Jag tänkte väl att det fanns en förklaring

I morse fick jag och Frida kliva upp lite extra tidigt, för att hon skulle till ögonkliniken och kolla synen på morgonkvisten. Det gick riktigt lätt att masa sig ur sängen och komma iväg i god tid! Väldigt duktigt och mycket ovanligt. Jag var lite imponerad av mig själv.

Blev sedan SJUKT hungrig på lunch idag. Jättetidigt, dessutom. Men jag åt ju å andra sidan frukosten hemma rätt tidigt, istället för halvsent på fikarasten på jobbet.

Nu är det äntligen dags att åka och hämta Frida på förskolan. Skönt! Men jag har sneglat på klockan i över en timme och varit otålig, konstigt nog.

Fast hur var det nu igen? Just ja, vi ställde ju om klockan i helgen.

Mest besviken är jag över att jag inte alls var duktig i morse!
Jag hade bara kropp och själ kvar i i sommartid.

/Jenny

Trött som en gnu

Vi hade en fantastiskt trevlig festkväll igår! Så himla kul. Gamla bekanta i mängder, bra tal, gooood mat, många skratt och lite dans.

Frida hade det lika toppen hos faster, hon fick bland annat spöka ut sig och gå på "bus eller godis"-runda. Supernöjd!

Frida tyckte dock att det var morgon redan vid sju i morse, men vi som
lagt oss kl 04 tyckte att tre timmars sömn var i underkant... Det fick bli DVD en stund, så hann vi blunda lite mer.

Och nu ska jag natta här. Sov gott!


Hundra år senare

Jag har äntligen fått en kallelse till att få göra finnålsbiopsi på min knöl på halsen. (Alltså de ska peta in en nål i halsen och dra ut ett gäng celler - tjohoo vad mysigt det låter, eller hur?!)

Med kallelsen följde en hälsodeklaration som jag ska fylla i. Om hälsoläget, sjukdomar och mediciner och sånt. Där står saker om narkos - det lär väl vara standardfrågor? Ingen har sagt nåt om att jag ska sövas. Står heller inget om hur lång tid det tar, eller liknande.

Jag kan inte påstå att det råder någon överinformation i det här ärendet precis. Inte går det fort heller, jag har fått tid TVÅ månader efter upptäckten av knölen. Skulle det vara nåt elakartat, kommer jag att bli pretty pissed off för att den fått sitta kvar där och gona sig så länge i allsköns ro.

Den 17 november kl 15.00.
Det är då ni ska hålla tummarna lite.

/Jenny


Packa på

Frida och pappan stökar med tacopaj i köket, är mysigt att höra dem snicksnacka där nere. Jag står på öronen i garderoben och plockar fram saker till lilla trippen.

Smink, finkläder, söndagsslappisar, nya pjucken, handväska, hårtork, smycken, lakan... Packa packa packa.

Vi ska sova hos svägerskan och Frida är toktaggad att vara där själv medan vi är på fest. En av mina bästa vänner och hennes man fyller båda 40 och firar med härligt galej! En massa bekanta kommer och jag räknar med en riktigt rolig kväll.

Jag räknar också med väldigt lite sömn - vardagsrumssovning och en 4-åring, två grejor som gissningsvis inte bjussar på nån sovmorgon. Det är smällar man får ta!

Ha en härlig helg!

/Jenny


Ett nytt favvomärke tror jag bestämt

Nu har jag googlat lite på skomärket Art som jag handlade igår. Det var nytt för mig, men OJ så många fina skor de verkar ha! Vill ha vill ha vill ha vill ha. Inte alla, men MÅNGA är ju helt underbara! Inte gratis, men underbara.

På Heppo finns en bild på samma sko som jag köpte igår, fast i vinrödaktig färg.
En massa Art-skor finns också på Brandos.
Och på den här webbsidan verkar det bara finnas Art-skor tror jag.

Mina favvomärken sedan tidigare är bland annat El Naturalista - de är till stor del i samma stil. Gillar också Camper-dojjor. Sen finns det andra mera vanliga märken (nu senast Rieker) som glimtar till ibland såklart. Har en hel del Ecco också. Men sådana här andra skor som dem jag länkat till, gör att det liksom pinglar till nåt i själen hos mig. De lyfter vardagen lite och gör mig glad varje gång jag har dem.

Herregud, det låter som om jag handlar skor mest hela tiden nu. Det gör jag absolut INTE. Men när jag väl handlar, väljer jag gärna med omsorg. Det ska vara snällt mot fötterna likaväl som en njutning för ögonen. Och gärna lite humor!

/Jenny

Kvällsbus på stan

Jag tog med pinglan på stan ikväll, det var shoppingkväll för familjer. Vi blev kvar till nästan kl 21, det lär jag få äta upp imorrn när fröken tjorv får slut på ork... Men vi hade mysigt! Jag sa till Frida:

- Frida, tänk att klockan är ÖVER åtta nu, du borde ligga i sängen för länge sedan!
- Ja mamma... Men vi har ju så mysigt här på stan i mörka kvällen!

Frida red lyckligt en ponnyrunda, fick glitterhjärta och stjärna målad på kinderna, smarrade snacks och var jättenöjd. Jag slog till på diverse piff - en ny ögonskugga, foundation och en fin (läs dyr) foundationborste som jag inte visste att jag behövde, haha!

Men framför allt kom jag hem med skor! Klackskor, kors i taket. Fast på mitt sätt - glada, bekväma, fotsnälla, roliga. Rågummisula, stötdämpande. Superfina Jennyskor, helt enkelt. Från Art, kommer de. Gick inte att motstå. (Blev ett halvbra foto från iPaden... Bild på samma sko finns HÄR fast i vinrödaktig färg)


Hoppas bara att jag inte går som en gammal trött kamel i dem - högklackat är inte min grej annars så jag får dåligt med övning. Och folk som inte kan gå i klackskor är så fuuuult, men butikstjejen försökrade att det såg okej ut. Kan man reklammera dem annars tror ni? Haha!

Nu är jag redo för 40-årspartajjet på lördag. Sweet. Nya brallor och topp köptes härom dagen dessutom. Dags att rota fram smycken nu då, för faktiskt första gången sen flytten. På tiden!

Nu ramlar ögonlocken ihop, så natti natti!

/Jenny


Huvvet upp och fötterna ner...

...men mycket mer än så är det inte. Jag är jättetrött, det kom som en våg efter ett informationsmöte på jobbet på förmiddagen.

Det har gjorts en översyn av vår verksamhet och nu fick vi veta hur rapporten och förslaget till eventuella åtgärder såg ut. Förvirrat, är kanske svaret. Vi vet egentligen inget, mer än att det KAN bli stora förändringar. Eller så blir det inte det. Allt beror på beslut, pengar, och hur det blir med annan kringorganisation som också ses över inom kort.

Puuuuuh. Luften gick i alla fall ur.

Jag jobbar ju i ett trögt statligt maskineri, så det lär dröja sisådär nåt halvåt innan nåt händer på riktigt. Men det känns lite som att vi hamnade i limbo. En mellanvärld.

Jag åker och hämtar busungen hos farmorn nu. Kanske orkar vi ta en sväng ned på stan? Det är shoppingkväll för familjer idag med lite happenings. Pappan i sin tur är på festligheter med jobbet och kommer hem sent.

/Jenny

Dagens (jobbiga) i-landsproblem

Jag håller på att byta bank. Och det driver mig smått galen.
Man måste ju byta ut all fakta man lyckats klämma in i skallen!

Det är så mycket att hålla reda på. Nytt kort - och därmed ny kod. Nytt telefonnummer till telefonbanken. Nya koder för vad man gör där. Ny kod för enkel inloggning på internetbanken. Nya menyer där. Ny bankdosa med obekanta funktioner.  Nytt nummer för att spärra kortet. Och kanske mest trixigt - nya kontonummer. Långa, krångliga kontonummer.

Jag kan ju det mesta utantill i min gamla bank. Koder, konton, telefonnummer, funktioner. Har man haft samma bank (och till viss del samma konton) sedan man var typ 14 år, så hinner det liksom nötas in. Men nu - blankt. Tomt, nollställt.

Idag blir jag dock tvungen att ta tjuren helt vid hornen, för det är typ NU som autogiron dras, räkningar ska betalas och lönen kommer. Dessutom har min e-legitimation på förra banken gått ut och jag måste snart begära tillfällig föräldrapenning eftersom Frida varit sjuk.

Åh suck, det känns fasligt omständigt och ovant alltsammans.

Hm....
Det KAN vara så att jag ogillar förändring.
Och att jag har en tendens att göra saker till ett projekt.
Typ.

/Jenny

Intensivt

Hade en intensiv förmiddag på jobbet då jag skottade undan en del jobb.
Hade en intensiv eftermiddag med ett långt och givande möte.
Hade en intensiv förkväll med spontan middag hemma hos en förskolekompis till Frida.

Sedan hade jag en stillsam ensamfika på Café Java i väntan på en person som inte kom.
Jag behövde nog den pausen, faktiskt.

/Jenny

Hemma och ihopsjunken

Jag tycker det känns fint att se Frida med min släkt. Det är alldeles för sällan!

Vi åkte hem tidigt idag, vilket faktiskt var skönt. Vi slapp köra i mörker och kom hem i vettig tid. Vuxet, haha. Frida var som vanligt världens bästa bilåkarunge, vilket jag är sååå tacksam för.

Och vet ni - jag har packat upp. ALLT.
(Utom en väska som ska med även nästa helg, när vi ska ut på nya äventyr.)

Ni förstår, detta är ett totalt unikum. Det händer inte.
Det står alltid minst en halvful väska kvar efter varje tripp här. Jämt.
Men den här gången bara POFF så hade jag packat upp allt!

Klapp på axeln till mig själv.

Efter att vi kommit hem och stökat undan, slog tröttheten till. Innan jag orkade fixa fram käk, hann jag blunda i soffan en stund först. Skönt! Fast det blev lite väl sent för fröken hänga-halva-natten som ska till förskolan imorgon...

För övrigt har jag en rätt öm sitta-i-bilen-rygg. Dumma.

/Jenny

Jag längtar efter mer

Nu har vi hämtat faster och är på väg ut till Höga Kusten för korvgrillning. Mysigt!

Jag känner nostalgi och kärlek till gamla hembygden när jag åker runt här i vackra Ångermanland, men också en inre stress över att vara så nära alla vänner och bekanta utan att kunna/hinna träffa dem. Vill!

Tankekramar till alla de mina, särskilt två som jag nyligen pratat med som har och har haft tuffa dagar och behöver det lite extra!

/Jenny


På plats

Efter en massa småprat och skratt, nattar vi nu i gäststugan.

Frida var helt uppsprallad över att träffa släktingarna, så hon sov bara en kvart i bilen och var sedan uppe till midnatt! Det kan tänkas bli läge för en liten vilolur under dagen imorrn... Alternativt så får vi tåla en tjej med kort stubin. Men det är smällar man får ta sådana här gånger!

Nu är det bäst jag somnar innan jag blir kissnödig eller hungrig, eftersom ingen av dessa funktioner finns här i sovstugan.

Ha en fin helg!

/Jenny


Det känns nästan som trolleri

När jag lade mig inatt hade Frida fortfarande över 39 grader och fick en skopa alvedon. Men idag vaknade hon feberfri. Det där med barns feber, är verkligen ett kapitel för sig.

Hon sov ikapp den sena nattningen genom att snusa till halv tio (och jag med - underbart!), sedan har hon varit helt feberfri. Och lika sprallig som alltid.

Snabbpackning pågår.
Norrland, here we come!

/Jenny

Testa Tivoli

Ett litet presenttips eller kanske idé inför julklappsshoppingen, til legna eller andras kids i rätt ålder (jag skulle gissa på att den passar från 4-5-årsåldern till och med kanske 10 år eller så?): Ge bort en prenumeration på tidingen Tivoli för vänner!

En kvalitetsserietidning för små barn. Ett vettigt alternativ till alla strömlinjeformade, trista alternativ i handeln som nästan alla utges av samma förlag. En tidning utan påklistrade plastleksaker, som ändå går sönder direkt.

Jag har just beställt en prenumeration till Frida.
Och jag har sedan tidigare gett bort den till en kompis dotter.

Tidningen fick lägga ned i våras, men återuppstod i september tack vare ca 2000 nya prenumeranter - resultatet av en massiv kampanj från prenumeranter som hjälpte till att sprida information. Och jag är SÅ glad för det.

/Jenny

Veligt värre

Frida har haft mer eller mindre hög feber hela dagen, trots alvedon. Hon har varit hyfsat sig själv (efter middagen dansade hos loss till Nassims skiva t.ex!) men huttrig och trött.

Trött, ja. Vi sov till och med en dryg timme i eftermiddags. Ja, jag sov också. Zzzz Zzzz. Så skönt! Det är VAB-lyx om något. Men det var inte tokfiffigt för kvällsläggningen, för Frida somnade klockan 22. Fast hon ska ju inte upp nån särskild tid imorgon bitti, så det funkar väl ändå.

Imorgon eftermiddag var det alltså tänkt att vi skulle rulla norrut, för att träffa lite släkt och fira min faster som fyller år. Detta har varit inplanerat sedan flera månader och vi är laddade. Men nu? Hmmmm. Åka ändå? Åka på lördagen? Stanna hemma?

Vi velar fortfarande. Vi vill inte smitta nån, och Frida måste orka såklart. Morgondagen får utvisa det hela. Har Frida fortfarande hög feber, är det inte läge att åka. Hur pisstråkigt det än känns! Bläää.

Om vi säger så här: Jag lämnar packandet till imorgon.

/Jenny

Morgonmys i sjukstugan

Frida vaknade först till vid 6, men lyckades somna om och sov till åtta. Välbehövligt! Hon hade en morgontemp på 39 grader, trots att hon fick alvedon igen inatt.

Nu tar vi sista tuggorna på mysfrukosten i VAB-världen. Sitter här med tända ljus, barn-TV, mackor, fil, passionsfrukt, vindruvor och juice. En liten kaminvarm brutta i rosa (för liten) muminpyjamas och matta ögon. En mamma med huvudvärk, säckiga mysbrallor och rufsigt hår.

En långsamhetsdag. Skönt.

Dagens utflykt blir att cykla och posta kuvert till banken. Stoppar in pyjamasungen i sin overall och sätter henne bak på cykeln. Lite syre får vi, och kanske kan vi passa på att köpa glass samtidigt!

/Jenny

En sjuklighet kommer sällan ensam...

...eller hur var det nu det hette?!

Just nu kryllar det av dåliga nyheter i omgivningen. Usch! En kompis sambo har fått leukemi och läget är tufft. En arbetskamrat hamnade hux flux på sjukhus med en potentiellt allvarlig sjukdom. Hu. Tankarna går till dem och deras familjer.

För egen del fortsätter jag försöka tänka positivt om knölen i halsen och låta katastroftankarna ta minimalt med utrymme. Det går hyfsat faktiskt. Jag har ringt sjukhuset några dar för att försöka få information om hur länge jag måste vänta på biopsin. Idag kom jag i alla fall fram, men jag fick inget besked. De noterade dock att jag bor och jobbar nära och kan tänka mig att komma med kort varsel, så jag håller en tumme för att det kan raska på processen.

Frida fick hux flux hög feber ikväll och kroknade alldeles. Ynk ynk. Hon landade på 39,4 i temp innan hon fick alvedon och nattades. Det var en enkel process att sussa ned henne idag, hon höll på att somna sittande i soffan flera gånger och när jag väl lade henne i sängen somnade hon omedelbums. Heeeelt slut.

Hon har varit lite låg hela veckan. Hon fick gå hem tidigare i måndags, men hade ingen feber och skulle få gå till förskolan ändå igår - tills hon vaknade och slog upp ögonen. Ena ögat var rött och svullet och vips blev hon hemma istället. Men så idag var hon bra igen och fick gå dit - och så nu poff hög feber direkt efter att vi kommit hem. Märkligt. Allmänt urschlig lite skrutt.

Frida och jag blir hemma och kryar under torsdag-fredag, helt enkelt. Jag håller tummarna hårt för att vi ska kunna dra iväg på fira-fasters-födelsedags-färd på fredag eftermiddag sen, som planerat!

/Jenny

Nu är det natta

Jag går och lägger mig nu. Det blir en tidig kväll, efter att ha jobbat klart med några saker till galet sent natten till idag är det lite gäspigt. Sambon (som istället ur sitt perspektiv är uppe länge ikväll, haha) är i chock över att få sällskap redan vid läggning.

Imorrn (och på onsdag) vankas facklig kurs - om inte Frida måste vara hemma från förskolan... Hon fick gå hem ett par timmar tidigare för förskolan idag (tack farmor!) för att hon var låg och loj och klagade på ond mage. Men väl hemma var hon rätt vanlig. Ingen feber, i alla fall. Jag lyckades peta henne i säng ganska tidigt och imorrn finns utrymme för lite sovmorgon, så kanske räcker det för att vila ikapp. Vi får se.

Gonatt!

/Jenny

Om konsten att njuta

Idag var det en strålande höstdag. Blåsig, men strålande. Frida föreslog nästan direkt som hon slagit upp sina blå i morse, att vi skulle åka på picknick. Jag längtade dock efter lite egentid och bestämde mig för att stanna hemma. Tvätt, disk och plock skulle göras, men att vara själv innebar också tid att få stillhet i skallen och hinna lite jobbjox.

Innan de kommit iväg på sin skogsutflykt, hann dock Frida ändra sig och tjöt så tårarna sprutade i bedrövelse över att de inte skulle åka och bada istället! Men har man planerat handlat och styrt upp matsäck, då är det fanken utflykt som gäller. Hon gjorde ett sista försök innan de gick ut genom dörren, och frågade ifall de packat badsaker också så att de kunde bada efteråt? Haha, kluriga lilla räv.

Naturigtvis hade de haft det mysigt och bra när de väl kom iväg ut i den guldiga hösten. Ingen kan väl vara tjorvig på en stubbe i skogen med en god macka i handen!

På kvällen fick jag äran att njuta av ett hemmabad med Frida (vilket fick duga trots att det var badhusbad hon trånade efter tidigare på dagen). Vi hade en mysig stund med bus och småprat. Jag uppskattar varje minut, för vips är hon stor och det där tighta varandet bara ett minne blott. Helt enligt hennes order plaskade vi runt i skenet av stearinljus, med badbrus och fjärilskonfetti i vattnet. Hon är en livsnjutare som sin mor, den ungen!

/Jenny

Nassim i våra hjärtan

Frida sov till åtta i morse och stod ut med sängliggande morgonmys och småsnack till sisådär kvart i nio (applåder och stort tack från morgontrötta mamman!). Sedan fick vi sätta fart för att hinna till Fridas dans nere på stan. Efteråt ringde pappan och var på hemväg och ville bli hämtad, så vi for och kramades med honom lite.

Pappan ville hem och relaxa, men jag hade lovat Frida sushilunch så vi rullade iväg igen. Efter en god sushi, vankades show på konserthuset. Vi såg Nassim Al Fakir och det kan jag VERKLIGEN rekommendera! Sällan har man som förälder precis lika kul som barnet på en familjeföreställning, men här var det så!


På väg in möter oss ett glatt ansikte från reklamaffischen. Förväntansfulla!



Konserthusets barnklubbs (Blåbärsklubben) maskot var såklart där.



Nassim i sitt rätta element.



Han kan konsten att få med publiken! (Till och med den sura tanten bredvid mig)



Han skrev och skrev - och sålde skivor. Vi har poppat den efteråt här hemma!



Stolt tjej med autograf på armen! (Jaha, inget badkarshäng idag då.)


Nassim är som en gladfärgad studsboll, så otroligt fylld med energi och med en ohejdbar utstrålning som går rätt in i oss. Dessutom oerhört talangfull och liksom självklar och mångsidig. Jag känner mig alldeles positiv och peppad. När jag berömde honom för en bra show efteråt, sa han gulligt:

- Tycker ni, vad kul! Jag vet inte... Jag blev liksom lite nervös idag, jag vet inte varför. Men jag körde på ändå.

Sa jag att han verkar ödmjuk också? En toppenkille, och ödmjuk. Kan det bli bättre?

Kvällen har gått fort, med middag i enkel stil (typ rester och pasta). Sedan tände vi en brasa och mumsade popcorn. Inte så pjåkigt lördagsmys!

Ha nu en bra söndag.

/Jenny

Om att uttala en liten saknad

I morse vaknade Frida efter att ha sovit på pappans sida i dubbelsängen (nåja, jag hade både ben och armar och nån liten kalufs inknölad intill mig under natten). Hon gäspade, sträckte på sig som en katt, gnuggade sig i ögonen och sa sömnigt:

- Mamma, jag saknar pappa. Nu kan han ju inte spela minigolf med mig, och inte göra Hehe (internt skämt dem emellan), och inte brottning, och inte sjunga "Felicia adjö" eller "Brevet från lillan" för mig.
- Jag förstår att du längtar efter honom. Men han kommer ju hem imorgon igen.
- Ja! Då kan vi göra hans godaste mat eller nånting. Vad är hans godaste mat, mamma?
- Jaa... Han gillar ju det mesta. Men kanske soppa är hans favorit.
- Soppa?
- Ja, han gillar soppa.

Tystnad.

- Neeej... Vi får hitta på något annat, mamma.

/Jenny

Litegrand som en gubbe med keps

När man har köpt nya vinterdäck med dubb och marken ute fortfarande är väldigt asfaltstorr, så känns det lite som att klippra sig fram på skor med ovant höga klackar. Det hörs och känns och märks och känns ovant. Och så vill man vara rädd om dem, liksom inte nöta på dem i onödan. Kostar ju skjortan, det där med däck.

Dessuom så står det om man läser på, att man ska köra väääldigt försiktigt de första 50-100 milen med nya dubbdäck, så att dubben liksom ska "sätta sig" ordentligt.

Inga kraftiga accerelationer.
Inga häftiga inbromsningar.

Okej. Nu har jag puttrat runt som en gammal tant här i stan, och attsingens vad jag haft bilar upp i arslet hela tiden. De ligger nära som frimärken och trängs. Var kom de ifrån?

Jag måtte verkligen köra som en biltjyv i vanliga fall.

/Jenny

Nu är det jul igen

IKEA har visst premiär på sin julbutik i helgen, och julbordsannonserna har börjat hagla i lokaltidningen. Jisses.

Härom dagen när jag var i närmaste Konsumbutiken, upptäckte jag att de börjat sälja julmust. Nu?! Alltså allt det här känns ju lite väl tidigt, måste jag säga. Än är vi väl inte riktigt beredda på julmat och dryck och pynt? Fasiken, jag har ju precis börjat med jacka.

Om jag köpte nån julmust?
SJÄLVKLART. Två sorter.

/Jenny

Buzzador-testar Vanish

Nu är det dags igen för mig att agera Buzzador! Att vara buzzador innebär att man ibland får prova olika varor och tjänster gratis, dela med sig i bekantskapskretsen och sedan lämna sin egen och andras ärliga åsikter om produkten. Den enda motprestationen är rapporten jag ska lämna efteråt. Plättlätt!

För några veckor sedan, fick jag hem ett stort paket från Buzzador. Det var dags att testa fläcklösaren Vanish. Jag visste om innan att det fanns förbehandlingsspray (som vi redan hade provat) och pulver man skulle skopa i tillsammans med tvättmedlet. Men det finns en hel hög med olika saker, jag fick hem inte mindre än SJU produkter! Två olika gel (för kulört och vitt), tre pulver (för kulört, vitt och ett särskilt för att ta bort bakterier), plus förbehandlingssparayen och sprayen för mattor och soffor. Jisses.



Vad finns i lådan egentligen?



Sju produkter att prova på själva, plus en hög med provpåsar att dela ut!


Något som omedelbart förvånade mig, var att produkterna var mycket miljö- och allergivänligare än jag trott. När man får sprayen på fingrarna, sticker det och man blir alldeles vit. Jag har tänkt att det där måste ju vara lite halvfarligt, men det funkar kanon på ingrodda "förskolefläckar" så jag har använt det ändå. Men alla produkterna är märkta med Svanen och godkända av Astma- och allergiförbundet! Stort plus i kanten från min sida för det.


Glad överraskning - vänligare prylar än jag trott.


Nu kommer vi att vara fläcklösa i lång tid framåt, haha! Faktum är att jag omgående testade matt- och soffsprayen på en liten men envis och ful brun fläck vi hade i soffan (kaffe eller choklad?). Den försvann i ett poff! Lovande. Sedan har det hällts i gel och sprayats och grejats, och nästan alla fläckar har gått bort. Toppennöjd! Att inte ens Vanish rådde på de stora vita limfläckarna Frida fått på sin EN dag gamla Me&i-tunika (suck och dubbelsuck) var inte så överaskande...


Pyts i med en dos gel och håll tummarna.



De här "målarbyxorna" blev helt rena efteråt!



Lite olika ljus och de var först skitigare än de ser ut, men ändå - stooor skillnad!



Men nej - en massa vitt lim gick inte bort. Attsingens.


Jag är jättenöjd med produkterna och kommer garanterat fortsätta köra med Vanish. Våra vuxenkläder är sällan i så stort behöv av fläckborttagning, men nästan varje plagg som Frida har gör Vanish underverk med. Skitiga ungar har oftast haft kul! Men tvättandet blir ju inte roligt för det...

Vill du också bli buzzador?
Lämna en kommentar här med mailadress och namn (eller kontakta mig på annat sätt, om vi känner varandra), så fixar jag en inbjudan!

/Jenny

Då var det väl kväll då. Igen.

Dagarna går alldeles för fort den här veckan! Kvällarna också. Det är så mycket som ska hinnas med både hemma och på jobbet, blir lite snurrigt och gäspigt i skallen.

Idag har jag i alla fall fixat nya vintersulor till bilen. Tog en sen lunch och tillbringade den på däckverkstaden. Jag hann inte ens käka upp innan de var klara. Bra service! Dyrt som stryk är det ju, men vi är rädda om oss och vill ha bra grejor. Jag lyckades pruta sisådär 350 kronor per däck också vilket lyfte anden en smula. Heja mig!

Jag ska lämna jobbet nu. Jag går hem med min låååånga att-göra-lista och min lilla magra tuss med energi. Puh! Söta lillfröken Frida ska hämtas hos farmorn och farfarn. Jag längtar efter att få de små gosiga armarna runt min hals. Då blir jag stark, då orkar jag. Kärlek.

Nu får hon och jag rå oss själva några dar, för pappan är ute och finlandsbåtsåker med jobbet. Oddsen för att det blir sushi till midddag imorgon (eller kanske till lunch på lördag?) är låga om man säger så, haha. Kanske skulle jag ha försökt fixa mig nåt kompis-sällskap imorgon kväll? Fredags-filmmys eller nåt skulle vara mysigt, men jag är lite initiativlös för tillfället. Vi får se.

Ha en bra kväll. Det ska jag försöka med. 

/Jenny

Bilder av busungen

Just nu produceras det teckningar på löpande band. Det går inte en dag, utan att hyllan på förskolan är fylld med teckningar och annat pyssel. Och tröjärmarna är fyllda med färg... Några av Fridas senaste alster:


"Oj, gravstenar", tänkte jag. Men nej, det är ju KULLAR, förklarade Frida. Den ena
har blommor på sig, den andra en hiss och hon kikar ut överst i hissen. Och den
lilla röda finken där intill, det är visst jag. Med min handväska, minsann. Okidoki!



Just nu ääälskar Frida dinosaurier. Här har hon ritat en
Tyrannosaurus Rex (tror jag) som är rejält på bettet!


/Jenny

Zzznarkar

Vi har haft en skön söndag. Rasslat iväg en massa tvätt (varvat med sängslappning, sweet) och sedan mest haft det skönt! Frida och jag har varit på konserthuset och kollat in trollen Drill och Drull. En skopa kultur, det var rätt länge sedan nu. Det var kul! (förutom att fröknarna humör rök ihop när det var dags att gå hemåt...) Nästa helg går vi dit igen, då kommer Nassim Al Fakir!

På kvällskvisten tog jag och lilla fröken en cykelträningsrunda. Bäst att låta henne nöta lite medan chansen fortfarande finns, snön kommer väl när som helst. Det visade sig vara en alldeles utmärkt motion även för mig, för nu går det undan på lilla röda faran! Rask powerwalk - välbehövligt! 

Tyvärr knallade jag iväg utan hemnycklar, men sambon som skulle vara på träning var hemma igen för att det blivit inställt. TUR för mig det.

Jag är så trött, hög tid att dippa i säng!
Godnatt.

/Jenny

Kalaskul

Efter en skön, solig, kall lördag med ett härligt busfyllt barnkalas dippade jag lite, haha! Jag tänkte peta ut lite foton på bloggen idag, men vips var det visst nattadags och det där med bilderna sköts upp en sväng till. Tyyypiskt mig.

God natt!

/Jenny

Det rullar ju

Idag hände det! Frida kan cykla. LYCKA! Hon har skuttat och gjort glädjehopp här hemma, strålat med hela ansiktet och varit kvillrande glad. Äntligen!

Hon har övat med en lånad balanscykel några veckor. Först ganska motvilligt, sedan mer och mer förtjust. Och inte minst mer och mer stabilt! Den här veckan har hon tagit den till och från förskolan också. Pappan har nött och tränat med henne på kvällar och helger.

Idag när vi cyklade hem, så såg jag att hon kan. Hon hade balansen nu, hon vågade lita på det. Så när vi kom hem, plockade vi fram den vanliga cykeln med pedaler och provade igen. Och visst, hon kunde ju! Tjohoo! Hon cyklade fram och tillbaka på gatan här, alldeles sprallig. Lilla söta pricken. Sedan gick vi en bit upp i backen och tränade starter också (utan att jag höll i handtaget bak på cykeln), och de kirrade hon med. Så himla duktig.

Det var en stolt liten tjej som somnade. Hon babblade förtjust på om att nu kan hon och S cykla tillsammans, och nu kan hon ta riktiga cykeln till förskolan. Frihet. (Det är ju bara att hugga alla tillfällen, så att hon hinner nöta in kunskapen innan vintern kommer!)

Nu ska vi sova, efter en trevlig filmkväll här med vännen R som kom över.
Imorgon väntar barndans (F och pappan) och barnkalas hos I (F och mamman).

/Jenny

Nu får det räcka för idag

Nä, om man skulle gå hem från jobbet kanske?

Jag hade en smula logistikutmaning kring att hämta reparerad cykel på em (de hade lunch, jag gjorde ärenden, sen var det kö...). Tiden gick, så jag valde att hämta Frida i samma veva. Hon har velat åka till mitt jobb länge och jag ville slippa jäkta hem nästan direkt när jag varit ute och friskvårdsvinglat från jobbet så länge.

Lite fick jag gjort i alla fall. Frida har hängt i konferensrummet, ritat teckningar, käkat bulle, knaprat cashewnötter och kollat Bolibompa-play på projektorskärm. Det går ingen större nöd på henne om man säger så.

Nu är det fredagsmysdags. Mot hemmet!

/Jenny

Här håller jag på och har det bra

När man skrivit ett inlägg om svar från läkaren som man väntat på.
När man kanske förmedlat en att det finns viss oro kring det däringa.

Då.

Då är det inte så bra att hoppa över att blogga till sent nästnästa dag, kom jag på.
Det KAN vara så att det verkar som om man inte gör annat än oroar ihjäl sig.

Alltså... Riktigt så är det inte.

Jag har fått en fin kommentar av min morbror på läkarsvarsinlägget. Trygga, kunniga läkarmorbrorn. Min vän doktor E har också svarat på frågor. Båda kunde väl tänkas oroa sig lite om det verkligen var något allvarsamt med mig, men båda verkar rätt coola både med knöl och njurfuktionsvärden. Det känns bra. Det svarta läskiga som envisas med att spreta i skallen ibland i alla fall, petar jag ned i en låda. Ha! Där kan det ligga på lut så länge.

Så vad gjorde jag medan ni möjligen trodde att jag var helt bedrövad?

Igår var jag på Mary Kay-makeup-kväll hos före detta arbetskompisen C. Kom hem supermejkad efter tio, pratade en timme i telefon och sminkade sedan av mig. Lite bortkastad glamour, kan man ju säga. Poff så var det godnatt, så jag kröp ned med en snusande jag-vill-sova-i-eran-säng-dotter vid axeln.

Ikväll har jag haft det så mysigt! Det är min namnsdag, något som brukar resultera i några vänliga grattis från uppmärksamma personer i omgivningen. En alldeles normal mängd uppmärksamhet som jag verkligen uppskattar. Men idag har fått sms, hälsningar, ett efterlängtat telefonsamtal, teckningar, en pärlplatta, vackra blommor från sambo OCH svärföräldrar, samt mysfika med godsak och tända ljus som sambon riggade. OCH han snodde ihop lite käk åt mig när jag kom hem sent. Att jag faktiskt rapporterade från mitt bankbytarmöte på banken idag i slutet av mysfikat, förtog märkligt nog inte stunden. Bäst att passa på när vi båda hade tid, liksom, haha!

Tack alla. You made my day, som man brukar säga.
Och imorrn är det freeeedag, folks!

/Jenny

Ett litet svar kom i lådan

Jag har fått svar från läkaren nu. Inte oväntat fattar jag inte helt vad han menar. Det är ju inte så att de lägger ut texten och förklarar vad olika saker innebär, direkt.

Det står:

Ämnesomsättningsproverna var helt normala.
(Det är inte struma då, antar jag. Det är väl bra i sig, det slipper jag mer än gärna. Men det var ju vad de trodde, så vad är det då? Svälj.)

Njurfuktionsvärdet kreatinin var marginellt förhöjt till 98, övre normalgräns 90.
(Och vad ska det göras med det? När jag googlar - fast jag vet att man inte ska det - verkar det absolut som att det bör kollas upp... Är det nu man ska oroa sig lite lätt hypokondriskt för att jag rätt ofta har ont i magen som jag antar är magkatarr?)

Jag har skickat en remiss till onkologen för finnålsbiopsi i första hand.
(Bra att få göra, även om det verkar skapligt läskigt. Hur länge kan man få vänta på det, på ett ungefär? Det vore nog bra för själsbalansen att ha NÅN aning om det kan ta en vecka eller ett halvår, typ. Och i andra hand... ska vad kollas mer?)

Det är allt. Med vänlig hälsning. Jojo.

Ja, ni hör ju. Tankarna spretar en smula på både goda och mindre goda alternativ... De värsta orkar jag bara snudda vid, annars går jag i tusen bitar. Och innan jag vet om det behövs, verkar det ju lite onödigt att spricka helt liksom. Så jag håller mig till fakta och försöker tänka positivt.

Även om det inte låter så, jobbar jag rätt bra på det där med att inte oroa mig.
Jag lovar. Men nog får jag jobba en del.

/Jenny


En liten TV-uggla

Frida har ända sedan hon var liten fjutt varit helt skärmhypnotiserad. På med en skärm, och hon sitter klistrad. Hon ääääälskar film, TV och dator.

Jag har varit likadan. Jag minns som igår det bedrövligt motiga i att gå och lägga mig MITT i ett avsnitt av Dallas. Men var det sovtid så var det, sådana var reglerna. Ibland brukar jag skoja om att jag övade upp min engelska då, när jag fick ligga på mitt rum och med spetsade öron LYSSNA mig genom andra halvan av programmet, haha! Tur i oturen att mitt rum såg alldeles bredvid TV-rummet.

I förrgår satt Frida och kollade på TV innan middagen. Plötsligt utbrast hon:

- Mamma, nu är "Hjärnkontoret" mitt favoritprogram! Förut var det "Sommarlov", men det går ju inte längre för det har ju slutat nu, för nu är det höst. Så nu är "Hjärnkontoret det bästa", för jag gillar att VETA saker!

Jaha, vips! Vad hände med den lilla knatten som älskade tecknat mest av allt?

/Jenny

Man ska också glädja andra

Idag hängde det lite regn i luften såhär på morgonkvisten. Frida ska följa med en kompis (bästaste H - vilken lycka!) hem från förskolan och käka middag där, så jag kommer att jobba länge och hämta henne rätt sent.

Njaaa.... Jag blev bekväm och tog bilen.

På tomten/uppfarten precis mitt emot där vår bil stod parkerad längs vägen, höll en massa jobbarkillar (som Frida kallar dem) på att asfaltera. Det krävs ett gäng fordon och lite svängradie då, liksom. Aldrig har jag sett ett gäng karlar bli så glada att se en bil försvinna!

Plötsligt fanns det fler orsaker än bara latmasken till att ta bilen idag.
Tack för det, nu känns det mycket bättre.

/Jenny

Träningssim ger träningsvärk

Ikväll ville jag inte alls gå och simma. Jag har hållit uppe drygt en vecka och genast blev det motigt. Men envisheten segrade över latmasken, och jag masade mig iväg.

Det var sååå kul.

Det har börjat en tekniktränare där, en tjej som kommer att vara med de flesta måndagar och onsdagar och hjälpa till med teknikjusteringar och tips. Kanonbra!

Jag har bl.a. justerat mitt bröstsim och tränat på att glida i roteringarna i frisim idag. Nyttigt! Det ledde i och för sig mest till att bröstsimmet blev sjuuuukt mycket jobbigare och kändes helt konstruerat, och att jag fick några kallsupar för att jag missade att andas när jag koncentrerade mig på att snurra hit och dit i frisim. Haha! Man blir helt ihopknorrad i hjärnan av att hålla reda på armar och ben i nya kombinationer... Det tar ett tag innan det blir bättre, liksom. Och det kommer garanterat att kännas på helt nya ställen i kroppen imorgon!

Nu sitter jag här och ser True Talent på TV3 play, med vatten i båda öronen som vägrar släppa. När jag går eller tuggar så liksom doing-ar det i skallen, som när man knackar på en vattenmelon för att känna om den är mogen.

Nu ska jag och öronen sova. Natti!

/Jenny

Jag ska bara

Jag har ääääntligen påbörjat projektet tömma källare idag.
Motsträvigt måhända, men jag har börjat.

Projekt tömma källare innebär att ta en massa förrådscrap som bara liksom blivit ståendes i en hög i vår källare sedan vi flyttade in, och istället försöka stuva in detta i förrådet (som redan är halvfullt och måste organiseras om), garderoberna i extrarummet och liten skrubb i sovrummet. STUVA är ordet. Vi snackar utrymmesoptimering här, något som av en händelse är min specialgren. Det blir liksom så, när man envisas med att ha alldeles för mycket saker.

Mycket jox är det, som helst magiskt ska trollas bort inför utriving av matta och vävtapet i källaren. Det blev ingalunda tomt där nere idag, men jag har i alla fall börjat plocka med det - så heja mig!  Jag bökade och stökade så pass att jag inte ens såg röken av mastodontspindlarna där nere. De blev väl ivägskrämda, puh vilken lättnad!

Av bara farten har jag nu flyttat om några saker på mittenvåningen. Datorbordet har till exempel fått flytta ned i hallen. Vi måste troligen trycka in lite förrådsjox i pyssel/arbetsrummet (vilket får bli EFTER att vi bytt tapet på fondväggen - gör vi det inte innan blir det aldrig av!) ett tag. Då blir det svårt att använda rummet optimalt på ett tag, så jag kapitulerade och såg till att ordna lite mer arbetsvänlig ställning för dator och kringutrustning nere tills vidare istället.

Jag fastnade i telefon på kvällskvisten, men skulle sedan duscha. Jag tänkte att om jag inte gör det så sent, hinner jag sitta uppe en stund och fixa några foton till bloggen medan håret får torka lite. Sedan skulle jag bara ställa fram några ljus. Och plocka om i ett skåp. Och ta en frukt. Och...

Nu är klockan faktiskt över midnatt.
Och jag är fortfarande oduschad.

/Jenny

Sommaren på besök i höstvärlden

Det har varit sååå fina dagar i slutet av veckan och idag. Soligt, varmt, torrt. Det har varit rena sommarvittringen på det hela, helt klart. Sådana där dagar när sommarskorna åker på och varma koftan av.

Sådana där dagar när det är plättlätt att älska hösten.

Jag tycker hösten är helt underbar. Min favvotid på året! Och den är faktiskt okej även senare, när det bli murrigt och mörkt. Men nu är ju varje dag som en present, alltså! Sval luft som varma jag står ut bäst med. En lätthet, en friskhet. Ett färgspel bland blad och löv som brinner och berör. Nystart, omstart. Möjligheter!

Jag och Frida har cyklat till barndansen idag och sedan på barnkalas. Vi stannade till på en lekplats på hemvägen, baraföratt liksom. När vi kom hem, lade vi oss skafötters i soffan under en filt. Frida kollade barn-TV, jag småslumrade. Ljuvlig lördagslyx!

Sedan tog jag en dusch innan middagen, som pappan kockade till när han kom hem från sin golfeftermiddag. Vi tog ett glas fin till faktiskt, och jag konstaterade att jag inte mist min allergi för vissa rödviner... Flamman, det är jag det. Fröken Prick och Fläck. Piffigt, haha!

För fridas del avslutades kvällen i storsängen med iPaden och spelet Hänga gubbe. Hon skriver ett ord till mig, så ska jag gissa - eller tvärtom. Det är TOPPEN ordträning, hon är faktiskt jätteduktig! Sedan att mitt namn visst stavas JÄNY och Olle stavas OLÄ till exempel, det är ju så charmigt att man dör.

Nä, nu slokar den här blomman. Godnatt!

/Jenny

Fröken Frida fixar sig

Fredag morgon, före förskolan. Jag står och gör mig klar och Frida kilar in i badrummet. Hon ställer sig på sin pall och ber om läppglans. Jag målar på lite. Hon trutar mot sig själv i spegeln, gör pussljud, ser nöjd ut och säger:

- Åh, idag kommer H att bli glad när han ser mig, mamma!
- Det blir han väl varje dag?
- Ja, men idag när jag har läppglans, kommer han att tycka att jag är SÅ fin!

Jojo, här charmas och trånas det. Är ungen 4 år eller 14 år egentligen?
(Svar: Fyra år. För när hon är fjorton, kommer badrumsdörren att vara låst. Very låst.)

/Jenny



RSS 2.0