BUSBLOMMA

Gårdagen förflöt i ett helt gaaaalet tempo. Gaaaalet:

Idag vaknade jag låg, med lite feber och mycket huvudvärk. Wonder why? *not*

 

Kroppen försöker helt klart hojta "Växla NED, människa!" på det sätt som går. Så jag lyssnar. Idag har jag därför inte gjort mycket alls. Kapitulerat, ställt in. Styrt upp en massa tvätt, men annars bara softat. Mysbyxhasat. Supportat studerande-sambon som höll på att få hjärnblödning av referenshanteringsprogrammet på datorn. Tagit ett bad med Frida i stearinljussken och med ansiktsmask på. Läst lite.

 

Nu ska jag rassla ihop ett fullt torkrum med torr, ren tvätt som jag väntat ut. Sedan ska jag mysa ned mig ren och nybadad i en nybäddad säng - bästa grejen! (Eller det var den bästa grejen, efterlängtad - tills jag upptäckte att Frida legat och tjuvätit överblivna chips från gårdagen i vår säng och den var heeelt nedsmulad... Rackarunge!)

 

Ha en fin vecka!

 

/Jenny

Hejsan svejsan vad tiden går! Jodå, jag lever. Har bara varit lite busy (och delvis datorlös).

 

En stor del av den här veckan har tillbringats i Göteborg i jobbet. Tåg-nedresa på tisdagseftermiddagen, och lyxigt nog hann jag dessutom några timmars prata-ikapp-kvällshäng på schyssta restaurangen Bon med min morbror innan det var dags att sussa på hotellet.

 

På onsdagen väntade en mycket trevlig, nyttig, intressant och inspirerande konferens om responsiv webb som Chalmers höll i, sedan rasslade jag och trevliga kollegan runt på stan ett par timmar innan vi petade i oss käk och drog oss tillbaka till hotellet för vågrätt läge.

 

 

På torsdagen var det dags för ett besök på bokmässan. Oh, lycka för en bok- och pappersnörd! Dit har jag velat ta mig i många år, men det har inte blivit av. Nu fick jag plötsligt bonus-utdelning av att jobba på en avdelning som hör til biblioteket, yes! Och mässan var  - helt väntat - mitt rätta element. Jag minglade relativt outtröttligt runt bland alla montrar, lyssnade på föredrag och handlade lite smått och gott som presenter och till mig själv, även om jag försökte hålla kånka-hem-vikten nere.

 

Supernöjd! Det där bokmässebesökandet måste jag göra om, även om det antagligen kräver att jag tar ledigt och åker dit i egen regi.

 

Ha en fin helg!

 

/Jenny

Men hallå, hur kan det redan vara gå-hem-dags? Jag har ju inte alls hunnit det jag skulle! Men idag är det inget sitta-kvar-läge, för nu är jag hungrig, gäspig och måste till bibblan. Sen är det bara att ila hem, krama mina människor och packa kappsäcken för tjänsteresa ett par dar.

 

(PS: För alla eventuella nyfikna; förlovningsringen fick förbli slät. Likadan som mannens. Nu är den beställd, men jag får den inte förrän på fredag.)

 

Jalla jalla!

 

/Jenny

Vi hade en jättefin dag i fredags! Vi firade 10 år tillsammans och sambon hämtade mig tidigt från jobbet, gav mig mellanmål och överraskade mig med mys och romantik. (Eftersom Sherlock is my middle name hade jag faktiskt gissat på pricken rätt på typ allt under kvällen. Men det var inte desto mindre härligt - och helt säker kunde jag ju inte vara på varken stort eller smått förrän det hänt!)

 

Han inledde starkt med ett vinnande koncept - avkopplande och mysigt spahäng i Högbo med ljuvlig fotbehandling för två. Me like a lot!

 

 

Vi avnjöt därefter en riktigt god fyrarätters middag på Högbo Brukshotell med förrätt, varmrätt, ostbord och efterrättsbuffé. (Dessutom  fick vi en extra efterrätt gratis av kocken, som själv kom ut och gratulerade till förlovningen och överlämnade en tallrik med frukt, glass, maräng och en "chokladbro" för att symbolisera vår förening. Jätterart av honom!) Jag var så galet mätt och nöjd när vi åkte därifrån, puh.

 

Och håll i er nu: Sambon överraskade ju inte bara med spa och käk, utan det var en liiiiten detalj till han slipat på. Ett frieri! Så nu är vi förlovade, minsann. Stort!

 

Det är något alldeles speciellt att ta det här beslutet och välja varandra igen efter 10 år - då vet man vad man får, liksom. Man har båda hunnit kolla in både grisen och säcken ganska ordentligt så att säga, haha!

 

Än så länge vet vi inte om det blir vigsel i fjärran land, eller typ i rådhuset, eller ett partaj och gäster, eller stilla på tu man hand. Utomhus, inomhus, vinter, sommar, höst? Vit klänning eller ej? Dessa och tusen andra frågor får vi klura vidare på. Lagom länge.

 

Just nu funderar jag mest på hur jag ska göra med min ring. Den som min fästman (!) köpt var tyvärr lite för liten, och när den ändå måste bytas bad jag att få en bredare också eftersom jag gillar det bättre. Så det blir som på bilden ovan (där jag dock har butikens "prov-ex") - tror jag. Ska bara tänka ett varv till på ev. utvändig gravyr, innan jag överger tanken och ringer guldsmeden imorgon. Lutar just nu åt att enkelhet är bäst (slät vitguld) och att eventuellt "pynt" som sten(ar), utvändig gravyr eller annat får bli på vigselringen sedan.

 

Frida är sprallig över nyheten och berättar för alla hon träffar att vi ska gifta oss. Hon har också deklarerat att hon ska vara brudnäpp och att hon vill ha vit klänning som hon ska välja, fast jag sagt att jag inte vet när-var-hur vi ska ha själva vigseln. Gullnos!

 

Övriga helgen då? Jo poff så var den slut! Som vanligt SPRANG den förbi.

 

Frida sov hos farmorn och farfarn i fredags (tusen tack!) så att vi kunde lyxa i Högbo. Tyvärr hade hon fått feber på natten och varit skruttigt hängig, så att barnvakterna inte fått nån vidare nattro. Märkligt nog har hon sedan ändå varit feberfri hela helgen, bara haft lite rosslig hosta och snörvel som fanns där redan tidigare i veckan. Tack vare den snabba bättringen kunde hon därför ändå gå på både efterlängtat kalas och faktiskt terminens första simträning (för hennes del) igår. Skönt! Idag har jag och Frida mestadels mysbyxhängt och tagit det lugnt, medan pappan först golfade med en kompis och sedan var ut och hjälpte farmorn och farfarn på landet på eftermiddagen.

 

Nu tänkte jag hoppa i säng för det är höööög tid - men kom precis på att jag har ett torkrum fullt med tvätt att rassla ihop först. Gaaah. Nåja. Jag klämmer igång en podcast (nåt avsnitt av Värvet kanske?) och raskar på, så är det snart gjort.

 

Sen välkomnar vi en ny vecka gott folk.

 

/Jenny

Ikväll har jag träffat två vänner med mat och prat. Urtrevligt.

Imorgon har jag dejt med sambon - vi firar 10 år och han ska överraska med något.

 

Jag gillar den här veckan!

 

/Jenny

Idag har det drippdroppat större delen av dagen. Nån sväng där på eftermiddagen trodde jag att det skulle klarna upp och jag skulle få ta mig torr hem, men nu är det blankt och blött ute igen. Well well, nu får det räcka för idag, så jag tar väl helt sonika och cyklar hem i regnet då.Jag är ju inte gord av socker.

Det här gråvädret ger liksom den första riktiga höstfeelingen. Första höstregndagarna får mig alltid att längta efter filt, tända ljus, varm choklad och soffmys med film eller en schysst bok! Jag har fortfarande trekvartsbrallor och är jacka-lös, men de flesta andra kör långbrallat och långärmat och hela kittet nu. Snart dags för mysiga halsdukar och sparkar i färgsprakande lövhögar. Lovely.

Myslängtan alltså. Kanske nåt TV-serieavsnitt på play? Eller lite bokläsning med Frida? Vi får väl se vad jag kan åtstadkomma. Just nu tycks vi få vara förhållandevis nöjda om jag kan hålla mig på gott humör när jag kommer hem... (All work and no play makes Jenny quite an irritable girl.) Men självinsikt är ett steg på vägen till bättring, i alla fall.

Ta hand om er och varandra därute och ha en bra kväll!

/Jenny

Efter de här senaste jobbveckorna som varit gaaalet hektiska, hade det nog varit bra för mig med en helt obokad, lugn, vänta-ikapp-själen-helg. Men vad gör man när almanackan redan är fullklottrad? Och det var ju mest roliga grejor! Så den här stilla helgen utan att kolla klockan får vi vissa ta nån annan gång... Många hållpunkter blev det.

 

Frida har dansat barndans, vilket ju är business as usual på lördagar. Hon har också varit till Frisören och kapat några centimeter kalufs - bye bye nötta toppar och därmed no more långdragna gråt-bråk-kamningar av trasselhår två gånger om dagen! *puuuuh* Jag har tvättat och hängt och vikt tvätt i mängder, vi hann aldrig med det förra helgen så nu var högarna stora. Jag har tagit en repa för att hålla efter ogräs i trädgården, Frida och jag har varit borta på lördagsmiddag hos vänner och sambon har kört taxinatt.

 

Jag och Frida tog även med oss kompisen I och gick på barnteater (Pomos Piano) på lördagseftermiddagen. Planerat och efterlängtat sedan länge. Tjejerna var eld och lågor, vi hade fått jättebra platser och föreställningen var bra! En härlig dos kultur sitter aldrig fel.

 

Mitt i föreställningen nånstans fanns en glad, fin sång om bästa vänner, om att livet vore trist utan den fina vännen och "ingen är som du, livet vore dött utan dig" - och Frida och I såg glatt på varandra, kurade ihop sig och kramades ömt. Den blödiga, mjukhjärtade mamman torkade en rörd tår i smyg. Så fina goungar!

 

Vi har även i efterdyningarna av sambons födelsedag trevligt nog haft lunchbesök av svägerskan med man på lördagen, och fikabesök av farmorn och farfarn samt sambons morbror med fru idag. Trevligt med tillfällen att ses. Sambon kockade käk till ena gänget och bakade bröd till det andra - heja honom!

 

Nu ska jag hasa ned i sängen och försöka sova ihop lite ork inför kommande vardagsradda. Gäääsp. Ha en bra vecka därute!

 

/Jenny

Härom morgonen satt Frida på en pall vid sidan av mig i badrummet, medan jag satt på toa. Naken dessutom, med håret morgontröttigt spretande.

 

(Ja, jag vet. Jag är småbarnsmamma. Eller har varit kanske, hon börjar ju bli stor nu. Men ja, jag är är småbarnsmamma och har därmed noll toalettintegritet. Det är liksom svängdörr. Dessutom gör vi oss ordning samtidigt på morgonen.)

 

Så alltså: Jag satt på toan, Frida på pallen. Jag gäspade och sträckte upp armarna, och rätade upp min morgonhängiga rygg så att jag blev typ en halvmeter längre. Frida utbrast:

 

 

Jojo. Tack och lov att jag kan säga "Japp, så är det" med ett skratt, istället för att noja högt och uttalat. Vissa saker får man bara tugga i sig. Man ska inte krångla till det. Barn bara ser, de värderar inte. Den grejen kommer väl så småningom ändå, jag gör vad jag kan för att inte fylla på i den hinken liksom.

 

Morgonen efter när jag precis kommit ur duschen, frågade hon mig om jag kunde fågeldansen. Hon bad mig visa, så jag visade såklart. (Återigen - naken. Jättepiffigt, som ni förstår.) Frida kvttrade ut i ett gapskratt:

 

 

(Jag tror dig, söthjärta.) Så kickstartar vi tröttmamman på mornarna i det här hemmet!

 

/Jenny

Vilken vecka! Mycket på jobbet är en underdrift... Jag känner mig helt sprucken i sömmarna, trasig, solkig och kantstött. Puuuuh. Sällan har fredagen varit så efterängtad!

 

Vi har dock hunnit några andra saker än bara jobba, komma hem sent och svim-somna i soffan. Mannen har haft ett gäng skoldagar på högskolan, jag har premiär-hämtat på skolan ett par dar och dansat Bollywood så svetten lackade, barnet har dansat balett och varit hos tandis (såg fint ut!) och hostat en smula.

 

Igår fyllde dessutom mannen år. Hipp hipp hurra för honom! Frida och jag uppvaktade med blommor och paket på morgonkvisten.

 

Innan födelsedagen frågade jag honom vad han önskade sig. Han svarade till sist lite svävande att han nog ville ha nån träningströja (check!), vristband för styrketräning (check!) och golfträningslektioner. Frida tittade på honom och sa barskt:

 

 

Haha! Filuriga, söta, rara, lillgamla unge.

 

/Jenny

Igår var det högsommarvackert ute. Imorse svalt, fuktigt höstdis.

 

Båda har sin charm. Välkommen höst!

 

/Jenny

Det var ett såååååå trevligt 40-årspartaj igår! Glatt, röjigt, underhållande med många skratt och härligt snack. Jättekul! Inte minst höll festligheterna till i en lokal med stil (en f.d. katolsk kyrka som hyrs ut för fester). J som fyllde år hade hyrt in värsta ljudanläggningen, rökmaskin, stroboskopljus och annar, så det var high life kan jag meddela. Shake it!

 

Eftersom födelsedagsbarnet inte är det minst gubbig utan har barnasinnet alldeles ovanligt väl bevarat, hade han självklart ett gäng heliumballonger bland dekorationerna. Vi fick två medskickade till Frida, när vi susade hem i natten. Frida var omåttligt nöjd, när hon kom hem efter en härlig övernattning hos farmorn och farfarn (tusen tack!) och det överraskande hängde två ballonger uppe i taket i hennes rum.

 

Vi kom väl i säng runt 04-tiden, så idag har det varit lite gäspigt. Frida har varit på barnkalas på bowlinghallen, för en av sina nya klassisar. Sedan har vi glidit ut och in i den ljuvliga värmen - sådana fantastiskt soliga, fina dagar september bjuder på i år!

 

/Jenny

För i världen sminkade jag mig nästan aldrig på jobbet, annat än att kladda dit lite dölj-de-möööööörka-ringarna-jox under ögonen och dra på lite ögonbrynspenna (eftersom mina ögonbryn och glesa och menlösa och ger noll form åt fejset annars). Numera brukar jag faktiskt försöka dra på en sväng mascara i alla fall, jag ser mer vaken ut då inbillar jag mig. (Det är väl nåt åldertecken, saker rasar ju liksom...)

 

Men ganska ofta avstår jag från den där mascaran ändå. Jag ids inte.

För redan på morgonen vet jag hur skönt det är att slippa gnussa bort den på kvällen...

 

Idag är en mascaralös dag. Yey! Nu njuter jag av ett inspelat So You Think You Can Dance-avsnitt, sen kan jag bara dra en repa med tandborsten innan jag snabbsladdar i säng.

 

Imorgon kväll vankas fyrtioålskalajs för oss vuxna och farmors- och farfarsmys för Frida. Det blir finemang på båda håll det.

 

Natti natti, people.

 

/Jenny

Nöjd tjej med sin skolpärm som ääääntligen är klar.

 

Hm... Sent omsider har den stressade skjuta-upp-saker-mamman till slut photoshoppat lite snabbt (och vinkat byebye till alla idéer med mer finess...) - och på baksidan tyckte F att det skulle vara klistermärken.

 

 

Jösses. Saker man gör som ettbarnsmamma AB.

 

/Jenny

Frida är en frimodig tjej med stark vilja som tar för sig, tänker själv och går sina egna vägar. Det är alldeles utmärkta personlighetsdrag i många lägen, men det finns en nackdel - hon är nämligen inte särskilt rädd för att komma bort.

 

På evenemang av olika slag kör vi ofta med infoband och hennes kläder är oftast märkta med både namn och nummer. Hon kan tala om vilken gata och nummer hon bor på. Men nog är det ju bra om man kan ta kontakt så dirkt som möjligt - så vi har övat lite på att kunna telefonnumren också.

 

Igår lärde Frida sig mitt mobilnummer. Toppenbra!

Men då ringde hon mig elva (!) gånger på en dryg timme.

(Hon var ute och lekte i kvarteret med en kompis som fått egen mobil.)

Eh... Jagharliiiiteannatattgöraocksåvettu. Puh.

Idag har hon (hittills) ringt mig tre gånger.

 

Hur är det man säger; "repetition är inlärningen moder"?

Mm. Då sitter numret nog som berget nu.

 

Gullnos!

 

/Jenny

Nu börjar den smyga sig på, och närma sig. Hösten.

 

September kom med kylan. Dagarna är fortfarande mest soliga och behagliga, men mornarna är kalla och kvällarna mörka. Cykelsadeln är daggvåt. Luften är klar och hög.

 

Den här veckan har jag haft långbyxor, minsann. Tunna, fladdriga brallor, men ändå. Jag kör dock våga-vägra på strumpor och jacka och sådant än, liiiite till går det att hålla kvar barfotalivet. Alldeles strax måste det köpas in nya långbrallor och överdragisar och annat till barn som växt sol soltörstiga plantor över sommaren och gjort garderoben sorgligt ouppdaterad. Men inte än.

 

Fast jag gillar hösten! Det är nog min favoritårstid. Det är en lite vemodig tid på nåt vis, man ser tidens gång så tydligt i naturen, och liksom blir påmind om livets skörhet (hur pretentiöst det än må låta). Det passar mig.

 

Och så kommer hösten med en massa mys. Man börjar längta efter bokläsning i soffhörnet, te, tända ljus, filmkvällar, långpromenader i friskluft, sköna halsdukar och stickade tröjor. Tänk om alla kunde sluta streta emot och muutra över mörker och kyla - det vore fasligt trist om vi inte hade årstiderna och omväxlingen tycker jag! Man uppskattar bättre det som man fått längta efter - en klassiker.

 

Frida har sin första läxa i förskoleklass den här veckan. Färglägga och fylla i sitt födelsedatum. Viktiga grejor!

 

(Gjordes uppkrupen på en pall vid köksbänken under största allvar och koncentration, medan jag lagade korv stroganoff intill.)

 

/Jenny

Vi var på dop i lördags, när våra vänner familjen A döpte sin son. Det var stillsamt och litet med släkt och familj bara, och så vi. Anledningen att vi hade turen att få vara med, var att jag hade glädjen och förmånen att få bli gudmor till den lille pysen. (Och Frida sträcker stolt på sig, för hon har fått epitetet "gudsyster" minsann.)

 

 

Nu har jag tre gudsöner, det känns världefullt och fint! Tre vackra förtroenden. Tre fina killar som det ska bli spännande att följa genom livet.

 

/Jenny

Tänk att vi så sällan är nöjda med det vi har. Speciellt fysiskt. Ni vet; större muskler eller mindre fötter eller bättre skäggväxt eller smalare mage eller mindre näsa och sådant där. Gärna motsatsen till det vi själva har, eftersom det av någon anledning känns som om det vore såååå fantastiskt mycket bättre och om man om man hade det, vore man en heeeeelt annan och bättre människa. Snacka om att lägga energi på onödigheter, så knasigt det är!

 

I mitt fall har jag i perioder (bland mycket annat...) hett önskat att jag hade haft rakt hår med tyngd i, i motsats till mitt självlockiga, puffiga burr. Det tog låååång tid att bli vän med den här kalufsen och att lära mig att göra det bästa av den. Och när jag var tonåring fanns det ingalunda en plattång i varje hem eller några coola hårprodukter som rätade ut. Min version av plattång, var att trycka på mig en tight toppluva direkt efter duschen och sedan käka frukost och styra upp mig för dagen medan håret torkade i mössan... Haha!

 

Jag har en känsla av att den här hår-bytar-önskan kommer att gå igen hos Frida, som redan har en tjock och rejäl frisyr. Lite mindre lockig just nu, men med gott om volym ändå. Jag tog en bild på vår lilla gonattunge härom kvällen, när hon var nyduschad och snabb-hårtorkad. Jag tog bilden och log, för jag såg liksom direkt inom mig en 13-18-åring i samma frisyr, som muttrar och plockar fram plattången...

 

Fast jag hoppas såklart att hon slipper vilja byta ut delar av sig. Jag håller en tumme för att hon ska kunna känna att hon duger som hon är. Hon är ju mitt vilda, vackra, naturliga trollbarn!

 

/Jenny