Intetsägande

Har just tragglat mig igenom en dag som det inte är mycket att orda om. Mest jobb jobb jobb - lyckades få iväg en arbetsuppgift med deadline idag vilket kändes grymt skönt! Tar mig lyxen att känna lättnad en stund, men sen måste jag få undan ett helt gäng andra viktiga saker också som legat till sig liiiite för mycket! Puh.

Går lite på sparlåga för övrigt. Halvhängig fortfarande, särskilt på kvällarna. Har efter lillfrökens (tidiga) nattning varit en urtrist sambo som bara suttit och ugglat med dator och TV, halstabletter och snytpapper. Zzz Zzz. Rafflande leverne.

Nu har del 1 av So you think you can dance-finalen dragit igång, så jag kollar rutan och känner mig redo för lite aaahhhh och oooohhhh och woooow och så några tårar såklart!

/Jenny

PS: Kan man räkna det som (en förvisso märklig form av) vardagsträning, om man sitter och spänner rumpan och benen under två timmar i sträck?! Hahaha!


Jag har i alla fall jobbat

Helt frisk är jag väl kanske inte idag, känner mig sisådär.
Men sjuk är jag väl inte riktigt heller.
Limbo-läge.

Jag har jobbat idag. Dessutom har jag avverkat en fyra-timmars arbetskväll på Fridas förskola, det var  gårdsfixardag. Fast jag och en av Fridas fröknar hamnade på innejobb, vi har tapetserat och bättringsmålat ett jättedockskåp!

När jag kom hem var jag trött som skrutt. Men då nattade jag Frida och sov en mycket skön och välbehövlig stund! Sedan vaknade jag till värsta servicen. Snälla sambon hade ordnat varmkorv till mig, och en special-citronvatten-dryck som han gör mot halsont. Gulligt!

/Jenny


Imorgon är en annan dag

Amen alltså, vad fasiken. Jag har ju varit hemma tre dagar från jobbet och viiiiilat. Inte så lägligt, mitt i terminsstart och så snart efter semestern. Men jag lyssnade på kroppen och var ändå hemma. Det har dessutom varit helg. Jag kände mig utan tvekan frisk nog att jobba igår. (Lovade dessutom vännerna att jag inte kände mig smittfarlig!)

Så vad händer ikväll?

Jag känner mig sämre! Har ont i halsen, vilket jag inte haft alls i veckan. Kollade febern nyss, eftersom jag känner mig lite huttrig. Termometern visade 37,8.

Men kom igen!

Jag tycker helt enkelt att vi säger att jag inte alls mest suttit stilla vid datorn och TV:n de senaste två-tre timmarna eller så, utan att jag rännt runt här hemma såpass att det inte alls är konstigt att jag är varm. Så det så.

Imorgon är jag helt frisk.
Imorgon är jag helt frisk.
Imorgon är jag helt frisk.

Godnatt!

/Jenny

I augustimånens sken

Igår åkte vi till Ockelbo på kräftskiva.

Den var barnvänlig - vi började redan vid 17-tiden och annan mat än kräftor fanns.
Den var stillsam - av åtta vuxna var en gravid, en ammande och två chaufförer.
Den var god - värdinnan hade gjort kantarellpaj, finsallad och gott, vackert (kräftformat) bröd.
Den var röd - som kräftorna. Sambon hade köpt färska svenska till oss, jättegoda!

Bästa vännerna från högskoletiden var kvällens kärngäng, samt våra respektive som sedan länge också är våra vänner såklart! Åtta vuxna och fyra barn (snart fem!). Så himla mysigt att få ses och prata ikapp lite, det blir alldeles för sällan av att vi ses (framför allt allihopa samtidigt) numera. Kidsen lekte och det var sådär trivsligt som man vill ha det. Gött!










Vi fick dessutom chansen att beundra lilla 9-veckorsbebisen M, världssöt! Hon skötte sig finfint också, ammade eller låg och sov som en prinsessa på en kudde i det infravärmda hörnet av uterummet mest hela tiden.

De större ungarna sov lite omlott. Lille E tog igen sin uteblivna dagsovning medan vi åt och nattade sedan sent utan större krångel. Frida och lilla I somnade samtidigt, ganska lätt, i inte alltför galen tid. Frida snusade sig sedan igenom upplyftande och utkånkande till bilen, hemfärd, knallande med sovande unge i famnen upp från garaget och avplockning av kläderna. Löööövli. Den här sovfasen är så sjukt smidig!

Himla trevlig kväll - TACK alla och särskilt M&A som bjöd in!

/Jenny

Tjo, vad det var livat

Vi bor på stan. Förbi vårt hus kör en hel del bilar på helgkvällarna. Vissa (eller en och samma varje gång?) stannar till en stund här utanför också, av outgrundlig anledning. Många av dem poppar musik. REJÄLT.

Vi har förvisso typ rispapperstunna, gamla, väldigt vackra, men inte så himla funktionella fönster ut mot gatan. Man kan  alltså höra vad folk på gatan SÄGER, om de hojtar till varandra när de är sådär i-krogen-form. Men ändå. När man nästan vill hålla för öronen för att ljudet från bilens musik blir för högt - inomhus, på andra våningen, med TV:n på - då undrar man ju verkligen hur det går att stå ut INNE i bilen?!

Visaa människor kommer att vara så tokdöva när de sitter på hemmet en dag.
Tokdöva.

/Jenny

En liten blomma...

...i förskolans äppelträd! Klätterlusten sitter i, som ni ser. Det här med träd är dock en ny utmaning som hon antagit nu i slutet av sommaren.


Det verkar ju gå fint!

/Jenny

Om när man kommer lätt undan

Idag när Frida och jag var på Konsum och handlade några småsaker, pekade Frida energiskt in i en varugång vi passerade och utropade (högt):

- Titta mamma! Titta vilken liten tant, titta, oj, vilken liten tant det var! Ojojoj!

Jag drog vagnen en bit åt sidan och drog sedan snacket. (Till viss del en repris, vi har varit i den här sitsen förr.) Ni vet, snacket om att man inte ska peka på folk och prata högt om hur de ser ut, vad de har på sig eller om det är något annat som är ovanligt. Om att de kan bli ledsna då, att man inte kan veta riktigt vad som gör folk ledsna så man ska vara lite försiktig med att kommentera folk. Att man möjligen kan prata MED folk, men inte OM folk, om det är något man undrar över. Att det bästa ofta är att prata tyst med oss först.

Vi fortsatte vår shoppingrunda, och jag var ofantligt glad att det inte råkat finnas någon med känsligare utseende eller "avvikelser" just där och då! Det hela hade kunnat bli mycket svettigare...

/Jenny

I otakt liksom

Jag är som jag tidigare tjatat om ganska varm av mig. Ingen huttrig typ. Så jag klär mig oftast i underkant av vad som behövs för årstiden, kan man säga. Ibland hamnar jag därför i otakt med den allmänna standarden.

De senaste dagarna har sommaren svalnat betydligt, till sisådär 15 grader på dagarna. För min del har det inte inneburit någon direkt klädförändring, utan bara lett till att jag slutat bli så svettig och varm hela tiden. Jag kör fortfarande med sandaler/sommarskor, strumplöst, trekvartsbrallor och helst inte hellånga ärmar heller. Möjligen nån tunn kofta som backup, om jag ska ut tidigt eller sent. När jag gått ut, har jag dock känt mig lite... annorlunda. För överallt knallar nu folk runt med jeans, strumpor, höstskor, långärmat, jackor (kanske tunna, men ändå), halsdukar osv osv.

Vad hände?

Kanske är det bara jag som är lite efter. Eller... kanske är det nåt som är småkonstigt. För hade det varit juni istället för augusti, hade väl 15-graders-väder trollat fram en massa lättklädda människor istället. Eller hur?

Jaa, ni. En gång i tiden var min pappa välkänd i byn jag kommer ifrån, för att fortsätta längst av alla med cykla till jobbet i shorts in på hösten/vintern. När han bytte till långbrallor, då visste man att vintern var på väg! Jag tycks bli likadan. En smärre kuf alltså, haha! Men det bjuder jag på.

/Jenny

PS: Jag såg ett barn idag som hade långbrallor, jacka, lurvigt FODRADE stövlar, mössa och vantar på sig. Eeeeh... Risken är visst stor att Frida - som fått och velat gå till dagis barfota i skorna flera dagar den här veckan, förvisso i långa ärmar och byxben men bara med en kofta på sig - också präglas mer åt kuf-hållet...


Det borde vara så lätt

När man sitter uppe och ugglar sent och plötsligt blir sugen på en massa onyttigheter, ni vet. När man funderar över om man har några chips hemma (som tur är inte!), eller något godis (knappt det heller faktiskt!), eller det möjligen kan duga med rostbröd och marmelad (orkar inte fixa) - då vet man att det är dags att gå och lägga sig!

Mitt första steg mot bättre vikt skulle kunna vara så enkelt - att sova mera. Tidigare.
Det låter så okomplicerat! Det borde vara det. Men ändå är det inte så lätt.

Attsingens!

/Jenny

Om när jag ska ställa mig in igen

Tyckte först att jag kände mig hyfsad i förkylningen idag. Ingen direkt feber, mindre snuva, lite mindre rossel och krax. Vaknare hjärna, liksom. Tänkte att det fanns hopp om jobb-ork imorgon.

Hmmmm.

Jag tog hand om några jobbärenden, sedan fick jag huvudvärk.  Jag körde igång en tvättmaskin på förmiddagen - den hängde jag inte förrän vid åttarycket. Jag somnade på soffan två gånger idag, utan att det ens var meningen. Sov rätt länge. Kände mig sådär alldeles yrseltrött efter ingenting. Alltså energin verkar INTE riktigt i fas med första känslan.

Jag fick för mig att laga kyckling satay till middag, som jag redan handlat saker till. Det började finfint, jag skar kycklingen och lade i marinad redan vid 11-snåret. Bläddrade fram receptet. Ställde fram alla torra ingredienser på eftermiddagskvisten. Men sedan slocknade jag i soffan, höll på att sova över dagishämtningen och hann inte köpa den födelsedagspresent jag tänkt ordna i lugn och ro. Urspårning.

Jag hämtade sötungen från förskolan, satte henne med en målarbok medan jag handlade presenten, kom hem ganska sent och började laga käket. Frida fick smarra i sig gårdagens goda köttfärslimpa, så henne gick det ingen nöd på. Telefonen ringde så jag fick simultanköra medan jag kockade ihop såsen, men till sist var allt klart. Det såg jättegott ut. Puuuuh.

Eller?

Neeeeej. Jag hade GLÖMT att koka ris! Skärpt tjej.

Slutsats: Kanske INTE riktigt o-luddig nog i huvudet ännu. Kanske bra att ha en dag där jag inte surprise-somnar på soffor, blir helt yr så fort jag gör nåt eller glömmer helt normala saker, innan jag ger mig på jobbets digra att-göra-lista. Och så vore det ju bra om jag inte hostade upp lungorna eller luftstrupen heller, förstås.

Unnar mig en sista krya-på-mig-dag imorgon alltså. Host.

/Jenny


Om när jag ska ställa mig in

Nyss satte jag tänderna i mitt livs första egenhändigt lagade köttfärslimpa med rotsaker kring - faktiskt riktigt god! Jag har egentligen enbart gjort den för att ställa mig in hos husmanskost-sambon, men dels hann han hem och fick hjälpa till att laga och dels drog han och golfade innan den var klar. Inte en alldeles lyckad inflirtning alltså, haha!

Jag tänkte att lite matlagning hinner man väl när man är hemma sjuk - men allt drog ut på tiden (det tar tid att göra vardagsgrejor utan energi!) och orken tog slut efter att jag handlat. Maten blev klar först kl 19.30, så Frida fick käka annan middag istället. Sedan valde jag att kvällspyssla och natta henne, innan jag slog mig ned med käk framför Fångarna på fortet. Mest avslappnat så!

Har lite smygfeber kvar (bara lite), huvudvärk och massor med hosta och täta luftrör, så jag blir hemma en dag till åtminstone. Hm, tro om jag lyckas bättre med att laga käk imorrn? Har handlat i alla fall så den biten slipper jag...

/Jenny

Nej, det går inte

Jag frös hela kvällen igår.

Brrrr. Inget vidare tecken. Jag hade på mig långbrallsmysisar, strumpor, scarves och varm poncho. Allt utom mysisarna hade jag för första gången sedan i våras (trekvartsbrallor, barfota och i kortärmat har räckt gott och väl tills nu). Ovanligt väl påpälsad, alltså.

Men jag frös ändå. Massor.

Jag hade faktiskt 38 graders feber innan jag lade mig, och den hänger kvar ännu. Näsan rinner. Huvudet bultar förskräckligt. Och andningen ska vi ju bara inte tala om... Jag orkar inte mycket mer än att vanka genom lägenheten utan att rassla igång en hosta som värker i halsen och bröstet. Dumma astma.

Det är faktiskt inte lämpligt att gå till jobbet i det här skicket.
Hur många viktiga möten man än må ha.
Hur mycket support det än är nu vid kursstart.

En retlig detalj när man har barn, är att morgonbestyr och dagislämning minsann ändå måste göras trots att man är krasslig och ska vara hemma från jobbet. Jag minns vagt en tid när man bara kunde sova vidare...

Nu ryggläge.

/Jenny

Dancing queen

Den här terminen utgår simningen som aktivitet - en stor grej med tanke på att Frida skvalpat och skvätt vatten regelbundet sedan hon var tre månader! Men i lördags började hon istället på pyttedans, tillsammans med dagiskompisen S. I konceptet ingår en dansande förälder (eller två om man gärna vill). Ungefärligen 45 minuter av käcka visor och rörelser till dem. Trevligt!


Här håller vi till.



Frida värmer upp med några mooooves innan det börjar, hihi!


Under presentationsrundan satt vi i ring, typ 15 ungar eller så. Kidsen fick svara på två frågor - vad heter du och vilken färg gillar du? Förvånansvärt många av barnen vände nosen in mot förälderns mage och vägrade säga nåt eller pep ohörtbart. Fullt förståeligt i och för sig, med alla som tittade och lyssnade! Men jag måste säga att det känns skönt att Frida utan problem deklarerade sitt namn och sedan svarade:

- Jag gillar ALLA färger!
- Till och med snorgrönt?
undrade fröknarna (dansskolans färg...)
- Jaa, alla färger!

Söta unge. Hon vågar presentera sig och stå upp för sig själv. Hon klarar också att avvika från gruppens mest typiska svar (trots att det övervägande svaret "Jag gillar lila och rosa" hade varit solklart även för henne) och hitta på något helt eget att säga. Jag gillar det. Mycket!


Frida och fina S lyssnar uppmärksamt på dansledarna.



Ååååh sträck er som ett spett....



...och uuuut med vingarna!


Låååångt efteråt, i ett helt annat sammanhang hemma, sa plötsligt Frida tankfullt:

- Visst var det fina fröknar, mamma?
- Var då?
- På dansen, hallå! Men?! Varför SA jag inte det till dem? Äsch, det var en överaskning, jag säger det en annan gång!

Jag tror minsann att de däringa dansfröknarna kan komma att bli något att se upp till.

/Jenny

Typiskt

Både jag och Frida har nån liten bacill i kroppen. Givetvis. Grattis.

Efter en vecka på dagis - EN! - började Frida snörvla lite i helgen. Sedan nös hon. Vips var jag inne på samma linje, och nu astmahostar vi ikapp!

Frida vaknade just kraxandes, arg som ett bi. Hon vägrade ta sin medicin, men jag hör att hon hostar vidare där inne. Vi får väl se om vi kan lirka i henne lite sedan.

Vi har haft en kärnfrisk sommar, man får väl glädjas åt det. Och hålla tummarna för att vi slipper feber och VAB...

/Jenny

Omlott

Idag var det lite svårt att få ihop det.

Jag hade ett möte kl 9-11. Det fick utgå, till förmån för...
...ett annat klockan 9.30-11.30, som faktiskt slutade redan vid 11...
...men då hann jag bli indragen i ett spontant möte kl 11-11.30.

Lunch!

Jag var kallad till ett möte kl 13-16. Hann vara med första timmen...
...innan jag ilade till ett viktigt möte kl 14-15, som drog över till kl 15.15...
...då jag kastade mig över till dagens sista möte som pågick kl 15-16.30.

Aaaaaaaandas.
Kanske man skulle ta och skaffa sig någon käck liten personlighetsklyvning?!

Normalt hämtar jag Frida på dagis kl 16.15, men det blev senare idag som ni förstår.
Sedan åkte vi och postade ett paket, köpte Maxmat till mig, och mötte pappan vid dörren.

På de 20 minuterna jag skulle hinna vara hemma (aaaaandas) hann Frida få värsta frispelet över att hon inte ville tvätta sina svarta barfotafötter. Jag blev provocerad så ända in i kaklet. Sämsta mamman blev lika arg som hysteriska treåringen. (Ja, vi snackar verkligt hysteriska! Wild and crazy x 47.) Men som tur är, kan fröknarna fnatt växla humör snabbt - innan jag åkt hade vi kramats som vänner igen. Puuuh. Jag var alldeles svettig (och fortfarande hungrig) när jag stack!

Ett par kvällstimmar tillbringades sedan hos en bekant på Me&i-träff.
Man kan väl säga att jag råkade tröstshoppa lite...

/Jenny

Skogstokigt

Frida och jag drog iväg på teater i trollskogen idag. Råkade snubbla över ett tips på Facebook, och efter lite tidningslusläsning, googlande och ringande senare så hade vi biljetter och plats. Kul!

(Det enda som var mindre lyckat i sammanhanget, var att jag i hastigheten glömde att vi var billösa idag - pappan körde heldagspass med brygglagning ute på landet idag igen nämligen. Vi fick ordna lite åka-hit-och-dit-logistik för att få ihop det! Och dagens kors i taket - vi var där nästan först på plats. Hela 20 minuter innan det började. Det händer inte mig ofta, mina vänner!)


"Följ skyltningen" sa de - det måste väl ändå vara den här?!



Vi fick åka traktor och vagn från parkeringen till själva spelplatsen.



Frida var laddad - och tyckte det var väldigt kul att åka traktorvagn!



Sen blev det föreställning! Troll både här och där. Spännande!



Fokuserad betraktare.



Mera busiga troll som ställer till saker!



Det var visst lite skönt att ha en hand att hålla i ibland...



...särskilt när det blev lite extra spännande!



Frida tyckte det var nästan roligast av allt att träffa trollen efteråt.



Sedan skjutsades vi tillbaka till bilen!


Det hela var en trevlig utflykt! Framför allt var det själva konceptet som var bra - traktortrippen, småtrollen i skogen på vägen dit, att föreställningen ägde rum mitt i skogen, fikapaus, litet dass med hjärta när man blev kissnödig... Dessutom fick vi träffa N & T och deras tvillingtjejer, samt en och annan halvbekant faktiskt. Det var kanske inte oscarnomineringsnivå på skådespelarinsatserna, men bra nog för en liten lokal föreställning. Och prisvärt, femtio kronor per person.

Största minuset: GETINGAR. Massvis. Men jag var så duktig, skrek inte en enda gång! Frös bara till is inombords typ var tredje minut när de blev närgångna, haha! Och vi slapp stick, puuuuh.

/Jenny

Guldmedalj

Jag älskar det här barnet vi har. Jag älskar henne så mycket att det inte är riktigt klokt. Jag älskar hennes miner, hennes glada stora hjärta, hennes roliga finurliga prat, hennes kramar och gos, hennes humör (jo, faktiskt), hennes lilla fina kropp, hennes lockar, hennes blå blå ögon, hennes klappar över kinden. Jag älskar allt hon är och allt hon kan och lite till.

Igår kväll somnade Frida klockan åtta. Vanlig tid.
Idag vaknade hon klockan sju - helt berättigat, efter hennes typiska 11 timmar.
Hon var trött. Jag sa: "Det är tiiidigt, vi är lediga, sov en stund till du."
Pappan var redan uppe och skramlade, han skulle ut på landet och jobba hårt idag.
Ändå gosade hon in sig mot mig och 20 minuter senare somnade hon om.

Sedan vaknade vi klockan halv tio. HALV TIO!
Dessutom gosade vi i sängen, småpratade och lekte i nästan en timme till.

Ibland älskar jag det här lilla barnet ett extra litet snäpp, fast det inte borde gå.

/Jenny

Planering inför framtiden

I torsdags var vi som sagt på planeringsdag med jobbet. Förutom att ha möte och prata och ha möte och prata (zzzzzzz), så fick vi se trevliga Laxön! Vackra omgivningar är ett klart plus när man ska babbla jobb en hel dag.


Finemang, vi är på rätt väg!

 


Här i gamla officersmässen höll vi till. Mycket fint ställe!

 


Konferensrummet var toppvackert - men uselt för att höra varandra bra...

 


Telefon, dator, papper och lite fika - jag är redo!

 


Café Furiren, där fick vi frukostbuffé och lunch.

 


Tårtkaka på eftermiddagen, för att fira 50-åringen - hipp hipp hurra!

 


Utsikten från sammnträdesrummet - allt vattenporlande gjorde mig kissnödig!

 


Fina forsen.


Så. I torsdags planerade vi - förutom att äta en massa gott, fira kollegor som fyllt år, guidas i Dagermanrummet av bästa B och promenera hit och dit - arbetsuppgifter och klargjorde nulägen. Sedan dök det upp akuta saker som kommer att tvinga oss på min avdelning att styra om hela prioriteringen. Tidseffektivt, verkligen...

/Jenny

Hoppas självkänslan håller i sig

Frida kommenterar sitt nya pass:
- Mamma, jag såg annorlunda ut där. KLOK, såg jag ut!

Idag berömde jag Frida:
- Frida, vad duktig du var, det där var riktigt, riktigt bra gjort!
- Ja mamma, du har rätt, jag är verkligen duktig, så är det faktiskt.


Hahaha! Det gäller att inte undervärdera sig själv.

/Jenny

Hurra, det är helg

Fördelen med att börja jobba igen, är att man uppskattar helgen ofantligt mycket mer! Jag har överlevt första arbetsveckan. Med nöd och näppe. (Dagens i-landsproblem hörrni - de utan jobb finner nog inte detta lyx-klagande så lustigt!)

Jag är heeeeelt matt här. Tusen saker på hög som inte hunnit påbörjas, grejor som hänger i luften och väntar på besked från andra, alldeles för lite tid i förhållande till vad som ska fixas. Eeeeeh... Det är som vanligt alltså, haha. Men extra tröttande är att vi har haft krismöte idag och ska fortsätta med det på måndag - inte så mkt fredagsfeeling på det. Systemtrassel coh kraschrisk och snabba åtgärder och omprioriteringar. Gaaaah.

NU är det i alla fall helg. Baske mig. Jag vill hem och krama mina två gosingar! De har varit lediga och fått mysdag idag, för det var studiedag på förskolan.

Ha en bra helg!

/Jenny

Första gången

Idag var första dagen på typ hela sommaren som jag haft med en kofta (till mig själv) när jag gick hemifrån. Hittills oanvänd, men ändå. Lite höstvibbar kom det! Jag vägrar dock långbyxor och strumpor ett tag till. Men inatt var också en av de första nätterna som vi sovit med stängt fönster, för att det blev för kallt (för pappan och Frida)annars...

I år har vi för första gången åkt på semester utan att packa ned en endaste blöja till Frida, insåg jag! Blöjpacken minskade radikalt redan för ett år sedan då hon slutade med dagblöja, men sedan tidigt i våras behövs de ju inte ens på natten. Vi hade tjuv-premiär på blöjlöst resande redan i april när vi åkte till morfarn i Östersund, tror jag. Ett skifte, sannerligen.

Idag hämtade pappan ut Fridas första pass, som förhoppningsvis behövs i höst om vi sticker utomlands som vi tänkt. Undrar hur mycket hon kommer att resa i sitt liv? Jag kände en gång en tjej som alltid hade passet i handväskan. "Man vet aldrig när man vill sticka på en spontanresa till London eller så", sa hon - och gjorde det ibland. Utan packning, nästan. Imponerande, säger kontrollbehovs-Jenny!

/Jenny

Se Sundsvall

Nu har jag publicerat en massa foton från vår Sundsvallshelg i detta inlägg nedan.
Håll till godo!

/Jenny

Skärp mig

Ta en mamma, trött efter en planeringsdag med jobbet.
Lägg till en blixtrande huvudvärk, som bara ökat sedan i morse.
Inkludera en överskriden läggningstid för 3,5-åringen.
Glöm inte att räkna med 3,5-åringens eldfängda humör.

Blanda allt på väg i en hiss. Se till att fel person trycker på knappen och pappan tagit en annan väg till lägenheten än barnet fick för sig var viktig. Spetsa till det med gallskrik som inte tar slut och ekar i trappuppgång. Se till att barnet blir riktigt gaaaalet argt.

VAR I HELA FRIDEN köper man extra tålamod? Mogenhet? Självkontroll? Tårstoppare? Allt detta i mamma-portion, alltså. (Barnet har jag inte lika höga förväntningar eller krav på, hon är ju solen själv förutom vid dessa korta stunder...)

Har hört att sexårstrotset ska vara riktigt tungt.
Och tonåren ska vi ju bara inte prata om.

Hoppas jag lär mig att coola ned bättre innan dess!

/Jenny

Dripp dropp

Jag vet inte vad man ska skriva om den här dagen, riktigt. I morse småduggade det, när Frida och jag gick till bilen (tack än en gång, den som styr fördelningen av nederbörd - det var smidig timing igen där!). Sedan har det öst ned, hällregnat, störtregnat och smattrat så att det lät som det skulle gå hål i taket. Himlen har i princip öppnat sig. Det var BLÖTT. Rejält. Heeeela dagen och heeeela kvällen.

Annars då? Kris- och panikläge på jobbet på eftermiddagen (systemkrasch), med upptrappning minuterna innan dagishämtning - jag stress-svettades en timme efteråt. Ganska glad men trött busunge idag. Fridas favvomat, pasta med kräftstjärtar (eller räkor går lika bra). Duschning ihop med lite roliga hyss (vattenblåsning och halkning i famnen, kör ni inte med det när ni duschar??). Lång saga. Många kramar. Kärlek.

Imorgon: planeringsdag hela långa dagen. Gonatt!

/Jenny


Gillar läget

Jag tycker det är mycket sympatiskt när regnet (det rejäla, totala, skvalande ösregnet) avvaktar tills man kommit hem, innan det slår till. När det inte drar nytta av att man gick hemifrån i bara en tunika i morse. När det ligger på lur men inte bryter ut, förrän man kommit in med den trötta dagisdottern, fått hem pappan, lagat mat och käkat.

Tack vädergudarna! Schyrre.

/Jenny

Tidig kväll x 2

Frida sover nu, hon har slocknat i god tid två kvällar i rad. Skönt! Hon har haft kul på förskolan tror jag. Återse kompisar och kära fröknar, härliga tider.

Igår var Frida dock så trött på hemvägen att hon totalt bröt ihop för än det ena och än det andra - det var ett rent elände innan vi kom in och hem! Halleluja vilket humör fröken fräken har! Otåliga mamman hann också lipa lite innan vi blev goda kramvänner och allt var frid och fröjd igen. Jisses.

Idag gick allt bättre, trots att hon var i lågenergi-läge innan middagen. Sedan har hon vankat runt här med sin nya sparkcykel och mest kvittrat och fnittrat. Så olika det kan vara.

/Jenny

Om att ha en slags skatt

Vissa saker man ärver kan verka enkla, men visar sig så småningom mer värdefulla än man först trodde. Något man uppskattar mycket och länge, i det lilla. Så är det till exempel med mammas trådrulls-samling.

Min mamma dog för snart 16 år sedan. Faktiskt är det precis exakt 16 år sedan om bara två dagar, kom jag på nu. Hur som helst. Hon lämnade efter sig en del saker - en hel trerumslägenhet, närmare bestämt. Bland allt det som hennes hamsterartade unge (dvs jag) sparade, fanns bland annat en tjolahoppsan massa trådrullar i världens alla färger. MÅNGA.

En utvikning: Hon var en riktigt fena på att sy, min mamma. Det jag minns nästan bäst av alla fina plagg jag fick, är skolavslutningskjolarna. Jag fick en ny varje år såvitt jag kan minnas, ofta efter mina egna önskemål. Det var volanger, vackra blommiga tyger, spetskanter, rosa drömmar och jag vet inte allt. Mysigt! Jag uppskattar det nog ännu mer nu, än jag gjorde då. Då var det liksom självklart att mammor kunde sådant, men (host host) nu vet jag bättre...


Det här är bara en bråkdel av alla rullar, de som ryms på hennes smarta hållare.


Snacka om att jag haft nytta av dessa trådrullar! På alla dessa 16 år, har jag väl knappt köpt en enda rulle förutom svart och vitt och kanske nån enstaka underlig färg jag behövt någon gång. Men nästan alltid när något ska lagas, räcker det att fiska fram den här trådhållaren och ögna igenom färgskalan - mycket riktigt, där finns en lila, brun, beige, grå, turkos eller vad man nu behöver. Snabbt och enkelt kan man ta itu med att laga hålet eller fästa den tappade knappen. Fascinerande!

Tack älskade mamsen. Du underlättar fortfarande i vardagen, finns med mig i tanken på de mest oväntade sätt. Kärlek till dig, var du nu är! Nu ska jag gå och sy i en knapp...

/Jenny

Det går i arv

Frida har i sommar antagit utmaningen att nöta in en vers, som hennes morfar lärde mig när jag var en liten knatte och som sitter kvar stenhårt som berget:


För er som inte hört den förut (och inte uppfattade allt) så går den såhär:


På tallrik ätes efterrätt,
och om man tänker efter rätt
den skog man tallrik kallar,
den talrik är på tallar!

När vi spelat in snutten, sa jag:
- Nu du, nu kommer morfar att bli impad!
- Men mamma, det heter faktiskt  i m p o n e r a d, ju!


Hahaha, söta fröken besserwisser!

/Jenny

Vardagsstartad

Jag hann duscha och fixa frukost i morse, innan jag till sist måste försöka väcka Frida. Hon var svår att få liv i, men öppnade sina blå till sist. Sedan låg hon kvar i sängen ett tag, ropandes:

- Jag är tröööött! Mamma, kom hiiiit, jag vill ha goooos!

Såklart fick hon det. Bästa stunden! Men till sist åkte kläderna på och frukosten ner i magen. Jag lämnade sedan en sprallig unge på dagis, som hejade och kramades till höger och vänster och försvann iväg innan jag ens hann säga hej då... Jag sökte faktiskt på alla avdelningar men hittade henne inte i alla fall! Skönt att det gick så smidigt.

Så var jag tillbaka på jobbet. Faktiskt rätt skönt - även om ledighet är ännu skönare! Kontoret var nästan ommöblerat av städerskorna, det tog tid att få "min egen (o?)ordning igen och prata ikapp med kollegor. Får nog vara nöjd med att jag hann tröska igenom en grovrensning av mailen idag och börja påminna mig om vad som var på gång innan sol och bad och lata dagar tog vid. Och en ny kollega började idag! Imorgon ska den sommartrötta skallen vara skärpt nog att berätta för henne om vad vi gör och hur...

Nu hämtning av förskolebusig lillsnuffa!

/Jenny

Vissa har kallat mig Skalman

Höjden av käck präktighet: 
När en liten detalj på nya blusen  går sönder (som man haft på sig endast 2,5 timmar, grr) och man kan ordna det lite kvickt genom att håva upp ett sykit ur handväskan!

(Det låg kvar sedan tältsemestern, men ändå. Ändå!)

/Jenny

Komplimang-kompisen

Frida är verkligen bra på att säga gulliga, rara och omtänksamma saker. Härom dagen satt hon snällt och stilla med (den just nu eviga följeslagaren) pysselboken i varuvagnen medan jag handlade. Plötsligt klagar hon:

- Mamma, det är obekvämt för ryggen, det är hårt att luta sig!
- Kanske det här hjälper?
(sticker en ihopvikt papperskasse bakom henne)
- Jaa mamma. Du är SÅ bra på att hitta på fiffiga saker!


Affärsbiträdet som stod och fyllde på frukt intill log stort och kommentarade att sådant där smälter ju hjärtat av. Ja, det vill jag lova att det gör! Gullnos.

/Jenny

Nu bränns det

Vi är hemma igen efter en mycket trevlig fest (tack kära A och U, ni är underbara!) och en skön helg!

Till att börja med: Milde HIMMEL så god buffé de bjöd på! Det bästa jag ätit på länge i den vägen. Käket kom från Sidsjö Trädgårdscafé och jag önskade att man hade fyra magar att fylla, som kossorna. Vårt bord/lag smackade in en full pott på kvällens frågesport (yes, så GRYMT!), och vi hade sedan väldigt kul men var kanske inte lika vassa på musikkrysset. Dansa en massa hann vi med dessutom, både rumpskak och styrdans. Lokalen var bra, vädret var underbart, humöret var på topp. Enda minuset var väl att jag saknade flera gamla godingar (från tjejgänget, alltså) som inte kunde komma. Synd!


Fördrink - en av fyra lika stora...



Dukningen - med vin och vatten i hällvänliga kannor!



FestJenny med uppsatt hår och favvohalsband - som jag fick nickelallergi-utslag av!



Musikkrysset - det var trixigt vill jag lova! Notera de FANTASTISKA
naglarna på min tidigare klasskamrat M. Vill också ha sådana fina!




Mina glas, just i fasen där jag övergick från rosé till vatten... Bilkörning dagen efter.



Skvadern, ett märkligt Sundsvallsfenomen. Denna gång som rutschkana.




När jag plockat ut alla sjuttiofjorton hårnålar på natten såg jag ut som trollet Plupp!


Efter en skön (men möjligen kanske lite kort) natt på Clarion Grand Hotell (vilket rekommenderas - vi var mycket nöjda!) och en smarrig hotellfrukost, pallrade vi oss ut på stan. Johan satt mest ute solen och läste, medan jag shoppade lite ditt och datt i de söndagsöppna galleriorna - både var sååå nöjda! På eftermiddagen tod vi bilen tillbaka upp på Norra berget, där festligheterna utspann sig igår också (på Logen). UNDERBART fint och trevligt område! Fårhagar, gärdesgårdar, stooor lekpark, utkikstorn, gräsytor, café, hantverk, småbodar... Platsen bjöd på rejäl nostalgi och mycket minnen dessutom, för där var jag och mamma ofta på den tiden hon bodde i Sundsvall. Jag tror inte jag varit där sedan jag var 15, typ! Mysigt - och perfekt med sooool och härligt svalkande vind.



Hotellfrukost - i just LOOOOOVE it!



Clarion Grand hotell - väldigt trevligt. Helt nöjda.



Det finns mycket trevligt på Norra berget! Värt ett besök.



Fin utsikt är det också!



Klättrar man upp i tornet ser man ännu bättre, såklart. (Jag kan
fortfarande höra höjdrädda mamma ropa åt mig att komma ned!)






Tur att det blåste på toppen - fröken otränad blev varm av att klättra...



Det ÄR högt. Mina tår uppe och lilla yttepytte-sambon nere. Skillnad.



Vi avslutade med smaskigt fika i solen!


Till sist rullade vi hemåt, med en kort avstickare för fotbadning i Tönnebrosjön. Frida har haft det toppen hos farmorn och farfarn - TACK! Hon har desstom varit på barnkalas hos dagisvännen J som fyllde 4 och var väldigt nöjd med det. Den lilla yrmössan var ganska sprallig när vi kom hem och lite sent blev det, så jag misstänker att det nog vankas en tidig kväll imorgon för henne...

Jag stökar nu runt här, zickzackar mellan diverse semesterpackning som inte packats upp och försöker komma ihåg vad det egentligen är man behöver ha med sig och i ordning för jobb och dagis. Extrakläder, dator, regnställ, passerkort  - vem ska ha vad nu igen? Hjärnan är helt i träda. Det enda jag är säker på när jag väl rasslat igång, är att det finns plenty med jobb för mig. Jag lär nog få kickstarta så det räcker!

Tro om alarmet på mobilen funkar efter att ha varit oanvänt i sex veckor?

/Jenny

Uppkopplad

Det mobila bredbandet funkar fint i bilen. Sweet! Kan användas till så vitt skilda saker som Facebook, bloggning, att kolla upp den vanligaste svenska korasen och att surfa efter information om Thailand. Nu passerar vi Hudiksvall ifall intresseklubben vill anteckna, haha.

Och vet ni - när man åker utan barnstol i baksätet, kan båda vuxna sitta bekvämt fram tillsammans! Och hålla handen ibland om man vill. Och prata klart, utan att bli avbrutna. Mycket trevligt.

/Jenny

Snipp snapp snut...

...så var den här kvällen slut! Eller ja, inte riktigt. Jag råkade somna med Frida under läggningen (en sen sådan, efter fredagsmys som utlovats och därmed måste utföras!) och vaknade ganska nyss. Icke-färdig med kvällsbestyren... Möter sambon i dörren, på väg i säng för natten. Osynk! Morr. Gny. Jag blir kinkig som en trotsig treåring av sånt där "poff-där-försvann-min-kväll", på riktigt. Så skulle det ju inte bli!

Jaja. Jag behöver inte vara uppe i evigheter, men har lite att fixa för att själen ska sova lugnt och skönt. Jag ska packa lite inför en tripp till Sundsvall lördag-söndag (vi föräldrar ska på bröllops- och 2x40-årsfest hos en gymnasieklassis till mig, kul!) och ett övernattningsdygn hos farmorn och farfarn (Frida). Eller... om man inte packat upp sin förra semesterpackning helt och hållet än (!), kan man bara hugga ett par av de väskorna tror ni?! Haha. Men jag ska i alla fall se till att inte få med mig "allt-i-allo-mammaväskan" med festis och snorpapper och pysselböcker och smådockor mixat med plånbok och mobiltelefon. Normal handväska, here I come!

Bra dag idag, förresten. Trots att vi (lediga tjejer) sov halva dagen hann vi ändå kolla in karuseller och marknadsstång på Gävle Sommaryra, lämna in Fridas passansökan, köpa tre presenter och få en ivägskickad, köpa ny parfym, handla mat och hämta hem kvarglömd docka hos dagiskompisfamiljen från igår. Puh!

Semestern är slut också, inte bara kvällen. Sex veckor har passerat och jag har känt mig vääääldigt ledig. Superskönt! Nu blir det en sista händelsehelg, innan vardagen och jobbet och dagis rasslar på plats igen. Skönt att avsluta med ett litet ryck!

/Jenny

Det här med att komma i fas igen

Såhär sista veckan innan vardagen rullar in, skulle vi ju passa på att komma in i normala rutiner. Så var det tänkt, nu när vi skulle vara hemma och allt.

Frida ligger ungefär en timme fel i tiden hittills. Kommer i säng en timme senare än på vardagskvällarna (somnar runt kl nio nu alltså) och slår upp sina blå på morgonen minst en timme senare än morgonbrådis, dagistider och jobbflex tillåter (strax efter åtta). Helt okej och "vändbart" till åtta-kvällar och sju-mornar utan att bryta ryggen av sig.

Mamman? Jag har inte lagt mig före halvtvåtiden på länge... Men såvitt jag minns såg det likadant ut före semestern, så jag kanske är i fas redan? Haha. Fast nattning klockan tolv vore nog lämpligare än två, kan man lugnt säga. För både kropp, själ och energinivåer.

Idag vaknade dock Frida klockan fem. FEM! Stillsam men klarvaken, pratade glatt på. Hon måste ha drömt något, för hon gnydde om festis direkt. Jag förklarade att hon INTE sovit klart, men hon hade svårt att komma helt till ro igen. Klockan sex gick jobbarpappan upp, då blev det lite gråt och tandagnissel förstås men jag envisades med att det faktiskt var natt fortfarande för oss. Strax innan sju slocknade hon äntligen igen - och sov till klockan halv elva!!! Käka frukost vd lunchtid, hej hopp.

Ingen ordning på rutinerna idag alltså - men ett härligt sätt att inleda sista semesterdagen.

/Jenny

Gamla och nya vänner

På eftermidagskvisten fick vi hemmabrudar oväntat besök av fina vännen M (som nu fått en sååå fin liten bebiskula!) och hennes lille E. Himla trevligt. Vi har inte setts på alldeles för länge nu igen, så det var fint att få en chans att prata ikapp om några saker åtminstone. Fast det blev lite för kort...

...för klockan fyra var vi (hela familjen) inbjudna till Fridas dagiskompis E med familj, för lek och vardagsmiddag. Supertrevligt! Gott käk, trevligt prat, lekglada ungar och varmt och skönt väder. En mycket trevlig familj, lätta att umgås med! I like. Deras E flyttas upp till "storsidan" på förskolan nu, hon är född några månader före Frida på andra sidan årsskiftet. Så kidsen kommer inte att gå på samma dagisavdelning längre, men jag tror vi kan tänkas hålla lekdejtandet vid liv ändå! Kul.

Och vet ni? Vi lyckades ta oss hem utan ilskeutbrott från treårstrotsaren! Gny och gnäll, visst, men inget meltdown-aktigt utspel. Hurra! (Man får glädjas åt det lilla.)

/Jenny

Zzzzzz

Idag är jag aptrött. Det blir lätt så, när man är uppe halva natten och kollar på inspelade TV-serier från semesterveckorna... Nu ska jag glädjas över att sändningarna från Barnkanalen bara pågår och pågår på dagarna. Man sover fint i TV-soffan, gott folk! Alla glada, alla nöjda.

/Jenny

Intelligensreserven

Vi var på polisstationen idag, jag och Frida, för att fixa pass.

Fridas ansökan måste skrivas på av båda föräldrarna, men hon fick mätas och fotograferas så allt är klart och förberett. Hon har växt i sommar, såg ut att vara 1.02 enligt mätstickan. Stortjejen, stod där så allvarlig och stolt och blev fotad.

Så blev det min tur. Jag målade på läppglans,puffade till håret, torkade fuktiga pannan och placerade mig för fotografering. Då säger plötsligt killen: Men du har ju redan ett pass som gäller till 2015!

Men grattis. Där stod jag (fröken naturell) som ett fån, med mitt stylade hår och sminkade ansikte på en varm och ledig onsdag. Helt i onödan. Med tappad haka, totalt TOM i huvudet.

Och jorå, visst hittade jag passet efter att ha rotat lite i de tre lådor det kunde tänkas ligga i. Jag kan dock inte för mitt liv minnas att jag skaffade det... Sist vi reste fick jag fixa ett sånt där tillfälligt akut-pass, så jag måste ha beställt detta samtidigt på något sätt.

Ibland känner jag mig sådär extra vass. På tårna, liksom. Smart och snabbtänkt.
Inte idag.

/Jenny

Sista doppet?

Idag har vi tillbringat eftermiddagen i Strömsbro med S och lilla I, vi lediga.

En lunch (tack!).
En tur till badet i Testeboån - kan det ha varit årets sista utomhusdopp?
(Dagens jag mötte Lassie - Daniels Westlings syskonbarn badade där också.)
En stund i lekparken.
En kort stund hemma hos dem, med toabesök och lite lek med badboll ute.

Trevligt alltsammans.
Men sedan:

VÄRSTA utbrottet från Frida vid hemåkningsdags.
Verkligen gaaaaalet arg, ledsen, hysterisk. Länge och mycket som aldrig förr.
Försöka trösta, avakta, prata, krama, trösta igen och ryta ilsket.
Ge upp.
Bära ut tokskrikande, fäktande och gråtande treåring till bilen.
Svettas.

Ungen vaknade faktiskt ilsken idag. Spratt runt här som ett bi i morse och muttrade.
Hon påstod senare att hon drömt inatt att hon skrek åt mig.
Kanske skulle jag ha insett att den här dagen inte skulle bli den mildaste av dagar?

Treårstrots. Vi har haft en hel del... utspel på semestern, men toppen är visst INTE nådd ännu. Lilla fröken har humör som en brandfackla. Lik mamma, haha. Löööövli. Som tur var hann vi bli vänner på kvällningen, lilla fröken gos plockade fram sin rara sida till sist.

Imorgon är en annan dag. Godnatt!

/Jenny

Shoppingnöjd

Idag har jag och lillebror varit på Valbo köpcentrum en sväng. Jag köpte present(kort - enkelt och smidigt!) till vännen W:s fina grabbar som fyller år imorgon och nästa vecka. Hade yberduktigt nog förberett med att ta med inslagningspryttlar också, så de kom iväg på posten direkt dessutom. Grejjt!

Men framför allt handlade jag till mig. Till mig! Det händer inte ofta. Men idag var jag och butiken Zizzi i synk, haha! Jag parkerade fröken Frida i en fåtölj vid provrummen med en målar/pysselbok (och där satt hon stilla, supersnäll, imponerande länge!), sedan provade jag loss. Kom hem med tre par brallor, ett par leggings och två tunikor/toppar. Tjolahopp! Lite fattigare blev jag såklart, men fick 20 % rabatt på en tunika för att det fattades en knapp och 50 % på ett par brallor för ett yttepytte (men dock synligt, om man har en kortare topp till) fel i trycket. Genast kände det bättre - ni vet, den klassiska effekten att man plötsligt TJÄNAT en slant! Nåt av detta ska nog platsa som outfit på festen vi ska till i Sundsvall i helgen är det tänkt.

Ett läkarbesök har vi också hunnit med, för Fridas räkning. Uppföljning på ögat och örat. Trumhinnan var nu inte buktig längre utan blank och fin som den ska. Skönt! Ögat är ju fortfarande lite rött nedtill, ögondropparna gjorde ingen skillnad. Läkaren idag menade att vi borde ha fått kräm, vilket brukar hjälpa bättre. Han påstod att hon nog fått nån slags inkapslad inflammation/vagel-aktig grej - han använde en massa snajsiga ord och jag inte minns - och dem kan man ibland behöva göra något ingrepp för att bli av med. Nu skrev han en remiss till ögonkliniken så får de se och bedöma. Inget akut ju, så det dröjer antagligen lite.

Ikväll har sambon och lillebrorsan och en kompis golfat. Sambon sänkte sitt handicap (bravo!), men brorsan hade det visst gått sämre för. Haha, skönt att sambon får se att jag inte är ensam om att ha humör! Ikväll har jag och bror hängt bakom varsin laptop och småpratat emellanåt, laidback. Imorgon åker han norrut igen, tiden går fort när man har det gött!

/Jenny

Vem vet, inte jag

Frida ställer många frågor just nu. Om allt. Varför och hur och när i all oändlighet! Det är spännande. Ibland godtar hon dock inte svaren, utan vet bättre själv. Föreslår själv svaret. Vid ett tillfälle svarade jag:

- Ja, så kanske det är?! Jag vet ju inte allt.

Frida replikerade omedelbart, högt och oerhört nöjt:

- Men det gör jag!

Och så ler hon stort, och viskar fnissande till mig:

- Fast det GÖR jag inte!

/Jenny

Konkret och logiskt

När vi svepte förbi Sollefteå med morfarn på väg till stugan i torsdags, stannade vi till på min mammas grav (och även mormors och morfars). Jag hade köpt blommor att plantera, när jag nu hade chansen. Jag är inte där särskilt ofta... Det är ändå typ 35 mil bort. Sedan Frida föddes tror jag bara det blivit ett besök, då jag presenterade den lilla tultan för mormorn liksom. På något vis.


Frida: "Jag lyssnar efter hur det är där nere, jag lyssnar efter
daggmasken
(som hon lagt dit). Kanske den träffar mormor nu?"


Morfarn tog spaden, tog bort några vissna tagetes och grävde en liten grop för nya blomman intill gravstenen. Frida gick fram och kikade nyfiket, lade huvudet på sned och sa med frågande, nyfiken röst:

- Söker du efter mormor där nu, morfar?

Såklart, tanken är ju solklar egentligen. En grav, där döda grävs ned. Hon vet ju det, så frågan är inte tokig alls. Och ändå så oväntat söt, att man inte kan annat än skratta! Gullfnutt.

/Jenny

Långsamhetens boning

Idag har jag varit sirapsartad hela dagen. Trög, liksom. Utom vid några tillfällen, till exempel när inte middagen blev klar förrän lite för sent i förhållande till blodsockrets nivå - då blixtrade det minsann till så rappt så! Haha.

Vi bara såsade runt här hemma på förmidagen, tog det lugnt, knappade på varsin dator (syskonen) och kollade barn-TV (Frida). Men efter duschande och kulinarisk lunch (mackisar och köttbullar...) hasade vi oss ut på stan. Sedan shoppade lillebror lite ditt och datt (varav en del blev födelsedagspresenter, han fyller i januari så det var väl på tiden, hahaha). Jag slog till på ett fodrat regnställ på halva priset till dagisungen och en fin keps som överaskningspresent till sambon!

Ikväll skulle grabbarna golfa, men regnet hängde i luften hela eftermiddagen så de sköt upp det till imorgon. Istället har vi smarrat taco´s och pratat ikapp lite. Trevligt - och gott! 

Imorgon ska jag också till hälsocentralen med Fridas öga igen - ögondropparna gjorde inte den minsta skillnad, nämligen. På´t igen.

/Jenny

Social söndag

Den här dagen startade med en vääääldigt trött morgon. Mest mamman  - hon som nattugglar onormalt mycket för att vara småbarnsförälder - var seeeeg. Pappan var utvilad (allt annat vore verkligen konstigt med tanke på hans totala icke-nattugglande!) och dottern urgosig. Kram- och klappstunden var lång, underbart! En sak att längta sig sjuk efter på vardagstidsbristsmornar - morgongos!

Sedan släpade vi oss till biblioteket hela familjen. Vi lånade 27 böcker, så många att sambon tyckte det var pinsamt! Typ hälften handlade om Thailand (eventuellt blir det en resa i samband med jämna födelsedagen i höst!) och resten kom från barnavdelningen.

Efteråt rasslade vi snabbt igenom hemmet lite - plockade här och fixade där - innan morbrorn från Göteborg och hans vän P kom på besök! De var på nedresa från galej i Ockelbo och förgyllde vår dag i ett par timmar. Härligt att få ses! Jag hade hoppats hinna lite västkustsemester i år men det får bli en annan gång. Nu fick vi ju i alla fall kramas lite.

De reste vidare, Frida skrapade i samma veva upp tån på en vass kant och grät massor. När hon plåstrats om gick luften ur henne och hon somnade på mitt bröst. Som när hon var en liten räka! Helt underbart. Jag gled (eh.. nåja) med räkan in till sängen och sov middag i över en timme. Ljuvligt! (Klart mindre ljuvligt när det var dags för kvällsnattning, men det kunde det faktiskt vara värt denna gång!)


Vi vaknade till sist av en telefonsignal från lillebror, som var på ingående. Han kom och vi åt middag och nu ligger han och snusar i en extrasäng i vardagsrummet. Det känns fint! Har vi riktigt tur får vi behålla honom i några dagar rent av. Det var alldeles för länge sedan!

Nu ska jag också natta mig. Snart. Nattsuddarmammor blir visst inte heller lättare att få i säng på kvällen av eftermiddagslurar...

/Jenny


Stilla natt

Idag har vi firat farfarns 65-årsdag, hurra! Alla barnen med respektive och barnbarn bjöds på lunch på trevlig fiskrestaurang, Wahlströms fiskekrog, som jag tills nu helt hade missat att den existerade. Tack! Efteråt åkte vi till landet och fikade gofika och kollade på gammal smalfilm överförd till DVD.

Här hemma är det ingen rajraj-lördagskväll precis. Sambon lade sig nämligen samtidigt som 3,5-åringen. Klockan 21.15. På en lördag. Det där kommer jag (som utpräglad nattsuddar-natur) nog aldrig riktigt att vänja mig vid eller begripa, tror jag! Det finns liksom inte med i min världsbild, att lägga sig så tidigt om man inte är sjuk eller så. Men som bekant är vi alla olika, och tur är väl det!

Det går dessutom inte minsta nöd på mig. Tvärtom, jag njuter egentid! Plöjer inspelade TV-serieavsnitt, käkar karra, surfar med datorn i knäet. Och okej då, jag hänger tvätt också. Men mest ägnar jag mig åt slö njutning!

/Jenny

Nu väntar vi in själen

Vi är hemma, jag och lilla människan! Efter en nedresa till Höga Kusten med morfarn igår, middag och övernattning hos U&B (inkl vattenkrig med Frida tills kläderna dröp - hon var eld och lågor!), besök inkl. lunch hos gudmormorn A i Kramfors idag, snabb-hej hos min gamla skolkompis-bästis C i Bergsåker på hemvägen, restaurangmiddag i Sundsvall och inbromsning på gatan runt kl 23 med en sedan två timmar sovande skrutt i bilstolen. Puuuuuh.

Efter nästan tre veckor på resande fot, känns det skönt att komma hem till gator, skyltar, byggnader, butiker, träd, människor, saker, rum och vanor man är hemma med. Nu stannar vi nog här nästa vecka (den sista lediga!) och pysslar på med allt och ingenting - finns tusen projekt om man vill och orkar.

Men mest ska vi vänta in att själen hinner ikapp, tror jag.
Landa.

/Jenny

Men tack ska du ha

På morgonen när vi nyvakna klev ut från friggeboden vi sovit så gott i:

- Frida, vi måste göra något åt din frisyr, den är alldeles galet rufsig där bak!
- Men du då mamma, du ser ju ut som en häxa-kvast!


Hur var det nu - av barn och dårar får man höra sanningen?!

/Jenny

Bollywood i våran hood

I lördags var vi alltså på Bollywood-fest ute på landet. Svägerskan fyllde 40 år och bjöd till härlig fest! Så färgstarkt, så mysigt, så gott, så genomtänkt. TACK kära E för att du orkade!


Fint pynt och stämningsskapare fanns överallt!


Så här såg jag ut när vi anlände - lite försenade...



Det alldeles svenskt inredda landet, hade förvandlats till något orientaliskt!


Goooood indisk buffé fick vi, mmmm!


Även buffébordet var vackert dekorerat.



Utomhus blommade Klematisen - måhända inte Bollywood-style men ändå fin!


Födelsedagsbarnet E (som INTE petar näsan, utan koncentrerat
rättar tipspromenaden!) och hennes man T. Sååå himla tjusiga!!



Vattenpipan var på plats.


Det bjöds på uppträdanden också! Så himla duktiga är de, danstjejerna.


Fridas båda fastrar, kusin A och E:s arbetskompis underhöll oss fantastiskt!


Sedan fick vi vanliga dödliga prova på. Kuuuul! Svettigt! Svårt!


Många ovana färger, prylar och plagg blev det den här kvällen. Kul!


Utsikt mot fint väder, trots att det först såg ut att bli en blöt tillställning!


De helt vanliga ölflaskorna hade pyntats till för att bli mer passande!


Lilla prinsessan njöt av att få pynta upp sig - och att alla vuxna var utklädda!


Vi hade väldigt kul. Jag hann dock bli innerligt trött på att pingla hysteriskt vart jag än gick... Själen runt höfterna med pengar på och fotlänken med bjällror orsakade en ljudmatta att ständigt vila (nåja) på, kan man säga. Jag lät konstant som en jädra dörrpingla när man kommer in i butiker!

/Jenny

Semesterbilder i omvänd ordning

Nu kunde man tänka sig att äntligen skulle dyka upp lite foton från Skåneresan. Eller Bollywoodfesten. Men icke! Jag börjde i andra änden, så här kommer istället en bildkavalkad över Östersundsdagarna! I morgon förmiddag sticker vi mot sydost och mina gamla hemtrakter. Vi lämpar av morfarn och stannar en rätt kort sejour, innan vi vänder nosarna hemåt.

Denna eviga logistik! Sticker lite i hjärtat av att vara "hemma" och ändå inte hinna besöka nästan någon av alla de jag vill hålla kontakten med. Men så är det när annat vankas och är inplanerat sedan tidigare!


Vi besökte Frösö Zoo (för första gången) på tisdagen. Rätt bra och liksom lagom!


Kartan över djurparken.



Frida matade med glädje marsvinen - där hade vi kunnat bli kvar väldigt länge!



På bilden blir det mycket fokus på stängsel, men i verkligheten kändes lejonet
med ögonkontakt på ynka tre meters avstånd faktiskt väldigt, väldigt nära oss!




Hand i hand, tillsammans går vi hand i hand.... (morfarn och Frida)



Väldigt många djur såg ut som dessa Dingohundar - platt liggandes, slöandes.




Frida satte sig i handen på Europas (?) största guld-Buddah.



I tropikhuset fanns pilgiftsgrodor - störtcoola, färgstarka, giftiga rackare...



...samt en massa småapor, t.ex dessa tamarinder (?!) som busade...



...och ormar som låg mera stilla.



Här och var fanns extra tama djur (av trä etc) att klänga på!



På Frösö Zoo fanns även karuseller av olika slag - många! Frida åkte söt båtbana...



...och skrattade glatt i snurriga muggarna...



...klättrade förväntansfull upp i luftborgen...



...och suuuusade nedför rutschen!



Sedan åkte vi till Murklan och käkade lunch. Vidunderlig utsikt på vägen dit!



Under några ärenden på stan, höll Frida hårt i delfinen hon vann på Zoo.




På onsdagen (idag alltså) blev det regn och rusk. Brrrr.



Frida hjälpte morfarn att pyssla om blommorna.



Den lilla busfinken hittade också en basker och provade den.
"Nejmen, jag ser ut som en banaaan", var omdömet, haha!



Sedan busades det loss med lite grimaser - blääääääaaaauuuu!



Uuuääääääääää! Hahaha.




Jag kunde inte låta bli att klämma till med en knasig min jag också!


Lilla fröken längtar förresten hem märker man, även om hon har kul och gillar läget väldigt bra. Men jag ska nog lägga mina lösa planer på ytterligare en liten utflykt nästa vecka i malpåse. Hemmamys, vissa försök att återgå till rutinerna, gärna nån dagiskompisdate och kanske rent av nåt rensande, fixande eller nyttighetsgöra får det bli istället!

/Jenny

Om att i alla fall försöka

Idag åkte jag och Frida in till Östersund för att träffa... jösses, dessa moderna släkters definitioner... pappas sambos sons tjej och deras dotter. Heter det nåt? Haha. Vi har umgåtts med bonussläkt, kanske man kan säga.

Hur som helst.

Jag gjorde ett litet ryck och tvättade håret - trots att det låga vattentrycket i detta badrum inte går väl ihop med den yviga tagelmanen jag begåvats med. Jag tog på en hyfsat schysst top. Jag målade ögonbrynen och tog på smycken. Smycken! Sådan överkurs har inte varit aktuellt på minst en månad - först olidlig hetta (=big no-no för varma människor att ha onödiga smycken klibbandes) och sedan campingliv. Inget bling, alltså.

Nåja.

Några smycken var på, jag var hyfsat piffad. Vi sätter oss i bilen för att åka - och jag kommer på att jag glömt både mascara och hårspännen...

Äsch, vad fasiken. Skurmoppsfrissa och osynliga fransar funkar fint på semestern. Låt mig öva en vecka till så kanske jag är i form tills jag börjar jobba den 16:e!

/Jenny

Hur tänkte jag?

Jag packade om igår och jag vet inte jag. Vi åkte på campingsemester i över en vecka och jag tog (utöver det jag faktiskt behövde) med VAD? Smink? Nagellack? Ansiktstvätt? Nattkräm? Concealer? Hårspray? Fotfil?

Hahahaha!

Toaköer, gemensamhetsutrymmen, duschande i trånga bås ihop med Frida, spindelnät, tältfukt, sommarvärme, svett, tokblåst, regnrusk och leva i kappsäck in absurdum.

Simplify, liksom.
Tvål, tandborste och handdesinfektion, typ.

Herregud. Realitycheck! Jag orkar ju inte ens piffa mig ordentligt när jag är hemma.

/Jenny

Morfarsmys

Vi har kört upp till morfarn idag, jag och Frida. Kom iväg till sist, trots att jag somnade om och den lätt partytrötta Frida sov ändå till klockan 09.45! Lite otajmat just idag, men vi hade ju egentligen ingen tid att passa utan bara en målsättning om tidig avfärd som rök sin kos!

Jag må vara partisk (en liten smuuuuula bara, haha), men jag vill påstå att vi har VÄRLDENS bästa bilåkarunge!

Frida var så fantastiskt duktig idag att det är makalöst. Sisådär 40 mil via fem timmar i bilen och ett kort matstopp på korvmoj i Kvissleby har vi avverkat idag. Med undantag för en halvtimmes mumsande på macka och vindruvor vid starten, har den lilla pärlan kollat utsikten och pysslat i sin prinsess-klister-målarbok. Hela vägen. HELT nöjd. Småmumlandes små fantasiberättelser ibland, sjungandes med i nån visa jag trallat på ibland. Hon har bara bett om ny färg på målarpennan då och då.

(Det kanske också passar att påpeka att ungen just varit med på en bilsemester till och i Skåne, som avslutades med 50 mil hemresa på en dag. För två dagar sedan.)

Va? Man fattar faktiskt inte att det är möjligt. Trots att hon nästan alltid är duktig på resa, blir jag ändå förvånad och imponerad varje gång.

Jag lånar nu pappas dator på plats i djupa Jämtland - glömde köpa kontantversionen av mobilt Telia-bredband innan jag stack! Själva pappsen snarkar sedan länge. Dottern snusar gott med största lasset jordgubbar någonsin i magen. Hon ska snart pottas, innan jag också kryper ned i ljuvligt skön säng! Orkar inte ta mig an semesterbilderna idag heller - men det kommer, nån gång.

Så skönt att hinna träffa pappa i sommar. Så skönt.

/Jenny

Hinner inte skriva..

...för jag packstökar. Och fixar småsaker, plockar undan, ställer videon på timer, vattnar blommor, fixar resefika, tankar semesterbilder över till datorn, viker tvätt... Och jag måste i säng nån gång också, Inte i Jenny-packnings-psykos-tid utan mer normalt, typ strax.

Imorgon förmiddag rullar jag och Frida norrut till Jämtland och morfarn. Äntligen, säger både hon och jag! Jag ska orka köra hela vägen, så sömn behövs! Vi blir borta till på fredag kväll, troligtvis.

Sambon?
Han börjar tyvärr jobba imorgon...
Livet är orättvist.

(Jag ska försöka blogga ikapp lite under veckan istället om vår skånetripp och den makalöst trevliga bollywoodfesten vi var på igår. Dator och sjuttiofjortonhundra foton medtages.)

/Jenny


RSS 2.0