuggor från förr som plötsligt blir extra tydliga. Jag har tänkt mycket på mamma idag, liksom från ett annat håll. Undrat över hur det var på hennes jobb när hon dog - hon som också dog i cancer och jobbade på bibliotek. Enkla paralleller som piskade fram komplicerade tankar.
Till sist går man hem och kramas med sina älskade. Skiter högaktiningsfullt (betydligt mer än igår i alla fall) i allt man inte hann av alla måsten. Det blir som det blir. Det är inte så viktigt när allt kommer omkring! Livet går före.
Perspektiv. När sorgen kliver in, får man vääääldigt snabbt perspektiv.
/Jenny
Jag kände henne inte så väl. Gillade henne skarpt, som en av de mest glädjespridande och lättsocialiserade personerna på jobbet. Hon hade en härligt enkel stil och liksom roligt brysk humor. Men jag kände henne inte på djupet alls, bara sådär arbetskompis-fikarumssnack-aktigt sedan några år. Och vi hade inga gemensamma arbetsupppgifter.
Och ändå. PANG. Även jag blev alldeles energilös och förvirrad på något sätt.
Lite skärrad, trött, ledsen, tyngd.
Vi hade en tårfylld samlingsstund i morse och sedan var hela dagen totalt upp och ned. Jag fick bidra med att göra minnesblad och en minnessida, ta bort hennes namn från webbsidan och annat oerhört konkret som liksom skär i själen. Som gör allt så definitivt.
När någon nära inpå en dör, blir man förutom att bli ledsen över den personen dessutom liksom påmind om alla andra personer man förlorat. Man kliver in i sorgen och där finns också skuggor från förr som plötsligt blir extra tydliga. Jag har tänkt mycket på mamma idag, liksom från ett annat håll. Undrat över hur det var på hennes jobb när hon dog - hon som också dog i cancer och jobbade på bibliotek. Enkla paralleller som piskade fram komplicerade tankar.
Till sist går man hem och kramas med sina älskade. Skiter högaktiningsfullt (betydligt mer än igår i alla fall) i allt man inte hann av alla måsten. Det blir som det blir. Det är inte så viktigt när allt kommer omkring! Livet går före.
Perspektiv. När sorgen kliver in, får man vääääldigt snabbt perspektiv.
/Jenny
Husligt
På hemväg från dagis, plockade jag upp en vän vi passerade som behövde skjuts. Efteråt hamnade vi i ovana kvarter, kvällen var mörk och ungen trött. Här gällde det att hålla låda om inte Frida skulle somna och stöka till kvälllsrutinerna alldeles!
Jag: Titta Frida, här kollade vi på hus förut. Tycker du vi ska köpa ett hus?
Frida: Jaa, jag vill köpa ett hus, jag gillar att köpa hus!
Jag: Vad ska du göra när vi har köpt huset då?
Frida: Betala.
Jag: (skrattar) Ja,de tär ju bra förstås, det är jättedyrt att köpa hus. Vad ska du göra sedan då, i huset?
Frida: Leka med dockor. Och med ponnyhästar.
Jag: Vad ska det finnas mer i huset då?
Frida: En dörr. Och handtag till dörren. Och ett fönster, tycker jag.
Jag: Jaha, men fönster brukar finnas. Vilken färg tycker du att huset ska ha då?
Frida: Svart. Och svart dörr. Och svarta fönster. Jag tycker det är snyggt med svart!
Jag: Oj, jaha, det var lite ovanligt med svart hus. Vill du ha ett eget rum i huset då?
Frida: Jaa, det vill ja gärna. Ett blått med prickar.
Jag: Vad ska du ha för slags säng då?
Frida: En blå.
Jag: Får pappa och jag ett rum i huset också?
Frida: Jaa, det får ni! Det får ni, mamma!
Jag: Vad ska vi ha mer då, utanför huset ill exempel?
Frida: Eeeeeeeeehhhh...
Jag: Ska vi ha gräsmatta, eller?
Frida: Jaaa, gräsmatta! Och blommor.
Jag: Jaa, det låter härligt. Tycker du inte att det är bra där vi bor då? I lägenheten?
Frida: Jo, mamma. Det är sååå bra.
Hon är nöjd med det mesta, vår gosunge. Och har en del oväntade idéer. Den som först ser ett helsvart hus i Gävletrakten på Hemnet kan väl lämna en kommentar?
/Jenny
Jag: Titta Frida, här kollade vi på hus förut. Tycker du vi ska köpa ett hus?
Frida: Jaa, jag vill köpa ett hus, jag gillar att köpa hus!
Jag: Vad ska du göra när vi har köpt huset då?
Frida: Betala.
Jag: (skrattar) Ja,de tär ju bra förstås, det är jättedyrt att köpa hus. Vad ska du göra sedan då, i huset?
Frida: Leka med dockor. Och med ponnyhästar.
Jag: Vad ska det finnas mer i huset då?
Frida: En dörr. Och handtag till dörren. Och ett fönster, tycker jag.
Jag: Jaha, men fönster brukar finnas. Vilken färg tycker du att huset ska ha då?
Frida: Svart. Och svart dörr. Och svarta fönster. Jag tycker det är snyggt med svart!
Jag: Oj, jaha, det var lite ovanligt med svart hus. Vill du ha ett eget rum i huset då?
Frida: Jaa, det vill ja gärna. Ett blått med prickar.
Jag: Vad ska du ha för slags säng då?
Frida: En blå.
Jag: Får pappa och jag ett rum i huset också?
Frida: Jaa, det får ni! Det får ni, mamma!
Jag: Vad ska vi ha mer då, utanför huset ill exempel?
Frida: Eeeeeeeeehhhh...
Jag: Ska vi ha gräsmatta, eller?
Frida: Jaaa, gräsmatta! Och blommor.
Jag: Jaa, det låter härligt. Tycker du inte att det är bra där vi bor då? I lägenheten?
Frida: Jo, mamma. Det är sååå bra.
Hon är nöjd med det mesta, vår gosunge. Och har en del oväntade idéer. Den som först ser ett helsvart hus i Gävletrakten på Hemnet kan väl lämna en kommentar?
/Jenny
Utmattningseffekter
Idag vaknade Frida 05.45 och krälade upp i vår säng. Men hon kunde inte somna om. Jag ska ge henne cred för att hon åtminstone försökte, men nej. Icke. Till sist var det bara att släpa sig ur sängen. Lidande.
Denna start ledde till att vi hade en väldigt gnöligt liten människa här på morgonkvisten. Just nu är Frida heeeelt TV-galen (igen) och det utbröt idag lätt hysteri när det var dags att stänga av morgon-TV:n och lämna hemmet. Lagom tills vi var helt sams och tillfreds igen, var det dags att lämna henne på dagis. Man kan väl bara säga att det inte direkt blev någon frukostro för alla andra i matsalen just då... Milde tid, ungen har röstresurser.
När jag hämtade henne, rapporterade pedagogerna att det stormiga humöret hållit i sig hela dagen. Frida hade gråtit för allt och ingenting, minsta motgång var en orsak att bryta ihop. Stackars personalen! Men det hade vänt en smula efter att hon krupit upp i favvofrökens famn med gosedjuren och nappen (fattar ni - då är det illa när de serverar nappen!) och blivit sittande där i en halvtimme. Lilla gumsingen.
Efter att vi käkat middag idag, var klockan 18.30. Redan då åkte pyjamasen på, tänderna borstades och så myste vi ned oss framför Bolibompa. En kvart senare somnade Frida i min famn. Totalt utslagen. Jag fick smörja in den röda mulen och ge henne medicin (hon astmahostar igen) SOVANDES. Men det hade jag lyckats med under den kraxiga natten också, så jag hade redan övat in "den rätta knycken", haha.
Den överväldigande tröttheten tycks vara smittsam - pappan nattade före 21.30. Själv är jag inte heller piggast i stan, men jobbet jagar mig den här veckan så jag har dragit nytta av den långa egentiden jag fick ikväll!
/Jenny
Denna start ledde till att vi hade en väldigt gnöligt liten människa här på morgonkvisten. Just nu är Frida heeeelt TV-galen (igen) och det utbröt idag lätt hysteri när det var dags att stänga av morgon-TV:n och lämna hemmet. Lagom tills vi var helt sams och tillfreds igen, var det dags att lämna henne på dagis. Man kan väl bara säga att det inte direkt blev någon frukostro för alla andra i matsalen just då... Milde tid, ungen har röstresurser.
När jag hämtade henne, rapporterade pedagogerna att det stormiga humöret hållit i sig hela dagen. Frida hade gråtit för allt och ingenting, minsta motgång var en orsak att bryta ihop. Stackars personalen! Men det hade vänt en smula efter att hon krupit upp i favvofrökens famn med gosedjuren och nappen (fattar ni - då är det illa när de serverar nappen!) och blivit sittande där i en halvtimme. Lilla gumsingen.
Efter att vi käkat middag idag, var klockan 18.30. Redan då åkte pyjamasen på, tänderna borstades och så myste vi ned oss framför Bolibompa. En kvart senare somnade Frida i min famn. Totalt utslagen. Jag fick smörja in den röda mulen och ge henne medicin (hon astmahostar igen) SOVANDES. Men det hade jag lyckats med under den kraxiga natten också, så jag hade redan övat in "den rätta knycken", haha.
Den överväldigande tröttheten tycks vara smittsam - pappan nattade före 21.30. Själv är jag inte heller piggast i stan, men jobbet jagar mig den här veckan så jag har dragit nytta av den långa egentiden jag fick ikväll!
/Jenny
Över- och undertid
Det här är sannerligen en intensiv vecka. Jag har jobbat 12 timmar idag - inte hållbart i längden precis. För mycket och länge och intensivt. Men den här veckan är som den är, dessutom vet vi ju hur snabbt veckorna går så snart är den slut! Plötsliga "brandkårsutryckningar" blandas med redan förväntad stress och tidsbrist, så det är lite hett om öronen för tillfället. Jag tar det som det kommer - mer hinner och orkar jag inte. Helt enkelt. Och svårt.
Lilla blomman på väg till bilen på morgonkvisten.
På tal om brandkårsutryckningar, så hade de tydligen en äkta sådan på dagis idag. Ett trasigt brandlarm gick igång, alla fick gå ut och brandbilen kom. Rafflande! När jag frågade Frida om det, berättade hon dock bara lite snabbt och fokuserade sedan minst lika mycket på att fruktbilen kommit efteråt, haha!
Efter en sådan här arbetsdag, har jag såklart fått alldeles för lite tid med Frida. I morse var ju pappan extra-hemma på grund av sin onda hals, så han kunde för ovanlighetens skull ta frukostruljansen medan jag gäspande rasslade igång mig själv. Ikväll hann jag bara preciiis komma hem i tid för att ligga-bredvid-krama Frida till sömns.
En så liten snutt av tid! Men värdefull. Några skratt, lite snicksnack och en rejäl puss-och-kram-stund. På DET viset mina vänner, ska en jäktig dag avslutas! Axlarna ramlar ned från öronen direkt, andningen hittar ned i magen och blir långsam.
/Jenny
Andningshål
Ikväll har jag träffat två av mina finaste vänner. Pratat om stort och smått, allvar och trams. Skrattat och tårögts. Småshoppat lite nån timme. Käkat oss smällmätta på Church Street och sedan ändå fikat efteråt på nya caféet Mocca på söder. Haft det riktigt, riktigt gott för själ och hjärta. Tack för att ni finns!
Jag behövde det syret. Det här är nämligen jobbveckan from hell. Om jag så jobbade till kl 20.00 varje kväll, skulle jag inte hinna alla "måsten"! Det är en viktig deadline, gamla surdegar, drösvis med nya akuta saker och sjuttiofjorton möten som trängs om uppmärksamheten.
Nåja. Bara att andaaas, ta en sak i taget och jobba på som en gnu.
Nu ska jag korrläsa en manual innan sängdags!
/Jenny
Jag behövde det syret. Det här är nämligen jobbveckan from hell. Om jag så jobbade till kl 20.00 varje kväll, skulle jag inte hinna alla "måsten"! Det är en viktig deadline, gamla surdegar, drösvis med nya akuta saker och sjuttiofjorton möten som trängs om uppmärksamheten.
Nåja. Bara att andaaas, ta en sak i taget och jobba på som en gnu.
Nu ska jag korrläsa en manual innan sängdags!
/Jenny
Hela havet stormar
Inatt har det varit rena röran hemma hos oss. Ingen har legat stilla någon längre stund. Jag minns i alla fall sisådär åtta uppvakningar, och etersom jag bara låg i sängen i sex timmar innebär det nog att jag inte fått särskilt mycket sömn. Alls.
Precis när jag lade mig vid ett-tiden, vaknade Frida och kröp över till oss. Där gonade hon ned sig i mitten och krälade in under mitt täcke, sedan låg hon och trängdes med mig som vanligt. Vid något tillfälle (var klockan tre-fyra kanske?) fick Frida för sig att byta sida och lägga sig ytterst, men fortfarande i vår säng. När jag just somnat om efter att ha agerat krypbräda, vaknade den krasslige sambon som inte kunde sova och gick upp en stund...
Strax därefter vaknade Frida igen (vid 5?), oerhört ledsen. "Ta bort imse vimse spindel, mamma, ta bort den!" När jag viskade att det inte fanns några spindlar här, ilsknade hon till rejält och gormade att "Joooo, det gör det VISST, ta bort den!". Jag kapitulerade och "tog bort den". Frid och fröjd, nästan omsomning. Tills pappan kommer in igen, då vaknade hon till på nytt och fräste att även han skulle ta bort spindeln... Himmel och plättar.
Sedan har jag typ tappat minnet, men vi knuffades och trängdes och småvaknade flera gånger till. Pappans alarm ringde, han var upp och ringde/mailade jobbet om att han var sjuk, mitt alarm ringde, Frida babblade... Till sist BLEV det morgon. Halleluja!
Gääääsp.
/Jenny - som ska gå på tjejmiddag på restaurang ikväll!
Precis när jag lade mig vid ett-tiden, vaknade Frida och kröp över till oss. Där gonade hon ned sig i mitten och krälade in under mitt täcke, sedan låg hon och trängdes med mig som vanligt. Vid något tillfälle (var klockan tre-fyra kanske?) fick Frida för sig att byta sida och lägga sig ytterst, men fortfarande i vår säng. När jag just somnat om efter att ha agerat krypbräda, vaknade den krasslige sambon som inte kunde sova och gick upp en stund...
Strax därefter vaknade Frida igen (vid 5?), oerhört ledsen. "Ta bort imse vimse spindel, mamma, ta bort den!" När jag viskade att det inte fanns några spindlar här, ilsknade hon till rejält och gormade att "Joooo, det gör det VISST, ta bort den!". Jag kapitulerade och "tog bort den". Frid och fröjd, nästan omsomning. Tills pappan kommer in igen, då vaknade hon till på nytt och fräste att även han skulle ta bort spindeln... Himmel och plättar.
Sedan har jag typ tappat minnet, men vi knuffades och trängdes och småvaknade flera gånger till. Pappans alarm ringde, han var upp och ringde/mailade jobbet om att han var sjuk, mitt alarm ringde, Frida babblade... Till sist BLEV det morgon. Halleluja!
Gääääsp.
/Jenny - som ska gå på tjejmiddag på restaurang ikväll!
Social trend
Idag har jag inte klivit ur mysbrallorna på hela dagen. DET är söndag det!
Hela morgonkvisten såsade vi omkring här hemma alla tre i pyjamas och slapparstuk. Grymt skönt! Frida vaknade strax efter kl 6 (fast i kroppen var ju klockan sju...) och jagade upp pappan för att få gå och kissa. De smög tillbaka till sängen sedan, men Frida kunde inte somna om. Fast hon försökte, och vi fick en ganska långsam start med bokmys och småprat i liggande läge alla tre en stund till. Efter frukost framför TV:n, hamnade vi där igen. Ringde till morfarn, kittlades och hade det allmänt avslappnat.
Pappan var lite förkyld idag och lämnades hemme för vila och tillfrisknande, medan vi tjejer drog till simningen. Frida flöt som en kork och duschade till och med sitt eget ansikte idag - hon som kört "vägra vatten i ögonen"-stilen ett längre tag. Efteråt stack vi direkt till S&A och lilla I. Småbrudarna lekte loss i sedvanlig stil - högljutt och lättklätt, haha! Jag skjutsade A till affärer för upphämtning av diverse inredningsattiraljer, sedan blev vi bjudna på smaskig blåbärspaj innan jag lyckades lirka hem min lilla klädbytarbuse.
Frida och I har verkligen roligt ihop. Ibland när jag betraktar de där två, får jag känslan av att de kommer att bete sig ganska likadant när de är femton - prova varandras kläder, följas åt på toa, fnittra, hänga framför TV:n, dansa loss ihop, gnabbas lite över något missförstånd eller en stark vilja men snabbt återgå till fnissandet och de höga tonerna.
När vi kom hem, väntade servett-dukning och god (tidigare oprovad) mat. Sämre kan man ha det!
Nu är det blåmåndag imorrn igen, och inte har jag jobbat så pass mycket som jag tänkt i helgen heller. Webb-jobbs-deadline på fredag och plenty to do i veckan, om man säger så... Men äääääsch, det ordnar sig. Och måndagen ska avslutas med tjejkompismiddag på restaurang, härligt nog. Tre sociala dar i rad, kors i taket!
Ha en bra vecka!
/Jenny
Hela morgonkvisten såsade vi omkring här hemma alla tre i pyjamas och slapparstuk. Grymt skönt! Frida vaknade strax efter kl 6 (fast i kroppen var ju klockan sju...) och jagade upp pappan för att få gå och kissa. De smög tillbaka till sängen sedan, men Frida kunde inte somna om. Fast hon försökte, och vi fick en ganska långsam start med bokmys och småprat i liggande läge alla tre en stund till. Efter frukost framför TV:n, hamnade vi där igen. Ringde till morfarn, kittlades och hade det allmänt avslappnat.
Pappan var lite förkyld idag och lämnades hemme för vila och tillfrisknande, medan vi tjejer drog till simningen. Frida flöt som en kork och duschade till och med sitt eget ansikte idag - hon som kört "vägra vatten i ögonen"-stilen ett längre tag. Efteråt stack vi direkt till S&A och lilla I. Småbrudarna lekte loss i sedvanlig stil - högljutt och lättklätt, haha! Jag skjutsade A till affärer för upphämtning av diverse inredningsattiraljer, sedan blev vi bjudna på smaskig blåbärspaj innan jag lyckades lirka hem min lilla klädbytarbuse.
Frida och I har verkligen roligt ihop. Ibland när jag betraktar de där två, får jag känslan av att de kommer att bete sig ganska likadant när de är femton - prova varandras kläder, följas åt på toa, fnittra, hänga framför TV:n, dansa loss ihop, gnabbas lite över något missförstånd eller en stark vilja men snabbt återgå till fnissandet och de höga tonerna.
När vi kom hem, väntade servett-dukning och god (tidigare oprovad) mat. Sämre kan man ha det!
Nu är det blåmåndag imorrn igen, och inte har jag jobbat så pass mycket som jag tänkt i helgen heller. Webb-jobbs-deadline på fredag och plenty to do i veckan, om man säger så... Men äääääsch, det ordnar sig. Och måndagen ska avslutas med tjejkompismiddag på restaurang, härligt nog. Tre sociala dar i rad, kors i taket!
Ha en bra vecka!
/Jenny
Om vad man heter
Vi hade namngivningsfest för Frida, sommaren då hon var ett halvår. Hon fick tre fina namn, som vi valt ut med omsorg och känner oss nöjda med. När folk frågar vad hon heter, brukar hon ofta rabbla alla tre - så snabbt att att den som frågat för det mesta inte hinner uppfatta ett enda av dem... Och så kröner hon med efternamnet! Toknöjd.
Idag var det annorlunda. Idag hette vår lilla blommis enligt egen utsago "Frida Paulina Vera." När man frågade varför, svarade hon självklart "För att det är det bääästa jag vet."
Jaha ja minsann. Där ser man.
(Själv hette jag nästan alltid Annika i mina fantasilekar när jag var barn.)
/Jenny
Idag var det annorlunda. Idag hette vår lilla blommis enligt egen utsago "Frida Paulina Vera." När man frågade varför, svarade hon självklart "För att det är det bääästa jag vet."
Jaha ja minsann. Där ser man.
(Själv hette jag nästan alltid Annika i mina fantasilekar när jag var barn.)
/Jenny
Djupsinnigheter
Idag kläckte Frida en ny snacknivå, det abstrakta fick tyngre betydelse. I bilen på väg till simningen:
Frida: ...mummel mummel... och då blir det nog så då, det bli´ bra det.
Jag: Vad sade du?
Frida: Jag har ALLA de här känslorna, mamma. Alla känslorna, sååå många.
Lite senare, när vi klivit ut ur bilen och var på väg till ingången:
Frida: Mamma, nu har jag känslor som jag kan SPRINGA med. Har du det?
Och sedan sprang vi, hand i hand. Genom duggregnet.
/Jenny
Frida: ...mummel mummel... och då blir det nog så då, det bli´ bra det.
Jag: Vad sade du?
Frida: Jag har ALLA de här känslorna, mamma. Alla känslorna, sååå många.
Lite senare, när vi klivit ut ur bilen och var på väg till ingången:
Frida: Mamma, nu har jag känslor som jag kan SPRINGA med. Har du det?
Och sedan sprang vi, hand i hand. Genom duggregnet.
/Jenny
Schysst utbud
Igår när vi kom hem från vår utekväll, hoppade vi båda i mysbrallorna och landade i soffan. Sedan upplevde jag nåt slags bekvämlighetsnirvana.
- Bärbar dator i knäet, med nöjessurfning och blogg.
- TV:n på, med godtagbart utbud.
- Fotmassage. Länge.
Alla tre samtidigt, alltså. Efter en trevlig social kväll med många skratt. Det KAN nog faktiskt inte bli bättre!
/Jenny
- Bärbar dator i knäet, med nöjessurfning och blogg.
- TV:n på, med godtagbart utbud.
- Fotmassage. Länge.
Alla tre samtidigt, alltså. Efter en trevlig social kväll med många skratt. Det KAN nog faktiskt inte bli bättre!
/Jenny
En lördagskväll
Ikväll har vi haft en lyxigt barnfri kväll. Farmorn och farfarn pysslade om den lilla vildbasaren (tack!), medan vi rajjrajjade iväg på LOKAL. Vi deltog i firande av nyblivne fyrtioårige vännen L. Tolv personer samlades för middag på Harrys i Gävle, ett nytt ställe där vår kompis M är restaurangchef och där jag inte käkat än (bara minglat på VIP-invigningen!). Det blev en vääääldigt trevlig kväll med mycket prat!
Av någon anledning ville Frida inte sova över hos farmorn och farfarn inatt. Hon som alltid brukar utropa "Jaaaaa, det vil jag GÄRNA!" till det mesta, sa plötsligt "Nej, jag vill sova HEMMA". Jaja, frågar man så får man svar. Jag pimplade Ginger Ale iställer för cider, nemas problemas. Efter att vi mumsat i oss den goda maten (Skagentoast + Majskyckling för min del), lyssnat till några spontana tal och haft det väldigt trevligt, ringde jag vid 21 för att kolla sovstatus på klimpen. Just nedslumrad i soffan, blev svaret. Fint! Tillät oss nån ytterligare timmas prat, sedan kändes det som att det räckte för både mig och pappan. Vi åkte istället på upphämtning av sovande gullunge!
När vi kom låg klimpen utslagen i soffan. På med mössa och tjockstrumpor, linda in i en filt, ut i bilstolen. (Yes, hon sov vidare!) Åka hem, parkera, plocka ut sovkluns, kånka hem och upp. (Yes, hon sov vidare!) Av med strumpor, mössa, filt. Ned i egna sängen - still sleeping. Hur gott som helst. Heja heja för sovkoma!
Nu ska jag ställa om alla klockor här till vintertid innan jag hoppar i säng.
Note to self: Blir inte sur om Frida vaknar smärtsamt tidigt imorgon bitti!
/Jenny
Av någon anledning ville Frida inte sova över hos farmorn och farfarn inatt. Hon som alltid brukar utropa "Jaaaaa, det vil jag GÄRNA!" till det mesta, sa plötsligt "Nej, jag vill sova HEMMA". Jaja, frågar man så får man svar. Jag pimplade Ginger Ale iställer för cider, nemas problemas. Efter att vi mumsat i oss den goda maten (Skagentoast + Majskyckling för min del), lyssnat till några spontana tal och haft det väldigt trevligt, ringde jag vid 21 för att kolla sovstatus på klimpen. Just nedslumrad i soffan, blev svaret. Fint! Tillät oss nån ytterligare timmas prat, sedan kändes det som att det räckte för både mig och pappan. Vi åkte istället på upphämtning av sovande gullunge!
När vi kom låg klimpen utslagen i soffan. På med mössa och tjockstrumpor, linda in i en filt, ut i bilstolen. (Yes, hon sov vidare!) Åka hem, parkera, plocka ut sovkluns, kånka hem och upp. (Yes, hon sov vidare!) Av med strumpor, mössa, filt. Ned i egna sängen - still sleeping. Hur gott som helst. Heja heja för sovkoma!
Nu ska jag ställa om alla klockor här till vintertid innan jag hoppar i säng.
Note to self: Blir inte sur om Frida vaknar smärtsamt tidigt imorgon bitti!
/Jenny
Om att röra på sig
I morse kom vi äntligen ihåg att det är familjegympa på lördagarna! Vi hann bara med en gång efter sommaren innan Frida blev krasslig, och efter det kom vi liksom av oss helt. Men idag röjde jag och lilla stumpisen järnet på Friskis, jätteskojigt!
Gjorde förresten en lustig notering då kring Fridas förmåga att lägga tillbaka saker på sin plats, hålla ordning och vara petig. Hon har väldigt mycket sånt i sig - fast det funkar tyvärr inte jämt, särskilt inte med leksakerna här hemma, haha. Hur som helst. Mot slutet av gympapasset ville Frida plötsligt sitta vid sidan och titta på. Hon slog sig ned på ett sittunderlägg och uppmanade mig bestämt att gympa vidare. När jag då sprungit ett halvt varv i salen, började Frida gråta bedrövat. Här kommer det underliga: Innan hon tillät paniken att bryta ut så reste hon sig, plockade upp sittunderlaget och LADE TILLBAKA DET på sin plats! SEN sprang hon storgråtande iväg och ropade efter mig. Vilken kontroll va? Först ordning, sedan panik!
Efter familjepasset följer ett medelpass för vuxna. När vi stod där i foajén och skulle klä på oss, insåg jag att vi ju faktiskt kunde prova och se om jag kunde få röra på fläsket lite mer på allvar! Och kors i taket, det gick HUR bra som helst! Frida satt i ett hörn och käkade kex och läste i en broschyr från Astrid Lindgrens värld. Ibland varvade hon med pixiböcker och drack vatten. Jag gympade bredvid henne och hon filurade för sig själv. HEEEEELA passet! Fatta vilken topptjej!
Och jag känner mig också himla duktig, som äntligen kom mig för att träna. Själv. På riktigt. Det har liksom legat rejält i träda på sistone, det där... Men idag har jag gjort upp promenad-kompis-planer med en bekant också, så nu är jag på gång!
/Jenny
Gjorde förresten en lustig notering då kring Fridas förmåga att lägga tillbaka saker på sin plats, hålla ordning och vara petig. Hon har väldigt mycket sånt i sig - fast det funkar tyvärr inte jämt, särskilt inte med leksakerna här hemma, haha. Hur som helst. Mot slutet av gympapasset ville Frida plötsligt sitta vid sidan och titta på. Hon slog sig ned på ett sittunderlägg och uppmanade mig bestämt att gympa vidare. När jag då sprungit ett halvt varv i salen, började Frida gråta bedrövat. Här kommer det underliga: Innan hon tillät paniken att bryta ut så reste hon sig, plockade upp sittunderlaget och LADE TILLBAKA DET på sin plats! SEN sprang hon storgråtande iväg och ropade efter mig. Vilken kontroll va? Först ordning, sedan panik!
Efter familjepasset följer ett medelpass för vuxna. När vi stod där i foajén och skulle klä på oss, insåg jag att vi ju faktiskt kunde prova och se om jag kunde få röra på fläsket lite mer på allvar! Och kors i taket, det gick HUR bra som helst! Frida satt i ett hörn och käkade kex och läste i en broschyr från Astrid Lindgrens värld. Ibland varvade hon med pixiböcker och drack vatten. Jag gympade bredvid henne och hon filurade för sig själv. HEEEEELA passet! Fatta vilken topptjej!
Och jag känner mig också himla duktig, som äntligen kom mig för att träna. Själv. På riktigt. Det har liksom legat rejält i träda på sistone, det där... Men idag har jag gjort upp promenad-kompis-planer med en bekant också, så nu är jag på gång!
/Jenny
Möte mellan starka tjejer
Idag inträffade en smått roande sak. När jag och Frida var på väg tillbaka till bilen med alla inköpta prylar, insåg jag att vi hade en hel del grunkor att ta oss från bilen och hem med. Plus en pizza.
- Men ojojoj Frida, undra hur vi ska få med oss alla påsar och väskor från bilen, nu har vi mycket att bära på!
- Då kan jag hjälpa dig att bära mamma, jag är såååå hääär stark! Jag är jättestark, kolla mamma!
Frida stannar och spänner demonstrativt musklerna i armarna så att hon skakar (vilket hon för övrigt gör på ett oerhört charmerande sätt).
Preciiiis i detta ögonblick, lagom för att höra vår konversation och se det fysiska "beviset" på styrkan, möter vi Anna Rosén och hennes familj. Anna Rosén är en lokal styrkekvinna, som vann bla. "Sveriges starkaste kvinna" 2007 och blev europas näst starkaste kvinna samma år. Hon är STARK och stor. Hennes man är likadan.
Denna Anna hörde Frida, betraktade, log, passerade, pratade inom familjen och de vände sig sedan om igen efter oss. Jag skulle gissa att de tyckte det hela var ganska rart, det gjorde i alla fall jag.
Snacka om tajming - konsten att säga rätt sak vid rätt tillfälle!
/Jenny
- Men ojojoj Frida, undra hur vi ska få med oss alla påsar och väskor från bilen, nu har vi mycket att bära på!
- Då kan jag hjälpa dig att bära mamma, jag är såååå hääär stark! Jag är jättestark, kolla mamma!
Frida stannar och spänner demonstrativt musklerna i armarna så att hon skakar (vilket hon för övrigt gör på ett oerhört charmerande sätt).
Preciiiis i detta ögonblick, lagom för att höra vår konversation och se det fysiska "beviset" på styrkan, möter vi Anna Rosén och hennes familj. Anna Rosén är en lokal styrkekvinna, som vann bla. "Sveriges starkaste kvinna" 2007 och blev europas näst starkaste kvinna samma år. Hon är STARK och stor. Hennes man är likadan.
Denna Anna hörde Frida, betraktade, log, passerade, pratade inom familjen och de vände sig sedan om igen efter oss. Jag skulle gissa att de tyckte det hela var ganska rart, det gjorde i alla fall jag.
Snacka om tajming - konsten att säga rätt sak vid rätt tillfälle!
/Jenny
Söt-och-rar-looken
Nu när jag varit borta från Frida ett par dar - eftersom influensavaccineringen tog en hel kväll och hon hann somna igår innan jag kom hem, blev det ju faktiskt TRE kvällar som vi inte sågs - så har det varit mycket gos idag. Kramar, ömma ord, pussar och bus. Morgonen inleddes med minst en trött kvarts sängmyskalas, sedan har det fortsatt i den stilen. Tokhärligt för ett längtande mammahjärta!
Fridas "Du säger snälla saker och jag är så söt och vän"-fejs!
När man säger gulliga saker till Frida (typ att man älskar henne och att hon är den bästa och härligaste ungen) då gör hon ofta den här minen. Blundar, ler rart och lägger huvudet lite på sned. Det ser sååååå oerhört tuttinuttigt ut att man ofta blir lite full i fniss!
Idag stack jag och blommisen ut på stan efter dagis, för att hämta ett paket och köpa presenter till en arbetskompis som slutar. Frida klarar sådana svängar utan blöja nu, hon är jätteduktig med det där! Vi köpte också lite fredagsmyslyx - blommor och en t-shirt till pappan, tummelisa-klistermärken till Frida och pizza till middag!
Väldigt mysig fredagslandning. Väldigt mysig. En av de bästa sakerna med att åka bort, är att det är så skönt att komma hem!
(Att jag sedan fick huvudvärk och illamående och dippade totalt och typ halvsov i ett par timmar under kvällen, var kanske mindre skojsigt. Vaccinreaktion kanske? Men det försvann tack och lov lika underligt plötsligt som det kom!)
/Jenny
Andas ut och släpp ned axlarna
Min te-indränkta jobbdator verkar ha överlevt! Kors i taket och ära vare gud i höjden, typ. Den startade hur snällt som helst, under tryggt sällskap av IT-supporten. TACK OCH LOV. Den doftar bara lite svagt av Forest Fruit-te i högra hörnet...
/Jenny
/Jenny
Är det inte det ena, så är det det andra
Dagens bedrift:
Jag körde mig och arbetskamraterna hem igen hela vägen från Örebro ikväll. Bussen rullade på. Wrooom, wrooom bara, så var vi hemma. Hade pratsällskap fram och då gick tiden snabbt faktiskt! Inte blev jag trött heller. Frida hann precis somna i bilen innan de hämtade upp mig vid hyrbilsfirman, men jag fick bära in och snusa på henne i alla fall. Go´unge!
Dagens totala trauma:
Under förmiddagens kurspass, spillde jag plötsligt te med mjölk över min två månader gamla (nya!) bärbara jobbdator. SPILLDE. PÅ. DATORN. Panik inombords. Stängde av, ur med sladd (och lite senare även batteri). Hälla av, torka bort, torka, torka, torka, torka. Lät datorn lufta resten av dagen. Tankarna och förebråelserna snurrade i skallen, hade svårt att fokusera på juridiken föreläsaren mässade om... SURT less. Datorn är sprillans ny och jag har miljarders grejor att göra kommande arbetsvecka. Meltdown. Imorgon är det jag som jagar ifatt nån snäll och kunnig person på IT-enheten! Hoppet är det sista som överger människan...
Dagens kuriosa:
Jag har inte blivit sjuk av vaccinet, inte än i alla fall. Däremot har jag ordentlig känning i överarmen - stel, röd, svullen (men själva armen är sådär tjock redan innan, tyvärr...), hård och öm. Fast det är inte så farligt. Hellre det än en hängig känsla och sjuklighet!
Dagens mål:
Komma i säng före midnatt - det SKA gå. Sov gott!
/Jenny
Jag körde mig och arbetskamraterna hem igen hela vägen från Örebro ikväll. Bussen rullade på. Wrooom, wrooom bara, så var vi hemma. Hade pratsällskap fram och då gick tiden snabbt faktiskt! Inte blev jag trött heller. Frida hann precis somna i bilen innan de hämtade upp mig vid hyrbilsfirman, men jag fick bära in och snusa på henne i alla fall. Go´unge!
Dagens totala trauma:
Under förmiddagens kurspass, spillde jag plötsligt te med mjölk över min två månader gamla (nya!) bärbara jobbdator. SPILLDE. PÅ. DATORN. Panik inombords. Stängde av, ur med sladd (och lite senare även batteri). Hälla av, torka bort, torka, torka, torka, torka. Lät datorn lufta resten av dagen. Tankarna och förebråelserna snurrade i skallen, hade svårt att fokusera på juridiken föreläsaren mässade om... SURT less. Datorn är sprillans ny och jag har miljarders grejor att göra kommande arbetsvecka. Meltdown. Imorgon är det jag som jagar ifatt nån snäll och kunnig person på IT-enheten! Hoppet är det sista som överger människan...
Dagens kuriosa:
Jag har inte blivit sjuk av vaccinet, inte än i alla fall. Däremot har jag ordentlig känning i överarmen - stel, röd, svullen (men själva armen är sådär tjock redan innan, tyvärr...), hård och öm. Fast det är inte så farligt. Hellre det än en hängig känsla och sjuklighet!
Vaccinreaktionen - en rejäl, öm blaffa.
Dagens mål:
Komma i säng före midnatt - det SKA gå. Sov gott!
/Jenny
Intelligensreserven
Jag har verkligen sett till att framstå i gooood dager på denna jobbresa. Plocka fram det där lilla extra. Vässat till mig. Exempel:
Smarthet nummer ett
Incheckning på hotellet, jag ber om parkeringsbevis. Tjejen i receptionen skriver namn och grejor på en lapp, och frågar sedan efter registreringsnumret.
- Registreringsnumret? Hm... (säger jag och ser förvirrad ut) ...hur vet man vilket det är då? (Jag mitt nöt tror nämligen att hon menar nån slags bokningsnummer för själva övernattningen.)
Hon och min kollega tittar ganska konstigt på mig och receptionisten säger sedan försiktigt, som om hon talade till någon med en mycket liten och skör hjärna:
- Eeeeeh... jo, det brukar ju stå på en skylt på bilen...
Aaaaah. Jaså DET registreringsnumret! Minsann, så logiskt, ja. INTE så konstigt när jag bad om ett parkeringsbevis! (Sa jag att jag hade huvudvärk? Och var trött?)
Smarthet nummer två
Jag satt ju och hängde med datorn i hotellsängen igår. Vääääldigt lyxigt och stillsamt och skönt. Flyttade runt mig några gånger och hamnade till sist sittande med kuddar bakom ryggen. Efter nån halvtimme blev det så himla varmt, tyckte jag. Jag skruvade på mig och bytte lite sittläge men det fortsatte kännas varmt och obekvämt. Alldeles het om rumpan var jag. Började reta mig förfärligt på hur svårt dent var att hitta en bekväm ställning.
Efter säkert en halvtimme av hasande hit och dit ledsnade jag och tog bort kuddarna, tänkte att det kanske var de som gjorde det för varmt. Fram dök strömdosan till datorsladden - som var tooookhet! Den hade jag alltså haft intill mig hela tiden?!
No wonder att arslet brann. Goddag yxskaft.
Smarthet nummer tre
...kommer jag inte ens på. Jag vet att det fanns ett tredje exempel på min hjärnas mindre lyckade tilltag också, men det har jag tydligen förträngt just nu. Nåja. Det är kanske lika bra det.
/Jenny
Smarthet nummer ett
Incheckning på hotellet, jag ber om parkeringsbevis. Tjejen i receptionen skriver namn och grejor på en lapp, och frågar sedan efter registreringsnumret.
- Registreringsnumret? Hm... (säger jag och ser förvirrad ut) ...hur vet man vilket det är då? (Jag mitt nöt tror nämligen att hon menar nån slags bokningsnummer för själva övernattningen.)
Hon och min kollega tittar ganska konstigt på mig och receptionisten säger sedan försiktigt, som om hon talade till någon med en mycket liten och skör hjärna:
- Eeeeeh... jo, det brukar ju stå på en skylt på bilen...
Aaaaah. Jaså DET registreringsnumret! Minsann, så logiskt, ja. INTE så konstigt när jag bad om ett parkeringsbevis! (Sa jag att jag hade huvudvärk? Och var trött?)
Smarthet nummer två
Jag satt ju och hängde med datorn i hotellsängen igår. Vääääldigt lyxigt och stillsamt och skönt. Flyttade runt mig några gånger och hamnade till sist sittande med kuddar bakom ryggen. Efter nån halvtimme blev det så himla varmt, tyckte jag. Jag skruvade på mig och bytte lite sittläge men det fortsatte kännas varmt och obekvämt. Alldeles het om rumpan var jag. Började reta mig förfärligt på hur svårt dent var att hitta en bekväm ställning.
Efter säkert en halvtimme av hasande hit och dit ledsnade jag och tog bort kuddarna, tänkte att det kanske var de som gjorde det för varmt. Fram dök strömdosan till datorsladden - som var tooookhet! Den hade jag alltså haft intill mig hela tiden?!
No wonder att arslet brann. Goddag yxskaft.
Smarthet nummer tre
...kommer jag inte ens på. Jag vet att det fanns ett tredje exempel på min hjärnas mindre lyckade tilltag också, men det har jag tydligen förträngt just nu. Nåja. Det är kanske lika bra det.
/Jenny
På kurs med Kurt
Jag rattade oss heeeela vägen till Örebro så finfint så! Nånstans efter halva vägen hade jag vant mig ganska bra vid det stora åbäket till minibuss, haha. Fast finliret inne i stan är lite småklurigt, bilen har ett konstigt dragläge. Var förmodligen vääääldigt förtroendeingivande att jag fick tre motorstopp i rad, när jag skulle svänga ut från parkeringen där jag hämtat alla i morse, hihi... Det var mörkt typ de första 45 minuterna, och dimmigt som bara busen stora delar av vägen - de två delarna hade vi inte beställt förstås. Men fram kom vi!
Sedan har vi kursat hela långa dagen på Örebro universitet, kring "Juridik kring digitalt material". Heavy stuff! Intressant, viktigt, nyttigt - men seeeegt ibland tyvärr. Mycket för hjärnan att tugga i sig, liksom. Att vi hade ett rum utan syre hjälpte ju inte till heller. Alls. Imorgon ska vi dock vara i Musikhögskolans lokaler, enligt ryktet både vackrare och luftigare!
Efter kunskapsinhämtandet bussade vi till hotellet, Choise Eurostop. Parkerade åbäket, checkade in och åkte fina hissen med stämningsfullt stjärnljustak! Rummet är alldeles lagom och bra! Stoor säng (1.40?) som jag strax ska njuta obeskrivligt av att breda ut mig i. Fräscht och trevligt. Finns ett litet runt fönster mellan duschkabinen och rummet - jag kan kolla in morgon-TV medan jag duschar!
Vackra stjärnbeströdda hissen och det roliga tittut-fönstret i mitt rum.
Kvällsmiddagen var trevlig, även om det var lite trist att jag hamnade vid "sista" bordet där vi bara satt tre personer (alla andra satt åtta vid varje bord). Supergod mat!! Dessutom en liten knorr på slutet: Vi fick ordna vår egen mjukglass. De hade en mjukglassmaskin, där vi själva fick slingre ned mjukglassen i bägare och hålla över ev. strössel. Rolig detalj som efterrrätt!
Efter middagen kilade jag upp på rummet i ett huj. Bytte till mysbrallor. Dukade upp dator, överblivet bilgodis, telefonen och vattenflaskan på den fläskstora sängen. Slog på TV:n, kollade på Greys Anatomy och True Blood och NJÖT. Pratade med sambon, surfade runt, Facebookade och kände mig jäkligt bortskämd.
Jag slöar, multimedia-njuter och har det gött.
Imorgon blir det en ny hjärnskrynklar-kursdag, sedan ska jag ladda för att bussa oss hem till Gävle i mörkret. NU: sovnjut genom att spreta med hela kroppen över tillgänglig yta!
/Jenny
Om jag hade tid
Idag skulle jag kunna skriva om...
...vilken fantastisk morgon Frida och jag hade. Vi myste bort en halvtimme, vi väcktes samtidigt av pappan och låg kvar i sängvärmen, småpratade och kramades och gonade oss. Lyx! Visst, vi fick ta igen den tidsförlusten med en smula jäkt sedan, men lyckades ändå hålla sams idag faktiskt. TROTS att jag inte hann äta frukost förrän på jobbet.
...den ENORMA Ford Transit jag ska ratta ned till Örebro supertidigt imorgon med fyra andra kollegor i. Den femte personen som skulle varva körningen med mig är sjuk. Jag har laddat med Red Bull, Coca Cola och godispåse... Bland annat vore det nog underhållande att raljera över det skojsiga parkeringstjohejset efter att jag hämtat hyrbilen - den är ENORM som sagt, inget man liksom blåser in i en fickparkeringsruta hur lätt som helst. Efter sjuttioelva snurrar runt kvarteren i närheten, fick det bli parkeringshuset intill. Dyrt, men med bonusen att rutan nog är isfri imorrn! Fast jag fick be en kille om hjälp att se om jag verkligen kunde köra in utan att skrapa taket. Det var på näppen. Jag var helt svettig efteråt - och måste tejpa antennen mot taket imorrn när jag ska backa ut...
... om influenseaaccineringen. Jag ringde doktorn idag och frågade om jag med min lilla lätta astma verkligen räknades till riskgrupperna, bara för att jag råkar ta medicin dagligen nu. Japp och jajjemen, jag skulle in och ta sprutan pronto. Idag, närmare bestämt. Jag som lovat Frida att vara med henne ikväll eftersom jag ska vara borta två dar sedan, kom hem TVÅ timmar senare. Precis till läggdags. Låt mig säga såhär: de har en del att jobba på om de vill ha bättre flyt på den där cirkusen. Jösses!
Men nu hinner jag ju tyvärr inte skriva om allt det där!
Jag måste packa och gå och lägga mig... eh... hm... tidigt.
/Jenny
...vilken fantastisk morgon Frida och jag hade. Vi myste bort en halvtimme, vi väcktes samtidigt av pappan och låg kvar i sängvärmen, småpratade och kramades och gonade oss. Lyx! Visst, vi fick ta igen den tidsförlusten med en smula jäkt sedan, men lyckades ändå hålla sams idag faktiskt. TROTS att jag inte hann äta frukost förrän på jobbet.
...den ENORMA Ford Transit jag ska ratta ned till Örebro supertidigt imorgon med fyra andra kollegor i. Den femte personen som skulle varva körningen med mig är sjuk. Jag har laddat med Red Bull, Coca Cola och godispåse... Bland annat vore det nog underhållande att raljera över det skojsiga parkeringstjohejset efter att jag hämtat hyrbilen - den är ENORM som sagt, inget man liksom blåser in i en fickparkeringsruta hur lätt som helst. Efter sjuttioelva snurrar runt kvarteren i närheten, fick det bli parkeringshuset intill. Dyrt, men med bonusen att rutan nog är isfri imorrn! Fast jag fick be en kille om hjälp att se om jag verkligen kunde köra in utan att skrapa taket. Det var på näppen. Jag var helt svettig efteråt - och måste tejpa antennen mot taket imorrn när jag ska backa ut...
Ungefär såhär ser bilen ut. Imorrn är jag "En busschufför, en busschaufför..."
(Fotot är knyckt från en italiensk biluthyrningswebbsida)
... om influenseaaccineringen. Jag ringde doktorn idag och frågade om jag med min lilla lätta astma verkligen räknades till riskgrupperna, bara för att jag råkar ta medicin dagligen nu. Japp och jajjemen, jag skulle in och ta sprutan pronto. Idag, närmare bestämt. Jag som lovat Frida att vara med henne ikväll eftersom jag ska vara borta två dar sedan, kom hem TVÅ timmar senare. Precis till läggdags. Låt mig säga såhär: de har en del att jobba på om de vill ha bättre flyt på den där cirkusen. Jösses!
Men nu hinner jag ju tyvärr inte skriva om allt det där!
Jag måste packa och gå och lägga mig... eh... hm... tidigt.
/Jenny
Kontaktsökeri
Inatt har jag sovit sååååå oerhört superlite och dåligt och hackigt. Men otroligt mysigt! Frida hade en pip&gnäll-halvtimme precis när jag lade mig igår, som avslutades med att hon kröp över till mig. Innan jag ens hunnit blunda.
Jag skriver att hon kommer till MIG, därför att pappans sida är i stort sett lika bred som vanligt. Den är ofta ostörd av knuffande små fötter och fäktande barnfingrar. Sovvänlig. Så länge Frida inte låter mycket (som inatt när hon bad honom sjunga den just nu stående "somna-sången" Nu i ro för henne!) märker han kanske inte ens att hon är där. Jag vet inte varför. Det är nästan alltid på min sida hon ålar in sig och lägger sig smack tätt intill. På mig som hon flätar in fingrarna, trevar över min arm, söker min kind, snusar och snarkar nära mitt öra. Kryper in under mitt täcke, stryker med mjuka fötter mot mina ben och skickar små luftpuffar mot mitt ansikte.
Jag sover uppsnuttifierat som i nån slags sov-tortyr-kammare.
Jag är hungrig och törstig och lite kissnödig.
Jag får skolios av att inte kunna byta ställning där jag ligger fastkilad.
Men jag njuter ändå. Massor.
Jag tittar på uppenbarelsen intill mig, jag känner hennes beröring. Jag drar in doften och stryker en hårslinga ur hennes panna. Jag fylls av en kärlek så stor att den fortfarande överraskar varje gång, och en tacksamhet över att hon vill vara hos mig. Söta unge, trängs på du! Vips är du stor och den här oerhört nära känslan ett minne blott. Så trängs när du behöver.
Just nu på nätterna händer det att du och jag hamnar i en egen värld, Frida. Nästan som när du låg i magen, eller var alldeles, alldeles ny. Det är helt fantastiskt! Jag kan inte låta bli att fälla en vemodig tår vid tanken på att du snart kommer att vara uppväxt och fri och i ditt alldeles egna liv!
Stora känslor, när man minst anar det. Eller så blir man bara väääldigt fjompig och blödig och känslomässig, när man inte får sova ordentligt, haha!
/Jenny
Jag skriver att hon kommer till MIG, därför att pappans sida är i stort sett lika bred som vanligt. Den är ofta ostörd av knuffande små fötter och fäktande barnfingrar. Sovvänlig. Så länge Frida inte låter mycket (som inatt när hon bad honom sjunga den just nu stående "somna-sången" Nu i ro för henne!) märker han kanske inte ens att hon är där. Jag vet inte varför. Det är nästan alltid på min sida hon ålar in sig och lägger sig smack tätt intill. På mig som hon flätar in fingrarna, trevar över min arm, söker min kind, snusar och snarkar nära mitt öra. Kryper in under mitt täcke, stryker med mjuka fötter mot mina ben och skickar små luftpuffar mot mitt ansikte.
Jag sover uppsnuttifierat som i nån slags sov-tortyr-kammare.
Jag är hungrig och törstig och lite kissnödig.
Jag får skolios av att inte kunna byta ställning där jag ligger fastkilad.
Men jag njuter ändå. Massor.
Jag tittar på uppenbarelsen intill mig, jag känner hennes beröring. Jag drar in doften och stryker en hårslinga ur hennes panna. Jag fylls av en kärlek så stor att den fortfarande överraskar varje gång, och en tacksamhet över att hon vill vara hos mig. Söta unge, trängs på du! Vips är du stor och den här oerhört nära känslan ett minne blott. Så trängs när du behöver.
Just nu på nätterna händer det att du och jag hamnar i en egen värld, Frida. Nästan som när du låg i magen, eller var alldeles, alldeles ny. Det är helt fantastiskt! Jag kan inte låta bli att fälla en vemodig tår vid tanken på att du snart kommer att vara uppväxt och fri och i ditt alldeles egna liv!
Stora känslor, när man minst anar det. Eller så blir man bara väääldigt fjompig och blödig och känslomässig, när man inte får sova ordentligt, haha!
/Jenny
Om att längta till det okända
Frida har en dagisfröken som åker till Thailand över varje årsskifte. Tydligen har hon pratat väldigt varmt och positivt om detta - vilket såklart är fullt förståeligt.
- Mamma, jag vill åka till Taljand.
- Jaså, hur kom du på det?
- L ska åka till Taljand, då vill jag också det. Och vara med henne.
- Men hon ska inte göra det nu. Och när hon åker dit, då är hon ledig och då kan du inte vara med henne. Det kostar mycket pengar att åka till Thailand, men kanske kan du och pappa och jag göra det nån gång, tillsammans.
- JAAAAA, och också jag! (klappar sig på bröstet) Jag ska också vara med!
Lilla hjärtat. Vi vill såååå gärna åka till Taljand med dig. Underbara unge!
Fast hela världen är ett äventyr bara du är med.
/Jenny
- Mamma, jag vill åka till Taljand.
- Jaså, hur kom du på det?
- L ska åka till Taljand, då vill jag också det. Och vara med henne.
- Men hon ska inte göra det nu. Och när hon åker dit, då är hon ledig och då kan du inte vara med henne. Det kostar mycket pengar att åka till Thailand, men kanske kan du och pappa och jag göra det nån gång, tillsammans.
- JAAAAA, och också jag! (klappar sig på bröstet) Jag ska också vara med!
Lilla hjärtat. Vi vill såååå gärna åka till Taljand med dig. Underbara unge!
Fast hela världen är ett äventyr bara du är med.
/Jenny
Det flyter på
Jaha, så var helgen slut då. Igen. Söndagen kom och gick utan att jag riktigt hann med! Kanske har den skeva tidsuppfattningen med den envisa huvudvärken att göra?! Har avverkat tredje dagen i rad med mer eller mindre tydlig skallebank - så nu räcker det alldeles utmärkt, tack!
Fast visst HANN jag, idag. Jag hann dammsuga hela lägenheten, tvätta fyra fullmatade maskiner, hänga dem, vika ren tvätt, handtvätta BH:ar, röja i köket, ladda diskmaskinen full och plocka undan leksaksinfernot som inträder varje dag! Jösses. Dessutom åkte pappan och lilla solstrålen och storhandlade, så nu är vi i fas med kommande vecka. Sköööönt!
Vi har också varit på första simträningen med Frida på nya stället! Ny regi, ny "skola", ny plats, ny "fröken". Det verkade helt okej på första intrycket. Frida flöt på rygg jättebra idag! Jag höll bara ena handen under nacken, resten skötte hon själv! Lite stressigt dock att vi medverkar i sista passet, så vi måste snabba oss därifrån. Knappast något problem när pappan är med, men inte inte min bästa gren direkt! Är ganska skönt om man kan ta sig tid och inte behöva jäkta Frida tycker jag, men vi vänjer oss nog.
Nu ska jag och min mätta mage (fylld av goooda quesadillas som sambon kockade till) snart gå och sova. Jag håller tummarna för att Frida låter bli att gå i närkamp med sängen inatt. Härom natten smällde hon nämligen i framkäken och tänderna på nåt vis, så att hon vaknade med torkat blod runt hela munnen och på alla kuddar/lakan! "Läppsträngen" i överkäken är alldeles svullen och hon har haft en liten fläskläpp ett par dar. Stackars. Hon är lite väl rörlig på nätterna ibland!
/Jenny
Fast visst HANN jag, idag. Jag hann dammsuga hela lägenheten, tvätta fyra fullmatade maskiner, hänga dem, vika ren tvätt, handtvätta BH:ar, röja i köket, ladda diskmaskinen full och plocka undan leksaksinfernot som inträder varje dag! Jösses. Dessutom åkte pappan och lilla solstrålen och storhandlade, så nu är vi i fas med kommande vecka. Sköööönt!
Vi har också varit på första simträningen med Frida på nya stället! Ny regi, ny "skola", ny plats, ny "fröken". Det verkade helt okej på första intrycket. Frida flöt på rygg jättebra idag! Jag höll bara ena handen under nacken, resten skötte hon själv! Lite stressigt dock att vi medverkar i sista passet, så vi måste snabba oss därifrån. Knappast något problem när pappan är med, men inte inte min bästa gren direkt! Är ganska skönt om man kan ta sig tid och inte behöva jäkta Frida tycker jag, men vi vänjer oss nog.
Nu ska jag och min mätta mage (fylld av goooda quesadillas som sambon kockade till) snart gå och sova. Jag håller tummarna för att Frida låter bli att gå i närkamp med sängen inatt. Härom natten smällde hon nämligen i framkäken och tänderna på nåt vis, så att hon vaknade med torkat blod runt hela munnen och på alla kuddar/lakan! "Läppsträngen" i överkäken är alldeles svullen och hon har haft en liten fläskläpp ett par dar. Stackars. Hon är lite väl rörlig på nätterna ibland!
/Jenny
Husdjur?
Härom natten när jag sov som hårdast och djupast, kom Frida klättrande över i vår säng. Det gör hon just nu ganska ofta, behöver kanske mer närhet eller nåt. Vi låter henne hållas så länge, det är ju sjukt mysigt även om jag sover klart sämre.
Hon ålade den här natten stillsamt över, lade sig ovanpå täcket mellan mina knän och somnade om.
I några intensiva sekunder fick jag för mig att det var en hund som kom. Kanske trodde jag i mitt yrvakna sinne att det var mammas tax Tassa som var hos oss? Kändes helt suspekt när jag i samma ögonblick kom på att jag ju hade BARN och att det såklart var HON.
Verkar pålitligt, det här nyvaken-robot-läget!
/Jenny
Hon ålade den här natten stillsamt över, lade sig ovanpå täcket mellan mina knän och somnade om.
I några intensiva sekunder fick jag för mig att det var en hund som kom. Kanske trodde jag i mitt yrvakna sinne att det var mammas tax Tassa som var hos oss? Kändes helt suspekt när jag i samma ögonblick kom på att jag ju hade BARN och att det såklart var HON.
Verkar pålitligt, det här nyvaken-robot-läget!
/Jenny
Kvarterspolisen rycker ut
Någon vardag nyligen var Frida och jag på stan en sväng efter dagis. I en av gallriorna, passerar vi ett par typ 15-åringar som sitter på en bänk med varsin klubba i munnen. Frida stirrar alldeles perplex på dem och utbrister upprört:
- Mamma, de äter GODIS, de har KLUBBA! Det FÅR man inte när de är inte lördag, juh!
Sen marcherar Frida närmare de dekadenta ungdomarna, sätter händerna i sidan och säger barskt åt dem:
- Hörrni, det är faktiskt INTE lördag, då får man inte äta klubba fö´står ni väl!
Behöver jag tillägga att grabben och tjejen skrattade åt denna lilla ilskna uppenbarelse så att de höll på att trilla av bänken?!
/Jenny
- Mamma, de äter GODIS, de har KLUBBA! Det FÅR man inte när de är inte lördag, juh!
Sen marcherar Frida närmare de dekadenta ungdomarna, sätter händerna i sidan och säger barskt åt dem:
- Hörrni, det är faktiskt INTE lördag, då får man inte äta klubba fö´står ni väl!
Behöver jag tillägga att grabben och tjejen skrattade åt denna lilla ilskna uppenbarelse så att de höll på att trilla av bänken?!
/Jenny
Social svängom
Vi drog alltså till Stockholm över dagen igår. För en gångs skull kom vi iväg tidigt - pappan hade ju en viktig tid att passa! Tjurruset hägrade. Så jag min slökorv hade bara att anpassa mig - det var INTE läge att bli minsta sen just denna dag. Det var läge att respektera mannen (som alltid vill komma iväg i GOD tid) lite extra mycket. Det lyckades jag bra med - vi kom iväg 20 minuter innan önskad tid och 50 minuter innan då-MÅSTE-vi-dra-tid. Väl genomfört!
Efter att jag och Frida lämpat av pappan vid tävlingsplatsen och kollat att han fått kontakt med sin löparkompis, rullade vi tillbaka genom stan till vännerna M&T med barn. Det var kallt och regnigt och inte riktigt åskådarvänligt väder, plus att jag ville hinna socialisera mera! Pappan gjorde ett toppenlopp och fick nästan på pricken den tid han strävat efter, strongt! Det är inget "strutta fram på asfalt"-lopp det här. Snarare en "vi provar att springa där det egentligen inte alls är lämpligt"-bana. Kolla gärna ni bildspelet på Tjurrusets webbsida, så förstår ni hur lerig och sliten han var efteråt!
Vi hade en helt ljuvlig dag! Härligt att få hinna prata ikapp lite, även om man åker hem och inser att det fanns fullt av tappade trådar och oavslutade tankegångar. Och ämnen man aldrig kom in på! Men lite mer vet man, lite extra kitt kom till. Tyvärr är jag just nu dålig på att hinna underhålla mina vänskaper, det känns slarvigt och dumt men vardagen äter så mycket tid att det ändå blir sådär. Fast det verkar vara ganska lika för alla runtomkring, och det är kanske tur på sitt sätt.
Frida lekte med B tills hon knappt orkade stå rak. Det var dockor som pysslades om, saker som såldes i en affär, härliga utklädnings-klädbyten och partymusik varvat i en härlig kompott! Fantastiskt roligt att se att de kan ha så kul ihop trots att B är dubbelt så gammal som Frida (hon fyllde just sex år)! På tal om det överlämnade vi presenter till båda syskonen som just fyllt - populära böcker till båda samt en fin väggdekor till B. Frida fick också paket (liiite försenat bara, hihi), en utklädningsprinsessklänning. Jättefin, den kommer nog att bli poppis!
Innan vi åkte hem, blev vi bjudna på SÅ himla god middagsmat som vanligt (TACK!). Det serverades en jordärtskockssoppa som till och med soppskeptikern jag gillade, och en kycklingfilé med härlig risotto med svamp i. Mmmm. Och nån slags smarrig moussetårta till efterrätt. Mätta som sälar, tjockast på mitten! Pappan hade förtjänat vin och jag körde hem - det gick bra, men mina trötta ögon krävde lite ordlekar för att hålla sig skärpta hela vägen!
Frida somnade som sagt typ i samma sekund jag hade placerat henne i bilstolen och gosat in henne med filt och kudde. Totalt slut. Supernöjd. Bak i bilen stod en kartong och en påse lånade barnkläder i uppdaterad storlek - lika mycket som vi haft med ner på återlämning. TACK även för detta, det är ovärderligt!
Vi har ju så nära till Stockholm, särskilt sedan de byggde om vägen förbi Uppsala. Att vi inte nyttjar detta mer! Men det är väl den där tidshungriga vardagen som spökar nu igen... Man ska ju orka också, orka hela paketet liksom.
/Jenny
Efter att jag och Frida lämpat av pappan vid tävlingsplatsen och kollat att han fått kontakt med sin löparkompis, rullade vi tillbaka genom stan till vännerna M&T med barn. Det var kallt och regnigt och inte riktigt åskådarvänligt väder, plus att jag ville hinna socialisera mera! Pappan gjorde ett toppenlopp och fick nästan på pricken den tid han strävat efter, strongt! Det är inget "strutta fram på asfalt"-lopp det här. Snarare en "vi provar att springa där det egentligen inte alls är lämpligt"-bana. Kolla gärna ni bildspelet på Tjurrusets webbsida, så förstår ni hur lerig och sliten han var efteråt!
Frida pysslade om trillingar, så hon hade fullt upp!
(En trilling hamnade visst utanför bild just här, dock.)
Vi hade en helt ljuvlig dag! Härligt att få hinna prata ikapp lite, även om man åker hem och inser att det fanns fullt av tappade trådar och oavslutade tankegångar. Och ämnen man aldrig kom in på! Men lite mer vet man, lite extra kitt kom till. Tyvärr är jag just nu dålig på att hinna underhålla mina vänskaper, det känns slarvigt och dumt men vardagen äter så mycket tid att det ändå blir sådär. Fast det verkar vara ganska lika för alla runtomkring, och det är kanske tur på sitt sätt.
Frida lekte med B tills hon knappt orkade stå rak. Det var dockor som pysslades om, saker som såldes i en affär, härliga utklädnings-klädbyten och partymusik varvat i en härlig kompott! Fantastiskt roligt att se att de kan ha så kul ihop trots att B är dubbelt så gammal som Frida (hon fyllde just sex år)! På tal om det överlämnade vi presenter till båda syskonen som just fyllt - populära böcker till båda samt en fin väggdekor till B. Frida fick också paket (liiite försenat bara, hihi), en utklädningsprinsessklänning. Jättefin, den kommer nog att bli poppis!
Så här fin ska B:s vägg bli! (Bilden är lånad från russinnet.se)
Innan vi åkte hem, blev vi bjudna på SÅ himla god middagsmat som vanligt (TACK!). Det serverades en jordärtskockssoppa som till och med soppskeptikern jag gillade, och en kycklingfilé med härlig risotto med svamp i. Mmmm. Och nån slags smarrig moussetårta till efterrätt. Mätta som sälar, tjockast på mitten! Pappan hade förtjänat vin och jag körde hem - det gick bra, men mina trötta ögon krävde lite ordlekar för att hålla sig skärpta hela vägen!
En liten Frida-fe, iklädd B:s attiraljer. Till detta hörde också ett par
högklackade skor med en liten dunpuff på, som Frida hasade runt i!
Sen blev den lilla fen ganska trött, och behövde
vila, vara still och tanka mammamys en stund...
Frida somnade som sagt typ i samma sekund jag hade placerat henne i bilstolen och gosat in henne med filt och kudde. Totalt slut. Supernöjd. Bak i bilen stod en kartong och en påse lånade barnkläder i uppdaterad storlek - lika mycket som vi haft med ner på återlämning. TACK även för detta, det är ovärderligt!
Vi har ju så nära till Stockholm, särskilt sedan de byggde om vägen förbi Uppsala. Att vi inte nyttjar detta mer! Men det är väl den där tidshungriga vardagen som spökar nu igen... Man ska ju orka också, orka hela paketet liksom.
/Jenny
Back in town
Ja, vi tog oss hem. Rullade in i stan igen vid 22-tiden med en djuuuupt sovande Frida bak. Hon har lekt som en gnu idag och somnade innan vi ens lämnat M&T:s gata! Zzzznark.
Pappan sprang jättebra (hejja hejja älskling!)! Tvättmaskinen har just varvat ned - ska bli spännande att se om den lyckats med att trolla bort GRAVT leriga spår från loppet... (Grannen är inte hemma, så vi besvärar ingen.).
Nu - apati-trött. Huvudet vinglar snart loss från kroppen! Kommer foton och mer bludder om dettta imorrn. =)
/Jenny
Pappan sprang jättebra (hejja hejja älskling!)! Tvättmaskinen har just varvat ned - ska bli spännande att se om den lyckats med att trolla bort GRAVT leriga spår från loppet... (Grannen är inte hemma, så vi besvärar ingen.).
Nu - apati-trött. Huvudet vinglar snart loss från kroppen! Kommer foton och mer bludder om dettta imorrn. =)
/Jenny
Blötlagt
I morse ösregnade det ute här. Tre-fyra grader varmt och pissregn (och det har hållit i sig konstant heeela dagen, fortsätte ännu). Frida vaknade, stapplade upp alldeles morgonvimsig, trixade av pyjamasbrallorna och blöjan, satte sig på pottan, kliade sig i det burriga locksvallet och frågade:
- Mamma, vad är det för väder idag?
- Det är regnigt, alldeles jätteregnigt idag.
- Jaha. Det är sååå skönt att vara hemma då, när det regnar!
Jag håller med. Tänk om vi kunnat kura ihop oss i soffan med en bok eller film! Men nej då, på med regnkläderna och ut i verkligheten bara. Tjoff! Fast jag gillar ju hösten, till och med när det regnar. Det är någon slags mysfaktor över det hela - inte bara hemma i soffhörnet, även om det kanske är allra gosigast på det viset!
Nu ska jag ge mig ut i det strilande våta för att hasta till dagis, sedan snabbt till affären, sedan raskt hem, ge Frida mat, fräscha upp mig och byta om, invänta pappans hemkomst och sticka på personalfest! Och blir det väldigt tyst här en stund, så har jag helt enkelt inte hunnit skriva nåt mer innan vi alla åker till Stockholm på en snabbtripp imorrn bitti.
Trevlig helg alla!
- Mamma, vad är det för väder idag?
- Det är regnigt, alldeles jätteregnigt idag.
- Jaha. Det är sååå skönt att vara hemma då, när det regnar!
Jag håller med. Tänk om vi kunnat kura ihop oss i soffan med en bok eller film! Men nej då, på med regnkläderna och ut i verkligheten bara. Tjoff! Fast jag gillar ju hösten, till och med när det regnar. Det är någon slags mysfaktor över det hela - inte bara hemma i soffhörnet, även om det kanske är allra gosigast på det viset!
Nu ska jag ge mig ut i det strilande våta för att hasta till dagis, sedan snabbt till affären, sedan raskt hem, ge Frida mat, fräscha upp mig och byta om, invänta pappans hemkomst och sticka på personalfest! Och blir det väldigt tyst här en stund, så har jag helt enkelt inte hunnit skriva nåt mer innan vi alla åker till Stockholm på en snabbtripp imorrn bitti.
Trevlig helg alla!
Folkfattigt förskoleråd
Ikväll har jag varit på förskolerådsmöte (det första efter ett år i träda tydligen). Fridas förskola hör ihop med två till i närområdet, de har samma chef. Rådet är bl.a. till för att föräldrarna ska få information, mer insikt i verksamheten och möjlighet att påverka och komma med input. Typ. Tanken är att det ska vara 1-2 representanter från vardera avdelning, dvs minst 4-8 föräldrar från bara "oss".
Det var jag som kom. BARA jag, som förälder från vår förskola. Plus två pedagoger. Det kom en förälder och en pedagog från en av de andra förskolorna, och ingen alls från den tredje. Gaaanska mager uppslutning, kan man konstatera. Hm. Tråkigt att så få orkar lägga ned tid och ork på att påverka. Men jag lär ju utan tvekan få chansen att göra min röst hörd!
I morse var det tre minusgrader när vi rullade mot förskola och jobb. Frida körde "våga vägra vinterskor" stenhårt, haha, så hon hade fortfarande tennispjuck. Nu ikväll är det åtminstone tre plus, men det börja bita i ordentligt till och med för en varmblodad själ som mig! Och Frida är ju utomhus massor av tid varje dag, så ikväll är Fridas varmskor framställda. De åker med till dagis imorgon, vare sig det är på fötterna eller i väskan...
Själv plockade jag fram sådana där halvvantar nu, som saknar fingrar men är långa nog att dra upp över hela underarmen! De ska jag ha på jobbet, tänkte jag. I kombination med sjalen som jag redan har där. Ja, ni hörde rätt - hon som vanligen svettas för minsta lilla fryyyyyser nu. Det är totalt iskallt på kontoret, brrr. Och samma hemma. Kan inte ansvariga människor bara ösa på i elementen nån gång?!
/Jenny
Det var jag som kom. BARA jag, som förälder från vår förskola. Plus två pedagoger. Det kom en förälder och en pedagog från en av de andra förskolorna, och ingen alls från den tredje. Gaaanska mager uppslutning, kan man konstatera. Hm. Tråkigt att så få orkar lägga ned tid och ork på att påverka. Men jag lär ju utan tvekan få chansen att göra min röst hörd!
Dagens dagisoutfit vid hämtning.
I morse var det tre minusgrader när vi rullade mot förskola och jobb. Frida körde "våga vägra vinterskor" stenhårt, haha, så hon hade fortfarande tennispjuck. Nu ikväll är det åtminstone tre plus, men det börja bita i ordentligt till och med för en varmblodad själ som mig! Och Frida är ju utomhus massor av tid varje dag, så ikväll är Fridas varmskor framställda. De åker med till dagis imorgon, vare sig det är på fötterna eller i väskan...
Själv plockade jag fram sådana där halvvantar nu, som saknar fingrar men är långa nog att dra upp över hela underarmen! De ska jag ha på jobbet, tänkte jag. I kombination med sjalen som jag redan har där. Ja, ni hörde rätt - hon som vanligen svettas för minsta lilla fryyyyyser nu. Det är totalt iskallt på kontoret, brrr. Och samma hemma. Kan inte ansvariga människor bara ösa på i elementen nån gång?!
/Jenny
Kiss- och bajsåldern på ingående
Märker oftare och oftare nu att Frida börjar tycka att det är väldigt underhållande tokroligt med kiss och bajs. Idag vid middagsbordet skanderade hon en ny ramsa hon lärt sig av någon på dagis:
Mitt i maten stod en ko
Hon hette Kajsa,
alla börja´bajsa!
Sen skrattade hon så att hon nästan trillade ur stolen. Fyrtionitton gånger i rad.
PS: På tal om temat, kan jag meddela att pott/toaträningen går toppenbra! Mycket tid utan blöja, bara en "olycka" sedan förra veckan (vad jag kan minnas). Hejja hejja Frida!
/Jenny
Mitt i maten stod en ko
Hon hette Kajsa,
alla börja´bajsa!
Sen skrattade hon så att hon nästan trillade ur stolen. Fyrtionitton gånger i rad.
PS: På tal om temat, kan jag meddela att pott/toaträningen går toppenbra! Mycket tid utan blöja, bara en "olycka" sedan förra veckan (vad jag kan minnas). Hejja hejja Frida!
/Jenny
Den som gräver en grop åt andra...
...kan hoppa i själv och ha hysteriskt kul! Idag när jag hämtade Frida såg jag henne knappt, hon stod på knä i en djup grop i sandlådan så att bara rödmössan stack opp! Det fanns en till också, lagom för en 2,8-åring att krypa ihop i.
Guuuud så sandig det lilla grynet var, alltså! Nu börjar den här "vill inte ta i lortpaketet med tång, än mindre bära och ha i bilen"-tiden. Bara att bepansra sig med tålamod (haha) och vettiga kläder, läge att glömma fingrejorna en period framåt... Jag sanerade hjälpligt och bytte ytterlager, eftersom vi skulle på affären efteråt och handla och posta födelsedagspaket till W (bara tre veckor försenat sisådär!).
Lilla söta sandloppa, de verkade ha huuur kul som helst där i groplandskapet!
/Jenny
Guuuud så sandig det lilla grynet var, alltså! Nu börjar den här "vill inte ta i lortpaketet med tång, än mindre bära och ha i bilen"-tiden. Bara att bepansra sig med tålamod (haha) och vettiga kläder, läge att glömma fingrejorna en period framåt... Jag sanerade hjälpligt och bytte ytterlager, eftersom vi skulle på affären efteråt och handla och posta födelsedagspaket till W (bara tre veckor försenat sisådär!).
Lilla söta sandloppa, de verkade ha huuur kul som helst där i groplandskapet!
/Jenny
Skaka rumpa
Ibland undrar man om man är unik trots allt. Om man sticker ut lite extra. Om man faktiskt skiljer sig från mängden ändå? Fast vem vet.
Det KAN mycket väl har varit någon fler rätt överviktig, blek, morgontrött, rufsig mamma som skuttade runt naken i badrummet i arla morgonstund och körde några steg från Mumindansen för sin förvånade men ganska fnissiga unge imorse. Kanske fler än jag. Det är ju fullt möjligt.
"Vem svänger på svansen i barfotadansen, jo muuuuuuumin!
Vem skojar och skrattar med små hattifnattar, jo muuuuuumin!"
Haha. Nu ska jag sticka till dagis och hämta hem Frida. Äntligen! Jag vänjer mig aldrig vid att jag faktiskt kan hinna längta så mycket efter henne, trots att jag har fullt upp på jobbet och det bara passerat en helt vanlig dag.
/Jenny
Kan (själv)
Fröken göken tar på skorna alldeles själv!
(Fotot är taget för EN månad sedan, det kan man inte tro, brr!)
Frida börjar bli väldigt duktig på många saker nu. Det är lite svårt att hänga med - inte i vad hon klarar (även om man får en och annan överraskning ibland), utan i hur hon vill ha det. Ena sekunden ska hon BARA göra själv annars går jorden under, nästa sekund behöver hon hjälp med det mesta och blir övermänskligt frustrerad om man inte kommer på stuberten och assisterar.
Just nu brukar Frida till exempel...
...slänga saker själv i sopkorgen, t.ex. blöjor och småskräp.
...ta på och av skorna själv. Ibland. När hon har lust.
...ta av sig jacka, kofta och mössa, och lägga dessa på sin plats.
...borsta tänderna med en egen borste, innan vi får hjälpa till med en annan.
...trycka själv (med hjälp) för att få ut en dos av andningsmedicinen.
...gå själv och kissa på pottan, fixar brallorna och allt, ropar när torkning krävs.
...trycka på hissknapp, dörröppnare, övergångsställe-knapp, bussavstigningsknapp...
..."trycka på gröna" (knappen) när jag betalar med kort i butiken.
...lägga upp matvaror på bandet i affären och hjälpa till att packa ned.
...ta på sig innetofflorna själv.
...bära någon liten lätt påse när vi shoppar på stan.
...tvätta händerna själv (oftast utan tvål), och torka dem.
...bestämma vad hon ska ha på sig. Fast det är bara ibland som det är viktigt.
...tända och släcka lampor.
...stänga av TV:n själv när hon (tvingats) tittat klart.
Sen kan hon ju sååå mycket annat också. Viktigt och mindre viktigt. Prata som en galning, knäppa/fläta ihop fingrarna, sitta med armarna i kors, göra tokroliga grimaser, sväljkväka som en groda, stå och (nästan lyckas) hoppa på ett ben, spänna armmusklerna för att visa hur stark hon är och krafsa ned håret med fingrarna "för då blir jag Frida, mamma, kolla" - (Va?!). Haha, hon har många strängar på sin lyra minsann!
Själv har jag ägnat kvällen åt att (medan jag kollade på House och Brothers and Sisters) gå igenom, sortera och samla ihop en låda lånekläder inför dagstrippen till M&T i helgen. Hittade en stor bunt brallor till lillgrynet som passar nu, toppenbra! Nu kan Frida potträna utan risk för att vi ska stå utan ombyte, det är ett som är säkert! Jag måste bara styra upp lite garderobsplats framöver - enklare sagt än gjort, men jag ska nog komma på nån käck omflyttningsordning som funkar.
Jag har också slagit in en hel drös födelsedagspresenter ikväll. Alldeles för omsorgsfullt och pilligt (= läs: lääänge) som vanligt! Men det är så kul att verkligen söka fram papper och snören och kort som passar ihop, så att det blir en fin enhet! En omgång ska överlämnas på lördag, en omgång står packad för att åka iväg på posten imorgon eftermiddag.
Nu till sängen. Tro om det ska bli tredje gången gilt av hostnätter för Frida? Jag är en completto idioto som är uppe så här länge nu, har ju sovit totalt häjkon bäjkon de senaste två nätterna. Men det löser sig!
/Jenny
Soffmys
Ikväll lämnar jag bloggen därhän, den är seeeeg som kola. Går knappt att logga in ens, får jag ut dessa rader är det ett under! Istället hoppar jag ned i soffan under en filt med sambon och goooosar hela kvällen - eller tja, max nån timme tills han ska sova blir det väl, haha. Fast med tanke på Fridas hostnatt och hur hon lät ikväll, ska jag nog inte nattsudda alltför mycket jag heller...
/Jenny
/Jenny
Vardagsmorgonstempo
Dessa två dagismoment - lämna och hämta. De är inte riktigt likvärdiga. Att aldrig behöva lämna på dagis, att slippa stressen och tidspassandet och klädbrottningen och viletrixandet och allt annat tjoho som ofta uppkommer - det skulle ju vara rena lyxen! Att bara få hämta, få "heeeej mamma"-springet och kramarna, det vore kanoners. Förvisso finns ofta lite trötthet och hungergnällighet på eftermiddagskvisten, men det är ändå en annan sak eftersom man oftast inte är lika tidspressad själv. Mornar blir en sådan koncentration av trötthet, jäkt och tusen saker som kan gå fel och sätta tonen för dagen.
Så här harmooooniskt (tillåt mig småle) hade vi det till exempel i morse:
Frida hostade mycket inatt, kröp upp i vår säng vid 2-tiden och låg som ett kraxande frimärke klistrad mot mig hela natten. Jag sov mycket hackigt, gääääsp, valde därför att sova lite längre och gick upp samtidigt med Frida vid 7.30-tiden. (Pappan som imponerande nog skuttar upp direkt när hans väckare ringer, hade redan åkt till jobbet när vi vaknade.) Så fort vi klev upp, ordnade vi urinprov från Frida - det gick toppenbra och smidigt! Ungen satt på toa och kissade i en mugg som om hon aldrig gjort annat.
Frida kläddes på, hennes tussiga svintofrippa tämjdes och jag ordnade lite frukost till henne som hon till sin glädje fick mumsa framför TV:n. Under tiden tvättade jag av mig och fixade frisyren, klädde på mig och packade ned frukost till mig själv. Efter en ganska lång stunds upptrappat tjat bråkade vi sedan rejält, eftersom Frida inte ville stänga av TV:n, inte ta av tofflorna, inte ta på stumporna, inte kissa innan avfärd (trots att hon var blöjlös), inte ta på jackan, inte ta på mössan osv osv osv tills jag fick typ hjärnödem av stress. Påminndes än en gång om att jag blir onödigt ilsken av att inte äta frukost...
Vi småsprang till bilen i garaget och upptäckte att den var full av vinterdäck, det hade jag glömt i stressen. Fick strunta i det och åka ändå. Sökte parkering på stan, betalade avgift, plockade ut Frida och rappade på upp till hälsocentralen. Tog nummerlapp och fick vänta 30 enormt enerverande minuter (!) på att lämna urinprovet. Vi fick åtminstone veta direkt att det var friskt! (Sköööönt besked.) Sedan ned igen, in i bilen och till dagis.
När vi kom till dagis, var ju alla barn redan ute. In med Frida, av med ljusgula jackan, på med varmare fleece, vantar, tåligare jacka, galonisar och stövlar. Ut igen till alla lekande gullnosar. Sade hej då och fick en gråtande boja runt benet... Frida var ledsen och sprang efter mig när jag försökte gå, men till sist lyckades jag distrahera henne genom att säga att hon skulle gå och berätta för fröken om teatern hon och J varit på i helgen.
In i bilen, till jobbet äntligen. INGA lediga parkeringsplatser. Nämen tjoho, så oväntat (not). Åkte upp och ned och runt igenom alla parkeringarna, noll och ingen plats. Blodtryckshöjande snurrande med bilen. Fick till sist åka bort en bra bit iväg, ställa mig där och promenera till jobbet. Väldigt sen, men framme. Släpper ned axlarna, aaaandaaaas.
Nu regnar det. Ser verkligen inte fram emot prommisen tillbaka till bilen, då jag sedan blöt och tufsig ska snabbhämta en liten hostande tjej och ila till doktorn för egen del med henne i släptåg för uppföljning av min astma! Sedan hade jag tänkt hinna några äreden på stan, innan det är tajm för middagslagning och nattning av liten blomma. Puuuuuh.
Måndagar. Man ska inte ha för stora förväntningar liksom.
Men lite lunch ska jag väl kunna få mig mig nu, i alla fall.
Kramar från en med för tighta marginaler och halvdålig planering som landat! --ler--
/Jenny
Så här harmooooniskt (tillåt mig småle) hade vi det till exempel i morse:
Frida hostade mycket inatt, kröp upp i vår säng vid 2-tiden och låg som ett kraxande frimärke klistrad mot mig hela natten. Jag sov mycket hackigt, gääääsp, valde därför att sova lite längre och gick upp samtidigt med Frida vid 7.30-tiden. (Pappan som imponerande nog skuttar upp direkt när hans väckare ringer, hade redan åkt till jobbet när vi vaknade.) Så fort vi klev upp, ordnade vi urinprov från Frida - det gick toppenbra och smidigt! Ungen satt på toa och kissade i en mugg som om hon aldrig gjort annat.
Frida kläddes på, hennes tussiga svintofrippa tämjdes och jag ordnade lite frukost till henne som hon till sin glädje fick mumsa framför TV:n. Under tiden tvättade jag av mig och fixade frisyren, klädde på mig och packade ned frukost till mig själv. Efter en ganska lång stunds upptrappat tjat bråkade vi sedan rejält, eftersom Frida inte ville stänga av TV:n, inte ta av tofflorna, inte ta på stumporna, inte kissa innan avfärd (trots att hon var blöjlös), inte ta på jackan, inte ta på mössan osv osv osv tills jag fick typ hjärnödem av stress. Påminndes än en gång om att jag blir onödigt ilsken av att inte äta frukost...
Vi småsprang till bilen i garaget och upptäckte att den var full av vinterdäck, det hade jag glömt i stressen. Fick strunta i det och åka ändå. Sökte parkering på stan, betalade avgift, plockade ut Frida och rappade på upp till hälsocentralen. Tog nummerlapp och fick vänta 30 enormt enerverande minuter (!) på att lämna urinprovet. Vi fick åtminstone veta direkt att det var friskt! (Sköööönt besked.) Sedan ned igen, in i bilen och till dagis.
När vi kom till dagis, var ju alla barn redan ute. In med Frida, av med ljusgula jackan, på med varmare fleece, vantar, tåligare jacka, galonisar och stövlar. Ut igen till alla lekande gullnosar. Sade hej då och fick en gråtande boja runt benet... Frida var ledsen och sprang efter mig när jag försökte gå, men till sist lyckades jag distrahera henne genom att säga att hon skulle gå och berätta för fröken om teatern hon och J varit på i helgen.
In i bilen, till jobbet äntligen. INGA lediga parkeringsplatser. Nämen tjoho, så oväntat (not). Åkte upp och ned och runt igenom alla parkeringarna, noll och ingen plats. Blodtryckshöjande snurrande med bilen. Fick till sist åka bort en bra bit iväg, ställa mig där och promenera till jobbet. Väldigt sen, men framme. Släpper ned axlarna, aaaandaaaas.
Nu regnar det. Ser verkligen inte fram emot prommisen tillbaka till bilen, då jag sedan blöt och tufsig ska snabbhämta en liten hostande tjej och ila till doktorn för egen del med henne i släptåg för uppföljning av min astma! Sedan hade jag tänkt hinna några äreden på stan, innan det är tajm för middagslagning och nattning av liten blomma. Puuuuuh.
Måndagar. Man ska inte ha för stora förväntningar liksom.
Men lite lunch ska jag väl kunna få mig mig nu, i alla fall.
Kramar från en med för tighta marginaler och halvdålig planering som landat! --ler--
/Jenny
Söndagsmys
Dagens startades i slow motion, med familjemys och lite TV och sängsåsning och frukost i olika omgångar. Gött för själen!
Sedan drog pappan på joggingtur, medan Frida och jag pallrade oss iväg med vagnen till en park här i närheten där det var någon slags höstmarknad. Det kändes skönt att få vara utomhus en stund, strosa och kolla om det fanns något kul. Frida lekte lyckligt loss i hoppborgen och åkte karusell, jag lät bli att köpa fina barnkläder i ett stånd, haha.
Dagens utmaning var att Frida INTE ville ha blöja när vi gick iväg. Jag packade några extra par byxor, men inte behövdes de! Den här lilla duktiga ungen kissade både bakom ett träd (väl dold bakom hoppborgen!) och i en bajamaja. Nemas problemas. Det går verkligen framåt med blöj-avvänjandet nu, spännande!
Lagom tills vi skulle knalla hem för lunch, kom regnet. Vi valde därför att köpa korv och hamburgare och kura i ett restaurangtält en stund istället, tills det stillnade lite! Det var ett lyckat drag, för vi blev bara lite fuktiga när vi till sist vågade oss ut igen. Fast Frida hade ju sitt på det torra, välförvarad som hon var!
På eftermiddagen åkte Frida och jag på simníngen, medan pappan skulle byta däck. (Vi funderade på att göra tvärtom, men min rygg är lite skör ännu sedan det flytt-onda så det verkade oklokt...) Det blir sista sim-passet i de lokalerna och med den "fröken", för vi ska prova att byta ställe från och med nästa söndag! Vi tycker att det vore kul med förändring, det har stått ganska stilla ett tag nu och jag tror det går att göra mer och roligare saker.
Kvällen gick åt till att vika hundrasjuttiofjorton kilo ren tvätt, hänga ny blöt sådan och kolla på säsongsavslutningen av Heroes på video. Jag borde ha lagt mig redan nu, men med så mycket händelser (och FOTON, tjohoo igen för att jag hittade kameran!) ville jag knappa klart här, liksom.
Nu. Sova. Kram!
/Jenny
Sedan drog pappan på joggingtur, medan Frida och jag pallrade oss iväg med vagnen till en park här i närheten där det var någon slags höstmarknad. Det kändes skönt att få vara utomhus en stund, strosa och kolla om det fanns något kul. Frida lekte lyckligt loss i hoppborgen och åkte karusell, jag lät bli att köpa fina barnkläder i ett stånd, haha.
Dagens utmaning var att Frida INTE ville ha blöja när vi gick iväg. Jag packade några extra par byxor, men inte behövdes de! Den här lilla duktiga ungen kissade både bakom ett träd (väl dold bakom hoppborgen!) och i en bajamaja. Nemas problemas. Det går verkligen framåt med blöj-avvänjandet nu, spännande!
Lagom tills vi skulle knalla hem för lunch, kom regnet. Vi valde därför att köpa korv och hamburgare och kura i ett restaurangtält en stund istället, tills det stillnade lite! Det var ett lyckat drag, för vi blev bara lite fuktiga när vi till sist vågade oss ut igen. Fast Frida hade ju sitt på det torra, välförvarad som hon var!
Frida fikar i sin lilla regnkoja!
På eftermiddagen åkte Frida och jag på simníngen, medan pappan skulle byta däck. (Vi funderade på att göra tvärtom, men min rygg är lite skör ännu sedan det flytt-onda så det verkade oklokt...) Det blir sista sim-passet i de lokalerna och med den "fröken", för vi ska prova att byta ställe från och med nästa söndag! Vi tycker att det vore kul med förändring, det har stått ganska stilla ett tag nu och jag tror det går att göra mer och roligare saker.
Kvällen gick åt till att vika hundrasjuttiofjorton kilo ren tvätt, hänga ny blöt sådan och kolla på säsongsavslutningen av Heroes på video. Jag borde ha lagt mig redan nu, men med så mycket händelser (och FOTON, tjohoo igen för att jag hittade kameran!) ville jag knappa klart här, liksom.
Nu. Sova. Kram!
/Jenny
Lördagslajbans
Helgen har plötsligt tagit slut - poff! Dagarna går så fort hela tiden. Imorgon väntar måndag igen - förutsatt att inte Fridas hosta hänger kvar och blir värre. Ikväll har hon kraxat massor och de två första sovtimmarna fortsatte det idogt - men nu har det stillnat. Återstår att se om det är tillfälligt.
Som jag skrev tidigare så kokade jag och Frida lingonsylt på lördagsförmiddagen. Tre stora mastodontburkar blev det med rött guld i. Mmmm!
Efter koket så HITTADE jag min kamera!! Jippiiii! Ordningen återställd. Den låg under "väskan" som vi har i vagnens varukorg - jag tror jag fått lite "Hjälp" av Frida att placera kamerna där, för jag har INTE gjort det. Men huvudsaken är att den är på plats igen!
När den färdiga lingonsylten stod i burkar på bänken och lunchen på hämtmatsresterna från fredagen låg i magen, rullade jag och lillbruttisen iväg med vagnen till teatern. Det gavs barnteaterpjäs och vi ville kolla om det fanns några biljetter kvar. Det gjorde det tyvärr INTE - men snacka om att vi hade tur!
Jag FICK en biljett, av typ världens snällaste människa som hörde mig fråga efter ev. återbud OCH som hade en vuxenbiljett över! Jag fick inte ens betala henne. Flyt! Fast Frida hade ju fortfarande ingen biljett, men efte en stund sa den ansvarige att vi fick gå in ändå - och jag fick inte betala för henne heller! Man borde sätta in dagens ros, eller nåt. Än finns det godhet i världen!
Bästa bonusen sedan, var att bästisen J från förskolan också kom och skulle teatra sig! LYCKA. Tjejerna busade och fnissade innan så jag trodde nästan att de skulle missa själva föreställningen - men då satt de som upslukade. Jättenöjda. Det var en väldigt söt liten pjäs, Vem är ensam hette den och bygger på en helt underbar barnbok ur en bedårande serie böcker.
Gävle Teater, en pampig byggnad! - - - - - Fint väder när vi strosade genom allén
Efteråt strosade vi in till centrum igen. Frida ägnade promenaden till dagens lördagsgodis, som hon åt i djup koncentration. Vi hann shoppa födelsedagspresentböcker på stan, innan vi gled förbi den lokala pizzerian och köpte med oss middag hem. Inte det bästa käket, men enkelt och smidigt när man hellre gör roligheter än håller planeringen och vardagligheterna i fas!
Frida smaskar jordgubbsstång. Idel nyttigheter...
...idel nyttigheter idag. Pizzabudet på väg hemåt.
Faster Lisa kom på oväntat besök på kvällningen en stund, mycket trevligt! Tyvärr går ju tiden så snabbt att man knappt hann säga flaska innan hon skulle åka "hemåt" igen - och vi skulle få städbesök.
För så till slut kom den där dammsugardemonstrations-killen! Han liksom flyttade in i vårt vardagsrum och stannade i nästan FYRA timmar, herre min je. Jag vet inte hur det gick till. Renare blev det både här och där, inget köpte vi och massor av folk blir snart uppringda eftersom man skulle lämna 25 referenser till vänner och bekanta... pust. Jag var lite besviken, för jag hade fått uppfattningen att det var en TJÄNST de skulle sälja in, inte en pryl. Drygt. Fast det var en trevlig kille!
Frida var vaken när han kom, sprang ut i hallen och skuttade upp i hans famn. Hon är inte blyg den här tjejen, inte. Nyfiken, social och aktiv, snarare.
/Jenny
Som jag skrev tidigare så kokade jag och Frida lingonsylt på lördagsförmiddagen. Tre stora mastodontburkar blev det med rött guld i. Mmmm!
Efter koket så HITTADE jag min kamera!! Jippiiii! Ordningen återställd. Den låg under "väskan" som vi har i vagnens varukorg - jag tror jag fått lite "Hjälp" av Frida att placera kamerna där, för jag har INTE gjort det. Men huvudsaken är att den är på plats igen!
När den färdiga lingonsylten stod i burkar på bänken och lunchen på hämtmatsresterna från fredagen låg i magen, rullade jag och lillbruttisen iväg med vagnen till teatern. Det gavs barnteaterpjäs och vi ville kolla om det fanns några biljetter kvar. Det gjorde det tyvärr INTE - men snacka om att vi hade tur!
Jag FICK en biljett, av typ världens snällaste människa som hörde mig fråga efter ev. återbud OCH som hade en vuxenbiljett över! Jag fick inte ens betala henne. Flyt! Fast Frida hade ju fortfarande ingen biljett, men efte en stund sa den ansvarige att vi fick gå in ändå - och jag fick inte betala för henne heller! Man borde sätta in dagens ros, eller nåt. Än finns det godhet i världen!
Bästa bonusen sedan, var att bästisen J från förskolan också kom och skulle teatra sig! LYCKA. Tjejerna busade och fnissade innan så jag trodde nästan att de skulle missa själva föreställningen - men då satt de som upslukade. Jättenöjda. Det var en väldigt söt liten pjäs, Vem är ensam hette den och bygger på en helt underbar barnbok ur en bedårande serie böcker.
Skådespelarna efter genomfört värv - - - - - Frida och J, trollbundna
Gävle Teater, en pampig byggnad! - - - - - Fint väder när vi strosade genom allén
Efteråt strosade vi in till centrum igen. Frida ägnade promenaden till dagens lördagsgodis, som hon åt i djup koncentration. Vi hann shoppa födelsedagspresentböcker på stan, innan vi gled förbi den lokala pizzerian och köpte med oss middag hem. Inte det bästa käket, men enkelt och smidigt när man hellre gör roligheter än håller planeringen och vardagligheterna i fas!
Frida smaskar jordgubbsstång. Idel nyttigheter...
...idel nyttigheter idag. Pizzabudet på väg hemåt.
Faster Lisa kom på oväntat besök på kvällningen en stund, mycket trevligt! Tyvärr går ju tiden så snabbt att man knappt hann säga flaska innan hon skulle åka "hemåt" igen - och vi skulle få städbesök.
För så till slut kom den där dammsugardemonstrations-killen! Han liksom flyttade in i vårt vardagsrum och stannade i nästan FYRA timmar, herre min je. Jag vet inte hur det gick till. Renare blev det både här och där, inget köpte vi och massor av folk blir snart uppringda eftersom man skulle lämna 25 referenser till vänner och bekanta... pust. Jag var lite besviken, för jag hade fått uppfattningen att det var en TJÄNST de skulle sälja in, inte en pryl. Drygt. Fast det var en trevlig kille!
Frida var vaken när han kom, sprang ut i hallen och skuttade upp i hans famn. Hon är inte blyg den här tjejen, inte. Nyfiken, social och aktiv, snarare.
/Jenny
Husmoderligt
Idag är det rena husmorsidyllen här. En (liten, men naggande god) del av ren-tvätts-berget undanvikt, tvättmaskinen porlar, diskmaskinen brusar och lingonsyltkoket doftar på spisen. Och det är inte ens lunchtid ännu!
På eftermiddagen väntas presentshopping och andra ärenden på stan. Kanske dessutom en liten barnteaterpjäs om vi hinner och ids!
/Jenny
På eftermiddagen väntas presentshopping och andra ärenden på stan. Kanske dessutom en liten barnteaterpjäs om vi hinner och ids!
/Jenny
Vad är en bra bok egentligen?
I morse, nyvakna tjejer i sängen. (Pappan är på drift, ska ha nån slags inspirationsdag på jobbet och sedan golfa.) Frida var på superdupergosigt humör, kramades, babblade och låg och mös.
Allra först, innan Frida liksom vaknade till, kom detta. (Tänk er en liten nyvaken, svag, butter röst, i ett monotont tonfall och en underläpp som nästan putar litet...)
Frida: Pappa läste golfboken för mig igår. Det FÅR han inte. Stora Byggare Bob-boken måste han läsa juh.
Haha, godnattsagan var visst inte till belåtenhet!
Jag: Idag är vi lediga, så om vi vill kan vi sova eller vila lite längre nu.
Frida: Är vi lediga?! HURRAAAAA för ooooss!
Frida: Var eeee pappa?
Jag: Han ska jobba lite idag och spela golf sedan.
Frida: Då kan han ha sin bok i den svarta vagnen! (golfbagen) Åsså kan han slå på den med klubban sen. Ha!
Som sagt, inte så nöjd med godnattboken igår tydligen... Hard feelings, skulle man kunna säga.
Nu struttar Frida runt i sin rosarandiga morgonrock, små trosor med fjärilar (tre toa- / pottakiss redan idag!) och med det lockiga håret på ända. Hon ser faktiskt väldigt på pricken ut som på ett foto jag sett på mig när jag var liten, där jag också har morgonrock... Måste kolla om jag hittar det sedan.
Godmorgon på er.
/Jenny
Allra först, innan Frida liksom vaknade till, kom detta. (Tänk er en liten nyvaken, svag, butter röst, i ett monotont tonfall och en underläpp som nästan putar litet...)
Frida: Pappa läste golfboken för mig igår. Det FÅR han inte. Stora Byggare Bob-boken måste han läsa juh.
Haha, godnattsagan var visst inte till belåtenhet!
Jag: Idag är vi lediga, så om vi vill kan vi sova eller vila lite längre nu.
Frida: Är vi lediga?! HURRAAAAA för ooooss!
Frida: Var eeee pappa?
Jag: Han ska jobba lite idag och spela golf sedan.
Frida: Då kan han ha sin bok i den svarta vagnen! (golfbagen) Åsså kan han slå på den med klubban sen. Ha!
Som sagt, inte så nöjd med godnattboken igår tydligen... Hard feelings, skulle man kunna säga.
Nu struttar Frida runt i sin rosarandiga morgonrock, små trosor med fjärilar (tre toa- / pottakiss redan idag!) och med det lockiga håret på ända. Hon ser faktiskt väldigt på pricken ut som på ett foto jag sett på mig när jag var liten, där jag också har morgonrock... Måste kolla om jag hittar det sedan.
Godmorgon på er.
/Jenny
Rena (!) rama partykvällarna
Jag hämtade hem en Frida UTAN blöja idag - ute till och med. Hon kör blöjfritt mycket på dagarna inne på dagis tydligen, men inte ute förrän idag. Tyvärr hade det visst blivit en liten våt olycka då men ändå, hon är så duktig! Heja heja! Hemma är hon oftast latare, igår kväll var hon blöjlös men ikväll ville hon ha den på. Det går lite hit och lite dit, alltså.
Vi rattade förbi Lilla Saigon och köpte hem kinakäk. Frida musade glatt på stekt ris med snurriga räkor och jag njöt wokade räkor med cashewnötter - sedan tog "projekt städa upp" vid. Förbereda för han med mattrengöraren. Jag röjde klart vardagsrummet och tog en snabbdusch, lagom tills pappan hunnit sleva i sig sin lådda - då ringde företaget och meddelade att demonstratören blivit så sen att de nog måste boka om besöket. Gaaaaah. Antiklimax. De kommer imorgon klockan åtta istället. Verkligen party-party-stuk på våra helgkvällar denna vecka, eller hur?! Haha.
Vi ringde också ikväll och grattade farmorn på namnsdagen och kollade att hon fått det glittriga kortet Frida och jag pysslade ihop igår kväll. Frida ritade en fin snigel och en pappa till henne - och hade jag inte TAPPAT BORT KAMERAN hade ni väl fått konstnärligheterna dokumenterade! Saknar den lilla plåtlådan som rackarns - hittar jag den inte närmaste veckan så köper jag en ny! *morr morr*
Allt städande, upp-packande av gamla väskor i träda och sorterande av gammalt krafs har tyvärr inte lyft fram kameran, alltså - men jag hittade min cykelhjälm som varit försvunnen hela sommaren! Alltid något.
Funderar på vad jag ska göra imorgon? "Koka lingonsylt innan frysen sprängs" (!) har sambon skrivit på kom-ihåg-tavlan, vilket känns som en relativt tydlig uppmaning. Men rensa garderoben ligger bra till också. Eller strosa ut på stan och köpa klart födelsedagspresent till yngsta gudbarnet och hans lillasyster (som redan fyllt). Kanske hitta nån lövhög att prassla runt med fötterna i?
Idag tänker jag lite extra på min mamma, som också skulle haft namnsdag.
Himlakram, mammisen!
/Jenny
Vi rattade förbi Lilla Saigon och köpte hem kinakäk. Frida musade glatt på stekt ris med snurriga räkor och jag njöt wokade räkor med cashewnötter - sedan tog "projekt städa upp" vid. Förbereda för han med mattrengöraren. Jag röjde klart vardagsrummet och tog en snabbdusch, lagom tills pappan hunnit sleva i sig sin lådda - då ringde företaget och meddelade att demonstratören blivit så sen att de nog måste boka om besöket. Gaaaaah. Antiklimax. De kommer imorgon klockan åtta istället. Verkligen party-party-stuk på våra helgkvällar denna vecka, eller hur?! Haha.
Vi ringde också ikväll och grattade farmorn på namnsdagen och kollade att hon fått det glittriga kortet Frida och jag pysslade ihop igår kväll. Frida ritade en fin snigel och en pappa till henne - och hade jag inte TAPPAT BORT KAMERAN hade ni väl fått konstnärligheterna dokumenterade! Saknar den lilla plåtlådan som rackarns - hittar jag den inte närmaste veckan så köper jag en ny! *morr morr*
Allt städande, upp-packande av gamla väskor i träda och sorterande av gammalt krafs har tyvärr inte lyft fram kameran, alltså - men jag hittade min cykelhjälm som varit försvunnen hela sommaren! Alltid något.
Funderar på vad jag ska göra imorgon? "Koka lingonsylt innan frysen sprängs" (!) har sambon skrivit på kom-ihåg-tavlan, vilket känns som en relativt tydlig uppmaning. Men rensa garderoben ligger bra till också. Eller strosa ut på stan och köpa klart födelsedagspresent till yngsta gudbarnet och hans lillasyster (som redan fyllt). Kanske hitta nån lövhög att prassla runt med fötterna i?
Idag tänker jag lite extra på min mamma, som också skulle haft namnsdag.
Himlakram, mammisen!
/Jenny
Höstluft
Nu är det sannerligen höst, hörrni. Träden exploderar i hela skalan av gult och rött, löven singlar runt, luften är hög och lätt och klar, det är svalt men inte kallt... Idag silar sig en låg sol genom lövverken och kastar långa skuggor på marken efter en. Uuuuuunderbart!
Visst, det är lite mörkt. Speciellt på mornarna. Men då får man tända mysiga ljus!
Visst, barnen är som levande sandhögar efter dagis. Men vad kul de säkert haft!
Visst, det regnar en del. Ibland, inte jämt. Och vi är väl inte gjorda av socker!
Visst, det blåser ofta. Men jag gillar när perfekta frisyrer busas runt med!
Njut, alla människor. Njut av alla sorters väder och årstider. Alternativet är väl att inte få vara med att uppleva dem, och då blir det plötsligt inte så pjåkigt! Tiden går så snabbt (så för hösthatare går det att trösta sig med att vips är det vinter, sen vår, som sommar igen...).
På med en lång härlig halsduk som värmer, bra kängor och vantar - och så UT i helgen!
/Jenny
Visst, det är lite mörkt. Speciellt på mornarna. Men då får man tända mysiga ljus!
Visst, barnen är som levande sandhögar efter dagis. Men vad kul de säkert haft!
Visst, det regnar en del. Ibland, inte jämt. Och vi är väl inte gjorda av socker!
Visst, det blåser ofta. Men jag gillar när perfekta frisyrer busas runt med!
Njut, alla människor. Njut av alla sorters väder och årstider. Alternativet är väl att inte få vara med att uppleva dem, och då blir det plötsligt inte så pjåkigt! Tiden går så snabbt (så för hösthatare går det att trösta sig med att vips är det vinter, sen vår, som sommar igen...).
På med en lång härlig halsduk som värmer, bra kängor och vantar - och så UT i helgen!
/Jenny
Städa och stöka
Vi ska få hit nån himlarns mödeltvättfirma imorgon kväll, som ska köra en demonstration gratis. Man fick välja mellan matt-, soff- eller sängtvätt. Jag såg genast en ljusning för vår "lurvmatta" i soffhörnan, som bara ligger där och gror på sina allt mörkare hemligheter... Så visst, de får komma.
Såklart vill man ju dammsuga bort de värsta dammkrokodilerna under soffan och så, om nån främling ska vara där och stöka och greja. Sent omsider ikväll (efter att Frida somnat) drog vi därför igång ett städprojekt. I min hjärna skulle vi rafsa av det värsta. Sambon däremot hade typ lyft upp allt löst (måååånga grejor blir det i stökhemmet...) och lagt i soffan och så, för att jag skulle komma åt ordenligt. Mer än välbehövligt, men feltajmat.
Plötsligt insåg vi nämligen att klockan blivit lite väl mycket - lagom tills det plingade på dörren. Grannarna lägger sig tidigt och kunde inte somna! Jag vill dö och sjunka genom jorden av pinsamhet. Har skrivit en förlåt-lapp som ska i deras brevinkast imorrn... Tvärt slut på det hela, alltså. Ångest.
Jag har plockat ordning på det jag kan sedan dess, men röran består. Hallen och vardagsrummet ser just nu ut som en krigszon. Jag kan få det en smula hektiskt imorgon efter jobbet. Dammsuga klart, plocka tillbaka, fixa och trixa. Och förmodligen duscha sedan om jag känner mig själv rätt, puh.
Eh... Hämtmat? Barnfilm på DVD för pysselro? Ja tack.
/Jenny
Såklart vill man ju dammsuga bort de värsta dammkrokodilerna under soffan och så, om nån främling ska vara där och stöka och greja. Sent omsider ikväll (efter att Frida somnat) drog vi därför igång ett städprojekt. I min hjärna skulle vi rafsa av det värsta. Sambon däremot hade typ lyft upp allt löst (måååånga grejor blir det i stökhemmet...) och lagt i soffan och så, för att jag skulle komma åt ordenligt. Mer än välbehövligt, men feltajmat.
Plötsligt insåg vi nämligen att klockan blivit lite väl mycket - lagom tills det plingade på dörren. Grannarna lägger sig tidigt och kunde inte somna! Jag vill dö och sjunka genom jorden av pinsamhet. Har skrivit en förlåt-lapp som ska i deras brevinkast imorrn... Tvärt slut på det hela, alltså. Ångest.
Jag har plockat ordning på det jag kan sedan dess, men röran består. Hallen och vardagsrummet ser just nu ut som en krigszon. Jag kan få det en smula hektiskt imorgon efter jobbet. Dammsuga klart, plocka tillbaka, fixa och trixa. Och förmodligen duscha sedan om jag känner mig själv rätt, puh.
Eh... Hämtmat? Barnfilm på DVD för pysselro? Ja tack.
/Jenny
Godmorgon?
Klockan är 07.15. Jag är nyvaken och pratar med sambon, som redan varit uppe en timme. Frida vaknar av det, och kryper utan att öppna ögonen som en liten pyjamaslös sömngångare över till vår säng och min famn. Svimmar tungt ned med huvudet mot min arm.
Frida: Har vi sovit klart nu? (med liten svag röst)
Jag: Ja, nu är det morgon.
Frida: Nej, jag måste sova pyyyyyyttelite mera!
Mammas jänta det där, haha. Att sprilla runt alldeles för sent på kvällen och vara seeega på morgonen (särskilt om vi inte valt att vakna själva), det är vår grej det.
/Jenny
Plötsligt händer det
Kors i taket - jag har ägnat en stor del av kvällen åt nyttigheter! Visst, jag har kollat på TV samtidigt till stor del. Men jag har också gått igenom Fridas garderob och plockat ut för små saker. Rengjort urväxta skor, vikt kläderna och packat undan i påsar - sådant vi fått låna av M&T, vill säga. Vårat eget ligger också undanplockat men återstår att styra bort från lägenheten - klänningar till källaren och mer pojkvänligt på utlån till E. Sådant vi lånat av I ska också till E. Blir säkert av vilket år som helst nu, haha!
Allt detta bara för att jag ringde M och pratade bort 1,5 timme av kvällen. Ljuvligt! Vi bestämde en liten dagstripp till Stockholm för ett besök hos M&T nästa lördag. Pappan ska först springa lopp, jag och Frida ska umgås med vännerna. Sedan en gemensam middag för hela bunten och hemfärd. Bra plan! Hoppas det inte kommer nån bacillusk emellan bara.
Som bonus för min plötsliga nit, hittade jag förresten en låda lånekläder i källaren som jag glömt stod där. Innehöll bland annat vinterpjuck till Frida, troligen alldeles lämpliga i storlek! Nån jacka spanade jag in också, men resten får jag gå igenom nån annan dag...
/Jenny
Allt detta bara för att jag ringde M och pratade bort 1,5 timme av kvällen. Ljuvligt! Vi bestämde en liten dagstripp till Stockholm för ett besök hos M&T nästa lördag. Pappan ska först springa lopp, jag och Frida ska umgås med vännerna. Sedan en gemensam middag för hela bunten och hemfärd. Bra plan! Hoppas det inte kommer nån bacillusk emellan bara.
Som bonus för min plötsliga nit, hittade jag förresten en låda lånekläder i källaren som jag glömt stod där. Innehöll bland annat vinterpjuck till Frida, troligen alldeles lämpliga i storlek! Nån jacka spanade jag in också, men resten får jag gå igenom nån annan dag...
/Jenny
Bild saknas
Om någon rekflekterar över att det är synnerligen lite foton här just nu, så stämmer det väldigt bra. Jag har nämligen drullat bort min kamera! Jag vet att den fanns här i söndags kväll, för då förde jag över bilder från norrlandstrippen. Men sedan dess är den som uppslukad av jorden! Hoppas innerligt att jag förlagt den här hemma bara, inte tappat den någonstans. Känns som om jag kan ha lagt ifrån mig den å nåt konstigt ställe tillfälligt och sedan glömt bort den, för jag har sökt på alla "rätta" ställen och där gapar det tomt. =(
Jag är helt enkelt hänvisad till gammal skåpmat, för tillfället. Eller en mobilkamera som inte är vidare effektiv i höstmörkret... Må jag hitta min ögonsten väldigt, väldigt snart!! (Kanske en anledning till att bringa lite reda i kaoset här hemma?)
/Jenny
Jag är helt enkelt hänvisad till gammal skåpmat, för tillfället. Eller en mobilkamera som inte är vidare effektiv i höstmörkret... Må jag hitta min ögonsten väldigt, väldigt snart!! (Kanske en anledning till att bringa lite reda i kaoset här hemma?)
/Jenny
Beräknande brutta
Frida och jag knallade över till ett par affärer alldeles i närheten av oss efter dagis. Shoppade komplettering till W:s present och kollade på 6-årspresent. Fastnade för supergullig väggdekor, som jag nog måste rådfråga föräldrarna om... Frida vet sedan tidigare att på de två barnaffärerna har de ofta en godisskål på disken.
Idag spatserade hon fram och kollade läget. Japp, en skål fanns!
Frida: Mamma, får jag ta en godis?
Jag: Nej, det är inte lördag idag, vi låter dem ligga där.
Frida: Men snäääällllaaaa....
Jag: Nej, de ska ligga kvar där.
Frida (surt): Meeen åhhh, jag vill ha goodisiis juh.
Frida kikar runt lite, och smyger tillbaka till tjejen vid disken när jag är längre ifrån.
Frida: Får jag ta en godis, snälla?
Tjejen: Nja, vad sade mamma då? När du frågade henne?
Frida (bestämt): Men, vi frågar inte henne! Får jag?
Vi löste det hela genom att hon fick ta en godis, men spara den till på lördag. Alla glada, alla nöjda! Undrar hur länge den taktiken funkar? (Tills jag råkat käka upp hennes specialkola nån kväll under veckan fram till lördag, kanske?!)
/Jenny
Idag spatserade hon fram och kollade läget. Japp, en skål fanns!
Frida: Mamma, får jag ta en godis?
Jag: Nej, det är inte lördag idag, vi låter dem ligga där.
Frida: Men snäääällllaaaa....
Jag: Nej, de ska ligga kvar där.
Frida (surt): Meeen åhhh, jag vill ha goodisiis juh.
Frida kikar runt lite, och smyger tillbaka till tjejen vid disken när jag är längre ifrån.
Frida: Får jag ta en godis, snälla?
Tjejen: Nja, vad sade mamma då? När du frågade henne?
Frida (bestämt): Men, vi frågar inte henne! Får jag?
Söta, smarta lilla filur! Hon är så himla fiffig.
Vi löste det hela genom att hon fick ta en godis, men spara den till på lördag. Alla glada, alla nöjda! Undrar hur länge den taktiken funkar? (Tills jag råkat käka upp hennes specialkola nån kväll under veckan fram till lördag, kanske?!)
/Jenny
Vem är i fokus
Rar konversation under bilfärden till dagis i morse:
Frida: Mamma, jag ser en måne! En rund måne, mamma! Titta då, mamma!
Jag: Ja, fast jag ser den inte härifrån, den är på din sida om bilen.
Frida: Den är såååå rund, mamma.
Jag: Det är för att det nästan är fullmåne.
Frida: ...bullmåne???!... (mycket frågande)
Jag: FULLmåne, att den är nästan helt runt och full.
Frida: Jaha. Månen följer efter oss, mamma. Den är nyfiken på mig!
/Jenny
Frida: Mamma, jag ser en måne! En rund måne, mamma! Titta då, mamma!
Jag: Ja, fast jag ser den inte härifrån, den är på din sida om bilen.
Frida: Den är såååå rund, mamma.
Jag: Det är för att det nästan är fullmåne.
Frida: ...bullmåne???!... (mycket frågande)
Jag: FULLmåne, att den är nästan helt runt och full.
Frida: Jaha. Månen följer efter oss, mamma. Den är nyfiken på mig!
/Jenny
Lite om att bestämma
Frida lär nog vara trött som en plätt även imorgon. Jag hade långjobbardag idag, och kom hem efter 10 timmar på jobbet lagom för att pyssla ihop lite kvällsfika till Frida och småprata en stund. Pappan fick sedan överta själva läggandet, medan tanken var att jag skulle käka mat och glo på Ugly Betty.
Jag försökte hinna hämta och värma mat. Kollade in TV:n emellanåt.
Jag hörde tjatter, busiga skratt, protester. Sedan hörde jag ett uppfordrande skrik.
Maaaammaaaa! Maaaaaaammaaaaaa! Maaaammaaaaaaaaa!
Jag valsade in i sovrummet i reklampausen och strök på ryggen, sjöng ett par sånger. Frida hann såsa till sig, innan jag gick tillbaka till mitt. Nytt försök att hämta käk. Såklart kvickande den lilla räkan till.
Maaaammaaaa! Maaaaaaammaaaaaa! Maaaammaaaaaaaaa!
Den här gången med tårar och en skugga av lätt panik. Pappan som försökte trösta och lugna, föste hon bort med en resolut hård putt mitt i fejjan... Han gav upp. Hon somnade sedan i mitt knä i soffan efter 3 minuter. Fast det hann ju bli lite sent, så nog kommer hon att gäspa imorrn.
Pappan påstår att Frida blivit så mammig! Visst, det stämmer ofta. Men jag får minsann samma omilda behandling (fast omvänd då) titt som tätt... Och så fort någon av oss säger ifrån ordentligt, gnyr hon efter den andre föräldern. Så jag skulle nog snarare kalla det test och taktik! Antagligen enkom på grund av att jag är minst lika tjurig som Frida (gissa var humöret kommer ifrån?!), så lindar hon inte mig fullt lika mycket runt lillfingret som pappan. Men gudarna ska veta att hon försöker - och att det blir krockar när jag sätter mig emot!
Nu har jag min tid. På sena kvällen. När allt annat är gjort, när alla andra kommit till ro. Tid att sitta med jobbdatorn i knäet, facebooka lite, blogga och se nån serie på TV:n. Tid som knycks från det som borde vara sömn! Min middag intogs till sist, klockan 21.15. Var det nån som sa att mammor ofta sätter sina egna behov sist?! Nääää.... =)
/Jenny
Jag försökte hinna hämta och värma mat. Kollade in TV:n emellanåt.
Jag hörde tjatter, busiga skratt, protester. Sedan hörde jag ett uppfordrande skrik.
Maaaammaaaa! Maaaaaaammaaaaaa! Maaaammaaaaaaaaa!
Jag valsade in i sovrummet i reklampausen och strök på ryggen, sjöng ett par sånger. Frida hann såsa till sig, innan jag gick tillbaka till mitt. Nytt försök att hämta käk. Såklart kvickande den lilla räkan till.
Maaaammaaaa! Maaaaaaammaaaaaa! Maaaammaaaaaaaaa!
Den här gången med tårar och en skugga av lätt panik. Pappan som försökte trösta och lugna, föste hon bort med en resolut hård putt mitt i fejjan... Han gav upp. Hon somnade sedan i mitt knä i soffan efter 3 minuter. Fast det hann ju bli lite sent, så nog kommer hon att gäspa imorrn.
Pappan påstår att Frida blivit så mammig! Visst, det stämmer ofta. Men jag får minsann samma omilda behandling (fast omvänd då) titt som tätt... Och så fort någon av oss säger ifrån ordentligt, gnyr hon efter den andre föräldern. Så jag skulle nog snarare kalla det test och taktik! Antagligen enkom på grund av att jag är minst lika tjurig som Frida (gissa var humöret kommer ifrån?!), så lindar hon inte mig fullt lika mycket runt lillfingret som pappan. Men gudarna ska veta att hon försöker - och att det blir krockar när jag sätter mig emot!
Nu har jag min tid. På sena kvällen. När allt annat är gjort, när alla andra kommit till ro. Tid att sitta med jobbdatorn i knäet, facebooka lite, blogga och se nån serie på TV:n. Tid som knycks från det som borde vara sömn! Min middag intogs till sist, klockan 21.15. Var det nån som sa att mammor ofta sätter sina egna behov sist?! Nääää.... =)
/Jenny
Ordning på torpet
Både Frida och jag har inte riktigt kommit i i det här med vardagsvanorna efter en dryg veckas lång hemma-med-sjukt-barn-sväng. Vi är trötta som grisar på mornarna.
Idag hade vi en riktig kaos-morgon, där allt blev stressigt och knasigt och vi rök ihop just när vi verkligen MÅSTE gå. Jag som tyvärr inte är någon tålamodsrik ängel - och inte hade ätit frukost ännu - blev helt matt. Och svettig. Och ilsken.
Jag kläckte ur mig ett och annat fult ord. Med hög röst.
Frida stampade med foten och skällde på mig, för så fick man INTE säga.
Tur att det är ordning på nån av oss i alla fall!
/Jenny, mamman som skäms
Idag hade vi en riktig kaos-morgon, där allt blev stressigt och knasigt och vi rök ihop just när vi verkligen MÅSTE gå. Jag som tyvärr inte är någon tålamodsrik ängel - och inte hade ätit frukost ännu - blev helt matt. Och svettig. Och ilsken.
Jag kläckte ur mig ett och annat fult ord. Med hög röst.
Frida stampade med foten och skällde på mig, för så fick man INTE säga.
Tur att det är ordning på nån av oss i alla fall!
/Jenny, mamman som skäms
Snabbshopping
Frida hade mått finfint på dagis idag, hade inte ens hostat särskilt mycket. Skönt!
Jag parkerade bilen på stan idag, direkt efter dagis. Mot bättre vetande tog jag mig, min knorrande mage och den hungriga och trötta knattingen till Stadium INNAN middag. Som gjort för otålighetsgräl! Och visst, det var nån farbror som stirrade när jag röt till, efter att Frida sprungit iväg för sjuttiofjortonde gången... Men vi kom ut med ett par tunna, enkla röda överdragsbrallor och ett par Timberland-vinterskor! YES!
Vi lyckades dessutom hinna/orka spana in vinterkläds-utbudet på Lindex och handla mat på konsum Nian också! Sedan drog vi hem och käkade kulkorv.
Nu somnar jag snart över datorn. Sambon har sovit eller vilat eller slumrat exakt hela kvällen sedan han kom hem från jobbet, dags att jaga ikapp. Gonatt!
/Jenny
Jag parkerade bilen på stan idag, direkt efter dagis. Mot bättre vetande tog jag mig, min knorrande mage och den hungriga och trötta knattingen till Stadium INNAN middag. Som gjort för otålighetsgräl! Och visst, det var nån farbror som stirrade när jag röt till, efter att Frida sprungit iväg för sjuttiofjortonde gången... Men vi kom ut med ett par tunna, enkla röda överdragsbrallor och ett par Timberland-vinterskor! YES!
Vi lyckades dessutom hinna/orka spana in vinterkläds-utbudet på Lindex och handla mat på konsum Nian också! Sedan drog vi hem och käkade kulkorv.
Nu somnar jag snart över datorn. Sambon har sovit eller vilat eller slumrat exakt hela kvällen sedan han kom hem från jobbet, dags att jaga ikapp. Gonatt!
/Jenny
Online igen
Nu har jag klivit in i jobbkarusellen igen. Jösses vad man tappar timing när man är hemma nästan en hel vecka med sjuk liten fnutt! Allt i hela världen skulle typ redan ha varit klart, men samsas istället i en lååång lista av att-göra-saker hos mig. Gah. Bara att kavla upp ärmarna och beta av! Men då har man såklart möten inbokade typ hela dagarna istället...
Frida var väldigt glad över att få träffa alla dagiskomisarna igen, särskilt en bästis-tjej som hon längtat extra efter! Vi ramlade in lite sent på dagis och jobb dock, för Frida somnade så sent igår kväll (och jag med) att jag lät henne (och mig) sova så länge det bara gick i morse! Frukost i 190 knyck, medicin i diverse format, blöja och kläder i ett huj. Sedan trulade jag på de för korta överdragsbrallorna och lite andra halvvarma kläder. Ungen måste höst/vinter-ekiperas, det står helt klart! Skor, överdragsbrallor, overall... Ujuj.
Nu håller jag tummarna för att hon orkar idag. Det är inte alla som får öroninflammation och urinvägsinfektion samma vecka... Hon har all rätt att vara en smula trött.
Lunchtajm. Mmmm.
/Jenny
Frida var väldigt glad över att få träffa alla dagiskomisarna igen, särskilt en bästis-tjej som hon längtat extra efter! Vi ramlade in lite sent på dagis och jobb dock, för Frida somnade så sent igår kväll (och jag med) att jag lät henne (och mig) sova så länge det bara gick i morse! Frukost i 190 knyck, medicin i diverse format, blöja och kläder i ett huj. Sedan trulade jag på de för korta överdragsbrallorna och lite andra halvvarma kläder. Ungen måste höst/vinter-ekiperas, det står helt klart! Skor, överdragsbrallor, overall... Ujuj.
Nu håller jag tummarna för att hon orkar idag. Det är inte alla som får öroninflammation och urinvägsinfektion samma vecka... Hon har all rätt att vara en smula trött.
Lunchtajm. Mmmm.
/Jenny
Kalasresan
Nu är vi hemma igen, efter en liten roadtripp med kalastema. Det vankades 40-årsfest för barndomskompisen MF, lokaliserad i min allra första skola, med vääääääldigt många från gamla klungan hemifrån. Härligt!
Det blev verkligen en hastresa. Vi åkte upp igår mitt på dagen, ramlade in först på eftermiddagskvisten hos min faster, gudmormorn A. På ett par timmar skulle vi hinna installera Frida där, informera lite om ditt och datt kring henne, käka lite snabbt, piffa till oss, vinka hej-hej, hämta nyckel, kasta in väskor i övernattningsplejset och bränna upp till festen! Puh, aaaandas! Vi kom lite sent - men många andra kom ännu senare, så det gjorde inget.
Festen var strålande trevlig! Bara en massa gamla guldklimpar från förr, vart man än såg. Jag höll på att babbla käken ur led, och ändå känns det inte som att jag hann prata ordentligt med någon. Dessutom märker jag idag at det blir ett enda virrvarr av vem som hade två barn och vem som hade tre, hur gamla de var och vad sambon som inte var med hette... Yrsligt (trots att jag knappt drack något)! Men kul. Jag kramades med så många att jag nästan skulle bli förvånad om det inte kommer nån liten förkylning på det här, haha.
När man som jag inte längre åker hemöver så ofta, och inte är med på "gemensamma aktiviteter" som grabbgänget ibland gör (typ kollar på Elitloppet) - ja då är det sällan man får chans att se så många av uppväxt-vännerna samtidigt. Det kändes faktiskt väldigt varmt i hjärtat att få vara där. Och att sambon fick vara med och träffa dem. Jag vill inte riktigt tappa taget helt med det där!
Vi promenixade "hem" till min pappas lägenhet på nattkröken och kröp i säng. Jag tror jag somnade innan jag lagt huvudet på kudden! Vid 9.30 släpade jag mig upp, medan sambon kilade iväg och hämtade bilen. Vi anlände till Frida och fastern vid 11-tiden och fick rapport om att övernattandet förlöt HUR bra som helst. Inget gnöl och klag, hade somnat hur lätt som helst runt i någorlunda tid och sovit rätt länge. Perfekt!
Efter en eftermiddagsresa hem - med en ljuvlig middagspaus på Texas Saloon i Hudiksvall! - ska vi nu försöka attackera vardagen igen imorgon. Dagis, jobb, hela piddevitten! Hoppas att Frida pallar, för nu känns det som att vi gärna vabbat klart för ett tag... Hon hostar fortfarande en hel del när hon springer och stöjar, men annars känns det helt okej.
Jag har packat upp lite reseplickplock, och packat ned jobbdator, pappersmappar och dagisryggsäck. Here we go!
/Jenny
Det blev verkligen en hastresa. Vi åkte upp igår mitt på dagen, ramlade in först på eftermiddagskvisten hos min faster, gudmormorn A. På ett par timmar skulle vi hinna installera Frida där, informera lite om ditt och datt kring henne, käka lite snabbt, piffa till oss, vinka hej-hej, hämta nyckel, kasta in väskor i övernattningsplejset och bränna upp till festen! Puh, aaaandas! Vi kom lite sent - men många andra kom ännu senare, så det gjorde inget.
Frida och gudmormorn diskar - Frida älskar att hjälpa till i köket!
Festen var strålande trevlig! Bara en massa gamla guldklimpar från förr, vart man än såg. Jag höll på att babbla käken ur led, och ändå känns det inte som att jag hann prata ordentligt med någon. Dessutom märker jag idag at det blir ett enda virrvarr av vem som hade två barn och vem som hade tre, hur gamla de var och vad sambon som inte var med hette... Yrsligt (trots att jag knappt drack något)! Men kul. Jag kramades med så många att jag nästan skulle bli förvånad om det inte kommer nån liten förkylning på det här, haha.
När man som jag inte längre åker hemöver så ofta, och inte är med på "gemensamma aktiviteter" som grabbgänget ibland gör (typ kollar på Elitloppet) - ja då är det sällan man får chans att se så många av uppväxt-vännerna samtidigt. Det kändes faktiskt väldigt varmt i hjärtat att få vara där. Och att sambon fick vara med och träffa dem. Jag vill inte riktigt tappa taget helt med det där!
Vi promenixade "hem" till min pappas lägenhet på nattkröken och kröp i säng. Jag tror jag somnade innan jag lagt huvudet på kudden! Vid 9.30 släpade jag mig upp, medan sambon kilade iväg och hämtade bilen. Vi anlände till Frida och fastern vid 11-tiden och fick rapport om att övernattandet förlöt HUR bra som helst. Inget gnöl och klag, hade somnat hur lätt som helst runt i någorlunda tid och sovit rätt länge. Perfekt!
Efter en eftermiddagsresa hem - med en ljuvlig middagspaus på Texas Saloon i Hudiksvall! - ska vi nu försöka attackera vardagen igen imorgon. Dagis, jobb, hela piddevitten! Hoppas att Frida pallar, för nu känns det som att vi gärna vabbat klart för ett tag... Hon hostar fortfarande en hel del när hon springer och stöjar, men annars känns det helt okej.
Jag har packat upp lite reseplickplock, och packat ned jobbdator, pappersmappar och dagisryggsäck. Here we go!
/Jenny
Medicin-mästaren
Frida är verkligen BÄST på att ta medicin just nu! Hon bara tar den. Utan knot. Sväljer flytande Alvedon eller i det här fallet Penicillin när vi serverar, och gör det hon ska. Låter mig pensla hennes just nu halvsvampig tunga med vichyvatten (även om hon i det fallet grimaserade lite illa). Andas in sin astmamedicin (nu till och med utan ansiktsmask, trots att de inte brukar kunna ta bort den förrän kring 3-årsåldern) hur enkelt som helst, även fast hon inte använt den på i stort sett hela sommaren. Det är GRYMT skönt.
Hon var inte riktigt fullt lika bra på att låta labbsköterskan ta blodprov idag, dock... Fick först beröm för att hon glatt skuttade in och babblade glatt. Men är hon fick klart för sig vad som skulle göras, var det TVÄRSTOPP. Hon skrek, grät så tårarna sprutade och kramphöll ihop sin lilla näve så att ingrarna vitnade. Jag förklarade noga vad som skulle göras och varför, men det hjälpte inte. Sköterskan ville skicka ut oss igen men jag stod på mig, förklarade att det är mer vilja än skräck och kommer att gå över snabbt efteråt. Bara att göra, liksom. Kör.
Till slut tjurhöll vi Fridas lilla tass, bände upp fingrarna och fick provet taget. I samma sekund som det var klart, kikade hon nyfiket på "sugröret" som blodet åkte upp i och var nöjd med att få ett plåster. Leendet kom snabbt tillbaka, hon berättade nogsamt att jag lovat henne glass efteråt, och lekte med sin lilla groda som hon fick för genomförd prestation. Sköterskan sa "Ja, mig lär hon väl inte vilja titta på igen" men jag frågade om de var kompisar igen nu och ja, jo, det tyckte Frida att de var. Den förvånade sköterskan fick till och med en hej-då-kram, så det var nog ingen större skada skedd! Och provet var finfint, inga konstigheter.
Men nu blir det alltså antibiotika till lilla fröken i 7-10 dagar. Jag känner mig fortfarande tveksam - urinprovet var ju från en sådan där klistra-på-snippan-påse, så det lär ju ha kunnat komma skrutt från huden också i det. Och en unge som bajsar i blöjor, får ju inte bara bajs i bakre delen av rumpan... Men vad fasen. Nu rullar vi på med detta.
/Jenny
Hon var inte riktigt fullt lika bra på att låta labbsköterskan ta blodprov idag, dock... Fick först beröm för att hon glatt skuttade in och babblade glatt. Men är hon fick klart för sig vad som skulle göras, var det TVÄRSTOPP. Hon skrek, grät så tårarna sprutade och kramphöll ihop sin lilla näve så att ingrarna vitnade. Jag förklarade noga vad som skulle göras och varför, men det hjälpte inte. Sköterskan ville skicka ut oss igen men jag stod på mig, förklarade att det är mer vilja än skräck och kommer att gå över snabbt efteråt. Bara att göra, liksom. Kör.
Till slut tjurhöll vi Fridas lilla tass, bände upp fingrarna och fick provet taget. I samma sekund som det var klart, kikade hon nyfiket på "sugröret" som blodet åkte upp i och var nöjd med att få ett plåster. Leendet kom snabbt tillbaka, hon berättade nogsamt att jag lovat henne glass efteråt, och lekte med sin lilla groda som hon fick för genomförd prestation. Sköterskan sa "Ja, mig lär hon väl inte vilja titta på igen" men jag frågade om de var kompisar igen nu och ja, jo, det tyckte Frida att de var. Den förvånade sköterskan fick till och med en hej-då-kram, så det var nog ingen större skada skedd! Och provet var finfint, inga konstigheter.
Men nu blir det alltså antibiotika till lilla fröken i 7-10 dagar. Jag känner mig fortfarande tveksam - urinprovet var ju från en sådan där klistra-på-snippan-påse, så det lär ju ha kunnat komma skrutt från huden också i det. Och en unge som bajsar i blöjor, får ju inte bara bajs i bakre delen av rumpan... Men vad fasen. Nu rullar vi på med detta.
/Jenny
Två steg fram och ett tillbaka
Jahapp. Ringde hälsocentralen för att få intyg om att vi får/bör vara hemma med Frida trots att hon varit hemma från dais mer än 7 dagar. Fick då besked att urinprovet som odlats innehöll colibakterier (som normalt ska vistas bara i rumpestumpen) i en sådan pass mängd att det bör behandlas! Rackarns. De ville dessutom få ta en sänka på Frida, för att kolla att det inte gått "uppåt" i kroppen.
Jaha. Det känns lite som en never-ending-story det här... Men rent upplevelsemässigt är Frida fortfarande rätt pigg idag!
/Jenny
Jaha. Det känns lite som en never-ending-story det här... Men rent upplevelsemässigt är Frida fortfarande rätt pigg idag!
/Jenny
Morgonstund har guld i mund idag...
...fast kanske ska jag snarare kalla det förmiddagsstund?
Den nu nästan friska ungen vaknade kl 6.45, kröp upp i min säng och famn och gonade sig. Hon hann precis ropa in pappan för kramkalas, innan han gick till bussen. Sedan låg Frida och jag och mös och kramades och pussades och babblade och småslumrade (!) ända till kl 8.45! Fatta vilken lyx. (Att det formodligen var möjligt på grund av att Frida fortfarande är liiite loj foch påverkad av sin sjukvecka, kan man väl bortse ifrån?)
När vi till sist släpade oss upp, käkade vi frukost i soffan framför barnTV. Lääänge. Sedan kröp vi ihop under en filt tillsammans och väntade på att den sena frukosten skulle landa, så att magen som hunnit bli lite magknipig skulle bli snäll igen. Där blev vi liggandes tills jag nu insåg att det är lunchtajm! Jag har inte ens försökt jobba, vilket jag egentligen hade behövt.
Som ni hör har jag såsat bort halva dagen här hemma med Frida. Guuud så avkopplande och välbehövligt! Medan jag skriver detta sitter jag och lyssnar på hennes docklek i köket, hon sjunger och tillrättavisar och småpratar oavbrutet. Nu krävs dock lite uppväxling: Jag behöver fixa lunch, snabbfiffa, dra ut och ordna några ärenden på stan, ringa några viktiga telefonsamtal och fixa packningen till morgondagens lilla tripp! Öka, öka, öka, haha.
/Jenny
Den nu nästan friska ungen vaknade kl 6.45, kröp upp i min säng och famn och gonade sig. Hon hann precis ropa in pappan för kramkalas, innan han gick till bussen. Sedan låg Frida och jag och mös och kramades och pussades och babblade och småslumrade (!) ända till kl 8.45! Fatta vilken lyx. (Att det formodligen var möjligt på grund av att Frida fortfarande är liiite loj foch påverkad av sin sjukvecka, kan man väl bortse ifrån?)
När vi till sist släpade oss upp, käkade vi frukost i soffan framför barnTV. Lääänge. Sedan kröp vi ihop under en filt tillsammans och väntade på att den sena frukosten skulle landa, så att magen som hunnit bli lite magknipig skulle bli snäll igen. Där blev vi liggandes tills jag nu insåg att det är lunchtajm! Jag har inte ens försökt jobba, vilket jag egentligen hade behövt.
Som ni hör har jag såsat bort halva dagen här hemma med Frida. Guuud så avkopplande och välbehövligt! Medan jag skriver detta sitter jag och lyssnar på hennes docklek i köket, hon sjunger och tillrättavisar och småpratar oavbrutet. Nu krävs dock lite uppväxling: Jag behöver fixa lunch, snabbfiffa, dra ut och ordna några ärenden på stan, ringa några viktiga telefonsamtal och fixa packningen till morgondagens lilla tripp! Öka, öka, öka, haha.
/Jenny
Generös gullnosing
Måste ju berätta en söt sak, kom jag på! Efter att jag lyssnat på Besvärjelse-låten (se tidigare inlägg idag), höll jag ju på och förklarade för Frida varför man gråter fast man kanske är lycklig, eller glad. Jag sa också att den låten handlade om att ens barn ska bli vuxet och flytta ifrån en, och att jag blir lite sorgsen över att hon inte alltid ska finnas så nära mig.
Då svarade den söta gullpricken: "Men du får komma till mig då ju. Då får du komma till mig och gosa. Och hälsa på hos jobbet, mitt jobb. Då får du vara hos mig, å i min lägenhet."
Ååååh, hjärtförstoring. Jag hoppashoppashoppas att åtmistone en snutt av det blir sant, Frida. Och att jag får leva och finnas med över huvud taget i din vuxna tillvaro!
/Jenny
Då svarade den söta gullpricken: "Men du får komma till mig då ju. Då får du komma till mig och gosa. Och hälsa på hos jobbet, mitt jobb. Då får du vara hos mig, å i min lägenhet."
Ååååh, hjärtförstoring. Jag hoppashoppashoppas att åtmistone en snutt av det blir sant, Frida. Och att jag får leva och finnas med över huvud taget i din vuxna tillvaro!
/Jenny
Flytta fokus
Idag känns det äntligen som att Frida är på väg att kliva av krasslighetsexpressen! Ingen feber, inga tokskrik. Bara stillsamma konstateranden att det gör ont i öra och rumpa fortfarande. Bara snuva och fastbiten astmahosta. Lite trötthet. Men alltsammans i lagom, uthärdlig, inte så underlig form. Skööönt. Måtte det nu hålla i sig!
Jag och tillfrisknaren lyckades pallra oss ut på stan en sväng på eftermiddagen. Kändes lite "förbjudet", men man blir smått knäpp av att vara inne dag efter dag - och JAG är ju inte sjuk. Frida orkar inte dagistempo, men var idag feberfri... Jag hittade faktiskt lite kläder, bland annat en kjol till 40-kalajset vi ska till på lördagskvällen. Kors i taket! Köpte också en present och några barnböcker. Det var lätthandlat, eftersom Frida var lite loj och satt en del i vagnen, haha. När hon inte gjorde det, var hon också i härlig form idag. Ett par timmar på stan utan humörsvängningar från nån av oss, det är inte varje dag ska jag säga!
Nu har jag klämt lite TV-serier och ska lägga mig. Imorgon ska det fixas och packas och förberedas snabbtripp norrut. Inte förrän idag har jag liksom kommit på att en fest väntar runt hörnet. Bara att ställa om från mysbrallor, snortorkning och blöjkoll till smink, parfym och partystass!
/Jenny
Jag och tillfrisknaren lyckades pallra oss ut på stan en sväng på eftermiddagen. Kändes lite "förbjudet", men man blir smått knäpp av att vara inne dag efter dag - och JAG är ju inte sjuk. Frida orkar inte dagistempo, men var idag feberfri... Jag hittade faktiskt lite kläder, bland annat en kjol till 40-kalajset vi ska till på lördagskvällen. Kors i taket! Köpte också en present och några barnböcker. Det var lätthandlat, eftersom Frida var lite loj och satt en del i vagnen, haha. När hon inte gjorde det, var hon också i härlig form idag. Ett par timmar på stan utan humörsvängningar från nån av oss, det är inte varje dag ska jag säga!
Nu har jag klämt lite TV-serier och ska lägga mig. Imorgon ska det fixas och packas och förberedas snabbtripp norrut. Inte förrän idag har jag liksom kommit på att en fest väntar runt hörnet. Bara att ställa om från mysbrallor, snortorkning och blöjkoll till smink, parfym och partystass!
/Jenny
Tårtrillare
Ramlade just över en låt som fick mig att gråta floder. Satt med Frida i famnen vid datorn och har nu ägnat en lång stund åt att (än en gång) förklara ordet "rörd"... Gå in på Hanna Hedlunds sida och lyssna på låten Besvärjelse, eller läs bara texten här nedan. Milde tid. För föräldrar som är lättgråtna funderare som hoppar hit och dit genom livet i tanken, som jag, är det här rena tårkanalsrensaren. *ler* (Och jag tror det här hade varit en given låt på Fridas namngivning, om den funnits då!)
BESVÄRJELSE
Du kommer resa dig och gå, du kommer lära dig mitt namn
Det kommer tidvis att bli svårt, det blir kallt och åskan kommer gå
Men jag ska gnugga dig varm, jag ska viska ditt namn
du ska somna i min famn
Vi kommer älska dig då
Och det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej
Du kommer smälla i dörrar och skrika: “jag hatar dig”
Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov
för att se om vi står kvar
Vi kommer älska dig då
Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu
Du gråter på ditt rum, och vi undrar: vad gör vi nu?
För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha
Du kommer vända dig bort, du kommer be oss att gå
Och vi, vi kommer älska dig då
Du växer och blir stor, och en dag är du längre än jag
Hittar nån annanstans att bo, det är tyst, ditt rum står tomt
Vi ställer in nåt gamalt skräp, och blir sittande en stund
och tänker tillbaks
Vi kommer älska dig då
Men det kommer alltid finnas de, som vill sätta dig plats
Och de som vill tala om att du är ingenting värd
Men då minns du vad vi sagt, och du vet att de har fel
Du kommer inte höra på
Du kommer vända dig och gå
Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går
Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får
Och vi är stolta, kan du tro, stolta som få
när vi ser dig med de små
Vi kommer älska dig då
Och så en mörk och kulen höst, när din far är gammal och mor är trött
Då tar du dig tid, kommer över nån söndag med en flaska vin
Du gör vinter i vår trädgård, medan vi sitter och ser på
och sen äter vi en bit
Vi kommer älska dig då
Jag lägger handen mot din kind
Mina läppar mot din panna
Och jag viskar några ord som du inte kan förstå
Men som ska skydda dig ändå
Älskade unge. Du äger varendaste vrå av mitt hjärta.
/Jenny
Vilken skatt
Det är verkligen en rikedom att få tillbringa tid med sitt barn. Milda matilda, vad Frida öst ur sig roliga resonemang och kommentarer hela dagen! Hon är helt underbar! Lite småskruttig på flera vis för tillfället, men ändå SÅ himla glad i själen. Och fiffig, och smart. (Det är som ni förstår en heeeelt opartisk åsikt, har inget aaaaaalls att göra med att hon är mitt mirakel, haha!) Jag blir rörd, glad, varm, och sprillande stolt och lycklig. Varje dag.
Fridelin mår bättre. Men inte riktigt bra. Idag hade hon ytterst lite feber, hade ont i örat men gnällde inte om det, snörvlade ungefär som tidigare och hostade ordentligt så fort det blev lite tempo... Hon klagade lite mindre på rumpont också, men NÅT knas är det med det där. Hm. Jag har beslutat mig för att vara hemma med henne resten av veckan, så kanske hon får en chans att komma i fas igen. Möjligen skulle hon kunna gå på dagis på fredag, men det känns bättre att samla krafterna och kurera ordentligt när vi ändå håller på.
Vi har lallat omkring i mysbrallor här hemma mest hela dagen. Kollat TV, lekt, läst, hjälpts åt i köket - och så har jag hunnit göra ett par jobbsaker som inte kunde vänta. På sena eftermiddagen stack vi ut på en cykeltripp till lekparken och fångade de sista solstrålarna! efter en heldag inne kunde vi behöva lite SYRE. Vi fikade pappans hembakta bullar, frukt och festis, sedan busade Frida loss en stund. Men då märktes det att hon är lite stukad, för hostan kom direkt och sen blev hon snabbt trött. Glad men trött. Pyret.
Imorgon hasar vi vidare här hemma, alltså. Hoppas på att bättringskurvan står sig!
/Jenny
Fridelin mår bättre. Men inte riktigt bra. Idag hade hon ytterst lite feber, hade ont i örat men gnällde inte om det, snörvlade ungefär som tidigare och hostade ordentligt så fort det blev lite tempo... Hon klagade lite mindre på rumpont också, men NÅT knas är det med det där. Hm. Jag har beslutat mig för att vara hemma med henne resten av veckan, så kanske hon får en chans att komma i fas igen. Möjligen skulle hon kunna gå på dagis på fredag, men det känns bättre att samla krafterna och kurera ordentligt när vi ändå håller på.
Dockan behövde pysslas om - bytas på och torkas i rumpan!
Sedan drog de på en liten ridtur!
Vi har lallat omkring i mysbrallor här hemma mest hela dagen. Kollat TV, lekt, läst, hjälpts åt i köket - och så har jag hunnit göra ett par jobbsaker som inte kunde vänta. På sena eftermiddagen stack vi ut på en cykeltripp till lekparken och fångade de sista solstrålarna! efter en heldag inne kunde vi behöva lite SYRE. Vi fikade pappans hembakta bullar, frukt och festis, sedan busade Frida loss en stund. Men då märktes det att hon är lite stukad, för hostan kom direkt och sen blev hon snabbt trött. Glad men trött. Pyret.
Kvällssolen silades mellan träden.
En söt unge, en trevlig fikapaus och en knasig mamma med tid över...
Klättra, det är LYCKA! - - - - - - - - - - Men efteråt kom den trötta blicken...
Imorgon hasar vi vidare här hemma, alltså. Hoppas på att bättringskurvan står sig!
/Jenny
