BUSBLOMMA

...och sedan är det helg igen. Skönt! Påsken traskade förbi i ett litet pärlband, med lite städ och plock och nån familjemiddag och nåt fikabesök och nån dag på stan med Frida (för mig) och nån golfrunda (för sambon) och en massa annat.

 

 

Idag har jag rasslat mig igenom en totelt fullpropppad mötesdag på jobbet och ikväll har jag varit på årsmöte i vår bostadsrättsförening - lattjolajbanlåda. Puh! Imorgon väntar en dag till där mötesbokningar och supportpass går omlott, men sedan väntar en helg med både släkt och vänner. Och efter helgen väntar en kortvecka IGEN och nån extra helgdag. I like it!

 

Trevlig helg gött folk!

 

/Jenny

Varje år tycker jag påsken liksom smyger sig på mig. TJONG så är det dags och inget är klart. Pyntet har inte hunnit tas fram, inget speciellt käk är inhandlat, inga påskägg är uppstyrda och inga påskkärringattiraljer är framgrävda.

 

Men på nåt vis ordnar det sig alltid. Idag har jag och Frida fjädrat till cypressen utanför oss (vem har sagt att det måste vara ris??), påskpysslet inomhus smygs fram nu på mörka nattkröken och påskäggsinnehåll (godis, tidning och liten leksak hon tjatat om) till lilla fröken handlade jag under en cykeltur till närmaste Konsum igår kväll.

 

Och joodå - nån variant på påskärringkläder trollade vi fram också. För visst ville Frida ut och knacka dörr, trots att jag inte är så förtjust i det. Men i år gick hon iväg tillsammans med tre vänner från grannskapet, det var första året jag inte kände att jag behövde gå med henne och det gjorde ju saken lite enklare. Men det är nåt med det där jag inte är bekväm med, alltså...

 

En sak är väl att det känns lite tiggigt. Men Frida har målmedvetet ritat en hel bunt påskkort idag, och dessutom tränat på sånger att sjunga. Utan kort och/eller sånger = ingen påskkärringrunda för den här pinglan! Och jag har inga problem om små utklädda knattar kommer och ringer på hos oss, så det är lite märkligt att jag känner ett sådant motstånd.

 

Jag blir liksom ömhjärtad av det, på nåt sätt. Det är nåt hjärtknipande när hon knallar iväg med det där glada ljuset i ögonen, för att kanske ringa på hos nåt buttergök som inte gillar ungar som stör. Min vackra stjärna, min stolthet och glädje - det är som att hon står där med hjärtat i handen för vem som helst att stampa på, och det gör mig så nervöst sorgslig. Det låter knäppt, men så är det. Jag är väl rädd att hon ska bli besviken och liksom tillstukad, eller nåt. Ingen annan situation lockar fram den känslan såå tydligt i mig, av någon outgrundlig anledning (man kan ju undra om jag glömt nåt ledsamt från mina påskkärringdagar...). Men jag fattar ju att det handlar om mig och att jag inte kan låta det hindra henne från att påska eller "halloweena" om hon tycker det är roligt. Den här ynkliga motsträvsmamman får bara skärpa till sig, helt enkelt!

 

Så här såg hon i alla fall ut idag, den sköna påskdonnan. Godis och påskkort trängdes i en liten korg som mormorn målat. (Du finns med oss mamma i stort och smått, i tanken och i sådant vi pratar om. Jag gör vad jag kan för att den här lilla tjejen, ditt fina barnbarn, ska få veta vem du var!)

 

 

Hon kom ju såklart hem hur sprallig och nöjd som helst efter rundan och hade haft jätteroligt! Inga bekymmer där inte. Vi avslutade med en bilsväng till farmorn och farfarn, som givetvis skulle få en litet påskkärringbesök också! Sen blev det en sen kväll med käk och avsminkning och andra bestyr, innan hon kom i säng och slocknade på sju röda.

 

Nu ska jag gå upp och pussa på henne. Min lilla sötnosing!

 

/Jenny

Jag njöt lite av vårprakten i helgen. Lagom länge åt gången, för nu är det pollenpest ute för sådana som mig. Men jag nöp lite ogräs i landen och kollade in vitsipporna i slänten och scillan som är som ett halt hav på baksidan. Fint!

 

/Jenny

Fredagseftermiddagen och kvällen är liksom veckans utandning. Puuuuh. Axlarna ned, huvudet stillnar, tröttheten är ofta påtaglig. Ikväll har Frida dessutom skruttat till sig lite allt eftersom timmarna gick med snuva och heshet och ond hals, så vi får se imorgon om hon är sjuk eller om det inte blir nåt av det hela.

 

På tal om hälsoläget; för ett par veckor sedan hade Frida tid hos skolsyster för koll. Vägning, mätning, syntest och hörselkoll. Det såg finemang ut med tillväxtkurvorna, allt är i balans. Synkollen gick också finfint. Jag gissar dock att det bara är en tidsfråga innan brillorna kommer, eftersom en hel bunt av mina släktingar är jättenärsynta och även Johans närstående har glasögon även om han klarat sig undan.

 

På hörseln var det några enstaka toner skolsyster fick köra höja volymen på innan Frida reagerade, så hon ska få göra om testet om några veckor och se om vi behöver checka upp det mer för säkerhets skull.

 

Status nu är längd: 126 cm och vikt: 26,5 kg. Dessutom har jag nyligen styrt upp några vårsneakers och konstaterat att hennes fötter just nu är 19 cm (vilket innebär att nya pjuck ska vara minst 20,5 centimeter i innermått vilket motsvarar ungefär stlk 32 i skor).

 

Vi har nyligen varit på utvecklingssamtal med Fridas fröken i förskoleklassen också. Härligt nog fick vi höra att hon är ganska likadan i skollan som vi upplever henne; klok, kunnig, framåt, positiv, glad, sprider en härlig energi, har lätt att umgås med andra, är omtänksam och har många kompisar. Kunskapsmässigt ligger hon bra till och fröken såg i den aspekten inga som helst hinder inför övergången till första klass. Fina omdömen som glädjer föräldrahjärtan!

 

De två saker hon behöver jobba vidare lite extra med var inte heller några överraskningar, de stämmer också på pricken med det vi ser behov av att öva på här hemma (och som det väl bara är att konstatera att hon väl ärvt av mig, jag har haft och har väl ännu ungefär samma utmaningar, haha!) och möter till vardags:

 

Det ena är att prata mindre när det inte är tid och läge för tjatter - hon behöver kunna vara tyst och lyssna på andra lite oftare och längre. (Som fröken sa; hon har ofta väldigt kloka och roliga saker att säga, de behöver bara glesas ut lite...) Det andra är att träna på motgångar - att inte bryta ihop och bli ledsen, bedrövad eller arg när hon inte får som hon vill eller något går emot henne.

 

Underbara unge! Pigg, stark, frisk, glad, modig, duktig, mysig och alldeles ljuvlig. Vi är så tacksamma och sååå stolta över dig i alla väder!

 

/Jenny

Piff poff så var veckan slut. Att-göra-högen på jobbet hade tyvärr inte riktigt minskat så pass att själen kan relaxa helt obesvärat, men fredag och helg blir det ändå så det är bara att gilla läget.

 

Det var så trivslig kvällssol när jag hämtade Frida, så istället för att åka direkt hem för att ta itu med käk och tvätt, åkte vi en liten spontan omväg till ett spännade klätterträd jag spanat in under hundpromenerandet förra helgen. Dessutom hittade Frida ett annat träd att undersöka, och en stooor sten som måste bestigas såklart. Små äventyr är också äventyr! Lycka och livskvalitet.

 

När vi kom hem hade precis sambon precis anlänt. Jag överlämnade lillpralinen i hans famn (för att lyckligt skutta in och börja se sin nya Monster High-film) och drog vidare på en snabb tacohandlingsrunda. Nånstans där när jag kom tillbaka kom jag på igen att jag hade tvätttid, och började bli sjukt hungrig, och hade mensvärk, och var igentätad i luftrören och hade huvudvärk för att jag glömt att ta astma- och allergimedicin idag, och hade halsont - och det var säkert nåt mer fel i mitt ömkande ynkeliynk-tillstånd.

 

Den där sköna vi-drar-på-klätterträdsutforskning-mamman övergick snabbt till den betydligt tristare kink-och-tjorv-för-ingenting-mamman. Sambon kockade dock som en räddande prins, medan jag tog hand om tvättberget. "Hell hour" kallas många föräldrar timmen innan middag - men det brukar väl gälla barnen, inte mamman? Efter lite krokodiltårar och några rejäla tortillas var dock ordningen återställd, haha!

 

Resten av kvällen gick i ganska typiska hjulspår. Soffmys för pappan och Frida till Fredagkväll med Malin, tvätthängning för mamman, Let´s Dance-häng för oss tjejer, bokläsning och tidig nattning (före sjuåringen) för pappan, nattning av övertrött skrotunge, kaosköksbänksröjning, mer tvätthängning, podlyssning, datorknappande, lite mer TV och nattuggling för mamman. Alla rätt nöjda i stilla ro med sitt.

 

Nu; sova. Gäääsp. Ha en fin helg!

 

Vädret svajar lite hit och dit, värmen kommer och går. Till och från har det varit riktigt varmt, varvat med svalare perioder. Men jag känner av pollenallergin så nog är våren här, hehe. Jag fick feeling och köpte lite vårblommor på Hedvigs i fredags, blev fint på bron!

 

 

 

I helgen var vi hundvakt till min kompis Ms goa lilla border terrier D igen. Hon är så himla lättsam att ha att göra med, inga problem att ha hand om alls. Nu har till och med Frida börjat tycka det är roligt (från att tidigare varit lite "syskonsotis" när D varit hos oss).

 

I lördags hade vi ett galet tight schema - eller snarare, Frida hade ett tight schema. Det var först dansträning, sedan vroom vroom till Sandviken för att gå på musikal (Trollkarlen från Oz, med bland annat Tobbe trollkarl och Markoolio i rollerna), för att efteråt vroom vroom åka snabbt tillbaka, peta i snabbt käk (korv med bröd körde vi därför som lördagsmiddag, no glamour om man säger så), och hinna i alla fall drygt halva diskot (första föräldrafria - stort, det gick inte att avstå!) på Uddans på kvällen. Puh!

 

För ovanlighets högg sambon på att ta det kulturella spåret, så han och Frida fick välbehövlig tid ihop. På löpet fick han ju då liksom hela schemat, och jag fick hundvaktartjänsten med långpromenad istället. Det var en alldeles ljuvligt varm och solig vårdag, så det blev ett helt okej skiftbyte! Hundmys, lugnt tempo, friskluft och mycket vardagsmotion, det kunde jag behöva.

 

Våra helger går väldigt fort, swish swish bara. Fridas dans på lördagar och gympa på söndagar, båda mitt på dagen, låser upp rätt mycket och gör det svårt att vara spontan och att hinna annat. Det är ju så mycket man borde, vill och ska på de korta helgtimmarna! Men men... just nu är det så. Lite lyckas vi ju klämma in i alla fall.

 

Igår slutade jag tidigare och var iväg med bilen för däckbyte. Nu är sommarsulorna på! Efteråt åkte jag och Frida och tog påfyllnadsdosen av TBE-vaccin, i en sådan där buss som dyker upp. Frida grät först och gastade på rätt bra, jag var glad att det inte stod några fler barn i kön... Men till sist gav hon med sig och tog sprutan frivilligt - skönt att jag slapp tjurhålla henne.

 

Efteråt hade vi plötsligt nån eftermiddagstimme över, så jag ringde till C som bor i närheten och är mammaledig för att kolla läget. Vips drog vi på spontant raketbesök hos henne och lille N - trevligt! Även om det inte blir så lång stund, så hinner man snacka ikapp lite i alla fall.

 

Efteråt gjorde vi några ärenden, bland annat på Apoteket. Vi hoppade ur bilen, knallade in på Apoteket, jag vänder mig om och kikar på Frida - och då ser hon helt oväntat ut såhär:

 

Haha! Gullunge! Alltså ibland påminner den här ungen alldeles fasligt om sin morfar. ♥ Förtjusningen i att spexa och spöka ut sig finns där, helt klart.

 

Nu är det natti natti. Jag har varit sååå seg varenda morgon den här veckan. Det är väl den där rackarns sommartidstimmen som spökar, eftersom kroppen väl tror att jag försöker jaga upp den en hel timme tidigare än den är van. Sånt gillas inte av min morgontrötta lekamen, haha!

 

/Jenny