BUSBLOMMA

Här skriver jag om min dotter Frida och om att vara mamma, allra mest. Men också om mig, om dem jag har omkring mig och hos mig, om dagarna som går, om tankarna som vandrar förbi och om sådant som kommer inpå.

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Gårdagens vackra morgonhimmel - vem målade den randig?!

 

 

Vackert var det i alla fall. Frida och jag stannade upp, såg och gladdes tillsammans någon liten minut mitt i hinna-till-skolan-morgonjäkten. Fin stund.

 

Missa inte de miniguldkorn som kan lyfta dagen en smula!

 

/Jenny

Hallå igen

Stötte på en kändis på stan i fredags. Snygg som vanligt!

 

 

Imorgon söndag är det skyltsöndag och bockinvigning. Sean Banan kommer dit och uppträder, och Frida vill jättegärna se honom men tänker ändå inte gå dit, för att hon är rädd för fyrverkerierna efteråt. Så pass rädd, att hon avstår en favorit. Den har varit där sedan hon var bebis och tycks inte avta, fyrverkerirädslan.

 

Ska man kanske hoppas att den håller i sig till i tonåren, så att den äntligen gör nån nytta? Så att hon inte hänger på stan och dricker och hittar på bus på sista april och nyårsafton till exempel? Hehe.

 

/Jenny

Den svindlande tidens gång

Den här "throwback thursday"-grejen som körs på instagram, när man ska lägga ut en bild från längesedan på torsdagar, den är lite fin tycker jag. Den väver tidens nät tätare. Den drar liksom nya silvertrådar mellan saker man gjort och haft och varit med om, mellan olika versioner av sig själv. Fint och samtidigt lite hjärtknipande, för att det går så fort allting.

 

Den här lilla busiga sötungen från sisådär 1972 till exempel - det känns helt overkligt att det är jag. Och samtidigt lika overkligt att det är så länge sedan, att jag inte fortfarande bara är en liten plutt.

 

 

Mamma hade sytt den där bruna manchesterjackan och stickat muddarna och mössan. Hon var så himla bra på sånt! Pappa hade en likadan fast med bruna muddar, har jag sett på foton.

 

Jag saknar sådana där småsaker idag; att inte Frida fått ha någon jacka som mormor sytt åt henne eller några Barbiekläder mormor pillat ihop. För det hade hon garanterat gjort! Hon var superpysslig och har nog gått fler hantverksrelaterade kurser på olika studieförbund än någon annan. Jag kan se inom mig hur hon hade älskat att pyssla med och åt Frida - den tanken blir både varmt kärleksfull och sorgset saknande samtidigt.

 

Mamma hade älskat att vara mormor.

Och jag hade älskat att se henne vara det.

 

Och i det där tidsnätet som blir tätare, vänder tanken snabbt framåt. Framåt till att jag hoppas, hoppas, hoppas att jag själv hinner få vara mormor i livet. Inget man kan ta för givet, i nån aspekt.

 

(Fast tusan vet vad jag ska göra för Jenny-typiskt fint för mitt barnbarn? Inte blir det att sy i alla fall. Inte lär jag komma och städa heller. Hm... Funkar biobesök tror ni?)

 

/Jenny

 

Nybesök

Jag tror att det var första gången jag var i Eskilstuna. Fin stad (det lilla vi hann se)!

 

Vacker Eskilstunamorgon i Munktell-området, på promenad från hotellet till högskolan.

Vi har haft ett par nyttiga och innehållsrika dagar med mycket utbyte, och trevligt umgänge med kollegor från olika lärosäten runt om i landet. En bra liten tripp, helt enkelt!

 

/Jenny

Stjärnklart

Frida har tjatat och tjatat att hon vill julpynta! Jag har inte riktigt fattat det att det är tajm - vart tog november vägen, liksom? Men Frida har koll. Så innan jag drog till Eskilstuna i jobbet, satte hon och jag upp ett par ljusstakar och stjärnor. Resten tar vi till helgen.

 

Den röda stjärnan är nog typ sex år nu (som tilllsammans med våra röda lampor i
hallen, förmodligen signalerar "bordell" till alla som passerar vårt hem. Joråsatte...

 

Förra året köpte jag denna, som supersmidigt nog går att sätta utanpå vår kökslampa.
Då visade sig den ha exakt samma mönster som den röda! Märkligt sammanträffande.

Frida vill tomta till det också, men där går gränsen. Tomtandet får faktiskt vänta till lite närmare jul! Men för att ungen inte skulle bli alldeles olycklig, fick hon ta upp EN tomte, och då valde jag en favvo som har lite karaktär. Ingen tuttinuttsöt tomte, utan en bister, kärv, livserfaren och underbar typ.

 

Det känns fint att vara hemma igen och innerligt skönt att det är fredag imorgon!

 

/Jenny

Ned, upp och iväg

Varför går helgerna så fort?

Idag känner jag mig inte alls klar med helgen. Jag vill ha meeeer ledigt! Har inte alls skrapat ihop tillräckligt med energi för en jobbvecka (och en intensiv sådan dessutom) ännu, tusan också. Jag har sovit en massa mer än vanligt i helgen (nu senast ganska oplanerat i soffan ett par timmar, zzzz zzzz), men känner mig ändå sliten.

 

Nu ska jag gå upp och trängas med Frida som ligger i vår säng inatt. Hon var ynklig och ledsen vid nattningen och bad att få sova nära hela natten. Det har inte skett på många veckor nu, så det var säkert välbehövligt av någon anledning. Med undantag för några trygghetstankande skolstartsveckor när hon kom över till oss på småtimmarna i stort sett varje natt, sover hon normalt sett hela nätter gott och tryggt i eget rum sedan länge nu.

 

Idag skulle sambon rädda en kvarlämnad, regnvattenfylld hink på altanen från att frysa sönder. Där i visade det sig numera finnas en islykta, som blev fin med ett ljus i på vår bakgård. Schysst med en sån trevlig bonus när vi egentligen bara varit slarviga! Det ser ju ut som om vi varit riktigt planerat pyssliga, men skenet bedrar.

 

 

Ha en fin vecka, hörrni. Hoppas ni är piggare än jag!

 

/Jenny

Saved by the skoldisko

"På morgonkvisten" kallas jag denna betraktelse, hehe.

Igår hade Frida ont i huvudet och var lite trött. De ringde till och med från skolan strax innan ordinarie hämtning för att berätta att hon klagat på huvudvärk och varit ynklig. Jag undrade om det kanske skulle vankas förkylning? Men det vankades också klassdisko efter skolan idag, och längtan att få vara med där som planerat gav tydligen  immunförsvaret en extra puff. Så det var icke-sa-nicke nåt fel på den lilla pinglan idag - skönt!

 

Nu ska jag samla ihop min stressade och trötta lekamen, kanske hinna åka och handla en sväng och sedan hämta den lilla diskobruden. Trevlig helg på er därute!

 

/Jenny

Stora små barn

Sambon och jag har haft vardagslyx ikväll. Frida har varit hos farmor och farfar (TACK), medan vi varit på Gävle Teater och sett föreställningen "Älska mig" med Alex Schulman. Det var toppenbra! Jag hade hade höga förväntningar men de infriades. Klokt, roligt, (själv)insiktsfullt, tänkvärt, underhållande.

 

Föreställningen handlade mycket om narcissism, hans och många andras, och om hur den bekräftelsebehovsstyrda livsstilen frodas idag med Instagram och Facebook och liknande. Han pratade en del om varför han blivit som han blivit, om sin barndom, om den lilla pojken som en gång var han. Så här skriver GD om det hela.

 

Jag reflekterade över min del i sociala medier-livsstilen och kopplingen till den lilla flicka som en gång var jag. Som Alex sa, att inuti alla vuxna går det också omkring ett litet barn de en gång var, och tänker man på det blir det ibland lättare att förstå sig på folk. Min lilla tjej har jag brytt mig om en hel del på sistone, haft en ovanligt nära koppling till, pysslat om. Då ser jag den här lilla trollungen framför mig:

 

 

 

Nä, nu är det hög tid att natta. Gääääsp!

 

/Jenny

Vardag var dag

Idag var det ganska kallt ute igen. Brrr. Fast det verkar kunna behövas, för med den här värmen och liksom ovintriga senhösten som varit har jag liksom inte riktigt mentalt hängt med på att det snart är december. Hur gick DET till? Så jag kanske behöver en liten klimat-puff för att begripa att det faktiskt är dags att fundera på julklappsinköp, adventspyntande och annat decemberbetonat.

 

Annars är vi nu i mera bekant vardagsrull igen. Sambon sjukgymnast-jobbar på nytt jobb, jag lämnar och hämtar igen, Frida går lite längre dagar (och gläds åt att inte missa nåt på fritidseftermiddagarna) och tiden för "det lilla extra" på vardagskvällarna blir betydligt mindre. Men det känns tryggt och fint och bra. Vi gillar läget.

 

Gatorna är nu frostiga på mornarna och jag som inte törs cykla på vintern välkomnar möjligheten att ta bilen till skola och jobb igen när så är lämpligast. För resterande cykeldagar har vi dock plockat fram varselväst och det är cykelhjälm på som gäller! Novembergatorna är ju svarta som natten redan på tidiga eftermiddagen... Och eftersom jag blir GALEN på folk som inte syns när jag kör bil, måste jag ju följa upp det själv också.

 

I morse var himlen så vacker och dramatisk. Det såg nästan ut som om det pågick en eldsvåda en bit bort.

 

 

Jag tänker då och då (och jag tror jag skrivit det förr) att folk må tycka vad de vill om den nya kulturen kring allt statusuppdaterande och bild-delande som numera pågår via instagram och Facebook. När jag använder dem, får jag liksom hjälp att SE, eller ibland kanske LYSSNA. Att vara i nuet, upptäcka, stanna upp och uppskatta småsaker jag kanske missat om jag inte fått för mig att ta en bild på dem eller skriva om det. Det tycker jag är någonting bra!

 

/Jenny

Stressad och pressad AB

Mera nostalgibilder

Jag har haft en toppenbra helg så här långt. Vi har haft finbesök från Stockholm från fredag kväll till lördag av W med ena sonen. Mysigt! Vi har käkat gott, pratat en massa och ungarna har spelat iPad i kors typ. De kom dessutom med födelsedagspaket. Tack!

 

 

Efter det här är nog födelsedagsfirandet i hamn för den här gången, och det är läge att börja sladda in på nsta varv. 43 år är rätt mycket, alltså. Tiden går fort, det är verkligen en klyscha som är sann. Var jag inte nyss (men samtidigt för evigheter sedan) såhär liten?

 

 

 

Jag kan bli helt förvånad ibland över att jag ju förväntas vara vuxen nu, liksom. Kunna saker, ha koll. Det kan jag ju inte alls alltid! Befriande nog har jag insett för länge sedan att det har nog inte alla andra vuxna heller.

 

Natti natt på er!

 

/Jenny

Frostbiten

I morse började dagen lite knöligt. Det var minusgrader och motigt och jag var trött och mitt cykellås strejkade och tiden gick fort. Jag var väl mer tre år än fyrtiotre, om man säger så... Det är inte svårt att förstå varifrån Frida fått sitt krut kan man säga, hehe.

 

När jag till sist kom iväg, valde jag att ta det lugnt. Stanna upp, blunda mot solen, fota vacker frost (igen - det går inte att motstå!) och liksom återerövra morgonen och humöret. Toppenknep! Det är ju så himla fint ute att det inte går att fortsätta vara tjorvig om man ser sig omkring.

 

 

 

 

 

 

 

/Jenny

Hipp hipp hurra för den ena och den andra

Vilken härlig helg vi haft! Veckan innan var gaaalet jäktig (därav tyyyssssstnaden här), och den här veckan har börjat rätt hektiskt också. Men helgen har varit en socialt vattenhål och jag är tacksam för allt fint jag har i mitt liv.

 

Först slutade jag tidigt på fredagen för att åka med Frida på astma-uppföljningskoll på sjukhuset. Det gick fint, och så fick vi lite lägeskoll på hennes växtkurva av bara farten; hon väger 27,2 kg och är 122,5 cm lång numera. Resten av eftermiddagen tillbringades med att utföra sjuttiofjorton ärenden bland annat på IKEA.

 

På lördagen var det min födelsedag. Jag envisas med att inte kläcka ur mig saker som "Nu fyller jag 27 igen!" som så många andra i min ålder gör. Det är inte så att jag saknar åldersångest, tvärtom (både utseendemässigt och existentiellt...), men jag känner mig extremt medveten om att man inte kan ta något för givet och väljer därför att tacka för att jag fått ett helt år igen och fira det.

 

Den här gången fyllde jag fyrtiotre år, minsann. Rätt obegripligt att jag hunnit bli så gammal - hur gick det till, liksom? Restaurang-företaget på jobbet fyllde år dagen innan mig - samma antal år. Hela bygget var fyllt av ballonger med trycket "Fira vår 43-årsdag!" Haha, så lägligt.

 

 

Jag är så tacksam för all uppvaktning och omtanke jag fått under helgen. Besök, paket (en massa fina saker, TACK - men jag har inte fotat en enda av dem för ovanlighets skull!), skickningar på posten, telefonsamtal, sms och en storm av vänlighet på Facebook. (Jag är lika tacksam för det som i fjol!) Härligt!

 

Tack från hjärtat, alla som medverkat till att göra min helg speciell. Kram till er!

 

Jag fick fikabesök av några tjejkompisar på lördagskvällen, inklusive en hund och en 3-årig dotter som följde med. Jättetrevligt med prat och Så mycket bättre på TV och massor av ost och kex och salami och annat smaskens. På söndagen vankades söndagslunch-firande med andra fina vänner och deras barn och skratt och god lax-räk-avokado-pasta. Myyyysigt! Bra tillfällen att komma sig för med att bjuda hem folk.

 

Årets frukostbricksros - ljuvlig!

 

 En avbruten gerbera fick Frida gratis på blomsteraffären - den lyser som en sol!

 

På söndagen var det fars dag, så då var det sambons tur att uppvaktas istället...

 

 

...och så var vi till svärfars på kvällen och fikade jättegott och firade honom. Sedan hade vi liksom firat klart för den här helgen, då övertog mer vardagsrealistiska inslag som tvätthängning och diskplockning innan det var dags att sussa.

 

Ha en bra vecka!

 

/Jenny

Lördag hela veckan

Vem är vem?

 

 

/Jenny

Jag tror bestämt vi är släkt

 

Det är så roligt att kolla på gamla foton, synd att det blir av så sällan! Det här är jag som 5-6-åring (i sängen på besök hos mamma i Borås har jag för mig). Jag tror bestämt att Frida och jag är släkt... På den här bilden ser till och med jag det.

 

(Och ja, Dunderklumpen-lakanen finns kvar. Numera används de av Frida.)

 

/Jenny

En liten hjälpreda på jobbet

I onsdags var Frida med mig en radda timmar på jobbet på eftermiddagen.

 

Hon har tjatat om att få vara på mitt jobb och jag hade inte hunnit undan med det jag behövde få klart innan jag tänkt ta lite höstlovsledigt, så vi pallrade oss dit en sväng tillsammans. Hon är världsduktig på att vara med där! Hon pysslar och leker med några medhavda prylar och lånar och bläddrar i böcker och så. Men mest och helst av allt spelar hon spel på iPaden och kollar på film.

 

Vårt jobbhäng inleddes precis innan lunch av ett möte jag behövde vara med på. Efter en stund knackade en liten näve på mötesrumsdörren. När jag öppnade syntes ingen unge till, däremot fanns där en liten lapp:

 

 

Efter att vi käkat, skulle jag avverka några arbetsuppgifter. Frida fick plötsligt lite tråkigt och önskade sig en "ett mysigt ställe, till exempel en koja!". Hm... Jag tog fram ett lakan ur mitt klädskåp och tadaaa - ståbordet blev en koja! (Det är visst heeeelt normalt att ha lakan på jobbet, joooodå! Vi har fina grönområden med gräsmattor kring jobbet, där man vill kunna sträcka ut sig på sommarluncher förstår ni). Frida rullade in min besöksfåtölj i kojan och satt där och kollade film en stund, och jag kunde jobba på i godan ro. Win win!

 

 

Gounge. Vi hade en riktigt härlig dag ihop, för Frida var inte gnällig eller ledsen eller arg knappt alls på hela dagen. Det är inte alltid, kan jag meddela... Med en mamma och en lilltjej med samma sorts humör brukar det svänga betydligt då och då, även om vi båda snabbt återgår till positivläge när vi dramatiserat klart.

 

/Jenny

Tredje gången gillt, men nu är det färdighäxat

Idag har vi haft lite höstlovsledigt, jag och lillpinglan. Mysigt!

 

Jag var dock tvungen att cykla en snabbis till jobbet och dessutom handla. Frida hade ingen lust att haka på, så då stannade hon hemma. Hon gör det ibland numera, och det funkar toppenbra. Jag ringde några gånger såklart och kollade läget, men hon var hur nöjd som helst. Hon är tuff, den här tjejen; hon har inga problem att vara solo hemma. Tvärtom gillar hon det, och hon gör (nästan) inga hyss heller. Och så ringer hon när hon vill något. Det är grymt smidigt att börja kunna överlappa logistikluckorna så enkelt.

 

Min lilla shoppingrunda resulterade förutom käk även i en sista-minuten-uppryckning av höstpyntandet på bron.Tyvärr fick jag inte tag på någon stor pumpa att göra pumpalykta av, men man tager vad man haver så att säga.

 

I brist på stora pumpor, fick det blir småpumpor i år istället...

 

...och lite ljung fick ta sommarväxternas plats i samma kruka.

 

Mesta delen av den här dagen har Frida pysslat Halloweenkort. Idag var ju rätta Halloweendagen, och hon var bjuden på fest hos en klasskompis där de skulle gå på "bus-eller-godis-runda" under kvällen. Då tycker jag det är trevligt att ha med sig något att lämna till dem man stör.

 

Hela skörden - bra jobbat. Jättefina kort, heja Frida!

 

Ett litet urval kort i närbild. Hon har klippt, klistrat, skrivit och ritat. Imponerande!

 

Till sist var det dags att dressa upp igen för Halloweenfest. Tredje gången gillt för häxutstyrseln att åka på - sedan är åtminstone mamman mer än nöjd med utklädandet... Puh.

 

 

 

 

De var fyra tjejer från Fridas klass som var hembjudna till en femte. Inte så många ungar, men ändå high life och full rulle! Jag hämtade hem en mycket nöjd jänta, som dessutom fick besöka farmorn och farfarn samt några grannar för bus-eller-godis-påhälsning innan det var alldeles slut för dagen. Vi hann också med ett par omgångar av det "skräck-memory" som Frida fick i present av farmorn och farfarn (tack!).

 

Happy Halloween därute! Och god helg!

 

 

 

/Jenny