Gonatt-dags

Det tar tydligen på krafterna att gå runt och tämja sin oro en vecka, för nu är jag sjukt trött. Jag hoppar nog faktiskt i säng strax, i VETTIG tid minsann. Kors i taket och allt det där. Bäst att samla några krafter till helgen. Lite hemmaröj, lite barnkalas, lite barndans - det blir bra det.

Inget besked från läkaren än, förresten. Bara att vänta vidare.

/Jenny

Det räcker med oss människor faktiskt

Inom loppet av en vecka har jag hittat en liten men biffig spindel, en stor biffig spindel, en tvestjärt och en tusenfoting i badrummet och hallen på övervåningen. ÖVERVÅNINGEN.

Det tycker jag är fyra husdjur för mycket.
USCH.

/Jenny

Slirar ned på stan nu

Nu lyfter jag rumpan från nya fina kontorsstolen, flexar ut och drar ned på stan! Där ska jag kolla på ett skåp, byta ett par nya jeans som visade sig vara lite trasiga (morr morr), och sist men inte minst käka samt gå på bio med en kär vän.

Energiladdningskväll! Välbehövligt.

/Jenny


Önsketänkande kanske

När vi cyklade på väg till förskolan i morse, tittade vi oss omkring på alla vackra höstfärger på buskar och träd runt oss. Det är så vackert nu! Plötsligt utbrast Frida imponerad och förtjust:

- Oj mamma, kolla, där har nån planterat en popcornsbuske!!

Hahaha! Det var nån häck/buske som har vita bär "i klunga", så på håll såg det faktiskt väldigt mycket ut som popcorn! Fast sen kom hon ju själv på att hon visste att popcorn är majs som växer på majskolv, och skrattade så hon höll på att trilla ur cykelstolen åt sin egen tokighet.

/Jenny

Gäääääsp

Man sover inte så bra när hjärnan hittar på tvångstankar om att halsknölen ska bli dubbelt så stor medan man sover, eller får för sig att man plötsligt inte ska kunna andas för att den svällt så mycket.

Och den där envisa rackarns hjärnan lägger inte ned heller, fast man försöker argumentera logiskt med den. Skärpning, lilla fantasipigga nystan till skalle!

/Jenny

Kollad men oklar

Jag var alltså hos läkaren i förmiddags med min bulliga hals. Överviktskilona döljer den rätt mycket, men när jag lyfter hakan syns den tydligt. Det ser ut som om jag har en stor vindruva under huden, ungefär. Eller en halv pingisboll. Piffigt värre.

Läkaren kände och klämde och kikade. Han tror att det är struma, eller möjligen en halscysta. Troligen inte elakartad, för att den är lite rörligare än vad elakartade knölar brukar vara. Men säker kan man ju inte vara.

Jag blev ivägskickad til labb och tog tuuusen prover; urinkoll, blodtryck, och blod i massor för att kolla njurar och blodsocker och levervärden och jag vet inte allt. Plus sköldkörtelvärdena såklart! Jag får ett brev hem när svaren kommit. Jag får också remiss till sjukhuset, för att göra en isotopundersökning där jag ska dricka radioaktivt jod. Mumseimums vad det låter smarrigt. Urk. Sedan blir det antagligen medicinering och troligen kan det bli fråga om operation av själva knölen.

Läkaren trodde den smygfeber jag haft på mornarna i över en vecka kan ha med detta att göra. Likaså kan jag uppleva att knölen trycker på strupen - och det gör den, litegrand. Jag har i ett par veckor känt mig mer andfådd än vanligt, och jag känner att det retar lite och är obekvämt i halsen.

Jahapp. Jag får helt enkelt vänta och se. Och hålla tummarna.

Jag jobbar på att elända mig så lite som möjligt, se till att hålla katastroftankarna på mattan. De får spreta lite en stund, sedan samlar jag ihop dem och håller mig till verkligheten. Jag vet ju egentligen inget ännu.

Men hjälp vad trött jag blev på eftermiddagen och kvällen! Även fast jag fått brett och väldigt oklart besked, släppte nog en del spänningar. Gääääsp.

/Jenny


Hälsan i halsen

Har just varit på Hälsocentralen hos distriktssköterskan och kollat en knöl på halsen som jag plötsligt såg i morse. Googlade lite och kände att vissa av alternativen var inget roliga... Var duktig och ringde direkt, istället för att skjuta upp det.

En läkare kallades in och fick snabbkika. Svar: Lätt rynkade ögonbryn och "Mmm... Det är nog lite struma du har där. Bokar en snabb läkartid så får vi ta prover och kolla så att det inte är något farligt. Men oroa dig inte."

Fick en tid imorrn förmiddag. Så snabbt? Kan nog inte låta bli att oroa mig lite ändå...
Men bara lite.

/Jenny

En solig söndag

Det har varit en himla fin helg! Soligt och lite värme över dagen. Mysigt!

Idag har vi kört utomhusrace. Först en förmiddag på landet, där vi klippte ned buskar, stuvade in utemöbler, baxade upp båt ur sjön, jobbade med trasigt vedskjulstak osv. Dessutom fikade vi, sambon hade bakat äppelkaka och fick födelsedagspresent av systrarna (den ena var på plats med sin familj). Frida har busat med kusinerna och mått gott.

På eftermiddagen var vi i Strömsbro och firade femåriga I. Gott fika, vänner att prata ikapp med, solsken och lekparshäng - underart! Den här småbarnsvardagen äter upp så mycket tid, det blir för sällan vi hinner ses eller ens prata på telefon numera. Men hjärtat längtar efter dem.

Det var en rätt trött (och humörsfylld) brutta vi till sist åkte hemåt med ikväll.
Och redan nu är jag blinketiblink-trött och ger mig för idag!

/Jenny

Ohippt oparty i allsköns ro

Jag läser på Facebook om diverse partajjiga aktiviteter som folk har för sig ikväll. Det känns otroligt fjärran för min del. Själv är jag så icke-partajjig jag kan bli. Har inte varit ute på galej på hundra år, men jag har har bott i mysbrallor heeela långa dagen.

Osminkat. Opiffat. Ospännande.
Men väldigt avslappnat och väldigt skönt!

Frida och jag drog på badhuset på eftermiddagen. Hon simmar och ålar som värsta sälen nu ju, är mer under vattnet än ovanför. Även där hon inte bottnar kastar hon sig ut och simmar mot något att hugga tag i en stund, åtminstone om hon har cyklopet på sig. Det gäller att vara skärpt och hänga med, men det är så kul att hon vill och törs! Frida är jättestolt över att hon kan. Vi pratade idag om att kanske ta simmärken, det tyckte hon verkade spännande.

Det här med vad man är duktig på, leder vidare till diskussioner om att man är bra på olika saker. Vissa av hennes vänner kan cykla fast de är ett år yngre (och Frida kan inte ännu). Andra kan inte simma utan flythjälp, men kan räkna roten ur istället (jo, det är sant! Jag blev påmind om principerna för roten ur idag, av en galet smart 7-åring med flytring på sig). Man kan olika saker, i olika takt. Punkt.

Ikväll har vi rafflat till det med att tvätta och kolla på TV, typ.
Jo just ja, och med att äta fiskpinnar minsann.

Oh, du spännande, glamorösa liv. Haha!

(Fast ibland glömmer man att vardag faktiskt är lyx. Vardag är frånvaron av ohanterbara problem. Vardag är att inte ha en livshotande sjukdom hängande över sig, vardag är att kunna betala sina räkningar, vardag är att inte ha en stor sorg som smäller undan benen på en. Vi ska vara tacksamma för vardag.)

/Jenny

Mjukstart

Morgon i sängen med Frida. Två rufsiga, lite småtugg, spel på iPaden, småprat. Vi bruttor sov till klockan nio (applåder för den lilla omsomnaren!), morgonpigga pappan golfar med en bekant.

Nu väntar lördag med sol på g! Härliga tider. En helt oplanerad dag, det är lyx det. En massa borde och några måste finns förstås, men vi får se vilka jag väljer att plocka upp just idag. Det får bli prio på vila, lite småsnörvliga som vi är...

/Jenny

Flygande-fläng-fredag

Poff så var det helg. Jobbet gick i 190 knyck idag, det blir lätt så när typ fyra av de närmaste kollegorna är ute på vift av olika orsaker. Men ikväll har vi haft skönt fredagsmys.

Frida och jag var galet hungriga (jag hann bara med en macka och banan till lunch, knorr knorr) så vi åkte direkt till närmaste pizzeria efter hämtningen. Sedan blev det middag framför barn-TV och jag spelade lite Wordfeud under tiden. Schysst häng! Pappan ramlade nyklippt in lite senare, efter ett frisörbesök.

Efter käket tog Frida och jag ett bad ihop. Dags att skrubba bort veckans förskolelort!  Vi släckte lamporna i badrummet och tände levande ljus (för det har Frida fått dille på just nu), det var så mysigt och avkopplande! "Åh mamma, vad UNDERBART mysigt det här var!" sa livsnjutaren Frida och mös i dunklet.

Efter mycket skratt och bus, klev vi upp och smörjde in oss. Frida kröp i nattlinnet och gick ned för lite fredagspopcorn innan nattningen. Lite dataspel och smaskande, och sedan tandborstning och saga. Hon somnade rätt sent, började snarka direkt när vi läst klart och jag släkt lampan.

Det ska bli osannolikt skönt med helg. Ha det fint!

/Jenny

Hösthosta

Frida kraxar rejält mellan varven nu, så vi kör en astmamedicin-sväng igen. Jag är själv tätandad som få också. Pappan kände efter lite i halsen härom dagen. Härliga höst! Men ingen av oss är däckad i alla fall. Än.

Vid femtiden i morse vaknade Frida av en mardröm ("Neej mamma, varför har du kastat den, det är faktiskt ett handtag, nu är den förstööööörd, buhuuu..."). Då kom hon liksom igång och kraxa-igång-sig-hostan satte fart. Sisådär en och en halv timme somnade hon om, och då var det ju nästan tid att gå up... Zzzz Zzzz. Hostan hade coolat ned sig och hon hade ingen feber, så det blev förskolan idag också. Skönt! Imorgon är fortfarande ett öppet kort...

Nu ska jag smyga upp och snusa på dem däringa typerna jag bor med!
Gonatt.

/Jenny

Märk väl

Ikväll skippade jag simningen. Jag har haft 38 graders feber varje morgon i flera dagar (men den försvinner under dagen), har smygont i halsen och är lite snuvig. Och TRÖTT.

Istället har jag märkt ett helt lass med barnkäder!. En massa ärvda och några köpta plagg fick nu namnlappar och är därmed "förskolesäkrade".

Nu somnar jag nästan över tangentbordet...

/Jenny

Man ska väl hålla lågan brinnande

Idag är det åtta år sedan idag som jag och sambon blev tillsammans.

Vi pussades första gången framför en eld på en fest ute i tjotahejti och sedan dess har det varit vi. Idag firade vi med premiärbrasa i radhusets öppna spis. Mysigt!


Efter att det mesta av brasan brunnit ut, gick sambon upp och skulle sova.

Eeeeeh...? Sotaren har ju faktiskt redan hunnit vara här sedan vi flyttade in (de kommer bara vart tredje år tydligen) och kollat till spisen och sagt att allt var bra. Då kan man ju undra rätt rejält varför i hela friden det luktar typ skogsmulle-korvgrillning i vårt sovrum på övervåningen efter denna brasa??!

Det gick snabbt att vädra ut, som tur var...

/Jenny

Två dagars andnöd

Nu har jag kommit ur fackutbildningsbubblan. Vi höll till i Hotell Winns konferenslokaler. De är verkligen fina och fräscha och fikat är gott! Rekommenderas å det varmaste.

Men den här gången var det en plåga att vara där, eftersom deras fläktsystem gått sönder.

Måndag var tuffast. Det var VARMT. När flera andra börjar vifta med broschyrer för att svalka sig innan jag gör det, så vet man att det är varmt på riktigt. Det var SYREFATTIGT. Jag fick ta astmamedicin flera gånger och på slutet kände jag mig alldeles vimmelkantig i skallen. Hu! Det var riktigt, riktigt plågsamt fakiskt. Det är inte lätt att engagera sig i olika lagparagrafer i det läget - snacka om bortkastad dag.

Idag började det på samma vis, men framåt lunch kom luftcirkulationen igång och situationen blev en helt annan. Vilken LÄTTNAD! Troligen ska vi få en extradag framöver, för att kompensera för den synnerligen okoncentrerade dagen igår.

Imorgon är det vanlig vardag igen.

/Jenny

En cykeltripp med eld, glass och lekparkshäng

Pappan spelade golftävling och gjorde nytta idag, medan Frida och jag tog en liten cykeltripp.

Vi började med att besöka brandstationen, som hade öppet hus. Frida tokgillade röktältet, från vilket man fick rädda dockan Ragnar som sedan behövde syrgas och ett samtal till 112 ("112 - lätt att slå"). Hon kämpade också på med att försöka ge den medvetslösa dockan tillräckligt med mun-till-mun-metoden-luft för att bröstkorgen skulle lyftas.

Det fanns så mycket att göra! Brandmanskläderna inspekterades, fika intogs, brandbilarna klättrades på och undersöktes noggrant. Och så fick man ju släcka eld! Störtcoolt tyckte Frida, som gick tillbaka flera gånger och testade igen. Med tanke på hur kul hon hade då, kände mamman sedan att lite förhållningsorder var på sin plats om brandsläckaren i hemmet...

[ En radda BILDER KOMMER nån dag med mer tid... ]

Efter att vi lämnat Gästrike Räddningstjänst, kändes ett cafébesök mycket roligare än att bara åka direkt hem. Jag cyklade ut till nya Waynes coffee på Gävle Strand, där jag inte varit tidigare. Trevligt! Lugnt och soft. Frida slog sig ned, tittade ut på ån och utbrast:

- Åh mamma, på sommaren kan man sitta ute här, och lyssna på vågskvalpet, och känna en vindpust!

Så sant! Lilla njutningsungen, så bra på att se och uppskatta omgivningen.

När vi fikat klart (och tagit oss igenom ett utbrott från Frida för att jag var sååå dum för att hon bara fick EN glass, som hon på eget initiativ avrundade med att gå och be ägaren om ursäkt för att hon skrikit, hehe) skulle vi cykla hem.

Men näpp. Då fick Frida syn på den nybyggda lekplatsen i området en bit bort och bara MÅSTE få prova den, tyckte hon. Jag gick med på att cykla och kolla snabbt, men den var så toppenfin och annorlunda att hon ju bara måste få skutta runt lite där! Jag minns ju själv hur härligt och roligt det var att hamna på en ny lekpark. Njutning!

Datorn hade bara hux flux kolavippat medan vi var borta. Den är död, går inte att få på alls. Vi får väl se om den vaknar till, den har konstrat med annat förr som sedan plötsligt självläkt så man vet aldrig. Den är gammal och skulle behöva bytas ut, men jag föredrar ju om vi får välja själva när den utgiften ska komma...

Kvällen har varit lite upp och ned sedan. Jag vet inte om det var datorn eller stressen eller vad, men jag var så eländes på tvären. Ni vet sådär när allt är fel, baraföratt. Sambon hade tvättat bilen (kanoners), varit till återvinningen (great) och diskat (toppen!). Men han hade också packat undan lite saker här hemma, som Fröken Störd & Lynnig tyckte hamnat på fel ställe.

Normala människor brukar nog reagera med "Åh vad BRA att du gjort det" om sambon rasslat iväg lite saker, men Fröken Kontroll här kör istället med det föga publikcharmande "Nämen det skulle jag ju lägga DÄR ju!" och "Det skulle JAG ju ta hand om" (Jaha nästa ÅR eller, kan man då berättigat undra? Det har ju legat på samma fläck i en massa veckor nu!) och sedan bli lite morrig. Not so charmigt, kan man väl säga. Men jag är i alla fall medveten om mina märkligheter.

Nåja, jag tog mig ur den sura minen till sist, och avslutade med lite fixande själv.
Nu ska jag natta intill de mina - Frida har redan tassat över till vår säng hörde jag.

Imorgon och på tisdag vankas facklig utbildning på fin konferensavdelning i centrum. Myror i brallan AB? Lyssna i timtal medan jag försöker ignorera att jag har Sveriges längsta att-göra-lista och mager bemanning på supporten borta på jobbet - det blir en utmaning.

/Jenny


Det lilla kan vara det stora

När man har hjälpt vänner flytta hela dagen.
När man kommer hem och luktar svett.
När man är trött i varje tum av kroppen.

Då.

Då är det väldigt mycket värt att ha en sambo som trollar. Han trollar fram lite ork och energi genom att köpa majskolvar som jag älskar, och fixa hela grillmiddagen medan jag duschar mig fräsch.

Tack älskling!

/Jenny


In i fredagsmallen

Här har vi varit ovanligt typiskt Svensson ikväll och mumsat tacos. Jag är mätt ännu! Fast det kanske snarast beror på att middagen blev rätt sen.

Förutom käk har vi avverkat snabbhandling, hämtning av paket (med roliga små cykellysen i), plommonsanering av gräsmatta (tar de aldrig SLUT?!), oljning av ytterdörr, handdiskning och packning av liten medskickningsväska till Frida som ska leka hos förskolevännen N imorgon. Vi vuxna ska vara flytthjälp åt vänner. Tjänster och gentjänster, ni vet!

Och så har jag spelat Wordfeud. Såklart.

Ha en fin lördag!

/Jenny


Men ta och lägg av med det där

Jag är ju TV-torsk. Följer en massa serier jämt, spelar in det jag missar och tittar ikapp. Och ser jag en serie, vill jag se alla avsnitt. Annars skippar jag det oftast helt.

Med den bakgrunden, gillar jag inte den här nya trenden.
Jättemånga program visas plötsligt flera dagar i veckan.
Flera dagar i rad.

Hallå, what´s up med det?!
Lägg ned dumheterna, bara.

Ingen normal människa hinner ju följa den serie man fastnat för längre. Inte om man vill leva samtidigt, i alla fall.

Obegripligt.
Omöjligt.

Bättring, TV-planerare!

/Jenny


Poff så var det natten

Den här kvällen bara försvann! Som så många andra. Snipp snapp snut.

Cykla hem med stora påsar med ärvda kläder.
Hämta på förskolan.
Kasta in alla väskor och påsar hemma.
Handla mat och hämta ut paket.
Käka middag.
Handdiska middagsdisken.
Packa och sticka på simträning.
Sim sim sim!
Cykla hem i höststormen.
Kliva in i hus med sovande familj.
Kvällsfika.
Knappa på iPad, spela Wordfeud, se lite på TV Sova sova sova säng säng säng!

När ska man hinna ringa sina vänner? Alldeles för många samtal är nu uppskjutna alldeles för länge.

/Jenny

Aktivitets-antiklimax

Det bidde inget gympande för Frida och S på torsdagar denna termin, trots allt.

Först fick vi ingen typ av välkomstinfo. Lite underligt, hann vi tänka. Men så plötsligt kom ett sms på sena eftermiddagen dan innan. Där stod det typ "Vi har hittat ledare! välkomna till gymnastik imorgon!". Reaktionen blev ju då "Eeeeeh... okej, vi visste inte att det saknades.".

Så infann sig då barnen för terminsstarten, spralliga och sugna på att sätta igång. Hade stolt valt ut vilka kläder de skulle gympa i och sett fram emot det hela.

Under passet (som verkade bra med bra ledare, enligt kompisens mamma) samlade dock en person från föreningen ihop föräldrarna och informerade om att ledare tyvärr bara fanns för den dagen och att det inte skulle kunna bli fler pass med gruppen. De gav oss erbjudande om att delta i ett par andra grupper i stället, men det var dubbelt så dyrt och på dagar som inte passade oss.

Inte heeelt förtroendeingivande.
Tur vi fortsatte med dansen också!

/Jenny

Myskofrisk

Efter två dar med åtminstone stundtals strax under 40 graders feber, har Frida idag plötsligt varit feberfri. Märkligt snabb vändning! Hon har pyttig matlust och sov som en kratta inatt, hade nästan tre vakentimmar mellan typ 03.15-06! Zzzz Zzzz... Men som sagt, idag har hon varit som vanligt. Och sval. Hux flux.

Jahapp. Om hon sover bra inatt och fortfarande är feberfri imorgon (jag är fortfarande lite skeptisk, som ni hör), så är det väl dagisläge. Klart snabbare än väntat, men vi tackar och bockar för det.

/Jenny

Grattis pappan

Idag fyller sambon år. Hurra, hurra, hurra, hurra! Pussar till dig.

Nu har födelsedagsbarnet just kommit hem från jobbet. Det är väldigt dålig service här i vabb-hemmet; han lagar just nu vår middag och gjorde själv tårta igår. Men jag dukade i alla fall fin frukostbricka med rosa ros, fint kort, ljus och flagga, som stod klar och överraskade när han tassade upp i morse. Jag och den lilla febriga sov... Och present har han ju redan fått av mig, men Frida kompletterade med några söta teckningar idag åtminstone.

Den lilla febriga hade för övrigt 38,5 grader i morse. Nyss ökade den till 39,6 och hon fick stå ut med att svälja en skopa Alvedon. Hon är lite loj (ligger under en filt vid TV:n istället för att sitta upp, t.ex.) men ganska ok för att ha så mycket feber, måste jag säga.

Nu mat och sedan grattistårtatajm!

/Jenny

En liten kamin

Idag har vi loppat för sista gången den här sommaren. Belöningen blev typ 1200 kronor, vilket var helt okej eftersom det var väldigt få dyra saker denna gång. Nu står det två små kartonger och en kasse kvar i bilen, som ska avlämnas till välgörenhet vid närmaste tillfälle. Free at last!

Efter en låååång dag på stående fot, kom jag hem till Frida och sambon (som åkt hem för att äta lunch och sedan hämtade upp henne hos förskolevännen). Hade med mig fem nya filmer jag fyndat till Frida, någon hon glatt tog itu med direkt.

Efter lite soffmys (läs utmattningspaus) och middag började Frida plötsligt huttra och gnälla. Hon frös så hon skakade och var alldeles loj på ögonen, så det var bara att gå och natta lilla fröken trots att klockan var minst en halvtimme tidigare än normal nattningstid.

Tempkollen visade 38,6 grader. Jahapp, det blir VAB imorgon då. Omplanering AB! Några timmar senare vaknade hon, då hade hon 39,7 och var het som attans. Lite famnmys, i med en hutt Alvedon och sedan somnade hon igen medan pappan läste bok. Medan? Fröken "jag kan missa nåt" somnar normalt inte MEDAN man läser, då är hon spak.

Nu ska jag glida ned intill den lilla kaminen, som får sova i vår säng inatt.
Ha en bra vecka!

/Jenny

Lite prat om kärlek

Vi ägnade oss åt en av Fridas favvogrejor just nu vid middagen - att berätta om när vi var små. Hon ger en startpunkt (Mamma, berätta om när du var 8 år!) och sedan kommer det associationer som blir en liten historia.

Idag försökte jag få henne att också berätta. Då berättade hon om när hon fyllde fyra, med glädjen lysande i ögonen över alla hon bjudit som kommit och firat henne. Söt! Sen stannade hon vid en person, förskolekompisen H:

- Åh mamma, jag måste bjuda H på mitt nästa kalas också känner jag.
- Varför tänkte du på det?
- När jag tänker på honom, blir jag glad. Och han är så snygg!
- Hur ser man ut när man är snygg då?
- Jaaa... Hans frisyr är snygg, och hans ansikte, och så har han alltid så snygga kläder. Och så har han snygga masker, och hans mikrofon är särskilt snygg också.
- Är det nån mer som är snygg på förskolan?
- Ja, fast S är mera fin, inte så snygg liksom, utan hon är fin.
- Jaha, jag förstår. Hur känns det när du tänker på H?
- Det känns... Liksom som en prinsessa i mig. Det känns liksom svimmandes!


Om en prinsessa är bland det finaste man vet, så beskriver det nog en väldigt fin känsla. Och att det kan känna svimmandes när man gillar någon, tycker jag är så på pricken bra sagt!

/Jenny

Tacksam

Vi har haft en skön dag. Lite mindre nytta än planerat, men å andra sidan en massa skönt häng vilket är värt massor!

Sovmorgon till 08.20, yes! Sen piff och frukost och en ilsnabb cykeltur med till barndansen på stan för mig och Frida, medan pappan tvättade trasmatta och diskade innan han kom efter. Vi käkade sushilunch i vårt gamla kvarter tillsammans (på Fridas önskemål, efter att hon härom kvällen gråtande frågat om hon ALDRIG skulle få äta sushi mer!). Sedan gjorde vi några ärenden på stan och cyklade hem tillsammans i solskenet.

Vi steppade bara in och hängde tvätt innan vi vände ut igen med bilen, för att hämta ett lånebord från mitt jobb och återlämna ett gäng flyttkartonger. Jag gjorde ett ärende in på jobbet, medan Frida och pappan vandrade ut i parken och beundrade en "prinsessa" (ett brudpar som fotades). Vi tog en avkrok på hemvägen och köpte mjukglass. Frida sa nöjt " Det här är den BÄSTA dagen nånsin" på vägen hem. Hon och jag satt kvar i bilen och mumsade glass medan vi småpratade, när vi kommit hem till den egna gatan.

Sedan dippade jag. Huvudvärken jag motat bort med Alvedon i morse kom tillbaka och jag kröp trött, frusen och ynklig ned under en filt i soffan och halvslumrade i över en timme. Ynk. Då är det väldigt, väldigt, väldigt lyxigt att ha en sambo som först plockar två stora byttor plommon (som vi ska prova att ta med på loppisen imorrn), och sen bara poff trollar ihop en jättegod middag med grillad kyckling och sallad och pommes. När jag äntligen vaknade till, var det "maten är klar!" som gällde. Tack.

Nu blir det mitt skift en stund. Sambon har välförtjänt åkt till golfbanan en sväng, jag ska diska och styra upp kvällandet av Frida. Och loppisförbereda; sortera ut lite mer jox, fixa växelkassa, ta med påsar och pennor och prislappar och vattenflaska och allt vad det är. Och inte glömma att packa det mesta i bilen redan ikväll, så vi får en tidig start. Frida ska till sin stora glädje få vara hos S under tiden!

Ha en bra lördagskväll. Och för er som är intresserade, glöm inte bort Mia Skäringers show på SVT1 ikväll!

/Jenny

Burr

Skulle göra en massa nytta ikväll, hade jag tänkt. Och visst, det gjorde jag väl när Frida och jag snurrade omkring på Apoteket, Systemet, Barnens Hus och ICA Maxi och gjorde en massa ärenden efter förskolan och jobbet! Puh.

Men det här med att styra upp inför loppis och packa upp kartonger som jag tänkt mig, föll liksom bort ikväll. Seeeeeen middag, nattning av lillpingla, lite köksstök och sånt och vips var det kvällen! Fast det brukar ju inte hindra mig, nattuggla som jag är. Men nu ligger jag sedan en bra stund nedkrupen i soffan med en yllefilt upp till hakan och huttrar ändå. Skumt. Håller tummen för att jag bara är trött. Jag säger nog helst nej tack till höstförkylning just nu.

Nu ska jag och min iskalla näsa ta sambon i handen, och gå och natta intill en liten elementsvarm sötnos som ville sova hela natten i vår säng inatt. Kärlek.

/Jenny

Definitionslogik

Frida satt i soffan härom dagen och ojade sig lite. Jag frågade vad det var. Hon pillade på tårna.

- Mamma, jag har ont i... i... Hm.

Hon övergick till att räkna fingrar. Tummen, pekfingret, långfingret.

- Mamma, vad heter det här fingret nu igen?
- Långfingret, brukar man säga.

Hon räknade fingrarna igen, och sedan gjorde hon samma med tårna medan hon mumlade lite. Så sken hon upp:

- Mamma jag har ont här i långtån!

/Jenny

Jag värdesätter och älskar varje sekund

Vissa dagar har jag närmare till känslorna. Då ligger tårarna så nära ögonvrårna, och då får tankarna nästan inte plats i skallen.

På sistone har jag återkommit till hur mycket jag älskar den lilla ungen vi har.
Och hur skört och värdefullt livet är och hur tiden går.

Jag samlar på alla ögonblicken.
Jag absorberar dem och sorterar dem fint i silkespapper.

Jag jublar i hjärtat över en liten trutig pussmun som möter min.
Jag känner kärlek när hennes hand stryker min kind.
Jag ler åt alla finurligheter hon säger och den klokskap hon besitter.
Jag är stolt över att hon är så fin mot människor.
Jag njuter av barnkroppen som vecklar in sig i mitt knä och myser lilla näsan mot halsen.
Jag hör henne säga att hon älskar mig och att jag är bäst. Då kommer tårarna.

Alla de fantastiska stunderna gör mig jublande lycklig!
Men ofta så anar jag också den skuggiga kanten av en baksida just då.

Jag vet att det kommer en tid när hon ska välja sina vänner före oss.
En tid när hon kommer att skrika åt oss och tycka att vi är dumma.
En tid när det är långt ifrån självklart att få krama sitt älskade barn länge varje dag.

Missförstå mig rätt!

Jag vill att hon ska bli stolt, stark och stor.
Självständig, framåt, nyfiken och full av eget liv.
Jag vill att hon ska våga, och vilja och göra.

Men hjärtat brister lite, när jag vet att den här fantastiska tiden när hon är oss så oerhört nära är så kort. Den är kort, men makalöst underbar. Och hon är underbar. Hon är helt fantastisk på alla sätt och jag älskar att få vara hennes mamma. Vilken gåva!

Jag ska hålla tummarna för att om jag gör så rätt jag kan i mammalivet, kanske jag får vara med lite längre. Kanske vågar hon hålla dörren öppen? Kanske får jag höra om kärlekar, om dumheter, om sorger, om viktigheter.

Jag hoppas innerligt att jag kan få en kram, en strykning på kinden och några fina ord, även när föräldrar blivit töntiga. Hon ska i alla fall få det, även om hon viftar bort det som om det inte betyder något.

För det betyder allt.

/Jenny

Det här med effektivitet struntar ni i eller?

Idag ringde jag till ögonkliniken, för att boka om en tid som Frida fått där. (På grund av den där yrseln hon hade ni vet, som typ försvunnit - ögonen ska kollas för se om det kunde vara en orsak.) Det kom hem en kallelse i brevlådan igår, med en tid som inte passade oss.

Jag ringde på deras telefontid.
När jag hade tid.
 
Men näpp, man fick lämna nummer och så ringde de upp.
När jag satt i möte och egentligen INTE hade tid.

- Ja hej det var från ögonkliniken, du hade ringt.
- Ja hej, jag skulle vilja ändra en tid hos er som min dotter fått.
- Jahaa, då skickar vi hem en ny tid då!
- Fast alltså... Är det inte bättre att boka den nu direkt?
- Neej, vi har inga tider nu inte. Jag skickar hem en ny lapp.
- Men jag har kalendern redo nu. Den nya tiden kanske inte heller passar?
- Nej, men då får du ringa igen.

Men HALLÅ. Logiken är lite svår att förstå här.
För vem blev det bättre? Snabbare? Smidigare?

Dagens konstigaste.

/Jenny

TV-tips

För ett och ett halvt år sedan såg jag fantastiska Mia Skäringers show Dyngkåt och hur helig som helst på konserthuset i Gävle. Jag var helt omkulltvält och samtidigt så oerhört upplyft efteråt. Alldeles omtumlad och tillrufsad. Genomgråten, med ömt hjärta och samtidigt skrattkramp i magen.

Det är absolut en av de allra bästa föreställningar jag sett.
Den sänds i SVT1 på lördag kl 21.45-23.45.

Missa inte.

/Jenny

En liten kväll som försvann

Igår vände Frida och jag i dörren när vi kom hem, för att träna balanscykling och busa i lekparken en stund innan middagen. Balanscykling ja. Vi har fått låna en sådan där cykel som inte har några pedaler, utan man springer sig fram. Mycket bra för att träna balansen och Frida gillar den, men går än så länge rätt försiktigt fram. Det är svårt att träna balans utan fart, så vi får väl se hur det artar sig. Det kommer en ny cykelsommar nästa år.

Jag packade minsann upp fyra flyttkartonger i går kväll också. Plötsligt händer det, haha! Det har blivit lite stiltje på den fronten. Nu har vi dessutom projekt tömma källaren som konkurrerar med uppmärksamheten, men det ska nog ordna sig. Vi tänkte vara med på loppis på Åhléns parkeringsdäck igen på söndag, så nu är det prylplockning som prioriteras.

Senare delen av gårdagskvällen försvann i ordspelsvärlden - eller i spelhimlen skulle man också kunna säga. Jag körde Wordfeud mot en massa vänner som är lika besatta som jag, haha. Jag heter BusigaLillaMy där (töntigt username, jag vet!), om du som läser det här vill utmana mig. Bring it on!

Nu har jag just levererat en jättestor bytta plommon på jobbets fikabord, nummer två i ordningen. Den första laddningen försvann i ett huj! Kul att de går åt, i stället för att ruttna hemma hos oss. Men ingen lär vara trög i magen på ett tag i alla fall... Hehe.

Nu kör vi igång den här dagen!

/Jenny

Kan man lämna armar och ben hemma?

Ikväll drog höstterminens motionssimningspass igång. Efter stängning på måndagar och onsdagar plaskar vi oss igenom längd efter längd i 25-metersbassängen. Ja, det är även ett pass på tiiiidiga söndagsmornar, men dem har Fröken Morgontrött aldrig varit med på... Haha.

Idag blev det 1400 meter för min del, sedan gav jag upp för idag. Jag kände av både axeln och armbågen på höger arm, och dessutom höger knä. (Tant börjar undra hur det ska bli när tant blir äldre egentligen...?)

Jag hamnade dessutom på samma bana som tre killar, varav två var snabba, vana och sportiga. Jag fick minsann se till att speeda undan lite extra för att minska på stoppklossigheten och därmed vässades mitt tempo betydligt!

Det. Kommer. Att. Kännas. Imorgon.

/Jenny

Imse vimse

Vi har så SABLA stora spindlar i källaren, både den allmänna och vår egen.
Och i uteskjulet.

De här spindelrackarna är liksom anabolakäkande gamla bastanta morbröder till alla spindlar jag nånsin sett i Sverige. Stora, svarta och liksom onda. Hu. De som gått hädan av sig själva och ligger döda i källargången, ser ut som ett mindre garnnystan som man fasiken (okej, nästan) kan snubbbla över.

Sa jag att jag är löjligt spindelrädd?

/Jenny

Men skärp mig!

Jag blir så trött på mig själv.

Jag är så skittrött på att jag alltid vill ha kontroll.
På att jag blir galet stressad om jag inte har det.
På att jag blir väldigt ledsen och irriterad över så onödiga och för andra rätt obegripliga saker.

Det är lite för mycket nu.

Flytteftersläpningsfix, källarbök och diskmaskinstrassel.
Och årets galet mest stressiga tid på jobbet.
Och så en massa vanligheter som ska tröskas däremellan.

Det tar inte fram det bästa i mig.
Inte bästa humöret, inte bästa energin, inte bästa hälsan.

Övar på rätt förhållningssätt, balans och att ta till energipåfyllningstrick som funkar.
(Och så blågnäller jag en massa, som ni märker...)

/Jenny

Jag vet att jag har det bra

Jag blir lite morrig av att vara vaken från 06.45 på en söndag. Speciellt när det inte är nödvändigt, för ingen tid ska passas på en stund och barnet sov.

Den krånglande magen och huvudvärken hade behövt ett par timmars sömn till. Min ork och energi hade behövt ett par timmar till. Men den obegripligt morgonpigga sambon gick upp och jag kunde INTE somna om! Istället gick tankesnurran igång med allt jag borde göra... Och så låg jag och hörde alla morgonljuden nere, tills sambon åkt iväg mot en tidig runda på golfbanan.

Värdelöst. Och mycket olikt mig.
Mornar är ju till för att sova på, liksom.
Och jag är typ svensk mästarinna i att somna om, ju.

När jag äntligen kopplade av vid sisådär kl 8, vaknade Frida såklart. Hon kom och myste ned sig hos mig, och var på vippen att somna om. Men nära skjuter ingen hare som det heter - nån mer sömn blev det ju inte. Men gos och småprat, gott nog.

Nu frukost och barn-TV.

/Jenny

Mycket upp och lite ned

Idag har jag mått okej, förutom en dunkande huvudvärk som jag motade bort med alvedon i morse. Jag har inte haft speciellt ont i magen, bara varit trött. Skönt! Har kunnat vara uppe och plocka lite, fixa med tvätten och så.

Men efter att vi käkat middag kom det tillbaka. Morr! Har legat plättplatt i soffan med handen på magen sedan Frida nattats - inget kan få en att tvångsvila som lite magsmärtor, höhö. Lyssna på kroppen och allt det där, ni vet.

Kanske fick jag ett stresspåslag idag som märktes? Vi hade nämligen besök av min kompis och före detta arbetskamrat C och hennes sambo som är fukttekniker och besiktningsman. Han var så snäll (tuuuuuusen tack)och kollade på vår dumma källare, mätte fukthalt och allt sådant där yrkesmässigt kunnigt som sådana som han gör.

Väldigt bra. Och väldigt jobbigt.

Nu ska vi nämligen ta och fixa undan en stooor hög förrådsjoxelimox från källaren (trolleri kanske kan funka - nån som kan lära ut lite trix?), och sedan riva ut. Riva ut mattan, riva ned väv på yttervägg, riva ned tapet i liten skrubb. Sen behövs det gissningsvis slipas och jämnas ut en jämrarns massa. Och sen kommer det skojsiga momentet (NOT) då vi ska plocka fram plånkan och slanta upp för material till och jobbhjälp med nya ytskikt - än är vi inte på det klara med eller överens om vad det blir.

Det är kul med hus, eller hur var det?

Läge att fokusera galet mycket på Fridas egna rum, altanhäng, grillmöjligheter och badkarsbad...

/Jenny

Ynk ynk

Efter den mycket trevliga middagen igår, kom jag trist nog hem med jätteont i magen. Jag kände redan medan vi satt där, att katarren var på gång.

Och jepp. Jag hade vacklat i säng för natten inom en kvart efter att jag kommit hem, gnyendes och matt. Jag vaknade några gånger på natten och hade fortfarande ont som attans, men på morgonen var det hyfsat okej igen. Puh.

Idag har det onda kommit tillbaka ett par gånger. Mest när jag blev hungrig, som det brukar. Mot kvällen var jag sänkt igen, drygt nog. Jag har tillbringat hela kvällen sittandes eller liggandes, medan jag lååååångsamt försökt peta i mig något ätbart. Jag får ett sånt motstånd mot att käka, när jag har rejält ont i magen och mår lite illa sådär. Samtidigt är det nästan det enda som hjälper. Det och vila.

Tur att sambon fixar biffen, när jag är ynklig som ett utskitet äppelskrutt!
Efter en evighetslång filtallriksätning, ska jag sussa nu.

/Jenny

Middag på staaan

Nu skuttar jag från kontorsstolen och iväg på middag med en kompis på Kalles Bar&Grill. Gott, mysigt och trevligt. Härlig batteriladdning! Verkligen välbehövligt.

Och imorgon är det fredag, gud så skönt.

/Jenny


RSS 2.0