BUSBLOMMA

Med min kollega som råkade ut för brusten blindtarm för några månader sedan i färskt minne, pallrade jag mig faktiskt iväg idag för att kolla upp ömheten i höger sida av magen. Smärtan finns nämligen kvar, om än lite mindre besvärande idag.

Först fick jag tid hos hälsocentralen:
Urinprov, snabbsänka och kläm på magen. Hmmm. Remiss till kirurg-akuten.

Akuten? Akuten?! Jag har (tack och ske lov till vår lyckliga stjärna!) faktiskt aldrig behövt uppsöka akuten i Gävle förr. Ingen annan akut heller faktiskt för egen del. Jag antog liksom att det skulle ske vid ett tillfälle som var mer... mer akut, helt enkelt!

Jag kan tala om att man känner sig plötsligt otroligt fånigt frisk, när man sitter där i väntrummet och bara är lite underligt öm på höger sida av magen. När man mår tillräckligt bra för att fundera på om det anses väldigt olämpligt att plocka upp datorn och jobba lite, när man ändå sitter där och väntar i evigheter. När man själv väntar otåligt på provsvar som ska släppa hem en, medan kvinnan i rummet intill gråter och ropar efter hjälp! Herregud. Finn fem fel, liksom.

Hur som helst, kirurgen kom. Och klämde.
Bad mig hoppa på ett ben och röra mig.
Sänka, urinprov, temp och blodtryck togs.
Blodet kollades på värden för lever, galla (?) och bukspottkörtel.

Hmmm. Troligen är det inte blindtarmen (och inget annat farligt heller). Jag skickades hem igen, med uppmaningen att vara uppmärksam på eventuell feber, illamående, ökad smärta eller andra förändrade symptom de närmaste dagarna. Om sådant kommer, är det marsch pannkaka till närmaste akutmottagning.

Jaha. Nu är det väl snarast något av ett lotteri om jag snappat med mig nån smitta hem istället! Jag tog i så lite jag kunde, och jag tror jag spritade händerna 10 gånger, efter att sköterskan sagt "Du ska lämna nytt urinprov, men de två närmaste toaletterna har just blivit nedsmittade med kräksjukan så du får gå igenom här..." Huuu.

Med hopp om bättring!

/Jenny