BUSBLOMMA

Om man sovit så få stackars timmar att de inte fyller ut ena handen fingrar ens, då är det bra att lägga sig tidigt kvällen efter, va? Då borde man skippa att sätta sig vid TV:n och plocka fram jobbdatorn nu, va? Inte försöka jobba ikapp lite? Gå och lägga sig, för att ha mer kraft om det blir skrikpanik imorrn igen?

Tänkte väl det. Men si, så klok är visst inte jag riktigt.

/Jenny

Middagsdags för pappan och Frida, korv i ugn med rotmos. Pappan serverar Frida hennes tallrik och hon kikar noga på den.

Frida: Vad ä de här för korv?
Pappan: Det är falukorv.
Frida: Jaha. Ä den lite farlig?

Söta, söta unge. (Vi får skärpa oss och ARTIKULERA bättre, haha.)

/Jenny

En snabb lägesrapport på fikarasten:
Frida är inte i toppform just nu, precis. Igår ville hon självmant gå och sova redan långt före sju, utan kvällsmat (fast innan alla kvällsbestyr var avklarade var klockan nog minst 19.30 ändå). Tack och lov sov hon sedan som en sten hela natten, lilla pysen! Mamman däremot, kom in i ett stim och satt upp och jobbade till sena natta. Knasfink!

I morse var nattugglerierna kännbara, eftersom Frida vaknade 05.15 och var GALET ledsen och arg. Hon skulle bajsa, kunde inte, grät och skrek och tog sig i rumpan. Hon hade ca 38 graders feber ännu också. Hela tillvaron var som en tornado till och från i ungefär tre timmar. Totalt hjärtslitande! Och tydligen hade det fortsatt en stund efter att jag gått också. Sedan slockande den lilla pyttlingen på pappans bröstkorg och sov en rejäl middagslur. Puh! Tur att värsta fasen med örat verkar vara över i alla fall...

Okej. Nåt är fel med en lilla rumpingen, det har INTE gått över. Frida skriker och gråter INTE sådär om det inte är något fel. Men det är fasen inte lätt att lista ut VAD! Vi kollar och klurar och smörjer och duttar och har oss lite mer, så får vi väl se. Pappan med vab-tjänst för dagen har lyckats ordna urinprov idag i alla fall (vi tog hjälp av lilla klisterpåsen till sist...), som nu lämnats för odling. Svar kommer om ca. en vecka, tydligen - antingen får vi då en förklaring, eller kan utesluta EN orsak till trasslet. Gaaah.

Pratade nyss med dem och nu är Frida på soligt humör igen, underbart nog. Nu ska jag jobba mera som en toooook, medan mammahjärtat värker och vill hem till mina älsklingar!

/Jenny

...att hitta en övergiven asfaltskrita på vägen hem från ett treårskalas! Frida ritar "en fin pappa". Jag tycker den blev riktigt bra! Även fast den ser ut lite som ET, haha. Hon berättade noga vad allt var, ifall jag inte såg det ordentligt.

Sedan ritade hon en mamma och en studsmatta också, men de var mera... hastverk. Inte lika roliga att föreviga som fina pappan!

/Jenny

Placerade lilla öronpluttisen vid TV:n en stund och tänkte jobba vid datorn nån timme. Men nej, ser ju nu att det redan är middagsdags! Ingen rast ingen ro idag. Man har fler pauser på jobbet, ju! Har inte ens kollat frippan i spegeln på mig själv, än mindre duschat. Hm. Känns som föräldraledighet med liten bebbe all over again, haha!

Det här blev en sådan där intensiv logistik-vabbning. Ingen glidardag där man kan jobba lite medan sötnosingen leker eller kollar TV, utan en dag när man liksom måste hålla igång för att hinna få ihop det! Besök på hälsocentralen, ärenderunda på stan (bl.a. för inköp av fetvadd för att skydda lilla örat vid dusch och bad närmsta veckan), bajshaveri inkl duschbehov, febercheckar (inkl en energikrävande koll med den inte HELT populära rumptermometern), käk och mellis och vätska och hejsan och svejsan! Puh.

Doktorn på hälsocentralen konstaterade öroninflammation på höger sida, (troligen) med brusten trumhinna så att det onda runnit ut. Frida har strax över 38 grader i feber idag (38,3 som mest). Han ansåg att inflammationen nog skulle gå över av sig själv, och gav ingen medicin (och jag vill heller inte ha någon i onödan!). Vi ska såklart höra av oss om hon blir sämre, men kan räkna med att efter ytterligare nån dag borde det vara rätt bra. Lite alvedon och nässpray vid sänggåendet bara (och om hon klagar över ont), och allmän omsorg. Dagis är okej så snart hon verkar orka med ett högre tempo.

Frida är så tapper, duktiga tjejen! Hon säger att hon har ont i örat, speciellt om man petar på det, men det går bra. Hon säger också att hon har ont i rumpan (där bak, låter det mera som idag) men gnäller inte om det. Hon verkar inte så väldigt berörd av febern, lite trött bara. Jag säger då det. Så där har hon varit sedan hon föddes, inget onödigt gnöl. Att inte vara nån gnällfia har hon definitivt fått efter pappan. *host*

Som det känns just nu, tror jag vi skippar det där förbaskade kissprovet. Frida har nästan slutat klaga över det hela, det är långt ifrån den gråtpanik som fanns i lördags. Och doktorn idag menade att troligen ebbar det ut av sig själv nu. Han rekommenderade att avvakta och låta det vara...

Pappan tar över vabbskiftet  imorrn. Då är Frida säkert ännu piggare och de får värsta mysdagen. Kan bara lufsa runt och göra sköna grejor. Fuskigt! =)

/Jenny

Igår på treårskalaset fick Frida med sig en "partypåse" hem. En pixibok, en fin reflex och fyra smådjur i plast. Nu vid lunchen satt Frida och lekte med sina djur - en domherre, en ekorre, en igelkott och en skalbagge. (Jag tror faktiskt skalbaggen är en ekoxe, typ den enda av dylika kryp som jag kan namnet på!)

Plötsligt lyfte Frida upp skalbaggen, höll den mellan tummen och pekfingret och räckte den till mig. Med en min av avsmak.

F: Mamma, kan vi lägga undan den här?
J: Jaa, det kan vi väl om du vill. Varför vill du det?
F: För jag gillar inte den, mamma.
J: Varför inte det? Är den konstig?
F: Den är lite läskig. (tänker lite) Åsså är det faktiskt oläppligt med den, tycker jag."

Jamendåså, haha! Olämpliga saker kan vi ju inte ha drällandes här omkring...

/Jenny

Jag vabbar idag. Frida har faktiskt sovit hyfsat jämfört med vad jag förväntade mig, men vaknade med feber och ett öra som det runnit ut gult kladd i. Vi ska till doktorn senare under förmiddagen och kolla läget.

Meningen var att vi idag också skulle få ihop ett urinprov på morgonkisset, som vi skulle lämna för odling. Ni vet, utifrån de där skrikmornarna på fredag och lördag, om ont i snippan. Men nej, hittills ingen lycka med urinprov... Suck och suck. Får se om vi kan trolla fram ett tills vi ska dit, annars får det väl bli imorrn. Eller nåt. Idag är hon trög i magen och kan inte bajsa fast hon vill, så gudarna vet vad som egentligen är ett ev. problem där nere...

Nu har jag informerat pappan, ringt dagis, mailat jobbet, anmält VAB till Försäkringskassan, gett snufsan astmamedicin och katrinplommonpuré, tvättat av kladdörat, ringt hälsocentralen och dessutom försökt få urinprov tre gånger... Kan vi äta frukost nu?

/Jenny

Igår fyllde lilla I tre år, idag var det kalajs. Trumpeter och fanfarer! Vi åkte dit för att fira födelsedagsbarnet, tillsammans med andra gratulanter. Hon leve - hurra, hurra, hurra, hurraaaa!

Man kan lugnt säga att de bullat upp, det var ingen som gick hungrig därifrån. Pappan i familjen är dessutom rena naturbegåvningen vad gäller tårtskapande - se och njut!

Lilla I var tvungen att kolla om tårtan verkade vara i okej form under dukningen, hihi! Det lilla pekfingret verkade belåtet. Frida tog också för sig och mumsade, liksom vi andra. Tokgott! Av någon anledning lyckades jag inte få med födelsedagsprinsessan på en enda vettig bild... Men hon var söt som socker såklart!

Efteråt skjutsade pappan hem några festdeltagare, medan jag och Frida tog bussen för att hon gillar det (och pappan har årskort så det kostade ändå inget!). Frida sprang och busade som en fnatting på väg till hållplatsen. Ett barnkalas räckte tydligen inte för att trötta ut henne idag, eller?!

Medan vi väntade på bussen stärkte Frida sig med en banan. Hon hade en gaaanska trött blick som vilade borta i fjärran. Sötnosing! Så småningom rullade vi iväg in i stan och dagens utfärd var till ända.

/Jenny

PS: När jag publicerar detta har Frida sovit nästan en timme i sträck. Det finns kanske hopp för natten ändå, trots öronvärk! Nästa gång hon vaknar har det gått tillräckligt lång tid för att jag ska kunna ge alvedon igen också, så då kan jag ju GÖRA något!

Det går troll i den här helgen! Verkar vara "blanda och ge" som gäller på sjukfronten. Drygt!

Just idag, när allt verkade helt okej och vi trodde dagis skulle funka fint imorrn igen, då slår Frida till med att få ont i ÖRONEN på kvällskvisten! Jobbigt. Framför allt för henne såklart! Det är ganska tungt när ens hjärtegryn skriker hjärtskärande och växlar mellan att desperat vilja vara i min famn eller ropar "låt mig vaaaaaraaa" och kryper tillbaka till sin säng. Och så dras alltihop ett varv till typ 30 minuters slummer senare... Puh.

Jag ska snart borsta tänderna och krypa till kojs. Jag räknar inte med vidare mycket sömn - och har redan mailat en "kanske-vab-varning" till jobbet. Tror ni man kan sitta upp och sova med en sprattelräka i famnen? Jag kommer antagligen att få försöka.

/Jenny

Lägesrapport såhär på förmiddagskvisten:
Inget gråt och skrik från Fridelin över ont i rumpan på morgonen, bara små kommentarer i vanligt tonläge. Inte så mycket hosta på ett par nätter, och inte så väldans mycket på vakentid igår eftermiddag eller idag på förmiddagen heller. Alltså: En helt ordinär, lite småsörvlig kraxunge som alla andra dagisbarn den här tiden.

Skönt. Vi kan åka på treårskalas hos lilla I enligt plan idag!

Just nu provar Frida genom sin mössa-låda, medan vi poppar barnmusik på datorn. Hon strösslar dem en efter en över golvet, och skuttar dansande runt i hallen med i ena sekunden en blommig solhatt och i nästa en lurvig vintermysse. Hon är som en charmfabrik hela ungen!

Dags att jag startar operation piffning, om resten av logistiken med lunch och annat ska gå ihop sig här. Frida har redan valt ut och tagit på sig festklänningen, så hon är redo!

/Jenny

Komplettering lite senare:
Nu kommenderar lilla fröken att vi ska duscha, hon vill leka "med banroffarna" (=valrossarna) i baljan, haha. "Jag-ska-bara-mamman" skärper sig och reser sig från datorn...

Förmiddagen: Hos familjeläkarjouren. Med ett alldeles för friskt barn, kan man tycka. Men med nytt urinprov och morgonens ca timmelånga gråtattack och "Aaaaaaj, jag har ont i min stjärt, det känns som en myra bitit mig!" fortfarande ringandes i öronen. Ledsen, ledsen tjej som började gnyla över att det gjorde ont i samma stund som hon vaknade. Gav dock inger mer än gårdagen (såklart). Inlämning för odling på måndag morgon, allltså!

Fattar ni vilken härlig knorr det blir på måndagsmorgonen, att försöka hinna med att fånga upp + leverera ett urinprov innan förskolan?! Mitt i vardagsmorgon-gäspningarna? Tjoho. För nog tror jag att hon kan gå dit som vanligt, att vi slipper VAB - bara hostan fortsäter avta (bättre idag!) så blir det nog fint.

Frida kollar in trailers på filmstaden.

Eftermiddagen: Efter en kort sväng för ärenden på stan, vankades Nicke Nyfiken på bio! Vi fick ett infall, jag och stumpan! Pappan hade stuckit på golfrunda, och alternativet var att knalla hem och såsa i vanliga vardagsträsket. Istället placerade vi stor och liten rumpa i biofåtöljer och njööööt. Frida käkade först lite middagsrester (långsam-ätaren hann inte med käket på stan innan, så jag bad om låda och öste ned makaronerna och räkorna för vidare snacksande...), det gäller att göra det praktiskt för sig! Men sedan dök hon på lördagsgodiset! Mmm, nam nam.

(Efteråt placerade vi stor rumpa på stor toa och liten rumpa på den yttepyttelilla barntoan bredvid - en attraktion även det, i Fridas ögon. "Tack mamma för den lilla toan, tack ska du ha!")

/Jenny

Eftermiddagen tillbringade jag på minnesstund över en bortgången kollega. Efteråt hade all jobbenergi runnit ut i sanden, kände vi alla som varit där. Vi bara funderade på livets stora frågor och längtade efter våra nära och kära! Jag packade därför ned allt jox och drog hemåt, lagom för att ansluta till familjen på hälsocentralen. Åh så ljuvligt, att få små och stora familjearmar runt sin hals igen.

Den lilla doktorsrundan blev TRE timmar! Vi lämnade Fridas urinprov på hälsocentralen, det var negatvit på allt utom två vita blodkroppar. Kan tyda på att nåt är på gång, eller bara en förorening i förvaringen. För säkerhets skull ville de att vi lämnar ett nytt prov på måndag morgon, så ska de göra en odling.

Eftersom hostan fortsatt ganska ordentligt i vågor under dagen och Frida är lite andfådd (plus att hon hade feber för någon vecka sedan), frågade vi om de tar prov för att utesluta svininfluensa (där hosta ju är ett tydligt symptom)? Då blev vi skickade till barnkliniken på sjukhuset, eftersom vi "hör dit" tack vare astmabehandlingen. Där fick vi vänta rätt länge, så vi pasade på att mata i Frida en burkmat spagetti och oss själva en Subway-macka under tiden. Inte det jag tänkt mig som fredagsmysmiddag precis, haha, men det fick duga!

Väl inne hos läkaren, var Frida ett under av hjälpsamhet. Hon lät sig undersökas på alla tänkbara vis, "aaahhh"-ade och visade öronen och klät honom klämma och känna och lyssna överallt. Slutdom: Hon är bara vanligt förkyld och vääääldigt astmahostig. För frisk för influensa bedömde läkaren! Skönt. Fick också beskedet att vår lilla fnutt inte heller räknas till riskgruppen, eftersom hon inte har tillräckligt grav astma. Behöver inte vaccineras, ej heller få Tamiflu om svinisen skulle segla in. Fint som snus! Bara att ta det lilla lugna och fortsätta inhalationsmedicinera tills kraxerierna bedarrat, alltså.

Efter allt detta kollande ramlade vi äntligen in hemma runt halvsjutiden. Efter att Frida fått kvällsmat och ompyssling med nässpray och så, slocknade vi alla tre i dubbelsängen vid halv åtta! Jag släpade mig dock upp efter nån timme och ska nu glida ned på spikmattan i TV-soffan. Tror att vi kommer att vara lite sega inatt hela bunten! Håller tummarna för att hostan håller sig hjälpligt borta...

/Jenny

Vi fick en ganska stökig natt. Frida började hosta väldigt mycket runt strax före midnatt, lagom tills jag skulle krypa till kojs. Vi höll på och stökade med henne en massa (näsdroppar, astmamedicin, vattendrickning, höja sängen...) och hostan störde, så till sist vaknade hon. Jättearg och ledsen - hon drömde om leken hos lilla I och grät över att hon ville ha en viss docka!

Det blev ett par gnälliga timmar med lite TV och tröst och så, innan det lilla grynet till sist somnade igen runt två-snåret vid mina fötter. Jag lät henne ligga och sov själv istället böjd som en märla, i de två timmar som det höll i sig vill säga. Därefter har det varit ett evigt kraxande och snörvlande mest hela resten av natten/morgonen. Liggandes i våran säng, famlandes efter en trygg hand eller varm kind. Frida har nog mest sovit ändå, men jag har inte det. Knappast pappan heller. Gääääsp.

Pappan vabbar idag med den lilla feberfria men antagligen trötta och slitna sötfnutten. Efter att hon klivit upp i morse, började hon gnälla om att hon hade ont i stjärten. Mängden morgonkiss var också mindre än vanligt. Efter "hon-är-sjuk-samtalet" till förskolan fick jag veta att hon klagat lite smått på rumpan igår också, och varit ovanligt gnällig för allt och ingenting hela dagen. Pappan har ringt hälsocentralen och i eftermiddag ska de lämna urinprov och ta snabbsänka. Så idag drar det i mamma-nerven! När ens barn är sjukt, vill man vara nära. Hålla handen, stryka pannan, kramas.

Håhå jaja. Klag och tjat AB. Ska man lyfta fram något positivt, kan jag meddela att jag är lite bättre i ryggen! Långt ifrån bra, men bättre. Men det kanske ni förstått redan, eftersom jag inte gnällt om just det på typ ett helt dygn eller så. Miiinst.

Nu ska jag fortsätta min lunch genom att faktiskt ÄTA också, inte bara sitta här och knappa!

/Jenny

Idag spratt jag och Frida iväg till familjen A efter dagis, till deras nya fina radhushem. De hade kommit oförskämt mycket i ordning på dessa fem dagar! En inskolningsvecka som går bra kan göra susen för möjligheten att packa upp kartonger, det är helt klart. Nu vankades det föräldramöte på nya förskolan och vi lekte loss med lilla I under tiden.

 

Parhästarna glor på Pettsson & Findus. Lätt hypnotiserade.

De här tjejerna kan verkligen röja numera alltså! De har sprungit, hoppat, busat och haft såååå skojigt. Skrikit tjejtjut så trumhinnorna krullat sig, lyssnat på sagoläsning, kramats och busmyst i I:s säng så att inte en flik av täcket var på rätt plats! Plötsligt var de i tur och ordning doktor I och doktor Frida, eftersom Frida plötsligt tydligen "brutit benet och fått oooont". Det var lättundersökt, eftersom de då enligt oejdad vana redan var avklädda sånär som på blöjorna! De har pysslat med docksköpet, delat kvällsmat och låtit Barbie och Ken gifta sig. (Jag frågade Frida vad man gör när man gifter sig. "Så här" sa hon, och kramade sig själv många gånger.)

När jag borstade tänderna på Frida, fick hon stå på I:s pall i badrummet.
Frida: Jag måste växa, jag ser ju inget ju!
Jag: Nej här var det svårt att se i spegeln.
Frida: Jag kan växa och växa och sedan blir jag kung. Då kan I vara min prinsessa, och ha klänning och krona!

På sluttampen kom de två bruttisarna lite på kant om än det ena än det andra. När man är snart tre år och trött, är det ett hårt slag att inte få sitta exakt där man vill eller fråntas en rolig leksak! (Ibland är det ett lika hårt slg som vuxen, skillnaden är nog mest att man (förhoppningsvis) skärper sig mer!) När vi satte oss i bilen sa Frida med en suck:
"Ojojoj. Jag är såå trött av den där leken!" Sedan tänkte hon lite. "Och I är också trött."

Behöver jag tillägga att Frida slocknade rätt raskt i bilen hem?

/Jenny

Frida spexar lite vid hemgång idag - tittuuuuut!

Jobbet har som vanligt gått i 190 knyck, krönt av en väldigt störig förvirring kring enplötslig inkallelse till ett möte som jag inte hann läsa in mig till och som sedan inte ens blev av... Snacka om energislöseri. Därför var det väldigt skönt att åka till dagis sedan och mötas av rena charmoffensiven. Eh... åtminstone var lilla fröken charmig till vi skulle gå, då blev humöret mera eldigt en stund om man säger så.

Frida var iklädd trekvart-tights och t-shirt (lite för små dessutom, typiska extrakläder-på-dagis-grejor). Alla andra ungar hade både långbrallor och långärmat såvitt jag kunde se. Lilla varma blommisen, du brås nog på din mor där din stackare! Förklaringen till brallorna kom när vi skulle hämta väskan - det hade gått åt några byxor redan idag. Toaträning pågår, det är tydligt. Med varierande framgång - väldigt bra igår, lite trassligare idag!

Enligt rapport hade Frida haft en ganska tung dag, med mycket känslor - så pass att de undrade om hon var på väg att blir sjuk? Återstår att se, alltså. Den lilla humligen har hostat och snörvlat lite idag och jag hörde några krax från sängen också förut, så vi får väl som sagt se vartåt det far iväg. Verkar inte överhängande än så länge, men hälsan på småttisar vänder ju snabbt som fjällvädret!

Efter att vi samlat ihop oss, tvättat sandlåde-tassarna och bytt om på lilla grynet, stack vi på stan. Vi inhandlade presenter till lilla I och dessutom lite bonus-småsaker till Frida. Roliga strumpor, ny tunn mössa och en tröja tror jag det var jag fick med mig hem, utöver det fint inlagna.

Nä ni, nu väntar sängen. Egentligen skulle jag läsa jobbpapper ikväll till ett hastigt insatt morgonmöte, men det har inte blivit av och vid den här tiden är det bara helt enkelt inte möjligt. Så det så.

/Jenny

Jag glömde ju nästan berätta! Jag har haft en premiärupplevelse ikväll - att ligga på spikmatta! När jag skrev på Facebook om mitt ryggont, rasslade det in en hel radda kommentarer om att jag borde priva spikmatta. Det är sånt bifall bland "de redan frälsta" att det näst intill känns lite sekt-artat.

Det blev den svenska varianten jag testade, helt enkelt eftersom sambon kunde låna hem en från jobbet så att jag fick prova på först innan jag spatserade iväg och köpte en! Fast jag lutar åt att köpa en Shakti-matta, om nåt ska shoppas. Den har fått överlägset flest rekommendationer!

Hur det gick? Jag trodde innan att piggarna skulle typ tränga in i lungan och att blodvite borde kunna uppstå, haha. Det visade sig gå bättre än väntat! Fast jag såg ut som en naggad hällakaka efteråt...

/Jenny

Idag var en sådan där jobbdag när tiden inte räckte till. När även det mest akuta vida översteg antalet timmar som fanns till förfogande. När jag inte skulle hinna ens det viktigaste.

Då var det rackarns skönt, att det redan stod LÅNGLUNCH i almanackan! Själva lunchätandet avklarades raketsnabbt, men sedan tillbringade jag två timmar i frisörstolen. En massa snicksnack om allt och inget, sedvanlig plöjning av de senaste skvallerblaskorna och spända axlar som sjönk allt längre ned ju tiden gick. Sköööönt. (De åkte bara upp lite mot öronen igen, när jag insåg att parkeringstiden var passerad - men jag slapp lapp!)

Dagens nya frippa - eller i alla fall färg!

Jag har fått lust att spara ut lite längre hår igen, lika bra att passa på när jag nu ändå är en bit på väg eftersom jag inte klippt mig sedan typ Sundsvall brann. Så själva frisyren ser inte särskilt annorlunda ut, det är bara lite mindre Barbiehårsfeeling på topparna... Istället får färgen pigga upp ett tag framöver! Vi får väl se hur länge den håller innan den liksom runnit ut i avloppet, haha. Flera nyanser av rött, blev det. Lite kopprigt i två nyanser plus lite mörkare underhår - det syns inte alls bra på bilden men jag gjorde åtminstone ett försök att föreviga det hela.

Rött, ja. Det trivs jag med. Fast jag kommer antagligen aldrig mer bli så hysteriskt rödhårig som frissan (av misstag) gjorde mig inför första middagen hos min sambos föräldrar... Det var liksom... punkrött. Det var dålig tajming mina vänner. Dålig. Tajming.

/Jenny

Guuuud vilken trevlig fixarkväll det blev på förskolan! Riktigt bra väder, ganska mycket folk och massor av roliga projekt! Dessutom tillfälle att snicksnacka lite med andra föräldrar till ungar från Fridas barngrupp och annat löst folk, haha.

Jag började min insats med att vara snickarassistent, men när det uppstod väntetid på grund av en skruvdragare på laddning så övergick jag till målartjänst. Det var SÅ himla skojigt! Jag målade figurer och funktioner på stenar och kring titthål i staketet, jag grundmålade plattor för att fortsätta med bokstäver på... men fick avbryta mig för att åka och hämta upp Frida hos farmorn och farfarn (tack snälla!). Vi körde kvällsproceduren där och sedan somnade den pyjamasklädda på tre sekunder under bilfärden hem!

Vad oerhört roligt det var att få kladda och vara kreativ, jag känner mig alldeles sprudlig och vill bara fortsätta! Nu är ju huvudet vilt av idéer! Fast ryggen, den har gett upp... Att ta en flytthjälpsskadad gammal tantrygg och plussa på några knöliga fixarställningar - INTE en bra idé.

Om man säger så här: Jag tror det vore bra att ha gott om tid imorgon bitti - det är knappast läge att hasta över dagisgården då. Ingen stressproomis från bilen, utan lite tid för upplevelser också. Hela stället har exploderat i färg, form och överaskningar lite varstans! Superhärligt.

Förresten: Eftersom vi målade vissa saker väldigt sent, och det är fuktigt i luften, kan torktiden vara ganska lång på vissa grunkor. Följdaktligen får Frida ha på sig skruttiskrutt-kläder imorgon, kan vara dumt att få målarfärg på nya Me&i-brallorna!

/Jenny

Nu ramlar snart en ny vecka in igen. Vad snabbt de byter av varandra, dagarna, veckorna, månaderna! Ibland snurrar det på så man knappt hinner med. Det blir så mycket äta-sova-lämna-hämta-jobba-vardag. Alldeles för få knasiga avstickare, vardagsbus och småutflykter. Fast de roliga sakerna finns där i det lilla, om man bara kommer ihåg att se och fokusera på dem.

Till veckan väntar bland annat rejält mycket jobb, inköp av födelsedagspresent x 3 och antagligen en hel bunt sådant som man inte väntat sig! Nu ska jag gå och gräva fram några anskrämliga kläder som jag kan offra till målarfärgsguden imorgon, när det är arbetskväll på förskolan (ska måla och snickra på gården).

Livet är härligt, stepp stepp!

/Jenny

Jag är sjukt impad av alla jag känner och inte känner, som lider av kronisk smärta eller sjukdom och ändå lyckas vara bra föräldrar!

Jag har idag lite småkrämpor här och där, nya och gamla.
Jag har stel-ömma tummar och en rygg som gör eländes ont.
(Det är långt ifrån det är det värsta jag varit med om.)
Genast förvandlas jag till Katla fyrtiofjorton gånger på en dag!

Man kan inte precis säga att jag är ett under av tålamod...

/Jenny

Dagens mesta kontrast:

En väääääldigt pigg, yberenergisk liten hoppjerka, frukostäten och iklädd endast en "busklänning" (enligt henne själv!), som illrar runt i dubbelsängen och babblar glatt oavbrutet. Som är så sprallig att man funderar över vilka bokstavskombinationer det egentligen fanns nu igen... En liten fnutt som är så iskall om de armar och ben som hon rör som trumpinnar, att hon omöjligt kan ha feber idag! (Bara lite morgonhosta och småsnuva.)

Två sköldpadds-långsamma föräldrar som ligger och försöker vila liiite till, medan de blir hoppade på och halvt ihjältrampade. Två föräldrar som knappt orkar svara den lilla pigga pratsamma. En pappa som varit uppe och frukosterat men svimmat ned sig i sängen igen. En såsig mamma som försökt somna om, med dundrande huvudvärk och sviter från gårdagen - en tumme som knappt går att röra och en rygg som en 95-åring. Vi snackar går-knappt-ens-att-ta-på-strumporna-ont här. Aj.

Nu ska det här svänggänget ta tag i resten av dagen!
(med TV, hör jag inifrån vardagsrummet...)

/Jenny

Vilken DAG det har varit idag! Tokfint väder - strålande sol, blå himmel och minst 15-20 grader varmt. Inte känns det som andra hälften av september, direkt. Härligt!

Det var ett bra flyttväder också. S & A slapp få sina saker dränkta av regn, alltid tacksamt! Flytten gick hur smidigt som helst! De är välorganiserade, vi medhjälpare var rätt många, stämningen vad god. Det är ju alltid trevligt att ses dessutom, man får ta de tillfällen som blir numera liksom! Efter väl genomfört värv, blev vi bjudna på korv med bröd och smarrig efterrättspaj. Mmmm, det satt bra just då.

Efteråt drog jag direkt till Willys och mastodonthandlade - inte för att jag var upplagd för det då precis, men när jag väl kom in lunkade jag runt där närmast meditativt och plockade vagnen full... Fast sambon fick hjälpa mig upp med kassarna, för då var ryggen ganska slut... För visst känns det nu att jag har en otränad, lättsliten kropp. Min vänstra ländryggssida är steeeel och öm. Ajajaj - och värre lär det väl bli imorrn kan jag tro. Sedan har jag en axel som gick i lite för mycket närkamp med en säng också, när den skulle hasas upp via balkongen... Gamla människa!

 

 

Frida och pappan hade haft en fin dag. Det kändes onödigt att BARA häcka inne med den feberfria en så fin dag, så de hade knatat på vagnsprommis och köpt en golfklubba till pappsen minsann. Och så köpte de GLASS var Frida noga med att påpeka, haha.

Nu sitter jag och blinkar lite trött hynotiserat till tvättmaskinens surrande. Ska snart gå och torka håret, efter en välbehövlig dusch. Fasen vad livet är GÖTT, egentligen. Har fått höra en del tråkigheter och trassligheter runt ikring med jobbfolk, släkt och andra inblandade - då blir man påmind om fjuttigheten i ens egna problem! De sätts liksom i perspektiv.

Krama varandra där ute!

/Jenny

Ett långt tag sov vår lilla fnutt gärna länge på mornarna. Nästan aldrig nånsin kortare än till kl 8 på helgen, till och med till 8.30-9 var ingen omöjlighet. Fatta vilken lyx! Men nu vaknar hon ofta vid 7-tiden. Tjolahopp! Så här är vi igång redan. Påklädda, frukostätna, tandborstade. Frida röjer runt med sin lilla dammsugare och försöker hålla igång pappan med lek.

Frida vaknade feberifri idag, skönt! Hoppas det håller i sig, så att gårdagens sjukläge bara var nån liten krasslig släng som snabbt gick över. Hon får dock vila sig i form hemma en dag till med pappan, för säkerhets skull. Själv ska jag kånka möbler och kartonger, som sagt. Dags att plocka ihop vattenflaska, torka pannan-handduk och plånbok i en väska.

Ha en bra dag!

/Jenny

Här är ett par bilder på söta karamellen från härom dagen - då pigg som en mört.

Idag ringde de från förskolan strax innan lunch. Frida hade feber och var lite hängig. Det var bara att rassla undan det mest akuta (för att förbereda ev. hemmavaro nästa vecka...), samla ihop allt pick och pack och dra på stående fot! Tjipp tjopp så var det helg, liksom. Detta var faktiskt första VAB-dagen för i höst för oss så jag tycker ändå att det höll rätt länge, över två månader!

Febern har legat på runt 38 grader i feber hela eftermiddagen och kvällen, det har inte ökat. Frida verkar inte särskilt sjuk för övrigt, har orkat käka och leka och så. Hon har tufsat runt här i pyjamas och danskjol, till exempel. Fast visst, stillsamt TV-tittande var favoriten... Och så sov vi ju efter lunch förstås. I drygt TVÅ oerhört lyxiga, välbehövliga, underbara timmar! (Jag hade tänkt gå upp och jobba när hon somnat, men råkade visst blunda liiiite för länge. Oops, haha.) Ändå somnade Frida gott och lätt bara nån timme senare än vanligt på kvällen sen.

Imorgon väntar flytthjälpande, äntligen (skulle jag tro att de tycker) ska S&A få över hela bohaget till nya hemmet och landa där på riktigt. På med skruttkläder, fram med ett par handskar (hm, var finns de tro?) och se det som ett träningspass! Pappan (den starke, vältränade) blir hemma med Frida till att börja med, det känns bäst att hon får vara på hemmaplan när hon inte är i form. Orkar inte jag (den fullkomligt otränade, överviktiga) kånka grejor hela svängen, byter vi av varandra under dagen, haha.

Nu ska jag joina dem som sovit i flera timmar och klappa lite på varma pannan.
Ha en skön helg!

/Jenny

Idag har jag varit ruskigt produktiv på jobbet. Ovanligt konkret och agerande. Faktiskt hela den här veckan. Kniven på strupen will do that to´ya! Att-göra-högen är stooor än, men några surdegar är utbakade och fler ska det bli de närmsta veckorna!

Frida käkade frulle på förskolan idag. Jag var så trött att jag snoozade halvt ihjäl mig på alarmet och sedan höll jag på att vingla in med pannbenet i dörrposten till badrummet... Men en snabbdusch och lite fiff senare stod jag beredd att sticka! Under tiden hade pappan med lite sovmorgon väckt Frida och pysslat i ordning henne. Hon  argumenterade starkt för att BARA ha linne i morse, men det var då enkom 6 grader ute så jag envisades right back att en tröja under eller över faktiskt var ett MÅSTE!

På väg till dagis klagade Frida: "Åh, jag vill stanna och köpa koooorv, och brööööd, och festis!" Hon påstod att magen var "hungri som en vaaaaarg". Tur att värsta frukostbuffén väntade på dagis, alltså! Jag utlovade eventuellt korv och bröd EFTER dagis dock, så när klockan slog hämtning idag rullade vi mot stan alltså! Svepte upp för att lämna väskor och sånt, men stannade och käkade i en hast först också. Frida mumsade dock med glädje korv och njöt efteråt i ala fall. Jag njöt också, eftersom jag shoppade lite plickplock till Fridas garderob - sex par nya välbehövliga strumpor bland annat!

Frida rännde runt en del på stan... Minst sagt. Rörelseenergi!

Vi handlade lite jox ur sminkhyllan på Body Shop. Frida gillar att lukta på tvålarna där, och idag gick hon igenom några av dem igen: Mmm, den här luktar DU mamma. Uä, den här luktar olja! (det var kokos). Den här luktaaaaar... biff!. Å den här luktar jordgubb (vilket det VAR)! Jag säger då det. Biff?! Biff???!!

Fröken "jag vill INTE ha jacka minsann" fick vira en filt runt sig istället!

Sen köpte jag änglavingar också. Kanske mest för att jag själv hade FALLIT IHOP av lycka över att få ha ett par sådana när jag var liten! Frida brukar spralla runt i lilla I:s när hon hälsar  på där, så jag vet redan att hon gillar sådana. Vi får väl se om de håller!

Vår lilla älskade sötängla-fe (som valt kläder själv idag)!

/Jenny

Frida hade inte mindre än TVÅ klädrelaterade aha-upplevelser på morgonkvisten.

I hallen, sista rycket innan avfärd. Ont om tid som vanligt, ni vet hur det är...
Jag: Här, vill du ha koftan eller jackan?
Frida. Neej.
Jag: Men du, det är lite kallt ute idag. Ta på dig antingen jackan eller koftan nu, här.
Frida: Neeeeeeej! (med enormt retsamt gnällig röst...)
Jag: Men du kommer att frysa annars. Här nu.
Frida: Nej säger jag! (går ut i trappan och tjurar)
Jag: Okej, gå utan då, men du kommer att frysa!
Vi går ned för trapparna och ut.
Ett 2,5-åringssteg utanför porten stannar Frida och slår armarna runt sin mage.
Frida: Brrrr, jag fryser, jag måste ha en jacka juh mamma!
Jag: Mm, jag sade ju det. Här, varsågod! (trixar på jackan med den hand som inte är upptagen av dagisryggsäck, handväska, jobb-påse, matlåda och min munkjacka...)
Frida: Men! Du VISSTE det, mamma!

På dagisgården, på väg in. Lite sena, mamman går med raska steg.
Frida: Mamma, jippi, det är FICKOR på min jacka! (stannar och ser glad ut)
Jag: Ja, det är det.
Frida: Åååååh! Det är fickor här också mamma, på mina byxor OCKSÅ! (överlyckligt litet ansikte lyser upp)
Jag: Varför är det så bra då? (stannar upp och betraktar den glada)
Frida: Men då kan jag ju stoppa STENAR där sen, juh!
Vi marscherar in på dagis. Även jag klart mer i nuet än innan.

Guldklimp!

/Jenny

Långjobbardag = yttepytte Frida-tid. Pappan drog och golfade efter jobbet, så snälla farmorn hämtade och utfodrade vår söta klätterraket idag (tack!)!

Söta smulan somnade pyjamaslös i ett huj här på kvällningen - återstår att se om hon även inatt klättrar över iskall till oss. Inatt kröp hon tätt intill mina ben, och kurade in sig under täcket med huvudet vid mina fotknölar. Det är sååå mysigt när hon kommer, men tyvärr också tydligt att jag sover sämre! Inatt var jag upp och kissade tre gånger på sex timmar - man får ingen vidare djupsömn då va?

Nu märker man att hösten rullar igång! Seriestarterna på TV kommer liksom på ett pärlband. Idag var det rena trafikkaoset! Klockan åtta konkurrerade Den stora resan på SVT1 och Superstars på TV3 om uppmärksamheten - och som en twist så sändes Idol från Gävle idag, och det hade ju varit kul att kolla in. Så på med videon på ettan, kolla Superstars (för då gick sambon med på att joina mig i soffan!) och se Idol på TV4play sen... Puh. Sedan avrundade jag av jag med Kändisjungeln och Heroes. Milde tid.

Det är ju tur att Frida börjat somna lite tidigare (om vi är i fas själva, bara)  så man hinner se även åtta-programmen, annars skulle det här aldrig gå ihop! ;-)

/Jenny

Ofta vid dagishämtningen numera, vill Frida göra lite trick på vägen in och hem. Klättra i klätterställningen, hoppa på ett ben, åka rutschkana. Idag skuttade hon upp i lilla rutschkanan och skulle impa genom ett åk. "Kan du bara kolla på mig då, när jag åker, bara en gång mamma, kolla då!" Men så plötsligt såg hon något vid sidan av stegen, stannade upp, pillade länge på det, undersökte... Sedan fick jag höra: "Oj, där var en kant. Bara en liten vass kant förstår du. Du behöver inte oroa dig för den du. Det är bara EN kant, ingenting farligt." Hahaha! Bra, då vet jag.

Hon har kläckt ett par intressanta kommentarer idag förresten. I morse passerade vi ett ölglas som någon slängt på vägen så att det krossats. Frida såg det, utropade "Åh neeej, kolla glas, DET var INTE bra, ojoj. Dumma killar!". Jag frågade då hur det kom sig att hon trodde att det var KILLAR som gjort det? Då såg hon bara fundersam ut, men sa sedan: "Ja, det är nog killar, eller kanske tjejer också. Fast det är killar."

På eftermiddagen såg vi att någon målat grafitti på vår garagedörr och då kom samma sak: "MEN det får man faktiskt inte göra juh, dumma killar, ååååh!" Jag upprepade att hon kunde ju fundera över om det inte var en tjej som ritat där? Men nehej, det trodde hon inte. "Faktiskt, det är killar. Så det så." Jaha ja. Svårövertygad, tydligen.

 

Frida undersöker en tablettask, som jag sagt att vi ska spara till lördag...

Idag drog vi en snabb mathandlarrunda efter dagis. Frida var trött och hungrig och inte på topp. Men hon blev rätt nöjd, när hon fick sitta i sin bästa mathandlar-pose - omgiven av mat i vagnen! Toppenkul av någon anledning. Lite trixigt bara att hålla ägg, bröd och annat ömtåligt helt och oskadat! Men idag som så ofta mumsade hon vindruvor (som betalas per ASK, inte vikt) genom sörre delen av rundan. Läget lugnt. Alla glada, alla nöjda!

/Jenny

Igår skrev jag ju att Frida gillar att sova nakenfis (ja, fast med blöja såklart). Jag förstår henne, jag tycker själv att jag kan känna mig helt insnärjd när jag sover i kläder...

Ikväll har hon varit frusen hela kvällen, men envisats med att ha på sig en ärmlös klänning och inga byxor. Så när det var dags att natta den sååå trötta, lättgnällda, smått vissna lilla pärlan, tog jag på henne en pyjamas medan jag pratade om annat och pappan borstade tänderna.

Plötsligt insåg Frida vad jag gjort och pep bedrövat "Jag vill soooovaaaa naaakenfiiiis!". Jag förklarade att hon ju varit så kall, och att hon kommit upp i vår säng klockan 02 inatt för att hon var alldeles iskall och vaknade av det (troligen). Jag bad att hon väl kunde ha pyjamasen på sig en stund åtminstone. Den förblev på.

Jag pussade och kramade godnatt och söta blomman och pappan försvann in i sovrummet. En liten stund senare gick jag in för att stryka lite på en kind eller två medan de läste saga. Jag möttes av en Frida med täcket upp till hakan och en pappa med en väldigt skum min. Plötsligt såg jag två väldigt icke-pyjamasklädda axlar sticka fram! Haha, busunge.

När de gick in i sovrummet, hade Frida sagt nåt i stil med att "Nu stänger vi så inte mamma hör" och "Nu kan du ta av mig pyjamasen, pappa". Jojo, det är en beräknande och fiffig liten filur det här. Med vilja så det står ut genom öronen. Vi fick oss alla ett rejält gott skratt!

Nu sover hon med tjock-täcket över den lilla mjuka kroppen. Goa busprick!

/Jenny

Frida HAR slutat med napp. Nästan helt. Det har hållit i sig sedan jag skrev om det sist, vad är det, 3-4 veckor sedan? Hon tigger om den nån enstaka kväll, och ibland när hon är tokledsen. Men annars rullar det napplösa livet på nu! Bra jobbat där, söta fröken.

Hon gillar att sova utan pyjamas eller nattlinne nu. "Jag vill sova nakenfis!" säger hon och slingrar sig undan ifall man kommer i närheten med något tygartat. Funkar väl helt okej, förutom att det brukar vara lite svalt i vårt sovrum på vintern. Ingen bra kombination med hennes turbosnurr-sovstil, som innebär att täcket åker av mest hela tiden. Brrr. Men hon får väl märka det.

Sedan vi startade den här omgången av minisimmet, vill Frida inte dyka. Jag trodde först det var att hålla andan och eventuella kallsupar som spökade, men nu har jag kommit på att det nog är ögonen. Hon gillar inte att få vatten i ögonen! Vi nöter på och tjatar inte särskilt, så kanske det lättar igen. Hon får bubbla istället för att dyka så länge, mestadels (för några smådopp står hon ut med).

Frida och jag simmade idag. Efteråt käkade vi glass, promenerade vi hem genom parken och stannade till på lekparken. Det var en himla fin eftermiddag! Men lite svalt, faktiskt. Det är dags att börja ställa in sig på hellånga brallor, strumpor och tunn jacka snart. För att inte tala om löven! Allén var full av fallna löv, redan. Smygfallna, tappade i lönnom. Gula, torra. Snart är hösten här på riktigt! Underbart.

Allén med hösttecknen i Boulogern.

Frida räcker fram handen för att dela ut "pengar" (dvs sand) till mig.

Utsikt över Gavleån. I vänsterkant skymtar det blå Konserthuset.

Frida fick somna tidigt ikväll. Trött som en tappad lovikavante. Jag har (till större delen med sällskap av sambon) suttit mig igenom Kommissarien vid havet. DEt kändes lite B att jag redan efter första mordet visste vem som gjort det tack vare övertydliga visuella ledtrådar. Men framför allt höll jag på att bli gaaaalen på ljudet. Ena sekunden var de bara ohjälpligt helt fel ute med tajmingen röst/munrörelse, andra gånger såg det till och med tokdubbat ut. Mycket märkligt.

Nu sovdags - imorgon vardag!

/Jenny

Frida och hennes ordförråd, alltså. Och hennes ordval. Imponerar och förvånar ständigt.

"Mamma, ditt hår ser ju alldeles märkligt ut!"
(sagt med häpen min, i simbassängen)
"Vilken konstig och stor, HUR stor som helst!"
(sagt om dubbel toapapparshållare på offentlig toa)
"Den är faktiskt stillsam. Liksom tystare och så."
(Sagt om en ovanligt tystknattrande motorcykel)
"Jag älskar inte moppopeder. Men när jag blir stor, kanske jag ska älska motorcyklar. Men först ska jag gå i skolan, sen ska jag bli mamma."
(resonemang utifrån läskigt motorcykelljud)
"OJ vad han dansar! Han är bra på det."
(om vännen J som dansar här)

...och nya exempel kommer varenda minut, känns det som. De flesta ler jag åt och sen vips har jag glömt dem.

Hm. Är det tre- eller fyraordsmeningar de kollar vid treårskontrollen på BVC? Och ordförståelse? Och om barnet kan göra sig förstått?

Känns safe.

/Jenny

Idag går allt i ett synnerligen makligt tempo. Frida vaknade 6.30, suck. Kanske hade hon somnat om, ifall hon inte råkat få mitt knä i pannan det första som hände när hon skulle kräla upp i vår säng. Efter nån halvtimmes ålande och småpratande på ena sidan av sängen, skickade jag upp de två vakna. Pappan var ju rätt pigg, eftersom även han sovit sedan kl 20 igår... Själv lade jag mig vid midnatt och var något mer såsig i skallen - Skyll sig själv AB, haha. Inte kunde jag somna om, men jag vilade åtminstone nån timme till. Alltid något.

Ett par timmar av förmiddagen tillbringades i TV-soffan. Hela familjen i en hög, mysigt! Och väldigt, väldigt välbehövligt slappt. Först såg vi Kändisjungeln från igår, sedan halva Nicke Nyfiken-filmen som vi köpte igår. Frida har ihållande mumsat russin och flingor ur en burk, i värsta snackstempot. Nu lagar pappan och lilla hjälpredan chilikassler-lunch! Snart är det dags att packa prylar till minisimmet och pappan ska troligen dra ut på golfrunda.

Frida hjälper pappan med matlagningen - taget alldeles nyss!

Jag hasar runt i mysbrallor. Söndagar är verkligen ofta en mysbyxdag. En dag för rufsigt hår, vågrätt läge, bokläsning för stor och liten. En dag för mjukis-BH utan byglar, tjockstrumpor, långa slappa tröjor och mjuka material. Bekvämt, bekvämt, bekvämt. Men jag lovar, vi SKA ta oss utanför dörren idag också. Snart så. Bara lite mer mys först!

/Jenny

Hörrni, om man nästan somnar mellan varje bild man ska hantera och varje mening man skriver på bloggen, då är det väl dags att gå och sova?! 

Födelsedagsmannen föreslog videomyskväll efter att tröttmössan till dotter somnat, något jag mer än gärna nappade på! Men sedan bestämde även han sig för att natta då (dvs superdupertidigt), så vips var jag ensam uppe. Snopet - men fritt fram för helt egna val av TV och tilltugg! Såg därför "Här är ditt liv" som väl var småtrevligt, skulle sedan se ett bandat "Kändisdjungeln" men fastnade med fingrarna i tangentbordet... Som vanligt.

Nä, nu blir det sängen innan jag blundar ordentligt, dråsar av stolen och knackar pannbenet mot bordskanten, haha.

/Jenny

Eftermiddagen tillbringade vi med vännerna S & A och lilla I. Vi hjälpte till med lite logistik och avlastning i deras flyttkarusell, och fick träffa dem lite på köpet. Och äta god pizza. Och kolla in nya radhushemmet som är nyproducerat och så fräscht att jag blir "aaaavundsjuk, jag är så aaaavundsjuk". Vill bara flytta in i deras badrum på övervåningen och aldrig gå ut. Men vad är väl en bal på slottet?!

Sötbruttorna, på väg från lekparken idag.

Frida hade sett fram emot att träffa I. Bästa, goa I. Hon fyller tre om ett par veckor och hon och Frida leker så härligt med varandra nu! De fnittrar ihop sådär kvillrande som bara tjejer kan, redan nu. De bråkar ibland så det står härliga till, redan nu. De diskuterar kläder i telefonen, redan nu. ("Jag har trosor på mig, I." *I springer iväg och byter om* "Nu har jag också trosor." "Vilken färg har du, I?" "Rosa med prinsessa på." "Jaha. Jag har röda med halsband jag.") Haha, har en känsla av att detta bara är en föraning...

Goprickar! Riktiga kompistjejer.

Sötaste, goaste vännerna, både de stora och de små. Tack för idag!

/Jenny

Ingen tårta, men väl bulle med bokstavsljus! Alltid något...

Idag fyller pappan år. Hurra! Frida vaknade lägligt ganska tidigt, så vi smög upp och kokade kaffe och pysslade fint. Sedan marscherade vi in i sovrummet med brickan och skön(?)sång, plus en massa paket!

Dessa var från oss, men det fanns fler godbitar också!

Efter att vi sjungit, födelsedagsherrn öppnat och käkat klart, var det hög tid för att rassla ingång. Pappan åkte på mångkamp-lek med några grabbar, medan jag och Frida stack på familjegympan!

Mumsar frukt och kollar in när andra anstränger sig...

Frida var dock lite tröttig idag på gympan. När det var 10 minuter kvar, satte hon sig bara ned och ville inte mer. Hon ville äta frukt och vila sig! Mycket ovanlig inställning. Har aldrig hänt förr ens. Hm. Märkligt. När kommer febern?!

/Jenny

Frida har börjar trosträna lite igen. På kvällen hemma får hon testa att gå utan blöja om hon vill. Ibland vill hon. Ikväll gjorde hon det riktigt länge - och riktigt bra. Kan inte vara alldeles lätt att plötsligt komma på att "Just ja, jag HAR ju ingen blöja nu!" när man inte behövt tänka ett dyft på det nånsin tidigare... Kroppsminnet är ju ett elände, det sitter som sten och tar tid att ändra.

Det höll inte riktigt ända in i kaklet ikväll, om man säger så.
Men TRE lyckade timmar är väl inget mot ETT litet missöde?!
(Att missödet sker i en barnstol av plast, tackar vi också särskilt för.)

Hejja Frida.

/Jenny

Här råder fredagsmys i olika valörer!

Vi har haft en skön kväll här hemma. Lite ditt och datt bara, i allsköns ro. Har hunnit med några telefonsamtal med nära och kära. Är en sten lättare från bröstet också, för morfarn fick komma hem från sjukhuset idag. Frida snusar gott sedan nån halvtimme. Hon var trött som en plätt, somnade i min famn på tre röda efter sagoläsningen! Lilla goa, goa myspricken.

Födelsedagspappans paket och frukost-ros är redan klappade och klara. Vi startade med flagga på bordet redan ikväll, även om det är imorgon han fyller. Måste liksom få fart på stämningen lite. Han knallar förresten snart ut på stan med några vänner för lite folkliv och öl, medan jag ÄGER TV:n under tiden! Kändisdjungeln och Heroes blir finfint kvällsnöje, kompletterat med något onödigt gott.

Ha det skönt. Ni också.

/Jenny

Frida har blivit så HIMLA bra på att klättra nu! Stora tjejen. Hon klänger sig upp och omkring mest överallt, även där man tror att hon inte når (än).  Hon är stark, ganska modig och rätt säker faktiskt. Har koll på sig liksom.

Hon kör fortfarande samma stil som hon haft ända sedan hon var en liten plutt, vår söta blomma - hon vässar sig långsamt. Hon ligger preciiiis på gränsen till sin förmåga, inte över den. Känner hon att hon inte törs, kan eller vill något, ber hon om hjälp. Så det hon ger sig på helt friskt, kan man oftast känna sig trygg med att hon klarar. (Peppar peppar...)

Fast visst. Det inte lämpligt att stega iväg långt bort och sätta sig i en solstol riktigt ännu, om man säger så... Konsekvenstänket kan ju behöva tränas lite mer först. Men jag är impad!


Frida och pappan snusar sedan länge i sovrummet, men jag ugglar uppe som vanligt. Har just emottagit en inbjudan till återträff med kärnkompisgänget från min gamla gymnasieklass om ett par månader, ska blir RIKTIGT kul!

Nu blir det Heroes på TV igen för min del. Man undrar vad idén är  med att köra ett program varje dag i veckan?! Är det utmattningsmetoden? Dagens i-landsproblem.

/Jenny

Efter att dagens värv var avklarade, såg Frida och jag till att mumsa middag snabbt. Vi spatserade iväg till sushin på hörnet och köpte käk, helt enligt Fridas mages önskemål! Hihi. Hon är väl indoktrinerad redan, som ni hör. Hon bälgade i sig både min och hennes misosoppa och mumsade så det stod härliga till - på en något modifierad sushi.

Frida käkar ofta bara risbollar, men idag blev det special-sushi-topping á la leverpastej.

 

Frida pillar med specialpinnarna. Går det att få i sig nåt käk eller?

Efter att vi ätit stack vi ut en sväng på stan, för att söka present till pappan (som fyller år på lördag). Frida behövde bara dagis-saneras först, dvs tvättas och bytas kläder på, eftersom hon... eh... hade haft skojigt ute idag, och det syntes. När vi sedan gick, var hon stolt iklädd sin alldeles egenhändigt vunna Bamse-t-shirt (för 5-6-åringar - mer klänning än tröja!).

Vi HITTADE faktiskt födelsedagspresent till pappsingen, trots lite tidsbrist. Skönt! Frida höll sig märkligt lugn vid det kritiska snart-stänger-de-nu-MÅSTE-jag-bestämma-mig-ögonblicket, mycket taktiskt rätt. Det visade sig bero på en vältajmad bajsning... Efter en uppfräschning av brallan på damen, kikade vi runt i gallerian Nian som hade nån slags evenemang idag och öppet till kl 21. Frida kikade nyfiket på dans-modevisningarna, och tog hansen att skutta runt lite själv när en av dem var avslutad och "dansgolvet" ledigt!

Under tiden vi "slutshoppade" (en tröja och en fleece till Frida på KappAhl med 25 %-kupong), fick Frida mumsa macka och vindruvor som jag packat med som kvällsmat.  (Ja, jag är så pass löjligt förutseende...) Jag hade även med tandkräm och tandborste och gnuggade gaddarna mitt i köpcentrat! Frida kröp sedan ned i vagnen och mös, såsade till men somnade inte helt. Jag knallade därför hem och placerade henne i egna sängen istället! ZzzZzzz.

/Jenny

Frida pratar och pratar och pratar. Det börjar bli väldigt svårt att samla ihop och komma ihåg guldkornen. Jag antecknar ibland på telefonen eller små lösa papperslappar, för att minnas hennes klura formuleringar och roliga tankar.

Idag undrar jag om de pratat om kärlek på dagis. Frida har knappt sagt det ordet tidigare, men idag kom det flera gånger. Hon tog fram ett midsommarkort från morfarn och M, som föreställde två får som pussades och kramades. Viftade glatt med det, kramade det i famnen och sa: "Mmmmm. Det här är kärlek!"

Sedan lyssnade vi på musik en stund. Då sa Frida:
"Nu ska jag lyssna om de säger kärlek."
Sedan lyssnade hon så intensivt att öronen nästan krullade ihop sig. Och så plötsligt:
"JA!!!! De SÄGER kärlek juh!"

Lilla busgullet i sitt esse, på dagis vid hämtningen idag.

När vi satte oss i bilen för att köra hem idag, sa Frida förvånat: "Men?! Vad sa min mage?!"
"Ja, vad sade den?" undrade jag.
Hon hade såklart svar på tal: "Nämen! Den knorrade till efter sushi!"

Hahaha! (och gissa vad sötnosingen fick till middag?)

/Jenny

Idag har jag haft långjobbardag. Jag hann bara nätt och jämt hem innan Frida skulle sova! Fick sleva i henne lite kvällsfil och småprata lite kort bara. Hon och pappan och den nypensionerade farmorn åkte ut i skogen och sökte svamp en stund efter dagis! Lyx. Klart mycket mysigare i solskenet, än 11 timmar på jobbet... Men jag passar på när jag har chansen att jobba över/ikapp, så det var bara att gneta på. Alla andra dagar vill och får jag ju ha maxad Frida-tid.

Sedan jag kom hem har jag varit bänkad framför TV:n i stort sett hela tiden idag! Såg "Den stora resan" kl 20.00 på SVT1, om tre familjer som får åka till varsin plats på andra sidan jorden och leva med enskilda folkstammar i vildmarken i tre veckor. Det verkar bli bra, tycker jag! Jag höll på att missa programmet för jag kom hem så sent, men kom som tur vad på det och slingrade mig ur nattningen så till slut gick det ihop. =) Efter en liten fixa-köket-paus har jag nu suttit mig igenom Heroes också.

Nu längtar jag till sängen, jag riktigt känner hur kroppen längtar efter att få vila och slappna av. Hoppas få sova gott och vakna pigg! Haha, jag var helt virrig och hade onsdag i morse.  Jag är så stressad över allt jobb som redan borde ha varit gjort att jag gick lite fort fram i tanken tydligen! Jag hastade iväg med Frida till dagis till frukosttid (vi äter vanligen hemma), men det var ju IMORRN jag skulle göra det! Yrmössa, haha.

/Jenny

Idag har jag haft två riktiga guldstunder med Frida. Sådana där som man sparar i hjärtat för att plocka fram nån dag med massor av trots, eller när hon blivit stor skolflicka, eller fyllt 22 och har kille sedan länge...

I morse vaknade Frida (som hon gjort i snart en vecka!) klockan 6.30. Hon kravlade sig över mina ben och upp i vår säng. Men hon sa INTE "Jag vill se på TV" som tidigare dagar. Hon sa faktiskt inget alls. Hon kröp nära, nära mig, gosade in sig mot min kudde och somnade om. Jag låg kvar och kände kärleken bölja, när hennes andedräkt kom i varma små puffmoln mot min arm, mot min kind.

En kort stund därefter ringde mitt alarm, men jag snoozade. Jag snoozade så länge det bara gick, medan jag låg där och kände Fridas varma kropp liksom forma sig mot min när hon kröp runt och kurade in ryggen mot min mage. Hon tassade med sina svala tår mot mitt ben och fingrade på min arm. Till slut var jag tvungen att resa mig, efter nästan en timmes lycka. Då vaknade hon, slog upp sina tokblå och log. Älskade barn.

Ikväll hade vi det ungefär på samma sätt, fast tvärtom liksom. Det var först nattning, sagoläsning, småprat. Sedan lade Frida sig på min arm, i min famn - vilade liksom mitt i en kram. Efter bara några minuter så sov hon djupt. Jag tillät mig själv att ligga kvar en stund, att meditativt andas lika vilsamt som henne. Att låta våra hjärtan tangera varandras slag. Det gör mig lycklig att min famn kan vara så trygg, att min söta busloppa vill somna där. Det är faktiskt alldeles på pricken fantastiskt!


Det har hänt mycket annat idag också. Morfarn är på sjukhus (inget allvarligt, hoppas vi i alla fall), vi har spanat på födelsedagspresenter efter dagis, jobbet var hysteriskt. Smått och stort. Men mest kommer jag tillbaka till den där känslan av gos. Den där ynnesten att få vara förälder!

/Jenny

Nu ska jag lägga mig i vettig tid och tanka lite ork inför kommande vecka. Har för ovanlighetens skull lite måndagsångest idag. Jag borde ha jobbat hemifrån i helgen, för att parera sådant jag inte hann under den hysteriska supportveckans avslut... Jag hade lovat att en grej skulle vara klar senast imorrn men det är den inte. Skit. Men den här tiden orkar jag faktiskt inte jobba idag, sömn gör nog morgondagen mer pigg och produktiv istället!

Jag vet inte vad det är med energin den här helgen, men den är inte på topp. Eller åtminstone ojämn. Hoppas ni har mer kraft därute!

/Jenny

Jag kom i säng alldeles förskräckligt sent igår kväll. Jag satt och väntade på "min tur" vid datorn mest hela kvällen - hade tagit kopiöst många foton som jag ville föra över och få in på bloggen. Men nån enstaka gång ska väl sambon få lägga beslag på datorn också!

Under tiden zappade jag mest rastlöst på TV:n utan att fastna för någon av alla filmer som gick, men tog mig även för att hänga tvätt och röja lite i köket. Halvtrist kväll utan större helgfeeling, även om det var vackert med den snutt av å-draget med alla stämningsfulla marschaller längs Galveån som vi kunde skymta från vardagsrumsfönstret. Fattade inte riktigt förrän efteråt att jag ju kunnat gå ut och kolla cirkusgatan och annat även så pass sent... Klantigt. Det hade nog livat upp en smula.

När jag väl fick tillgång till datorn blev jag alltså kvar där länge, hoppade i säng på värsta komma-hem-från-krogen-tiden. Hostade på natten och hade lite svårt att sova bra. Frida vaknade sedan 06.30, vilket är minst 1,5-2 timmar tidigare än vad hon brukar på helgen. Gaaah. Det första hon sa var "Jag vill titta på TV". (EXAKT samma visa som igår morse, alltså: Hm. Så vill  vi inte ha det, TV-tittande på morgonen kanske snart är ett minne blott...) Jag försökte få Frida att somna om. Gick inte. Hon kämpade på i nån halvtimme men sedan rasslade hon och pappan upp, medan jag försökte somna om. Utan framgång.

Jag ska egentligen inte klaga. Alls. Jösses, det finns barn som är vakna mer än de sover på natten, och de som alltid vaknar 5. Vi har tur och vi vet om det! Det är bara så lätt att bli ett gnällmonster, när man sovit typ 3-4 timmar. Det hjälper inte att det mest är självförvållat! Pappan hade dukat fram värsta hotellfrukosten, men ändå var jag muttrig som få. Skäms på mig! Och medan pappan har hjälpt vänner att flytta idag, har jag gått runt här och varit en alldeles för dålig och otålig mamma. En tråkig mamma som inte hittat på nåt kul mer än att läsa böcker. En mamma som pratat med stränga rösten för ofta. En mamma som borde skärpa sig!

Nu fick jag dock en frist, en lugn stund! Flytthjälpandet är avverkat och sambon hann åka med dottern på simningen istället för mig. Jag tror det var lika bra för alla, haha. Frågan är om det verkligen räknas som en vilopaus, om jag väljer att dammsuga istället för att sova? Det finns MINST lika stort behov av båda delarna, tro mig. Belöningen blir duschen efteråt, eftersom den för ovanlighets skulle kommer att ske i stilla ensamhet. Kanske med nån bra musik i bakgrunden... Tror baske mig jag ska slå till med levande ljus också!

/Jenny

Eftermiddagen tillbringade vi ute på landet. Sambons syster E med familj var också på plats, liksom farmorn och farfarn. Det plockades ihop sommarattiraljer, ställdes undan utemöbler, togs upp båt ur havet, städades undan i trädgården, plockades lite äpplen, skrapades en del målarfärg och annat sådant nyttigt. Och vi bjöds på god lunch (tack!)!


Sommaren har avtagit och hösten är på ingående med sin klara luft, vackra löv och myskvällar med tända ljus. Välkommen höst!

/Jenny

Idag var det ääääntligen familjegympastart! Vi deltog hela familjen - tur det eftersom jag fortfarande hostar en del om jag gör något fysiskt. Pappan sprang och jag lunkade, kan man säga. Och fotade.

Frida var lycklig och glad, skuttade gatan fram långt före oss på (den korta) vägen dit. Så småningom fylldes gympahallen av sjuttioelva ungar som var lika spralliga! Härligt. Det är så roligt att se variationen på stilarna också - allt finns; helt vanligt vardagsklädda, fotbollströjs-stuket, shorts-och-t-shirts-typerna (som Frida) och så givetvis de söta, prinsesskjols-rosa-klädda små skira varelserna. På de små fötterna ser man mockasiner, skor och halksockar i en ljuvlig röra. Och barfotatassar såklart!

Här gäller det att hänga med i alla rörelser! Inte lätt med några nya sånger...

Sen blev Frida visst lite trött och vilade sig i form medan alla andra fortsatte!

Elelfant-greppet klarar hon faktiskt helt själv - - - Till sist saga och frukt. Mys!

Yes, nu är vi igång. Om jag bara slipper vara krasslig framöver, så ska jag stanna på vuxenpasset efteråt också!

/Jenny

Jag har gjort en sjujäkla massa hushållsarbete ikväll faktiskt (för att vara jag). Har illrat runt här och vikt tvätt, kört och hängt två maskiner, fipplat i Frida mat och kvällsfika och nattat henne, plockat och fixat. Inget kan agera nyttojobbs-bränsle som lite morrighet!

Pappan? Han har skrapat färg på landet och fiskat lite. Är nog lika bra att inte umgås så tight, när jag precis landat efter en sådan här yberstressig dag/vecka som jag haft...

Trodde jag skulle få en total meltdown på jobbet i eftermiddags. Datorn fick tuppjuck preciiiiis just på minuten när jag bara skulle tokjäkt-avsluta de sista supportärendena och sedan springa som en gasell (haha, knappast! som en noshörning, mera...) till bilen och dra till dagis. Det innebar dagens tredje omstart (och jag tvingades till ett par igår med). Teknikstress kan verkligen driva fram ett monsterhumör! Det var GRYMT skönt att komma ut i ett duggregn och känna allt det där rinna aaaaaaav.

Välkommen helg.

Antingen pyser jag nu ned i soffan en stund, eller så får det bli sängen.
Tidigare än vilken vardag som helst.

/Jenny

Idag kom Frida hem från dagis med ett rejält bitmärke på ryggen. Så pass att man kan räkna antalet tänder. Trots att Frida hade haft tröja på sig vid "olyckstillfället". Aj då.

Man kan väl konstatera att de andra barnen kan också ställa till det. De är helt enkelt värsta testpatrullen just nu, Fridas grupp! De drar och stretar åt alla håll, undersöker gränser och delar ut tjuvnyp lite till mans. De hittar på bus, gör knasigheter - och är huuuur gulliga och fantastiska och härliga som helst däremellan! De övar sig helt enkelt på hur verkligheten funkar, relationer, regler, normer. Hejja på, alla kids!

/Jenny

Om man nu ändå ska vara igenmurat förkyld, får man väl försöka se fördelarna...

Lock för öronen ger automatisk brusreducering vid barngnäll och tjat. Och när man måste lyssna på samma barnsång eller barnprogram för åttahundrasjutioelfte gången i rad. Funkar fint på jobbet också, faktiskt.

En täppt näsa gör att man inte känner lukten från blöjhinken alls. Inte det minsta. Nada. En effekt som jag VERKLIGEN gillar. Det blir plötsligt liksom aldrig min tur att ta ut soporna...

En enveten hosta kan man ursäkta sig med, om man skulle behöva, för att få en liten frist från möten och samtal och annat. Praktiskt. (Däremot är det opraktiskt att hosta loss örat på folk när man har support, men nu skulle vi ju tänka positivt!)

Men jag är på bättringsvägen. Ingen feber eller andra konstiga åkommor har jag haft på hela tiden heller, så jag är inte döende på minsta sätt, tvärtom. Nu har det liksom stannat av, segnat, stillnat. Snart är allt som vanligt igen! (Jag har nu det vanliga fenomenet lunch, och äter den extremt vanliga, ordinära rätten pasta med köttbullar och korvsnuttar! Rafflande liv det här.)

/Jenny

Hon är verkligen för rolig, Frida. Hon är helt underbar att umgås med för det allra mesta! Kläcker ur sig kommentarer på löpande band.

Idag stannade vi till på stan på vägen hem. Jag serverade lilla fröken lite frukt och annat smått, så att hon skulle stå sig till den sena middagen. Bland annat mumsade hon girigt hemodlade Physalis, som min arbetskamrat bjudit på i drivor på jobbet i dag!


Därefter gav vi oss in på Åhlens och sökte hudkrämer till mig. Frida spanade runt bland glittriga läppglans ("Kolla mamma, vaaaa de är glittrigt i den här, vaaaa vackert!") och andra fynd. Jag hittade någon ny fruktig serie med body lotion och duschkrämer, som jag sniffade mig igenom. Frida kom genast illrande och ville också lukta.

- "Oooooh, den luktar olja, usch, uä!" (apelsin/kanel)
- "Den luktar juice!" (vanilj/päron)
- "Mmmmmmm. Den luktar familj!" (blev så paff att jag glömde vad det var. FAMILJ??!)
- "Den luktar faktiskt Frida!" (en duschtvålspuff av nylon...)

Det var nästan fånigt att visa sig på stan idag. Frida och jag var nämligen löjligt matchande! Sådär "men herregud, ska de gå till fotografen eller?!"-matchande. Frida hade turkos tunika och grå byxor + svart-vit-turkosa strumpor. Jag hade svarta brallor, skor och tunika men med turkost linne, halsband, munkjacka och halsband till. Jösses, präkto-SM. Bara att slå till och köpa träningsoveraller i familjepack direkt!

När vi till slut rasslade hem, var vi såklart båda hungriga. Frida ville ha isglass, och jag lät henne få ta den och lite frukt och sånt före maten, mot att hon lovade äta ordentligt (vilket hon sen gjorde - tallriken var på pricken TOM). Frida som helt tydligt väntat sig mothugg på glassen, utbrast:
-"MEN, du är väldigt snäll mot mig idag, mamma!"
Vilket publikfrieri. (Och det funkar. Klockrent. Man blir varm i hjärtat.)

Nu ska jag gå och bädda ned mig och lyssna på små och stora andetag i mörkret. Det ska bli spännade att se om Frida kravlar upp till oss runt tre inatt, som hon för ovanlighets skull gjort ett par nätter den här veckan. (En vecka där hon sovit utan napp och gosis ALLA dagar hittills!)

/Jenny

Vår vilda lilla blomma. Sååå underbar, så go, så rolig - och så kaxig att hälften kunde vara nog ibland!

Just nu är Frida inte riktigt så snäll som man kunde önska på förskolan. Tydligen är det i och för sig allmän anarki, väldigt många av barnen är bråkigare än någonsin och testar gränserna hela tiden. Men ändå. Frida gaddar ofta ihop sig med annan tjej och är tydligen ganska bufflig. Låter inte alla vara med. Får humörsutbrott, puttar undan de mindre och ska själv komma först, knuffas, retas och slåss ibland om det blir en tillräckligt trängd situation.
Ni hör ju - inget att vara stolt över precis. (Men kanske ganska typiskt tvåårstrots.)

Just idag hade Fridas "kompanjon" gjort något tok mot en mindre kompis i gruppen och Frida stod bredvid och skrattade. När personalen såklart sade till på skarpen att man FÅR inte göra så och inte heller skratta sådär, det är inte snällt, svarade Frida genast:
- Jag skrattar inte åt de här. Jag skrattar åt min mamma!

Va?! Uppstudsiga lilla räka. HUR i hela världen kan hon vara så jädrans fiffig och komma på sådana där smarta undanflykter? Redan? Hon är ju för guds skulle bara två och ett halvt... Kan man vara beräknande redan då? Tydligen. Det gäller att bita sig i tungan, ska jag säga, för att inte skratta när hon blixtrar till med något helt oväntat. Man får anstränga sig! Ofta.

Gissa om vi pratar mycket om kamratskap, att vara en bra kompis, att ta hand om varandra, att vara snäll och trevlig, att förskolan är till för alla, att alla måste turas om och sådant härhemma nu? Milde tid. Jag kommer att tjata hål i skallen på gullnosen tills hon skärper sig!

/Jenny

I morse frågade pedagogerna på förskolan (jag skärper mig - det heter inte dagis och fröknar längre sägs det!) mig om  hur Frida äter hemma. Tydligen hade hon i över en vecka där bara ätit ris, pasta, potatis, bulgur eller vad det nu må vara, medan hon totalt ratat fisk, korv, köttbullar, sås etc. Och med "totalt ratat", menade de tydligen att hon typ får ett utbrott och bryter ihop om någon lägger "huvudrätt" på hennes tallrik...

Trenden finns hemma också, absolut. Jag brukar dock envisas och lirka lite. Förmodligen mer än vad de hinner på förskolan! Fast fröken (ajaj, det höll inte länge!) bad faktiskt om tips, om det gick att komma runt det. Hon ville veta hur vi hanterar det hemma.

Så jag berättade att jag t.ex. kan säga att Frida GÄRNA får äta mer ris/pasta, men att hon måste smaka på "vad-det-nu-är" först om det är något nytt. Eller typ äta 5 eller 10 tuggor, om jag vet att det är något hon egentligen tycker är okej! Det brukar funka. Att hon sedan inte behöver äta mer om hon inte vill, men att det kan få ligga kvar på tallriken så länge ändå. Att prata om saker som har hänt eller ska hända, sjunga en stump eller på annat sätt distrahera henne funkar också bra.

Och ibland, ja ibland behöver man faktiskt inte göra nåt alls.

Jaja. Det vänder väl. Och sämre saker kan ungar väl knapra i sig och leva på!

/Jenny

Vi börjar få vittring på en ny vana för Frida. Eller kanske man ska säga en (o)vana mindre?

Det började i somras, mest i bilen då. Sedan dess har det skett någon enstaka gång ibland. I helgen med farmorn och farfarn hade det tydligen också gått för sig. Sedan när pappan nattade igår, och ikväll också när jag sussade ned det lilla trollet. Så ofta på sistone, att det nog kan anses som en trend åt rätt håll!

Jag snackar om nappen. Eller napparna, för det var ju ofta en i munnen och en i vardera hand som gällde. Men nu kan hon somna utan dem! OCH utan Giraffen och Nasse, samtidigt. Väldigt bra jobbat!

Vi har tjatat en del om att hon inte behöver nappen annat än när hon sover. Oftast har hon ändå velat ha den en stund, när hon väl snokat rätt på en! Men nu stundar nya tider! Hon har flera gånger senaste veckorna tagit upp en napp, provsnuttat och sedan sagt "Ja blir pricki då, om ja ha nappen" (för att hon blir så prickig och röd runt munnen) och sedan lagt bort den igen. Hurra!

Det här med att ta hänsyn till barnets egen rytm och mogenhet för nya steg funkar oftast väldigt bra. Jag tror på det! Och nu blir jag en mamma med nödnappar på hemliga ställen ett tag, men färre drällandes framme. Återstår att se om det håller i sig!

/Jenny

Här fortsätter kraxeriet. Och på jobbet fortsätter så lägligt kursstarts-hetsen på supporten samtidigt som den "vanliga" att-göra-listan växer sig allt längre!

Nu ska jag åka hem, jag längtar till liggande läge. Fast liggande hostar jag än värre, förstås... Okej, sittläge i soffan får duga då! Med köpmat, sedan te, något att knapra på, serier på video, en filt över benen och sköna kuddar bakom ryggen. En låååång slööööö kväll. Med tända ljus. Gud vad det vore skönt!

Jaså nähä, hade jag barn nu för tiden?! Aj då.

/Jenny