En råttsvans i nosen

Den här dagen bara slank mellan fingrarna. Tjoff så var den slut! Det enda vi egentligen hunnit med idag - förutom att hosta, mysa, sensova, busa, kramas, leka och äta - är väl att besöka öron-näsa-hals-doktorn.


Jag kände mig tacksam för att vi inte skulle till stället på rad två...


Det visade sig vara en förtjusande trevlig och glad läkare vi fick träffa! Ett riktigt, riktigt bra besök. Frida skötte sig dessutom superduperbra, måste jag säga! Hon pladdrade på som vanligt, kikade runt, frågade en massa och lät dem göra allt de bad om utan att konstra ett dugg! De undersökte öronen, kollade halsmandlar via ett duktigt jättegap och lyste i lilla näsan.

Personalen verkade faktiskt imponerad när Frida till och med gick med på att låta dem föra "råttsvansen", en liten fiberoptikkamera på slang liksom, in i näsgången! De förde nästan in den en decimeter tror jag och visst skruvade Frida på sig lite (det lilla hon kunde, jag höll stadigt) men inte ett enda gnäll eller tjut kom! Bara sjuttiofjorton nysningar efteråt. Atjooo!

Det visade sig att Frida har en ganska förstorad körtel bakom näsan, som trycker en del. Detta orsakar snarkningen och andningsuppehållen. Men som läkaren konstaterade, störs inte Fridas sömn särskilt mycket och hon kan också andas okej genom näsan. Om körteln blir FÖR stor, kan det bli aktuellt att operera bort den. Ibland förbättrar en sån operation också återkommande öronproblem. Det kanske kan vara intressant, eftersom Frida också visade sig ha vätska bakom båda trumhinnorna (vilket tydligen kallas otosalpingit).

Hon fick faktiskt göra en hörselundersökning idag också och visade sig precis som jag anade ha en något nedsatt hörsel på höger öra (det öra som trasslat mest vid inflammationer och så). Inte tillräckligt dålig för att kräva någon åtgärd just nu, dock, och troligen främst kopplat till vätskan i öronen och ev. förkylning. Men om det håller i sig med vätskan i öronen kan det bli aktuellt att operera in rör, vilket förmodligen också skulle förbättra hörseln.


Hörselundersökningen: Man bör hamna ovanför raden med 20 decibel. Det röda
är högerörat, det börjar okej men dyker som ni ser flera gånger lite för djupt...


Vi ska dit på återbesök om tre månader och kolla läget. När vi gick därifrån och jag berättade för Frida igen om körteln bakom näsan och vätskan i öronen, såg hon plötsligt alldeles moloken ut och sa:

- Men mamma, varför blir det bara en massa FEL på mig hela tiden?! Ögoninflammation, och öroninflammation och allt möjligt!

Söta nosen. Jag förklarade att nästan alla har några sådana där småsaker som dyker upp, och att det ju är bra att kunna gå till doktorn och få hjälp då! Och så pratade vi lite om att det finns andra som VERKLIGEN är sjuka, och hur det kan vara, och att hon ju faktiskt är alldeles frisk för det mesta. Då gaskade hon upp sig igen.

Efteråt stack vi till Max, eftersom Frida ville det - och en så duktig patient måste ju få en belöning!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0