BUSBLOMMA

Insåg precis att jag inte bloggat på hela helgen, utan att jag ens märkt det! Antingen är det ett friskhetstecken, eller så är det motsatsen. Vem vet.

Jag har varit rätt offline i helgen. Har bland annat kollat film med sambon, varit ned på stan och trängts för att fira Brynäs SM-guld på torget,tvättat massor, röjt städskåpet och faktiskt till och med packat upp ett par flyttkartonger som stått i träda i ett hörn. Det ni! Typiskt det där - man får plötsligt uppskjutna saker gjorda när man undviker nåt annat (jag hade egentligen hemjobb att göra, men var för trött och ynklig och bara orkade inte).

Men mest har jag bytt örngott och handdukar fyrtiofjorton gånger och torkat Fridas ögon i parti och minut. Hon har gått från rejäl boxarlook till normalläge, hon var hemma med pappan idag men nu är hon okej så imorgon blir det förskola.

Idag har jag genom jobbet varit på en helt fantastisk föreläsning om kommunikation, om kroppsspråk, roller och signaler vi sänder med miner och gester. Föreläsarna var Erik Mattsson och Maria Lundqvist. De var båda kanonbra, ochkompletterade varandra lysande snyggt. Maria Lundqvist måste man ju bara ÄLSKA, så underbar! Jag skrattade helt otroligt mycket, fick nån tår i ögonvrån ibland och kände mig alldeles upplivad efteråt.

Nu är det sovdags. Ha en bra tisdag!

/Jenny

Att bli frustrerad för att barnet inte lyckas somna är ju inte alldeles oväntat eller ovanligt.

Att just jag blir frustrerad över en svårsomnad unge för att jag vill kunna gå ned och kolla på hockey, det trodde jag väl däremot ALDRIG skulle ske. Aldrig.

Undrens tid är visst ingalunda förbi.

(Det är ju kul att man kan förvåna sig själv.)

/Jenny

Om man redan har huvudvärk. (Check.)
Om man känner sig sliten som en gammelsmurf. (Check.)
Om man brukar vara grymt hungerselak... (Check.)
...och ingen hunnit äta middag ännu fast klockan är nästan SJU. (Check.)

Då kan det faktiskt vara en bra idé att hon som stämmer in på "all of the above" bara håller truten och inte låter så in i bänken gnällig för minsta lilla. Annars kan en stor del av lördagskvällen sedan bli rätt o-lördagsmysig, det är allt jag säger.

Slut på meddelandet.

(Ibland får man bara skylla sig själv helt enkelt... Nu har dock lugnet lagt sig och jag ska dela ut godnattkramar till hon som är fem och han som jobbade inatt.)

/Jenny

Frida och jag hade så kul ikväll. Jag älskar de där stunderna av tokskratt som vi har ibland, de är så underbara! Vi har minst lika roligt båda två, på riktigt.

Vid kvällsbestyren inför nattningen tittade Frida på mig och utbrast:

- Men mamma, ditt hår är som ett trolls!
- Näää, tycker du? Äsch det som är så fint!
- Neje, det är ju helt TOKIGT!
- Nänänänä, det är väl fint och tjuuuusigt, försök inte!

Jag rufsade upp de vilda, otvättade lockarna riktigt rejält så att frisyren blev heeelt crazy, och så låtsades jag som ingenting och såg nöjd ut och speglade mig. Frida skrattade så att hon höll på att ramla omkull. Sedan fick hon "fixa till (läs: rufsa än värre) och jag låtsades bli mycket förvånad och missnöjd med min frisör när jag kollade mig i spegeln. Återigen skrattade hon brallorna av sig. Hon älskar sådana där knasigheter just nu, och jag bjuder gärna på dem för att få höra det där kvillrande lyckopillerskrattet.

Samtidigt som lyckan bultar i bröstet, finns det en liten röst i mig som ropar "njut-NU-för-vips-är-det-över!" Jag tänker ofta på att fortfare än kvickt kommer Frida inte längre tycka att vi är bäst, finast, roligast och härligast. Den medvetenheten är ständigt med mig, och samtidigt som jag blir lite separationsångest-ledsen av att veta det så hjälper det också mig att njuta av nuet väldigt mycket. Det hjälper mig att sätta fokus på glädjen över vad vi har.

När jag sedan läste kvällsbok för henne idag, blev jag väldigt trött. Inte första gången precis! När jag börjar slira på texten eller plötsligt blir tyst, brukar Frida puffa bestämt på mig och säga åt mig att läsa ordentligt. Varje gång ler jag inombords och inser att mitt halvslumrande läsande är ett solklart arv från pappa, som gjorde precis detsamma när jag var liten. Och Frida knuffar på mig och skäller lite barskt att jag ska skärpa mig, precis som jag gjorde på pappa.

Idag läste jag till exempel "...och han kramade ur svetten ur strumporna" men istället hör jag mig själv säga "...och han andades in vaccineringssprutan". Va? Snacka om att susa in i drömmarnas värld, hahaha! Vi fick värsta fnisset och fick ta läspaus en stund.

Godnatt alla fina!

/Jenny

Den här kvällen har kantrat alldeles. Jag känner mig ynklig och trött och halvhängig - sådär när liksom krypa-upp-i-soffan-läget är det enda man egentligen orkar. Gnöööööl.

Men nej.

Jag trotsade det, så medan pappan tränade har jag och pinglan grävt fram resurser ur förrådet och påskat till det hjälpligt i hemmet. Nu fattas bara lite ris till farstubron, så blir det finfint och duglig påsk trots att jag inte hunnit begripa det.

På övertid trollade vi även fram attiraljer för att skapa en liten påskkärring till förskolan. Det är visst påskfest där imorgon med utklädning fick jag veta IDAG - smidigt med en heads up i god tid, tjohopp. Men nåt fick vi till i alla fall.

Frida kom sent i säng, och jag är trött och ska inte nattsudda länge idag. Det finns en massa borde och ville och skulle - men nix. Soooova får det bli. Nattinatt!

/Jenny

Jag vet inte vad det är med tiden. Det måste finnas nån liten grå tomte som går runt och knycker stora sjok av den mellan varven! Hur går det annars till att dagarna bara springer iväg såhär? Och varifrån kom den här påsken som liksom bara smög sig på utan att man hann fatta det?

Igår missade jag att blogga. Hela familjen var iväg och kollade in Tobbe Trollkarl på konserthuset. Tydligen var det tröttande för jag somnade med Frida vid nattningen och sedan blev inte kvällen sig riktigt lik mera, hehe.

Den här dagen försvann i ett poff också. Ett av de mer udda inslagen idag var att en kille kom åkande och hämtade sin instruktionsbok till en Saab 9-3 och en massa viktiga papper. (Sambon hittade dem slängda i en buske igår och jag detektivarbetade mig fram till vem som ägde bilen och papperen och ringde upp honom. Han hade haft inbrott och ville mycket gärna få tillbaka sina saker. Happy ending!)

/Jenny