Från varje dag till varje vecka
Hallå, jag lever! Det här brukade vara en blogg där jag skrev ett eller ett par inlägg varje dag, med enstaka undantag (med glesare intervall). Nu lutar det mer åt att det är en blogg där jag skriver ett eller ett par inlägg varje vecka, med enstaka undantag (med tätare intervall). Skärpning.
Veckan som gått, har gått fort. Vardag vardag vardag och jobb, poff! Mänskligheten i Gävle har (trots de få dagarna som passerat) hunnit genomgå typ tre årstider på en vecka och nu är det snöfritt igen.
I helgen var vi bland annat hundvakt till härliga D, skjutsade Frida på aktiviteter, var på Tupperware-party (jag) och körde taxi (sambon). Och så hade min onda fot äntligen piggat på sig, så jag kunde sticka ut och traska igen. Skönt!
Efteråt mådde både jag och fötterna bra, men nu ikväll kom det onda plötsligt tillbaka. Trist! Jag får visst vara försiktig med de här tassarna...
/Jenny
Halta Lotta
Min fot gör fortfarande rejält ont, så nåt promenerande blev det inte igår och inte idag heller för den delen. Orutinerat! Men igår tog jag mig i alla fall en cykeltur, alltid något. Även små steg åt rätt håll räknas.
Idag däremot, då var det inte läge för nån cykeltur minsann. Inte för tanter som inte cyklar på vintern i alla fall. Imorse när vi vaknade var det nämligen alldeles vitt vitt vitt ute igen! Det hade överraskande nog kommit ganska mycket snö över natten.
Många vuxna hade gissningsvis en ganska trött och motsträvig inställning till dagens väder, men då är det en fördel att leva med barn. Frida studsade rekordsnabbt upp ur sängen när jag sa att det snöat:
- Hurraaaa! Vad härligt! Då ska jag ha min overall och leka ute på rasten, vad KUL! Jihoo!
Jojo. Tänk om fler av oss kunde ha samma ljuvliga inställning på mornarna, det vore ju underbart. Gullprick!
/Jenny
Lagom hade nog varit bäst
Idag var det plötsligt snö ute igen. Det kändes lite bakåtkullerbytta över det hela, vårskorna var ju framme och pollenallergin igång. Men fördelen var att det var soool, ljust och vitt och att just allergin borde hålla sig på mattan, så jag fick ett ryck.
Långpromenad. Pappan åkte med Frida på dans, så jag skulle ta en motionsprommis när jag hade chansen.
(Ja alltså... Numera heter det ju inte promenad längre. Nu säger ju alla powerwalk, eller pw till och med. Och armhävningar är ju helt ute, det heter pushups nu. Och det är burpees och squats och chins och jag vet inte vad. Men alltså nej tack, jag orkar inte riktigt med alla de där begreppen. Tant undrar vad det var för fel på de svenska namnen på allt, som man begrep?)
Nåväl. En rask, svettig, hurtig promenad. Lagom nivå för en otränad, tung, förslöad latmask som moi. Så jag drog på träningskläderna, en fleecejacka och förhållandevis nya träningspjucks, laddade ned några podcasts, smockade på mig lurarna och knallade ut.
Det var mycket kallare och blåsigare än väntat, så min buff fick bli mer som en mössa och vantarna åkte fram ur fickorna. Trots en lååång och hurtfrisk tur så var jag inte så jättesvettig - faktiskt perfekt träningsväder för en varm och otrimmad typ som mig. Lurarna kändes varma och sköna att ha över öronen - vilken oväntad fördel!
Alltså det här med att motionera med (just denna gång) Alex&Sigges podcast i lurarna. Jag ska inte bara ha koll på omgivningen (alltså låta bli att bete mig som de här "ojdå, råkade jag gå rakt ut i gatan och nästan bli påkörd?! Klantbilförare!"-människorna som jag skrev beklagande om härom dagen). Nä, största problemet verkar vara att låta bli att skratta högt bland folk. Det var ju omöjligt! Men äsch - jag bjuder på det.
(Hälsning till alla de rätt många längs vägen som råkade ut för detta och tittade lite extra på den där praktgarvande knasfinken de just mött: Jag är inte gaaaalen, inte mer än vanligt i alla fall.)
Det blev en härlig runda på nästan två timmar. Skönt!
Men mindre skönt: nu har jag en fet blåsa på sidan av ena hälen (aj), en ännu ondare och svullen artros-stortå än vanligt (aj) och på grund av den onda tån gick jag lite snett tror jag och fick därför en rejält öm överbelastning på utsidan av den andra foten (ajajaj). Dessutom antar jag att träningsvärken kommer som ett brev på posten imorgon...
Min plan att starta lagom verkar ha gått sådär, om man säger så.
Och planen att ta en runda till imorgon känns lagd på is...
Men jag känner mig sjukt nöjd över att det blev av, och hoppas jag snart kan göra det igen utan att halta fram, haha!
Dagens bästa inslag annars, förutom denna märkligt låååånga utvikning om en helt vanlig promenad:
- En hel timme med hela familjen i sängen på eftermiddagskvisten. Pappan läste en hel Lasse-Maja-bok medan jag och Frida mös och lyssnade. Gött!
- Mysigt badkarsbad med Frida efter min lilla runda. Bus och bra samtal.
/Jenny
Min vardagsvecka
Jag blev utmanad av en person att dela med mig av min vardag i fem dagar på instagram, och utmana en person varje dag att göra samma sak.
Måndag, dag 1/5: Eftersom det blev tre vab-dagar förra veckan låg alla skitiga ytterkläder kvar på Fridas skola på måndagen. De här vantarna vill man ju inte lägga på hyllan ovanpå allt rent... Blä!
Onsdag, dag 3/5: Nu är det vår - attjo! Pollenallergin är igång, ett säkert vårtecken och väldigt stor del av min vardag i nästan ett halvår. Så här i början - trött och klubbad i skallen...
Torsdag, dag 4/5: Mitt jobbs fina lokaler i fint solljus.En ynnest att få vistas i trevliga omgivningar!
Fredag, dag 5/5: Blek, fredagstrött mamma med otvättat hår, osminkade, lite svullna och pollenallergikliande ögon och väldig färgstark sjal rullar strax för att hämta dottern. Ääääntligen dags för myskläder, kramar och fredagsmys.
Bonusbild: Fin färgprakt på fikabordet på fredagen. God helg på er!
/Jenny
Dagens sista solstrålar
Igår slutade sambon tidigt och skulle hämta Frida. När han hörde av sig om att han var på väg till skolan ganska tidigt, föreslog jag att vi skulle göra en liten familjeutflykt i vårsolens sista ljus innan vi åkte hem. Alla nappade och hux flux var vi i Hemlingby hela familjen. Frisk luft, nån dryg timmes promenad, lite lek på en teambuldingbana och små upptäckter här och var längs spåret. Trevligt!
Frida tycker älgar är fööööör stora, jämfört med vad hon trott.
"Mamma, mustaschen luktar sushi!" Haha, stadsunge!
Gå gå gååå. Efter teambuilding-bane-lek är det lite halvsent, det börjar bli ganska mörkt och vägen tillbaka kändes lång för små ben och hungriga magar. Stadsungen kläcker då den sköna kommentaren:
- Åh, jag är jättetrött i benen! Jag vill hem till det SKÖNA livet igen!"
Hahaha, sötunge.
/Jenny
(...som skrev det här inlägget igår, men blev för trött och förvirrad och råkade stänga datorn innan jag hunnit publicera. Så först nu, en fikarast senare och några "idag" ändrade till "igår", ligger det ute. Så kan det gå.)
Vackra vårtecken (och mindre angenäma)
Hörrni, i helgen har det verkligen varit vårkänning. Sooool och ljummet ute - dock med en massa blåst. Men trots busvindar kändes värmen idag, och termometern sa FEMTON grader minsann! På vår baksida poppade det härom dagen upp små vårligt skira glädjeämnen.
Tyvärr hinner solen och värmen inte mer än anas, så kommer resten av vårtecknen. Snuva, ögonkli och tätare andning... Inte lika välkomna vårvänner som krokusarna, men vad gör man? Bara att peta i diverse medikamenter och hoppas det håller sig på lagom nivå.
Ett annat i högsta grad icke-angenämt vårtecken är hudbajset. Det som göms i snö... Alltså vad ÄR det för problem vissa hundägare har, plocka upp bara! Och lägg det INTE i en påse och SLÄNG den igenknutna påsen på marken igen, det är ju ännu mer märkligt dumt!
En annan sak som "tinat fram", är alla vårpromenerare. Det är ju trevligt att folk är ute och rör sig! Men det är INTE trevligt att så många går runt lyssnandes på nåt i hörlurar och inte har koll på trafiken! Sluta med det, snälla ni - håll ett öra fritt, eller sänk volymen, eller ha helt enkelt väääldigt bra koll på omgivningarna och gör inga hastiga utklivningar. Jag vill ogärna råka köra på nån med bil eller cykel för att de plötsligt knallar tvärs över vägen helt oförhappandes. För några dagar sedan var det nära ögat att jag skulle ha klippt en tjej i rosa träningsbrallor och hästsvans, som gick rätt ut från en tvärgata bara några få meter framför min bil - hon kollade inte ens åt mitt håll! Jag fick kränga över på fel sida vägen för jag hann inte stanna, och hon såg jättesur ut för hon såg ut att vara övertygad om att det var JAG som gjort fel. Knas!
Nu är det faktiskt redan måndag rent tekniskt och jag måste verkligen hoppa i säng. Ha en fin vecka därute i världen!
/Jenny
En spontandag där det ena ledde till det andra
Ibland blir en dag så där spontanskön, på ett smidigt sätt. Som idag.
Kanske var det vårsolen som lockade fram möjligheterna i det oplanerade, jag vet inte. I morse vaknade vi nämligen till klarblå himmel och sooool. I och för sig blåste det eländigt, men vad gör det när man kan hoppas på en fräken eller två på näsan? Gött med lite ljus.
Frida kraxade mindre idag, så vi drog (efter en lugn förmiddag) ned till hennes dans och höll tummarna att hon skulle orka. Och jodå, visst hostade hon lite trots extrapuff med astmamedicin, men det funkade bra. Skönt!
Direkt efteråt hade jag kommit på att vi skulle kunna gå på bio och se nya Tingeling-filmen. Hux flux så fick vi med oss kompisen S också, för det passade både oss och hennes föräldrar bra (och tjejerna blev sååå glada). Kul! Så lite lördagssnask och biomys och 3D-brillor på - check!
När vi kom tillbaka hem med S, kom vi fram till att det väl kunde leka ute ihop en stund till. En snabb mellismacka hemma hos S, sedan ytterkläder på och hem mot oss och mer ytterkläder innan sparkcykelpremiär för i vår samt limbolek, trädklättring och lekparkshäng i nån timme. Skönt med friskluft även för mamman!
När det började skymma och närmade sig middagsdags, knallade vi hem till S för att lämna henne. Tjejerna som såklart helst ville fortsätta leka och ha kul, frågade om Frida fick sova över hos S. Och ja, det fick hon för än en gång passade det både oss och dem. Kidsen tjöt och hoppade av glädje, sen var det bara att knata hem, packa väska och knata tillbaka med sprallig och gladskuttande sjuåring vid handen. Mysigt.
Så hux flux blev jag och sambon solokvist på lördagskvällen, helt oplanerat. Det händer inte ofta numera, så man känner sig ju lite snopet handfallen på nåt märkligt sätt och undrar vad man ska välja att göra liksom. Mitt lilla mello-sällskap försvann ju, men det löste sig bra genom att jag fick se mello och faktiskt ändå fick sällskap i soffan av sambon till och från, sedan fick sambon se kampsport med en glädjande svenskseger som bonus. Alla nöjda.
Vi fick ett sms strax innan elva om att kidsen slocknat, med en go´ bild på två tjejer som sov så gott. Och jag är faktiskt gäspig ikväll, flera VAB-dagar i rad sådär får mig att nattsudda lite extra. Så nu ska jag försöka att lägga mig i vettig tid - och sambon klagar inte.
Natti!!
/Jenny
Under tillfrisknande
Här hemma har det vabbats i senare delen av veckan. Frida som hostat i flera dagar redan, men inte haft nån feber och dessutom började bli bättre, fick pang tjong plötsligt 39,6 graders feber natten till onsdag. Skumt! Vips blev det hemmavecka av resten för henne och mig. Jag hostar en del också och har en gräslig nackspärr, så jag klagar inte särskilt just den här gången...
På onsdagen var Frida rätt skruttig, så då sov vi minsann middag TRE timmar båda två (!) mitt på dagen. Välbehövligt, tydligen! Efter en knagglig natt med hosta och feberyra och en efterföljande aaaalldeles för tidig morgon, satt en långvila som en smäck.
Jag har mest försökt vara med Frida, men lite praktiska saker och plock här och där har jag hunnit. Veckans tvätt är till exempel tvättad, sista maskinen hänger jag strax. Skönt!
Bäst är nog att jag tagit mig för att plocka ned julbelysningen på tomten. Det var inte ett alldeles smart projekt att ta sig an med ond nackspärr, men ibland hinner inte logiken med när jag får ett infall. Framsidans cypress, balkongräcket och baksidans träd - check! Glädjande nog - ja faktiskt, glädjande - så gick ena slingan i trädet på baksidan sönder. Det var glädjande för att det innebar att jag slapp fintrixa loss den, väl insnurrad runt grenarna som den var (väldigt fint på - ett helsicke att få på och av). Vilken befrielse att bara få klippa den i bitar med sekatören och plocka loss!
Förutom nytta (och en massa film och TV) har vi hunnit en hel del mys; Frida har badat badkar, vi har spelat Uno, vi har läst (både hon och jag har haft högläsning faktiskt - hon lästränar för fullt!) och lekt med diverse saker. Sedan har Frida såklart pysslat en del, det gör hon mest varje dag. Som ett litet exempel har hon styrslat upp en mustasch, som hon absolut ville att jag skulle prova, fota och publicera. Klart man bjussar lite!
Vi har mest kurat inne de här dagarna. Men folk på fejjan hojtar om vårkänslor, och till och med från våra fönster kan vi se att där ute blommar krokus och snödroppar och vittnar om att våren börjar göra sig hemmastadd.
Nu är det fredagskväll. Trots hemmadagar gick den här veckan galet fort! Sjuklighetsungen mår bättre, febern tycks äntligen vara borta hittills idag men hon snörvlar och hostar fortfarande rätt mycket. Vi tjejer laddar nu för avsnitt två av Let´s Dance och jag försöker hitta på nåt käk mitt i tvätthanteringen. Snart kommer sambon hem och familjen är komplett.
Ha en fin helg därute!
/Jenny
Nattmörker
Nu är det sannerligen dags att hoppa till kojs. Egentligen var jag toktrött långt tidigare ikväll, men jag sov nån timme när jag nattade Frida och vips hade jag samlat ihop lite ny energi. Dessutom har jag blundat till och från i soffan...
Frida hostar och småsnörvlar rätt illa, den lilla kraken. Men värre än så är det inte, så hon har varit i skolan idag trots att det var tveksamt där en stund. Det var dessutom en ganska svajjig natt, men allra mest för mig.
Frida vaknade alldeles strax innan jag (på tok för sent) hann gå och lägga mig. Då sträckte hon på sig, började skrällhosta, öppnade ögonen och sa klarvaket: - Mäh! Jag drömde om Minecraft! Haha. Sedan tog det väl närmare nån timme innan hon sov ordentligt igen.
När jag väl hade chansen borde jag väl ha dvalat in rejält, men icke. Istället vidtog en orolig sömn för mig, där jag vaknade och kollade på klockan mer än jag sov. Jag var alldeles svettig och drömde märkliga drömmar och att det var spindlar på en massa ställen och att det kröp fram jättestora gråsuggor där jag legat när jag reste mig ur sängen. Bläää, vidriga (feber?)drömmar!
På morgonen vaknade jag heeelt slut. Då godmorgonsträckte Frida på sig genom att samtidigt boxa mig i ögat - oh ljuva morgonstund, hehe! Hon deklarerade förvånat att hon nu drömt om melodifestivalen, - ...fast den ordnades typ i nån gympahall häromkring, det var liksom lite mindre av allting!
(Drömmar alltså... Brukar ni minnas era? Det gör jag ofta! Härom morgonen vaknade jag stressad över att folk börjat höra av sig för att tacka jag till min fest - som jag inte hade det bleeekaste aning om att jag bjudit in till! Eh... Nån som försöker säga att jag inte känner att jag har koll på läget riktigt just nu kanske?)
Efter en sådan natt, kändes det bara typiskt att den nya hudkrämen jag plockat fram luktade avslagen öl. Öl? What?! Den åkte i soporna, EN dag med doft som liknade disken efter en partykväll fick räcka. Urk!
På tal om nätter och sovning, är jag lite road av Fridas nya favvogodnattläsning; Gubben i låddan, ni vet den där gamla sketchen i ett sovtåg med Martin Ljung och Hasse Alfredsson. Helst ska pappan läsa den, han gör tydligen roligast röster. Hon skrattar så hon håller på att ramla ur sängen!
Nä ni. Nu håller vi tummarna för vänliga drömmar, mindre hosta och inga svettiga uppvakningar. Imorgon är en annan dag!
/Jenny
Helg och hosta
Plötsligen var det söndag kväll.Vart tar veckorna vägen??
Just nu sitter jag liksom själsligen omkullvält, efter att ha "play-at" avsnittet med Kristian Gidlund på Jills veranda. Så många tankar och känslor och tårar! Jag har sparat lite på det avsnittet, det måste ses med rätt sinnesstämning kändes det som. Ikväll var det läge - idag hade jag inget emot att gråta ur mig en skvätt, så då tog jag mig an just det programmet. Sååå bra! Se det. Och gå och krama de ni älskar lite extra.
I helgen var det sportlovsledigt från Frida-aktiviteter, det var ganska skönt tycker jag. O-inrutat. Istället var hon och pappan på lågstadiedisko på Helges i lördags! Härligt med mystid för dem, och tydligen hade det varit riktigt kul med tävlingar och spel och dansstopp som visst Frida vunnit. Båda var nöjda efteråt.
Tyvärr har lilla fröken (och i viss mån även jag) tätat igen i luftrören igen i helgen. Jag kraxar mest lite, men idag har Frida både nyst, snörvlat och hostat ganska illa. Inatt var hon vaken en och en halv timme hostandes. Hon har ingen feber (ännu i alla fall...) men vi får se hur det verkar inatt och imorgon bitti om det blir skola eller ej. Håller tummen för att vi slipper vabba.
Ha en fin vecka!
/Jenny
