Barnens vasalopp
Igår var vi i Högbo på familjeutflykt, tillsammans med mysiga förskolekompisen S och hennes trevliga familj! Det vankades skidtävling, barnens vasalopp minsann. Det var jättefint och bra ordnat! Överallt myllrade små söta hurtbullar omkring.
Vi anmälde tjejerna till 900-metersloppet. Man kunde också välja 90 meter, men det lät så väldigt kort. Såhär i efterhand kan jag känna att 90 nog hade varit mera lagom trots allt... Men Frida gjorde en strong insats och klarade hela loppet! Hon har väl max åkt några hundra meter förr bara, så detta var en bragd. Hon kom i mål näst sist, men var nöjd och tokstolt. Efteråt gick hon strålande runt och berättade för alla och envar att hon vann (för hon fick ju medalj)! Gullnos.
Frida berättade i telefonen för farmorn och farfarn på kvällen:
(lite för den ena, lite för den andra - jag lyssnade och skrev ihop)
"Jag har åkt en skidtävling! Jag åkte heeeela loppet. Jag brukar inte åka så förut för jag brukar ge upp på en gång nästan. Jag åkte 900 meter och sedan kom jag i mål och då fick jag en medalj. Det är inte tävling precis, det är träning. Min kompis S var där också! Det var barnens vaslaopp, så barn fick bara åka. Mamma och pappa gick bara bredvid spåret."
Mot slutet hann vi bli lite nervösa att vi skulle få kliva undan för de som åkte 2,5 km efter oss, men Frida hann i mål precis innan de kom ångandes. Hon hade sällskap av självaste Gustav Vasa på målrakan dessutom! Efteråt gick vi iväg en bit och grillade korv, fikade och pratade medan tjejerna lekte.
Det blev en riktigt mysig utomhusdag. Jag var duktigt friskluftstrött på kvällen. Frida verkade också rätt utsjasad, för hon sov till efter åtta i morse... Inte helt tajmat eftersom mamman råkat slå av väckaren och somna om, men vi hann någorlunda ändå!
/Jenny
Vi anmälde tjejerna till 900-metersloppet. Man kunde också välja 90 meter, men det lät så väldigt kort. Såhär i efterhand kan jag känna att 90 nog hade varit mera lagom trots allt... Men Frida gjorde en strong insats och klarade hela loppet! Hon har väl max åkt några hundra meter förr bara, så detta var en bragd. Hon kom i mål näst sist, men var nöjd och tokstolt. Efteråt gick hon strålande runt och berättade för alla och envar att hon vann (för hon fick ju medalj)! Gullnos.
Kolla bara - GULD fick hon. GULD.
Frida berättade i telefonen för farmorn och farfarn på kvällen:
(lite för den ena, lite för den andra - jag lyssnade och skrev ihop)
"Jag har åkt en skidtävling! Jag åkte heeeela loppet. Jag brukar inte åka så förut för jag brukar ge upp på en gång nästan. Jag åkte 900 meter och sedan kom jag i mål och då fick jag en medalj. Det är inte tävling precis, det är träning. Min kompis S var där också! Det var barnens vaslaopp, så barn fick bara åka. Mamma och pappa gick bara bredvid spåret."
Redo för start - spännande!
"När får vi åka, mamma?!"
Vi passerar Mångsbodarna efter en lätt uppförsknix.
Vätskepaus är viktigt - gott med varm saft!
Vidare framåt, på´t igen!
Det var en glad liten tävlande vi följde runt spåret.
Mot slutet hann vi bli lite nervösa att vi skulle få kliva undan för de som åkte 2,5 km efter oss, men Frida hann i mål precis innan de kom ångandes. Hon hade sällskap av självaste Gustav Vasa på målrakan dessutom! Efteråt gick vi iväg en bit och grillade korv, fikade och pratade medan tjejerna lekte.
Speakern sa: "Och, här har vi en fin bild på upploppet mot mål, självaste Gustav
Vasa följer nu en av de sista tappra tävlande i 900-metersloppet den sista biten!"
Äntligen framme! Bra jobbat, pärlan.
Glad och nöjd tjej med medalj runt halsen.
Dessutom mötte kompisen S upp i målfållan.
Söta skidtjejerna petade i sig varsin stärkande korv och ett russinpaket efteråt.
Lyckan är att få hjälpa till OCH få ta hand om en knatte.
Korvgrillningstajm. Gott med utelunch!
Det blev en riktigt mysig utomhusdag. Jag var duktigt friskluftstrött på kvällen. Frida verkade också rätt utsjasad, för hon sov till efter åtta i morse... Inte helt tajmat eftersom mamman råkat slå av väckaren och somna om, men vi hann någorlunda ändå!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
