Jag kom hem till sist

Igår krämade vi ur sista dagen på konferensen, lyssnade och lärde. Jag var väldigt glad att jag mådde finfint, för det är inte ofta jag dricker en handfull glas vin och dessutom hoppar upp på arla morgonkvist vill jag lova.


Dags för avfärd från Leeds järnvägsstation mot Manchester flygplats.


Sedan reste vi hem. I nio och en halv timme. Resa resa resa resa. Vi fick sitta smack längst bak i planet, det har jag aldrig lyckats med förr. Ovanpå motorerna, typ. Fördelar o nackdelar med det, hörrni:

PLUS
Det hörs inte om man snarkar. Passar mig, särskilt med den pollensnuviga nosen.
Det hörs inte om man är lite pruttig i magen, haha. Men jag säger inte om jag testade...
Barnen två rader framför hörs inte. Alls. Applåder på det.

MINUS
Vi hade inte ens något fönster. Liiiite klaustrofobiskt.
Sätet gick inte att fälla bakåt det minsta. Stelnacke och ischiasvarning.
Det hörs inte om man vill prata med sin medpassagerare...

...men vi var så hjärntrött-asociala så det där sista gjorde inget!

Vi kom hem 01.20 - naturligtvis var tåget 20 minuter sent på nattkröken dessutom. Gäääsp. Hem och fika efter en middagslös dag. Nosa rätt på jobbnycklar, datorväska och annat vardagsnödvändigt i tröttyran. Sen fick jag äntligen sova. Milde tid så skönt det är att hasa ned i den egna sängen när man varit borta, trots att vi hade ett GRYMT hotell och jag har sovit helt ljuuuuuvligt.

Idag har jag hunnit krama lite på mina bästa, överlämna åka-bort-presenter till dem, jobba en hel dag och klämma ett förskolerådsmöte. Ja just, och bevista en husvisning hux flux! Faktiskt kanske intressant - fast dyyyyrt. Det blir till att räkna på saken. Igen.

Nu har jag väntat ut en tvättmaskin och hängt den - välbehövligt eftersom typ alla underkläder och alla vettiga jeans var smutsiga. Blir lite för lättklätt på jobbet utan sånt, haha!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0