Funderingar inför framtiden
Idag på vägen hem från dagis var Frida full av funderingar!
- Mamma, jag längtar efter sommaren.
- Varför då Frida, vad längtar du efter?
- Jag tycker det är jobbigt att klä på sig alla kläderna. Då kan jag ta av mig skorna och byxorna och bara ha klänning på mig. Och då kan jag kissa ute, kissa i gräset!
Sååå sant - särskilt det där med att slippa ytterkläder är ju fantastiskt skönt! Men tydligen annat också. Lilla hjärtat. Undrar om nån av pedagogerna längtansfullt drömt högt idag om att slippa det eländiga overallsträsket? När jag informerade om att det dröjer ganska länge innan det blir sommar, muttrade Frida lite missnöjt. Men när jag sa att man får passa på att åka skidor och snowracer tills dess, blev hon glad som en lax igen.
Efter en stund kom nästa fundering utploppandes.
- Mamma, vad blir du när jag blir mamma?
- Om du får barn, så blir jag mormor. Annars om du blir vuxen utan att ha barn, så blir jag väl bara... gammal, liksom.
- Om jag får en bebis, vad blir pappa då?
- Då blir han morfar.
- Jag ska få bebisar, jag ska få MÅNGA bebisar jag. Åtta bebisar. Och åtta barn. En hel BUNT bebisar ska jag få! När jag börjar skolan.
Hahahaha. Familjen Annorlunda, släng er i väggen! Och jag tror visst att blommor och bin-samtalet måste komma tidigt i den här familjen - jag menar, när Frida börjar skolan...?! Hihi. Men det är klart, ska hon hinna med åtta kids (eller eventuellt sexton, det var lite oklart om de åtta barnen var UTÖVER bebisarna eller om hon pratade om samma individer som växt upp lite?) så lär hon ju börja i tid och inte vänta i evigheter som sin mamma...
Min egen högst konkreta fundering inför den allra närmaste framtiden, är väl HUR mycket snö det egentligen kan komma på ett par månader i mellansverige?! Nu har det vräkt ned snö ända sedan lunch och det tycks inte vara på väg att ge upp ännu... Nu är nog nästan lägenhetsboende (check!) och varmgarage (check!) ett måste för att inte skrika rakt ut av skottningströtthet! (Men vi lyxlirare njuter fortfarande. Fatta till exempel att dagisungarnas overaller ALDRIG är leriga den här vintern - en stooor bonus!)
/Jenny
- Mamma, jag längtar efter sommaren.
- Varför då Frida, vad längtar du efter?
- Jag tycker det är jobbigt att klä på sig alla kläderna. Då kan jag ta av mig skorna och byxorna och bara ha klänning på mig. Och då kan jag kissa ute, kissa i gräset!
Sååå sant - särskilt det där med att slippa ytterkläder är ju fantastiskt skönt! Men tydligen annat också. Lilla hjärtat. Undrar om nån av pedagogerna längtansfullt drömt högt idag om att slippa det eländiga overallsträsket? När jag informerade om att det dröjer ganska länge innan det blir sommar, muttrade Frida lite missnöjt. Men när jag sa att man får passa på att åka skidor och snowracer tills dess, blev hon glad som en lax igen.
Efter en stund kom nästa fundering utploppandes.
- Mamma, vad blir du när jag blir mamma?
- Om du får barn, så blir jag mormor. Annars om du blir vuxen utan att ha barn, så blir jag väl bara... gammal, liksom.
- Om jag får en bebis, vad blir pappa då?
- Då blir han morfar.
- Jag ska få bebisar, jag ska få MÅNGA bebisar jag. Åtta bebisar. Och åtta barn. En hel BUNT bebisar ska jag få! När jag börjar skolan.
Hahahaha. Familjen Annorlunda, släng er i väggen! Och jag tror visst att blommor och bin-samtalet måste komma tidigt i den här familjen - jag menar, när Frida börjar skolan...?! Hihi. Men det är klart, ska hon hinna med åtta kids (eller eventuellt sexton, det var lite oklart om de åtta barnen var UTÖVER bebisarna eller om hon pratade om samma individer som växt upp lite?) så lär hon ju börja i tid och inte vänta i evigheter som sin mamma...
Min egen högst konkreta fundering inför den allra närmaste framtiden, är väl HUR mycket snö det egentligen kan komma på ett par månader i mellansverige?! Nu har det vräkt ned snö ända sedan lunch och det tycks inte vara på väg att ge upp ännu... Nu är nog nästan lägenhetsboende (check!) och varmgarage (check!) ett måste för att inte skrika rakt ut av skottningströtthet! (Men vi lyxlirare njuter fortfarande. Fatta till exempel att dagisungarnas overaller ALDRIG är leriga den här vintern - en stooor bonus!)
/Jenny
Äganderätt
Frida har börjat uttrycka väldigt tydligt ägande, sedan nån vecka tillbaka. Hon kan sitta i mitt knä, krama mig och säga med bestämd ton:
- Mmmmm, mamma. Du är baaaaaara min mamma, ingen annans mamma.
Tydligen ärdet där extra viktigt med saker hon gillar mycket. Idag var det nämligen detsamma med snowracern, som hon ju blev skjutsad sista biten till dagis på. På vägen kramade hon om ratten, och sa demonstrativt med klar röst:
- Baaara min snowracer, ingen annans snowracer!
När vi kom fram ropade hon stolt till kompisarna "Kolla, jag åker snowracer idag, kolla!" Givetvis blev de ju nyfikna. Jag parkerade den dock där vagnarna brukar stå och sedan var det inte mer med det.
När jag hämtade Frida, var de ute och lekte. Då hoppade hon genast på racern men berättade med bekymrad min:
- De pillade på den, mamma.Kompisarna har pillat på min snowracer.
- Ja, men det gör väl ingenting, det tål den nog.
- Men! De pillade på RATTEN!
Jahaaaa, herreguuuud, var det på RATTEN de pillade?! Skandal! Hahaha.
/Jenny
- Mmmmm, mamma. Du är baaaaaara min mamma, ingen annans mamma.
Tydligen ärdet där extra viktigt med saker hon gillar mycket. Idag var det nämligen detsamma med snowracern, som hon ju blev skjutsad sista biten till dagis på. På vägen kramade hon om ratten, och sa demonstrativt med klar röst:
- Baaara min snowracer, ingen annans snowracer!
När vi kom fram ropade hon stolt till kompisarna "Kolla, jag åker snowracer idag, kolla!" Givetvis blev de ju nyfikna. Jag parkerade den dock där vagnarna brukar stå och sedan var det inte mer med det.
På premiärturen - från farmorn och farfarn till bussen igår!
När jag hämtade Frida, var de ute och lekte. Då hoppade hon genast på racern men berättade med bekymrad min:
- De pillade på den, mamma.Kompisarna har pillat på min snowracer.
- Ja, men det gör väl ingenting, det tål den nog.
- Men! De pillade på RATTEN!
Jahaaaa, herreguuuud, var det på RATTEN de pillade?! Skandal! Hahaha.
/Jenny
Efterfest?
Idag plockade vi ned ballongerna och serpentinerna från i helgen. Av-kalasningen är gjord. Frida frågade ändå förväntansfullt när hon kom hem:
- Finns det något paket jag får öppna idag?
Lätt att tro det förstås, när man fått fira i dagarna tre! Men nu är vardagen tillbaka. Jaha.
Frida kommenterade mig då att tända lampan i vardagsrummet, för hon ville leka med sitt dockskåp! Den presenten med alla tillhörande attiraljer (tack alla, igen!) verkar absolut ha gått hem, härligt!
/Jenny
- Finns det något paket jag får öppna idag?
Lätt att tro det förstås, när man fått fira i dagarna tre! Men nu är vardagen tillbaka. Jaha.
Frida kommenterade mig då att tända lampan i vardagsrummet, för hon ville leka med sitt dockskåp! Den presenten med alla tillhörande attiraljer (tack alla, igen!) verkar absolut ha gått hem, härligt!
/Jenny
Söndagskalas
Söndagen påbörjades luuuugnt. Frida sov till åtta, smög sedan omkring och kikade på W som sov i vardagsrummet. Pappan dukade upp mysfrulle och vi satt i godan ro. Sedan fick pappan eld i baken och skuttade iväg med Frida till simningen! Den börjar numera kl 11, och en bil med punka gjorde ju att det krävdes lite extra tidsmarginaler för buss och så!
Efter lite badbestyr på sitt håll och småprat på vårt håll, lagade jag lunch. Mätt i magen körde W mot Ingarö igen, medan vi packade fikaarsenalen och bussade oss till farmorn och farfarn. Fina pappan hade varit så klurig och tagit med partajattiraljerna också, och när vi kom fram ordnade han barnkalas-style även hos dem! Både ballonger och serpentiner och racerrutiga tallrikar fanns med. Och semlor!
Dessutom fick ju Frida paket. Igen! Lycka. Det här var ett stooooort, och tuuuungt. Vad kunde det vara?? Frida var nyfiken och hängde med i alla stegen...
En egen snowracer! (Eller bob, som man sa när jag var liten - är det uttrycket norrländskt, eller bara ute?!) Härliga tider. Vi monterade och Frida provsatt. Mycket bra! En sådan räcker länge också, åldermässigt (förutsatt att den inte går sönder, förstås...). Tack!
Vi hade ju vagnen med oss och skulle åka buss hem. Pappan skulle avvika åt andra håller med annan buss, på träning. Men snowracern, den skulle minsann med oss. Den gick INTE att lämna hos farmorn och farfarn, var vi galna?! Nehej, den skulle med - så fick det bli, haha. Minst sagt en omtyckt present...
/Jenny
Efter lite badbestyr på sitt håll och småprat på vårt håll, lagade jag lunch. Mätt i magen körde W mot Ingarö igen, medan vi packade fikaarsenalen och bussade oss till farmorn och farfarn. Fina pappan hade varit så klurig och tagit med partajattiraljerna också, och när vi kom fram ordnade han barnkalas-style även hos dem! Både ballonger och serpentiner och racerrutiga tallrikar fanns med. Och semlor!
Dessutom fick ju Frida paket. Igen! Lycka. Det här var ett stooooort, och tuuuungt. Vad kunde det vara?? Frida var nyfiken och hängde med i alla stegen...
En egen snowracer! (Eller bob, som man sa när jag var liten - är det uttrycket norrländskt, eller bara ute?!) Härliga tider. Vi monterade och Frida provsatt. Mycket bra! En sådan räcker länge också, åldermässigt (förutsatt att den inte går sönder, förstås...). Tack!
Vi hade ju vagnen med oss och skulle åka buss hem. Pappan skulle avvika åt andra håller med annan buss, på träning. Men snowracern, den skulle minsann med oss. Den gick INTE att lämna hos farmorn och farfarn, var vi galna?! Nehej, den skulle med - så fick det bli, haha. Minst sagt en omtyckt present...
/Jenny
Lördagskalas
I lördags hade vi alltså lite födelsedagsgalej här hemma. Ett ganska litet, lagomt och vänfyllt galej för att fira treåringen. Det var så trevligt så!
Vi valde att INTE ha barnkalas. Frida efterfrågade det inte nu och nästa år är det nog oundvikligt, så varför inte vila öron, plånbok och energireserver tills dess? Nu var det tre barn på plats inklusive Frida, det räckte bra. Och då lekte ändå Frida och I ovanligt tyst tillsammans under långa stunder med nya dockskåpet! Yes.
Frida hade ju alltså beställt Rorri Racerbil-tema på tårtan. Vi tog hjälp av Bodins bageri denna gång, och förutom att jag väntat mig mer racerbils-flaggs-rutor så var tårtan fin! Och viktigast: Frida var jättenöjd. Pappan piffade också fint med de kalajgrejor jag köpt: röda, silvriga och svarta serpentiner och ballonger, samt racerbilstallrikar och muggar och annat onödigt piffigt.
Vännen W anlände först, bilandes från Stockholm. Sedan kom S och lilla I (och senare pappa A som jobbade under dagen). M med sonen E och hunden Malte kom också, liksom L med flickvännen S. Till Fridas stora lycka ramlade det ju in fler paket med gästerna, hon öppnade i flygande fläng. Så många härliga gåvor, igen. TACK! En sak som nyttjades direkt, var ett gäng lipsmackers i liten necessär. Läppsmörjmissbrukaren Frida gick runt lite lätt blank i ansiktet och luktade jordgubb hela dagen!
Vi fikade loss på tårtan, vetelängd och en liten "kakbuffé". Allt var egenhändigt köpt - väldigt ohusliga inslag denna gång alltså. Men hey, det finns folk som lever på att sälja fikabröd! Det var gott hur som helst.
Frida vill gärna HA tårta, men att ÄTA den är hon inte så intresserad av. Därför blev jag väldigt paff när hon faktiskt mumade i sig större delen av tårtdekrationen i marsipan!
När kalasandet pågått ett par timmar, insåg vi att barnmagarna nog behövde avsluta med lite käk om inte allas mattider skulle bli helt uppåt väggarna. Diverse korv trollades fram och imundigades under (passande nog!) en Rorri-filmstund på TV:n. Sedan troppade gästerna av, men vi behöll några, haha.
W skulle ju sova kvar och L&S stannade tills på kvällskvisten. Vi köpte en stor laddning sushi från nya Kao och smaskade i oss, både gott och mysigt! Melodifestivalen gjorde oss sällskap, Frida nattades ned, vinglasen fylldes, småpratet fortskred. Jag och W var sist ur soffhörnet. Det gäller givetvis att passa på, när man får chans till tjejsnack med en av de bästa vännerna!
/Jenny
Vi valde att INTE ha barnkalas. Frida efterfrågade det inte nu och nästa år är det nog oundvikligt, så varför inte vila öron, plånbok och energireserver tills dess? Nu var det tre barn på plats inklusive Frida, det räckte bra. Och då lekte ändå Frida och I ovanligt tyst tillsammans under långa stunder med nya dockskåpet! Yes.
Frida hade ju alltså beställt Rorri Racerbil-tema på tårtan. Vi tog hjälp av Bodins bageri denna gång, och förutom att jag väntat mig mer racerbils-flaggs-rutor så var tårtan fin! Och viktigast: Frida var jättenöjd. Pappan piffade också fint med de kalajgrejor jag köpt: röda, silvriga och svarta serpentiner och ballonger, samt racerbilstallrikar och muggar och annat onödigt piffigt.
Loggan som "foto" på tårtan och en liten Rorri-bil i marsipan - tadaaa!
Vännen W anlände först, bilandes från Stockholm. Sedan kom S och lilla I (och senare pappa A som jobbade under dagen). M med sonen E och hunden Malte kom också, liksom L med flickvännen S. Till Fridas stora lycka ramlade det ju in fler paket med gästerna, hon öppnade i flygande fläng. Så många härliga gåvor, igen. TACK! En sak som nyttjades direkt, var ett gäng lipsmackers i liten necessär. Läppsmörjmissbrukaren Frida gick runt lite lätt blank i ansiktet och luktade jordgubb hela dagen!
Utklädningsgrejor börjar bli riktigt kul nu, även om Frida ofta verkar skeptisk i början!
Vi fikade loss på tårtan, vetelängd och en liten "kakbuffé". Allt var egenhändigt köpt - väldigt ohusliga inslag denna gång alltså. Men hey, det finns folk som lever på att sälja fikabröd! Det var gott hur som helst.
Frida vill gärna HA tårta, men att ÄTA den är hon inte så intresserad av. Därför blev jag väldigt paff när hon faktiskt mumade i sig större delen av tårtdekrationen i marsipan!
Här ryker Rorri! (Notera: Folk med migräntendenser bör nog avstå från racerbilstema...)
När kalasandet pågått ett par timmar, insåg vi att barnmagarna nog behövde avsluta med lite käk om inte allas mattider skulle bli helt uppåt väggarna. Diverse korv trollades fram och imundigades under (passande nog!) en Rorri-filmstund på TV:n. Sedan troppade gästerna av, men vi behöll några, haha.
W skulle ju sova kvar och L&S stannade tills på kvällskvisten. Vi köpte en stor laddning sushi från nya Kao och smaskade i oss, både gott och mysigt! Melodifestivalen gjorde oss sällskap, Frida nattades ned, vinglasen fylldes, småpratet fortskred. Jag och W var sist ur soffhörnet. Det gäller givetvis att passa på, när man får chans till tjejsnack med en av de bästa vännerna!
/Jenny
Sportigt
Härom veckan handlade vi käk på en pizzeria vi inte besökt tidigare. Frida fick en klubba och var lite kinkig för att hon inte fick äta upp den direkt, så hon behövde avledas. På väggen hängde en hockeytröja, så jag pekar på den och säger:
- Har du sett Frida, vilken färgglad tröja som hänger där?
- Ja du mamma, där hänger en Brynäströja!
Ursäkta, va?! Snacka om surprise. Den ganska gravt sport-ointresserade mamman kan inte påminna sig att hon berättat nåt om lokala hockeylag, och pappan brukar heller inte gå an om det så särskilt mycket. Denna kunskap känns därför oväntad. Och lite imponerande.
- Hur visste du att det var en Brynäs-tröja? Vem har berättat att det heter så?
- Det har A, på dagis.
Såklart. Härliga fröken A, med hockeyspelande söner och vad jag förstått att ett stort hockeyhjärta och engagemang. Haha, vad nöjd hon ska bli att hon gett avtryck!
/Jenny
- Har du sett Frida, vilken färgglad tröja som hänger där?
- Ja du mamma, där hänger en Brynäströja!
Ursäkta, va?! Snacka om surprise. Den ganska gravt sport-ointresserade mamman kan inte påminna sig att hon berättat nåt om lokala hockeylag, och pappan brukar heller inte gå an om det så särskilt mycket. Denna kunskap känns därför oväntad. Och lite imponerande.
- Hur visste du att det var en Brynäs-tröja? Vem har berättat att det heter så?
- Det har A, på dagis.
Såklart. Härliga fröken A, med hockeyspelande söner och vad jag förstått att ett stort hockeyhjärta och engagemang. Haha, vad nöjd hon ska bli att hon gett avtryck!
/Jenny
Förmiddagsbestyr
Morgonkvisten har ägnats åt att (resultatlöst) skynda på långsamt, morgontrött, myrlångsamt frukostätande barn, för att komma iväg till däckfirman. Åka med litet skumt reservdäck på, ut i Industriområdet Ingenstans. Hitta snälla grabbar som fixade däcket medan vi väntade (ett bra tag, men ändå) - och därmed slippa trixa sig med väskor och Frida på snowracer till nån buss och vidare mot dagis... Skönt och smidigt!
Eller inte. Just ja. Jag hade ju lovat Frida att åka få på sin nya snowracer till dagis. Gråt och tandagnisslan, "Jag VILL inte ÅKA biiiilen till daaagiiiis, buhu buhu..." Lösning: Jag parkerade en bit ifrån dagis och dog racern dit. Alla glada, alla nöjda. Och sena(re).
Till slut blev alltså däcket fixat, Frida lämnad på dagis, bilen parkerad låååångt från jobbet (en klassiker om man kommer efter kl 9) och jag på plats på jobbet. Nu har jag jobbat typ en heeeel timme och nu är det lunch! Fin tajming där.
/Jenny - effektiv är bara förnamnet, haha
Stort hjärta
Frida är ofta så gullig med rara kommentarer och snälla ord. Det är så härligt - både när hon riktar sig mot oss och andra! (Jag antar att vi kan glädjas en smula åt att vi tydligen säger de där sakerna ganska hyfsat ofta till henne, eftersom hon mestadels är som ett eko...)
I helgen hade vi övernattningsbesök av W. På lördagskvällen när hn gick förbi Frida som satt vid dockskåpet, vände sig Frida mot henne och sa:
- Jag tycker det är mysigt att du är här hos oss, W. Då kan du sova här. När du har somnat, ska jag gosa dig. Det kan jag göra! Då ska jag gosa dig i din säng.
DET kallar jag konsten att få gästerna att känna sig välkomna!
/Jenny
I helgen hade vi övernattningsbesök av W. På lördagskvällen när hn gick förbi Frida som satt vid dockskåpet, vände sig Frida mot henne och sa:
- Jag tycker det är mysigt att du är här hos oss, W. Då kan du sova här. När du har somnat, ska jag gosa dig. Det kan jag göra! Då ska jag gosa dig i din säng.
DET kallar jag konsten att få gästerna att känna sig välkomna!
/Jenny
Komaläge
Det här har varit en rajtantajtan-trevlig helg, men nu är den till ända. Den rymde inte riktigt nån bloggtid! Städning och kalas och gäster och övernattningsvän och fikabesök och paketöppning och jag vet inte allt - TJOFF så är det sena natten och jag måste sova!
Vi har firat den underbara treårings-tjejen i dagarna tre.
Bilder kommer, babbel kommer. Trust me.
Förresten: Stort TACK ALLA för alla fantastiskt fina saker Frida fått! Vissa är redan storfavoriter, resten hinner hon upptäcka mer när födelsedagsyran lagt sig. Topptack!
/Jenny
Vi har firat den underbara treårings-tjejen i dagarna tre.
Bilder kommer, babbel kommer. Trust me.
Förresten: Stort TACK ALLA för alla fantastiskt fina saker Frida fått! Vissa är redan storfavoriter, resten hinner hon upptäcka mer när födelsedagsyran lagt sig. Topptack!
/Jenny
Treårsdagen i bilder
Nu har jag rasslat igenom dagens foton. Eftersom jag är så trött nu (får vara glad att jag inte sovandes dråsat till golvet, faktiskt!), kommer här helt enkelt en radda bilder med extremt tokfokus på födelsedagsbarnet!
Imorgon blir det lite kalajs! Och en övernattningsgäst. Kram alla!
/Jenny
God morgon-uppvaktning på säng i morse, med obligatorisk flagga och ros.
Ett gäng lämpliga morgonpaket öppnades. Tjohoo! Lycka.
Simpuffar minsann - hurra!
KLackskor - VILKEN dröm. De åkte på direkt - och efter att hon klapprat ut till köket
(förlåååt och godmorgon, grannarna!) åkte de av. Aj. Strumpor behövdes!
Paket kom på posten och Frida högg tag i nya Alfonsboken direkt!
Paketöppning pågår, stör ej! Nu är det ÄNTLIGEN dags för det stooora paketet...
...och så en massa tillbehör. Många. Plenty.
Stolt och glad 3:a vid SITT dockskåp. "Ta fram dockorna nu, mamma!"
Så här såg allt ut i begynnelsen. Minns det, för snart lär det bli andra takter.
Även fast Frida borde sova, villle hon ju hinna snabbleka först!
Så. Natti natti små dockor!
Så - nu återstår att hålla tummarna för att husets finlir håller för en treåring. Förvisso en försiktig treåring, men ändå. Uppmaningarna haglade, när jag plockade fram allt och förklarade. Men en viss åverkan är nog ändå smällar man får ta...
Imorgon blir det lite kalajs! Och en övernattningsgäst. Kram alla!
/Jenny
Mission impossible
Jag har egentligen rätt hårda regler om var och hur saker ska placeras i kylskåpet, men just nu råder anarki och lössläppthet. Eller slöhet, om ni så vill. Imorgon ska en stor 3-årstårta få plats här. En helt tom hylla behövs nog.
Jajjamen. Då ska jag bara... packa ihop lite.
/Jenny
Jajjamen. Då ska jag bara... packa ihop lite.
/Jenny
Generös natur
Frida vaknade och sträckte på sig som en liten katt i mörkret. Jag viskade grattis och sjöng en liten hes sång. Pappan kom in och kramade den lilla nymornade, och sa:
- Grattis på födelsedagen, idag är det DIN dag Frida!
När han gick ut för att hämta frukostbrickan och paketen, vände sig Frida till mig och sträckte fram en hand, som för att trösta.
- Mamma, nästa gång, en annan gång, då är det DIN dag.
Söta omtänksamma lilla unge! Du har så stort hjärta.
/Jenny
- Grattis på födelsedagen, idag är det DIN dag Frida!
När han gick ut för att hämta frukostbrickan och paketen, vände sig Frida till mig och sträckte fram en hand, som för att trösta.
- Mamma, nästa gång, en annan gång, då är det DIN dag.
Söta omtänksamma lilla unge! Du har så stort hjärta.
/Jenny
Blackout
Barn som fyller år, brukar vara med på bild i tidningen. Det kom jag på först IDAG, när jag för en gångs skull hade tid att läsa morgontidningen på morgonen och såg alla andra söta ungar som också fyller år idag.
Så kan det gå!
(Undrar vad mer jag glömt?!)
/Mamma minneslös
Så kan det gå!
(Undrar vad mer jag glömt?!)
/Mamma minneslös
God morgon?
Hipp hipp hurra för Frida som fyller tre år idag!
Vid det här laget för tre år sedan, hade vi hunnit komma upp på BB och jag satt som bäst och smarrade lunch med en liten ostkroksbebis sovandes i en plastvagn intill. Jag minns att jag fick förvånade kommentarer från "medsystrar" över att jag klarade att sitta på en vanlig trästol så snart efter förlossningen - och jag minns också att jag minsann satt på en kudde när det var middagstid, för vid det laget var det inte lika bekvämt med hårt underlag längre... (Stolar utan mjuk dyna borde vara förbjudet på BB!)
Idag firade vi med morgonflexlediga föräldrar. Avslappnat och tid för mys.
Vi firade med paketöppning! Mycket populärt. (Bilder kommer senare!)
Frida slog till med en morgonbajsning. HURRA!
Sist men inte minst, festade vi till det med punktering på bilen. JÄTTEROLIGT.
Dagens vardagsträning:
Att springa till buss 10 (som vi missade med 300 meter) och buss 15 (X antal kvarter bort), med yllejacka, datorväska, dagisryggsäck, handväska och 15 kg treåring i famnen.
Dagens mentala träning:
- Att backa tillbaka in i garaget och parkera med platt däck, och nästa skrapa upp bilen på vägen.
- Att inte få stresspanik över de två tjejer som satt och väntade på handledning, medan jag stod på en buss och svettades floder.
- Att inte jaga upp sig över att det tar eeeeeeeeevigheter att gå från mitt jobb till förskolan, om man är typ 97 cm lång - och barnens lunchtid samtidigt närmar sig med stormsteg.
Som tur är, tycker en treåring att sådana här äventyr är spännande och roliga. Frida var rejält nöjd över att ha fått hälsa på på mitt jobb på sin födelsedag! Haha. Bara att gilla läget.
/Jenny - nu färdiglunchad och redo för att göra lite nytta!
Vid det här laget för tre år sedan, hade vi hunnit komma upp på BB och jag satt som bäst och smarrade lunch med en liten ostkroksbebis sovandes i en plastvagn intill. Jag minns att jag fick förvånade kommentarer från "medsystrar" över att jag klarade att sitta på en vanlig trästol så snart efter förlossningen - och jag minns också att jag minsann satt på en kudde när det var middagstid, för vid det laget var det inte lika bekvämt med hårt underlag längre... (Stolar utan mjuk dyna borde vara förbjudet på BB!)
Idag firade vi med morgonflexlediga föräldrar. Avslappnat och tid för mys.
Vi firade med paketöppning! Mycket populärt. (Bilder kommer senare!)
Frida slog till med en morgonbajsning. HURRA!
Sist men inte minst, festade vi till det med punktering på bilen. JÄTTEROLIGT.
Dagens vardagsträning:
Att springa till buss 10 (som vi missade med 300 meter) och buss 15 (X antal kvarter bort), med yllejacka, datorväska, dagisryggsäck, handväska och 15 kg treåring i famnen.
Dagens mentala träning:
- Att backa tillbaka in i garaget och parkera med platt däck, och nästa skrapa upp bilen på vägen.
- Att inte få stresspanik över de två tjejer som satt och väntade på handledning, medan jag stod på en buss och svettades floder.
- Att inte jaga upp sig över att det tar eeeeeeeeevigheter att gå från mitt jobb till förskolan, om man är typ 97 cm lång - och barnens lunchtid samtidigt närmar sig med stormsteg.
Som tur är, tycker en treåring att sådana här äventyr är spännande och roliga. Frida var rejält nöjd över att ha fått hälsa på på mitt jobb på sin födelsedag! Haha. Bara att gilla läget.
/Jenny - nu färdiglunchad och redo för att göra lite nytta!
För tre år sedan
För ganska på pricken tre år sedan när jag skriver detta, sladdade vi in på förlossningsavdelningens parkering. Jag kastade mig ur bilen för att flåsa mig genom en ny värk. Spänningen var olidlig - nu var bäbisen på väg! Redan. Äntligen. Herreguuud!
Sedan dess har det gått TRE år. Obegripligt. Var det inte alldeles nyss, det där? Samtidigt känns det ju som om Frida alltid funnits i våra hjärtan. Hon flyttade in där och sedan var ingenting någonsin mer sig riktigt likt.
Fast faktiskt, efter tre år, kan jag ibland numera känna att livet är lite mer "som vanligt" än i början. Ett helt nytt sorts "som vanligt", men ändå. Jag har börjat släppa på min separationsångest. Frida kan dessutom så mycket själv och har blivit så duktig, det krävs inte lika mycket småbarnsplanering. Inga dag-sovpass, ingen napp, inga blöjor (utom på natten), ingen egen mat. Hon kan liksom hänga med mer på lika villkor. Det är en cool fas!
När jag nu skrivit klart, är klockan lika mycket som när jag för tre år sedan svor över att jag måste ligga på rygg medan de undersökte mig på förlossningen. Tre år sedan jag började med allt det där profylaxandandet som sen skulle göra mig hes med öm hals i minst ett par veckor. Tre år sedan jag kräktes i undersökningsrummets papperskorg under en värk. Tre år sedan de konstaterade att jag var öppen 4 centimeter.
Jag skulle få stanna kvar. Vi skulle få barn inatt! Drygt åtta timmars jobb senare kom hon, klockan 08.03. För tre år sedan. Såååå välkommen!
Älskade barn. Jag är så lycklig över att du finns! Du lyfter mitt liv och gör varje dag bättre. Du gör mig galen också, men allra, allra mest så lycklig att hjärtat sprängs lite lätt av glädje varje gång jag ser dig!
/Jenny
Frida, 10 veckor ung.
Sedan dess har det gått TRE år. Obegripligt. Var det inte alldeles nyss, det där? Samtidigt känns det ju som om Frida alltid funnits i våra hjärtan. Hon flyttade in där och sedan var ingenting någonsin mer sig riktigt likt.
Fast faktiskt, efter tre år, kan jag ibland numera känna att livet är lite mer "som vanligt" än i början. Ett helt nytt sorts "som vanligt", men ändå. Jag har börjat släppa på min separationsångest. Frida kan dessutom så mycket själv och har blivit så duktig, det krävs inte lika mycket småbarnsplanering. Inga dag-sovpass, ingen napp, inga blöjor (utom på natten), ingen egen mat. Hon kan liksom hänga med mer på lika villkor. Det är en cool fas!
Frida i november 2009, 2 år och 9 månader
När jag nu skrivit klart, är klockan lika mycket som när jag för tre år sedan svor över att jag måste ligga på rygg medan de undersökte mig på förlossningen. Tre år sedan jag började med allt det där profylaxandandet som sen skulle göra mig hes med öm hals i minst ett par veckor. Tre år sedan jag kräktes i undersökningsrummets papperskorg under en värk. Tre år sedan de konstaterade att jag var öppen 4 centimeter.
Jag skulle få stanna kvar. Vi skulle få barn inatt! Drygt åtta timmars jobb senare kom hon, klockan 08.03. För tre år sedan. Såååå välkommen!
Älskade barn. Jag är så lycklig över att du finns! Du lyfter mitt liv och gör varje dag bättre. Du gör mig galen också, men allra, allra mest så lycklig att hjärtat sprängs lite lätt av glädje varje gång jag ser dig!
/Jenny
