Lattjo och lek
Både idag och igår har jag längtat hem alldeles fasligt på dagarna. Speciellt på eftermiddagarna när jag vet att BÅDE Frida och pappan är hemma, så önskar jag att jag fick vara med i gemenskapen. Och inte längtar jag mindre när sambon säger i telefonen att det är 17 grader varmt på altanen. -trånande suck- Det må vara politiskt inkorrekt att bli lite avis på den som är arbetslös, men ibland kan jag inte låta bli. Lite.
Idag har Frida haft en förskolekompis med sig hem, en av grabbarna som aldrig varit här förut. Kul! De har pysslat som galningar - i alla fall om man ska tyda den bombliknande looken på skrivbordet. Imorrn och på torsdag ska Frida vara ledig från förskolan. Sportlovslyx! Imorrn vankas "Luftkuddeland" ihop med en annan tjej från förskolan, på torsdag blir det litet skidlopp och utemys i Hemlingby.
Om jag ska med? Nej, jag ska jobba.
Men vad är väl en bal på slottet...
/Jenny
Bästaste början
Måndag morgon. Jag lade mig förhållandevis tidigt (kl 23.30 kanske) efter en mycket trevlig söndagskväll med ett par vänner och en vovve på filmhäng här hemma, ändå var jag gäspa-käken-ur-led-trött när mobilalarmet drog igång i morse. Snooooze...
Efter en stund vaknade Frida till. Fortfarande blundandes började hon tralla på sången till barnprogrammet Pomos piano - det är att vakna på rätt sida det! Sedan kramades vi hela familjen en stund, innan pappan duktigt tog sig upp. Då myste Frida in sig nos mot nos med mig - och somnade om. Zzzz Zzzz. När jag försiktigt försökte glida upp, lade hon sin varma lilla hand i ett fast grepp runt min hals och trasslade i sin mjuka fot bakom mitt ben. Fastmyst.
VÄRLDENS bästa början på veckan!
När vi sedan väckte henne igen, sträckte hon sina lena armar i luften och gjorde små dinosauriemorrnings-ljud. Sedan fnissade hon förtjust. Charmfabrik AB.
Nu ska jag luncha vidare. Ha en bra vecka!
/Jenny
I löööv you
En nyvaken Fridas första ord till mig i morse:
- Mamma, jag älskar dig! Jag älskar dig MER än min nya Barbie. Fast... Jag älskar NÄSTAN den lika mycket som dig.
Lööööv is in the air, haha! Nu ska vi strax spatsera iväg med Frida till kalas och ta en hyrfilmspromenad ned på stan i solen medan hon leker där. Nyss frågade hon:
- Ska ni lämna mig båda två? Ihop?
- Ja, vi tänkte det.
- Älskar? Älskar inte?
- Älskar vad, menar du Frida?
- Mig såklart!
- Självklart älskar vi dig! Alltid.
- Vad bra, då har vi allt vi behöver! Kärlek och familjeskap!
Lilla kloka ungen, du har så rätt. Puss!
/Jenny
Intensiv tjejdag
Vi startade med att åka till hennes barndans. Sedan hämtade vi en bok jag reserverat på bibblan, och åkte för att lämna tillbaka en present Frida fått som var trasig. Vips tack vare en snäll mamma blev den till en mycket dyrare drömbarbie (hon snubblade över Barbie Merliah från filmen Barbie i en sjöjungfrusaga, med fena som kunde tas av och bli en surfbräda, och hår och tatuering som ändrar färg i vatten - ni FÖRSTÅR väl?! Haha!).
Vi svepte förbi Max för lunch. Där var det familjedag med nån stor tiger-figur som vankade omkring och hejade på kidsen. Med käk i magarna åkte vi hem och kastade upp lite tvätt på linorna i torkrummet. Sedan grabbade vi väskorna och drog till badhuset där vi tillbringade hela eftermiddagen. Mys och skratt och bus, härligt!
Efteråt var det två trötta tjejer som köpte pizza till middag och käkade den framför barn-TV. Latlyx. Frida hann leka lite med sin nya Barbie och skriva kärleksfullt på kortet till H:s present inför barnkalaset imorrn innan hon somnade ovaggad.
/Jenny
Fredagsmys på vift
Repris på den vid tillfälle, absolut!
Äntligen är det helg - efterlängtat. Det blir mamma-dotter-dag för oss imorrn, medan pappan åker iväg och tittar på kampsportstävling. På söndag vankas barnkalas hos en kompis för Frida och sen filmkväll med några vänner. Bra ingredienser!
Ha en bra helg
/Jenny
Späckat
- Jobb jobb jobb först såklart. Vabbande kollega, omplanering av arbetsuppgifter.
- Förskolerådsmöte, som drog ut över en halvtimme på tiden.
- Köra snabbt som vinden till Läkerol Arena, för att joina familjen som kollade på hockey. Mitt jobb var matchvärd och vi fick gå gratis, det passade utmärkt med tanke på att Frida velat gå på hockey LÄNGE.
- Hem och plocka ned speedad busunge i sängen ett par timmar efter normal sovtid.
Puuuh.
Imorgon är en annan dag.
Godnatt!
/Jenny
Helt normalt är det i alla fall inte
Jag började liksom skriva ett blogginlägg i huvudet i morse medan jag promenerade till jobbet. Det skulle handla om att det är en slags historisk dag idag.
Det är nämligen första året på jag-minns-inte-hur-länge (halva livet, typ) som jag inte har tänkt gå på bokrean. Första året som jag inte tagit lite ledigt från jobbet för att slippa köstress, eller gått upp okristligt tidigt för att hinna dit en sväng innan, eller flexat ut tidigt för att botanisera bland bokborden i lugn och ro.
Bokrean är en festlig dag. En bokkärleksdag. Och en dag när jag tänker mycket på min mamma, som jag delade förtjusningen och fascinationen med. Boksuget. Eller störningen om man så vill, haha.
Men nä. I år var planen alltså att avstå. Tanken var att undvika onödiga utgifter. Och inte minst att slippa knöla in nya böcker som det faktiskt inte finns plats för.
Men sen var det ju den där presenten som skulle köpas till en arbetskamrat. Just idag. Och när jag väl klarat av det, kunde jag ju inte låta bli. Fötterna gick till bokrean av sig själva.
Jag lovade mig själv att bara titta. Eller... kanske kunde jag få köpa EN bok. Eller ett par stycken, bara. Kanske tre. Max.
Jag vet inte om det är ett friskhetstecken eller om det är dags att bli orolig, men jag lyckades låta bli att handla en enda bok! Va? Kors i taket och allt det där. Ändå gick jag till tre ställen. Och visst såg jag böcker jag gärna hade lagt rabarber på... Men icke.
Det är tydligen lite som chips. Låter man bli att ta det första, så kan man hålla sig från att käka upp hela skålen.
Det blev en historisk dag, hur som helst. Nästan mer än vad jag trodde från början, för det normala för mig (för MIG, knappast för alla) är jag väl gått dit är att komma hem med ett par proppade kassar.
Happy bokfest där ute!
/Jenny
Färdigplanerat för nu
Borta bra men hemma bäst! Det var riktigt skönt att få komma hem och mysa.
/Jenny
Inget kalas utan kras, var det va?
Det var toppenlyckat - tror jag, i alla fall. Frida längtade hela dagen. Dinosaurietemat funkade bra, med dinos utplacerade lite överallt och fotspår och söklek och ballongar och temadukning. Alla ungar skötte sig toppensnyggt, ingen grät och ingen kräktes. Haha!
Vi har massor av fika kvar, för oväntat nog stannade bara en förälder denna gång och barnen fikar aldrig lika mycket som man tror. Leksprallandet i dem drar för mycket, liksom. När alla började klä sig för att de skulle gå hem sa Frida:
- Åh, jag är uuuuuutmattad!
Tydligen är det inte bara föräldrarna som blir lite matta av kalajsande, hehe. Fast vi vuxna blev mest trötta av en specialtwist som uppstod... Vi hade en pinata, förstår ni. Skojigt! Men den där rackaren ville ju aldrig gå sönder. Till sist efter några rejäla pappa-rycker-in-åtgärder så gick det hål i den - och VIPS flög det kolasplitterbitar över heeela vardagsrummet! Banana Skids, förvarade lite för kallt, bankade på, kraschade i tusen bitar och med papper som lossnade = klibb klibb klibb ööööverallt. Där krävdes snabbsanering AB för att slippa ha det intrampat i matta och soffa etc. Lite... oväntad ingrediens.
Men i stort var det så bra så. Tiden går så fort! Men samtidigt är ett par timmar liksom så pass mycket barnkalas som både barn och vuxna klarar innan rolighets-kurvan börjar gå nedåt, tror jag. Frida var toppennöjd, det är viktigast. Och efteråt har hon lekt med flera av sina nya leksaker och gottat sig åt att få käka godis på en söndag. Sen somnade hon rätt gott och lätt, kan man lugnt säga.
När vi käkade middag frågade jag Frida:
- Är du nöjd med kalaset, Frida?
- Jaaa, verkligen! Det var jättebra!
- Vad var bäst då?
- När jag fick pussa dig, mamma!
- Haha, va? Var DET bäst på kalaset? Det kan du ju göra varje dag, gumman!
- Jaa... Men det är ALLTID mysigast!
Hahaha, varför styr man upp en massa? Sötaste sötungen. Löve you.
(Bilder? Kommer nog senare. Jag har blivit bedrövlig dålig på bilder nuförtiden...)
Nu nattar jag, för att imorrn åka med fackstyrelsen på planeringsdagar måndag-tisdag. Med övernattning, trots att det vi ska vara rätt nära. Frida har sagt att hon ska gosa mitt nattlinne när jag är borta.
/Jenny
Namnsdagsdags
"Kvinnonamnet Frida är ett fornnordiskt namn som är bildat av ordet fridh som betyder "skön, älskad , och viljestark". Kan även vara en kortform av tyska namn som Frideborg, Alfrida, Elfrida, Frida-Karin och Valfrida. Det äldsta belägget i Sverige är från år 1388."
Källa: http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/soknamn
Skön, älskad och viljestark? Japp, minst sagt. Full pott på alla tre.
/Jenny
Det kan man ju också göra
Nä, inte här. Inte ikväll. Här plockar vi undan trista pappershögar, skapar plats i hallgarderoben och tar undan lådor som travats ovanpå skåp och blivit kvar sedan flytten. Här städar vi toaletter och dammsuger lite. Här klipper vi ut dinosauriefotspår, skriver placeringslappar, fixar godispåsar, söker tårtljus, travar upp papperstallrikar med t-rex på och blåser ballonger.
Jepp! Imorrn är det kalastajm! Dinosauriekalas, minsann.
En hel bröthög med ungar blir det (om inte hälften är sjuka förstås), och ändå kunde vi inte bjuda alla vi ville. Långt ifrån. Frida är så härligt social och har många kompisar - det trixar till det när man ska knöla in dem i ett litet radhus. Och jag gillar det faktum att hon vill bjuda några personer som inte går i hennes egen förskolegrupp - jag tycker det är sunt. Men ack vad det gör det ännu svårare att få med alla kompisar... Det fattas några fina kids imorrn, det gör det. Men vi kunde inte trolla med platser runt bordet hur mycket som helst.
Nu ska jag styrsla bort lite mera crap här och var, sedan får det duga.
/Jenny
Efterlängtad fredag
Högt blodtryck och frikort på hälsocentralen.
Samma vecka dessutom. Jojo.
Nu ska tant åka och titta på sitt lilla barn som har simskola.
Trevlig helg alla därute! Vi laddar för femårskalas.
/Jenny
Klämmigt
Jag går runt här med en grunkelimoj som mäter mitt blodtryck i 24 timmar. Det är ett led i (den hittills resultatlösa) skattjakten efter ledtrådar till varför mitt njurvärde är lite på svaj.
Jag var till hälsocentralen i morse och fick prylarna ditsatta. Vi ska umgås till imorgon bitti när jag ska lämna tillbaka dem och får ha min arm ifred igen.
Jag får inte duscha, och den mäter även under natten (men då "bara" en gång i timmen). Så imorgon kommer jag antagligen att vara lite trött och småsunkig, haha!
Jag hoppas provresultatet blir bra. Det känns lite motverkande att jag faktiskt är en smula stressad över ifall det ska bli dåligt - det gör knappast susen för trycket. Men äsch, det visar sig.
Nu ska vi ringa och sjunga för ett födelsedagsbarn, och så ska jag glädjas över goda nyheter från en vän!
/Jenny
Vardagshjärtan
Poff så var kvällen slut. Jag som tänkt hinna några nyttigheter här hemma... Men icke.
Föga myskväll, bara vardag. Men så glad jag är att jag har en vardag!
Då har man inte så stora problem.
Nu ska jag tassa upp och sova nära mina hjärtan.
Nära mitt stora trygga hjärta, och det lilla kärleksfulla busiga.
/Jenny
Alla hjärtans dag - på riktigt
Ge 50 kronor = sms:a BARNHJÄRTA 50 1887 DITT NAMN*
* Om du lägger till ditt eget namn eller smeknamn i sms:et får du ett personligt tack i mitt insamlingshjärta.
/Jenny
Massor av må-bra-energi
Dagen inleddes med tjejlunch på Waynes, följt av några ärenden på stan. Sedan Idas salong, och fnissigt pyssel med ansiktmasker för vännerna medan jag fick hot stone-massage på rygg, nacke, baksida ben och sedan även i ansiktet i samband med ansiktsbehandling. Aaaah! Sedan hem till en av vännerna där samtliga herrar anslöt för middag - sushi och thaikäk i en trevlig mix.
Kvällen avslutades på Läkerol Arena med showen "Ljust och fräscht" - så HIMLA bra! Jag skrattade så att jag hade ont i magen mellan varven. Stor igenkänning på många vis, och en storslagen och självironisk avslutning. Lovely. Och TACK snälla farmorn, som passade Frida och gjorde det möjligt för oss att vara ute på vift!
På söndagen skapade Frida och jag egentid för pappan genom att åka iväg till Ö&B och ladda upp med snask och annat till barnkalaset nästa helg. Sedan åkte vi till Hemlingby och åkte skridskor. Vi fick några sköna timmar ute!
Gott om må-bra-energi i helgen, alltså. Det kan jag behöva nu när jag ska jobba ikapp allt som blivit liggande på jobbet medan det krasslats hemma, och samtidigt styrsla i ordning hemma för barnkalas till helgen...
Fast jag verkar ju inte alls dra nytta av den där feel-good-energin jag har med mig. Först fick jag ett ilsket utbrott i hallen i morse för att jag var svettig, hade jobbigt tät andning och inte hittade min mössa när jag (såklart lite i sista minuten) med blött hår skulle gå till jobbet. Men sådant trams straffar sig själv - vips stöp jag rejält i backen på väg till jobbet, så att jag är lite öm och stel nu. KARMA, kallas det, haha!
Ha en fortsatt bra vecka!
/Jenny
Efterlängtad rolig dag
Nu så! Idag blir det äntligen av.
Jag ska få ha en mysig heldag med mina vänner, för att fira att jag fyllt 40 + 1 år. Lunch, behandlingar på salong, middag och sen föreställningen "Ljust och fräscht" med Schyffert och Lindström.
Underbart underbart. Nu ska jag packa lite prylar och göra mig redo för hämtning!
/Jenny
Att uttrycka ömhet
(Det gäller väl att samla alla dessa kärleksfulla fraser i hjärtat, för när den där uttrycksfullheten blir sisådär fjorton år eller nåt så kan man tänka sig att den är iklädd andra ord ganska ofta... Hehe.)
Idag satt hon och lekte med Barbie på golvet och sa plötsligt:
- Mamma, jag älskar dig!
- Vad gullig du är gumman, vad glad jag blir när du säger det.
- Jag äääälskar dig när du tjatar på mig.
- När jag TJATAR? Haha, va?
- Joo men... När du tjatar SNÄLLT älskar jag dig, för då vet jag att du bryr dig om mig!
Men jisses. Hjärtförstoring.
(Kan man visa henne det här inlägget när den där uttrycksfullheten fyllt fjorton, tror ni? Gissar att jag kommer att tjata en del då också...)
/Jenny
Stabilt
Läget fortsatt stabilt, inga fler insjuknade (än), sömn hela natten.
Bara ett evinnerligt tjat om att ungen ska peta i sig dryck och käk.
Har nog slagit nån slags rekord i antal byten av knappt använda lakan och handdukar.
Det är helt klart värt tvättandet, för att jaga basiluskerna på porten.
/Jenny
Världens duktigaste lilla ynkling
- Tack mamma för att du hjälper mig, du är verkligen en snäll mamma!
Har man själv då sovit bara nån timme och klockan är fem på morgonen och man är lite slut - ja, då kommer det lätt några tårar i ögonvrån av stolthet över det tappra, storhjärtade barnet.
Sedan i förmiddags verkar det ha lugnat sig. Puh. Håller tummarna att det varar.
/Jenny
Åh nej, åh nej
Frida har kräkts ikväll.
Nej!
Jag. Orkar. Inte.
Det blir troligen ytterst lite sömn inatt.
Och VAB och jäkligt mycket tvätt imorrn.
Jag håller en tumme att det är snabbt övergående! Jag har kört förskolepedagogtricket med en bunt vitpepparkorn och håller tummarna för att slippa. Men ska jag nödvändigtvis få det, vill jag ha det direkt. På lördag SKA jag vara frisk och smittfri! Då ska jag nämligen iväg på firande (av min sedan länge passerade 40-årsdag), som ställdes in pga magsjuka för ett år sedan... Det vore ju höjden av märklighet om det ska behöva hända samma sak igen.
Nu ska jag försöka sova lite. Jag blir så sjukt uppstressad av magsjuka, har en puls på 1000 knyck och rycker till för minsta ljud från Frida. Hon sover i sin egen säng nu, och jag ligger på extrasäng bredvid henne.
Men en god nyhet har jag:
Sambon ska på jobbintervju imorgon. Kul!
/Jenny
Ibland måste mamma mjukhjärta böla lite
På eftermiddagen tog vi oss lite tårtfika. Vi satte fem ljus på tårtan, Frida tände dem själv. Sedan sa pappan att hon skulle blunda och önska sig nåt (hemligt) som hon gärna ville ha, innan hon blåste ut ljusen. Hon funderade ganska länge, sedan utbrast hon "JA!" och sedan direkt "Nej förresten, det har vi redan haft idag, jag måste komma på något annat".
Efter lite mer tänkande, kom hon på nåt nytt. När hon önskat, ville hon viska till mig vad det var. Hon lutade sig fram och viskade så att den varma andedräkten puffade mot min kind:
- Jag önskade att ni ska bli friska!
Söta, söta ungen. På sin födelsedag får hon uppmaningen att önska sig nåt vad-som-helst som hon vill ha - då önskar hon att hennes hostiga mamms och papps ska krya på sig. Om inte det är storhjärtat, så vet inte jag. Det säger ganska mycket om hur Frida är. Fina gullnosen! Jag blev så rörd att jag var tvungen att gråta en skvätt.
(Tack och lov att hon hade önskat sig godis först åtminstone, innan hon kom på att hon redan fått godis den dagen! Det kändes lite mer femårstypiskt.)
/Jenny
I´m alive
Och jag reser mig nu och går hem i vettig tid.
Heja mig!
/Jenny
Give me five!
Jag tycker varje dag och varje vecka liksom vibrerar av tidens gång, av hur livet går och saker händer. Men alldeles särskilt sådana här dagar när man påminns om att stanna upp, slås jag av det. POFF så är hon ett år äldre. Ett år större, längre, säkrare, finurligare och fundersammare. Det går så hjärtknipande snabbt.
Hon är en rätt skön typ, den här ungen. Hon pratar nu totalt obehindrat om allt och ingenting, och kläcker rätt ofta roliga repliker. Hon dansar gärna, sprätter upp och kör lite framträdanden titt som tätt med tydligare moves än förr. Hon diggar Eric Saade och tycker Sean Banan är kul. Hon äter som en kratta och gillar inte att erkänna när hon gjort fel.
Hon älskar att se på TV (där favoriterna gått ifrån tecknat - som hon dock fortfarande gärna ser - till att just nu vara sånt som Hjärnkontoret, Flygande mattan och Philofix) och film (favoriten är nog Barbie i en sjöjungfrusaga). Hon har fortfarande många vänner och samtidigt lätt att leka själv. Hon har en stark vilja, en mestadels glatt humör och en skönt positiv inställning till det mesta!
I år har hon börjat läsa. Trevande och nyfiket, ibland med möda, men det lossnar mer och mer och går allt snabbare. Hon läser på bokryggarna i hyllan när vi käkar middag, rubriker i tidningen, ord på skyltar. Hon upptäcker glädjestrålande att hon faktiskt förstår. Det är superkul!
I år har hon börjat skriva. Eller skrev hon enstaka bokstäver innan hon fyllde fyra? Jag minns inte riktigt. Nu skriver hon i alla fall korta ord själv. Hon klarar ganska mycket utan att behöva fråga om hur saker stavas, och gissar ganska ofta rätt när hon inte vet. Jag bara älskar de där vingliga, spröda bokstäverna som liksom lutar sig mot varandra genom orden.
I år har hon lärt sig cykla. Hon ville inte träna på att cykla, det var läskigt och hon kunde ju inte. Men eftger lite tjat, knäskydd och en lånad så kallad balanscykel, så satt det. Vips så cyklade hon hur finemang som helst! Men hon hann inte nöta så jättelänge på det, så det blir spännande i vår att se om kroppen minns.
I år har hon fått eget rum. Hon har tagit dit kompisar, stängt dörren och lekt, lekt, lekt. Hon har rört till, städat upp, kört disco, pysslat och myst. Hon har byggt upp världar som inte får plockas bort förrän de är färdiglekta. Hon har suttit i timtal med dockskåp och barbie, hon har pillat och plockat.
I år har hon börjat lära sig simma. Hon har vågat sig på att plaska fram utan armpuffar och märkt att hon kan. Hon har inte riktigt tekniken än, men hon har modet. Och glädjen! Hon gör kullerbyttor under vattnet och är mäkta stolt.
I år har hon gått i sitt första luciatåg. Äntligen tillhörde hon "storsidan", och fick vara med och lussa. En mörk och tidig morgon stod vi där och kikade på dem, ett gäng michelinliknande sötungar med overaller under lucialinnen och tomedräkter som sjöng superduktigt. Vi tittade lite extra på vår lilla glada lucia med en bukett konstgjorda vitsippor i handen - för så skulle det vara, tyckte hon.
Vi skulle egentligen ha lite fikabesökare här i eftermidddag, men av krasslighetsskäl (det är främst pappan som rasslar lite nu) fick det avbokas. Så idag får Frida hålla till godo med oss. Och hon med stora hjärtat säger bara glatt "Det göööör inget - jag ska ju ha kalas sen!". Idag blir det fikabricka med ros och flagga, sång, hurra, presenter och hemmamys - det känns onödigt att gå ut i kylan. Födelsedagsbarnet har önskat sushi till middag, så en liten inköpstripp ut blir det i alla fall sen.
Fem år. Som vanligt känns det obegripligt.
Fem år sedan jag kände mig totalt oövervinnerlig och helt sårbar samtidigt.
Fem år sedan en liten skrutt lades på mitt bröst den där måndagsmorgonen.
Fem år sedan livet började om på något sätt.
Fem år sedan tillvaron fick ett helt nytt nav.
Frida, jag älskar dig. Det finns ingenting annat som betyder så mycket som du.
Grattis på din dag!
/Jenny
En slags kalasdag
Idag är det rackarns kallt här. Temperaturen låg på omkring minus 20 i morse men nu har det nog mildrats lite. Det vräkte ned snö igår, så nu är det verkligen vintervackert ute. Jag som varit inne nästan hela tiden i en vecka, tycker att det känns lockande trots kylan.
Jag har piggnat till betydligt, till veckan blir det jobb igen. Jag lär nog få dras med den rossliga hostan ett tag till, och jag blir andfådd snabbt. Men känslan är en helt annan, skönt. Man får ju nippran av att vara sjuk så här länge.
Igår eftermiddag var Frida på sin simskola igen, andra gången. Jag gick med henne och pappan dit, och det var kul att se genom rutan vad kidsen fick göra för övningar.
Idag har Frida varit på sin dans, och nu är hon på barnkalas alldeles nästgårds. Strax ska jag hämta henne, och då ska jag och hon åka till Strömsbro och fira vännen S som fyllt år i veckan. Pappan känner sig lite kraxig och ska stanna hemma.
Imorrn är det Fridas femårsdag. FEM! Hon är så stor nu, den lilla ungen. Världens finaste.
/Jenny
Läsvanor
Ur formuläret vi ska fylla i inför 5-årskollen:
- "Kan ditt barn lyssna på och förstå berättelser utan bilder?"
Ja, haha, räknas högläsning ur "Prickskytten" av Lee Child? Frida älskar att höra Johan läsa högt ur sin bok, som han håller på och läser. Jag kan inte begripa hur hon kan tycka att det är intressant, men det gör hon.
Behöver jag säga att vi också börjat läsa kapitelböcker (den snälla, barnvänliga varianten alltså) ibland på kvällarna numera?
Frida börjar kunna läsa enstaka ord (ofta förvånande långa!) såpass okej själv nu, att det bara är en tidsfråga innan hon själv kan börja om och läsa de enkla böckerna.
Spännande!
/Jenny
Jag kapitulerar
Jag ger upp. Jag blir hemma resten av veckan och kryar på mig.
Jag struntar i stressen över att vi inte har råd med att jag är sjuk just nu.
Jag ignorerar att jag har mer än fullt upp på jobbet och att planeringen totalrasar.
Jag släpper hela grejen med att vi borde städa inför Fridas födelsedag på söndag.
Jag behöver lägga ned garden ordentligt och bara låta det få ta tid, det här. Febern har släppt men hostan och huvudvärken är kvar, inklusive en trötthet som är påtaglig. Vila vila vila.
Idag har pappan och barnet varit i Kungsberget, Frida har fått prova på slalom för första gången. Hon tyckte det var jättekul! Det ska visst finnas foton, men jag kan inte hitta kameran nånstans... Och kameramannen sover. (Jag som sovit en massa på dagen, hade lite extra svårt att komma i fas ikväll märkte jag.)
Imorgon ska sambon på jobbintervju i Hudiksvall. Kul! (Men det hade gärna fått vara närmare förstås.)
/Jenny
En tupp i halsen... eller?
Igår kväll nattade jag Frida. Vi hade just läst klart godnattsagan, ideligen avbrutna av min envisa hosta. Lampan var släckt, bara det svaga ljuset från dörrens glipa bröt genom sovrummets mörker. Jag gav upp försöket att sjunga sovsångerna, det killade för mycket i halsen så att hostan drog igång igen. Fokuserade istället på att ligga stilla, nära och andas långsamt för att försöka skapa sovlugn.
Andas. Andaaas. Andaaas.
Gaaah. Jag svalde och svalde, för att inte hosta. Jag undvek att andas för djupt. Ögonen tårades av retningen i halsen, men jag försökte stå emot. Det pep och gnällde rossligt i halsen vid varje andetag. Frida kikade lite dåsigt upp på mig.
- Hör du vad det låter i min hals, Frida?
- Jaa då, mamma. Det låter som om du har uttrar i din hals. Små uttrar, det låter som utterungar. Åh, de är söta, tycker jag! De är nog grå, liksom silvriga. Eller bruna? Nej, grå tror jag.
Jaha, okej. Jag har uttrar i halsen, inget konstigt med det tydligen.
Två minuter senare sov den fantasifulla ungen gott!
/Jenny
En second opinion som jag är glad för
Va? undrar den uppmärksamme kanske.
Men doktorn sa ju att det var virus och gjorde inget?
Ja, DEN doktorn ja! Men min astmadoktor som jag också sprang ihop med där på hälsocentralen igår, som även råkar vara en mycket trevlig förskoleförälder på "vår" avdelning, hon sa annat. Hon är min vän på facebook och läser hur jag skriver att jag mår, och hon jobbar mycket jourer och hör vad som florerar just nu. Hon sa idag "du såg alldeles för hängig ut, och det där låter som mycoplasma" och skrev resolut ut en antibiotika som dessutom är antiinflammatorisk.
(Detta är för övrigt samma doktor var den enda som inte sa struma när jag fått min knöl på halsen, utan hon sa vätskefylld cysta - som det ju visade sig vara efter tusen prover!)
Sådärja. TACK!
Jag tar inte gärna antibiotika i onödan. Men jag känner också min kropp och vet att nåt är fel nu, så jag petar i mig och håller tummarna att det kickar in. Snabbt. För nu vill jag andas, slippa hosta sönder mig och få en smärtfri skalle. Och lite ork vore inte dumt heller. Tackar.
/Jenny
