BUSBLOMMA

Vi påskar oss och har det bra här.

 

Det är en glädje att ha brorsan och hans sambo här, jag försöker prata ikapp och rå om dem. Därför blir det ganska lite datorhängtid (välbehövligt och självklart!) och därmed dåligt rapporterat här. Men vi slappar och umgås, tar lite friskluft och shoppar. Och äter såklart - även om lammsteken vi kockade just ikväll tog sån tiiiiiid på sig innan den ville sluta vara alldeles för rosa, att jag ett tag trodde att vi knappt nånsin skulle hamna vid middagsbordet! Så kan det gå.

 

Återkopplar imorgon kväll eller så, när vi är bara la famiglia igen.

Ha en fortsatt bra påskhelg!

 

/Jenny

Jamenvadfint.

 

När jag skrev "det blir bra som det blir" menade jag INTE "det spelar ingen roll alls vad jag hinner ikväll". Jag menade definitivt inte alls "det gör inget om jag somnar med Frida typ kl 21 och vaknar till först vid en stund efter TRE på natten"!

 

Hejochhå. Nu har jag svettig och ilsken klätt av mig, borstat tänder, tagit bort sminket och lagt mig på nytt. Men jag har ett visst stresspåslag och liiiite svårt att få ned pulsen i sovläge igen, med vetskapen om att det imorgon bitti väntar oundanplockat stök, ostädade toaletter, oplanerad och ohandlad mat, opyntat påskpynt (utspritt över köksbordet) och en hel del annat to-do. Snacka om error - jag som hade planerat värsta fixarkvällen.

 

(Var var sambon, undrar kanske nån? Förmodligen sovandes i godan ro, han har till skillnad från mig inte för vana att nattsudda som nån crazy person. Han tänkte nog vänligt "Oj vad trött hon var, hon behövde nog verkligen sova" och lät mig omtänksamt snarka vidare - vilket han uppenbarligen hade rätt i!)

 

Well well. Hur vi nu ska knöla ihop det hela imorgon för att vara åtminstone någorlunda i fas inför besök av våra gäster som kommer under dagen vette fåglarna... Men det är inte mycket att göra åt, och det BLIR säkert bra som det blir (istället för som jag tänkt). Hm.. jag ska bara få ned den insikten från skallen till resten av mig så kanske jag kan somna igen, haha! Sex timmar (som jag redan hunnit med) är ju typ en vanlig nattsömn för mig, så kroppen fattar inte riktigt det här med att det är mer natt kvar. Fast jag är ju proffs i omsomning så det löser sig nog snart. Och om jag lägger undan iPaden går det garanterat lättare...

 

Er röst i natten,

 

/Jenny

Tjoho vad den här veckan gick snabbt. Och jag har knappt gjort nåt av allt jag tänkt, har inte haft feeling. Har heller inte hunnit/orkat fixa påskägg ens till vår egen unge (än mindre kusiner och gudbarn som jag brukar). Oordning liksom.

 

Jag hinner inte riktigt med mig. Kan vi bromsa ned påsken lite? Köra tiden på halvfart såhär på sluttampen innan ledigheten, så vi skapar dubbelt så många timmar? Det kan ni väl gå med på? Om jag samtidigt kör mig själv på snabbspolning, kanske jag får till det. Städa, pynta, handla, sova, jobba, vara mamma, rota i källaren och en massa mera...

 

Nääää. Äsch. Aaaandas.

Det blir bra som det blir.

 

Nu ska jag hämta Frida på förskolan! Ser fram emot en långledig helg med mys och mat och snask och luft och ljus. Vi får en del av helgen besök av min bror med sambo, det blir härligt! Vi ses alldeles för sällan.

 

Från mig och min familj önskar jag er alla en riktigt GLAD PÅSK! Fast glad låter lite kravfyllt... Det går bra med en bara-vara-påsk också. Eller en skön, lugn, rolig, vilsam påsk - eller vilken sorts påsk du nu önskar.

 

/Jenny

I morse när Frida och jag i morse var på väg till sjukhuset för hennes årliga astmakoll, hände en sådan där sak som inte får hända: Jag körde in i en annan bil. BANG. Men alla mår bra, läget är lugnt - det är bara bilen som är osnygg på fronten nu.

 

- Jag körde in i en bil bakifrån. Tjong. Klantigt. (Hej böter.)

- Alla klarade sig bra och är hela och friska. (TACK och lov.)

- Ett helt gäng räddningsfordon fick komma ut och lufta sig. (Jobbigt läge.)

- Vår bil behöver lagas men kan köras tills vidare. (Hej självrisk.)

 

Alltså.

 

Det var en sådan där vardagsåkning, helt vanlig rull. Men så var jag liiite för ouppmärksam i en liiitet ögonblick och vips hann jag inte bromsa tillräckligt utan åker smock in i bilen framför, som stannat för rött ljus utan att jag uppfattat det. Så oerhört himla dumt och onödigt! Dumt dumt dumt! Tveklöst mitt fel. Klant!

 

Med både mig och Frida gick det hur bra som helst, tack och lov! Jag var snabbt ut och kollade om kvinnan som körde bilen framför var okej. Det var hon men hon blev ganska chockad, så en (väldigt rar) kille som bevittnat eländet ringde 112 för att de skulle kolla till henne. Han var kvar en bra stund, jag bad honom stanna och prata med polisen innan han gick vidare.

 

När man ringer 112 så sparas inte krutet, gott folk. Det blev lite pådrag, om man säger så... Snacka om dagens happening i morgonrusningen. Vi "olycksbilar" stod vid det laget ur vägen uppe på trottoaren, men kommer det två ambulanser, två brandbilar, polis och bärgningsbil - ja då är det inte lätt för övrig trafik att flyta på. Särskilt inte på en gata där det redan innan brukar vara rätt tjockt den där tiden. (De hade till och med varnat på radion för stoppet; "Jaså, var det DU?!" sa några arbetskamrater senare. Milda matilda.) Det kändes helt surrealistiskt! Och ganska pinsamt, eftersom det ju inte var så pass illa att alla de människorna behövdes. Men alla var superproffsiga och snälla och poängterade att det är rutin.

 

Eftersom kvinnan i bilen framför kände lite ömhet på ett ställe i nacken, plockade ambulansen med sig henne för koll på sjukhuset. Det kändes ju riktigt jobbigt - vad hade jag ställt till med?! Jag bad polisen lämna mitt namn och nummer till henne och hälsa att jag gärna ville veta hur hon mådde. Hon ringde skönt nog upp mig några timmar senare och meddelade att hon mådde bra, de hade inte hittat nåt när de röntgat nacken och så. SKÖNT! Vi hade ett jättebra samtal och det var en enorm lättnad, verkligen.

 

Jag har varit lite förvirrad resten av dagen, trots att allt gick bra. Men att det över huvud taget hände (jag är helt "okrockad sedan tidigare), och all uppståndelse som blev, gjorde att jag blev lite skakis efteråt. Det var ju ingen hastighet att tala om och jag hann bromsa en del, men ändå smäller det rätt bra alltså. Hua.

 

Min bil fick mest skador, men gick ändå att köra därifrån. Lamporna hängde först löst och snett, men brandmännen tryckte tillbaka dem hjälpligt - i övrigt verkade inget vara extremtrasigt. Ingen airbag hade löst ut heller. Polisen gav mig därför klartecken att själv åka dit jag behövde och sedan till verkstad för bedömning.

 

Frida var hur cool som helst, härligt nog. Inte rädd alls, knappt nyfiken. Hon blev mest förvånad över hur många räddnings-personer som kom och frågade hur hon mådde - för hon mådde ju bra. Jag fiskade snabbt fram iPaden och gav henne, så hon satt lugnt kvar i bilen med den. Jag tror det hjälper att jag blir ganska rationell sådana där gånger, hon blev inte skrämd av min reaktion eftersom jag var rätt samlad.

Jag åkte direkt till hälsocentralen efteråt för att kolla upp oss. Om inte annat kan det vara bra ur försäkringssynpunkt menade ambulanspersonalen, att ha det dokumenterat ifall symptom eller problem skulle komma senare. Vi fick hjälp jättesnabbt och de hittade som väntat inget fel. Frida verkar fortfarande inte känna något alls efteråt. Jag är lite stel och öm i nacke, korsrygg och handleder nu på kvällen, men det är nog ingen fara. Troligen bara spänningsreaktioner. 

 

Efter att jag lämpat av Frida på förskolan, åkte jag till verkstaden. Där fick vi inte tid för lagning förrän den 22 april (!), men verkstadskillen kollade upp bilen och knölade in lysena rätt bra på plats så nu ser bilen nästan okej ut igen. Skrapig och rapplig på fronten, men inte eländeskraschad alls. Han tyckte att vi lugnt kunde köra med den, i fall fall det nödvändigaste, tills det är dags för reparation. Det underlättar ju en hel del! *puh*

Jag avslutade med att åka hem och ringa försäkringsbolaget (innan jag sent omsider åkte till jobbet på eftermiddagskvisten). De var jättehjälpsamma och informativa, skönt! Verkar inte bli några problem med den biten heller. *puh igen* Kontentan i pengar blir 2.000 spänn i ordningsböter till farbror polisen (för att inte ha hållit avståndet) och 3.000 spänn i självrisk för bilreparationerna. Det är ju lite surt såklart, men överkomligt. Det känns till och med ärligt talat skit samma, när man betänker hur mycket sämre det kunde ha gått! Jag känner tacksamhet.

Jomenvisst. Så var min tisdag. Hur var eran?

 

/Jenny

Det kändes som om jag hade sååå mycket att fixa idag. Eller åtminstone kunde välja bland massor av grejer som borde göras.Städa-plocka-jobba, typ. Eller se TV-program jag missat. Eller hjälpa sambon med lite layout på en skoluppgift. Eller en hel HÖG med andra saker.

 

Men gjorde jag nåt? Näpp. Inte ett smack.

 

Först var det hem, käka, vända och badhustajm. Frida simtränar och jag sitter på kanten. Idag simmade hon bättre än någonsin! Hon hängde inte alls så mycket på kanten, och simmade framför allt enormt bra ryggsim! Mycket imponerande, faktiskt. Kul med framsteg, det har gått lite trögt med både kunskaper och framför allt vilja, men idag lossnade det en del.

 

När vi sedan kom hem, mumsade hon i sig en andra middag och sen var det nattning. Hon somnade i min famn efter lite sagoläsning. De här badhusmåndagarna tar visst knäcken på mig, för när hon låg där och snusade så oemotståndligt mysigt mot min kind så klockade jag också in. Rejält. Vaknade lååångt senare, helt yr i mössan. Tyvärr tokhungrig, så nu har jag varit uppe och fikat lite och skrivit det här och mest bara slöhängt vid datorn, och det börjar bli hög tid för sovpass två för idag.

 

Nu har jag i alla fall plockat ihop en liten hög med påskkärrings-attiraljer att ta med till förskolan imorgon - jag fick höra av en slump ikväll att det var ok med utklädning på deras påsklunch då. Oooops. Men några sminksaker och färggranna sjalar senare, känns det bättre.

 

Påskkärring, ja. Det är väl dags för det i veckan också! Redan på torsdag tror jag till och med är "rätta dagen". Hm, jag är inte så förtjust i det där. Dels känns det som om ungarna tigger liksom, även om Frida i alla fall förra året både delade ut påskkort som ritat och sjöng en liten påsksång. Men sen är det något med det där barnsligt hela öppna, oskyddade, särskilt när de är riktigt små - de står liksom där med hela sitt lilla oskyddade hjärta i handen när de ringer på, och blinkar med sina osyldiga ögon. Då kan jag bli lite hjärtknipt när folk kikar bakom gardinen och inte ens öppnar, eller öppnar men är barska och ointresserade... Men vad den mjukhjärtade mamman tänker är ju inte viktigt i sammanhanget - huvudsaken är att Frida inte blir ledsen, att hon tycker det är spännande och roligt. Nåja, vi får väl se om det blir nåt dörrplingande för henne i helgen.

 

Nåja. Tisdagen är redan här. Natti!

 

/Jenny

Tjoffelipoff så hade söndagen passerat! Den innehöll inte så värst mycket, mest lite plicketiplock här hemma och lite annat jox. Andningspaus, liksom.

 

Förra helgen städade Frida (med hjälp av mig) upp i sitt rum. Man kan väl säga att det var hög tid, liksom. Det var en viss skillnad på före och efter:

 

Och så har jag tröskat tvättestugestök as usual idag. Vi har alltid en massa-massa-massa tvätt vid veckans tvättdag, men som vanligt noterar jag ojämlikheten; Frida och jag fyller torkrummet, medan sambon jämförelsevis här några fåtal plagg... Mysko. Nog för att han byter om till jobbkläder (som han inte tvättar själv), men ändå.

 

Jag avslutade kvällen med med det märkliga fenomenet att kolla Facebook, medan jag såg filmen The Social Network (som handlar om Facebook). Lite udda.

 

Imorgon är det måndag igen! Känns finfint att det är kortvecka, och långhelg nästa helg. Då får vi dessutom finbesök av brorsan med sambo ett par dar. Det ser jag verkligen fram emot! Ska bara styrsla upp hemmet lite i veckan. Och påskpynta så smått. Och planera nåt käk. Och... *puh*... Jaja, det blir nog bra oavsett vad som hinns med. Ha en bra vecka!

 

/Jenny

Vilken dag Frida har haft! Full rulle. Och jag fick haka-på-biljetten idag.

 

Vi inledde med att gå på ett barnkalas på Leklandet Delfinen. Tempo tempo, hög ljudvolym och svettiga, glada barn. Jag smet iväg på några ärenden under tiden, men lät Frida hänga kvar på leklandet en stund efteråt också så jag fick min beskräda del av stojset...

 

Vi hann hem och landade nån timme, innan vi rasslade iväg på nästa punkt: Disco för 4-6-åringar på Uddans. Vilket röj! Faktiskt väldigt kul, även att sitta på sidan och se alla små sköningar schejka loss. Höjdpunkterna för kidsens energi kom nog vid Copacabanana och Gagnam Style. Frida höll igång ordentligt, hon dansade i stort sett oavbrutet (med bara korta avbrott) i en och en halv timme.

 

 

Jag hade stor behållning av att kolla på Fridas show - hon körde sitt eget race, drog sina moves, höll tempot uppe och hade väldigt kul! Det värmer också att se att hon tog sig an någon liten knatte och minglade med olika kids trots att hon inte kände så många där. Härlig inställning!

 

Efter discot tänkte vi gå ut och käka. Pappan var vid det laget på väg på taxijobb så vi hade ingen gemensam middag i faggorna, och då blir jag lätt bekväm. No surprise. Vi vankade till Church Street Saloon, men nä - 45 minuters väntetid för att få bord lockade inte. Vi köpte med oss sushi istället (lite mycket sushi den här veckan, oops) och gick till bussen - som vi osmidigt nog MISSADE med 30 sekunder typ. Gaaah. De där 45 minuterna vi skulle ha fått vänta på Church Street blev visst inte så långa i jämförelse...

 

Hem och ääääntligen landa, puh! Käk, soffmys under en film, lite barnfilm. Sambon kom hem på rast och vi hann levande-ljus-mysa med honom en stund under Earth Hour. Sedan tog vi en dusch, renbäddade sängen, läste saga och inte svårgissat så somnade sen Frida på fem röda! Det råkade jag också göra, men vaknade så småningom till och har klämt några play-TV-program nu på nattkröken.

 

Dags att sussa!

 

/Jenny

Den här veckan bara rasslar fram, jag tycker inte att jag hinner någonting! Särskilt inte när jag försöker lägga mig i vettig tid - vilket jag lyckats ganska bra med ett par dar nu.(Heja mig!)

 

Igår hade Frida balett-träning. Efteråt handlade vi lite, och hämtade ett efterlängtat paket. (Fatta LYCKAN: Frida hade fått ta av sina julklappspengar och beställt Barbie-dockan som hör till nya Barbie-filmen - Barbie och de rosa balettskorna. Filmen som hon väntar och väntar på... Hon fick den av oss i födelsedagspresent, men den hade inte släppts ännu då. Det är karaktärsdanande nyttigt att få en present som kommer först en och en halv månad efter födelsedagen - bra träning i tålamod!) Efter allt detta, lyxade vi med sushimiddag och lite TV-häng innan det var dags för sängen.

 

Idag har pappan hämtat Frida, medan jag jobbade längre och sedan gled ned på stan. Jag har tillbringat ett par timmar hos frisören, vilket resulterade i uppfräschad färg och en bra bit kortare kalufs! Skönt med lite nytt.

 

 

Nu ska jag kika på nåt TV-program på play, innan jag nattar för ikväll. Sussa gott!

 

/Jenny

Morgongos med bästa lillpinglan. Kramar, pussar, mys och småprat innan vi riktigt vaknat till och gått upp - det är bästa starten på dagen, nästan varje dag. KÄRLEK.

 

 

(Hur SKA jag överleva utan det här när hon blir större? Jag njuter varje minut och tankar minnen för livet!)

 

/Jenny

Jag fick ett par långfärdsskridskor i present av sambon när jag fyllde år i höstas. På julafton kompletterade han tillbehörsutrustningen. Idag premiäranvände jag kittet! Första turen blev äntligen av.

 

Det bidde sisådär en timme på spegelblank is på en havsvik.

MAGISK is, enligt mina erfarna medåkare.

 

Den där magiska, släta, snöfria, blanka, soldränkta isen var visst typ fem centimeter tjock, enligt nån istipsargruppp på Facebook ikväll. FEM! Kanske mindre, till och med. Hade jag vetat det, hade jag aldrig gått ut på den tror jag. Hjääälp! Fast det gick ju hur bra som helst, trots att jag sagt att jag INTE skulle åka på havet till att börja med. En sjö, tack, med en bana som plögats upp av en traktor. Då bör isen hålla för mig också - så hade jag tänkt. Jojo.

 

Det var en fantastiskt naturupplevelse idag, absolut. Den hade dock varit ännu bättre om det inte varit en trulig, tjorvig sexåring med på turen. Det går inte så bra att hålla fokus på det fantastiska, när det är någon som gnäller hela tiden. En liten tjej som inte orkade åka så långt, som hade GALET ont i fötterna och grät och klagade över det, som inte fick till tekniken utan mest stakade sig fram med stavarna och vinglade. Och gnällde och klagade - sa jag det? Drygt alltså.

 

Om Frida var med ut på isen? Nej nej nej, såklart inte.

Det var ju jag, fattar ni väl. Fröken Styrka & Ork - not. Haha!

 

Jag skridskoade (läs: stakade) Bönan-Utvalnäs tur och retur, sedan gick jag i land och släppte iväg herrarna på en längre och snabbare tur medan jag satt och trynade i solen i bakluckan på bilen. Gött det med!

 

(TACK farmorn och farfarn, som tog hand om Frida under tiden!)

 

/Jenny

Jag duttar concealer runt ögonen. Frida tittar och säger:

- Men OJ vad blå du blev under ögonen nu! Du ser ju JÄTTETRÖTT ut ju!

Eh... Tack liksom. Kanske inte riktigt det jag eftersträvade, haha!

 

Frida sitter på toa. Jag går förbi och ser att hon samtidigt käkar äppelklyftor, så jag skrattar till och frågar:

 Hahahaha, herregud, var får ungen allting ifrån?!

 

/Jenny

Kära nån vad bra jag har det!

 

Igår kväll inföll lyxkväll nummer två den här veckan. Sambon dagishämtade, så jag kunde i lugn och ro gå direkt från jobb till Bollywood-dansträning. Sedan åkte jag hem, åt snabbt, duschade, kramade barnet och sambon och virvlade iväg igen - på fika och bio med en kompis. Yey! Vi såg "Du gör mig galen". Den var helt okej! Lite annorlunda än jag trott, men bra.

 

Och nu är det dags för lyxkväll nummer tre. Nu lättar jag från kontorsstolen, där jag kunde bli kvar lite extra eftersom sambon slutade lite tidigare och hann hämta Frida även idag. Efter att ha lämpat av väskan hemma och pussat på mina kära, ska jag iväg och träffa två vänner och käka mat och snicksnacka hela kvällen. Härligt!

 

Ha en fin helg, alla där ute!

 

/Jenny

 

 

Den här veckan regnar det trevligheter - jag har unnat mig att planera in inte mindre än TRE kvällar på vift! Det är inte ofta det ser ut så, men ibland har man tur. (Frida håller inte med, men det är nyttigt för henne

 

Jag har varit på inspirationsföreläsning med Olof Röhlander ikväll. Mental tränare, föreläsare och författare till bl.a. b"det blir alltid som mna tänkt sig". Känner mig upprymd, nöjd och tillfreds. Det var toppenbra! Klokt, intressant och väldigt, väldigt roligt. Massor av skratt!

 

Dessutom är just den här turnén ett så fint koncept; Man betalar 200 kronor till välgörenhet och printar ut bekräftelsen på inbetalningen, så får man gå på föreläsningen. Dessutom sålde han sina böcker efter föreläsningen, och om man betalade kontant lade man en tredjedel av betalningen i en bössa för välgörenhet. Fint!

 

Somnar extra gott och glatt ikväll. Plusenergi!

 

/Jenny

 

 

 

 

Frida funderar mycket över ords dubbla betydelser just nu, eller hur stor roll det kan spela med uttalet.

 

Frida pratar ju väldigt mycket (nähä?!) och har gjort det länge, tidigt. Vid det här laget övar hon finlir till stor del; nyanser, betoningar, dialekter, utökad ordförråd, ironi, humor och sånt. Eftersom hon pratar så fort och gärna, slarvar hon ibland med uttalet. Jag upptäckte till exempel kring jul att hon faktiskt sa "tonte" istället för "tomte" (- Mäh! Det har ju gjort HELA mitt LIV, mamma!), och hon säger "donna" istället för att "domna". Vad gäller det sistnämnda, frågade hon nyfiket vidare när hon insåg att "donna" faktiskt är ett helt annat ord, som betyder något annat.

 

För ett tag sedan hade vi en rolig liten situation som förtydligade vikten av att inte slarva med hur man säger. När mamman säger "Nu gör jag det här!" och barnet vill vara sexårstrilskandes ilsket och begära att få göra grejen SJÄLV, då ska barnet inte svara "Ja!" (för då gör mamman det och tååårar uppstår sedan) utan man bör säga "Jag!" istället (eller så använder man helt enkelt en normal tre- eller fyrsordsmening, som man kunnat sedan man var typ 2 år!). Hehe.

 

Frida har nu också jonglerat runt lite den extra dimensionen att ord som låter lika och betyder samma sak, kan ändå se ut på olika sätt!

 

 

En av de roligaste sakerna Frida vet just nu, är när hon och jag leker missförståndsleken. Den går ut på att jag plötsligt, mitt när hon pratar om något alldeles vanligt, ska sluta förstå vad hon säger. Kanske hör jag lite dåligt? Jag ska vända och vrida och totalt förvränga och missförstå allt hon säger, gärna så att det blir lite extra knaskul om det går. Ju mer hon försöker argumentera, förklara ords betydelser, hitta på synonymer, förtydliga och vässa till sina formuleringar, desto mer tokigt tolkar jag henne. (Ni hör ju - det finns massor av lärande i den här leken, språkutveckling som hon liksom bara gör utan att tänka på den!)  Hon ÄLSKAR det här och skrattar sitt underbara, kvillrande, smittande skratt! Ibland har vi båda lika roligt över hur knasigt det kan bli.

 

Och det är inte bara jag som ser den här fallenheten. Det är på gott och ont, det här babblandet - jag om någon vet det. Man måste lära sig att uppfatta när andra tröttnat på att lyssna... Det behövs en del hyfs. Men vissa gillar vårt sätt att bubbla på, och det glädjer ett mammahjärta:

 

Det tyckte jag var fint på något sätt. Att han sett det, att hon gjort ett intryck, att han mindes henne, att han tänkte på att fråga och valde att formuera sig så specifikt och positivt.

 

Nä, nu är det natti natti. Nu ska jag gå upp och se om Frida snackar i sömnen inatt. Ibland kommer det långa, obegrpliga haranger, ibland utrop och fnitter. Jag brukar också göra det ibland. Inte ens sovandes kan tjejerna i den här familjen hålla snattran, haha!

 

/Jenny

 

Den här dagen startade finfint. Pappan åkte iväg med Frida på barndans, så jag kunde såsa i sängen en extra stund. Alltid välkommet! Sedan hade jag "eftermiddagsskiftet" och avlämnade via årets första cykeltur vår lilla pingla på bowling-barnkalas (det gillades massor, första bowlandet gav mersmak!). Under tiden hon kalasade, fikade jag med en kompis på stan. Väldisponerat!

 

Efteråt tänkte vi först käka på stan, men det var så mycket kö att vi gav upp. Och tur var väl det, för vi stannade till på godisaffären och sen fick Frida värsta energidippen och flippade när vi skulle cykla vidare hemåt. Hon skrek och gastade att hon inte kunde gåååå och inte oooorkade - till sist lade hon sig ned på trottaren och grät och skrek. Charmigt. Undra om damen som stirrade på oss på håll tyckte detsamma? Det var svårt att avgöra om hon tyckte att ungen var jobbig, eller om hon funderade på att ringa soc för att mamman röt barskt till den redan så ledsna småttingen. Charmigt, som sagt. På alla fronter, som ni förstår. Nu är det ju så tursamt att humöret svänger snabbt på tjejerna i den här familjen! Lite kramar & prat senare, så rullade vi glatt vidare.

 

Sedan har vi hängt framför Melodifestivalen på TV såklart. Frida ville rösta på (nästan) alla. Gubbgänget, Yohio, Bananen, Munther, Anton med luggen och gärna några till. Eh... Det är nog tur att hon inte riktigt fixar det där röstandet själv ännu, haha. Och helst ska vi välja det dyra numret och ge pengar till behövande, tycker hon - storhjärtad som hon är. 

Jag vet inte riktigt hur det gick till, men i efgtermiddags fick jag plötsligen en ingivelse. ÄLSKAR när man orkar vara spontan!

 

Jag kollade upp bioprogrammet, spontan-lättade lite tidigare från kontorsstolen i all hast, hämtade Frida på förskolan och drog ned på filmstaden för att se Röjar-Ralf. Hux flux! På en halvtimme kan man ibland hinna mer än man tror, haha. Frida har väl aldrig varit så rekordsnabb hem från förskolan, kors i taket! Det blev en skön inledning på helgen och en riktigt mysig stund.

 

Efteråt åkte vi och handlade lite, sedan hem till pappan. Frida njöt av fredags-TV, medan vi vuxna snickrade ihop goda quesadillas. Mumsigt! För en gångs skull tog jag ett glas (eller snarare hann jag väl med tre klunkar) vin till - men det hade jag ju kunnat låta bli.

 

 

 

Den här lilla pinglan vi har, hon fick tänder alldeles förskräckligt sent. Jag har fått för mig att hon därmed också skulle komma att tappa tänderna sent, och så har det ju hittills också varit.

 

Till en början var det betryggande att det dröjde, för när hon var yngre hade hon skräck för att en dag tappa tänderna. Men ju äldre hon blivit, har nyfikenheten växt... Till och med de förskolekompisar som är många månader yngre har tappat både en och tre tänder redan, men inte våran tjej.

 

Men nu ni, nu är det på gång.

Ikväll fick jag av någon anledning för mig att känna på hennes tänder - och JODÅ.

 

De två framtänderna i mitten i nederkäken är liiite lösa.

 

Frida blev först så strålande glad och sprallig att hon hoppade i sängen, och bubblade om att hon skulle berätta det på förskolan. Men sedan precis när hon skulle somna, landade insikten och då vände det till läskighet och tårar. Rädslan för att tappa tänderna hade visst inte riktigt suddats ut... Skulle det göra ont? Hur länge skulle det dröja?

 

Hon börjar bli stor nu, pinglan.

 

Det är nån konstig fas nu, för den senaste veckan har hon varit extremt mammig, och varit oerhört ledsen på mornarna vid lämning på förskolan. Sötungen. Så stor, och så liten. Brytningstider är alltid knöliga och ambivalenta - jag kan ju bara kramas och finnas där så ger det med sig efter ett tag.

 

Kärlek, min lilla blomma. Kärlek och lösa tänder!
Det är en stor dag.

 

/Jenny

Joråmensåatt... Nu är jag i fin form här, ser ni.

 

Min onda axel som trilskades nästan en månad eller nåt nyligen hade nästan gett med sig, men icke sa nicke. Det kom tillbaka och axeln är INTE bra nu alltså. Det trasslar till det mest vardagliga... Vi snackar problem att knäppa av sig BH:n här. Och än värre; problem att torka mig på toan. Classy.

 

 

Sedan är mina hälar så ofantligt... låt oss kalla det "frasiga", att jag i morse upptäckte strumpludd som satt kvar i en hälspricka. Trots att jag haft andra sockar under kvällen OCH viftat runt med tassarna i sängen hela natten dessutom. Eh.... Ny definition av slukhål, kanske?

 

Härom dagen träffade jag en kollega som gått ned väldigt ordentligt i vikt. Min första reaktion var "Oj, vad duktigt" men min nästa, sekunden efter, var "För du är väl inte sjuk?!". Då är man ingen liten gröngöling längre inte minsann, när risken för allvarlig sjukdom känns överhängande. Och det hände mig samma sak för några månader sedan! Det är visst en ryggradsreaktion numera - hur konstigt är inte det?

 

Man är ju läcker och ungdomlig och så. Japp.

Hahaha!

 

/Jenny

 

Frida pratar lite om dagen på förskolan vid läggning. Favvokillen H har varit där och kommer imorgon efter en massa sjukdagar, lycka! Hon har också bland annat "tagit hand om" en av småknattarna, säger hon:

 

 

Haha, herregud! Dagens mest oväntade , liksom.

 

För övrigt försvann bara den här kvällen. Hem, snabbt käk, simträning med Frida, sen nattning, och så ett låååångt trevligt telefonsamtal med min faster K som fyller 60 år idag. Poff - dags att sova!

 

/Jenny

Pappan säger till Frida (som hängt inne hela dagen hittills trots att det är ett strålande väder ute, och surat över att det bara är pappans TV-dag idag - Vasaloppet vinner över barn-morgon-TV nämligen):

 

 

Hon är inte rädd att bita ifrån, den här ongen - en värdefull egenskap i många sammanhang, även om man kan bli gaaaalen på det ganska ofta som förälder. Men alltså... idag var väl inte argumentationen helt vattentät. Haha!

 

/Jenny

Åh, vad härligt med Vasaloppsmorgon! Äntligen! Det är mysigt. Synd bara att eliten åker så rackarns snabbt, det bästa med loppet är över alldeles för fort.

 

Vem som leder just nu? Ingen aning. Jag bryr mig inte om loppet.

 

Jag snackar om SOVMORGON här. Eller i alla fall slött sänghäng. När resten av familjen rasslar upp och hänger framför TV:n, kan mamman relalalaxa. Solotid i sängen, småslummer, lite mobilsurfande. Gött!

 

Godmorgon på er.

 

/Jenny

Alltså, idag hade jag planerat att göra inken tinken. Jag är lite halvkrasslig (sådär liksom "tro om jag blir sjuk imorgon?") och hade tänkte mota det genom att ta det easy idag. Vila, ligga på soffan och se på film, spela nåt spel eller rita med Frida, läsa en bok, kanske slumra en stund.

 

Men nej. I vår värld av motsatser, hade sambon givetvis en "nu ska här fixas!"-dag istället. Alltså, inget ont om det, tvärtom. Det är ju tur att det är NÅN här som har det, ibland, annars skulle det inte hända mycket nytt... Men när man tänkt ligga plankplatt och låtsas att man inte alls har ont i örat eller skallen, då är liksom fixarfnatt inte alldeles optimalt. (Och ja, jag måste haka på. Dels för att jag har svåååårt att låta bli att vara med och bestämma hur det ska bli, dels för att jag förväntas göra min del liksom.)

 

Men visst, jag är nöjd. Jag kanske inte har mindre ont i halsen, men inte mindre än fem tavlor är nu till exempel uppsatta på väggarna istället för att skräpa bakom soffan eller stå lutade mot väggen! Dessutom är bilen tvättad (fast där är jag helt oskyldig), hemmet ovanligt noggrannt dammsuget (så pass intensivt att mitt axelonda gjorde sig påmint!), tvätten sorterad inför tvättdag imorgon, ett par ignorerade väskor uppackade, pysselbordet röjt, den trasslande datorn dammsugen invändigt och återuppväckt, ungen duschad och en hel del ditt-och-datt-småfix utfört.

 

(Och jodå. Efter mat och mello, fick jag till sist mitt efterlängtade filmhäng i soffan också.)

 

 

Nu ska jag gå och lägga mig, och hålla tummarna att jag slipper vakna av att taket lyfter från huset...Det blåser som RACKARNS ute, må jag säga. Frida tycker det är läskigt när det dundrar och slamrar och visslar i ventilen. Hon säger att det låter som åskan "eller någonting värre, mamma". Vad det där värre är vill hon inte säga, "för då kanske jag tänker på det sen och blir rädd, vet du".

 

Så: Tänk nu inte på läskigheter, utan sov gott där ute i världen!

 

/Jenny

Äntligen efterlängtad helg!

 

Frida har redan fått lyxa med ledig eftermiddag i luftkudde-land med farmorns och farfarns hjälp (glad unge - tusen tack!). Sambon ska strax hämta henne hos dem, medan jag nu lättar från kontorsstolen och blåser (nästan bokstavligen - det susar på rätt bra ute idag alltså!) ner på stan för några ärenden.

 

Allt är väl hos oss, ingen har blivit mera sjuk (fast jag känner mig på gränsen). Jag längtar efter sovmorgon och lite friskluft. Kanske vi ska ta och lyxa med lite fredagssushi? Jag vet att minstingen i familjen i alla fall jublar i så fall. Favvomaten! Vi får se hur det blir. Vilsamt, hoppas jag i alla fall, det känns som om kropp och själ behöver det.

 

Ha en fin helg!

 

/Jenny