BUSBLOMMA

Kom hem sent idag (dagishämtning, tillbaka till jobbet, lite iPad-häng på mitt rum och sedan pappa-upphämtning av lillsmula, medan jag höll i en lärarhandledning). Då var hungern stor och energin låg, kan jag säga. Efter en hackig natt med fröken hostfabrik, hade vi inte så goda grunder att stå på heller.

 

Lagom till dess insåg vi att det faktiskt var Halloween idag. Inte på fredag, inte på lördag... utan idag. Vi hade en liten fröken här som ville-ville-ville gå en bus-eller-godis-runda (- Men mamma, det är ju rätta dagen IDAG ju!!), medan vi otajmade föräldrar konstaterade att det nog fick bli fel dag för oss i så fall, dvs i helgen.

 

Eller? Eller så tvärändrar man sig. Kanske så gör man ett ryck, plockar upp gamla utklädningsattiraljlådan från studietiden, riggar en liten häxa i 190 knyck och drar på en busrunda i alla fall!

Idag har det plötsligt varit vinter här. Pang tjong, snö hela dagen.

 

 

Tyvärr övergick det i plaskblött glopp framåt kvällen, så jag hoppas snarare att det tinar bort än fryser på nu. Men vi hade i alla fall tid för däckbyte idag, schysst timing! Det kändes riktigt gött att få på säkra sulor i det här rusket.

 

På kvällningen har vi styrt upp en Halloween-pumpa här hemma. Frida deklarerade:

 

Igår tog liksom dagen sina egna vändningar. Jag och Frida cyklade hemifrån vid halvtio-tiden på förmiddagen (äsch, den tiden är morgon i mitt liv), för att åka till hennes dans. Sedan gick vi på stan för att uträtta några ärenden, och vips hade klockan sprungit iväg.

 

Jag beslutade att vi istället för att ta oss hem emellan skulle cykla direkt till Läkerol Arena, som var dagens nästa hållpunkt. Först krävdes bara en snabb svepning in på Clas Olsson för att införskaffa små led-lampor till våra cyklar, så att den lilla cykelvinglaren och jag bättre skulle kunna undvika att bli överkörda på hemvägen sedan. Nånstans på vägen lyckades Frida även spruta parfym i sitt öga (LouLou av alla dofter!), så vi fick snabbt ordna lite ögonsköljning hos optikern. Seeent omsider cyklade vi mot arenan, och hann precis på pricken.

 

Nu var det ju inte hockeyn som var vår första prio. Nej, Fridas kompis I deltog med sin kör i Kulturskolans "monsterkonsert" i foajén före matchen. En massa duktiga knattar som spelade instrument och sjöng, utklädda till monster och andra läskigheter.

 

 

Sedan kollade vi på matchen med I och hennes föräldrar. Pappan i vår familj körde taxi - på en vintertidsnatt med en extra timme! - och vi fick syn på honom utanför Läkerolen minsann. Efter hockeyn cyklade vi hemåt igen, vilket tar sin tid med en liten trött dam... Rackarns kallt och mörkt var det, men vi småpratade och hade det ändå ganska trevligt faktiskt.

 

Men ser man till att vara på språng hela dagen, ja då får man kratta löv med pannlampa kl 20-21 (städdagar i föreningen och sambon hade lovat ta hand om ett område han inte hann klart) medan alla andras fönster lyser av Så mycket bättre på TV (offer? jag? neeej då, hahaha!), käka sin middag närmare 21.30, natta sitt övertrötta barn SENT och sen hämta upp ett fullt torkrum med tvätt. Så kan det gå. Tack och lov skulle ju klockan ställas tillbaka så det gick liksom ihop sig i alla fall i slutändan kan man säga.

 

Sambon kom hem och fikade mittinatta nångång, då var jag fortfarande uppe och ugglade. Plöjde några avsnitt av Homeland på play och kunde inte slita mig! Vi brukar skoja om att det aldrig kommer att bli nån diskussion om ifall nån av oss ska sitta uppe och vänta på Frida i tonåren när hon är ute och partajar på stan, det kommer att lösa sig helt naturligt (om jag inte personlighetsförändras tills dess)...

 

Idag har vi bland annat klämt en sovmorgon (tack guldungen, kl 09.20 inkl vintertidsomställning är mer än bra!), paketinslagning, barnkalas och vild krattning i ett par timmar tillsammans med sambon (hej igen tennisarmbåge-känning, det var länge sedan sist!). Det kändes skönt att bidra ordentligt till kvarterets ordning och reda. Tyvärr är jag lite småhängig, så jag var inte riktigt optimal arbetskraft kan man kanske säga.

 

Nu är det dags att vända nosen mot vardagen igen, måndag coming up!

 

/Jenny

Alltså jag hamnar lite i otakt just nu, på något sätt. Det leder till sådär rara, roande i-landsproblems-betraktelser.

 

- Om du morgontrötta mamma för en gångs skull råkar ha lite tid över på morgonen, få då inte för dig att experimentera med en ny ögonskugga. Vad du gör, tillåt under inga villkor samtidigt en likaledes morgontrött femåring att se på morgon-barn-TV för en gångs skull. Kombinationen "rädda dig från att se ut som en transa" och "stänga TV:n och ta dig till bilen med en gråtande tjorv" tar onööööödigt lång tid. Och energi.

 

- Jag är en sådan där som gillar att äta lunch sent. Kombinationen av sen frukost och en massa jag-ska-bara-grejor, brukar göra att jag hellre äter närmare ett än tolv. Igår var dock mitt schema fullsmockat som en buss i Indien, och den enda luckan någorlunda i närheten av lunchtid fanns mellan kl 11.00-12. Eh... Jahapp. Bara att slå till då. Mums mums. (Hur mycket kan man äta på vilja egentligen? Jag ska träna bollywood ikväll och lär hungra ihjäl till dess!)

 

- Om det snöat årets första flingor på kvällen (som det gjorde här igår) och  det plötsligt är skrapa-rutan-kallt ute, då kan det ju vara bra att rädda förskoleungen från att frysa ihjäl. Söka fram en lite varmare jacka, täckbrallor, vettiga vantar och fodrade skor. Det kan vara väldigt smidigt att göra det här dagen innan (check). Men glöm för guds skull inte att det då för en femochetthalvtåring faktiskt är stört omöjligt att klä på sig i vanlig hastighet! Visst tar det längre tid med allt detta än "släng på dig en fleece, vi tar ändå bilen och det är varmt ute". Men framför allt uppstår nån typ av förstelning vid orutin, som man måste räkna in. (Men det är ju ett par byxor det där också, ta PÅÅÅÅ dem bara nån gång!!)

 

(Här skulle jag avsluta med en pricksäker klämmighet om ett tillfälle när det ändå verkligen VAR tajming - men jag hann glömma vad det var jag tänkt ta upp innan jag skrivit klart. Hahaha! Otajming om nånting.)

 

Jojo. Det flyter så smidigt allting,sa Bull.

 

/Jenny

Igår fick föräldrarna titta på balettlektionen, jag, pappan och farfarn var Fridas publik. Så roligt att titta på alla söta sprallungar!

 

 

/Jenny

Ojojoj vad det kommer hem pyssel varenda dag från förskolan. Det är högar med teckningar, pappershus, rullar med diverse funktioner, limmade pinnar, figurer i alla former och så vidare. Och sen fortsätter hon producera hemma. "Släng inte den, den ska jag pyssla med!" är standardsvaret på allt sedan länge.

 

Man kan väl lugnt påstå att man behöver rensa då och då i den kreativa högen. Fast faktiskt leker hon ganska ofta med sina produktioner - särskilt figurerna. De bor i diverse fantasivärldar och hittar på en massa skoj.

 

Härom dagen flyttade det hem ett gäng klippdockor till oss. Alla har namn och personligheter, som Frida gör en utläggning om ifall man frågar. Skärp verkar för övrigt vara en het detalj i modet just nu, hehe:

 

Jag borstar tänderna på Frida. Så gott det går, vill säga - hon pratar oavbrutet. Babblar och bubblar, skojar och fnissar. Det är mysigt, men klockan är mycket och jag blir samtidigt lite otålig. Jag petar henne på näsan med tandborsten, ler och säger:

 

 

Haha, jojo. Man är ju liksom glamorös och så...

 

/Jenny

 

 

/Jenny

Nu är det söndag och en mycket intensiv vecka är till ända. Jag är alldeles trött och slut, det tar på krafterna att vara på vift. Det har varit en otroligt innehållsrik konferens, med fullt schema, massor av nätverkande och intressanta föreläsningar.

 

Dessutom fick vi en bonus i form av lite kändisspanande, för vi hann möta Danny Saucedo sisådär fyra gånger där på hotellet. Han var lika snygg i verkligheten får jag nog påstå (om man nu tycker han är det på TV, vill säga) och verkade väldigt trevlig och rar. Vid ett tillfälle var Mattias vad-han-nu-heter, M:et i EMD, också med. Det var inget fel på honom heller precis, haha!

 

 

På onsdagen hade en morgon med ganska stor valfrihet, eftersom konferensen (NU2012 - Gränslöst lärande) startade en bit in på dagen. Det betydde att jag - fröken morgontrött - för en gångs skull kunde njuta fullt ut av den fantastiska hotellfrukosten. Lyx!

 

By the way; Man vet att man är på konferens med en massa akademiker, när man hör folk vid frukostborden intill diskutera Descartes teorier i relation till hur man räknar med noll trots att det inte finns. Herregud. Själv åt jag fil. Tyst.

När man åker på konferens vill man gärna ha schyssta kläder. Man står där och väljer nåt som känns okej. Bekvämt, bra, som man känner sig schysst i. Lite extra smink. Och kanske nåt fint halsband? Men alltså... Att välja smycken känns en smula bortkastat med den här namnskylten:

 

 

 

Efter fullmatade föreläsningsdagar, kanske lite friskluft och snabba ombyten, är det middag och en massa ytterligare nätverkande på schemat de här dagarna (trots att jag redan hade huvudvärk och gäspade båda kvällarna - intrycksoverload!). Sjukt roligt när vi kom tokhungriga kväll ett, att mötas av detta yttepytte på sin tallrik:

 

 

 

 

Kvällen därefter fick vi åka till Världskulturmuseet, där vi kikade på deras utställning om resande innan middagen serverades. Denna gång en smått-och-gott-tallrik med goda räkor, nåt grillspett, parmaskinka, några andra charkisar och röror. Mmm.

 

 

 

 

 

På kvällen hade vi besök av min kompis M, som kom hit och åt med oss. Så trevligt! Hon är lika förtjust i julmust som jag, så vi slog till på att (för min del) premiärdricka denna ädla dryck för säsongen. Tidigt, jag vet - men så GOTT! Denna är en riktig favorit (även om Zeunerts alltid har en speciell plats i mitt hjärta):

 

 

Idag vet jag inte riktigt vart dagen tog vägen? Poff borta. Möjligen försvann den i tvättstugan och i telefonen... Imorgon är det en ny vecka, och det är bara att vässa till sig för det finns ett och annat att ta itu med om man säger så.

 

Nattinatt!

 

/Jenny

Idag är det full huggning. Låååånga att-göra-listor, lunchärenden, hämtaochlämna-jäkt, middagsexpressen, föräldramöteskväll, gullungepussning och packning inför tjänsteresa. Och höststormigt regn ute.

 

Imorgon "tågar" jag och en kollega på tjänsteresa ned till Göteborg, för att delta i en stor konferens och bo på snajdigt hotell. Ska bli trevligt! Intensivt och lite jobbigt men kul och intressant, brukar det vara sådana där gånger. Vi reser med viss marginal denna gång, vilket för en gångs skull innebär lite tid för nån krok på stan och kanske fika med en kusin, vi får se. Eller jobb på hotellrummet, så kan det också bli.

 

Nu ska jag lätta från stolen och dra till förskolan!

 

/Jenny

Det är såååå vackert ute nu, hela tiden! Jag bara ÄLSKAR hösten.

 

 

/Jenny

Jaha, hoppsan hejsan, den här dagen låg inte och segade sig direkt.

 

Lite morgonjäkt, ett möte, möte igen och varför inte ett tredje möte, ytterst lite skrivbordstid med mycket att göra, dagishämtning, Bollywooddanspass, redskapsgympalek, sen middag med Solsidan på play, nattning av lillpingla, dusch, hopp i mysbyxor och två långa telefonsamtal (med en vän och en faster).

 

Det var det, det. Nä, men om man skulle ta och sova lite då kanske?

 

/Jenny

Konsten att känna sig som Sveriges lataste (och kanske vara det):

 

Sambon jobbar just nu ungefär fem-sex kilometer hemifrån. Han säger att det tar ungefär 20 minuter att cykla. För cyklar gör han, i ur och skur - och det har varit en himlarns massa skur på sistone, det är ju höst. Han skulle kunna åka raka vägen med buss utan att ens behöva byta, men nej nej nej. Han cyklar.

 

Själv har jag otroligt nära till jobbet. Vi snackar max ett par kilometer, kortare om man cyklar. Och ännu närmare till förskolan, som ligger på vägen bara en uppförsbacke från oss. Det händer att jag cyklar, absolut, men just nu åker jag oftast bil. Helt sjukt. Men det är väskor, väskor, väskor. (Att ha med allt överallt, det är en störning jag har.) Och tider att passa, med Fridas balett på stan och snabba puckar till förskolan och tillbaka till jobbet för träning två gånger i veckan. Och så regn alldeles för ofta. Och snart-sexårs-vilja, jag-ska-bara-mornar och jag-orkar-inte-humör på den lilla pinglan (och den stora också, baske mig). Och ibland ärenden på lunch eller handling efter hämtning. Och den här lättsvettade, morgontrötta, tidsoptimistiska, lata mamman. Hon som får en lätt släng av svettpaniks-klaustrofobi inklämd i ett regnställ.

 

Jag fick precis ett glädjande mail från Fridas simskolefröken, som observerat barnen och gjort mitt-termins-uppföljningar:

 

------------------------------------------------------------------------------------------------

Här kommer lite kort information om hur det går på simskolan:

Jag är sjuuuukt rädd för spindlar. Fullständigt oresonabelt korkat, jag vet. Det är så sällan de kastar sig över en och hugger en livsfarligt i halsen liksom - men det är så det KÄNNS. Hjärnan säger "Men strunta i den där, det är ju inte farligt egentligen!" medan kroppen reagerar helt annorlunda och instinktivt och skriker "Paniiiiik!". I alla fall när jag ser en riktigt stor rackare (de små börjar jag kunna hantera med lite mer vett). Mycket onödigt uppstressande, måste jag säga.

 

I lördags natt kom jag mycket nattsuddarsent på att jag ju måste plocka upp tvätten ur torkrummet innan jag kunde klippa igen mina ögon för dagen. Jag knallade ned, kollade på nån serie på play-TV och vek tvätt. Sen. När jag skulle upp med tre pinfulla IKEA-kassar och en torkställning, såg jag först en fetingspindel på väggen. Hjärtat hoppade över några slag och jag blev stressad. Men DÅ ser jag den RIKTIGT stora spindeln! Holly moly, fy bubblan alltså! Vi snackar typ 2 cm kropp och med långa ben ca 8-10 centimeter i omkrets - värsta farfarsfars-spindeln. URK! Eftersom jag redan var lite uppstissad, drog nu paniken på med fullt ställ. Spindeln började krypa mot mig, jag backade in i vår källare i 190, låste och SPRANG upp därifrån. Logik? Nej, icke. Panik? Jajamensan!

 

Med en puls i gaaalet tempo och grava tvångstankar om hur spindlarna (som jag blivit för stressad för att slå ihjäl och inte vågade gå tillbaka till) höll på att ta över hela källaren, skulle jag så försöka sova. HAHAHA. Jag lade in tvätten i gärderoben, duschade... När sambon kom hem från taxipasset (mot morgonkvisten), satt jag vaken och käkade fil och hade fortfarande skakiga händer. Jag tvingade ned honom på spindeljakt (ja, han är väldigt snäll), men givetvis hade spindeln gått och sussat i nån vrå vid det laget. Ridå.

 

(Jag bävar för nästa tvättdag. För länge sedan höll jag på att kliva på en fetsvartspindel i hallen - jag tittar FORTFARANDE på den fläcken varje gång jag ska låsa dörren för natten eller gå på lilla toan. STÖRD.)

 

Idag har vi hämtat Fridas kompis E från skolan. Frida var enormt uppsprallad inför detta. "Det blir min första dag i skolan, mamma! Det ska bli SÅ roligt att få titta i skolan!" Och det fick vi! För E visade runt i alla rum och berättade om en massa saker.  Riktigt kul för oss båda, faktiskt Sen åkte vi hem och tjejerna lekte medan jag fixade käk. Hjärt- och stjärnkorv med makaroner - poppiskäk!

 

 

Nu på kvällningen tog tiden lite slut, så därför fick Frida välja mellan bokläsning och att somna själv (vilket hon inte brukar, hon vill helst ha nån där tills hon slocknar), eller ingen bok men nattningsmys. Hon valde bokläsning, så sedan gick jag ned och kollade på TV medan hon skulle somna själv. Jag förväntade mig steg i trappan och bus, men jag kom efter 20 minuter på att jag glömt att hon ju inte sovit när jag gick! Gick upp och kollade, och ungen sov som en stock. Sedärja. Heja Frida!

 

Nu är det min tur. Natti!

 

/Jenny

Den här dagen har varit en skön mix. 

 

Först en del jobb. Tvättberget i stil med Mont Blanc skulle elimineras. Tvätta, tvätta, tvätta, hänga, hänga, hänga. Puh. Och sen vika, vika, vika. Innan jag var klar var torkrummet totalt överfullt - på bilden har jag tre maskiner kvar att hänga. Tjolahopp.

 

Frida kom upptassande till oss redan vid 01 inatt. Gissningsvis hade hennes sjuttiofjorton myggbett från förskolan igår (eländes, det ser ut som om hon fått ett gäng ungdomsfinnar i pannan!) väckt henne, för hon kliade frenetiskt på dem när hon krypit ned.

 

Vi låg därför och gonade oss ihop i morse. Sambon kunde inte låta bli att väcka oss innan han ska åka till jobbet. Den nyvakna, übergosiga lillpinglan säger mitt i kramen:

 

Haha! (För alla som blir fundersamma, kan jag meddela att han luktade nytvättat, hudkräm och Listerine tandskölj.)

 

När pappan har åkt, kramas jag och Frida vidare och småpratar om dagen och så. Då säger Frida:

 

Haha! Same same but (VERY) different.

Gomorron!

 

/Jenny

Vi har sovit tre i dubbelsängen med få undantag i ganska precis ett år nu.

 

Frida sov i egen säng innan vi flyttade hit och har typ gjort det sedan hon var mini, men då stod ju sängarna tätt intill varandra i samma sovrum. Sedan när vi flyttade till radhuset förra sommaren sov hon i egen säng och eget rum ett par månader, men efter några mardrömsnätter blev hon mörkrädd och ville komma över till oss - och där har hon stannat nästan permanent i ett år.

 

Vi har inte gjort någon big deal av det. Hon får sova där hon vill. Eller kanske där hon behöver. Jag tror på att välja mina strider och framför allt att låta henne få känna att hon får plats. Att hon inte är i vägen. Att hon får lyssna på sitt inre. Vill hon sova hos oss, kanske hon helt enkelt behöver det. Hon brukar ändra vanor nästan själv när hon är mogen (sluta med amning, med napp, med blöjor... allt har hon gjort vid nästan helt självvalt tillfälle). Och det är ju SJUKT mysigt att ha henne så nära också. Fast visst, nog sover jag djupare utan en varm liten kickboxare inkilad mot mig. Men trots att jag frågat och försökt pusha mjukt lite då och då, har hon inte velat byta tillbaka till sin säng.

 

Inatt valde hon plötsligt att sova där. I sin säng.

Hon somnade där, sov där, vaknade där.

Heja Frida!

 

När jag kikade in och såg henne alldeles nyvaket morgonblinkande, tassade vi båda över till storsängen några minuter för att inte missa vårt obligatoriska morgongos. Då var de första orden:

 

Eh... Vi får väl notera om hon blir stel framöver. För inatt är det repris, minsann.

 

(Nattningarna blev plötsligt klart mindre charmiga - en liten pinnstol är inte detsamma som småslumrande kramgos. Anledning att ändra på dem också framöver, tror jag bestämt. Men en sak i taget.)

 

/Jenny