Nu ska jag kliva upp
Jag gick och hämtade Frida från förskolan idag. Typ 500 meter med låååångsamma myrsteg, och jag blev jättehostig och jättesvettig.
Nä, det här med att vara hemma sjukskriven får nog vackert fortsätta lite till. Jag känner mig rätt stressad över att den enda med vettig inkomst ligger i sängen och hostar istället för att jobba, men får väl bara tänka la-la-la-BINGO (eh... ni som sett den gamla reklamen fattar) och vila vidare. Har liksom inget val.
Nu ska jag kliva upp och äta middag!
(Det är bra service i den här sjukstugan.)
/Jenny
Inget större fel, men vad hjälper det
Jaha. Bra att det inte var något allvarligt fel, såklart! Men jag hade litegrand hoppats på trollerimedicin för att slippa hosta och kunna andas ordentligt igen. Nu blir det väl att fortsätta tanka mycket astmamedicin (vilket inte känns som om det hjälper alls), viiiiila och andas genom näsan för att minimera halsretningar. Och hålla tummen för att febern och huvudvärken ger sig nån gång.
Hemmaläge imorrn också. Sen får vi se.
/Jenny
(Icke)ljudet av frihet
Nu har det faktiskt hunnit rassla iväg till sista veckan i januari.
Det är ett halvår mellan dessa datum. Sex långa månader.
Sex månader av långtråkig, tidsödande och jobbig handdiskning, för att maskineländet var paj vid inflytt. Sex månader av mail och telefonsamtal och snicksnack hit och dit, för att försöka slippa betala bytet av maskin och fuktskadade socklar själva.
Vid jul gav vi upp. ORKA, liksom.
Nu sitter det en ny och fin (och dyr) diskmaskin i vårt kök!
Den är tyst och snäll, brusar och brummar lite försiktigt bara.
Vardagslyx som den helst ska vara.
Lycka!
/Jenny
Host. Host. Host host. Host. Host host.
SÄLJES billigt som fasen: Rethostan från helvetet. Och en släng feber följer med på köpet.
Jamen ge UPP nu, krasslighetselände!
Eftersom jag knappt kan byta rum (för att inte tala om våning) här hemma utan att låta som om jag ska kolavippa, så får jag nog vackert hålla mig hemma imorgon. Jag ska ringa hälsocentralen, och hoppas att jag och Frida får komma dit och hosta lite och kolla snabbsänkan.
/Jenny
Nu är jag tankad
Jag är glad att jag åkte till Stockholm, trots att jag var lite sjuk. Jag och M har träffats alldeles för lite de senaste åren, så det var sååå värdefullt att få tid ihop. Hinna prata, fnissa, mysa, strosa på stan och fika. Plus på energikontot!
Hoppas bara att jag inte smittat nån med min krasslighet. Idag är andningen rena eländet, men jag hoppas det främst beror på katten... Febern är kvar och huvudvärken med. Tydligen har sambon också fått feber idag, och Frida har ju hostat i evigheter. SUCK.
Jag sitter på tåget norrut och är snart hemma igen nu. Det ska bli skönt! Längtar efter att krama mina människor.
/Jenny
Konsten att få träningsvärk i skallen
Ska snart krypa i säng hos vännerna M&T i Stockholm, mycket nöjd efter en kväll på Rival - har sett genrepet av Henrik Fexeus föreställning "I ditt huvud". Märkligt, intressant och fascinerande! Se!
Febern är för övrigt kvar, men går ned med Alvedon. Det fick vara gott nog. Host.
/Jenny
Ett steg fram och två tillbaka
Jag har fått en massa brev från sjukvården de senaste dagarna.
Först ett från läkaren på hälsocentralen, som meddelade att de fått bakläxa på remissen till njurmedicin. Jag behöver ta fler prover - ta ny leverstatus, kolla äggvita i urinen, och göra en 24-timmars blodtrycksmätning - och göra en ultraljudsundersökning av njurar och urinvägar.
Tillbaka till ruta ett, då. Men de goda nyheterna är att jag fått tid för allt snabbt, inom två veckor tror jag vi ska ha betat av det där. Skönt!
/Jenny
Paus
En vän har förlorat sin man idag, och mitt hjärta är fyllt av livsallvarlighet.
Vännen är lika gammal som jag.
Mannen var sjuk i fyra månader.
De har två små döttrar, den yngsta är lika gammal som Frida.
Plötsligt kan det värsta hända.
Ena dagen går man där och gnäller över tramsiga saker som för mycket snö, VAB eller stressiga dagar. Nästa dag är perspektivet ett helt annat och man blir alldeles för hårt påmind om vad som verkligen betyder något.
Ta hand om varandra.
Ta hand om er själva.
Säg något snällt till en vän.
Pussa på dina kära.
Stötta den som behöver det, om du kan.
/Jenny
Plötsligt händer det
Jag åkte hem i bra tid idag, lagom för att hinna ikapp pappan och en piffig Frida i lokaltidningens fotostudio. Femårsdagen närmar sig med stormsteg, och Gud nåde oss om vi gör om missen från 3-årsdagen med att missa tidningsbilden. Icke.
Sedan åkte vi till mataffären, men Frida blev fröken pip och ville hem. Hon och jag tog en prommis, och hann skotta både hos oss och ena grannen innan pappan kom. (Ja, vi har en mycket liten tomt.) Det var väl inte dagens bästa idé att skotta med nackspärren från hällsprätta, men så blev det.
Sedan fick jag nån typ av ryck. Medan pappan kockade nån smaskig fiskrätt, plockade jag in all gårdagens tvätt i garderoberna, märkte några av Fridas kläder och slog in TRE barnkalaspresenter (köpta i obegripligt god tid - ett av kalasen är hon inte ens bjuden på ännu!). Jag hann under kvällen även del-förbereda kalaskort och beställa tågbiljetter. Häpp!
Men sedan tog jag igen detta tillfälliga uppsving med att prata 45 minuter i telefon och kolla på sista Harry Potter-filmen. Nån måtta får det vara på nyttigheterna, haha.
/Jenny
Nåldynan
Idag vaknade jag och kände mig hängig igen. What? Jag har ju för fasen knappt blivit helt frisk sedan evighetsförkylnkngen jag fick vid jul!
Jag hade snuva, lite halsont, gräslig huvudvärk och ont i nacken. Jag låg kvar och sov till halv ett, helt väck. Drömde märkliga och alldeles verkliga drömmar.
Huvudvärken har hängt i hela dagen. Nyss satt jag i soffan och kollade film, med 10 akupunkturnålar i skalle och axlar. Ibland är det extra bra att ha en kunnig sjukgymnast hemma. Hemservice när den är som bäst!
Nu håller jag tummarna att jag blir piggare till imorgon. Och så får gärna Frida skippa hostandet inatt...
/Jenny
Mellismys
- Smaskigt mellis med vindruvor, passionsfrukt, mackor, nyponsoppa och cashewnötter. (Eh ja, och en semla som blev över från igår.)
- En stor trave nylånade barnböcker från bibblan. Och tre hyrfilmer från samma ställe.
- En mamma, en dotter, en soffa. Och gott om tid.
/Jenny
Minneslucka
Pappan är på en examensfest ikväll. Jag och Frida har lyxat med sushi till middag och avnjöt sedan tjejmys i soffan med chips, ostbollar och The Voice Sverige.
Lite lyxmys är bra för att laga en kraschad fredagseftermiddag, där föräldrarna glömde bort att det var premiär för Fridas simskola..!
Jag morrade högt över min egen klantighet, men försööööker se det som en framgång i släppa-kontrollen-utmaningen vi lever i just nu. Då finns det i alla fall nåt gott i eländet.
Frida kunde ju ha blivit jätteledsen, såklart. Men den lilla människan med det stora hjärtat sa bara: "Det gööör inget, jag kan ju gå NÄSTA fredag!"
Nu har jag burit upp soffsomnaren och pratat en lång stund med en vän i telefonen. Snart är det tajm för sängen! Jag hållet en tumme för att Frida inte hostar så mycket inatt, det har varit knackigt med sömn i veckan.
Natti natti, trevlig helg!
/Jenny
Tack och lov för den morgondisciplinen
Jag är så otroligt tacksam för min sambos förmåga att gå upp på morgonen.
Direkt. I tid. Förnuftigt tidigt, så att dagarna kan nyttjas.
För mig (fröken nattsuddare och morgontrött AB) är det komplett obegripligt hur man kan välja att ställa klockan på 07.00, när man inte måste. När man istället skulle kunna välja att sova lika länge som sitt varma nystan till unge och morgonsofta igång sin dag.
Nåja. Det må vara svårt att begripa, men det är just nu helt underbart att han är så. Annars skulle jag typ aldrig komma upp! För det enda som är jobbigare än att komma upp på morgonen, är att komma upp på morgonen när två varma snusiga familjemedlemmar fortfarande får ligga kvar och sova.
Tack snälla för de vanorna. Love.
/Jenny
Smaken är som baken
Frida sitter och spelar spel från Bolibompa-webben på datorn.
Just nu är det något som hon säger heter Stor och Liten-spelet. Det går att göra små melodisnuttar med olika instrument, verkar det som. Det pågår i alla fall en hjärndödande, enerverande, påfrestande, ihållande om-och-om-och-om-igen-trudelutt som driver min trötta jobbskalle till vansinne medan jag äter min sena middag.
Aaaaaaaaaaaaaaaa!
Precis när jag vänder på huvudet för att säga åt Frida att hon MÅSTE byta spel innan jag får fnatt, reser hon sig upp för att komma och äta lite kvällsfika som jag dukat fram. Hon strålar med hela ansiktet:
- Mamma, lyssna, visst är det hääärlig musik!
Hon dansar sig fram till stolen. Jag kan inte låta bli att le åt den lilla förtrollande pinglan, medan jag ignorerar impulsen att gräva ut hjärnan genom ena örat med en gaffel för att slippa höra eländet...
/Jenny
En lång vardag
(Busunge ja. Senaste hysset: Riva loss liten bit av sovrumstapet. Liten befintlig skada som dolts av sänggavlen, blev betydligt större och fullt synlig vit reva i hallonröd rand... Piffigt. NOT.)
Frida har varit på förskolan idag. Det lite misstänkta ögat är fortfarande bara misstänkt, så det utgjorde inga hinder. Skönt!
/Jenny
Krax krax
Vi siktar på förskola imorgon. Med astmamedicin i beredskap.
Eller?
Precis när hon skulle hoppa i säng nyduschad och fräsch som en nyponros, påpekade hon att hon var öm under ena ögat. Japp, extra röd och lite svullen... Håller tummarna hårt att det är några flyktiga förkylningsbaciller som sovs bort. Vi vill INTE vakna med puffigt kladdigt ögoninflammationsöga, tack.
Tumhållning är visst inne nu, förresten. Jag kör samma taktik angående min önskan om att få slippa halvsova sittande med en tokhostande liten fnutt i famnen ett par timmar inatt. Been there, done that, didn´t like it much! Haha. Ingen repris önskas.
Ikväll har jag tittat på programmet Mot alla odds, där tio personer med funktionshinder ska ta sig tvärs över Afrika. Imponerande utmaning som ger mig perspektiv!
Gonatt.
/Jenny
Sjuklighet light
Vi har hängt på sjukhuset under eftermiddagen idag. Frida uppförde sig som vanligt exemplariskt hos läkaren. Hon är nu 112 cm lång och väger 19,6 kg. Hon ska få prova en förhållandevis ny tablett mot astma i två-tre månader, och sedan ska hon få komma in till sjukan igen och göra en spirometri (andningstest). Hon ska då också få byta till turbohaler (vanlig inhalator, likadan som jag har) istället för sin gamla nebunette (som en plåtbehållare man sprayar in medicinen i). Det händer grejor.
Sedan gick pappan och Frida och roade sig på annat håll (lekpark, besök hos bekant på jobbet), medan jag tog hissen upp till kirurgen och fick en nål i halsen. Eller faktiskt tre nålar, läkaren bytte spruta 3 ggr och kollade läget med ultraljud emellan. Så nu är cystan tömd igen. Eller den var tömd - en liten kula har kommit tillbaka redan. Jag ska avvakta och kontakta dem igen - om den kommer tillbaka snabbt kan det luta åt operation för då verkar det inte hjälpa att tömma den igen och igen. Men det får vi väl se.
Ikväll har jag varit öm i/på halsen, lite ynklig. Dessutom fick jag ett magknipsanfall, himmel vad ont jag haft ikväll. Intressant med tanke på att jag inte känt nåt alls av magen under den lugna ledigheten...
Nu är det natt igen, och inte hann jag hälften av vad jag skulle ikväll (heller).
Men det kommer en dag imorgon också!
/Jenny
Tillbakagång
Idag har hon dock varit nästan normal. Yttepyttig matlust (ja, värre än vanligt), lätt till tårar men bara en mindre släng av feber. Hon vaknade i stort sett feberfri, men på kvällningen hann hon faktiskt upp i 38,2 så det blir ingen förskola imorrn. Pappan får sällskap hemma istället.
Imorgon ska vi däremot på sjukhuset hela gänget - om Frida är frisk nog. Vilken motsägelse! Först blir det astmakoll för Frida, sedan en sväng till kirurgen för mig då jag ska tömma den vätskefyllda cystan på halsen igen (eftersom den kom tillbaka direkt efter förra tömningen). Jojo. Familjenöje AB.
Festlig start på veckan. Tjohopp!
/Jenny
Blandade världar
Pappans gamla gummiskelett är poppis att leka med. Det brukar vara skrämsel och läskigheter, eller att han äter nåt som passera genom den ihåliga överkroppen samtidigt som hon frågar om hur kroppen funkar. Men här har "skelettis" (som Frida kallar den avklädd) fått på sig Barbie-klänning och sandaler - det var något nytt!
/Jenny
Högt och lojt
Vi har en alldeles loj liten skrutt med drygt 39 i feber, som helst inte vill äta alls. Eller räknas det som frukost att suga på en apelsinklyfta, spotta ut en mackatugga och äta två vindruvor? (Fast när jag plockat loss alla vindruvorna från kvisten, så orkade hon mumsa fler. Halleluja.)
Hon somnade om 3 ggr i morse, det är två mer än vad som vanligen är möjligt. Hon ligger just nu i soffan och såsar - utan att TV:n är på ens.
Inte så värst pigg, helt klart.
Vi får se hur det artar sig.
/Jenny
Vilken vimmelkantig vecka
Vilken jädra vecka. Tjong in i vardagskaklet.
Måndag var en jobba-loss-dag vid skrivbordet, mestadels. Hemma sent. Och så en lång och mysig kompisfika på kvällen, som jag redan skrivit. Men alldeles för få kramiga familjeminuter.
Tisdag var det intensiv workshop heeela dagen, med ett gäng webbmänniskor och skulle producera ihop. En totalt uppbokad, lång dag. Sedan en efterlängtad kväll med Frida, medan sambon tränade. Välbehövlig närhetstankning åt båda hållen.
Onsdag innebar samma sorts workshop igen, fast med den fina knorren att jag var dubbelbokad med andra möten som jag sicksackade mellan exakt hela dagen. Puh. Jag kom hem så sent att det var bara poff kväll genast, kändes det som. Ynk.
Torsdag tillbringades i konferenslokaler på stan, planeringsdag med jobbet. Lyssna, sitta, lyssna, sitta. Fika. Lyssna, sitta. Sedan en efterlängtad middag på stan men en av mina bästa vänner som jag alldeles, alldeles för sällan hinner träffa. Själsligt påfylld hann jag hem precis i tid för att hinna natta lilla pricken!
Fredag, idag alltså, var som ett pärlband av möten. Noll marginaler emellan och ett studiebesök som fick jongleras om med vänsterhanden eftersom kollegan som skulle hålla i det fick magsjuka. Ingen rast ingen ro. Istället för tidig hemgång, fick jag hjälpa till att rassla undan supportkön som tornat upp sig innan det kändes bra att göra helg.
Puuuuuh. Sällan har en fredag varit så rätt i tiden.
När jag kom hem idag låg Frida som en liten trött trasa utströsslad i soffan, djupt sovandes med rosiga feberkinder. Min fina skatt. Hon hade fått gå hem lite tidigare från förskolan idag, eftersom hon var varm och trött och utan matlust. Hon hade 39,2 här på kvällen och var som ett enda litet ynk bara. Trött som en plätt. Mammahjärtat lider av att inte få finnas där då.
Det är ovant det här. Vi lever i upp-och-ned-vända världen nu.
Jag har levt en vecka i frihetsberusning, med utrymme att göra egna planer och den ljuvliga smidigheten att slippa rusa till förskolan en viss tid och lämna tusen lösa trådar på jobbet. Men SOM jag har längtat hem, varenda dag! Jag lever i sambons tidigare tidsramar, med skillnaden att han och Frida dessutom har tre extra eftermiddagstimmar för myyys ihop eftersom han måste hämta henne redan klockan två. Jag är så avis på just den biten att det inte är klokt! Fast anledningen till det är ju inte så festlig, förstås.
Sambon roddar hämta-och-lämna-vardagen, och han gör det på ett strålande sätt. Han är en rastlös och företagsam sort, så där sitter det inte fast direkt. Han har dessutom lagat saker hemma, tvättat bilen, bakat, lagat mat, lämnat bilen på service och tagit hem Fridas kompisar på lekdejt. Applåder och visslingar!
Jag är tacksam för lättnaden kring att för en tid slippa vara den som fixar allt-allt-allt sådant där dagligt fix som behövs. Jag tror vi båda mår bra av att få insikt i varandras världar. Men uj vad jag tycker det är tufft att vara så avskuren plötsligt. Det känns avigt att gå innan de sticker, och komma hem när de varit hemma flera timmar.
Nu ska jag gå upp och kolla febern på den lilla heta, innan jag lägger mig. Hon vägrade ta alvedon innan hon lade sig, men nu får vi se. Hon grät för allt och inget och slocknade på min arm fem sekunder efter att jag stängt kvällens bok, trots att båda lamporna var tända och trots att hon sovit en timme på soffan precis nyss. Det tyder inte på nån pigg tjej, direkt.
Ha en fin helg därute! Här bir det hemmalugn, kan jag tro.
/Jenny
Påfyllning av energi
Morgonen gick bra, jobbstarten gick bra. Tjoff så var första dagen slut.
Jag var bara hem och vände sen - lätt gjort när maten står klar på bordet när man kommer! Pussade på mina människor, tackade för servicen och fladdrade iväg igen.
Jag hade fikadejt nämligen. Är så glad över att ha haft en mysig prata-ikapp-kväll med två nya vänner ikväll. Jättelänge och jättetrevligt! Känner mig upplyft.
Efter att jag trillat in här hemma, hamnade jag i sängen med iPaden. Wordfeud, facebook, SVT play... Oj vad sent det blev. Nu sooooova!
/Jenny
Sista rycket
Ååååh, jag vill inte jobba imorrn! Eller framför allt vill jag inte kliva upp tidigt, passa tider, gå på möten, pressa schemat... Bah. Jag vill mysbyxhasa hemma, fika på stan, gå på bio, ringa en vän, busa med Frida och annat mys. Jag är fortfarande rasslig (envisa förkylningselände!) och känner mig därför inte sådär värst utvilad heller. Men när jag väl kommit igång så känns det nog annorlunda, det gäller bara att komma över trögstarten.
Det här med att vända tillbaka dygnet har inte gått något vidare, så det blir nog en tuff start imorgon. Frida somnade klockan tio och jag är ju bevisligen uppe ännu vilket inte är helt fiffigt. Men lämpligt nog för de morgontrötta tjejerna har vi ju pappan hemma nu. Honom är det ordning på och han kliver upp när han ska, så nu är det gissningsvis slutsnoozat för tröttmamman, haha!
Nu blir det säkert en hel del nya rutiner för familjen framöver.
Tillvänjning pågår. Buckle up for a potentially bumpy ride, haha.
Ha en bra måndag och vardagsvecka, gott folk!
/Jenny
Klar karriär
- Jag tycker det låter lite häftigt, jag. Det låter liksom rockigt! Om man höjer upp volymen, DÅ blir det rockigt mamma!
Jag höjer ljudet. Frida kastar med huvudet och diggar. Hon flyger upp ur soffan och dansar med luftgitarrspel och allt.
- Jag hade rätt. Rockigt! Eller hur mamma, visst hade jag rätt?!
Sen kurar hon in sig i pappans knä och mumsar vidare på resterna av lördagsgodiset. Hon säger bestämt:
- Jag ska jobba med att sjunga låtar när jag blir stor. Hitta-på-låtar. Jag ska göra hitta-på-låtar till riktiga låtar som kan komma ut i heeeela världen! Det ska jag jobba med.
Man ska aldrig säga aldrig... Men vi får väl se.
/Jenny
PS: Haha, efter en kvart Thåström säger hon sen:
- Näe, pappa - BYT kanal nu. Nu vill jag se något annat. Det blir ju tjatigt!
Nattligt hjärtknip
Jag sätter Frida på toan, som vanligt i natten innan jag lägger mig. Hon är härligt sängvarm och kramar mig med sina mjuka armar medan jag bär henne. Hon sover nästan, men mumlar:
- När hade jag morfar hemma hos mig igår?
När jag svarar, vaknar hon till lite. Hon ler och säger:
- Mammi! Jag tycker om dig!
Hon kramar mig igen, kurar in sig mot min hals och säger:
- Mamma och pappa är snälla.
Sen lägger jag henne i sängen igen och kryper ned bredvid. Hon somnar om nästan direkt, men i gränslandet innan dess känner jag det välbekanta krafsandet av små varma tår som söker tryggheten mot mitt ben.
Kärlek.
/Jenny
Bort med tomtar och konstiga tider
Papppan åkte nyss till gymmet, äntligen frisk nog att träna så smått igen. Själv hostar jag bara när jag försöker röra mig, är bra rosslig fortfarande... Suck. Två veckors ledighet har i stort sett varit två veckors krasslighet, lite trist måste jag säga.
Nu tar jag en raid och plockar undan tomtarna ihop med Frida (och vattnar blommorna samtidigt). Jag har tröttnat på tomtandet för den här julen, så blir det nästan genast efter nyår tycker jag. Men granen, ljusstakarna och stjärnorna får vara kvar lite till.
Snart är det dags för nattning av busunge. Det är verkligen hög tid att försöka styra upp vanliga tider här! Vi sover till kl 10 just nu, hela familjen... Det är grymt skönt, men det funkar ju inte vidare bra på måndag. Back to business, liksom. Känns trööögt. Men än är det tre dagar kvar, skönt!
God (trettondags)afton!
/Jenny
Busy med besök
Idag har jag inte tid att blogga. Vi har fått besök av min bror och hans tjej. Myyyysigt! Vi har gått på stan, käkat sen sushi/kebab-lunch, hängt hemma och kollat på film. Det blir troligen en snabbvisit, men åh vad det är bättre än inget. Jag är så glad att de är här.
Se you later, alligator!
/Jenny
Tankar i natten
Jag kan inte sova.
Det är ovanligt. Jag må lägga mig både en och tre timmar senare än jag borde för det allra mesta, men mina sömnstörningar handlar bara om det. Att komma i säng. För när jag väl ligger i sängen så sover jag. Alltid. På fem röda. Och jag har lätt för att vakna till, men lika lätt för att genast somna om.
Men inatt tycks alla tankar i världen ha bestämt sig för att fladdra just i min skalle. De har liksom lagt sig i en hög och väntar på en chans att dra igång. Glaset är lite halvtomt inatt. Jag jobbar på att vända tankarna tillbaka till att göra det halvfullt, men jädrar vad trögt det går.
Jag saknar några saker.
Jag längtar efter några saker.
Jag sörjer några saker.
Jag önskar att jag kunde ändra några saker.
Jag oroar mig för några saker.
En massa privat joxelimox surrar omkring där inne. Stort och smått. Mixat som tusan. Följden är i alla fall att jag är plingelingvaken. Jag ligger och ser oseende ut i mörkret. Störd, van och bortskämd som jag är med att kunna sova jämt.
Nu har jag iPad-knappat klart. Nu ska jag kura ihop mig intill livets mening, som ligger här i vår säng och trängs. Jag ska ta en liten avslappnad hand i min, och känna hennes små tår krafsa tryggt mot mitt ben. Jag ska låta hennes och mannens långsamma susande andetag söva mig och min brusande skalle.
/Jenny
Världens största hjärta
Jag sa att jag tyckte det skulle bli tråkigt att så sällan vara på förskolan och se vad hon gjort där och så, och att jag antagligen skulle få träffa henne lite mindre och kanske jobba lite längre dagar än förut. Blödig som jag är, blev jag lite darrig på rösten när jag gav efter för känslan av hur annorlunda allt kommer att bli.
Frida stannade, tog min hand och utbrast:
- Mamma, gosa mig! Gosa mig för livet!
Sötaste, goaste lilla ungen. Hon är en riktig liten solskensfabrik, den där. Senare idag när jag satt hemma i soffan, kom hon och kröp upp i min famn. Hon gosade och myste och sa sen:
- Mamma, gosa mig lite till, ifall det första goset tar slut!
Åh vad jag kommer att sakna den här perioden, när vi föräldrar blir väääärldens töntigaste och att gosa med oss är det sista hon kommer att vilja göra. Jag älskar den lilla ungen så mycket!
/Jenny
Lojt läge
Idag har vi mest bara stökat runt här. Jag diskade alla glasen från igår, förmodligen i gott sällskap med många andra som gjorde detsamma. Sedan har vi hunnit med ett par snöiga promenader, för att lämna och hämta Frida.
Frida blev nämligen inbjuden på lekdejt till sin kärlek, förskolevännen H. Lycka! Det verkar ha varit nån liten fnurra på tråden tidigare. Efteråt summerade hon:
- Mamma, idag ville H faktiskt BARA leka med mig, nästan HELA tiden! Då är det nog liksom så att vi ÄR vänner igen, fast inte lika mycket på förskolan. Jag tror... jag tror kanske att han vill att A ska tro att HAN är H:s bästa vän, när han är på förskolan. Och det gör inget längre, mamma. För vi är ju vänner nu!
Ja jisses. Inte hade jag väntat mig att få lyssna på snack om kärleksproblem innan hon fyllt fem, direkt.
När vi kom hem, skrapade vi ihop till en snögubbe. Som vintern beter sig i år, är det bäst att passa på när snön finns där. Innan idag var det soptorrt på gatorna, nu ligger ett vitt lager igen. Men nån sa att det ska regna hela dagen imorrn...
God natt där ute, på årets första dag!
/Jenny
