Cirkusen är i stan
Vi kom iväg på cirkus idag, hela familjen. Det var jättemysigt och trevligt! Frida var fantastiskt duktig på att sitta still och titta/lyssna. Underbart! En föreställning på två timmar med en paus på 15 minuter - mastigt även för vuxna! Men det var bara de tio sista minuterna hon fick lite spring i benen, och då räckte det att få traska runt på grusgången mellan logestolar (närmast manegen) och parkett. Guldunge!
Jag kan inte minnas att jag varit på cirkus sedan nån gång på mellanstadiet. Då kom det en cirkus till Sollefteå, där morfar och mormor bodde och jag var just då på besök hos dem. Cirkusen stannade hela helgen, och jag kan garantera att jag var nere hos dem morgon, middag, kväll. Jag tiggde åt mig att få träffa djuren, pratade med folk och var alldeles förundrad över det sagoaktiga i deras tillvaro. Det här var i samma veva som jag läste Katitzi-böckerna och drömde om äventyr. Jag minns faktiskt inte ens om vi faktiskt besökte själva föreställningen... Men jag tror det.
Det var en riktigt trevlig föreställning. Frida gillade djurnumren bäst, tror jag. Det fanns hästar, hundar, katter och en åsna som gjorde roliga och imponerande saker. Det Frida gillade sämst var nog det ibland lite för höga ljudet - speciellt plötsliga trumvirvlar och sånt hoppade hon högt av och klamrade sig intill mig. Öronkåporna hade inte suttit fel, faktiskt. Men hon tog mina händer och höll för öronen när det behövdes, så det löste sig, haha. De hade också helt okej clownnummer och flera olika typer akrobatik som man blev smått nervös av (alltså bra).
Frida fick en ballong efteråt, med Nalle Puh på. Jag knöt fast den i hennes byxhälla och förklarade att det var för att den inte skulle flyga bort och försvinna. Sedan gick Fröken Noggrann och tjurhöll i själva ballongen, vågade inte släppa den en sekund. Det var knappt hon gick att få in i bilen. Väl hemma, försökte vi förklara att ni kunde hon släppa upp den i taket, vi skulle få ned den genom att dra i snöret. Men nej, herregud, var vi tokiga?! Det tog henne en timme (och mig ett kilo tålamod) innan hon vågade testa. Roligast var att släppa den från kökssoffan, för då kunde hon preciiiiis fiska tillbaka den själv. Eller låta den vila i taket i badrummet, medan hon låg på skötbordet med snöret mitt framför näsan.
Nu sover Frida som en stock, sedan minst en och en halv timme. Med ballogen fastkuten i spjälsängen. Yeah. (Jösses. Hur länge håller sådan här kärlek i sig?)
Nu väntar soffan, godisskålen och Robinson, som jag spelade in eftersom jag ändå missade halva medan jag lade Frida. Pappan är och kvällsfiskar och skulle komma hem sent, enligt rapport. Så jag tankar i mig egentid!
Ha en bra söndag.
/Jenny
Cirkus Brazil Jack var det vi besökte. Så här såg logotypen på deras vagnar ut.
Jag kan inte minnas att jag varit på cirkus sedan nån gång på mellanstadiet. Då kom det en cirkus till Sollefteå, där morfar och mormor bodde och jag var just då på besök hos dem. Cirkusen stannade hela helgen, och jag kan garantera att jag var nere hos dem morgon, middag, kväll. Jag tiggde åt mig att få träffa djuren, pratade med folk och var alldeles förundrad över det sagoaktiga i deras tillvaro. Det här var i samma veva som jag läste Katitzi-böckerna och drömde om äventyr. Jag minns faktiskt inte ens om vi faktiskt besökte själva föreställningen... Men jag tror det.
Starkt och coolt. Sån rygg/kropp skulle man förresten inte tacka nej till precis!
(Men jag gissar att de fått jobba HÅRT för den, milt sagt...)
(Men jag gissar att de fått jobba HÅRT för den, milt sagt...)
Det var en riktigt trevlig föreställning. Frida gillade djurnumren bäst, tror jag. Det fanns hästar, hundar, katter och en åsna som gjorde roliga och imponerande saker. Det Frida gillade sämst var nog det ibland lite för höga ljudet - speciellt plötsliga trumvirvlar och sånt hoppade hon högt av och klamrade sig intill mig. Öronkåporna hade inte suttit fel, faktiskt. Men hon tog mina händer och höll för öronen när det behövdes, så det löste sig, haha. De hade också helt okej clownnummer och flera olika typer akrobatik som man blev smått nervös av (alltså bra).
Tältet, en nöjd Frida och ballongen. Vi var typ sist därifrån...
Frida fick en ballong efteråt, med Nalle Puh på. Jag knöt fast den i hennes byxhälla och förklarade att det var för att den inte skulle flyga bort och försvinna. Sedan gick Fröken Noggrann och tjurhöll i själva ballongen, vågade inte släppa den en sekund. Det var knappt hon gick att få in i bilen. Väl hemma, försökte vi förklara att ni kunde hon släppa upp den i taket, vi skulle få ned den genom att dra i snöret. Men nej, herregud, var vi tokiga?! Det tog henne en timme (och mig ett kilo tålamod) innan hon vågade testa. Roligast var att släppa den från kökssoffan, för då kunde hon preciiiiis fiska tillbaka den själv. Eller låta den vila i taket i badrummet, medan hon låg på skötbordet med snöret mitt framför näsan.
Nu sover Frida som en stock, sedan minst en och en halv timme. Med ballogen fastkuten i spjälsängen. Yeah. (Jösses. Hur länge håller sådan här kärlek i sig?)
Nu väntar soffan, godisskålen och Robinson, som jag spelade in eftersom jag ändå missade halva medan jag lade Frida. Pappan är och kvällsfiskar och skulle komma hem sent, enligt rapport. Så jag tankar i mig egentid!
Ha en bra söndag.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
