Nu är visst året slut
POFF så var 2011 över. Jag tycker vi nyss var i Thailand (nov-dec 2010). Jag tycker att Frida nyss fyllde fyra (februari 2011). Jag tycker att vi nyss flyttade till radhuset (juli 2011). Tiden bara går och går. Flytten är väl årets stora grej för oss. Köpa, flytta, landa.
Jag hoppas på att det är ett riktigt bra år som kommer. Ska det komma överraskningar, vill jag att de är bra. Och när de inte är bra, önskar jag mig energi nog att möta dem ändå. Jag önskar mig snabbt ett bra nytt jobb till sambon som blir arbetslös idag. Jag önskar mig tid och kärlek och balans. Jag önskar mig förståelse och ork. Jag önskar mig goda ingredienser som ger året ett lyft.
Jag vill önska alla en trevlig kväll, och sänder en varm tanke om ett riktigt bra 2012.
Ett glatt, busigt, friskt, skönt, energirikt, bra, socialt, stimulerande härligt nytt år!
Morfarn börjar samla ihop sig och sina saker. Han vinkas av runt fyrasnåret idag vid tåget som rullar norrut, och vår tid ihop är över för denna gång. Jag är så glad och tacksam för att han kom!
/Jenny
Dansa disco
Idag var jag och morfarn iväg och köpte en CD-spelare till Frida, som jag lovat ordna för julklappspengar hon fått (tack gudmormor A!).
Efter att ha kollat läget på fyra ställen, slog jag till på en rosa rackare. Fast att den var rosa var en bonus - det var den bästa till lagom pris. Vi (tack morfarn!) kompletterade med hörlurar och två CD-skivor också (jadå, herr Saade sjunger loss på en av dem såklart).
När vi kom hem, riggade jag spelaren på Fridas rum och förklarade hur den funkade. Discobollen drogs igång och I ett huj bytte hon om till glitterblåsan, satte på "Popular" och dansade lyckligt loss!
Det är fint som snus det här med att ha eget rum. Speciellt när man kan ha disco i det!
/Jenny
Grattis i graven mormorn
Hon skulle ha fyllt sextioåtta år, närmare bestämt. Det är lite märkligt att tänka sig henne som 68-åring, eftersom hon bara blev femtio.
Jag kom på det först sent på kvällen igår, och berättade det för Frida nyss.
- Vi måste säga grattis till mormor då ju!
- Ja, fast det är ju svårt att gratta någon som inte lever.
- Nähä, det kan man! Och hon lever ju liksom ändå, mamma.
- Hur då, tänker du?
(Här hade jag väntat mig nåt fint om att hon lever för att vi tänker på henne och älskar henne fortfarande. Typ.)
- Ja... Hon lever liksom i GRAVEN. Hon lever däri. Man kan gå dit och säga grattis på födelsedagen och tänka på henne och så!
- Ja. Fast det är ju lite för långt till hennes grav. Vi kanske kan tända ett ljus sedan och tänka på henne och säga grattis?
- Jaaa!
Grattis mamma. Puss!
/Jenny
Om man handlar billigt tjänar man pengar
För om man slår till på samma bilstol som man egentligen skulle ha köpt i butik men hittar den billigare på nätet, då kan man väl absolut anse sig ha TJÄNAT pengar? Det tycker jag.
Snart ska lilla fröken Frida få åka bil framlänges. I en ny, fräsch, säker stol.
Hon har längtat efter det och kommer att gilla det mycket. Härligt!
Helst hade jag velat att hon satt bakåtvänd ett tag till eftersom det GÅR. Det är sjukt mycket säkrare. Många vänder långt tidigare, men jag har känt att jag vill ha henne bekåt så länge hon sitter bekvämt så (och det har hon gjort). Men tiden går och den gamla bilstolen har gjort sitt - den är ärvd och materialet blir dåligt när den är för gammal. Den behöver bytas ut och då är det framåt som gäller!
/Jenny
Ömma fötter och fulla kassar
Idag har Frida och pappan åkt skridskor i inomhushall med svägerskan och kusinerna. Kul! Äntligen lite vinteraktiviteter.
Jag och morfarn har gjort stan under tiden. Fyra timmar straight på centrum och Hemlingby köpcentrum. Puh! Frida har fått en julklapp bytt (och har därmed nu även en Ariel-klänning - tack Barnens Hus för att ni bytte utan kvitto, bra service!). Jag hittade en svart volang-glitterklänning (oh the disco-joy!) + en gladrandig kofta och större storlek av väl beprövade favvojeans till Frida. Vi var på Clas Ohlson (jag orkar inte ens minnas allt därifrån), apotek (moffis medicin) och järnhandel (krok för att sätta upp discokulan i vardagsrummet) och jag vet inte allt. Ett par kassar fick vi med från ICA Maxi också, innan vi till sist rullade hem.
Nu ska jag kocka kyckling med cambuzolaost. Ciao!
/Jenny
Tips och tricks
Det är bra att ha en garderobsvägg + åtta flyttkartonger mellan sin egen säng och gästrummet.
Då hörs snarkningar mindre.
(Åt båda hållen.)
/Jenny
Vi har ett gästrum
Igår ringde min pappa (oftast kallad morfarn här i bloggen) och meddelande att han skulle komma och hälsa på. Idag. Jalla jalla!
Jag lade i röja-frenetiskt-växeln och rasslade metodiskt igenom det rum som Frida fullständigt berättigat brukar kalla "kartongrummet". Av bara farten packade jag upp fyra flyttkartonger, plockade undan allt möjligt crap därinne och städade upp i Fridas rum dessutom. Det blir lätt en seriereaktion det där...
I give you: Gästrummet!
Japp. Kartongrummet is no more. Hurra! Jag styrde upp (förutom skrivbordet med plats för Frida-pyssel och hyllan med tuuuusen saker i) plats att fälla ut en gästsäng, fixade sänglampa, ordnade lite plats för prylarna och annat praktiskt. Så skönt att det blev av.
(Ja ja jaaaaaa. Det står åtta flyttkartonger kvar, upptravade bredvid garderoben i sovrummet. Men dem kan vi väl bara låta bli att bry oss om just nu?)
Idag har vi hemmahängt och haft lilla julafton. Frida fick oförskämt många och fina julklappar av morfarn och M, och vi med. Tusen tack! Jag har bland annat monterat i ordning ett riktigt monsterstort åbäke till Barbie-minibuss, som fick Frida alldeles lyrisk. Iklädd ny askungen-klänning (oh lycka det med!) satt hon och lekte med bussen som kan bli ett halvt hem om man viker hit och fäller dit. Sedan hade hon svårt att somna av sprall över att morfarn var här.
Nu är det natti natti. Ta hand om er!
/Jenny
Om jag varit ensam hemma...
...hade jag bäddat ned mig och sovit en dag till. Vilat klart, liksom. Låtit huvudvärken ge sig helt. Bara varit. Men nu är vi ju tre, och fröken sprall behöver lite leksällskap innan hon får rena fnatten.
Jag velade ihjäl mig över om jag skulle sjukskriva mig idag, istället för att ha semester... Men jag tror att jag orkar ut imorrn och då blir det ju bara en trist karensdag av det hela.
Jag har ingen feber idag, skönt. Känner mig klarare i skallen. Andningen är kass och hostan sitter som berget, men det är ju astman som spökar och det brukar hänga med ett tag vare sig jag vilar eller ej.
Så. Jag ser ljuset i tunneln!
Sambon verkar inte bli sämre och Frida tycks klara sig med samma krax hon haft i två veckor.
Kan vi få vara lediga på riktigt nu? Tid med innehåll? Jag är öppen för allehanda biobesök, fikadejter och annat socialt framöver!
/Jenny
Jag tyder tecknen
Sambon hade ställt in vaniljglassen i kylskåpet istället för i frysen.
Okej, jag är officiellt piggare.
/Jenny
Nä men nu räcker det
Men nu är det alldeles nog. Jag får nippran av att bara ligga här inne som en annan sill!
En inledande insjukningskväll och tre dagar helt totalt däckad - det räcker, tack.
Imorrn får jag vakna någorlunda pigg, okej?
Fint, då säger vi så.
Idag har nämligen sambon rasslat ihop sig också. Han har ingen feber ännu vad det verkar, men annars är det inget vidare. Så nu är det skiftbyte i ansvarsfabriken här. Han har fixat ALLT nu medan jag legat, guldmedalj för det! Det är han toppenbäst på och jag har varit så ompysslad och servad. Nu är det bara att försöka torka nosen och hosta upp sig för att bjuda tillbaka.
Synd bara att han är lite mer introvert och svårservad när han är sjuk.
Och att jag har dåligt tålamod och och kort stubin (speciellt när jag själv är hängig).
Så gör mig frisk nu, tack. Pronto!
Och gärna sambon också, det skulle vara finemang det.
Dessutom: Den här lilla söta ungen vi har står nog inte ut med en dag till med två däckade föräldrar. Det är ungefär huuuuur tråkigt som helst. Särskilt om man tidigare blivit lovad att gå till badhuset...
/Jenny
Nu är det grönt
Jädrar i min lilla låda vad det blåste inatt! Det lät som om taket skulle lyfta loss, när vi låg och försökte somna.
Jag väntade mig att ljusslingor och spadar skulle ha flugit all världens väg, när vi klev upp i morse. (Eller eh... i förmiddags. Här har nattningstiderna för Frida snabbt anpassats till ledigheten och idag sov hon till kl 09.40! Den morgontrötta sjuklingen tackar så mycket.) Men alla prylar stod faktiskt kvar på plats! Kors i taket.
Fast vänta... NÅT verkar ändå ha flyttat sig?
Aaaaahhh. Snön.
Japp. Puts väck borta! Den blåste visst sin kos inatt. Nu återstår plötsligt bara gröna gräsmattor med enstaka vita fläckar på. Och nån liten lortig plogkant längs gatan.
Vad är det här för märklig vinter egentligen?!
/Jenny
Skallsprängning
Febern fortfarande 38,6. Okej.
Snuvig som jag vet inte vad. Okej.
Rosselhosta så att jag har träningsvärk i magen. Okej.
Stel i kroppen, matt och trött. Okej.
Huvudvärken FROM HELL. Inte okej!
Vi snackar ligga-och-gny-och-hålla-kring-skallen-ont. TA BORT DEN. Nu tack.
/Jenny
Det blev en jul i soffan
Det gjorde däremot familjen, såklart. Gick iväg alltså. Jag hade inte velat ha det annorlunda. De åkte över till farmorn och farfarn och käkade julbord och öppnade klappar som planerat, medan jag stannade hemma. Den sitsen hade lätt kunnat kännas lite ynklig och jobbig, men det gjorde det faktiskt inte. Inte alls. Jag var helt okej med att stanna i lugn och ro här. Och när jag (fröken social, fröken jag-kan-ju-missa-nåt) inte lider det minsta av att inte få vara med, då vet man att jag är sjuk.
När jag blivit ensam, släpade jag mig upp och tog en dusch. Sedan klev jag i ett par rena mysbrallor (det var nivån på julpiffning som gällde här, ni hör ju), och käkade gravad lax framför TVn med nykokt potatis som sambon omtänksamt fixat innan de gick. Jag har spelat wordfeud, slökollat på TV, slumrat i soffan... Det gick ingen nöd på mig.
Efter några timmar ramlade fröken tinderöga och sambon in genom dörren igen. Jag fick snabbt bland annat en barbiebil, en radiostyrd bil och två Ariel-dockor i famnen, och en dotter som snabbt bytte om till en vit dröm i form av en barbie-utklädningsklänning. Den hade glitter i kjolen, så nu har vi glitter på hela nedervåningen som lär glamma upp kommande vardagar för lång tid framöver.
Julen är så upphaussad. Hur det SKA vara.
Perfekt är det hos så få, alltid är det nåt...
Den här varianten gick bra den med.
God fortsättning!
/Jenny
Tomtetankar
- Mamma, jag blev lite rädd för tomten i fjol.
- Blev du? Det minns jag inte.
- Joo... Men jag gjorde ändå en glad min. Jag ville se snäll ut, så att jag skulle få julklappar av honom!
- Mamma, pappa, det var ett paket i strumpan!
- Jaha, härligt!
- Jaa... Fast det är inte tomten som lagt dit det.
- Varför tror du inte det?
- Nej... Jag såg ju det här paketet under granen igår. Och han går väl inte IN och hämtar ett paket heller, så gör inte tomten! Vi får låta strumpan hänga kvar, han kanske kommer nästa natt istället!
- Mamma, när vi gick från farmor såg jag en tomte som cyklade.
- Gjorde du, vad spännade!
- Ja, han hejade på mig.
- Jag visste inte att tomten kan cykla?
- Joo då, det kan han. Men... han såg väldigt UNG ut, för att vara tomte.
/Jenny
Lågtempodag
Jag har jobbat hemma halvdag idag. För en morgontrött människa är halvdag hemma lika med eftermiddag. I mysbyxor. Sweet!
Vi har också haft lite mysigt klappbytar-besök. Det slutade i toadörrs-baklåsnings-drama där en (tack och lov ung, liten och nätt) gäst fick kräla ut genom fönstret... Men till dess var det mysigt, haha. Efter mycket trixande långt efter att de åkt fick sambon till sist upp dörren, hurra!
Jag drog på stan en sväng på kvällen, och shoppade ett par sista klappar som jag först tänkt strunta i. Valde helt medvetet att INTE åka ut sisådär klockan tre (när jag väntade mig att det skulle vara GALET mycket folk!) utan istället precis innan stängning (när det var typ TOMT). Konstaterade dock då att jag typ inte orkade nåt. Släääääp släääääp. Matt.
Jag vaknade lite tät i bröstet idag. Har nu dunkdunk-skalle, lite feber och hosta ned i rivande öm hals. Mäh, det var väl onödigt. Ja ja. Sätter upp några få tomtar, klär granen klart och hoppas jag sover bort krassligheten. Känns ytterst lämpligt att just ha avbokat mellandagsskidresan... Stressen minskade med 100 procent direkt och nu kan jag ju dessutom konstatera att jag hellre kraxar hemma.
Nu är det jul, hörrni. Baske mig.
God helg!
/Jenny
Ambivalent
Det är meningen att vi ska åka dit en sväng på ledigheten och åka skidor tillsammans med svägerskan och Fridas kusiner. Tills nu har det känts som en hitte-på-aktivitet eftersom den här vintern är helt ovintrig, men nu när det äntligen blivit snö här började det bli verkligt trots allt. Men mailet igår sa att snöläget är inte på topp, endast en kort och lätt nedfart är öppen. Vi har rätt att avboka utan avdrag, enligt deras snögaranti.
Hm...
Vi klurar till imorrn.
/Jenny
Del 16: Berätta om hur du var när du var liten
(Okej, dags att klämma hit en pott berättarkalender igen. Nu ligger jag rejält efter!)
Okej, lilla Jenny alltså.
Jag har alltid varit viljestark. En bestämd och envis rackarunge, med hår som en guldlockigt ostyrig sky. Jag hade och har fortfarande ett snabbt växlande humör. Korta intensiva oväder men mestadels soligt, skulle man kunna säga. Jag pratade massor redan då. När jag en gång blev tillsagd i första klass att vara tyst, förklarade jag att det inte var så lätt eftersom resten av släkten minsann pratade lika mycket de med.
Jag gillade språk, skrivande, simning och redskapsgympa, men begrep mig inte på matte och hatade bollsporter (som jag var urdålig på). Jag läste oavbrutet, red på ridskola en gång i veckan och försökte lära mig spela gitarr men var för eländes dålig på att göra spelläxorna. Jag fick glasögon i ettan, och sen följde en uppväxt full av fula foton med fel brillor. Jag gillade inte att vara lortig och var rätt försiktig med mina saker. Jag var nyfiken och gillade att få vara med när det hände något.
Jag har aldrig varit särskilt blyg (förutom när det gäller att dejta, haha), men jag kunde (och kan fortfarande) vara lite försiktig vad gäller att ta min roll för självklar i sociala sammanhang. Jag litade inte alltid på mitt eget värde, att folk verkligen VILLE träffa mig och gillade mig på riktigt. Jag räknade liksom aldrig med att få vara med, och om ingen bjöd in mig blev jag osäker på om jag verkligen hade rätt att "kliva på" i en grupp eller så. Jag umgicks till exempel med ett stort gäng under uppväxten, och det var ofta som jag visste att de gjorde nåt men jag vågade inte gå dit för att inget bett mig. Jag hade lätt för att känna att jag nog inte var cool/rolig/snygg/bra nog.
Kram till mitt lilla jag!
/Jenny
Mysig måndagskväll
Idag hade jag till exempel ställt in mig på att hämta Frida, klampa hem i snömodden, värma några rester och göra en massa fixar-saker. Men på förskolan kan allt hända - VIPS hade vi även med oss mamma F och tjejerna S och E hem på middag och vardagshäng! Bästa sortens spontanitet.
In med ett lass blöta overaller i det tursamt lediga torkrummet, sen var det matlagning och kojbygge i nån slags kaosartad sicksackverksamhet. Babblande och fnissande tjejer i en enda röra. Gott käk, och bra sällskap. Det är som vanligt så himla trevligt att hänga med dem.
En lyxknorr på en vanlig måndag. Yes!
/Jenny
All work and no play
Ny ljusslinga sitter i alla fall på balkongen istället för den som mystiskt bara dog. Lite julklappsfix har jag hunnit också. Dessutom är alla julkort klara! En all day experience att få till det, skulle man kunna säga. Vanliga frimärken fick det bli, men de kommer i alla fall fram före jul - alltid nåt, haha.
Vad som nu däremot INTE kommer fram före jul, är en ny personlig almenacka som jag glömt beställa i tid! Skit också. Får ta tag i det imorgon. (Risken är nu överhängande att det blir som i fjol, när det gått så lång tid när jag väl skaffade den att jag sedan inte orkade föra över allt som redan bokats in och körde på med vanliga filofaxen trots allt...)
Och ÄNTLIGEN kom snön. Vitt vitt vitt och det bara fortsätter. Härligt!
/Jenny
Fixarfokus
Idag har jag rasslat omkring på stan och fixat de sista julklapparna. Nu har jag bara en endaste kvar, skönt! Sen ska det fixas lite här hemma med inslagning och skickning och överlämning och så.
Ikväll skrivs julkort istället för blogginlägg. Och en låååång att-göra-lista för morgondagen.
God helg!
/Jenny
Tant har fått svar på njurprover (igen)
Det visade sig att de där rackarns njurarna nog inte är alldeles krya. Proverna (några var för höga och andra var för låga, det där är ju obegripligt för oss lekmän) visade att jag har en försämrad njurfuktion. Inte allvarligt trodde läkaren, men dock inte normalt heller. Han skriver en remiss till njurmedicin-avdelningen för vidare utredning av vad detta beror på.
Jahaja. Vi får väl se då.
I eftermiddags var jag hos en kiropraktor som sambon känner, för att bli av med min nackspärr. Jättebra! Det knakade och knäppte en hel del och jag är klart bättre. Jag ska dit igen på tisdag, för att ta hand om nedre delen av ryggen som också är på snisken.
Ikväll har jag rasslat undan några fler julklappsinköp. Hurra! Tack vare farmorn och farfarn som hade Frida-hämtardag, kunde jag möta upp sambon på stan och fokus-handla en hel timme. Grejjt. Vi har en del kvar men det minskar. Tur det, för nu RUSAR tiden mot jul! Jag hinner inte med varken på jobbet eller hemma - men det brukar ordna sig ändå.
Natti!
/Jenny
Del 15: Berätta om en av dina favoritböcker
Jag älskar böcker. Böcker väcker ett vill-ha-begär i mig. Jag kan inte låta bli att köpa fler, trots att jag har så många och inte riktigt får plats med fler. Jag gillar att låna på bibblan också, men vissa böcker vill jag liksom HA. Jag kan gå i evigheter i bokhandlar och bara titta och vara. Att ha utvalda, omtyckta men olästa böcker i egna hyllan är som en slags skatt.
Jag älskar att läsa också. Faktiskt är kärleken till böcker och kärleken till läsning inte riktigt samma sak, även om det låter konstigt. Jag läser alldeles för lite numera nämligen. Dels minskade det när Frida kom och det blev svårare att ligga och läsa på kvällen med ljuset tänt, dels knycker datorn en stor del av den tid som jag förr lade på att läsa böcker. Så jag vill HA böckerna, men tar mig nu inte alltid tid att faktiskt LÄSA dem. Fast lusten finns där, och när jag väl läser gör jag det oftast på samma sätt som jag alltid brukat; intensivt, ofta, uppslukat.
En favoritbok, var det ja.
Många av mina älskningsböcker läste jag när jag var barn eller ungdom. Då klämde jag nästan en bok om dagen. Mamma lånade en tjock bunt åt mig, och varannan helg när jag var där så bytte jag till en ny omgång. En som jag fortfarande minns förtjusningen över är Ronja rövardotter.
Jag är mycket förtjust i nästan allt Astrid skrivit, men Ronja slog an något speciellt. Jag gillade själva sagodelen av det hela, lite mystik och övernaturlighet fick gärna vara med då och så är det nog ännu. Men mest tror jag att jag kände mig på något vis besläktad med den där obändiga ungen med det vilda håret, som var envis och viljestark, som gjorde saker på sitt vis och inte alltid som hon förväntades, som inte hade något emot att vara ensam och som visade starka känslor.
Jag längtar efter att få läsa den för Frida!
Och ja, den står i bokhyllan. Redo.
/Jenny
Men SKÄRP er
Grävskopor, rallyflaggor, blått, grönt, grått - killar.
Söta ugglor, katter, prinsessor, rosa, lila, turkost, vitt - tjejer.
Urtråkigt! Men visst, jag tog en bunt med rosa, ugglor och färgglada prickar. Dessutom hittade jag några väldigt neutrala och trevliga strumpor som passar till allt. Dem slog jag också till på.
Nämen?! Hallå, ONÖDIGT. Tramsigt, rent av. Det kan vi bestämma själva!
Men när jag skulle klippa bort lappen hemma, noterade jag att de visst INTE var så neutrala som jag trott. "Girls socks"?! Svart, vitt grått? Jahaaaa, ja HJÄRTAN är ju lite magstarkt för ett par pojkfötter förstås.
Nää, vet ni vad ICA. Skärpning!
/Jenny
Del 14: Berätta om ett fotografi som någon annan tagit på dig
När jag var liten, bodde min farmor och farfar i ett stort gammalt hus. Det var charmigt men slitet och omodernt. Fast det fattade ju inte jag då, jag bara älskade att vara där. När de flyttade till lägenhet var jag kanske åtta år, och jag minns hur ledsen och besviken jag var innan jag vant mig. Dessutom revs huset av köparna och de byggde ett helt nytt. Va?! Sicken fräckhet, tyckte jag då.
För farmor och farfar däremot, måste det ha varit rena lyxen att flytta!
En lyx de sedan länge förtjänat, kan man lugnt säga.
Ni förstår, det fanns såvitt jag förstått inte varmvatten i det där gamla huset. De fick koka vatten på spisen, när de behövde. Fatta - vi snackar ända till typ 1978 innan de flyttade därifrån. Det var inte ovanligt med rinnande varmvatten då precis... Jag undrar nästan om jag minns fel.
Vänta. Skulle inte det här inlägget handla om ett FOTO, kanske nån undrar?
Jo. Det finns en bild på mig, när jag är gissningsvis sisådär ett år gammal och sitter naken i en röd badbalja på diskbänken i farmors och farfars hus. Jag är strålande glad, och söt som en liten bakelse.
Jag minns faktiskt badandet i baljan (kanske från några år senare), det var jättemysigt! Det bästa av allt var kanske att man fick bada på köksbänken, mitt i allt. Mitt i diskussionerna och samvaron - för i det där huset satt man kvar och snackade i köket. Det var i köket alla fanns, liksom. Och mitt i det fick man plaska i en balja!
När jag ser bilden, blir jag glad. Jag tycker om mig och jag tycker om situationen. Jag minns mycket kärlek. Det där fotot triggar igång många tankar och känslor hos mig - jag har till och med skrivit en liten novell om det en gång på en kurs jag gick. Men jag förundras också över hur minnet är så subjektivt och okorrekt. Baljan är liten som tusan, jag får liksom bara lagom plats att sitta i den. Har vatten till midjan, max. Borde det inte ha varit kallt? Opraktiskt?
Men nej, jag minns bara mys. Baljmys.
/Jenny
Del 13: Berätta om din favoritsak i ditt hem
Oj, vilket tema att få för en sådan prylperson som jag! Jag som besjälar allt, kopplar minnen till sakerna och har ett så nostalgiskt sätt. Jag har MASSOR av favoritsaker!
Men okej. Istället för att drifta iväg bland tavlor jag varit med när mamma köpt på nån vernissage och fat som funnits hos farmor, fokuserar jag på det nya hemmet.
Öppna spisen, kanske? Maximys under mörka kvällar.
Altanen! Där kan vi lätt leva sommarliv, till skillnad från i centrumlägenheten.
Grillen. Mmmm att få grilla, det är lyxigt det när man huserat i lägenhet innan.
Sängen. Den stora, sköna, höga, bekväma sängen som vi köpte när vi flyttade in.
Alla är goda alternativ. Men jag väljer nog faktiskt badkaret.
Frida älskar badkaret, och jag med. Det är stort och generöst och härligt! Det är ljuvligt att bada, gärna med en busunge eller ensam med lite musik och tända ljus. Njutning!
/Jenny
Del 12: Berätta om någon som du saknar
Det här ämnet är ju nästan outtömligt. Hur ska man kunna begränsa sig!
Jag saknar en älskad farmor. Min haltande farmor med käpp, som ändå nådde ned att torka golvet med raka ben. Som bakade plättbakelser och spritsar. Som löste korsord och löste melodikrysset och hade förkläde nästan jämt. Som var med i husmodersföreningen och som alltid fanns där för andra. Som hade tid att lyssna på en babblande lilltjej och hade värdens gosigaste famn.
Jag saknar en älskad farfar. Min farfar som älskade ängsblommor och var en hejare på munspel. Som tog promenader med min fasters katt upp till skogen och spelade på tipset varje vecka. Som kunde prata engelska på slang, för att han bott 10 år i Amerikat minsann. Som hörde dåligt och hann bli nästan blind, men ändå gav komplimanger när jag klippt mig.
Jag saknar min mormor, som dog så tidigt att jag inte hann med att få vuxenminnen. Som bredde hårdbrödsmackor till hunden, delade dem i lagom bitar och lade i skålen med smöret vänt nedåt. Som alltid såg till att det fanns långfil och puffat ris när jag kom. Som lärde mig älska getmese, utrörd med lite grädde så den blev mild och lättbredd.
Jag saknar min morfar, som alltid hade taxen Tobbe vid sin sida. Som jag gick långa promenader med, där vi tog vattenpauser för hund och barn på kyrkogården. Som rökte pipa och pratade mycket men väääldigt långsamt. Som tävlat i skidåkning och gillade att skrota runt i skogen. Som var allergisk mot tvål och alltid nös tjugo gånger när han tvättat ansikte och hals och sina stora rörmokarhänder.
Okej, nu svävade jag ut lite. Och fler skulle jag kunna nämna.
Jag saknar en massa personer som fortfarande finns i livet, också! Jag saknar min bror, som jag hälsar på så sällan att jag skäms. Jag saknar min pappa, som jag träffar för sällan. Jag saknar min morbror K-E och mina kusiner som jag haft så många somrar med, men nu tickar tiden lite för långt mellan att vi ses. Jag saknar min vän W och min vän M som båda bor i Stockholm, men som jag helst skulle vilja bo granne med och hänga hos och prata med varje dag. Jag saknar min vän M som bor i Ockelbo - det är långt nog för att dagarna och veckorna ska gå för fort mellan varven.
Men mest såklart, mest av allt saknar jag min älskade mamma. Mamma bibliotekarien, som nog gick alla hantverkskurser som finns på olika studieförbund. Kulturtanten som dansade folkdans och gick på färganalys. Som gillade konst och gärna strövade i skogen och plockade svamp. Som färgade garn, sydde examenskjolar, vävde mattor och stickade medan hon såg på TV.
Det är alldeles förbaskat onödigt tidigt att dö när man är 50 år. Och det är alldeles för snart att förlora sin mamma när man är 23 år. Vi var ju så långt, så långt ifrån klara. Jag var vuxen, men ändå så liten. Jag hade så många pusselbitar kvar.
Hela tiden uppstår det nya sätt att sakna mamma. Nya tillfällen när jag så innerligt önskar att hon fått vara med! Stunder när jag önskar att hon fanns där. Timmar när jag verkligen skulle ha behövt henne. Dagar när jag undrar hur allt varit om hon aldrig blivit sjuk.
Det är inte så svårt längre, att vara utan henne. Det är länge sedan det blev en del av verkligheten. Men jag önskar verkligen att jag slapp! Och framför allt så önskar jag att Frida hade fått ha världens pysselmormor i sitt liv. Mamma längtade så efter att få bli mormor och det känns ledsamt att hon missade den ingrediensen i livet. Men vi pratar om henne och hon finns med på sitt vis i Fridas liv. Så får det vara.
Här har jag skrivit mer om mamma, förr:
Nu ska jag torka längtanstårarna och sova med kärlek i hjärtat!
/Jenny
Parallella världar
Så! Nu har jag strukit lucianattlinne och rött band. Jag kände mig som en del av något större, jag kunde liksom utan problem visualisera hur många mammor (och förhoppningsvis några pappor också) som stod och gjorde detsamma samtidigt. Har också plockat ned luciakronan som jag checkat sedan länge att den funkar, och lagt ned extrabatterier och extralampor. Redo!
Imorgon är det dags för Fridas första luciatåg. (Barnen på de två mindre avdelningarna där Frida gått tidigare får klä ut sig också, men storbarnen är de som lussar "på riktigt".) Hon har trallat julsånger i flera veckor nu. Är tokladdad.
Klockan 07.15 piiiip ska vi infinna oss på förskolan. Gääääsp.
Och det är utomhus, så håll tummen att det inte regnar.
/Jenny
Dagens goda nyheter
BRA GREJ TVÅ: Jag ringde upp kirurgen idag, tyckte jag väntat nog på provsvar. Provet från min vätskefyllda cysta var godartat. Inga farligheter alltså! Pheeeeew. Och de ska dessutom skicka en ny tid för tömning nr två (för den kom ju tillbaka direkt), UTAN att jag behövde gå via hälsocentralen. Efter nyår tack, sade jag.
Minsann. Om man skulle ta och köpa en trisslott idag då kanske?
Fast jag kanske ska nöja mig med turen att slippa bryta benet istället. För FY SABLAR vad rackarns halt det är ute idag! Total isgata. Jag har sällan gått så sakta och samtidigt blivit så svettig som idag.
/Jenny
Del 11: Berätta om hur dina framtidsdrömmar ser ut
Jag är inte riktigt nån framtidsdrömmare, i alla fall inte vad gäller karriär och yttre ting. Jag drömmer mer om att få finnas där för Frida, att få vara frisk. Att få bli mormor. Att få resa till spännande platser. Jag är nöjd om jag får vara med om livet, liksom.
Många av mina drömmar framåt handlar också om saker som berör andra i mitt liv. Förändringar av hur jag har det eller inte har det på olika områden, kanske man kan säga. Inte nödvändigtvis stora saker, men privata.
(Det finns såklart en massa tankar, händelser och känslor i mitt liv som inte hamnar här. Man lever ju så länkad med andra i olika situationer, och de har inte valt att låta sina liv vara i skyltfönstret. Sånt får man ta hänsyn till. Min sambo till exempel, han finns i högsta grad i mitt och Fridas liv men inte mycket här. Det är inte hans grej och han slipper gärna det.)
En specifik framtidsdröm har jag dock, som är bara min.
Jag vill skriva en bok, nån gång.
Det har jag drömt om så länge jag kan minnas.
Jag vet bara inte vad jag ska skriva om...
Nä. Nu maglagningssömn. Förbaskade katarr! Håller en tumme att det är bättre imorgon så att jag kan jobba, för idag har jag mest legat, varit blek och åmat mig...
/Jenny
Del 10: Berätta om vad som finns i din väska
I min väska har jag ALLT. Den är tung som om jag bar på ett bowlingklot! Där finns allehanda attiraljer som man kan behöva när man är på språng. Alltid redo, liksom.
Det är kalendern tjock som en tegelsten, tuggummi, bankdosa, läppglans, deo, presentkort, plånbok såklart, två telefoner, hårspännen, nycklar, cykellysen, näsdukar, tandborste, pennor, medlemskort i massor, USB-minnen, viktiga papper, kom-i-håg-listor, astmamedicin, handkräm, laddare, lite smink... Och så typ 200 saker till. På allvar.
Det är ingen händelse att jag ibland kallas för Skalman.
/Jenny
Söndag i sängen
Igår kväll var vi på en underbart rolig 40-årsfest i Ockelboskogen. Mat och skratt och tal och rajraj i stora portioner. Härlig kväll! Vi kom hem vid 4-tiden nån gång.
Jag hade dock börjat dagen med magkatarr, så jag drack väldigt lite. Tur det, för magontet var ändå tillbaka idag.
Vad man tänkt men inte orkar då:
- Köpa julklappar.
- Trassla loss nya ljusslingan på balkongräcket som pajjat efter EN vecka, och lämna tillbaka den - för att sen trassla fast en ny.
- Vara på nedervåningen där det kokas risgrynsgröt (det är min värsta gröt och jag mår lite illa bara av lukten, hur konstigt det än må låta).
Vad man orkar:
- Hasa upp och ned i tvättstugan och fixa veckans tvätt. Knappt.
- Krypa ned i sängen med iPad, stänga dörren mot grötlukten och sega sig (medan man väntar på att frukosten ska trolla med ens onda mage)
- Bli kramad av liten sprallunge, som mer morgonpigg sambo hämtat hem från farmorn och farfarn som barnvaktat (tack!).
Nu är det snart dags för lunch, sen kanske det vankas lite utomhusluft och sol.
/Jenny
Del 9: Berätta om en av dina favoritlåtar
Alltså, jag GILLAR musik. Absolut. Och jag lyssnar ju såklart - men alltmer sällan på eget initiativ. Det blir mindre och mindre med åren. Jag går liksom sällan själv och sätter på en skiva. Och ibland när jag lyssnar på nåt, kan jag komma på mig själv med att jag tänker på annat och liksom inte hört nåt på en stund.
Jag har alltid både gillat och tyckt att det är okej att ha det tyst. Kanske för att jag ofta jobbat med mycket kontakter med människor och prat och jäkt och sådant som skapar brus i skallen. Eller kanske bara för att jag själv babblar så mycket att jag gillar kontrasten, vad vet jag!
Mina favoriter är Bo Kaspers Orkester. Lööööv them. Har typ alla skivor.
Men jag kom nu inte att tänka på någon av deras låtar, utan på en sång jag älskade som liten och nu älskar att sjunga eller spela för Frida. Jag har alltid tänkt att den DÄR sången, den vill jag spela för mitt barn om jag får ett nån gång. Det är nåt med den, som slår an en sträng inuti mig. Jag blir sorgslig och ömhjärtad. När jag sjunger den för Frida blir jag ofta darrig på rösten med en tår i ögat, av många känslor som trängs.
Mitt lilla barn av Jojje Wadenius:
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och jag ska köpa saker varje dag
Så många som mitt lilla barn vill ha
Och skrika ska mitt lilla barn få göra
För skrik tycker jag om att höra
Och bråka hela dagarna
Skrämma kor i hagarna
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och vi ska busa mycket varje dag
Mitt eget lilla barn och jag
Och skrika som gorillor ska vi göra
Hoppa runt och skrämma folk
Ni ska få höra
Och vi ska bita dom i benen
Binda fast dom vid den stora stenen
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten
Ett barn ska jag ha när jag blir stor
Med smala ben och mjuka skor
Små vassa tänder och skära händer
Mage som en sockertopp
Och ljusbrunt hår precis rakt upp
Och om mitt barn får ont i magen några gånger
Ska jag sjunga för det jättefina sånger
Och jag ska byta blöjor på mitt barn
Och sätta på små kläder
Och världens minsta gummistövlar
Ifall det blir dåligt väder
Men ska jag säga
Akta dej för eld och djupa vatten
Spring aldrig aldrig bort från mig
I den svarta natten
/Jenny
Del 8: Berätta om ett av dina favoritplagg
Jag minns ett rosa flanellnattlinne. Det var i gammal-farfarsskorta-modell, rymligt och underbart gosigt och långt ända ned till tårna. Jag ÄLSKADE det. Jag hade det så länge att det max räckte till knäna när jag övergav det. Då var det nött och blekt och liksom... klart. Då fick det leva vidare som putstrasor i nån låda i städskåpet. Fortfarande ibland kan nån rosa lite mjuk tygsnutt dyka upp i puts-sammanhang.
Jag fick nattlinnet av min mormor. Fast det är köpt i någon slags livsglipa. Det var första gången jag fick pengar av mormor och fick gå på stan med mamma och välja min julklapp själv, istället för att hon ordnade det. Lyxigt för att jag kunde välja VAD jag ville, men underligt för att det bröt alla vanligheterna. Hon var trött och orkade inte, helt enkelt.
Jag var fjorton år och min mormor skulle inte få leva så länge efter det.
Lite mer såhär till vardags är det ju mysbyxor som är mitt favvoplagg. Faktiskt. Mjuka, plyschiga, accepterande, bekväma, okomplicerade. Jag har flera olika, gemensamt för dem är att de välkomnar mig hem. Direkt när jag kommit innanför dörren, byter jag om till mysbrallor och livet blir lite lättare. (Och ja, det gjorde jag även när jag befann mig i rätt kropp.)
/Jenny
Del 7: Berätta om ett av dina favoritfotografier
Om jag bara hittat diabilden, skulle jag ha valt ett foto av mig och min morfar som jag älskar.
Bilden är från 1972 skulle jag gissa, och den har hunnit bli lite blekt. Vi sitter i gräset vid en vägkant, och bilden är tagen bakifrån. En liten person, en stor. En ung, en gammal. En med lockig kalufs, en väldigt tunnhårig med keps på sniskan. En med liten klargul klänning och vita strumpbyxor, en med beiga långbrallor och (som nästan alltid) en rutig bomullsskjorta med uppkavlade ärmar. Vi tittar lite åt vänster. Vi väntar på nån slags parad som ska komma åkande, om jag minns rätt. Morfar röker pipa och håller i kopplet till sin tax Tobbe som slagit sig ner i gräset bredvid honom. Alltid bredvid honom.
Det är något rörande över den där lilla knatten som är jag, och kontrasten mellan den lilla nya människan och den gamla rynkiga. Bilden liksom lyfter fram en gemenskap, en enkelhet.
Men nu hittade jag ju inte diabilden. Rackarns! Haha.
Då kom jag istället att tänka på det här fotot:
Bilden är tagen i Thailand för ett år sedan, på en utflykt till Poda Island. Folktomma stränder, ljus och luft och energi! Frida och pappan, mina älskade människor, njuter av friheten, av avkopplingen. Det finns tid, det finns lek, det finns plats. Ljuvligt att tänka sig tillbaka!
/Jenny
Del 6 - Berätta om bloggarna du läser
På bloglovin kan man prenumerera på inlägg från bloggar man vill följa, och där prenumererar jag på sisådär 40-50 bloggar! Men jag har inte varit ikapp med antal inlägg där på evigheters evigheter, såklart. Det är dock ett sätt att hitta dem lätt, när jag vill läsa ikapp lite.
Några favoriter:
Fredrik Backman
Inte sällan skrattar jag högt åt inläggen i denna blogg. Han skriver så skruvat, så bitskt, så beskrivande, sååååå himla skönt. Ofta långt men värt det. Han beskriver ofta underhållande vinklar på situationer med sin fru, sin son och sina vänner. Icke-politiskt korrekt och väldigt roligt. Och taggarna under inläggen ska man inte heller missa.
Vuxna människor har inte hamstrar
Underbara Maria skriver med oerhört krass och underbar ironisk ton om livets små retligheter och kaosstunder. Hon har två barn, jobbar på förskola och har en sambo - baksidan av alla de sakerna brukar synas i bloggen. Jag bara älskar hennes sätt att skriva om tillkortakommanden eller gnäll med knorr så att det blir jätteroligt.
Husmorsorna
En blogg av Emma Hamberg och Anette Rosvall, som gjort bl.a. kokboken Husmorsorna ihop. Störtsköna människor, och goda rexept får man på köpet!
Dagarna
Ninni Schulman skriver underfundigt och klokt om skrivande och livet.
Fotbollsfrun
Malin Wollin tar ställning, sätter fingret på saker och beskriver med helskön attityd sitt liv med en framgångsrik fotbollsspelare och mamma till en hel hög kids.
Ketchupmamman
Härliga Karin växlar mellan ironiska betraktelser, fnitterroliga underfundigheter och knivskarpa statements om viktiga saker. Lättläst och alltid underhållande.
Korvasbloggen
Pappa Daniel skriver om sin dotter Edith, som kallas Korvas. Han skriver så klokt, inkännande, roligt, finurligt.
Monas Universum
En blogg med bitsk, skön ton. Roligt om livet som egen företagare, boende i "finområdet", med en tonåring och en lilltjej och en man som som bråkar med.
Nu när du finns
Sveriges yngsta tant Linda bloggar om familjelivet med sambon och sonen som kom till med hjälp av IVF. Mest läste jag hennes blogg innan sonen kom (Innan du fanns), men jag försöker hänga med en del nu också. Återigen en tjej som kan beskirva saker med knorr, på sitt alldeles egna vis. Skön attityd.
...och så läser jag flera vänners bloggar såklart! Till exempel C som jag jobbat med, och U i gamla hemtrakterna. Det är ett mysigt sätt att hänga med lite i vad som händer hos dem.
Och om Mia Skäringer börjar blogga igen, kommer jag garanterat att läsa. Alltid.
/Jenny
Del 5: Berätta om vem du var för ett år sedan
För ett år sedan bodde jag i en tvårumslägenhet i centrum.
För ett år sedan övningskörde jag sista gångerna med S.
Före ett år sedan hade jag precis fyllt fyrtio.
För ett år sedan budade vi på ett hus för första gången (men fick det inte).
Men framför allt:
För lite drygt ett år sedan, befann jag mig på en strand på Koh Lanta i Thailand. Jag låg kanske på nån madrass med utsikt över havet och fick massage, eller skvimpade runt i poolen, eller samlade snäckor, eller flöt i havet, eller läste en bok, eller var på ytflykt med nån mysko taxibuss, eller åt galet god mat. Jag var harmonisk, ostressad, ledig, avkopplad. JÖSSES vad jag längtar iväg igen!
/Jenny
Där fick jag till det
Jag satte på inspelning på kanal 5, gick upp och nattade Frida, gick ned och slog på - kanal 5.
Det tog mig 45 minuter att komma på mitt misstag.
Joråsatt...
Ikväll är jag riktigt skarp liksom. Mensa kanske behöver fler medlemmar?!
(Så. Nu ska jag ägna en stund åt att mumla ilsket över att House inte visas på play utan att man har det där tramsiga Premium-medlemskapet...)
/Jenny
Riskfaktor
Säg att barnet inte kan somna om, ifall inte jag lägger mig intill.
Säg att jag gosar mig nära, nära.
Säg att ungen hostar mig rakt i ögat, med salivstänk och allt.
Hur stor kan procenten vara för att jag fick nån liten bacill eller så nu?
Typ 256 procent va?
/Jenny
Del 4: Berätta om en person som du beundrar
Berätta om en person du beundrar, alltså. Den var lite klurig, faktiskt. Det finns många jag beundrar, både nära vänner och offentliga personer. Vem skulle jag välja att skriva om?
Men så plötsligt kom jag på det.
Ni förstår, jag snubblade härom dagen över en blogg - http://skitungarna2011.blogspot.com. Den skrivs av två unga tjejer som tagit hand om sisådär tretton före detta gatubarn i Uganda. Tretton grabbar som inte bara haft en obegripligt tuff uppväxt, utan sedan också misshandlats och behandlats oerhört illa av den person som skulle ta hand om dem.
De här helt vanliga svenska tjejerna åkte ned till Uganda för att skriva C-uppsats i sin socionomutbildning och blev liksom kvar, om jag fattat det rätt. De var tvugna att agera. I det här inlägget kan du läsa mer om bakgrunden till det hela. Jag är så imponerad avderas handlingskraft, deras mod, deras engagemang. Världen behöver fler sådana människor!
Givetvis behöver Emma och Therese (som tjejerna heter) pengar. Det kostar nästan 15 000 kronor i månaden att driva det här oerhört behjärtansvärda projektet! Läs mer om kostnaderna och deras behov här.
Det finns många saker att ge pengar till. Det finns barn i Sverige som har det tufft. Det finns sjukdomar som behöver medel för att kunna botas. Det finns fattiga människor med skriande behov både här och där. Men om ni har en liten peng över då och då, är det här något väldigt konkret att kunna skänka till. Kom ihåg: Det är bättre med en överföring på 50 kronor än inget alls.
Jag beundrar människor som gör skillnad i livet.
De gör de här tjejerna. Ordentligt.
/Jenny
Del 3: Berätta om din bästa vän
(Jag började igår kväll men blev för trött, så därför kommer inlägget en dag för sent.)
Jag har inte EN bästa vän. Jag har och har haft många. Och var och en av mina vänner är som en helt unik och mycket vacker pärla, som tillsammans bildar ett vackert halsband. Stora och små pärlor, i olika färger. En helt underbar mix.
Jag är så otroligt tacksam för mina vänner. De går inte att räkna upp, för tänk om jag glömmer någon? Många av dem som jag inte träffar så ofta betyder också väldigt mycket. Det finns också sådana som jag ganska nyligen lärt känna och tycker väldigt mycket om, som jag hoppas fördjupa vänskapen med och ser att de kan bli mycket viktiga i mitt liv. Så finns du inte med här men är min vän - jag LOVAR att du finns med i hjärtat och tanken!
Men visst, några ska jag skriva om. En historik, liksom.
När jag var sisådär fyra år träffade jag jag C, vars pappa också var tandläkare på samma ställe som min. Vi var lika gamla, gick sen i samma klass, var bästisar, hängde ihop jämt, lekte med Barbie ihop, åkte skridskor på vintern och bråkade ibland så stickor och strån rök.
Nån gång vid växlingen till mellanstadiet började jag vara mest med F. En pojkflicka med frikyrkoföräldrar, som jag gjorde tidningen Pang med (skrev och ritade, kopierade upp och prackade på grannarna!) och såg min första skräckfilm (The Shining) hos. Jag hade en hamster en period som hon fick ta över, som vi sedan begravde bakom hennes lekstuga. Vi lekte mycket ute och var ständigt blöta och rufsiga känns det som. Jag hängde en hel del på Filadelfia och höll under en period nästan på att bli kyrklig av bara farten.
Ungefär här blev jag bästis med W. Älskade W. Ännu idag en av mina allra viktigaste människor, min nästan-syster. Hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, vi har fortfarande tät kontakt och har varit med om mycket ihop genom åren. Vi bodde på varsin sida om en allmänning, och på vintern skottade vi en stig mellan våra hus för att slippa gå gatan runt. Det var dit jag gick när jag var ledsen för något. Vi pratade timmavis i telefonen, vi snackade killar, vi sov över hos varandra, vi gick på disco och åkte på den första föräldralösa semestern ihop. Men W var ett år yngre än mig, så vi gick inte i samma klass. Därför hade vi båda även bästisar i våra klasser, parallellt på nåt vis.
På högstadiet var jag mest med C. Hon var rakryggad och modig och rolig. Hon skaffade en foderhund från Statens Hundskola, fina svarta Pierina, och vi gjorde inte annat än hundpromenerade hela kvällarna och tränade dressyr och lydnad. Jag lånade diverse hundar av människor i grannskapet som inte hade tid att vara ute med sina så mycket, och hängde på. (C jobbar idag med hunduppfödning och utbildning av ledarhundar, så det intresset höll milt sagt i sig.)
På gymnasiet fick jag en hel bukett nya fina vänner! Vi var ett helt gäng tjejer i min klass som umgicks massor och de flesta av oss har åtminstone stötvis kontakt fortfarande idag. (Med Facebook blir allt sådant lite lättare dessutom.) Från min skola (men från andra klasser och kretsar) kom A, L, S och M. Från Ullånger kom R (eller U om vi ska vara korrekta). Från Kramfors kom M, L och M. Åh en så underbar tid! Det var killar och discon och hemmamys med husrädda gänget. Vi grät sanna tårar på studenten, för det kändes så sorgligt att splittras. Vem jag stått närmast har varierat lite genom åren, men idag är det nog M och A som jag håller bäst kontakt med. Fast inte så bra som jag vill - M har haft en jättetuff sommar och höst och jag hade ingen aning. Skäms på mig.
När jag jobbade på ICA lärde jag känna flera vänner. Den som kom mig allra närmast var mysiga M. Vi var lika även till utseendet och kunderna blandade ihop oss hej vilt - till och med hennes mamma har sett fel en gång! Hos henne och T har jag tillbringat många timmar. Vi lagade tacos ihop, åkte på utflykter och pratade om livet. Hon är en sådan som finns där. Hos M var jag när pappa berättade att mamma fått cancer, och M kom och hjälpte mig tömma lägenheten när mamma dött. Vi har delat vardag, åkt på semestrar ihop och hälsat på varandra när vi bott i olika landsändar. Hon är en sådan där alldeles särskild person som alltid är jätteviktig och nära mitt hjärta, även fast vi just nu måste skärpa upp oss en smula efter en tid när vi setts ganska lite.
Jag flyttade till Gävle när jag var 26, och kom via nollningen och högskolan direkt in i en varm våg av gemenskap! Där fick jag vänner som jag aldrig vill tappa. Många fina själar fanns där, men i järngänget var vi väl fem: Underbara, fantastiska M, med katterna, handlingskraften, klokskapen och den välkomnande känslan. En systersjäl i det nya. Utan henne hade inte de senaste femton åren varit alls de samma! Vi har delat massor av vanliga dagar, men också härliga semestrar och utfärder som jag tänker tillbaka på med stor glädje. Sprudlande, energirika och omtänksamma S och hennes fina, lugna, mysiga A som alltid tar sig tid - dem har jag hängt hos sååå mycket och gjort så mycket kul med. Och givetvis fine, snälle, pålitlige S som dåförtiden bodde mitt över gatan, bara ett stenkast bort. Vilket gäng, vilken tid. Och de finns här än idag.
Jag är så otroligt, otroligt lyckligt lottad. Vilken skatt.
Jag hade kunnat skriva en hel uppsats om alla kände jag. Vilket flow!
Och det här är bara ett urval. Det finns så många fler viktiga, omtyckta.
När jag just hade flyttat hemifrån, hade jag en kylskåpsmagnet hemma.
"Vännerna är familjen du själv väljer", stod det på den.
Jag har valt världens bästa familj. Tack för att ni valt mig!
Jag älskar er, allesammans. Kärlek till er.
/Jenny
Det här är väl inte rättvist!
Jaha, men toppen. Efter en hel veckas smärtsam och besvärlig nackspärr som inte ens hunnit försvinna helt, så börjar vi om. AJAJAJ. Vaknade 06.30 av att det gjorde tokont och kunde knappt röra mig. Skrutt också!
Har envisats med att slumra vidare ganska länge, men särskilt bra gick det ju inte. Sitter nu med SM i sjal lindad runt nacken. Blä. Känner mig rejält handikappad.
Undra om jag bara ligger fel på fredagsnätterna? Men tant börjar undra om det kanske drar lite för mycket från skrubben på min sida av sängen, när det blir lite kallare ute?
/Jenny
En lördag är passerad
Dansavslutning först. En hel klunga vackra små prinsessor som tassar omkring och kollar in dansfrökens moves. Bedårande!
Stolt danstjej.
"Jag är en super-super-hjälte..." - snabb som ett litet sudd dansar hon förbi.
Sedan släppte pappan och Frida av mig på stan. De åkte hem och käkade lördagsgodis och lagade god kyckling, medan jag började planera julklappar (köpte min första!). Jag köpte två nya adventsljusstakar också. En av de vi har gick och dog i veckan. Jag har länge velat handla nya, de vi hade innan har jag haft i 20 år! Jag köpte dem när jag flyttade hemifrån och de har fått hänga med tills nu. Tyvärr är de som man vill ha ju galet dyra, dessa var ett bra budgetaltenativ.
Frida har velat ha en egen gran på sitt rum också. "En låtsasgran mamma, så jag inte får barr i tårna. Och en liten, så att jag kan sätta upp stjärnan själv!" Sagt och köpt. Vi har piffat den idag. Hon är nöjd!
Favvokulan - och nu har vi glitter ööööverallt.
Godnatt!
/Jenny
Jag har hört att sillar packas tätt
...och i så fall var jag och Frida sillar ikväll. I gott sällskap med mååååånga andra.
Frida har namnsdag på ett av sina andranamn idag. Jag fick ett infall och ville sätta lite guldkant på den. Först fick hon ett litet paket i hennes postlåda i morse (en minipysselbok). Sedan gjorde jag presentinköp på stan på eftermiddagen (en liten minigran till hennes rum, som hon hett önskat sig). Och så drog vi en sväng till Valbo köpcentrum på kvällen för att se Eric Saade minsann!
Det var helt sinnessjukt trångt där. Klämvarning. Men jag lyckades lassa upp Frida på en klädställning, så hon såg jättebra fast rakt från sidan istället för framifrån. Hon blev alldeles prillig när Saade kom upp på schen, sjöng med i hela Popular och ropade hans namn när det var mellansnack. Efteråt kom stora krokodiltårar när jag sa att vi inte skulle köpa skiva och köa för autograf, men det kirrades sedan av lite käk som gav bättre energinivåer. Fast först hade hon en liten meltdown över att han inte hade SETT just henne, också. Gulle!
Hoppas ni ska göra nåt kul och mysigt i helgen, därute.
Själv ska jag på barndansavslutning i stor stil imorgon, och hem till vänner på julgodisfix och glögg på söndag. De inslagen är jag mycket nöjd med. De känns finemang.
Jag är klart mindre nöjd med det faktum att jag också ska kissa i en bytta hela söndagen, för att sedan vanka iväg till hälsocentralen på måndag med ett helt dygns pink i en dunk. Fräääscht. Men det var ju det här med de förhöjda njurfunktionsvärdena, det känns ju viktigt att kolla upp. Jag hade bara inte väntat mig att behöva göra det såhär, haha! Men de ska ta fler blodprover också. Frågan är om jag då bör GLÄDJAS åt det? Märkligt.
Ha det bra!
/Jenny
Del 2: Berätta om staden som du bor i
Jag valde Gävle. Jag hamnade inte bara här, eller blev kvar. Jag valde.
Först när jag sökte högskoleutbildning och satte Gävle som mitt första-val.
Sedan när jag ville stanna här efter studierna, sökte jobb och fick det.
För mig är Gävle alldeles utomordentligt bra. Det är lagom stort - man kan cykla överallt men utbudet är ändå brett och allsidigt inom de flesta områden. Gävle har helt okej shopping och ett rikt kulturliv. Stan ligger så bra till; nära Stockholm (sisådär 20 mil) där massor med släkt och vänner bor, men också nära "hem" till där jag är uppväxt (30 mil). Det är bara en kort tågresa till Arlanda, om man ska flyga och fara. Kringområdet är toppen och har massor att ge, Boulognern är en pärla. Och så bränner folk ned världens ståtligaste halmbock här då och då - senast inatt.
Havet finns nära, vilket känns skönt för mig som fått för mig att bo i djupt inland skulle kännas lite... instängt. Fast jag har ju faktiskt inte provat. Men min själ gillar havet! Min själ gillar också alla fantastiska vänner Gävle gett mig. Framför allt studietiden serverade vänner jag aldrig vill bli av med.
Jag minns faktiskt precis första gången jag kände att "Ah, nu är jag verkligen HEMMA här!". Jag hade bott i Gävle i fem år. Mina första två egna arenor där hade försvunnit - jag hade avslutat högskolestudierna och KY-utbildningsstudierna. I de världarna var jag hemma sedan länge, men nu var de i uppluckring. Tillfälliga Gävlebor skingrades, andra stannade - men det skulle aldrig mer bli sig likt.
Hur som helst. Den här sommardagen kom jag hem till Gävle efter att ha varit på semester. Det var gatufest i stan. Jag gick ned ensam till centrum och inom en timme hade jag hejat på fem personer, de flesta icke studierelaterade. Då kände jag mig plötsligt väldigt hemma. Trygg, tillhörig, sedd. Ni förstår, är man uppväxt på en ort med ett par tusen personer är man van vid att känna de flesta och heja på alla, typ. Vissa hatar det, men andra passar det för. Jag är en av dem.
Numera är Gävle också min dotters stad. Staden hon kommer att ha som sin, nån slags bas som hon kommer att ha inom sig hela livet. Hennes farmors och farfars stad. Steden som det kommer att kännas nostalgiskt att tänka på, när hon gått vidare nån annanstans.
Det finns säkert en oerhörd mängd fler alldeles utmärkta platser att bo på, men jag längtar inte bort. Jag undrar inte särskilt ofta över hur det vore. Jag har ju valt.
/Jenny
Del 1: Berätta om dig själv
Berätta om dig själv. Då ska vi se...
Jag är oftast en anska glad person men har ett rörligt temperament - tur att åskskurarna passerar snabbt. Jag gör mitt bästa för att fokusera på det positiva. Jag har på tok för dålig karaktär, men mycket god förmåga att njuta av livet! Jag väger alldeles för mycket och tränar för lite. Jag följer en massa TV-serier och tycker att play-kanalerna är en utomordentlig uppfinning. Min favvomat och tacos och sushi. Jag är nattuggla och gillar inte bli avfärdad och vara utanför.
Jag hänger mycket på Facebook och vid datorn över huvud taget. Jag är totaltorsk på att spela wordfeud. Jag gillar att simma, och när jag inte är så lat som nu gillar jag bland annat boxercise, poweryoga och afrikansk dans också. Jag har astma, och just nu en vätskefylld cysta som spökar på min hals. Att träffa mina vänner ger mig alltid energi och det borde jag göra mycket oftare. Jag har så många fina människor omkring mig och det uppskattar jag verkligen!
Jag älskar att skriva. Drömmen är och har alltid varit att skriva en bok någon dag! Jag har en obotlig dragning till böcker, fråga bara alla stackare som bar flyttkartonger... Samma sak gäller kort, presentinslagningsprylar, vackra papper och fina pennor. Jag gillar saker med mysfaktor - att gå på bio, fika eller käka ute, göra utflykter, gå på kulturella grejor, ta ett bad i stearinljusens sken eller resa någonstans. Jag tycker mycket om att fotografera.
Det är nu drygt åtta år sedan jag och min sambo blev tillsammans på en trettioårsfest ute i skogen och kramades framför brasan. Vi flyttade i somras från vår stora tvåa med makalösa fönster i centrala stan, och bor nu i ett bostadsrättsradhus i sydvästra Gävle. Jag är stolt mamma till fantastiska Frida, som är född i februari 2007 och är navet i mitt liv. Jag kommer från vackra Ångermanland från början, men har varit Gävlebo sedan 1996 då jag flyttade hit för att plugga på högskolan - och nu jobbar jag där.
Ja. Det får räcka för den här gången. Bäst att spara några ord till kommande "luckor"!
/Jenny
En personlig berättar-julkalender
Jisses. Okej, jag försöker hänga på. Det här är alla teman:
/Jenny
