Veckans viktigaste

Då så! Då var premiärblodgivningen gjord. Gick finemang! Känns viktigt och mycket bra.
 
Rekommenderar alla som kan och får att bli blodgivare! Väldigt liten insats, väldigt stor nytta. Det gör yttepyttelite ont i någon sekund, men du kan vara med och rädda livet på nån som opereras, varit med om en jobbig förlossning, råkat ut för en olycka eller cancerbehandlas till exempel. En person jag känner är sjuk och har på en vecka fått lika mycket blod som en kvinna får lämna på TRE år - så hjälpen behövs! Du kan anmäla dig som blodgivare här.
 
(Har du riktigt tur får du till och med lämna blod på arbetstid - sån tur har jag! Och så får du ju liksom en hälsokoll av eget blodvärde och blodtryck etc samtidigt, bra bara det!)
 
I
Nu ska jag fika och vila lite, så jag hinner känna att jag inte premiärsvimmar. Det har aldrig hänt förr i livet så det skulle förvåna mig storligen, men man ska väl inte vara för kaxig. 
 
Sedan återstår bara att lite extra rakryggad återgå till vardagen, förutom att knapra några järntabletter. 
 
/Jenny

Dagarna springer iväg...

...och jag hinner inte skriva nåt. Vardagstrallen som jag uppskattar i sin enkelhet går sin gilla gång; tvättkväll, godnattsagor, gympapåsepackning, presentinköp, hämtning av Frida hos lekkompis och annat fint och vanligt har fyllt de senaste kvällarna.
 
Efter mitt hotelldygn var det mysigt att återknyta med och pussa på mina bästa människor på söndagen. Massivmätt efter toppenbra hotellfrukost (där vi kändisspanade på Kjell Lönnå) följde jag M till tåget (där vi kändisspanade på Regina Lund) och vinkade hejsvejs. Jag inväntade sedan hämtning för att åka tillsammans hela familjen på Fridas första gympagruppträff.
 
Gymnastikträningen hon börjat på verkar HUR kul och bra som helst! Toppenlokaler med massor av rolig utrustning, och de fick göra roliga och varierande saker. Det är en blandad grupp med både pojkar och flickor, och de har två unga killar som ledare.
 
Vattenpaus
 
Frida var verkligen laddad. Hon utbrast redan i omklädningsrummet innan det börjat:
- Åh vad jag GILLAR gymnastik!
 
Härligt! Man kommer långt med en positiv inställning. Känslan verkade även hålla i sig efteråt och hon ser jättemycket fram emot nästa gång. Roligt! Det var roligt också att vi fick vara med båda två och se vad Frida fick prova på också - tyvärr verkar det bara vara en gång i månaden som föräldrar får vara med och titta på framöver, så det var ju mysigt att vi båda deltog nu.
 
De senaste dagarna har också handlat om DEN LÖSA TANDEN. Frida har en tand som hänger totalt på snisken och är lösare än lösast, nämligen.
 
 
Hon har en massa bestyr med tanden hela tiden, men VÄGRAR plocka ut den. Hon tycker det är såååå läskigt att tappa tänder! Hon är fascinerad, förtrollad och förskräckt samtidigt på nåt sätt. Den lösa rackaren är liksom närvarande hela tiden så länge den hänger där och dinglar, men snart är den väl historia kan jag tro.
 
Ha en fortsatt bra vecka där ute!
 
/Jenny

Lyxigare än lyxigast

Har det oförskämt bra idag. 
 
Jag har besök av vänninnan M från Stockholm i ett dygn. Så här långt har vi hunnit med långlunchfika, en sväng på stan och grymt skön och välbehövlig thaimassage (varförGÖRmanintesåntoftare?!). 
 
Precis nu softar vi på hotellet - vi ska nämligen bo på Clarion hotell Winn inatt. (Jag vann en hotellnatt i en namnge-vår-maskot-tävling förra året, som nu ska nyttjas.) Strax ska vi duscha och gå ut och äta middag. (Mat och massage är födelsedagspresenter till varandra = win win!)
 
Men bäst med det här dygnet är prata-ikapp-tiden. Möjligheten att avsluta meningar, tänka tankar klart och fokusera, vilket är lättare utan hela familjerna omkring sig. Mysigt!
 
Nu ska jag bara luta mig liiite till mot den överjordiskt sköna kudden, som är stor nog att använda som madrass i en spjälsäng (eller kväva en jätte plättlätt med, om man föredrar den liknelsen). Snart måste vi upp och ut.
 
Trevlig helg alla!
 
/Jenny

Skola, ärenden, bio - en finemangdag!

Jag tog en lyxledig onsdag bara-för-att idag. Väldigt bra val! Helt otroligt skönt.
 
Jag började dagen med huvudanledningen till ledigheten; jag hängde med Frida och hennes sköna klass på skolan under förmiddagen idag. Mysigt att få vara med och se hur en förmiddag där kan se ut!
 
 

När det var dags för gruppen att marschera till matsalen för lunch, lämnade vi skolan och hittade på annat. I det ingick bland annat ett mycket efterlängtat titta-in-besök på Fridas gamla förskola för att krama om tidigare "fröknar". Stillsam lunch och några välbehövliga ärenden (som behövde göras i vettig eftermiddagstid och därför passade utmärkt en ledig dag) hann vi också med.
 
På kvällskvisten har jag varit på bio med några kollegor och sett "Kärlek Deluxe". Trevlig och rolig film, helt okej!
 
/Jenny

Vissa behöver tydligare läxor än andra

I morse hemma hos oss:
 
Liten, sängvarm, mysig, morgonfilurig sexåring blir inburen från sitt rum till vår säng av morgonpigg pappa med lite sovmorgon och extra tid. Hon kryper ned intill mig och vi vaknar ihop och kramas en stund. Mamman snoozar som vanligt alldeles för länge. Det jäktas en smula för att båda tjejerna ska blir färdiga i tid och en viss tjorvig ton uppstår. Vi kommer iväg så att vi nog preciiiis ska hinna i tid till Fridas skoldag. Yes!
 
Men nej.
 
- Mamma, var är min andra vante?
- Inte vet jag, det var ju du som bar dem. Kolla igen.
- Den är inte här. Jag har bara en.
- Men ÅÅÅÅH! Har du TAPPAT vanten?! Det var väl ONÖDIGT, nu måste vi ju åka hem igen och nu hinner vi INTE i tid!
 
Harmonisk, rar och pedagogisk mamma, som ni hör... Skuld och skam känns väl som heta metoder! Inte? Illa för självkänslan, säger ni? *host* Aj då.
 
Vända bil, köra hem igen, öppna garage, hitta vante, stänga garage, in i bilen, åka igen. Morra, morra. Fast... herregud. Det där var väl onödigt!
 
- Alltså Frida - FÖRLÅT att jag blev så arg. Det är ju mitt jobb att hålla koll på tiden. Det var ju inte ditt fel att vi blev sena, det var ju jag som inte gick upp i tid från början. Och vem som helst kan ju tappa en vante såklart! Så förlåt, det var jag som var dum.
- Det gör inget, mamma!
- Jo. Du vet hur jag brukar säga; man får VARA jättearg, men inte GÖRA vad som helst när man blir arg!
 
Köra sista biten, hitta parkering, rassla in med försenad unge, skämmas lite för att vi blivit sena igen (för jodå, det har ju hänt förr...).
 
- Men..?! Frida, har du sett min telefon? (rassla, rassla i fickor och väska).
- Nej, det har jag inte. Har du tappat den mamma?
- Nej...  Men jag har den inte med mig. Jag måste ha glömt den hemma! Fasiken också!
 
Jajaja, jag fattar. TACK högre kraft, för den ovanligt snabba repliken och påminnelsen om att det INTE är coolt att skälla på sitt lilla barn helt i onödan över TRAMS. Inte ens om man har vett nog att be om ursäkt efteråt. Shit happends och mer är det inte. Skärpning, pappskallemamma.
 
Så. Tala snällt till varandra därute!
 
/Jenny

En underbar kväll med Morgan

Ikväll har sambon och jag varit på teatern. Frida var hemma under tiden med gulliga toppernbarnvakten (och före detta simfröken) S - det var nog inte sista gången vi anlitade henne kan jag tro.
 
Vi har sett Morgan Allings superbra föreställning "En föreställning om kärlek" ikväll. Vi har fått måååånga skratt varvat med fina stråk av allvar, en del rörda tårar (jag är ju obotlig med det) och en hel knippe tankar.
 
 
 
Han är ju bara för härlig, Morgan! Grym energi och självdistans, klokskap, proffsighet och sprallighet. Och vilken himla fin hyllning han levererade till sin kloka vackra fru. Att få gå på teater är underbar vardagslyx! Och så det vi alldeles för sällan gör; hade tid bara för oss, hålla handen och vara tillsammans. Fint.
 
(Och den bästa bonusen med att ha en barnvakt som inte varit här hemma förr; plocka-iordning-energi uppstår. VIPS låg ALLA de stökiga julsakerna ordningssamt i sina lådor i förrådet! Som trolleri!)
 
/Jenny

Jul av = tomtehav

Trots barndans, pulkabacksbesök, shoppingärenden, badkarsbad, (Fridas)kompisbesök, halvförkylning, tvättstugesöndag och en hel del annat, fick jag undan julsakerna i helgen. Skönt att få bort allting!
 
Eller... bort och bort... Det mesta av julen står nu samlad i ett par fåtöljer istället, kan man säga. I brist på tid och ork, kom prylarna inte ned i sina lådor och askar riktigt direkt. Trots podcast-maraton i öronen och en tanke om att bli klar, får jag nog vackert plocka vidare de närmaste kvällarna. Men vad gör det? Om tjugondag-jul-polisen vore på hugget hade de ju redan varit här kan jag tro, haha!
 
Tomtemaffian, många är det. Och här är inte ens julgransprylarna med...
 
Det som tog tid var ju julgranen. Guuuud vilken tid det tar att plocka bort allt jox från den rackarns granen. Gaaah. Glttret var värst - jag har nån idé om att inte ha glitter girlander utan glitter utströsslat på grenarna kring belysningen - det är pilligt som fasiken att plocka ur graneländet igen, kan jag meddela. Och det här med att ha två olika ljusslingor i den (mormors gamla klassiska fast med korta ljus, plus en modern ljusslinga) är fint, men en ren bedrövelse att sätta upp och ta ned.
 
Alla barren lossnade nästan på kuppen, och de som inte låg på golvet satt fast i mina fingrar, armar och fötter. Suck. Den till sist nakna granen såg heeelt trött och knasig ut! Ganska kal på sina håll nedtill, men i toppen satt dock både barr och alla små nya ljusgröna skott kvar.
 
Nu åker ni ut på baksidan och blir isärknipsade ned i en sopsäck. Hej svejs!
 
Alla var dock inte med på det här med att julen skulle plockas undan. Amaryllisen till exempel, den struntade totalt i mina planer på att städa undan det röda och säsongsartade. Den kör istället en tredje blomställning (med vad som verkar bli fyra klockor) och går sin helt egen väg. Uppfriskande olydigt.
 
 
Nu är det en ny vecka på gång. Hoppas ni får en fin sådan!
 
/Jenny

Badbrud

Frida och jag badade ihop idag. Det är mysigt, blir ofta mycket skratt och bus och småprat då. Den här gången tände vi inte några stearinljus, det är annars ett vanligt påbud från lillfröken. Men hon hade andra önskemål:
 
- Kan vi ha sådana där gurkskivor på ögonen då? Och kanske sån där kräm? (ansiktsmask)
 
 
Nån ansiktsmask blev det inte idag, men väl gurkskivor, skratt, bus och mys. Hon är en riktig liten livsnjutare, den här sötnosen vi fått turen att ha i våra liv!
 
/Jenny

Välkommen fredagskväll!

Efter en rätt intensiv dag (hej supportpass heeela dagen, inkl. en förmiddag som gästspelande IT-supportvikarie utan tillräcklig kunskap och behörighet, med första rasten klockan 13.15) är det äntligen helg. Så enormt skönt!
 
Igår trodde jag nästan att jag skulle vara sjuk idag. Låg i soffan med kofta, dubbla halsdukar, filt, ullstrumpor och vetevärmare på tårna - men frös ändå och var iskall om näsan. Och jag fryser ju nästan aldrig annars. Men än så länge är jag inte febrig eller så jätteskrotig, mest bara trött och lite snuvig med huvudvärk. Värre kan man ha det.
 
Nu har jag klappat igen butiken och ska åka ned på stan för att köpa ny brandvarnare. Jag råkade förstöra nån liten grunka i våran ena brandvarnare när jag skulle byta batterier härom dagen, och utan kan man ju inte vara. Frida är hos en klasskompis och fredagsmyser, så jag försöker passa på att styra upp några ärenden under tiden tänkte jag.
 
Jag ser fram emot att hoppa ut i det fluffiga vinterlandskapet - det har singlat ned stillsamma, mjuka, vackra flingor hela dagen. Äntligen lite ljus och mildhet ute!
 
 
I helgen ska jag försöka vila en del, så slipper kanske den där smygande förkylningen bryta ut? Men inte kan man slå sig ned i soffan och bli kvar där precis... Dels drar barndansen igång för Frida, dels pågår skridskoskolan ännu. Och jag MÅSTE försöka hinna och orka "jula av", det har inte blivit av ännu hemma hos oss. Tomtarna känns ruskigt otajmade sedan länge så de vill jag bara få undan, men ljusen kommer jag att sakna. Det är så mysigt med alla stjärnor och ljusslingor!
 
Låter man granen stå tillräckligt länge, växer det ut extra pynt. Kolla skotten!
(Den barrar ordentligt, men har samtidigt blivit ljusgrönt fluffig!)
 
Trevlig helg på er!
 
/Jenny

En liten dejt

Idag har vi haft besök av C och hennes lille bebiskille N. Så mysigt att få träffas och prata lite igen, det var ett tag sedan! N är nu tre och en halv månad, och växlade mellan att amma, bajsa, gnygnällsgasta och sova under de tre-fyra timmarna de var här. Supercharmig liten herre!
 
 
Det är fint att se hur Frida är mot bebisar; intresserad, omtänksam, rar, försiktig, förtjust. Hon fick sitta med honom i famnen i soffan ett par gånger. Hon fixade det finemang och han var jättenöjd där, vilket man såg gjorde henne stolt som en tupp. Mysigt!
 
/Jenny

I wish

I morse vaknade jag av sambons alarm, det brukar jag inte göra. Han är sådär imponerande duktig och skuttar upp direkt när alarmet ringer (till skillnad från hans rekord-snoozande sänggranne...) så det är nog därför jag inte brukar hinna reagera. Dessutom är jag - THE nattsuddare - inte särskilt tjolahejsanpigg en knapp timme innan jag själv ska upp, så det krävs lite extra för att väcka mig då.
 
Men igår hade jag lagt mig i rätt okej tid (läs: bara lite väl sent, inte gaaaalet vansinnes-sent), så jag kanske var lite mer lättväckt än vanligt. Först fattade jag inte vad det var, emn sedan hann jag höra att det pep och hade sig och aaaaldrig tog slut. Jag puffade på sambon:
 
- Hörrö, vakna, stäng av alarmet! VARFÖR har du alarmet på?! (fräste jag trött)
- Eh... Ja, för att jag ska åka till jobbet. (sa han långsamt och övertydligt...)
- Men hallå, det är ju SÖNDAG idag! (sa jag upprörd - fattade han ingenting?!)
- Eh... Nej. Det är TISDAG idag. (svarade han snällt, trots att jag var totalt borta)
 
Jahaja. Tiiiiiisdag. Det var ju synd. Den där fullständiga övertygelsen om att det var söndag kändes mycket, MYCKET bättre. Tusan också.
 
/Jenny

Hjärtevärmande hjärtegryn

Frida kom gåendes med iPaden idag och ville visa något hon ritat i en app.
 
- Kolla mamma, jag har ritat oss i familjen.
- Vad fint! Vad står det där nere?
- Här står det "FINASTTE JAG NONSIN FÅT.
- Vad är det finaste du fått? Är det vi?
- Jaa, för ni ÄR ju det finaste jag fått mamma, jag ääääälskar er!
 
 
Awwww. Fina, hjärtevärmande gullnos.
 
Jag blir påriktigtglad för varje sådan här liten gullig sak, för varje kram och älskvärt ord, för varje omtanke och kärleksförklaring. (Och jag samlar dem i hjärtat som en energidepå, som en stadig kärleksgrund inför arga tonårsdagar...)
 
/Jenny

Vintervit vandring

Igår kom äntligen lite snö igen, och inatt lite mer. Det blir ju sååå mycket ljusare! Det behöver ju inte komma mängder, men lite grand i alla fall och några minusgrader så det får ligga kvar - det känns bra.
 
Idag satte vi äntligen upp äppelkroken som jag fick av W. Fint. Välkommen fåglar!
 
Sambon ilade iväg med längdåkningsskidorna i högsta hugg idag. Jag och Frida tog en snirklande promenad ned på stan via några lekparker (och snöhögar att bestiga och småbackar att rutscha i och isfläckar att halka på och snöiga träd att klättra i och roliga spår att inspektera och osprungna snöytor som måste springas över och annat snart-7-års-härligt) . Skönt med ljus och friskluft och lite oväntat krispig kyla som man ju är helt ovan vid i år! Vi kikade runt lite, köpte fikabröd och sushi och tog bussen hem.
 
Lekparksbusunge in action.

Ikväll har vi haft fikabesök av sambons kompis R, och bland annat spelat ett oändligt parti vändåtta där Frida spelade ensam och imponerade på åtminstone mig med att kunna hålla koll på sina kort och färger och sånt jättebra!
 
/Jenny

Fokus på rätt saker

Jag fick en vacker bok av några vänner på min födelsedag. En vacker bok fylld med klokheter. Det är egentligen en kalender, men jag har istället valt att den ska bli min "tacksamhetsbok" för 2014, där jag ska skriva minst tre bra saker varje dag. Saker jag är glad och tacksam över, något bra som hänt, något bra jag känt, gjort eller tänkt.
 
Jag har gjort det här förr men haft uppehåll ett tag - nu kändes det som att det var dags att plocka upp vanan igen. Det är ett fantastiskt bra sätt att lägga fokus på det positiva i livet! Det blir en träning i att se det som är bra. Och jag tycker om att göra det på kvällen; dels för att landa i en positiv känsla inför natten, dels för att reflektera över min dag. Men när man kommit igång, går man liksom under dagen och "samlar på" saker att skriva ned.
 
 
Man måste ju inte ha en så här fin bok för det, men den här kalendern är perfekt. Den har en maffig "intro-sida" för varje månad med ett temaord och fin liten text/vers, samt en vers/klokhet och liten fin illustration på varje almenacksuppslag med 3-4 dagar. Exempel på teman är Tillit, Hopp, Utmaning, Erfaranhet, Enkelhet, Energi... Man får liksom hjälp med att komma i rätt stämning.
 
Det är lagom med utrymme i denna för att skriva några punkter varje dag, utan att det behöver bli långt, avancerat eller överklokt. En lagom liten yta som denna ger liksom inte några prestationskrav. Det gillar jag!
 
Man kan givetvis göra det här utan att skriva ned det, om man tycker det är för avancerat. Man kan bara tänka det, som en slags positiv minimeditation. En fin sak kan vara att göra det tillsammans med sin partner, eller med sitt barn vid nattningen. Det gör vi ibland här hemma.
 
"Säg 3 bra saker som hänt den här dagen". Prova!
 
/Jenny

En vecka in i nya året - hej vardag

Jag vet inte riktigt vad som hände, men POFF så har det gått en hel vecka in i nya året utan ett endaste blogginlägg! Jag hamnade i träda på något vis.
 
Vi hade morfarn på besök några dagar direkt efter nyår. Vi var bland annat på shoppingrunda för att styra upp inköp av ett gäng försenade julklappar till Frida. Vi var också och käkade sushi på vårt stammisställe, besökte järnvägsmuseet och tog det piano här hemma. Ett par dar går så fort!
 
Frida som muttrat lite över att hon inte fick gå iväg och leka med nån kompis (ett ständigt tjat om det här hemma!) när vi hade besök, blev minsann ändå alldeles blank på ögonen och mungiporna åkte nedåt när morfartåget åkte ur synhåll. Jag frågade hur det var fatt? "Saknar!" fick jag till svar av en liten darrig stämma. Gullnos!
 
Morfarn och jag hängde på stan med en glad liten kanin. Inga konstigheter.
 
På lördagen tog jag med mig Frida och hennes kompis S och gick på badhuset. Vi hade en mycket trevlig dag ihop  - tur att jag gillar att badhusbada jag med och orkar leka loss med dem!
 
Tajmade en märkligt lugn stund i bassängen - egntligen var det proppat med folk!
 
Tjejerna var så glada att ses att de inte ville skiljas åt när det var dags att gå hem. Visst; S fick haka på oss hem för mer lek och middag. Sedan stack jag iväg på bio med min vän M (såg Philomena och grääääääät en hel massa!), och när jag kom hem några timmar senare hade den lilla middagsgästen förvandlats till en övernattningsgäst. Kul! Vilken lycka att få bara fortsätta och fortsätta mysa, när man har sådär kul. Tjejerna höll väldigt bra sams hela dagen och kvällen och somnade utan större krångel, så det var bara trevligt alltsammans.
 
På söndagen var vi bjudna på fika till L och hans nya tjej. Eller nya och nya... De har hängt ihop nåt halvår eller vad det är, vi har bara inte lyckats få träffa henne ännu. Men nu blev det äntligen av och vi hade en jättetrevlig stund hos dem!
 
Frida provar Ls gitarr.
 
Måndagen var luuuugn och skön. Sambon hängde med goda vänner, och Frida hade en grannkompis här i stort sett hela dagen och de lekte så där fantastiskt bra så att man aldrig vill avbryta dem. Härligt! Jag kollade ikapp på en massa play-TV och tog det piano, så skönt! Jag tittade på tomtarna och tänkte att jag borde göra ett ryck och plocka bort dem... men nä. De fick hänga med lite till.
 
Idag har Frida och jag njutit av en sista lyxig sovmorgon och mysbyxhasardag här hemma, en bonus tack vare studiedag på skola och fritids. Nu är det dock tajm att hoppa i säng även för mig, för imorgon ska de här dygnsvändartjejerna in i vardagsrutinerna igen. Det blir antagligen lika trögt som att försöka trycka in en fyrkantig kloss i ett runt hål... Men efter ett par trötta mornar brukar det ge sig själv. Och så mjukstartar vi ju, för om tre dagar är det helg igen!
 
Ha en fin vecka därute.
 
/Jenny

I framkant kan man säga

Vissa barn vet inte ett smack om blommor och bin i sexårsåldern.
Vissa frågvisa, nyfikna, finurliga och kluriga sexåringar vet... mer.
 
- Mamma, varför valde de egentligen SVANAR som den fågeln som de låtsades kom med bebisar??
- Det var inte svanar, det var storkar.
- Jaha, varför valde de att låtsas att det var storkar då??
- Tja... Jag vet inte, kanske fanns det många storkar där man började berätta den historien.
- Men varför valde man en FÅGEL?!
- Jag antar att de inte ville berätta för barn riktigt allt om hur det gick till, att man är naken och pussas och kramas och sånt.
- Jaaahaaa... De kanske tyckte det var PINSAMT! Hahaha!
 
/Jenny

Hela vägen till tolvslaget

Vi har haft en lugn och skön nyårsafton med gooood matt och trevligt prat, hemma hos familjen A. För första gången höll Frida ut till tolvslaget - hon och I fnittrade och tjattrade sig igenom timmarna utan problem.
 
Söta nyårsbusungar (som oberoende av varandra hade nästan likadana diadem).
 
Och så plötsligt äääntligen rök den, den hänga-på-en-tråd-lösa tanden! Mitt i
nyårsnattsuddandet, vilken lycka! Och en ny liten tand är redan på gång.
 
Sambon sysselsätter sig i väntan på tolvslaget...
 
Tjejerna härdade ut till tolvslaget minsann. Och förutom tomteblossen, klarade Frida
av att kolla på fyrverkerier utan att bli skräckslagen - det var första gången, skönt!
 

Jag håller tummarna för låååång somorgon imorgon, så inte ungen blir alldeles galet tjorvig av tröttmössehumör. (Ring inte i onödan före kl 11, vettja.)
 
/Jenny


RSS 2.0