Årsskiftet är här igen
Nu är det dags för ett helt nytt år igen - de kommer så snabbt numera! Jag klämmer i med samma önskningar inför det nya året, som jag gjorde i fjol:
"Jag hoppas på ett fint år. Ett år med glädje, styrka och energi. Ett år med friska barn och vuxna. Ett år där vi och våra kära och nära slipper stora sorger. Ett år med mycket umgänge med alla människor vi har i vårt liv, som jag uppskattar sååå mycket. Ett år med skratt, prat, sköna stunder och roliga händelser. Ett år med en fin vardag, där jag gläds åt vanligheterna. Ett år med pussar, samtal och tid."
Det blev ju inte riktigt BARA så under 2013 - det blir det ju aldrig. Men mycket sådant fanns, om man väljer att fokusera på rätt saker. Och det behöver vi ju alla jobba på, det blir så mycket bättre då. Jag önskar ett kommande år där jag och alla runt mig lyckas se det bästa, vara tacksamma och glada för det vi har snarare än att sukta efter det som saknas, lägga energi på det vi orkar istället för att ha dåligt samvete för det som inte blir av. Vi måste vara snälla mot oss själva och varandra.
När det händer nåt allvarsamt, eller när man tänker på alla som inte har ett hem, en säng, mat att laga och pengar ens till det viktigaste, då blir vissa av de egna bekymren plötsligt små trots allt. Då minns man vad som EGENTLIGEN är viktigt. Så krama varandra och stanna upp i vardagssnurren, och strunta i det där som du inte hinner eller orkar. Det brukar ordna sig ändå.
Gott Nytt År på er!
/Jenny
En liten hästeftermiddag
Idag har jag varit med Frida på en eftermiddagskurs med några timmar hästpyssel och ridning. Mysigt! Som gammal hästtjej drar suget igång direkt.
Vad gällde själva hästpysslandet fick suget lite utlopp med detsamma, för inte fick jag stå bredvid och titta på som jag trodde att jag skulle (och klätt mig för!). "Du som är hästvan kan väl hjälpa till lite" sa hon som höll i det hela och vips hade jag både ryktat och satt på träns och lett häst hit och dit och ridinstruerat dottern. Hoppsan Kerstin.
Hej hästen, ska vi hänga lite idag?
"Ingen fara Frida, hon är så liten att det är som att ramla av en stol om du trillar av",
peppade mamman. Det sög hon åt sig och sa sedan flera gånger till andra hörde jag.
peppade mamman. Det sög hon åt sig och sa sedan flera gånger till andra hörde jag.
Efter en stunds ridning vågade hon leda hästen själv.
Voltige i trav med stor häst. Pirrigt! Och kul! Och vääääldigt guppigt!
Fin stallutsikt.
Modig tjej avslutar med att mata storhäst. Men när han slickade henne på fingrarna
blev det lite läskigt - och så ville hon omedelbums gå och tvätta händerna, haha!
blev det lite läskigt - och så ville hon omedelbums gå och tvätta händerna, haha!
Jag är glad att vi bokade in detta. Både Frida och jag hade en rolig och mysig dag på Stall Tvea!
/Jenny
Titta TV
Det här med att följa TV-serier är inte alltid så lätt när man har barn. Hindren varierar med barnets åldrar; först kanske man får sova för lite och har inga rutiner, senare vill barnet se det som du inte valt och just rutinerna med läggning och sånt pågår preciiis när favvoserien börjar. Eller nåt.
Jag är en TV-serieföljare och har alltid varit. Förutom barnprogram så var väl Dallas startskottet. Jag ÄLSKAR att följa en riktigt bra serie. Helst på TV faktiskt, i nån slags takt liksom - jag klämmer sällan en hel seriesäsong på DVD av någon aledning. Just nu är nog favoriterna Blacklist, Grey´s Anatomy och Revenge - och en massa andra, haha.
Med play-kanalernas intåg har sättet att se på TV överlag och att följa serier speciellt fått en helt annan form för mig. Jag kan se det som jag vill, precis när jag vill (eller när jag kan...). Toppen ju! Ett abonnemang på play-kanalerna ökar valfriheten ytterligare, eftersom man oftast kommer åt programmen under längre tid och kan vara ännu mer flexibel. Jag ser knappt någonting precis när det sänds längre, utan efteråt (eller ibland som förhandsvisning). Supersmidigt!
Jag hinner ju tyvärr inte se allt jag skulle vilja. Långt ifrån. Men det jag ändå lyckas följa, tittar jag ibland ikapp på i skov liksom. Och lättast är det ju att få tillfälle till det när jag är lite extra ledig. Som nu.
Jag njuter av ledig titta-ikapp-på-TV-tid och tillåter mig att ägna mig lite åt det. Jag kom till exempel på idag att jag ju missat typ hälften av Solsidan-säsongen i år. Det var lite som att hitta en godispåse - bara att gotta sig och gapskratta ikapp (tack vare premium-abonnemanget)! Nu har jag också plöjt SVT-serien "Alla är fotografer" med Henrik Schyffert och Johan Rheborg, som jag inte hunnit se tidigare. Grymt bra det med! (Tips: den är tillgänglig till i 19 dagar till.)
Närmaste dagarna (eller kvällarna/nätterna är helt klart mer korrekt) ska jag nog se Så mycket bättre-uppföljningsprogrammet, första avsnittet av Stjärnorna på slottet och de två sista avsnitten av Once Upon a time. Om jag hinner - det finns ju annat att göra också. Bygga lego med sitt barn, packa undan tomtar, käka mat, diska och annat vardagligt.
/Jenny
Bättre sent än aldrig heter det ju
Vem har sagt att man ska göra pepparkakshus INNAN jul? Det går minsann bra på annandagen också.
Trots färdig byggsats från IKEA (inklusive sedvanligt käck monteringsanvisning!), tycker jag det är galet svettigt att pilla ihop det där plejset alltså. Jag är galet impad av dem som gör avancerade gör-det-själv-konstruktioner. Hu. Det smälta sockret som allt ska "limmas" med har en tendens att sprida sig över halva köket och dessutom bränna fingrarna av en. Gaah. Stackars Frida fick stå ut med en ganska retlig mamma där en stund... Och naturligtvis limmade vi väggen med dörren uppochned, men då får man trolla med kristyr - nemas problemas!
/Jenny
Alternativt nöje
När man behöver ta en byggpaus, kan man ju roa sig på annat sätt med den stora LEGO-klappen.
Det är visst inte bara katter som gillar kartonger.../Jenny
Dan efter dan
Alla valde sin bästa juldagsmorgon här hemma; Frida lekte med nya Monster High-dockor, byggde julklappslego och kollade TV. Sambon packade en ryggsäck och gick till gymmet. Själv såsade jag i sängen, spelade lite ordspel på mobilen och småslumrade en stund till.
Frida fick till sin lycka en stoooor Lego Friends-låda igår och har fullt upp med ridskolebygge idag - hon har inte ens tid att klä på sig, och vi har visst ingen plats på matbordet på ett tag...
Nej men nu är det väl dags för en film igen va? Eller kanske ett bad? Eller en bok?
God fortsätttning på julhelgen alla!
Relaxjul
Vi har haft en lugn och fridfull julafton, bara familjen här hemma.
Vi var hundvakt inatt, så jag började dagen med en skön promenad. Duggregn, mörkgrått och flera plusgrader - inte direkt typiskt julaftonsväder! Men det var väl sak samma, jul blir det ju ändå. Man slipper ju både halka och skottning i alla fall...
Sedan har vi bara gonat oss här hemma. Myskläder, soffhäng, filmen "Hur många kramar finns det i världen?", julkalenderavslutning, , plocklunch, choklad, pappa&dotter-tomtande (Frida tror inte på tomten men gillar att klä ut sig...) och julklappsöppning. Vi hade det så stilla att vi helt glömde bort att kolla Kalle och gänget på TV! Skön dag.
Jag tycker det är roligt med alla granbilder och pyntfoton som väller in på Facebook.Jag ser både temapyntade stilrena hem, och mer mixade plicketiplock-varianter. Vi hör väl (som i övriga avseenden) till den senare kategorin - helt genomförda, avskalade teman är liksom inte vår grej.
Här hemma har de flesta saker - både tomtar och granpynt - en historia. De har ägts av någon annan, eller kommit som en present från någon, eller tillverkats av någon. Tankar svävar runt till människor som kanske inte längre finns i vår närhet. Att klä vår gran är på nåt vis som att umgås med både mormor, farmor och mamma. Ingen är kvar i livet, men alla är kvar i hjärtat. Och så i granen, då.
Denna målade julkula fick jag av Ws mamma och pappa för många år sedan.
En ny och oerfaren liten julkula.
Mormors gamla fina julkulor får hedersplats i vår gran! Fin hjärtevärmande nostagi.
Lilla julklappsnissen!
Dags för julafton del 2: Nu rullar vi strax mot farmorn och farfarn för julmiddag och kvällsmys. Hoppas ni har det fint där ute!
/Jenny
Stilla dag och stilla natt
Att sluta jobbet inför långledighet i fredags kändes som en lång, skön utandning.
Jag avslutade arbetsveckan med att lyckas göra klart det mesta (i alla fall det viktigaste) som jag inte hunnit de senaste veckorna, och därför stressats och pressats av. Skööönt att släppa det!
När jag väl blev ledig, märkte jag att jag inte var så julstressad heller som jag trodde när jag fortfarande var sådär jobb-uppsnurrad. Visst fanns det en hel del kvar att göra, om man vill. Inte är det tinderlyckligt och överperfekt alla stunder heller. Men det är okej. Det är lugnt, ledigt och inte så mycket måsten! Jag har kunnat njuta av den där utandningen, axlarna ramlade ned till normal position och mysbyxorna har varit på mest hela helgen. Härligt!
Vi ska inte ha julaftonsbesök hemma hos oss i år, så det handlas inte så värst mycket mat. Dessutom har ju affärerna faktiskt öppet i stort sett varenda dag i alla fall, om det kniper. Städning görs inte i nån stor skala, inget bak och karamellkok heller. Det redan inköpta byggsats-pepparkakshuset kanske blir gjort imorgon - eller inte alls. Julkorten är skickade - alldeles försent, men ändå. En god hälsning är en god hälsning, även efter jul...
Igår "tomtade" vi hemmet, och Frida ville absolut sätta upp mormors gamla julkrubba så det var bara att falla till föga (trots att jag tänkt hoppa över den iår). Granen är köpt och klädd - jag styrde upp och Frida var ivrig hjälpreda. Sedan sa hon nöjt och beundrande: - "Mamma, det kunde inte VARA en vackrare gran! Den är perfekt!".
I lördags var Frida och jag ned på stan och hyrde en hel bunt filmer på DVD, så vi ska nog kunna uppnå en hel del fortsatt mys och stilla liv den kommande veckan också. Välbehövligt! Jag har haft lite feber till och från och ska nog försöka hålla låg profil de närmaste dagarna.
Och NU mina vänner, nu är det julafton. Jag har nattugglat över till nästa dygn på sedvanligt Jenny-maner, och stökat på här hemma medan julkänslan smugit på och friden sänkt sig ytterligare. Nu är alla klapparna omsorgsfullt inslagna (även Frida uppskattar fina papper och pynt på paketen!), diverse fix är fixat och vovven vi hundvaktar inatt ligger tryggt sovande med huvudet på mitt ben. Livet är fint.
/Jenny
Jag är papperstypen
Alltså jag är rätt så online i de flesta avseenden. Smartphone privat och smartphone, iPad och bärbar dator på jobbet. Jag är vän med det digitala, det kan man nog säga. Anteckningar, foton, påminnelser, tips - allt samlas online nu för tiden. Toppen.
Men kalendern - där är jag inte heldigital. Nix. Där ska det vara en hederlig pappers-almanacka. Som denna fina! Voila - min personliga almanacka för i år som jag beställde igår:
Det är by the way HOPPLÖST svårt att välja foton till fram- och baksidan, när man kan välja vad man vill! Jag provade några vackra frost-bilder, underbara höstträd och annat fint, men till sist beslutade jag mig ändå för en bild på den finaste gosunge jag vet även i år. På baksidan blev det en bild på stenar, ett foto taget rakt ned på en strand på Limön i somras.)
Visst, jag lägger upp en del möten i den digitala kalendern och kan HELT klart se fördelarna om jag skulle använda den fullt ut. Man har den alltid med, den är lätt (alla som sett min tegelsten till almanacka vet att det inte vore dumt...). Man kan lättare koordinera möten med kollegorna och kopiera saker smidigt utan att behöva skriva om. Påminnelser pinglar så att man inte missar något.
Men det är överblicken jag vill åt. Det är sååå mycket smidigare överblick i en papperskalender, den slår den digitala varianten lätt. Och det är lättare att anteckna "kringinformation" som jag ibland behöver framför allt i jobbet, t.ex. om kollegorna är upptagna eller bortresta vissa tider och dagar. Man kan stoppa in små lappar och andra"bra-att-ha-papper" i den.
Och inte minst: Batteriet lägger aldrig av.
------------------------------------------------------------------------
Personlig almanacka håller bra kvalitet och toppenservice bara så ni vet! Man kunde vela och ändra sig ända tills igår kväll och jag kommer ändå att hinna få den innan julafton. Guldstjärna! Dessutom kan man få in sina egna datum, och ens vänners födelsedagar kan man importera från Facebook om man vill.
Nytt för i år är att man kan skriva in en adresslista som blir färdigtryckt i kalendern, och den går även att skicka till sig själv eller en kompis! Det ska jag göra under året som kommer, så att jag får med den nästa år - mina kvällstimmar räckte inte riktigt till denna överkurs igår...
------------------------------------------------------------------------
/Jenny
Lite lucia på lucia i år
I år blev det inget barnrelaterat lussande på luciadagen i den här familjen. På Fridas skola är det treorna som lussar för resten, och Frida hade inte bett att få ha nåt lusseaktigt på sig idag så vi grävde inte i gömmorna efter något sådant. Det kändes såklart lite synd att inte få se henne lussesöt, men i dessa inför-jul-race-tider så finns stort behov av att avstå sådant man inte MÅSTE, så det gjorde vi.
Lämningen på skolan blev ELÄNDIG. Naturligtvis hade några barn glitter eller tomemössa eller nåt annat decembertemapassande på sig ändå, och Frida belv helt förstörd för att inte hon hade glitter.
Jag känner ju henne och förbannade mig själv för att jag inte tänkt till och haft nåt lite på lut ifall att, men nu var det ju som det var och jag fick till sist åka ifrån en gråtig skrutt. Trist start på dagen! (Men enligt rapport vid hemkomsten så hade en snäll kompis lånat ut lite av sitt glitter sedan. slutet gott, allting gott.)
När jag kom till jobbet fick jag dock se luciatåg, för Gävles lucia gjorde sedvanligt besök på högskolan. På grund av inget-glitter-katastrofen så kom jag lite sent, men en stunds skönsång och tända ljus räcker långt för att lugna en omruskad själ.
/Jenny
Balettavslutning på riktigt
Igår hade Frida sin sista balettavslutning, för nu har hon balettdansat klart. Som vanligt var det trevliga uppträdanden och massor med söta kids. Frida är glad och modig och gillar att uppträda. När allt var slut, gick Frida inte direkt av scenen som alla de andra kidsen, utan över till sin balettlärare och kramade om henne hejdå. Fint! Jag hörde då en förälder säga i raden bakom oss att Frida är så varm och hjärtlig - det kändes gott i mammahjärtat!
Hon kommer att sluta med både baletten och simningen nästa termin, så nu får vi se vad det blir för något annat hon vill göra istället. Gympa kanske, om hon får plats i någon grupp. Till en början går hon nu på skridskoskola december-februari. Tidiga söndagsmornar drar hon och pappan iväg på det, medan den morgontrötta mamman hasar hemma (läs: och sover, förmodligen).
Ha en fin vecka! Sista racet mot jul nu. Gudarna ska veta att det finns att göra... Men för många (till exempel oss) blir det en hel del ledigt över helgerna sedan, tack och looooov!
/Jenny
Handlingskraftigt
Jag vet inte hur det gick till, men jag tror fasiken att alla julklappar är köpta nu! Mer än en vecka innan jul?! Jag minns inte när det hände sist. Mycket märklig känsla. (Jag har säkert glömt nåt...)
Ikväll har jag haft början till paketverkstad också. Det är ju så kul med fina inslagningar, men tiden räcker aldrig till allt pyssel man vill!
Beläst brutta
Frida har varit på skolbibblan i veckan. Hon lämnade tillbaka en faktabok om oväder, och kom nu hem med "Hur blev jag till?", en faktabok om hur ett barn blir till och föds.
Jag är inte förvånad, tvärtom. Men på de andra barnens hyllor låg böcker om Mulle Meck eller små feer...
/Jenny
Att göra en insats
I måndags hade jag ett viktigt lunchärende; äntligen var det dags för provtagning och information för att bli blodgivare. Jag har försökt få bli blodgivare förr, men inte blivit godkänd på grund av allergier. Men nu har de lättat upp reglerna kring det så nu tror jag det ska gå bättre.
En finfin bonus med att ge blod är ju att man blir ordentligt kollad i samma veva. Blodvärden, blodtryck, eventuella sjukdomar som syns i blodet och så vidare kollas ju, och det är toppen. Mitt blodtryck var för övrigt tipptopp, det känns skönt! Trycket svajade högt en kort period för några år sedan, men det var tillfälligt för sedan dess har det sett finfint ut varje gång.
Hoppas nu att det går igenom. Jag är dessutom Rh-negativ (om jag minns rätt sedan Frida föddes) vilket behövs lite extra, eftersom andelen Rh-negativa bara är ca 10-15 procent av befolkningen och de kan själva inte ta emot postitivt blod.
Att ge blod känns som en självklar sak att göra om man har möjlighet. En liten insats som kan göra stor skillnad!
/Jenny
Bebis-Jenny
Den här torsdagen sökte jag fram två bebisbilder på mig. Det är lite hissnande, det där att försöka sätta sig in i att man själv varit en sådan liten plutt.
Jag i mammas famn.
/Jenny
Vinterväder
Idag har Frida lekt ute i snön en hel del, både själv och med en granntjej. Hon är så glad för det vintriga, det är härligt att se!
På eftermiddagen var Frida på barnkalas på leklandet. Då passade jag på att göra några ärenden, bland annat ge bort några presentkort till behövande i Gävle som jag skrev om igår.
Där vid den levande julkalenderns framträdande, hittade jag det här gänget frusna cyklar. Brrr.
/Jenny
Nu är det på riktigt
Inatt och idag rasade stormen Sven här. Det blåste småspik, snöade massor och var allmänt överväldigande. Den där snön som kom igår var ju bara florsocker jämfört med detta.
I morse när jag klev upp sängvarm och loj och möttes av snö-igensmetade fönster och vinande vindar, kändes det väldigt omständigt och motigt att ta sig an vardagslogistiken... Men hux flux så hade vi fått på vinterklädeskittet och sedan var det bara att köra. Vi slirade oss till skola och jobb och kom faktiskt i tid, kors i taket.
Snöpiskad fasad på jobbet.
Får satsa på insikt istället för utsikt...
Vackert som en tavla!
Visst; i stormform är mycket snö lite överväldigande. Men hellre mycket snö än ingen snö, definitivt. Och att leva med barn gör att man påminns om här&nu-glädjen när snön äntligen kommer, det är fint. Hoppsandet av lycka, snöänglandet, jublandet! Frida har hunnit rassla fram både stjärtlapp och snowracer och njuuuuta av det vita.
Precis när jag skulle åka från jobbet, och hunnit tänka lite beklagande på att jag måste hinna snöbefria bilen och orka skotta när jag kom hem, fick jag ett sms från Stockholms stadsmission som påminde om att de som är bostadslösa nu behöver extra mycket hjälp.
Den satt som en käftsmäll. Stötta dem som har det tufft du med!
Vill du ge något till behövande i Gävle, kan du just nu köpa presentkort på mellan 100-500 kr och lämna det/dem (eller kontanter i insamlingsbössa, eller i Kyrkans hus på vardagar) vid någon av Levande Julkalender-öppningarna varje dag i december. Det ska jag göra imorgon, har jag tänkt! Läs mer om det här.
Det är så lätt att glömma, så lätt att ta saker för givet. Jag har det så sjukt bra. Alla kan inte ta sig an en stormdag genom att ta foton på snöiga fönster, åka varm bil hem från jobbet och lyxgny lite lagom över jobbig skottning i snöyran innan de gonar in sig i sitt varma hem med de sina och äter fredagstacos tills magen står i fyra hörn. Jobb, bil, hem, mat, familj - inga självklarheter. Jag är tacksam.
Ha en fin helg alla!
/Jenny
Produktion
Frida har gjort ett par teckningar till mig på skolan, som jag fått till att sätta upp på jobbet:
Ett prinsess-slott med lucior och prinsessor och en utanför som matar en ledsen hund.
Vår familj fotograferas, och fotografen gör en knasig min så att vi ska le på bilden.
Ikväll var pappan på gymmet, då skrev hon en lapp till honom som väntade när han kom hem och hon somnat:
/Jenny
Sexårs-Jenny
Här är jag nog ganska exakt lika gammal som Frida är nu. Sista året på förskolan (eller dagis som det faktiskt hette då!), det är nog 1976 tror jag eller möjligen våren 1977. Klassiskt sned lugg (självlockighetselände!).
/Jenny
Välkommen vita vintern
Efter två dagar där Frida till och från varit på ett ruskigt på-tvären-humör, lyckades vi ta oss genom morgonen utan tjafs. Skönt! Alla kom i tid överallt och jag orkade stanna upp och lyfta blicken för att se dagens vackra morgonhimmel.
Enligt väderprognosen skulle det bli snöoväder idag. Jag såg därför till att sätta upp sista utomhus-ljusslingan (på balkonräcket) igår - med hjälp av pannlampa styr man upp det mesta trots nattsvarta kvällar, tjohopp. Sambon packade ihop trädgårdsmöblerna ordentligt igår och lindade in dem i presenning (för tills nu hade de mest bara fösts ihop in i hörnet på altanen). Så vi var redo! Fast jag glömde visst bort det här med den kommande snön i hallen i morse...
Och visst kom den, snön. Äntligen, som Fylking sa! Det blir genast så mycket ljusare. Och tvåhundra procent mer möjlighet till julstämning, inte minst. Låt den gå ligga nu bara (och komma i lagom portioner, om man får önska...).
/Jenny
