Översvämmat hjärta
I morse fick jag väcka Frida. Hon var trött, men till slut fick jag liv i henne. Hon sträckte på sig som en liten katt och mumlade grötigt:
- Vart ska du då, mamma?
- Till jobbet, såklart. Jag är ju frisk nu, vet du.
Då klippte hon plötsligt till med ögonen, rusade håret ur ögonen och försökte sätta sig upp:
- Mamma, får man PUSSA dig idag?!
- Jajjamen, det får man.
- Jaaa, äntligen!
De orden gick såklart rätt in i hjärtat på en myslängtande mamma! Sedan rasslade hon plötsligt snabbt och vigt över från sin säng till våran och flög i min famn, medan hon trutade med sin lilla sötmun och pussade mig över hela ansiktet.
Bästa tänkbara start på dagen. KÄRLEK.
/Jenny
- Vart ska du då, mamma?
- Till jobbet, såklart. Jag är ju frisk nu, vet du.
Då klippte hon plötsligt till med ögonen, rusade håret ur ögonen och försökte sätta sig upp:
- Mamma, får man PUSSA dig idag?!
- Jajjamen, det får man.
- Jaaa, äntligen!
De orden gick såklart rätt in i hjärtat på en myslängtande mamma! Sedan rasslade hon plötsligt snabbt och vigt över från sin säng till våran och flög i min famn, medan hon trutade med sin lilla sötmun och pussade mig över hela ansiktet.
Bästa tänkbara start på dagen. KÄRLEK.
/Jenny
Historien om en dockskåpsfamilj
När vi plockade fram de gamla dockskåpsmöblerna, hittade jag något fantastiskt.
Ramarna för alla de utsvävande dockskåpsfantasierna finns delvis dokumenterade i världens skönaste anteckningsbok. Jag hade skrivit ned vad alla dockorna heter, hur gamla de är, deras särdrag och intressen och humör! Ofantligt noggrannt, då och då ändrat och justerat efter nya idéer.
Det är så sjukt söt och roande läsning, som säger en del om min bild av världen på något sätt. Om hur tankarna gick, var impulserna kom ifrån, utifrån vad jag hittade på. Om hur jag ville ordna saker. Det säger en del om mig. Då.
(Och för er som inte finner NÅT som helst nöje eller mening med detta inlägg - jag förstår er. Absolut. Gå och drick lite kaffe eller så och lämna detta dravel därhän... Jag kunde bara inte låta bli.)
Jag fascineras av all viktfixering - jag var tunn som en pinne hela skoltiden och hade inte minsta viktproblem (då...). Är oerhört road av hur jag beskrivit allas humör. Ler åt deras hobbys - naturligtvis gillar mamman sömnad och kurser, haha, just det är visst direkt från verkligheten minsann. Men motorer och snickra för pappan? Eeeeh... Könsroller much?!
Från början hette familjen Doell, det syns att jag suddat och ändrat. Varför? Var kom Doell ifrån? Och varför ändrade jag till det mycket vanligare Larsson? Och VARFÖR alla dessa citationstecken?? Jisses.
Jag vill klappa lite på mitt lilla jag, när jag läser i den här boken.
Ge mig själv en kram.
/Jenny
Ramarna för alla de utsvävande dockskåpsfantasierna finns delvis dokumenterade i världens skönaste anteckningsbok. Jag hade skrivit ned vad alla dockorna heter, hur gamla de är, deras särdrag och intressen och humör! Ofantligt noggrannt, då och då ändrat och justerat efter nya idéer.
Det är så sjukt söt och roande läsning, som säger en del om min bild av världen på något sätt. Om hur tankarna gick, var impulserna kom ifrån, utifrån vad jag hittade på. Om hur jag ville ordna saker. Det säger en del om mig. Då.
(Och för er som inte finner NÅT som helst nöje eller mening med detta inlägg - jag förstår er. Absolut. Gå och drick lite kaffe eller så och lämna detta dravel därhän... Jag kunde bara inte låta bli.)
Mamman i familjen - normal vikt, naturlig och trevlig, haha!
Pappan, en övergödd skrytpelle?! Storasyrrans kille gillar kortspel och frimärken...
Jag fascineras av all viktfixering - jag var tunn som en pinne hela skoltiden och hade inte minsta viktproblem (då...). Är oerhört road av hur jag beskrivit allas humör. Ler åt deras hobbys - naturligtvis gillar mamman sömnad och kurser, haha, just det är visst direkt från verkligheten minsann. Men motorer och snickra för pappan? Eeeeh... Könsroller much?!
Från början hette familjen Doell, det syns att jag suddat och ändrat. Varför? Var kom Doell ifrån? Och varför ändrade jag till det mycket vanligare Larsson? Och VARFÖR alla dessa citationstecken?? Jisses.
Äldsta dottern är bara 12 år yngre än mamman... Gulligt. Och har tydligen ett
snäsigt morgonhumör! Mormorn är "snärt" - jag antar att jag menade "smärt".
Storasystern Jessica Jeanette verkar jag har vurmat om mest. Bra humör hela dan.
Och gillar ridning och läsning. En djurskötare på zoo, fatta! Med ljust fint hår, haha!
Tvilingarna Anna och Annica. Den ena gnällig, den andra envis - lika men olika.
Lillasystern - också envis. Och en GIRAFF?! Men en barnvänlig sådan, så skönt, haha.
Jag vill klappa lite på mitt lilla jag, när jag läser i den här boken.
Ge mig själv en kram.
/Jenny
Nostalgitripp
På eftermiddagskvisten igår - efter att lite mat och dryck gjort susen - fick jag en knippe krafter. Jag tog mig tid (och ork) att plocka fram några saker till Frida, leksaker från min barndom som vi "fyndade" i mitt förråd uppe hos min faster härom helgen. Sådant jag tog rätt på när barndomshemmet såldes och tömdes, men som hon var för liten för då.
Värsta nostalgitrippen!
Jag har bland annat plockat fram några favvo-ungdomsböcker och en John Blund-handdocka. Redan härom dagen tog vi fram alla gamla dockskåpsmöbler och dockskåpsdockor som fanns kvar från när jag och mamma var små. Frida var alldeles överförtjust och har det mest övermöblerade dockskåpet i nedre norrland numera, haha!
En av de roligaste sakerna att ta fram var min gamla monchichi. Den har en liten säng som jag gjort i slöjden, med quiltat täcke och madrass och kudde som mamma sytt. Och kläder! Mamma har virkat mössa och kofta, sytt kjolar och byxor. Hon var så oerhört duktig på sådant. Ville, orkade och kunde.
Frida blev MYCKET nöjd när hon upptäckte sin nya lilla kompis:
- Mamma, kom och titta, jag är ÖVERLYCKLIG! Jag har tagit på henne kläder, kolla, vad fin hon blev!
Efter det, gick vi igenom ett ännu större nostalginystan. Barbiekassen. I en nästan sönderfallen, otroligt lortig blå-och-vit-randig tygkasse (min gamla dagiskasse - sjukt mycket nostagi bara i det!) fanns mina barbiegrejor. Hästar, dockor (inte många alls, visade det sig) och mängder av kläder. Även här fanns många, många hemsydda plagg. Små brallor och förkläden och stickade tröjor. Några mössor, en skjorta, en väska. Mammas närvaro var så stor i innehållet i den där väskan, att jag blev alldeles matt. Och rörd.
-- Åh mamma, vad jag har tänkt på dig idag. Om du ändå fått finnas här för Frida! Om du fått ge all den där tiden, all kunskapen, allt pyssel. Om du kunde ha fått din portion av all kärlek som sprudlar ur den här ungen. En sådan förlust för både dig och henne, att ni missade varandra. Men så himla fint att du finns här genom allt du gjort, som jag kan lämna över och visa för henne. Jag får hjärtknip för varje liten söm, varje liten noga isydd miniknapp, varje liten tröja av tyg som återvunnits från nån av mina gamla examenskjolar från lågstadiet. Kärlek! --
Tur att det fanns konstiga baddräkter i nylon och galna sjuttiotalsoveraller i gult blankt tyg med groteskt utsvängda byxben och annat knäppt, som man kunde skratta ihjäl sig åt mellan varven! Jag fick minsann ta mig en liten strykstund på kvällen - små kläder som legat knögglade i 30 år blir liksom inte så kul att leka med annars...
Frida blev helt inne i det och ville inte lägga sig:
- Men mamma, jag har ju inte lekt klaaaart, de ska ju rida till stranden på en utflykt och allting!
Historiens vingslag. Jag minns såväl hur underbara och roliga jag tyckte att de där fantasivärldarna var. Allt kunde ju hända! Frida är världsbäst på egen fantasilek, det är fantastiskt att betrakta henne och lyssna när hon är helt fokuserad och pratar på oavbrutet.
By the way; när man plötsligt kommer sig för med att plocka lite hemma, vet man att man håller på att friskna till. Hurra! Jag har dock en sista hemmadag idag, eftersom jag inte vill smitta nån och behöver komma ikapp med krafterna. Faktiskt är jag rätt snörvlig och trött idag med, känner mig på väg att bli förkyld... Eller så är det bara vårallergierna som börjar spöka.
/Jenny
Värsta nostalgitrippen!
Jag har bland annat plockat fram några favvo-ungdomsböcker och en John Blund-handdocka. Redan härom dagen tog vi fram alla gamla dockskåpsmöbler och dockskåpsdockor som fanns kvar från när jag och mamma var små. Frida var alldeles överförtjust och har det mest övermöblerade dockskåpet i nedre norrland numera, haha!
En av de roligaste sakerna att ta fram var min gamla monchichi. Den har en liten säng som jag gjort i slöjden, med quiltat täcke och madrass och kudde som mamma sytt. Och kläder! Mamma har virkat mössa och kofta, sytt kjolar och byxor. Hon var så oerhört duktig på sådant. Ville, orkade och kunde.
En ganska välbevarad gammal dam. Minst 30 bast, 35 kanske!
Frida blev MYCKET nöjd när hon upptäckte sin nya lilla kompis:
- Mamma, kom och titta, jag är ÖVERLYCKLIG! Jag har tagit på henne kläder, kolla, vad fin hon blev!
Efter det, gick vi igenom ett ännu större nostalginystan. Barbiekassen. I en nästan sönderfallen, otroligt lortig blå-och-vit-randig tygkasse (min gamla dagiskasse - sjukt mycket nostagi bara i det!) fanns mina barbiegrejor. Hästar, dockor (inte många alls, visade det sig) och mängder av kläder. Även här fanns många, många hemsydda plagg. Små brallor och förkläden och stickade tröjor. Några mössor, en skjorta, en väska. Mammas närvaro var så stor i innehållet i den där väskan, att jag blev alldeles matt. Och rörd.
-- Åh mamma, vad jag har tänkt på dig idag. Om du ändå fått finnas här för Frida! Om du fått ge all den där tiden, all kunskapen, allt pyssel. Om du kunde ha fått din portion av all kärlek som sprudlar ur den här ungen. En sådan förlust för både dig och henne, att ni missade varandra. Men så himla fint att du finns här genom allt du gjort, som jag kan lämna över och visa för henne. Jag får hjärtknip för varje liten söm, varje liten noga isydd miniknapp, varje liten tröja av tyg som återvunnits från nån av mina gamla examenskjolar från lågstadiet. Kärlek! --
Tur att det fanns konstiga baddräkter i nylon och galna sjuttiotalsoveraller i gult blankt tyg med groteskt utsvängda byxben och annat knäppt, som man kunde skratta ihjäl sig åt mellan varven! Jag fick minsann ta mig en liten strykstund på kvällen - små kläder som legat knögglade i 30 år blir liksom inte så kul att leka med annars...
Frida blev helt inne i det och ville inte lägga sig:
- Men mamma, jag har ju inte lekt klaaaart, de ska ju rida till stranden på en utflykt och allting!
Historiens vingslag. Jag minns såväl hur underbara och roliga jag tyckte att de där fantasivärldarna var. Allt kunde ju hända! Frida är världsbäst på egen fantasilek, det är fantastiskt att betrakta henne och lyssna när hon är helt fokuserad och pratar på oavbrutet.
By the way; när man plötsligt kommer sig för med att plocka lite hemma, vet man att man håller på att friskna till. Hurra! Jag har dock en sista hemmadag idag, eftersom jag inte vill smitta nån och behöver komma ikapp med krafterna. Faktiskt är jag rätt snörvlig och trött idag med, känner mig på väg att bli förkyld... Eller så är det bara vårallergierna som börjar spöka.
/Jenny
God morgon
Jag skippade väckarklocka idag, eftersom jag skulle vara hemma sjuk och Frida skulle börja klockan nio. Skönare att vakna av oss själva, tänkte jag. Ingen risk för att bli sena, eftersom jag bara skulle hoppa i mysbrallorna och dra helt utan piffning.
Jojo.
Frida vaknade klockan 08.50. Snopet! Men SKÖNT! En dagistid är ju inte skriven i sten, som tur är. Vi rasslade igång och var på plats bara en halvtimme senare, minsann. Men först hann vi faktiskt ha en liten uppvakningsstund i sängen. Frida behövde nog det, för trots att hon sovit så länge startade hon dagen med meningen:
- Men NU är det det väl inte morgon, jag är ju helt trött och det är ju mörkt ju!
(Yes, tack klockomställningen och de mörka lakan jag satt upp extra för fönstret!)
Sedan sa hon:
- Mamma, jag har drömt så härliga drömmar, vill du höra?
Och så fick jag veta att hon "och M och S och E och förresten alla barnen" på förskoleavdelningen hade flyttat till ett nytt hus inatt där det fanns en massa leksaker. Den andra drömmen hon berättade har jag retligt nog glömt, men det var något mysigt.
Jag tycker det är fantastiskt att hon ofta säger att hon drömt skönt - och så är det kompisarna hon berättar om först. Hon trivs och hon tycker om sin omvärld, det är underbart för ett mammahjärta!
/Jenny
Välkommen matlust
Jag är faktiskt någorlunda hungrig idag! Halleluja.
Men jag är fortfarande trött, matt i kroppen och svajig i skallen - behöver fylla på med lite energi skulle jag gissa. Är faktiskt snuvig och astma-tät också, men DET ignorerar jag i stort sett. Nu får det räcka.
/Jenny
Men jag är fortfarande trött, matt i kroppen och svajig i skallen - behöver fylla på med lite energi skulle jag gissa. Är faktiskt snuvig och astma-tät också, men DET ignorerar jag i stort sett. Nu får det räcka.
/Jenny
Det värsta med magsjuka
Det värsta med att vara magsjuk är inte att kräkas, trots att jag AVSKYR det. Det värsta är inte att vara dålig i magen. Det värsta är inte att känna sig som om man är brottarbakis i ett helt dygn eller mer. Det värsta är inte att ha ont i magen och vara knäsvag och matt och lite småfebrig. Det värsta är inte att städa toan själv för sjunde gången när man är slut som en våt fläck, för att man inte vill att nån annan ska riskera att smittas.
Nej. Allt det är definitivt eländigt, men det är ändå inte det värsta.
Det värsta med att vara magsjuk, det är att jag inte får vara nära mina kära. Jag längtar ihjäl mig efter att få pussa på och gosa med Frida! Men det är ett dygn kvar när jag måste fortsätta hålla mig undan, när hon kommer och vill krypa upp hos mig.
Skulle hon blir stor och flytta hemifrån en dag sa ni?!
Hjälpe mig.
/Jenny
Nej. Allt det är definitivt eländigt, men det är ändå inte det värsta.
Det värsta med att vara magsjuk, det är att jag inte får vara nära mina kära. Jag längtar ihjäl mig efter att få pussa på och gosa med Frida! Men det är ett dygn kvar när jag måste fortsätta hålla mig undan, när hon kommer och vill krypa upp hos mig.
Skulle hon blir stor och flytta hemifrån en dag sa ni?!
Hjälpe mig.
/Jenny
Jag KAN tydligen äta långsammare...
...det trodde jag aldrig! Ingen annan som känner mig heller, skulle jag gissa. Jag (och Frida, förvisso) äter typ långsammast i Sverge redan. Jag äter alltså sjukt sakta.
Men idag har jag slagit alla rekord.
Jag fick ned en tallrik fil och två mackor till frukost där vid tvåsnåret. Låååångsamt. Jag hann lagom peta i mig det på de två timmar som var kvar tills det var dags att hämta Frida på förskolan! Jag skojar inte.
Senare åt jag lite potatis och avokado och miniminilite kött - snacka om otacksam middagsgäst efter att sambon kockat finmiddag på en måndag. Och det gick såklart låååååångsamt. Det tog väl ett par timmar att få i sig typ 1/3 av en normal middagsportion.
Jag har tydligen mina egna orsaker till att vara hemma 48 timmar efter en magsjuka, haha. Jag har ju inte en chans att hinna ju inte jobba när all tid går åt till att äta! Och jag kan inte på minsta vis ens tänka mig att ta på mig vanliga brallor ännu, inga jeans som sitter åt i midjan tack. Lösa, halvstora mysbyxor is the shit just nu.
Håller tummarna för en lite mer normal känsla imorgon.
Men allt verkar stanna i magen idag. Hoppas jag.
Och ingen annan här är sjuk. (Än i alla fall, peppar peppar...)
Och jag har ett kul liv tydligen, eftersom jag på tre dagar i karantän missar tre roliga saker. En härlig (försenad) födelsedagsuppvaktning igår av/med mina bästaste, en biodejt idag med en "förskolemamma" som jag sett fram emot att träffa mera och en intressant föreläsning imorgon om mindfullness som jag skulle få gå på genom jobbet. Det är lätt att fokusera på vardagsslitet i vanliga fall, jag har tydigen roligare och mer på gång än jag tror.
Fokus på det positiva. Godnatt!
/Jenny
Men idag har jag slagit alla rekord.
Jag fick ned en tallrik fil och två mackor till frukost där vid tvåsnåret. Låååångsamt. Jag hann lagom peta i mig det på de två timmar som var kvar tills det var dags att hämta Frida på förskolan! Jag skojar inte.
Senare åt jag lite potatis och avokado och miniminilite kött - snacka om otacksam middagsgäst efter att sambon kockat finmiddag på en måndag. Och det gick såklart låååååångsamt. Det tog väl ett par timmar att få i sig typ 1/3 av en normal middagsportion.
Jag har tydligen mina egna orsaker till att vara hemma 48 timmar efter en magsjuka, haha. Jag har ju inte en chans att hinna ju inte jobba när all tid går åt till att äta! Och jag kan inte på minsta vis ens tänka mig att ta på mig vanliga brallor ännu, inga jeans som sitter åt i midjan tack. Lösa, halvstora mysbyxor is the shit just nu.
Håller tummarna för en lite mer normal känsla imorgon.
Men allt verkar stanna i magen idag. Hoppas jag.
Och ingen annan här är sjuk. (Än i alla fall, peppar peppar...)
Och jag har ett kul liv tydligen, eftersom jag på tre dagar i karantän missar tre roliga saker. En härlig (försenad) födelsedagsuppvaktning igår av/med mina bästaste, en biodejt idag med en "förskolemamma" som jag sett fram emot att träffa mera och en intressant föreläsning imorgon om mindfullness som jag skulle få gå på genom jobbet. Det är lätt att fokusera på vardagsslitet i vanliga fall, jag har tydigen roligare och mer på gång än jag tror.
Fokus på det positiva. Godnatt!
/Jenny
Lite nervöst
Kort efter att jag skrivit mitt inlägg här igår kväll, fick jag rusa på toa och utan tvekan konstatera att de värsta symptomen tydligen INTE var över ännu - detaljer överflödiga. Urk.
Sedan dess har jag dock fått sova i tolv-tretton timmar med kortare avbrott. Antagligen grymt välbehövligt! Vid lunchtid klev jag äntligen upp och förflyttade mig till soffan på rätt darriga ben. Man får ingen plusenergi av magsjuka precis! Istället får man gräsligt ont i rygg och nacke av att ligga så mycket, let me tell you. Är stel som en pinne.
Nu ska jag försöka käka frukost, efter att ha gruvat mig i två timmar.
Riktigt pirrigt - måtte det hålla denna gång.
(Och JA. Är det dagens första mål kallas det frukost, även om klockan är 14...)
/Jenny
Sedan dess har jag dock fått sova i tolv-tretton timmar med kortare avbrott. Antagligen grymt välbehövligt! Vid lunchtid klev jag äntligen upp och förflyttade mig till soffan på rätt darriga ben. Man får ingen plusenergi av magsjuka precis! Istället får man gräsligt ont i rygg och nacke av att ligga så mycket, let me tell you. Är stel som en pinne.
Nu ska jag försöka käka frukost, efter att ha gruvat mig i två timmar.
Riktigt pirrigt - måtte det hålla denna gång.
(Och JA. Är det dagens första mål kallas det frukost, även om klockan är 14...)
/Jenny
Inte min kaxigaste dag det här
Jösses vad spak jag varit idag. Jag är fortfarande inte vidare pigg, hu. Jag har börjat bli hungrig, men det tar en timme att peta i mig en halv macka och jag känner mig fortfarande osäker på om jag får behålla den. Magen mullrar som ett reaplan.
Hoppas få sova gott nu.
Hoppas på en mycket bättre dag imorrn.
Och inte minst - att ingen annan drabbas.
/Jenny
Hoppas få sova gott nu.
Hoppas på en mycket bättre dag imorrn.
Och inte minst - att ingen annan drabbas.
/Jenny
Platt fall
Förbaskade skiiiit.
Jag avskyr att kräkas. Och är det nån gång jag VERKLIGEN hatar att starta dagen med att kräkas, så är det när mina vänner ordnat ett överasknings-födelsedags-firande för mig.
Elände.
/Jenny
Jag avskyr att kräkas. Och är det nån gång jag VERKLIGEN hatar att starta dagen med att kräkas, så är det när mina vänner ordnat ett överasknings-födelsedags-firande för mig.
Elände.
/Jenny
Uppladdning
Imorgon ska jag iväg på överraskning. Det är en försenad 40-årspresent, som tydligen ska innehålla bland annat shopping, musik, nostalgi och vänner. Skojsigt!
Det har lämnats mystiska lappar i brevlådan, först en klipp-och-klistra-lapp med själva inbjudan och sedan en mer informativ som bl.a. meddelat att jag kommeer att hämtas kl 12 och ska ha med mig duschgrejor och ett festligt ombyte. Inbjudan/informationen är anonym än så länge, men jag har ju varit detektiv i ett tidigare liv eller nåt så jag har mina misstankar om både avsändare och delar av innehållet. Men kanske har jag helt fel - det vore rätt kul!
Hur som helst - jag känner mig rätt säker på att morgondagen kommer att bjuda på ett tillskott av positiv energi. Det ser jag verkligen fram emot, känns ytterligt välbehövligt!
Nu ska jag ställa fram klockor och natta - och hålla tummarna att jag INTE blir mer förkyld imorgon än jag känt mig idag. (Eller är det bara den rackarns snörvelframkallande våren som anlänt kanske?)
/Jenny
Det har lämnats mystiska lappar i brevlådan, först en klipp-och-klistra-lapp med själva inbjudan och sedan en mer informativ som bl.a. meddelat att jag kommeer att hämtas kl 12 och ska ha med mig duschgrejor och ett festligt ombyte. Inbjudan/informationen är anonym än så länge, men jag har ju varit detektiv i ett tidigare liv eller nåt så jag har mina misstankar om både avsändare och delar av innehållet. Men kanske har jag helt fel - det vore rätt kul!
Hur som helst - jag känner mig rätt säker på att morgondagen kommer att bjuda på ett tillskott av positiv energi. Det ser jag verkligen fram emot, känns ytterligt välbehövligt!
Nu ska jag ställa fram klockor och natta - och hålla tummarna att jag INTE blir mer förkyld imorgon än jag känt mig idag. (Eller är det bara den rackarns snörvelframkallande våren som anlänt kanske?)
/Jenny
Åh så olämpligt
Om man har tre omplåstringar på kroppen, är det onödigt dumt att vara överkänslig mot plåsterklister!
Idag har jag duschat ordentligt för första gången (utan märkliga balanskonster för att hålla mig torr på vissa fläckar) sedan jag gjorde mina små operationer. Jag har också tagit bort de yttre bandagen och bara behållt småtejparna över såren - av tvång, nästan.
Ja, jag var helt enkelt tvungen. För SHIT vad ont det gjorde idag, och det visade sig till minst hälften bero på reaktionen på klistret. På de illröda stackars hudytorna (till och med en BLÅSA hade jag fått under plåstret på halsen) sätter man inget nytt klister, det säger jag. Hu! På axeln och knävecket har jag dessutom fått klart osnygga blåningar runt såren.
Ömt och ont, men det går nog snart över. Gnället också, haha!
/Jenny
Idag har jag duschat ordentligt för första gången (utan märkliga balanskonster för att hålla mig torr på vissa fläckar) sedan jag gjorde mina små operationer. Jag har också tagit bort de yttre bandagen och bara behållt småtejparna över såren - av tvång, nästan.
Ja, jag var helt enkelt tvungen. För SHIT vad ont det gjorde idag, och det visade sig till minst hälften bero på reaktionen på klistret. På de illröda stackars hudytorna (till och med en BLÅSA hade jag fått under plåstret på halsen) sätter man inget nytt klister, det säger jag. Hu! På axeln och knävecket har jag dessutom fått klart osnygga blåningar runt såren.
Ömt och ont, men det går nog snart över. Gnället också, haha!
/Jenny
Lite häng
Här fredagsmyser vi för fullt.
Först gjorde jag och Frida hemma-pizza tillsammans till oss och pappan. Sedan städade vi undan underlandet - en vecka är noooog faktiskt - och plockade lite. Frida somnade på tok för sent (för andra dagen i rad), nöjd med både apelsinbåtar och ostkrokar i magen. Vi har vännen J här på besök ikväll och har snaskat lite snacks, kollat Let´s Dance och pratat en massa. Nånstans däremellan har jag lyckats hänga två maskiner tvätt också, haha. Grabbarna har golfputtningstävlat och nu ska vi spela Plump tydligen.
Behagfull kväll - med undantag för stela operationssår. Men det är ju övergående.
/Jenny
Först gjorde jag och Frida hemma-pizza tillsammans till oss och pappan. Sedan städade vi undan underlandet - en vecka är noooog faktiskt - och plockade lite. Frida somnade på tok för sent (för andra dagen i rad), nöjd med både apelsinbåtar och ostkrokar i magen. Vi har vännen J här på besök ikväll och har snaskat lite snacks, kollat Let´s Dance och pratat en massa. Nånstans däremellan har jag lyckats hänga två maskiner tvätt också, haha. Grabbarna har golfputtningstävlat och nu ska vi spela Plump tydligen.
Behagfull kväll - med undantag för stela operationssår. Men det är ju övergående.
/Jenny
Ibland går det snabbt
Nu börjar såren från kirurgbesöket stelna och AJ, det är faktiskt inte särskilt skönt.
Efter att ha rört mig ute idag, konstaterade jag snabbt att det här med handväska på nyskuren högeraxel inte var att rekommendera. Särskilt inte med tanke på att ärret riskerar att bli fult. Jag provade att gå med väskan på vänster axel, men JÖSSES vad svårt det var. Nån som vet om vänsteraxlar är extra sluttande, eller?! Haha!
Vad göra?
Jo, självklart köpa ny vårväska! Med långt axelband, så att vikten hamnar på rätt axel och väskan ändå på rätt sida. Fiiiint. Jag hade dock bara 40 minuter på mig på stan innan jag skulle vara hos frissan, så det gällde att vara snabb. TJOPP så hade jag slagit till på en Björn Borg-väska i en trevligt rymlig modell som passar för storkånkare som mig (fast i ljusa färgen taupe).
Hoppla, där överraskade jag mig själv. Najs.
Efter att ha sökt väska en stund, höll jag på att frysa röven av mig. Snacka om blåst ute idag! Jag frös, inte konstigt eftersom gick runt med en tunn gammal skruttjacka som både var trasig och lite för trång. Lätt klaustrofobisk att ha igendragen. Så kan man ju inte ha det!
Vad göra?
Med 15 minuter kvar till frisörtiden, svepte jag in en sväng på Åhléns, hittade en enkel bommullsjacka OCH en 20-procentskupong i plånboken. TJOPP så hade jag köpt mig en enkel svart vårjacka! Billig nog att komplettera med ytterligare en jacka som är mer genomtänkt, ifall nån sån dyker upp framöver.
Jaha - återigen överraskade jag mig själv. Så trevligt!
Alltså: Ny väska, ny jacka. Cirka 35 minuters shopping.
Det KAN faktiskt vara rekord!
Hur gick husvisningen då, kanske nån petig detaljintresserad läsare undrar?
Mja. Sisådär. Skulle kunna bo där, skulle kunna låta bli. Inte kärlek vid första ögonkastet. Och framför allt, väldigt nära en rätt så trafikerad väg. Nääää... Det ska vi inte köpa.
Klippningen då?
Jo, fint. Jag är rödhårig igen, och lite mindre burriburr-vild. Men för de flesta ser jag nog bara ut som vanligt...
Nu sova, imorgon väntar en sitta-och-lyssna-förmiddag på jobbet!
God natt.
/Jenny
Efter att ha rört mig ute idag, konstaterade jag snabbt att det här med handväska på nyskuren högeraxel inte var att rekommendera. Särskilt inte med tanke på att ärret riskerar att bli fult. Jag provade att gå med väskan på vänster axel, men JÖSSES vad svårt det var. Nån som vet om vänsteraxlar är extra sluttande, eller?! Haha!
Vad göra?
Jo, självklart köpa ny vårväska! Med långt axelband, så att vikten hamnar på rätt axel och väskan ändå på rätt sida. Fiiiint. Jag hade dock bara 40 minuter på mig på stan innan jag skulle vara hos frissan, så det gällde att vara snabb. TJOPP så hade jag slagit till på en Björn Borg-väska i en trevligt rymlig modell som passar för storkånkare som mig (fast i ljusa färgen taupe).
Hoppla, där överraskade jag mig själv. Najs.
Efter att ha sökt väska en stund, höll jag på att frysa röven av mig. Snacka om blåst ute idag! Jag frös, inte konstigt eftersom gick runt med en tunn gammal skruttjacka som både var trasig och lite för trång. Lätt klaustrofobisk att ha igendragen. Så kan man ju inte ha det!
Vad göra?
Med 15 minuter kvar till frisörtiden, svepte jag in en sväng på Åhléns, hittade en enkel bommullsjacka OCH en 20-procentskupong i plånboken. TJOPP så hade jag köpt mig en enkel svart vårjacka! Billig nog att komplettera med ytterligare en jacka som är mer genomtänkt, ifall nån sån dyker upp framöver.
Jaha - återigen överraskade jag mig själv. Så trevligt!
Alltså: Ny väska, ny jacka. Cirka 35 minuters shopping.
Det KAN faktiskt vara rekord!
Hur gick husvisningen då, kanske nån petig detaljintresserad läsare undrar?
Mja. Sisådär. Skulle kunna bo där, skulle kunna låta bli. Inte kärlek vid första ögonkastet. Och framför allt, väldigt nära en rätt så trafikerad väg. Nääää... Det ska vi inte köpa.
Klippningen då?
Jo, fint. Jag är rödhårig igen, och lite mindre burriburr-vild. Men för de flesta ser jag nog bara ut som vanligt...
Nu sova, imorgon väntar en sitta-och-lyssna-förmiddag på jobbet!
God natt.
/Jenny
Fuskigt
Efter att vårat hus varit inslaget som ett paket i ett halvår på grund av en total fasadrenovering, börjar de nu ta bort plast och plock. Förvisso ska de väl fixa fasaden mot innergården nu, så än är det inte över. Men det känns skönt att vi kanske får det liiiite renare runt huset och i trappan snart, för att inte tala om att vi väl lär få utsikt genom vardagsrumsfönstren igen!
Fast säker kan man inte vara.
De tog nämligen bort plasten från byggnadsställningen längs hela huset för nån vecka sedan - UTOM för den lilla del som är vid vår port och våra fönster. Där fladdrar den fortfarande kvar, smattrandes som ett segel dagar som denna när det blåser duktigt mycket.
Regelrätt mobbning, är vad det är. Mobbning, säger jag!
/Jenny
Fast säker kan man inte vara.
De tog nämligen bort plasten från byggnadsställningen längs hela huset för nån vecka sedan - UTOM för den lilla del som är vid vår port och våra fönster. Där fladdrar den fortfarande kvar, smattrandes som ett segel dagar som denna när det blåser duktigt mycket.
Regelrätt mobbning, är vad det är. Mobbning, säger jag!
/Jenny
Sydd och tråcklad
Vilken start på dagen! En främmande man har kollat in min kropp, medan jag stod framför honom i bara underkläderna. Och han kollade noga.
Hmmm. Hade jag glömt att vi har byggnadsställning utanför fönstret?!
Nejdå. Jag är nyss hemkommen från Citykirurgen, där jag checkat upp mina födelsemärken. Jag var där för att plocka bort en fettknöl/senknuta i ena knävecket och ville att de skulle passa på att kika om jag hade några illvilliga födelsemärken någonstans.
Mamma hade ju malignt melanom (och dog av hjärntumörer som uppkom efter diverse återfall och spridning). För den sjukdomen finns en viss ärftlighetsfaktor, så jag har fått instruktioner om att vara lite extra uppmärksam och försiktig. Därför är jag försiktig med solen också.
Jag hade själv funderingar över några märken som ändrats, bland annat ett på axeln som dök upp efter att jag fått brännblåsor av Thailands starka sol på semestern 2001. Det tog han mycket riktigt bort och ska skicka på analys. Han var helt överens med mig om att det skulle bort, men trodde inte att det var någon fara med det (ännu). Håller tummarna hårt - har jag inte hört nåt om 3-4 veckor så är det inget.
Nu sitter jag här med en plåsterlapp bakpå axeln och en i nacken där han tog bort ett märke som brukar skavas av halsband. Jag har även värsta jättelindan runt knäet, eftersom såret där fettknuten satt var lite större och verkade blöda en del (och när bedövningen släpper blöder det mer tydligen). Jag känner mig som mammas hund, som alltid blev alldeles handikappad och tydligt störd när hon fick bandage på en tass.
En kort dusch är tillåten redan imorgon, men att bada måste jag avstå från i cirka tre veckor. No more simning på ytterligare ett tag, med andra ord... Stygnen ska tas om två veckor - och tydligen brukar det bli riktigt fula ärr på axeln. Läkaren rekommenderade att jag skulle tejpa såret flera månader framåt, för att minska risken för det.
Nu ska jag jobba, fast hemifrån. Det var planerat redan innan för att jag har fler tider att passa senare idag, men det känns faktiskt extra skönt att kunna mysbyx-hänga nu istället för att behöva stylta iväg till kontoret efter allt plåstrande.
Tjing!
/Jenny
Hmmm. Hade jag glömt att vi har byggnadsställning utanför fönstret?!
Nejdå. Jag är nyss hemkommen från Citykirurgen, där jag checkat upp mina födelsemärken. Jag var där för att plocka bort en fettknöl/senknuta i ena knävecket och ville att de skulle passa på att kika om jag hade några illvilliga födelsemärken någonstans.
Mamma hade ju malignt melanom (och dog av hjärntumörer som uppkom efter diverse återfall och spridning). För den sjukdomen finns en viss ärftlighetsfaktor, så jag har fått instruktioner om att vara lite extra uppmärksam och försiktig. Därför är jag försiktig med solen också.
Jag hade själv funderingar över några märken som ändrats, bland annat ett på axeln som dök upp efter att jag fått brännblåsor av Thailands starka sol på semestern 2001. Det tog han mycket riktigt bort och ska skicka på analys. Han var helt överens med mig om att det skulle bort, men trodde inte att det var någon fara med det (ännu). Håller tummarna hårt - har jag inte hört nåt om 3-4 veckor så är det inget.
Nu sitter jag här med en plåsterlapp bakpå axeln och en i nacken där han tog bort ett märke som brukar skavas av halsband. Jag har även värsta jättelindan runt knäet, eftersom såret där fettknuten satt var lite större och verkade blöda en del (och när bedövningen släpper blöder det mer tydligen). Jag känner mig som mammas hund, som alltid blev alldeles handikappad och tydligt störd när hon fick bandage på en tass.
En kort dusch är tillåten redan imorgon, men att bada måste jag avstå från i cirka tre veckor. No more simning på ytterligare ett tag, med andra ord... Stygnen ska tas om två veckor - och tydligen brukar det bli riktigt fula ärr på axeln. Läkaren rekommenderade att jag skulle tejpa såret flera månader framåt, för att minska risken för det.
Nu ska jag jobba, fast hemifrån. Det var planerat redan innan för att jag har fler tider att passa senare idag, men det känns faktiskt extra skönt att kunna mysbyx-hänga nu istället för att behöva stylta iväg till kontoret efter allt plåstrande.
Tjing!
/Jenny
Underligt underland
När jag kom hem i söndags kväll, låg det en filt på vardagsrumsgolvet. På den låg typ alla Fridas leksaker i diverse högar och indelningar av olika slag.
- Hej mamma! Jag leker Alice i underlandet!
Så hade Frida sagt till mig i telefonen, när hon ringde mig för fjortonde gången (nästan sant, faktiskt) och sa att hon längtade. Jojo, sicket underland! Det händer det allehanda spännande saker, tydligen. Nu har det blivit kompletterat med en pall med filt på, så att hon kan gömma sig i "kaninhålet" också.
För några månder sedan hade Fridas kompis I byggt ett liknande underland - den idén har tydligen legat och grott sedan dess i Fridas skalle. Och inte får jag packa undan det heller, leken liksom bara pågår och pågår så snart tillfälle ges. Jaha. Tur för ungen att hon inte har en mamma med total städnoja!
Så just nu har vi ett underland som blockerar typ den enda fria golvytan i vardagsrummet.
Och en golfputtingmatta sticker också fram i bild - det är pappans lekhörna, haha!
/Jenny
- Hej mamma! Jag leker Alice i underlandet!
Så hade Frida sagt till mig i telefonen, när hon ringde mig för fjortonde gången (nästan sant, faktiskt) och sa att hon längtade. Jojo, sicket underland! Det händer det allehanda spännande saker, tydligen. Nu har det blivit kompletterat med en pall med filt på, så att hon kan gömma sig i "kaninhålet" också.
Tittuuuuut där inne i "kaninhålet"!
För några månder sedan hade Fridas kompis I byggt ett liknande underland - den idén har tydligen legat och grott sedan dess i Fridas skalle. Och inte får jag packa undan det heller, leken liksom bara pågår och pågår så snart tillfälle ges. Jaha. Tur för ungen att hon inte har en mamma med total städnoja!
Så just nu har vi ett underland som blockerar typ den enda fria golvytan i vardagsrummet.
Och en golfputtingmatta sticker också fram i bild - det är pappans lekhörna, haha!
/Jenny
Dagens otacksammaste...
...är när man precis tvättat bilen, kör ut ur tvätthallen och inser att man ska köra runt med den i en stad där det är sju plusgrader eller nåt. Slask och plask AB. Tiden med ren bil (fem minuter, typ) startar fint med jättevattenpölen allan direkt utanför hallen.
Ett jädra sisyfosarbete, det där.
Fast att köra in i tvätthallen och knappa in en kod, kaaaaanske inte kan kallas arbete när jag tänker efter. Inte alls, faktiskt. Inget gnugg, inget gnäll! Får betala och se glad ut bara. Ofta, om det ska skvätta vidare såhär på vägarna, haha!
/Jenny
Allvarligt?! Hela vägen är en pöl. Jamenellerhur, lämpligt ställe. 2 km/tim igenom...
Ett jädra sisyfosarbete, det där.
Fast att köra in i tvätthallen och knappa in en kod, kaaaaanske inte kan kallas arbete när jag tänker efter. Inte alls, faktiskt. Inget gnugg, inget gnäll! Får betala och se glad ut bara. Ofta, om det ska skvätta vidare såhär på vägarna, haha!
/Jenny
Snigelsim
Ikväll har jag ÄNTLIGEN varit och simmat igen, efter ett lååååångt uppehåll. Det har varit förkylning och hosta och trötthet och för mycket jobb, men idag slog jag till och begav mig dit igen. Skönt!
Fast herregud vad segt och långsamt det gick... Den långa pausen och katt-allergi-astma-täthet från helgen ger ingen turbo direkt. 1800 meter småplask, liksom. Idag stod även 4 x 25 meter fjärilssim på schemat, som en del i 1800-meterspasset. Fjärilssim?? Undervisning önskas, tack! Försökte ett par gånger och det är ju ett bra sätt att drunka om man är ute efter det, hahaha!
/Jenny
Fast herregud vad segt och långsamt det gick... Den långa pausen och katt-allergi-astma-täthet från helgen ger ingen turbo direkt. 1800 meter småplask, liksom. Idag stod även 4 x 25 meter fjärilssim på schemat, som en del i 1800-meterspasset. Fjärilssim?? Undervisning önskas, tack! Försökte ett par gånger och det är ju ett bra sätt att drunka om man är ute efter det, hahaha!
/Jenny
Då var jag tillbaka igen då
Jag är hemma igen, efter en faktiskt ganska helande helg trots att utgångspunkten och orsaken till resan inte var det minsta festlig. Jag har (förutom att vara sorgslig, då...) fått krama på min bror och skratta med mina vänner. Välbehövligt.
Mindre välbehövligt; Frida kräktes ett par gånger på resan ned till Gävle på lördagsmorgonen. Stackare! Då känns det eländigt att vara på annat håll som jag var! Men sedan hon kom hem, har hon varit hur pigg som helst hela tiden. Inte dålig i magen alls, har käkat utan problem och varit pigg och glad. (Förutom att hon blev både arg och ledsen för att hon inte fick gå på barnkalas som planerat då, förstås...)
Magsjuka?
Åksjuka?
Vem vet. Jag lutar nog mest åt det senare om jag ska gissa, kanske framför allt för att ingen annan drabbats varken före eller efter och för att hon blev så pigg igen så snabbt. Hur som helst - imorrn bitti har det gått två dygn sedan symptomen, vilket ju är korrekt och lämplig isoleringstid IFALL det skulle vara smittsamt.
Hej och hå - välkommen nya vecka. Nu kör vi.
/Jenny
Vi åker hit och dit
Vi är lediga och åker norrut på begravning imorgon (i mina gamla hemtrakter), så det blir nog en allvarsam dag. Fast på nåt bakvänt sätt brukar begravningar föra med sig en liten guldkant i att man plötsligt får träffa en massa släktingar och bekanta som man inte sett på länge. Även om det är eländiga omständigheter, brukar det vara trevligt att träffas på nåt avigt vis. Uppleva tillsammans, luta sig lite mot varandra.
På lördag morgon tar Frida och pappan buss och tåg hemåt igen. Frida ska på barnkalas och pappan led inte av att missa min sociala runda där uppe. Jag stannar dock och passar på att träffa min bror, hans tjej (som jag inte träffat förr) och några vänner som jag ser alldeles för sällan numera. Inte förrän nån gång på söndagen rattar jag söderut.
Första fokus: Sorgslighet, livets allvar, stora frågor, omtanke och hjärtknip.
Sedan: Sociala plåster på såren. Skratt i själ och hjärta med vänner från förr.
Den blir nog omtumlande, den här helgen.
/Jenny
På lördag morgon tar Frida och pappan buss och tåg hemåt igen. Frida ska på barnkalas och pappan led inte av att missa min sociala runda där uppe. Jag stannar dock och passar på att träffa min bror, hans tjej (som jag inte träffat förr) och några vänner som jag ser alldeles för sällan numera. Inte förrän nån gång på söndagen rattar jag söderut.
Första fokus: Sorgslighet, livets allvar, stora frågor, omtanke och hjärtknip.
Sedan: Sociala plåster på såren. Skratt i själ och hjärta med vänner från förr.
Den blir nog omtumlande, den här helgen.
/Jenny
Våran förskolefröken
Några ögonblicksbilder från dagens förskolehämtning. Gosprick!
/Jenny
/Jenny
Frida ritar och målar AB
Igår när jag lämnade Frida på förskolan, fick jag INTE åka direkt till jobbet. Först måste jag komma och titta på hennes nya teckningar som personalen satt upp!
Hon hann inte berätta så mycket om vad bilderna föreställde då, men har fyllt på med information nu. Den här första föreställer oss i familjen. Frida berättar:
- Den stora bruna är du, och den lilla gröna i mitten är jag och den gröna med rakt hår är pappa. Haha, han blev nästan samma höjd som mig, för jag ville inte rita honom på solen! FAST han ju faktiskt är längre än dig på riktigt, mamma. Och så har vi fått pussmunnar allihopa för vi ska pussas! Och visst har du väl fått snygga ögonfransar va, mamma? Och så har jag skrivit mitt namn, fast med små bokstäver och det var lite klurigt tycker jag.
Den här andra teckningen föreställer Pippi Långstrump. Efter att jag redan sparat bilden med texterna, frågade jag om det verkligen VAR Lilla gubben och Herr Nilsson bredvid? Jodå, visst var det så.
- Och så skrev jag mitt namn med stora bokstäver här för det kan jag ju bättre. Och Pippi har långa fingrar på händerna, ser du?! Och så de där lila prickarna, det är ju alla fräknarna som du fattar. Och så kolla, hennes stora skor har jag ritat! Och det där blåa som Pippi håller i, det är en frisbee faktiskt.
Haha, underbart!
/Jenny
Hon hann inte berätta så mycket om vad bilderna föreställde då, men har fyllt på med information nu. Den här första föreställer oss i familjen. Frida berättar:
- Den stora bruna är du, och den lilla gröna i mitten är jag och den gröna med rakt hår är pappa. Haha, han blev nästan samma höjd som mig, för jag ville inte rita honom på solen! FAST han ju faktiskt är längre än dig på riktigt, mamma. Och så har vi fått pussmunnar allihopa för vi ska pussas! Och visst har du väl fått snygga ögonfransar va, mamma? Och så har jag skrivit mitt namn, fast med små bokstäver och det var lite klurigt tycker jag.
Den här andra teckningen föreställer Pippi Långstrump. Efter att jag redan sparat bilden med texterna, frågade jag om det verkligen VAR Lilla gubben och Herr Nilsson bredvid? Jodå, visst var det så.
- Och så skrev jag mitt namn med stora bokstäver här för det kan jag ju bättre. Och Pippi har långa fingrar på händerna, ser du?! Och så de där lila prickarna, det är ju alla fräknarna som du fattar. Och så kolla, hennes stora skor har jag ritat! Och det där blåa som Pippi håller i, det är en frisbee faktiskt.
Haha, underbart!
/Jenny
Poff så var det en ny dag
Igår åkte jag hem från jobbet, hämtade Frida från förskolan och gick med söta busungen direkt ut på stan för att göra några ärenden. Inte förrän efter halv sju vände vi hemåt igen, åt en välförtjänt middag (det fanns rester, som tur var), körde nattningsproceduren och fick i säng lilla blomman sent omsider.
Jag somnade med Frida kl 20.45 och vinglade upp kl 21.30 när sambon kom hem från träningen. Såg på TV i nån timme, somnade sedan under en filt i soffan och vaknade kl 00.30. Snopet! Då borstade jag tänderna och gick och lade mig på riktigt.
Det var den kvällen.
Som jag håller på och nattugglar är det egentligen inte konstigt att jag är trött. Alls. Men sådana där kvällar har jag ändå nästan aldrig, så det är inte helt som det ska med energinivåerna. Dags att lappa och laga lite i kropp och själ, tror jag bestämt.
/Jenny
Jag somnade med Frida kl 20.45 och vinglade upp kl 21.30 när sambon kom hem från träningen. Såg på TV i nån timme, somnade sedan under en filt i soffan och vaknade kl 00.30. Snopet! Då borstade jag tänderna och gick och lade mig på riktigt.
Det var den kvällen.
Som jag håller på och nattugglar är det egentligen inte konstigt att jag är trött. Alls. Men sådana där kvällar har jag ändå nästan aldrig, så det är inte helt som det ska med energinivåerna. Dags att lappa och laga lite i kropp och själ, tror jag bestämt.
/Jenny
Relationsexperten
Alla dessa frågor och resonemang, herregud alltså. Ikväll utspann sig följande samtal vid middagsbordet:
- Om man inte är gift, kan man kallas för fröken. (säger pappan)
- Mäh, fröken??
- Ja. fast man behöver inte vara liten flicka, för mamma är ju inte gift så egentligen kan hon också kallas för fröken.
- Jaha. Jag ska i alla fall gifta mig, för jag vill ha ett barn!
- Fast man behöver ju inte gifta sig för att få ett barn. (säger vi båda)
- Men... hur får man ett barn då?!
- Man behöver träffa någon man vill skaffa barn med, men även om man är gift kanske man inte får något barn.
- Jaha. Jag ska ha ett barn med dig pappa!
- Nej, det går inte.
- Varför då?
- För att man får inte skaffa barn med någon man är släkt med, det måste vara någon annan. (säger mamman)
- Jaha! Då väljer jag.... M! (en pojke på förskolan, som utnämnts som blivande pappa förr!)
- Jaså, fortfarande? Det var länge sedan du pratade om honom. (säger mamman)
- Japp! Eller... Förresten, jag väljer S! (en flicka på förskolan)
- Jaha! Fast man kan inte få barn om man är två tjejer.
- Varför??
- Man behöver få hjälp med frön från en kille. Annars går det inte.
- Nähä... Men vad dumt, för vi är ju redan kära i varandra!
- Ja men kär kan man vara i en tjej, man kan bara inte få barn tillsammans utan hjälp.
- Nähä, hmmm.
Och sedan tog frågorna slut, just denna gång...
/Jenny
- Om man inte är gift, kan man kallas för fröken. (säger pappan)
- Mäh, fröken??
- Ja. fast man behöver inte vara liten flicka, för mamma är ju inte gift så egentligen kan hon också kallas för fröken.
- Jaha. Jag ska i alla fall gifta mig, för jag vill ha ett barn!
- Fast man behöver ju inte gifta sig för att få ett barn. (säger vi båda)
- Men... hur får man ett barn då?!
- Man behöver träffa någon man vill skaffa barn med, men även om man är gift kanske man inte får något barn.
- Jaha. Jag ska ha ett barn med dig pappa!
- Nej, det går inte.
- Varför då?
- För att man får inte skaffa barn med någon man är släkt med, det måste vara någon annan. (säger mamman)
- Jaha! Då väljer jag.... M! (en pojke på förskolan, som utnämnts som blivande pappa förr!)
- Jaså, fortfarande? Det var länge sedan du pratade om honom. (säger mamman)
- Japp! Eller... Förresten, jag väljer S! (en flicka på förskolan)
- Jaha! Fast man kan inte få barn om man är två tjejer.
- Varför??
- Man behöver få hjälp med frön från en kille. Annars går det inte.
- Nähä... Men vad dumt, för vi är ju redan kära i varandra!
- Ja men kär kan man vara i en tjej, man kan bara inte få barn tillsammans utan hjälp.
- Nähä, hmmm.
Och sedan tog frågorna slut, just denna gång...
/Jenny
Lösningsorienterad logik
En morgon när pappan skulle gå till jobbet, var Frida extra pappig. Hon kastade sig om hans hals och tjöt:
- Jag vill ALLTID vara med dig! du fåååår inte gå!
- Jo, men nu måste jag gå till jobbet.
- Nejjjj, du får inte, jag vill alltid att du ska vara hemma, pappa!
- Ja, fast du vet att jag måste gå till jobbet nu.
- Men! Jag vill alltid vara med dig, jag vill att du ska gå i PENSION så du kan vara med mig! När ska du gå i pension egentligen??!
Hahaha, vad klurig hon är, den lilla filuren. Pappan blev rätt paff och jag skrattade halvt ihjäl mig ute i köket!
/Jenny
- Jag vill ALLTID vara med dig! du fåååår inte gå!
- Jo, men nu måste jag gå till jobbet.
- Nejjjj, du får inte, jag vill alltid att du ska vara hemma, pappa!
- Ja, fast du vet att jag måste gå till jobbet nu.
- Men! Jag vill alltid vara med dig, jag vill att du ska gå i PENSION så du kan vara med mig! När ska du gå i pension egentligen??!
Hahaha, vad klurig hon är, den lilla filuren. Pappan blev rätt paff och jag skrattade halvt ihjäl mig ute i köket!
/Jenny
Barnens vasalopp
Igår var vi i Högbo på familjeutflykt, tillsammans med mysiga förskolekompisen S och hennes trevliga familj! Det vankades skidtävling, barnens vasalopp minsann. Det var jättefint och bra ordnat! Överallt myllrade små söta hurtbullar omkring.
Vi anmälde tjejerna till 900-metersloppet. Man kunde också välja 90 meter, men det lät så väldigt kort. Såhär i efterhand kan jag känna att 90 nog hade varit mera lagom trots allt... Men Frida gjorde en strong insats och klarade hela loppet! Hon har väl max åkt några hundra meter förr bara, så detta var en bragd. Hon kom i mål näst sist, men var nöjd och tokstolt. Efteråt gick hon strålande runt och berättade för alla och envar att hon vann (för hon fick ju medalj)! Gullnos.
Frida berättade i telefonen för farmorn och farfarn på kvällen:
(lite för den ena, lite för den andra - jag lyssnade och skrev ihop)
"Jag har åkt en skidtävling! Jag åkte heeeela loppet. Jag brukar inte åka så förut för jag brukar ge upp på en gång nästan. Jag åkte 900 meter och sedan kom jag i mål och då fick jag en medalj. Det är inte tävling precis, det är träning. Min kompis S var där också! Det var barnens vaslaopp, så barn fick bara åka. Mamma och pappa gick bara bredvid spåret."
Mot slutet hann vi bli lite nervösa att vi skulle få kliva undan för de som åkte 2,5 km efter oss, men Frida hann i mål precis innan de kom ångandes. Hon hade sällskap av självaste Gustav Vasa på målrakan dessutom! Efteråt gick vi iväg en bit och grillade korv, fikade och pratade medan tjejerna lekte.
Det blev en riktigt mysig utomhusdag. Jag var duktigt friskluftstrött på kvällen. Frida verkade också rätt utsjasad, för hon sov till efter åtta i morse... Inte helt tajmat eftersom mamman råkat slå av väckaren och somna om, men vi hann någorlunda ändå!
/Jenny
Vi anmälde tjejerna till 900-metersloppet. Man kunde också välja 90 meter, men det lät så väldigt kort. Såhär i efterhand kan jag känna att 90 nog hade varit mera lagom trots allt... Men Frida gjorde en strong insats och klarade hela loppet! Hon har väl max åkt några hundra meter förr bara, så detta var en bragd. Hon kom i mål näst sist, men var nöjd och tokstolt. Efteråt gick hon strålande runt och berättade för alla och envar att hon vann (för hon fick ju medalj)! Gullnos.
Kolla bara - GULD fick hon. GULD.
Frida berättade i telefonen för farmorn och farfarn på kvällen:
(lite för den ena, lite för den andra - jag lyssnade och skrev ihop)
"Jag har åkt en skidtävling! Jag åkte heeeela loppet. Jag brukar inte åka så förut för jag brukar ge upp på en gång nästan. Jag åkte 900 meter och sedan kom jag i mål och då fick jag en medalj. Det är inte tävling precis, det är träning. Min kompis S var där också! Det var barnens vaslaopp, så barn fick bara åka. Mamma och pappa gick bara bredvid spåret."
Redo för start - spännande!
"När får vi åka, mamma?!"
Vi passerar Mångsbodarna efter en lätt uppförsknix.
Vätskepaus är viktigt - gott med varm saft!
Vidare framåt, på´t igen!
Det var en glad liten tävlande vi följde runt spåret.
Mot slutet hann vi bli lite nervösa att vi skulle få kliva undan för de som åkte 2,5 km efter oss, men Frida hann i mål precis innan de kom ångandes. Hon hade sällskap av självaste Gustav Vasa på målrakan dessutom! Efteråt gick vi iväg en bit och grillade korv, fikade och pratade medan tjejerna lekte.
Speakern sa: "Och, här har vi en fin bild på upploppet mot mål, självaste Gustav
Vasa följer nu en av de sista tappra tävlande i 900-metersloppet den sista biten!"
Äntligen framme! Bra jobbat, pärlan.
Glad och nöjd tjej med medalj runt halsen.
Dessutom mötte kompisen S upp i målfållan.
Söta skidtjejerna petade i sig varsin stärkande korv och ett russinpaket efteråt.
Lyckan är att få hjälpa till OCH få ta hand om en knatte.
Korvgrillningstajm. Gott med utelunch!
Det blev en riktigt mysig utomhusdag. Jag var duktigt friskluftstrött på kvällen. Frida verkade också rätt utsjasad, för hon sov till efter åtta i morse... Inte helt tajmat eftersom mamman råkat slå av väckaren och somna om, men vi hann någorlunda ändå!
/Jenny
Efter-kalas
Inför Fridas barnkalas, visade det sig tidigt att ett par av bästisarna skulle resa bort just den helgen. Vi utlovade därför ett litet "efter-kalas", som Frida kallade det. Så fick det bli!
Till sist hade vi tre små gäster på uppsanlingsheatet. Igår var det dags. Konceptet "leka själva, fika och få godispåse" utvecklades vips till komplett barnkalas igen - bara för att det var kul. Nu fanns ju ingen press liksom, haha! Med de tre smågästerna följde tre trevliga mammor som också stannade och kalasade.
Det blev väldigt lyckat. Innan barnen knappt kommit startade operation utklädnad och ombyte! Ende killen N hade dock (fullt förståeligt) lite svårt att hänga med i de tre rosa tjejernas orgie i prinsessattiraljer och fevingar.
Vi bjöd på marängsviss med diverse plock i skålar så att man själv kunde välja; två sorters strössel, banan, hallon, maräng, glass, grädde, chokladsås, nånstop... Smaskens. Dessutom vankades bullar och kakor, så ingen behövde svälta direkt om man säger så. Gott-gotti-gott-gott.
Sedan blev det skattjakt enligt karta och ledtrådslappar, en sväng blindbock och såklart en hel del vanlig hederlig lek som vi vuxna inte lade oss i. Och fiskdamm igen. Det är helt facinerande hur oerhört kul det är med knasiga napp! Jag menar - hur länge kan det anses som en överraskning att man ska få upp en toffel istället för en kalaspåse, liksom?! Haha.
Men allt roligt har ett slut. Frida blev som vanligt rätt bedrövad när godisrester och påsar med armbandspärlor skulle samlas ihop, overaller sättas på och skor stoppas fötter i. Hon vill bara fortsätta och fortsätta leka, lilla hjärtat.
Tack alla deltagande för paket och feststämning. Alltid kul att ses! Men efteråt slumrade jag gott i soffan, kan jag säga...
/Jenny
Till sist hade vi tre små gäster på uppsanlingsheatet. Igår var det dags. Konceptet "leka själva, fika och få godispåse" utvecklades vips till komplett barnkalas igen - bara för att det var kul. Nu fanns ju ingen press liksom, haha! Med de tre smågästerna följde tre trevliga mammor som också stannade och kalasade.
Födelsedagsprinsessan tog glatt emot paket.
Det blev väldigt lyckat. Innan barnen knappt kommit startade operation utklädnad och ombyte! Ende killen N hade dock (fullt förståeligt) lite svårt att hänga med i de tre rosa tjejernas orgie i prinsessattiraljer och fevingar.
Vi bjöd på marängsviss med diverse plock i skålar så att man själv kunde välja; två sorters strössel, banan, hallon, maräng, glass, grädde, chokladsås, nånstop... Smaskens. Dessutom vankades bullar och kakor, så ingen behövde svälta direkt om man säger så. Gott-gotti-gott-gott.
Sedan blev det skattjakt enligt karta och ledtrådslappar, en sväng blindbock och såklart en hel del vanlig hederlig lek som vi vuxna inte lade oss i. Och fiskdamm igen. Det är helt facinerande hur oerhört kul det är med knasiga napp! Jag menar - hur länge kan det anses som en överraskning att man ska få upp en toffel istället för en kalaspåse, liksom?! Haha.
Här pågår det skattjakt. Kan den vara här kanske??
Ååååååhhh, kolla SKATTEN!!
Men allt roligt har ett slut. Frida blev som vanligt rätt bedrövad när godisrester och påsar med armbandspärlor skulle samlas ihop, overaller sättas på och skor stoppas fötter i. Hon vill bara fortsätta och fortsätta leka, lilla hjärtat.
Tack alla deltagande för paket och feststämning. Alltid kul att ses! Men efteråt slumrade jag gott i soffan, kan jag säga...
/Jenny
För trött
Tyvärr blir det ingen rapport här från dagens lyckade "efter-kalas" (tänk uppsamlingsheat, med tre gäster). Jag är vimmelkantigt trött och måste sova - har tillbringat den senaste timmen med att slumra med datorn i knäet...
Jag har dåligt med energi just nu.
I´ll be back.
Zzzzzzz.
/Jenny
Jag har dåligt med energi just nu.
I´ll be back.
Zzzzzzz.
/Jenny
Kraften av ett rosa band
Nu tror ni kanske att jag ska skriva om bröstcancer-relaterade rosa band? Det det ska jag inte - även om de är bra mycket viktigare än den här personliga lilla iakktagelsen. Men jag har mina tankar på något annat.
Jag har hängt tvätt ikväll. Flera av plaggen har en liten illrosa garnstump fastsatt i tvättlappen eller innersömmen eller någon annanstans på ett lite gömt ställe. Den är knallig och syns väl.
För andra - en skum liten tråd som borde tas bort.
För mig - THAILAND. Minnen av värme, ledighet, avkoppling.
När man lämnar inkläderna på tvätt där nere, måste de hårt arbetande thailändarna såklart hitta nåt sätt att identifiera vilka plagg som tillhör vilken lat och bekväm turist. Den här trippen blev det, på stället vi lämnade in mest tvätt, ett rosa litet band.
Jag kommer mig inte för med att ta bort dem. Det är för mysigt att minnas varför de är där!
/Jenny
Jag har hängt tvätt ikväll. Flera av plaggen har en liten illrosa garnstump fastsatt i tvättlappen eller innersömmen eller någon annanstans på ett lite gömt ställe. Den är knallig och syns väl.
För andra - en skum liten tråd som borde tas bort.
För mig - THAILAND. Minnen av värme, ledighet, avkoppling.
När man lämnar inkläderna på tvätt där nere, måste de hårt arbetande thailändarna såklart hitta nåt sätt att identifiera vilka plagg som tillhör vilken lat och bekväm turist. Den här trippen blev det, på stället vi lämnade in mest tvätt, ett rosa litet band.
Jag kommer mig inte för med att ta bort dem. Det är för mysigt att minnas varför de är där!
/Jenny
Jobbresor på gång
Nu händer det grejor - inte mindre än två jobbresor kommer de närmaste månaderna!
Idag är både resa, hotell och deltagande bokat, så nu är det klappat och klart för att jag och två kollegor åker till Blackboard Teaching & Learning-konferens i Leeds i England i mitten av april. Det handlar alltså om den lärplattform vi har på högskolan, som är en stor del av vårt jobb. Kul! Den enda utlandsresa jag gjort tidigare (förutom en sväng till Åland) är några dagars studiebesök i Danmark för sisådär 7 år sedan... Så det känns härligt med något lite rejält att se fram emot nu.
I mitten av maj ska jag dessutom få åka till Örebro i två dagar tillsammans med gott sällskap från webmaster-gänget, och lära mig mer om vårt webbpubliceringsverktyg SiteVision. Den konferensen har jag varit på två gånger tidigare också, det brukar vara trevliga dagar! Anmälan, val av föreläsningar, resa och hotell är dock inte gjort ännu, så där finns det lite bestyr kvar.
Kul kul!
/Jenny
Idag är både resa, hotell och deltagande bokat, så nu är det klappat och klart för att jag och två kollegor åker till Blackboard Teaching & Learning-konferens i Leeds i England i mitten av april. Det handlar alltså om den lärplattform vi har på högskolan, som är en stor del av vårt jobb. Kul! Den enda utlandsresa jag gjort tidigare (förutom en sväng till Åland) är några dagars studiebesök i Danmark för sisådär 7 år sedan... Så det känns härligt med något lite rejält att se fram emot nu.
I mitten av maj ska jag dessutom få åka till Örebro i två dagar tillsammans med gott sällskap från webmaster-gänget, och lära mig mer om vårt webbpubliceringsverktyg SiteVision. Den konferensen har jag varit på två gånger tidigare också, det brukar vara trevliga dagar! Anmälan, val av föreläsningar, resa och hotell är dock inte gjort ännu, så där finns det lite bestyr kvar.
Kul kul!
/Jenny
Pigg och rask
Märklig sjuka som sambon hade. Jätteynklig, kokhet och knäckt - i typ sex timmar. Sju kanske. Sen feberfri och "bara" huvudvärk kvar! Han har sovit en massa idag och är nu normal. Vi kör en säkerhetsdag till med extra handhygien och så, men det verkar över. TACK för det.
Frida får gå på förskolan imorgon, men farmorn och farfarn hämtar tidigt.
Tack! Det blir fint det.
/Jenny
Frida får gå på förskolan imorgon, men farmorn och farfarn hämtar tidigt.
Tack! Det blir fint det.
/Jenny
Blivande bokmal?
Frida är väldigt inne på bokstäver just nu, det är jättespännande att hänga med på!
Hon kan i stort sett alla stora bokstäver - eller kanske inte Q och sånt som sällan används... Kan både namnet på dem och skriva dem, även om hon t.ex. blandar ihop T och L ibland av bara farten. Nu håller hon på och övar lite på små bokstäver, men där har jag inte klart för mig hur många som sitter ännu - lilla e är den enda jag är säker på att hon kan.
Hon kan läsa enklare ord själv (men stora bokstäver gäller, alltså). MER, MEN, HEJ, JAG, OLLE osv osv går hem - men hon orkar inte alltid, man får liksom peppa henne. Diskussionen brukar vara på ett ungefär:
- Mamma, vad står det här?
- Vad tror du? Prova själv!
- Men hallå, jag KAN ju inte läsa!
- Johoo då, ett sånt där kort ord kan du själv. Prova!
- Okej.... Mmmmm... mmmm... eeeee... rrrrrrrr... Mmmmeeerrr... MER!
- Ja, just precis, braaaa hjärtat!
- Haha, jag KUNDE ju!
Hon har också precis börjat prova att skriva annat än sitt namn (och andras namn på teckningar som hon ger bort, men du vill hon ha en "mall" att härma helst). Nu kan hon komma på att hon vill skriva lite vilka ord som helst. Hon frågar om varje bokstav, vågar inte lita på att hon kan:
- Jag ska skriva KATT mamma, vilken bokstav är det först?
- Lyssna efter, vad tror du?
- Kh, kh, kkkkhhhh... K!
- Japp, bra!
- Men vad kommer nu??
- Prova själv, vad tror du?
- Kh... kh.. khaaaa... khaaaa...aaaa.... A!
- Exakt!
- Sen då? osv osv
Det är häftigt värre. Lite mer små bokstäver i kunskapsförrådet, så kan hon börja staka sig fram "på riktigt" både här och där. Spännande!
/Jenny
Hon kan i stort sett alla stora bokstäver - eller kanske inte Q och sånt som sällan används... Kan både namnet på dem och skriva dem, även om hon t.ex. blandar ihop T och L ibland av bara farten. Nu håller hon på och övar lite på små bokstäver, men där har jag inte klart för mig hur många som sitter ännu - lilla e är den enda jag är säker på att hon kan.
Hon kan läsa enklare ord själv (men stora bokstäver gäller, alltså). MER, MEN, HEJ, JAG, OLLE osv osv går hem - men hon orkar inte alltid, man får liksom peppa henne. Diskussionen brukar vara på ett ungefär:
- Mamma, vad står det här?
- Vad tror du? Prova själv!
- Men hallå, jag KAN ju inte läsa!
- Johoo då, ett sånt där kort ord kan du själv. Prova!
- Okej.... Mmmmm... mmmm... eeeee... rrrrrrrr... Mmmmeeerrr... MER!
- Ja, just precis, braaaa hjärtat!
- Haha, jag KUNDE ju!
Hon har också precis börjat prova att skriva annat än sitt namn (och andras namn på teckningar som hon ger bort, men du vill hon ha en "mall" att härma helst). Nu kan hon komma på att hon vill skriva lite vilka ord som helst. Hon frågar om varje bokstav, vågar inte lita på att hon kan:
- Jag ska skriva KATT mamma, vilken bokstav är det först?
- Lyssna efter, vad tror du?
- Kh, kh, kkkkhhhh... K!
- Japp, bra!
- Men vad kommer nu??
- Prova själv, vad tror du?
- Kh... kh.. khaaaa... khaaaa...aaaa.... A!
- Exakt!
- Sen då? osv osv
Det är häftigt värre. Lite mer små bokstäver i kunskapsförrådet, så kan hon börja staka sig fram "på riktigt" både här och där. Spännande!
/Jenny
Alla kvinnors dag
- Idag är det kvinnadagen mamma, hurraaaa för mig!! sa Frida när jag kom hem vid lunch. Haha!
Jag har varit på två föreläsningar idag. Den första handlade (extrem-komprimerat beskrivet) om att vår tanke och vår känsla leder oss i livet. Ändrar vi tanken, utgångspunkten, så leder det också till nya mål. Den väckte även mycket tankar kring vilka begränsningar vi planterar hos varandra - inte minst hos våra barn!
Exemplet "Gör läxan först så får du gå ut och leka och ha kul sedan" är exakt detsamma som att säga "Läxor är tråkigt och negativt". Eller att pränta in "behandla andra som du själv vill bli behandlad" är inte sååå illa - men det bästa är väl att "behandla andra som DE vill bli behandlade" - för vi är ju faktiskt olika! Köp t.ex. inte den present du själv skulle vilja ha, köp det som MOTTAGAREN vill ha!
Dagens andra föreläsning var i fackets regi med anledning av internationella kvinndagen, och satte fingret på konkreta fakta för att påvisa ojämlikheten som fortfarande råder - åt BÅDA hållen. Det berörde alt ifrån pappors alltför pyttiga uttag av föräldraledighet till omotiverade löneskillnader till kvinnors nackdel och hur könsstyrda foton som fortfarande publiceras i informationsmaterial t.ex. när ungdomar ska välja gymnasieprogram.
Det var bra och intressant! Fick mig att vilja gå hem och läsa mera i boken "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2", som handlar om att ge barn fler möjligheter i en könsstereotyp vardag. Medvetenhet är ett stort steg för att kunna förändra till det bättre!
Annars har dagens kvinnodagstanke rört KLÄDER.
Frida har ett par tights som hon fått i present. De ser ut som skinnbrallor nästan, lite blanka sådär. Typiska tjejtights, skulle jag säga - om inte annat vet man det för att de är huuuur låga som helst i midjan. Frida får hela tiden gå och dra upp dem där bak, så att de inte ska glida ned så att hon visar rumpan.
Varför ska en fyraåring ha lågt skurna brallor som det inte går att leka avslappnat i???
Detta fick mig in på det absurda i att vi kvinnor till så stor del finner oss i att klä oss i sådant som kontrollerar oss - fortfarande! En gång i tiden skulle alla kvinnor ha kjol, och krinoliner och korsetter ska vi ju bara inte prata om. Men idag har vi för låga tighta jeans som begränsar vår rörlighet, urringade plagg och korta kjolar som måste rättas till hela tiden för att vi ska känna oss bekväma. Vi har högklackade skor, som påverkar vår gång och vår kroppshållning och våra fötter inte minst - att (inte) kunna springa bra kan faktiskt kan vara livsviktigt i en nödsituation!
Små saker, men ändå viktiga.
/Jenny
Jag har varit på två föreläsningar idag. Den första handlade (extrem-komprimerat beskrivet) om att vår tanke och vår känsla leder oss i livet. Ändrar vi tanken, utgångspunkten, så leder det också till nya mål. Den väckte även mycket tankar kring vilka begränsningar vi planterar hos varandra - inte minst hos våra barn!
Exemplet "Gör läxan först så får du gå ut och leka och ha kul sedan" är exakt detsamma som att säga "Läxor är tråkigt och negativt". Eller att pränta in "behandla andra som du själv vill bli behandlad" är inte sååå illa - men det bästa är väl att "behandla andra som DE vill bli behandlade" - för vi är ju faktiskt olika! Köp t.ex. inte den present du själv skulle vilja ha, köp det som MOTTAGAREN vill ha!
Dagens andra föreläsning var i fackets regi med anledning av internationella kvinndagen, och satte fingret på konkreta fakta för att påvisa ojämlikheten som fortfarande råder - åt BÅDA hållen. Det berörde alt ifrån pappors alltför pyttiga uttag av föräldraledighet till omotiverade löneskillnader till kvinnors nackdel och hur könsstyrda foton som fortfarande publiceras i informationsmaterial t.ex. när ungdomar ska välja gymnasieprogram.
Det var bra och intressant! Fick mig att vilja gå hem och läsa mera i boken "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2", som handlar om att ge barn fler möjligheter i en könsstereotyp vardag. Medvetenhet är ett stort steg för att kunna förändra till det bättre!
Annars har dagens kvinnodagstanke rört KLÄDER.
Frida har ett par tights som hon fått i present. De ser ut som skinnbrallor nästan, lite blanka sådär. Typiska tjejtights, skulle jag säga - om inte annat vet man det för att de är huuuur låga som helst i midjan. Frida får hela tiden gå och dra upp dem där bak, så att de inte ska glida ned så att hon visar rumpan.
Varför ska en fyraåring ha lågt skurna brallor som det inte går att leka avslappnat i???
Detta fick mig in på det absurda i att vi kvinnor till så stor del finner oss i att klä oss i sådant som kontrollerar oss - fortfarande! En gång i tiden skulle alla kvinnor ha kjol, och krinoliner och korsetter ska vi ju bara inte prata om. Men idag har vi för låga tighta jeans som begränsar vår rörlighet, urringade plagg och korta kjolar som måste rättas till hela tiden för att vi ska känna oss bekväma. Vi har högklackade skor, som påverkar vår gång och vår kroppshållning och våra fötter inte minst - att (inte) kunna springa bra kan faktiskt kan vara livsviktigt i en nödsituation!
Små saker, men ändå viktiga.
/Jenny
Stå pall för känslosvall
Jag läste ett blogginlägg hos någon, om hur komplex kärleken och känslorna för ens barn kan vara. Blev djup och tankfull. Det är så oerhört dubbelt och läskigt och härligt och allt möjligt samtidigt! Känslorna stormar och tankarna vinglar och det är bara att hänga med.
Jag rör varje dag vid tanken på att tiden går oerhört snabbt. Frida växer och utvecklas och det är otroligt coolt att få vara med om. Samtidigt finns en kärna av saknad redan nu, långt innan den är påkallad av verkligheten. Kan hon inte bara alltid vara fyra och klok och nära och våran och heeelt fantastisk?! Jag dör nästan inombords när jag tänker på att hon åtminstone i perioder lär tycka att vi är tråkiga idioter, sätta vännerna först, flytta hemifrån och inte längre pussas och kramas med oss. Det är en sorg redan nu, hur sjukt det än låter.
Samtidigt längtar jag efter allt som kommer, allt vi kommer att få dela med henne. Om de här fyra åren varit så här häftiga, vad ska då inte vänta oss?! Allt nytt att vara stolt över, att förundras kring, att lära sig om henne. Men när tankarna vandrar framåt, blir jag också iskall vid tanken på att jag inte alltid ska få vara med. Saker kan hända, och tänk om jag inte får vara med? Om hon inte får ha mig? Tänk om jag inte ens får vara med tills hon klarar sig själv? Då får jag lite svårt att andas.
När tankarna nått dit, så tvingar jag mig själv att tänka att det ju faktiskt lika gärna KAN bli så att jag får hinna veta vad hon ska jobba med och bli mormor och passa hennes barn när hon renoverar huset med sin man. Typ. Man vet ju inte - och tur är väl det. Men medvetenheten om risken att det inte blir som jag vill, vibrerar alltid obehagligt nära. Det komer sig nog av att jag förlorade min egen mamma så pass tidigt - jag räknar inte med något. Jag hoppas bara. Liksom jag hoppas slippa möta det otänkbara, att det skulle hända henne något.
Man vill ju bara det bästa för sitt barn! Och så vet man att livet kommer. Mitt i allt det vackra, det fina, det ljusa, slinker alltid in en portion hemskheter. Det är så det ska vara, bara lätthet blir inte verklighet. Gudarna ska veta att jag själv har full koll på att det kan bli jobbigt i vissa hörn men ändå vara okej. Ändå tänker jag på allt det med bävan. Det som gör att hon kommer att bli besviken, rädd, ledsen och arg. Sådant VI kanske gör, som kommer att vara fel. Besvikelser - gud, må vi inte vara en av de stora besvikelserna! Sorger, krossade hjärtan och motgångar. Får ont i magen och ber om så få som möjligt. Så absolut få som möjligt.
Det är makalöst fantastiskt att vara förälder.
Och fantastiskt svårt.
Jag skulle inte byta bort det mot något.
Jag ÄLSKAR dig Frida, mitt livs skatt och mening!
/Jenny
Snabbväxling
Idag har Frida varit feberfri, skönt! Men visst sitter det kvar en del kraxighet, speciellt om hon stojar och rör sig. Beslutade därför att köra en "mellandag" för henne hos farmorn och farfarn imorgon (så smidigt, tack!), eftersom förskoletempot är klart högre för en liten hostfröken.
Själv har jag sovit ynka lite inatt. Inte nog med att jag var uppe toksent (med vilje - jag hamnade i ett jobbflow och då kändes det perfekt att bara köra på och få det gjort). Såklart tajmade det sig ju med att Frida hostväckte mig flera gånger, hennes säng knakade kopiöst plötsligt (känslig? jag? bah!) och så vaknade hon klockan SEX istället för mer lämpliga och förväntade 07.30 eller nåt sånt. Gaaaah.
Efter en intensiv jobbinsats här hemma på eftermiddagskvisten, låg jag på soffan och blundade lite medan Frida lekte med dockskåpet. Gäääsp. Jag hann tänka att det var skönt att sambon snart skulle komma, så att vi kunde hjälpas åt med mat och diskmaskinsplock och så.
Tror ni det blev en skön, vilsam kväll?
Stackars sambon mötte Frida i dörren med ett "uuuuhhuhuhuhu, pappa mår inte bra, pappa mår illa". Han virade in sig i ett täcke, bad om varm dryck och varma sockar och liksom gled ned i första bästa viloläge. NEJ nej nej nej. Kass mage och rätt hög feber kom han hem med stackaren.
Ok, upp och hoppa och i med överväxeln bara! Minsta magsjukemisstanke gör mig galet effektiv; upp med gästsäng, bädda, fram med hink och handsprit, separera handdukar och avdela lilla toan till sjuklingen, ta tempen, rigga sänglampa, plocka fram bok och kex och vatten och snytpapper. Till sist; utrymma vardagsrummet på busig 4-åring och hemmaknappande mamma. Puuuuh.
Så. Basläger klart. Stackars-pappan pysslas om såklart men isoleras i nedsläckt, stillsamt vardagsrum, medan vi friska (well nåja) håller till i resten av lägenheten. Och spritar händerna plenty. Och håller tummarna som blådårar, för att han slipper bli sämre och att vi slipper helt!
Hej och hå. Imorgon är en annan dag.
Tills dess tillbringar jag kvällen på en köksstol, haha!
Och kollar dagens TV på play-kanalerna med en timmes förskjutning...
/Jenny
Själv har jag sovit ynka lite inatt. Inte nog med att jag var uppe toksent (med vilje - jag hamnade i ett jobbflow och då kändes det perfekt att bara köra på och få det gjort). Såklart tajmade det sig ju med att Frida hostväckte mig flera gånger, hennes säng knakade kopiöst plötsligt (känslig? jag? bah!) och så vaknade hon klockan SEX istället för mer lämpliga och förväntade 07.30 eller nåt sånt. Gaaaah.
Efter en intensiv jobbinsats här hemma på eftermiddagskvisten, låg jag på soffan och blundade lite medan Frida lekte med dockskåpet. Gäääsp. Jag hann tänka att det var skönt att sambon snart skulle komma, så att vi kunde hjälpas åt med mat och diskmaskinsplock och så.
Tror ni det blev en skön, vilsam kväll?
Stackars sambon mötte Frida i dörren med ett "uuuuhhuhuhuhu, pappa mår inte bra, pappa mår illa". Han virade in sig i ett täcke, bad om varm dryck och varma sockar och liksom gled ned i första bästa viloläge. NEJ nej nej nej. Kass mage och rätt hög feber kom han hem med stackaren.
Ok, upp och hoppa och i med överväxeln bara! Minsta magsjukemisstanke gör mig galet effektiv; upp med gästsäng, bädda, fram med hink och handsprit, separera handdukar och avdela lilla toan till sjuklingen, ta tempen, rigga sänglampa, plocka fram bok och kex och vatten och snytpapper. Till sist; utrymma vardagsrummet på busig 4-åring och hemmaknappande mamma. Puuuuh.
Så. Basläger klart. Stackars-pappan pysslas om såklart men isoleras i nedsläckt, stillsamt vardagsrum, medan vi friska (well nåja) håller till i resten av lägenheten. Och spritar händerna plenty. Och håller tummarna som blådårar, för att han slipper bli sämre och att vi slipper helt!
Hej och hå. Imorgon är en annan dag.
Tills dess tillbringar jag kvällen på en köksstol, haha!
Och kollar dagens TV på play-kanalerna med en timmes förskjutning...
/Jenny
Repris och retur
Så var det dags igen... Frida hostar vidare - det märktes tydligt efter 10 minuter bus när pappan kom hem om inte annat, hon lät som en kraxmaskin direkt och resten av kvällen! Jag tyckte att det hade lugnat sig, men så hade hon mest suttit och pysslat och ritat och lekt med klippdockor och annat stillsamt också. Stoooor skillnad med lite fysisk aktivitet.
Överraskande nog hade hon även lite feber idag (37,8 grader - på gränsen, men lite för högt för att det ska anses normalt). Det betyder att hon måste vara hemma imorgon. Snälla farmor barnvaktar på fm (stort tack för räddningen!), då jag är på två föreläsningar. Sedan åker jag hem till den krassliga, avlöser farmor och försöker jobba hemifrån lite på em (eller tar ut flextid, vi får se hur det går). Jag är lite hostig själv också, så helt fel är det väl inte trots allt...
Överraskande nog hade hon även lite feber idag (37,8 grader - på gränsen, men lite för högt för att det ska anses normalt). Det betyder att hon måste vara hemma imorgon. Snälla farmor barnvaktar på fm (stort tack för räddningen!), då jag är på två föreläsningar. Sedan åker jag hem till den krassliga, avlöser farmor och försöker jobba hemifrån lite på em (eller tar ut flextid, vi får se hur det går). Jag är lite hostig själv också, så helt fel är det väl inte trots allt...
Suck. Håller tummarna för att hon kan gå på förskolan på onsdag.
/Jenny
/Jenny
Saker man lär sig på natten
Frida har hostat en del inatt. Jag vaknade till när hon kraxade vid 3-tiden och kollade till henne så att allt var okej. Döm om min oerhörda förvåning när ungen ligger och hostar i armvecket i sömnen!
Är det då man ska känna sig nöjd med att hon är rätt väluppfostrad?
Eller bara inse att man måste ha tjajtat om det som en DÅRE senaste tiden....
/Jenny
Är det då man ska känna sig nöjd med att hon är rätt väluppfostrad?
Eller bara inse att man måste ha tjajtat om det som en DÅRE senaste tiden....
/Jenny
Tänker tillbaka till Thailand
För ett par veckor sedan fiskade jag fram ett bortglömt presentkort på fotmassage ur handväskan, på ett tahimassageställe alldeles i närheten. Ringde för tidsbeställning och fick komma direkt samma kväll - smidigt.
Oväntad lyx en vanlig torsdag, och jag kan meddela att det var huuuuuuur bra som helst! Jag kan verkligen rekommendera 99ans massage nära centralstationen. Jag kommer garanterat att återvända. Det var precis som i Thailand - till och med massören var very thai, för hon kunde inte svenska, haha! Men det kunde hon som ägde stället, så det funkade bra.
De hade även thaimassage och oljemassage där, och tankarna på den härliga thailandssemestern kom såklart över mig. Det känns redan så länge sedan! Då kom jag på att det var en massa bilder jag liksom aldrig fick ut på bloggen, av typ hela sista semesterveckan syns inte många spår. När jag väl vardagslandat och fått upp tempot efter resan, så blev de liggandes bortglömda på mitt USB-minne.
Nu har jag rasslat igenom dem! Det blev en hel radda nya inlägg, fulla av värme och ledighetsfeeling. Så mysigt att tänka sig in i allt det där igen! För att inte logiken här på bloggen skulle bli alldeles galen, har jag dock publicerat dem bakåt i tiden så att säga... Så att de finns där resten av Thailandsrapporterna ligger, i december 2010.
OBS: Missa inte:
------------------------
Här hittar du alltså FEM nya inlägg med MASSOR av Thailandsfoton!
- 4 islands-tripp från Koh Lanta
- Bilresa runt Koh Lanta en hel dag
- En heldagsutflykt till paradiset Koh Rok
- Sista dagen på Koh Lanta
- En kväll i Krabi och hemresan till Sverige
Många, många bilder blir det. Kanske ruskigt irrelevant så här i efterhand? Kanske trevligt? Avgör själv.
/Jenny
Oväntad lyx en vanlig torsdag, och jag kan meddela att det var huuuuuuur bra som helst! Jag kan verkligen rekommendera 99ans massage nära centralstationen. Jag kommer garanterat att återvända. Det var precis som i Thailand - till och med massören var very thai, för hon kunde inte svenska, haha! Men det kunde hon som ägde stället, så det funkade bra.
De hade även thaimassage och oljemassage där, och tankarna på den härliga thailandssemestern kom såklart över mig. Det känns redan så länge sedan! Då kom jag på att det var en massa bilder jag liksom aldrig fick ut på bloggen, av typ hela sista semesterveckan syns inte många spår. När jag väl vardagslandat och fått upp tempot efter resan, så blev de liggandes bortglömda på mitt USB-minne.
Nu har jag rasslat igenom dem! Det blev en hel radda nya inlägg, fulla av värme och ledighetsfeeling. Så mysigt att tänka sig in i allt det där igen! För att inte logiken här på bloggen skulle bli alldeles galen, har jag dock publicerat dem bakåt i tiden så att säga... Så att de finns där resten av Thailandsrapporterna ligger, i december 2010.
OBS: Missa inte:
------------------------
Här hittar du alltså FEM nya inlägg med MASSOR av Thailandsfoton!
- 4 islands-tripp från Koh Lanta
- Bilresa runt Koh Lanta en hel dag
- En heldagsutflykt till paradiset Koh Rok
- Sista dagen på Koh Lanta
- En kväll i Krabi och hemresan till Sverige
Många, många bilder blir det. Kanske ruskigt irrelevant så här i efterhand? Kanske trevligt? Avgör själv.
/Jenny
Marknadsmingel
Vi kikade runt på Ockelbo marknad i eftermiddags. Vi klappade hästar och åkte på skotertur. Vi köpte ullstrumpor, tunnbröd, getmese, godis, salami, kyckling och nåt sidfläsk (eller vad det var som sambon slog till på). Men mest av allt försökte vi överleva BLÅSTEN FROM HELL. Milde tid vad det blåste! Saker flög hyller om buller, skyltar slet sig, marknasståndstak havererade. Galet.
Efter marknadssvängen åkte vi till våra Ockelbovänner, som redan sökt sig hemåt efter en sväng i nordanvinden. Där bjöds vi på hemlagad pizza och hann med lite prata-ikapp-tid, mysigt! Vi kom hem lagom för nattning av busungen. Trevlig dag!
/Jenny
Frida laddad för skoterfärd i vagn. Hjälm på!
Pappan däremot satt på själva skotern. Heja vad det gick snabbt där på isen!
Karuseller fanns det också! Lycka.
Efter marknadssvängen åkte vi till våra Ockelbovänner, som redan sökt sig hemåt efter en sväng i nordanvinden. Där bjöds vi på hemlagad pizza och hann med lite prata-ikapp-tid, mysigt! Vi kom hem lagom för nattning av busungen. Trevlig dag!
/Jenny
Hyfsad hälsa
Frida har inte blivit sänkt, tack och lov. Hon skrällhostade i morse, men det har lagt sig. Är lite snörvlig, lite hostig, men har ingen feber (ännu i alla fall). Vi tutar i några extradoser astmamedicin och åker till Ockelbo som planerat!
Vintermarknad och kompiskramning, det blir bra det.
/Jenny
Vintermarknad och kompiskramning, det blir bra det.
/Jenny
Håller tummarna och tårna
Måtte det inte bli någon mer krasslighet nu!
Frida fick plötsligt värsta hostattacken ikväll, i nån timme bara hostade och hostade hon helt utan förvarning. Hon har kraxat vidare en del inne i sängen också. I morse (och vid ett tillfälle ikväll) påstod hon att hon hade ont i halsen också. Hmmmm. Jag hoppas hon - och vi - får sova någorlunda! Och imorrn är allt borta - ingen feber och ingen ond hals och ingen rethosta. En frisk unge och läge att hälsa på vännerna i Ockelbo, är vad vi önskar oss.
No more VAB och no more sjukdagar, tack.
/Jenny
Frida fick plötsligt värsta hostattacken ikväll, i nån timme bara hostade och hostade hon helt utan förvarning. Hon har kraxat vidare en del inne i sängen också. I morse (och vid ett tillfälle ikväll) påstod hon att hon hade ont i halsen också. Hmmmm. Jag hoppas hon - och vi - får sova någorlunda! Och imorrn är allt borta - ingen feber och ingen ond hals och ingen rethosta. En frisk unge och läge att hälsa på vännerna i Ockelbo, är vad vi önskar oss.
No more VAB och no more sjukdagar, tack.
/Jenny
Dagens otajmning
Tre minuter efter att vi borde ha varit på väg till jobb och förskola redan, tappade Frida ett glas med juice på badrumsgolvet i morse. KRASCH så hade vi juice och glas över hela badrumsgolvet.
Lyfta bort barfotaunge.
Sanera barnet som har juice lite här och var.
Ringa jobbet om att jag blir lite sen...
Plocka glasbitar (och sticka ett jack i pekfingret).
Torka kletig juice. Torka torka torka.
Plocka mera glas.
Sucka lite.
Dammsuga hela badrummet (och grusiga hallen när jag ändå höll på).
Joxa fram skurhink och medel och mopp.
Hitta ytterligare nån ivägflugen glasbit.
Skura badrumsgolvet. Nooooga.
Torka pallar och toastol och skåp och f*n och hans moster.
SVETTAS.
Jag kan berätta att sådana aktiviteter EFTER dusch och piffning på morgonen inte är helt smidigt för en sådan övervarm, tidsoptimistisk, morgontrött människa som mig.
Slut på meddelandet.
/Jenny - som nu ska gå och ÄTA på sin lunch också...
Lyfta bort barfotaunge.
Sanera barnet som har juice lite här och var.
Ringa jobbet om att jag blir lite sen...
Plocka glasbitar (och sticka ett jack i pekfingret).
Torka kletig juice. Torka torka torka.
Plocka mera glas.
Sucka lite.
Dammsuga hela badrummet (och grusiga hallen när jag ändå höll på).
Joxa fram skurhink och medel och mopp.
Hitta ytterligare nån ivägflugen glasbit.
Skura badrumsgolvet. Nooooga.
Torka pallar och toastol och skåp och f*n och hans moster.
SVETTAS.
Jag kan berätta att sådana aktiviteter EFTER dusch och piffning på morgonen inte är helt smidigt för en sådan övervarm, tidsoptimistisk, morgontrött människa som mig.
Slut på meddelandet.
/Jenny - som nu ska gå och ÄTA på sin lunch också...
Det ena utesluter inte det andra
Är det inte konstigt?
Vissa vanliga dagar när jag stressar från jobbet till förskolan, när jag önskar att jag bara hade en liiiiten stund till jämt och är en smula för hungrig, då händer det att jag önskar att jag slapp. Slapp kånka tunga väskor och påsar (ta med mindre jox säger ni? äääääsch...), slapp handla mat med dagistrött fnutt, slapp trassla med overall och småskor, slapp svettas i pannan för att jag inte hittar nycklarna, slapp tjabbla om att vi VISST måste stänga av barnskrivan för nu är vi hemma.
Men så på torsdagar när jag slipper, när det är farmor-och farfar-hämtardag, då längtar jag. Det är sååå bra att få tid. Tid för jobb, eller tid för ärenden utan 4-årigt släptåg. Andningspaus. Men ändå kommer jag på mig med att mest önska att jag inte behövde sitta kvar längre på kontoret och göra en massa pseudo-viktiga saker, för att jag saknar den lilla människan! Jag bara ÄLSKAR ju den där hej-kramen jag får, gillar snicksnackandet med förskolepedagogerna, uppskattar tillfället att varva ned. Jag sätter värde på småpratet om dagen, den gemensamma postkollen, buset, bokläsandet och myset.
Det var visst nån som sa att man kan inte både ha kakan och äta den.
Sjuttsingen också!
Nu åker jag i alla fall hem. Godkväll!
/Jenny
Vissa vanliga dagar när jag stressar från jobbet till förskolan, när jag önskar att jag bara hade en liiiiten stund till jämt och är en smula för hungrig, då händer det att jag önskar att jag slapp. Slapp kånka tunga väskor och påsar (ta med mindre jox säger ni? äääääsch...), slapp handla mat med dagistrött fnutt, slapp trassla med overall och småskor, slapp svettas i pannan för att jag inte hittar nycklarna, slapp tjabbla om att vi VISST måste stänga av barnskrivan för nu är vi hemma.
Men så på torsdagar när jag slipper, när det är farmor-och farfar-hämtardag, då längtar jag. Det är sååå bra att få tid. Tid för jobb, eller tid för ärenden utan 4-årigt släptåg. Andningspaus. Men ändå kommer jag på mig med att mest önska att jag inte behövde sitta kvar längre på kontoret och göra en massa pseudo-viktiga saker, för att jag saknar den lilla människan! Jag bara ÄLSKAR ju den där hej-kramen jag får, gillar snicksnackandet med förskolepedagogerna, uppskattar tillfället att varva ned. Jag sätter värde på småpratet om dagen, den gemensamma postkollen, buset, bokläsandet och myset.
Frida och jag i solen innan vi hoppade in i bilen efter förskolan igår.
Det var visst nån som sa att man kan inte både ha kakan och äta den.
Sjuttsingen också!
Nu åker jag i alla fall hem. Godkväll!
/Jenny
Solenergi
Men vet att solen står lååååågt, när gruset på marken kastar två centimeter långa skuggor medan man går till bilen för att åka till förskolan och hämta den lilla busungen.
Men den FINNS där åtminstone, solen!
På eftermiddagen, rent av!
De där små skuggorna är liksom ett litet vårtecken.
Ett löfte om att ljuset är på väg tillbaka igen.
Tackar.
/Jenny
Men den FINNS där åtminstone, solen!
På eftermiddagen, rent av!
De där små skuggorna är liksom ett litet vårtecken.
Ett löfte om att ljuset är på väg tillbaka igen.
Tackar.
/Jenny
Nu snackar vi plötsligt dirty här
Igår kväll. Sovrummet. Godnattsagan läst. Luuuugn och ro och tystnad och mörker. Mitt i stilla sovsång nummer två, säger Frida plötsligt helt klarvaket:
- Men...Hur kommer fröet IN i mammans mage egentligen?
Eeehhh.... Jahapp. Som ni förstår på själva frågan har vi redan touchat den här diskussionen flera gånger. Det var ganska länge sedan sist, men nu hade det tydligen uppstått följdfrågor plötsligt.
- Det kommer ju från pappans sn**p.
- Ja, jag vet mamma, men hur kommer det IN?!
- Jo alltså i tjejens sni**a, bredvid där man kissar, finns ett hål där s***pen kan stickas in.
- Va?! Nähähähä hahaha, vad KONSTIGT!!!
Sedan vidtog en hel del ytterligare frågande och förklarande om vuxna och nakenkramning och så. Frida tänkte lite mer och sa:
- Jahaa. Annars tänkte jag liksom att man kanske kunde fånga fröna i handen och liksom stoppa in dem! Det var väl en bra tanke?!
Jag förklarade att man faktiskt KAN göra nästan så, om man behöver hjälp om det är krångligt att få till en bebis kan man fånga fröna i en spruta och stoppa in dem så. Typ. Fiffig idé, tyckte Frida - sedan var det sovdags. Ridå.
Idag i bilen hem från förskolan återkom funderingarna:
- Men åh, jag vill inte HA nån sn**p i min sn**pa! Jag vill ha en sån där spruta istället, jag! När jag JAG ska få en bebis!
Haha, himmel och plättar. Detta ledde till en massa prat om att det är inget som barn gör, bara när man blir stor, och att det faktiskt kan vara skönt sen när man blivit stor och habla habla habla. Frida frågade måååånga saker, och jag kör som vanligt stenhårt efter principen att svara så rakt och enkelt jag kan på det hon frågar. Varken mer eller mindre, för när hon frågat klart behöver hon processa informationen och ladda upp ett nytt tankepaket.
Sa jag att de tusen frågornas tid kommit? Herregud.
/Jenny
(PS: Jag kom på att jag inte vill ha "fula ord" här, ifall nån som googlar på skumma grejor får upp min blogg som träff. Nej tack. Så det blev till att stoppa in några *** här och var för att cencurera lite! Inget utslag av att jag är blyg eller pryd, alltså...)
- Men...Hur kommer fröet IN i mammans mage egentligen?
Eeehhh.... Jahapp. Som ni förstår på själva frågan har vi redan touchat den här diskussionen flera gånger. Det var ganska länge sedan sist, men nu hade det tydligen uppstått följdfrågor plötsligt.
- Det kommer ju från pappans sn**p.
- Ja, jag vet mamma, men hur kommer det IN?!
- Jo alltså i tjejens sni**a, bredvid där man kissar, finns ett hål där s***pen kan stickas in.
- Va?! Nähähähä hahaha, vad KONSTIGT!!!
Sedan vidtog en hel del ytterligare frågande och förklarande om vuxna och nakenkramning och så. Frida tänkte lite mer och sa:
- Jahaa. Annars tänkte jag liksom att man kanske kunde fånga fröna i handen och liksom stoppa in dem! Det var väl en bra tanke?!
Jag förklarade att man faktiskt KAN göra nästan så, om man behöver hjälp om det är krångligt att få till en bebis kan man fånga fröna i en spruta och stoppa in dem så. Typ. Fiffig idé, tyckte Frida - sedan var det sovdags. Ridå.
Idag i bilen hem från förskolan återkom funderingarna:
- Men åh, jag vill inte HA nån sn**p i min sn**pa! Jag vill ha en sån där spruta istället, jag! När jag JAG ska få en bebis!
Haha, himmel och plättar. Detta ledde till en massa prat om att det är inget som barn gör, bara när man blir stor, och att det faktiskt kan vara skönt sen när man blivit stor och habla habla habla. Frida frågade måååånga saker, och jag kör som vanligt stenhårt efter principen att svara så rakt och enkelt jag kan på det hon frågar. Varken mer eller mindre, för när hon frågat klart behöver hon processa informationen och ladda upp ett nytt tankepaket.
Sa jag att de tusen frågornas tid kommit? Herregud.
/Jenny
(PS: Jag kom på att jag inte vill ha "fula ord" här, ifall nån som googlar på skumma grejor får upp min blogg som träff. Nej tack. Så det blev till att stoppa in några *** här och var för att cencurera lite! Inget utslag av att jag är blyg eller pryd, alltså...)
Tredimensionellt söndagsnöje
Vi fick inget besök av våra thailandsbekanta igår - timmarna räckte inte riktigt till för dem att hinna hit och hem i vettig tid tyvärr.
Istället tog vi oss iväg på barnbio hela familjen. Vi såg Trassel (sagan om Rapunzel) i 3D. Det var min första 3D-film i modern tid (nu snackar vi inte grönröda pappbrillor från 80-90-talet här alltså, haha) och det var faktiskt coolt! Frida tyckte dock att det var lite jobbigt med brillorna, så större delen av filmen såg hon utan dem. Det verkade gå bra det med.
Filmen var riktigt bra - helt okej underhållning även för vuxna. Det var 7-årsgräns på den och det märktes ibland, då satte Frida händerna för öronen och dök ned i gosefilten. Och nånstans i mitten av filmen hörde man plötsligt en liten klar stämma säga:
- Jag vill inte se mera, jag vill gå heeeem, det är för läskigt!
Haha, efter att jag förklarat lite och tröstat lite, ändrade hon sig som tur var. Efteråt strålade hon i sedvanlig ordning, dansade till eftertexterna och var riktigt nöjd med filmen!
/Jenny
Istället tog vi oss iväg på barnbio hela familjen. Vi såg Trassel (sagan om Rapunzel) i 3D. Det var min första 3D-film i modern tid (nu snackar vi inte grönröda pappbrillor från 80-90-talet här alltså, haha) och det var faktiskt coolt! Frida tyckte dock att det var lite jobbigt med brillorna, så större delen av filmen såg hon utan dem. Det verkade gå bra det med.
Filmen var riktigt bra - helt okej underhållning även för vuxna. Det var 7-årsgräns på den och det märktes ibland, då satte Frida händerna för öronen och dök ned i gosefilten. Och nånstans i mitten av filmen hörde man plötsligt en liten klar stämma säga:
- Jag vill inte se mera, jag vill gå heeeem, det är för läskigt!
Haha, efter att jag förklarat lite och tröstat lite, ändrade hon sig som tur var. Efteråt strålade hon i sedvanlig ordning, dansade till eftertexterna och var riktigt nöjd med filmen!
/Jenny
