Äntligen!
Frida var såååå nöjd med sitt livs första barnkalas. Det var så oerhört efterlängtat. Hon har drömt om det och pratat om det och funderat över hur hon skulle ha det, och det är ju så lätt att allt faller pladask då. Men på kvällen fick tårtan, lekarna, gästerna och presenterna mer än godkänt.
I morse däremot, vaknade hon och kläckte omedelbums kommentaren:
- Mjaaa, jag tycker inte riktigt att allting blev som jag tänkt mig igår på mitt fyraårskalas. För inte lekarna och inte fikat och inte nånting blev riktigt som jag tänkt mig faktiskt!
Hahaha, undrar vad hon hade drömt?!
Vi pyntade med ballonger och silvriga serpentiner. Frida hade Madickenklänning med rosa rutor och glittertrådar i. Gästerna kom på pricken i tid, och alla fem barnen som kom hade varsin förälder med sig som också stannade kvar och trivslade runt. Frida var väldigt tacksam för sina presenter och tackade faktiskt enormt duktigt och kramade sina små vänner. Hon tog med sig gänget in i vardagsrummet och visade stolt upp "sitt rum" - och tjöt sedan glatt:
- Mamma, flickorna vill LEKA!!!
Pappan hade gjort en jättefin Ariel/lilla sjöjungrun-tårta, lagt upp fikabröd på nya våningsfatet och rullat chokladbollar. Vi hade snäckor som dekorationer på bordet. Kidsen fikade väldigt duktigt och stillsamt och artigt - imponerande!
Vi lekte dansstopp, då härjade de runt ordentligt och studsade som små bollar. Vi försökte leka blinkleken men den var lite trixig, föräldrarna var med och ingen ville lämna sin förälder... Gullligt. Sedan stökade de på själva en stund och provade parkcykeln, dockvagnen och lillköket bland annat.
Alla som ville fick en fusktatuering också - jag hade studio i badrummet. Koncentrerade kalasknattar stod i kö och stolta små knubbarmar fylldes med fjärilar, sjörövare, grodor, rosor, féer och ödlor! På slutet körde vi fiskdamm, en klassiker är väl inte en klassiker för intet. Frida tjöt av sprall när hon fick vara med att sätta på "knasnapp" som en disktrasa eller en toffla, innan den rätta påsen fiskades upp!
Tiden rusade iväg och POFF var kalaset slut. Alla föräldrar trixade ned ungarna tillbaka i overaller och mössor och kängor och gick hem. Kvar var bara popcornskräp och chokladbollströssel överallt - och ett gäng nya leksaker.
Sa jag att ingen grät eller blev osams heller?
Mycket lyckat, alltsammans.
/Jenny
I morse däremot, vaknade hon och kläckte omedelbums kommentaren:
- Mjaaa, jag tycker inte riktigt att allting blev som jag tänkt mig igår på mitt fyraårskalas. För inte lekarna och inte fikat och inte nånting blev riktigt som jag tänkt mig faktiskt!
Hahaha, undrar vad hon hade drömt?!
Vi pyntade med ballonger och silvriga serpentiner. Frida hade Madickenklänning med rosa rutor och glittertrådar i. Gästerna kom på pricken i tid, och alla fem barnen som kom hade varsin förälder med sig som också stannade kvar och trivslade runt. Frida var väldigt tacksam för sina presenter och tackade faktiskt enormt duktigt och kramade sina små vänner. Hon tog med sig gänget in i vardagsrummet och visade stolt upp "sitt rum" - och tjöt sedan glatt:
- Mamma, flickorna vill LEKA!!!
Dukning pågår - men KOMMER de inte snart?!!! Väntan var evig, tyckte Frida.
Pappan hade gjort en jättefin Ariel/lilla sjöjungrun-tårta, lagt upp fikabröd på nya våningsfatet och rullat chokladbollar. Vi hade snäckor som dekorationer på bordet. Kidsen fikade väldigt duktigt och stillsamt och artigt - imponerande!
Vi lekte dansstopp, då härjade de runt ordentligt och studsade som små bollar. Vi försökte leka blinkleken men den var lite trixig, föräldrarna var med och ingen ville lämna sin förälder... Gullligt. Sedan stökade de på själva en stund och provade parkcykeln, dockvagnen och lillköket bland annat.
Frida läser på tårtan.
Alla på plats, utom ende killen H som råkat gå iväg en liten sväng.
Fyra år - fyra ljus. Såklart.
Delar av gänget klämde ihop sig i Fridas nya säng en stund. Godkänd!
Alla som ville fick en fusktatuering också - jag hade studio i badrummet. Koncentrerade kalasknattar stod i kö och stolta små knubbarmar fylldes med fjärilar, sjörövare, grodor, rosor, féer och ödlor! På slutet körde vi fiskdamm, en klassiker är väl inte en klassiker för intet. Frida tjöt av sprall när hon fick vara med att sätta på "knasnapp" som en disktrasa eller en toffla, innan den rätta påsen fiskades upp!
Tiden rusade iväg och POFF var kalaset slut. Alla föräldrar trixade ned ungarna tillbaka i overaller och mössor och kängor och gick hem. Kvar var bara popcornskräp och chokladbollströssel överallt - och ett gäng nya leksaker.
Sa jag att ingen grät eller blev osams heller?
Mycket lyckat, alltsammans.
/Jenny
Kors i taket
Jag har dammsugit två gånger idag. TVÅ. Kan inte minnas om det någonsin har hänt förr, haha, det är nog en näst intill historisk händelse faktiskt! Men eventuellt kommer en familj som vi träffade i Thailand förbi hos oss på väg hem från fjällsemester imorrn. Och OM de kommer, kan det ju vara kul om de slipper kliva i gamla popcorn från barnkalaset...
Barnkalaset, ja. Gick finfint! Efter tre avhopp blev det fem söta busungar och ett födelsedagsbarn som firade idag - alldeles lagom med sex kids att hålla koll på! Alla glada, alla nöjda - mest hela tiden faktiskt. Rapport, foton och annat kommer imorgon. Likaväl som ny energi, kan man hoppas!
Nu sker strax ytterligare en historisk sak - två på en dag, det var värst! - för jag ska gå och lägga mig nu. Klockan 22.25. Händer INTE ofta. Men idag, yes.
Godnatt!
/Jenny
Barnkalaset, ja. Gick finfint! Efter tre avhopp blev det fem söta busungar och ett födelsedagsbarn som firade idag - alldeles lagom med sex kids att hålla koll på! Alla glada, alla nöjda - mest hela tiden faktiskt. Rapport, foton och annat kommer imorgon. Likaväl som ny energi, kan man hoppas!
Nu sker strax ytterligare en historisk sak - två på en dag, det var värst! - för jag ska gå och lägga mig nu. Klockan 22.25. Händer INTE ofta. Men idag, yes.
Godnatt!
/Jenny
Jag känner mig blåst
Jag kan meddela att om man har en inplastad byggnadsställning utanför sina typ papperstunna, ljudgenomsläppliga vardagsrumsfönster, så vet man när det blåser hårt ute. Man vet om det är lite stormigt sådär.
G Å R I N T E A T T M I S S A.
Shit pommes frites. Man kan lätt tro att ställningen ska komma inrasande genom rutan.
/Jenny
Laddade
Frida somnade toksent idag! Hon hade myror i brallan inför morgondagens barnkalas, såklart. Det ska bli kul! Det efterlängtade, efterlängtade fyraårskalaset - äntligen. Skönt att vi är pigga nog, hade varit trist att skjuta upp det. Vi håller tummarna att pappan blir ännu lite friskare också, både för att han inte ska smitta gästerna och för att han ska orka. Återstår att se - annars får jag backup från en annan förälder som kommer. Det ordnar sig!
Det fanns ytterligare en orsak till Fridas sena nattning idag - vi hämtade nämligen en ny säng till henne ikväll! En vit växasäng står nu i sovrummet. Det är nååågot övermöblerat (veckans fetaste understatement), men Frida får äntligen plats bättre med hela sig. Inte en dag för sent!
Som vid varje ny fas kommer insikten IGEN om hur stor hon blivit... Det är så obegripligt, hur snabbt det går. Nyss hade hon blöjor och måste bli påklädd, nu drar hon upp dragkedjor och kissar på toan. Hon pratar med både resonemang och ord som jag förvånas över dagligen. Hennes personlighet blir allt tydligare. Hon är så glad, har en imponerände positiv grundinställning och kan bli sjujäkla ilsken på en sekund.
Det är en härlig äventyrsresa att få vara med om hennes uppväxt. Jag är glad för varje dag hon är så nära oss, varje dag som vi är hennes bästa, viktigaste värld. Jag minns själv hur snabbt det skiftar!
Kärlek till den lilla växasängssovaren.
Imorgon är det kalajs. FYRA år.
/Jenny
Det fanns ytterligare en orsak till Fridas sena nattning idag - vi hämtade nämligen en ny säng till henne ikväll! En vit växasäng står nu i sovrummet. Det är nååågot övermöblerat (veckans fetaste understatement), men Frida får äntligen plats bättre med hela sig. Inte en dag för sent!
Som vid varje ny fas kommer insikten IGEN om hur stor hon blivit... Det är så obegripligt, hur snabbt det går. Nyss hade hon blöjor och måste bli påklädd, nu drar hon upp dragkedjor och kissar på toan. Hon pratar med både resonemang och ord som jag förvånas över dagligen. Hennes personlighet blir allt tydligare. Hon är så glad, har en imponerände positiv grundinställning och kan bli sjujäkla ilsken på en sekund.
Det är en härlig äventyrsresa att få vara med om hennes uppväxt. Jag är glad för varje dag hon är så nära oss, varje dag som vi är hennes bästa, viktigaste värld. Jag minns själv hur snabbt det skiftar!
Kärlek till den lilla växasängssovaren.
Imorgon är det kalajs. FYRA år.
/Jenny
Alla hästar hemma
Det blir ju lätt lite enahanda när man går hemma och vabbar så här länge. Så idag körde vi lite omväxling - pappan var OCKSÅ hemma! Tjolahopp.
Vi tjejer är klart bättre nu (hostan som vi astmabruttor får dras med räknas väl inte riktigt, va?!), imorgon blir nog liksom en säkerhetsdag för att vara friska nog inför kommande vecka. Pappan däremot har halsont och snuva. Ökande. Ajajajaj, stackarn.
Tajmningen är dock inte heeeelt lyckad. Det lutar starkt åt att jag får hålla barnkalas på egen hand på lördag. Och plocka och städa och bära och handla som en dåre imorgon för att hinna allt.
Grattis till mig då.
/Jenny
Vi tjejer är klart bättre nu (hostan som vi astmabruttor får dras med räknas väl inte riktigt, va?!), imorgon blir nog liksom en säkerhetsdag för att vara friska nog inför kommande vecka. Pappan däremot har halsont och snuva. Ökande. Ajajajaj, stackarn.
Tajmningen är dock inte heeeelt lyckad. Det lutar starkt åt att jag får hålla barnkalas på egen hand på lördag. Och plocka och städa och bära och handla som en dåre imorgon för att hinna allt.
Grattis till mig då.
/Jenny
Fart och fläkt... är det inte
Frida är piggare helt klart. Idag så pass att jag bara kollat tempen i örat, och hon är nog nästan feberfri. Men hon hostar som ett tröskverk när hon rört sig (precis som jag), så dagisbus är det nog bra att vi ska vänta lite till med.
I arla morgonstund fick pappan lite busskortskris och kom in i de morgonsåsigas värld med snabba frågor och ljuuus. Då störtvaknade Frida såklart och lyckades inte somna om direkt. Men sovdiktatorn (dvs jag) påstod envetet att det var fööör tidigt, och efter över en timmes småsnack och runtgosande slocknade hon faktiskt igen. Heja guldunge - sen sov vi till efter 10! Nattsuddarmamman gillar sånt plenty.
Ikväll hade vi också hela havet stormar i sängarna. Jag somnade vid Fridas nattning, som var lite extra sen. Vaknade strax efter nio av att sambon puffade på mig. Lagom tills att jag vinglade upp, började han borsta tänderna och gick och lade sig. Jag satte mig för att göra en jobbgrej jag lovat.
En helt vanligt dag här hemma. (Nästan, VAB ingår ju normalt inte.)
Stafettsovning, kan det vara ett begrepp kanske? Haha!
/Jenny
I arla morgonstund fick pappan lite busskortskris och kom in i de morgonsåsigas värld med snabba frågor och ljuuus. Då störtvaknade Frida såklart och lyckades inte somna om direkt. Men sovdiktatorn (dvs jag) påstod envetet att det var fööör tidigt, och efter över en timmes småsnack och runtgosande slocknade hon faktiskt igen. Heja guldunge - sen sov vi till efter 10! Nattsuddarmamman gillar sånt plenty.
Ikväll hade vi också hela havet stormar i sängarna. Jag somnade vid Fridas nattning, som var lite extra sen. Vaknade strax efter nio av att sambon puffade på mig. Lagom tills att jag vinglade upp, började han borsta tänderna och gick och lade sig. Jag satte mig för att göra en jobbgrej jag lovat.
En helt vanligt dag här hemma. (Nästan, VAB ingår ju normalt inte.)
Stafettsovning, kan det vara ett begrepp kanske? Haha!
/Jenny
Duktig idiot
Vi drog en sväng på stan i eftermiddags, som planerat. Hasade fram, åt korvlunch och gjorde ärenden i långsamt tempo. köpte mer smärtstillande/febernedsättande till stor och liten, och batterier till pipande brandvarnare. Glass såklart. Och så bokrean, då.
Kom hem hostiga, med tolv böcker till Frida och två böcker till mig. Heelt okej resultat. Packade dessutom omgående undan nio böcker som Frida "vuxit ur", så det gick liksom nästan runt smärtfritt! De två vuxenböckerna var sådana där "kul grej"-böcker som jag ibland inte kan motstå. Den ena var en Berglin med den oslagbara titeln "Varje dag man inte köper pizza är en seger". Den liksom talade till mig, hehe!
Frida har lycklig lekt med sin nya Mollybok, som egentligen var ett hus. Man öppnar boken fullt ut och knyter ihop pärmarna med baksidorna mot varandra och VIPS har man en rund pappersvärld att husera i! Fanns en massa små attiraljer att plocka med också. Typiskt Frida-älskar-grej.
/Jenny
Kom hem hostiga, med tolv böcker till Frida och två böcker till mig. Heelt okej resultat. Packade dessutom omgående undan nio böcker som Frida "vuxit ur", så det gick liksom nästan runt smärtfritt! De två vuxenböckerna var sådana där "kul grej"-böcker som jag ibland inte kan motstå. Den ena var en Berglin med den oslagbara titeln "Varje dag man inte köper pizza är en seger". Den liksom talade till mig, hehe!
Frida har lycklig lekt med sin nya Mollybok, som egentligen var ett hus. Man öppnar boken fullt ut och knyter ihop pärmarna med baksidorna mot varandra och VIPS har man en rund pappersvärld att husera i! Fanns en massa små attiraljer att plocka med också. Typiskt Frida-älskar-grej.
/Jenny
Det är nog ett slags missbruk
BÖCKER.
Jag vet inte vad det är, men jag kan liksom inte motstå dem.
De jag blir mest förtjust i, vill jag äga. Ha i min egen hylla.
En gång i tiden läste jag mycket. Typ JÄMT. Alltid en bok i väskan, en hög bredvid sängen. Minsta lilla sekund över, så läste jag. Näsan i en bok AB. Mitt i stojet på bussen hem från gymnasiet, halva nätterna, till frukosten... Heeela tiden. Jag har till och med promenerat och läst samtidigt, när det varit riktigt rafflande! Fatta - JÄMT.
Sedan nån gång efter alldeles för lång tid började jag plugga på högskolan, och hade plötsligt inte varken tid eller ork att läsa när jag inte var tvungen. Privat bokpaus! Livet pågick och efter fem års plugg började jag jobba och därmed läsa igen, men inte lika intensivt. Böckernas tid hade fått konkurrens av det nya heta - internet. (Haha! Det är jag och dinosaurierna, liksom.)
Sedan låååångt senare fick jag barn. När jag var gravid läste jag som en galning, men bara böcker om barn och graviditet. Sen - nästan nada. Först för att jag inte hann eller orkade och för att det jämt var mörkt i sovrummet (väck EJ den bebis som sover!). Och sedan för att jag kommit av mig, liksom.
Nu lever jag i en tid, där jag inte ens alltid har en bok på gång. Jag vet inte vad som hände?! Nåja, det må vara så just nu. Hetsläsning ibland, uppehåll ibland. Men tror ni boksuget har minskat? Neeeeej nej nej, inte då. Jag KÖPER fortfarande böcker, jag bara LÄSER dem inte.
Jag har precis tröskat igenom bokhyllan och konstaterat att jag har ett finfint utbud av olästa förälskelser när lusten faller på. Frida har redan sisådär tre hyllmeter egna böcker. Och har man just rensat och sorterat bokhyllan, vore det väl bra korkat att gå ut och köpa fler böcker direkt? Eller?
Imorgon startar BOKREAN.
För mig är bokrean en liveupplevelse.
Gå-och-bläddra-live. Ett event.
Ta-ut-flextid-läge.
Till och med trängseln och köerna hör till!
Hela den här bokreaberusningen har jag nog ärvt från mamma bibliotekarien. Jag skulle till och med vilja dra det så långt som att säga att jag liksom känner en vibb från förr. Vi synkar liksom genom tid och rum då, en liten mammakänsla är med mig när jag går där och bläddrar. Att jag numera inte läser en enda reakatalog i förväg (förbaskade Ingen reklam tack-skylt!) gör fyndandet mera... spontant.
Hm. Imorrn vabbas det ju vidare här. Imorrn måste vi hasa iväg för att köpa mer medusin på apoteket. Jag anar ett liiitet avsteg om inte nån av oss är extremhängig.
/Jenny
Jag vet inte vad det är, men jag kan liksom inte motstå dem.
De jag blir mest förtjust i, vill jag äga. Ha i min egen hylla.
En gång i tiden läste jag mycket. Typ JÄMT. Alltid en bok i väskan, en hög bredvid sängen. Minsta lilla sekund över, så läste jag. Näsan i en bok AB. Mitt i stojet på bussen hem från gymnasiet, halva nätterna, till frukosten... Heeela tiden. Jag har till och med promenerat och läst samtidigt, när det varit riktigt rafflande! Fatta - JÄMT.
Sedan nån gång efter alldeles för lång tid började jag plugga på högskolan, och hade plötsligt inte varken tid eller ork att läsa när jag inte var tvungen. Privat bokpaus! Livet pågick och efter fem års plugg började jag jobba och därmed läsa igen, men inte lika intensivt. Böckernas tid hade fått konkurrens av det nya heta - internet. (Haha! Det är jag och dinosaurierna, liksom.)
Sedan låååångt senare fick jag barn. När jag var gravid läste jag som en galning, men bara böcker om barn och graviditet. Sen - nästan nada. Först för att jag inte hann eller orkade och för att det jämt var mörkt i sovrummet (väck EJ den bebis som sover!). Och sedan för att jag kommit av mig, liksom.
Nu lever jag i en tid, där jag inte ens alltid har en bok på gång. Jag vet inte vad som hände?! Nåja, det må vara så just nu. Hetsläsning ibland, uppehåll ibland. Men tror ni boksuget har minskat? Neeeeej nej nej, inte då. Jag KÖPER fortfarande böcker, jag bara LÄSER dem inte.
Jag har precis tröskat igenom bokhyllan och konstaterat att jag har ett finfint utbud av olästa förälskelser när lusten faller på. Frida har redan sisådär tre hyllmeter egna böcker. Och har man just rensat och sorterat bokhyllan, vore det väl bra korkat att gå ut och köpa fler böcker direkt? Eller?
Imorgon startar BOKREAN.
För mig är bokrean en liveupplevelse.
Gå-och-bläddra-live. Ett event.
Ta-ut-flextid-läge.
Till och med trängseln och köerna hör till!
Hela den här bokreaberusningen har jag nog ärvt från mamma bibliotekarien. Jag skulle till och med vilja dra det så långt som att säga att jag liksom känner en vibb från förr. Vi synkar liksom genom tid och rum då, en liten mammakänsla är med mig när jag går där och bläddrar. Att jag numera inte läser en enda reakatalog i förväg (förbaskade Ingen reklam tack-skylt!) gör fyndandet mera... spontant.
Hm. Imorrn vabbas det ju vidare här. Imorrn måste vi hasa iväg för att köpa mer medusin på apoteket. Jag anar ett liiitet avsteg om inte nån av oss är extremhängig.
/Jenny
Plötsligt händer det
Jag har alltid fascinerats av och avundats människor som hittar en bortglömd hundring i en bok eller jackficka, typ. Jag har alltid haft för bra koll på detaljerna för att lyckas med sådant! Stoppar jag en hundring i en bok - varför man nu skulle göra det - så minns jag det garanterat. Ja, en tjuga skulle jag nog också minnas.
Men idag hände det.
När man gått hemma med sjukt barn ett tag, geggar visst hjärnen till sig en smula. Man blir inte lika vass. Eller vad ska jag annars tro? För döm om min förvåning, när jag idag hittade bortglömda resurser!
Jag snackar INTE om pengafynd nu dock. Nej, nej. Bättre, haha.
I sedvanligt natsuddarläge, öppnade jag kylen nyss för att kolla om det fanns nåt lämpligt ätbart. Och vad ser jag?! SEMLOR. Herregud, jag hade ju köpt semlor idag och heeelt glömt bort! Sweet.
(Jaja. Om man väger som jag, fattar väl vem som helst att det inte riktigt är smart att käka semla halv tolv på natten. Men vem som helst fattar väl också att jag ser ut så just för att jag absolut kan tänka mig att käka semla halv tolv på natten, om den står i kylen...)
/Jenny
Men idag hände det.
När man gått hemma med sjukt barn ett tag, geggar visst hjärnen till sig en smula. Man blir inte lika vass. Eller vad ska jag annars tro? För döm om min förvåning, när jag idag hittade bortglömda resurser!
Jag snackar INTE om pengafynd nu dock. Nej, nej. Bättre, haha.
I sedvanligt natsuddarläge, öppnade jag kylen nyss för att kolla om det fanns nåt lämpligt ätbart. Och vad ser jag?! SEMLOR. Herregud, jag hade ju köpt semlor idag och heeelt glömt bort! Sweet.
(Jaja. Om man väger som jag, fattar väl vem som helst att det inte riktigt är smart att käka semla halv tolv på natten. Men vem som helst fattar väl också att jag ser ut så just för att jag absolut kan tänka mig att käka semla halv tolv på natten, om den står i kylen...)
/Jenny
Har du ballongbröst?
Frida fick två ballongbilar i present i efterskott på födelsedagen av faster E. Stor succé! Bilarna är typ 1 dm, i plast, och har en ballong på taket. Man blåser upp ballongen genom ett "avgasrör" bak, sedan sätter man ned dem och de far iväg som ett jehu av utblåset. Kul!
Idag försökte Frida blåsa upp den ena själv. Det var för jobbigt, och hon överlämnade den pustade till mig:
- Mamma, kan du blåsa upp den här åt mig?! Du gör det bäst.
- Tycker du? Ja, visst kan jag det.
- Ja, för pappa tyckte det var trögare att blåsa. Varför är tjejer bättre på att blåsa upp ballonger?
- Det tror jag inte att alla tjejer är, bara en del kanske. Det är nog olika det där.
- Meeeeen.... Vet du, tjejer kanske är bättre för att de har ju bröst, och DÄR får man kanske plats med lite extraluft så att det går bättre?! SÅ kanske det är?
Haha, man kan ju inte säga annat än att hon tänker till. På sitt vis.
/Jenny
Idag försökte Frida blåsa upp den ena själv. Det var för jobbigt, och hon överlämnade den pustade till mig:
- Mamma, kan du blåsa upp den här åt mig?! Du gör det bäst.
- Tycker du? Ja, visst kan jag det.
- Ja, för pappa tyckte det var trögare att blåsa. Varför är tjejer bättre på att blåsa upp ballonger?
- Det tror jag inte att alla tjejer är, bara en del kanske. Det är nog olika det där.
- Meeeeen.... Vet du, tjejer kanske är bättre för att de har ju bröst, och DÄR får man kanske plats med lite extraluft så att det går bättre?! SÅ kanske det är?
Haha, man kan ju inte säga annat än att hon tänker till. På sitt vis.
/Jenny
Åt rätt håll
Det verkar (hittills) gå åt rätt håll med Fridas öron. När jag "provtrycker" på dem gnäller hon, men annars klagar hon inte. Hon sov även igenom natten med något enstaka gny bara, överraskande nog. Hon går på alvedon så det är svårt att säga säkert, men febern verkar inte ha ökat. Skönt! Hostan hänger kvar men verkar gå åt rätt håll. Härligt, nu kör vi tillfriskningskurva all the way - det verkar gå i lås med barnkalasandet på lördag!
Det är fascinerande att betrakta Fridas lekande och lyssna på de monologer som bubblar fram. Hon har pysslat runt nöjt hela dagen. Nyss satt hon inkurad i en kuddkoja i fåtöljen och bytte kläder på Barbie, nu badar hon små PollyPocket-dockor i handfatet. Morfarn säger att hon är lik mig, jag hade på min tid tydligen också en massa fantasiscenarios inne i huvudet som höll mig sysselsatt.
Farfarn och farmorn har varit förbi en sväng idag. Frida fick blommor till sitt nya "rum" och de fick lite kaffe och bulle! Och så spritade vi händerna och hostade i armvecket, typ... Frida som precis innan de kom gått runt och gäspat och varit lite slö, fick värsta duracellrycket och var alldeles ybersprallad en stund! Men det är ju inte oväntat att fröken social lever upp när hon får sällskap, det börjar bli många långa krasslighetsdagar nu.
Min egen hosta ökar trist nog och det är onödigt tätt i luftrören. Astmaelände! Om jag går på piller, uthärdar jag huvudvärken som envisas med att hänga kvar. Pappan ringde nyss och sa att han var snuvig och kände sig hängig också... Det verkar vara en toppvecka det här, haha!
Nu är det väl så smått dags för middag, tror jag bestämt. Fast rutinerna har en tendens att glida fram en del när vi går hemma, så än är det ingen panik. I morse sov Frida till 08.30, löööövli!
/Jenny
Det är fascinerande att betrakta Fridas lekande och lyssna på de monologer som bubblar fram. Hon har pysslat runt nöjt hela dagen. Nyss satt hon inkurad i en kuddkoja i fåtöljen och bytte kläder på Barbie, nu badar hon små PollyPocket-dockor i handfatet. Morfarn säger att hon är lik mig, jag hade på min tid tydligen också en massa fantasiscenarios inne i huvudet som höll mig sysselsatt.
Farfarn och farmorn har varit förbi en sväng idag. Frida fick blommor till sitt nya "rum" och de fick lite kaffe och bulle! Och så spritade vi händerna och hostade i armvecket, typ... Frida som precis innan de kom gått runt och gäspat och varit lite slö, fick värsta duracellrycket och var alldeles ybersprallad en stund! Men det är ju inte oväntat att fröken social lever upp när hon får sällskap, det börjar bli många långa krasslighetsdagar nu.
Min egen hosta ökar trist nog och det är onödigt tätt i luftrören. Astmaelände! Om jag går på piller, uthärdar jag huvudvärken som envisas med att hänga kvar. Pappan ringde nyss och sa att han var snuvig och kände sig hängig också... Det verkar vara en toppvecka det här, haha!
Nu är det väl så smått dags för middag, tror jag bestämt. Fast rutinerna har en tendens att glida fram en del när vi går hemma, så än är det ingen panik. I morse sov Frida till 08.30, löööövli!
/Jenny
Konfirmerat knas
Vi kommer precis från hälsocentralen, efter en tårfylld och besvärlig dag för lillfröken. Frida har nu fått konstaterad öroninflammation på höger sida och näst intill på vänster. Enligt nya riktlinjer får små barn ingen antibiotika för det längre (om det inte är riktigt illa eller långvarigt), vilket faktiskt känns helt okej. Inflammationen går ju över ändå, det tar lite längre tid bara.
Läkaren sa att även om det inte blir värre (vilket det mycket väl kan eftersom det precis börjat, sa hon) måste Frida vara hemma åtminstone till och med torsdag, gärna även fredag. Barnkalas på lördag bör dock vara okej menade läkaren på, så det siktar vi på ett tag till... Det lär snart visa sig om det funkar. Tydligen härjar magsjukan på förskolans alla avdelningar, på Fridas sida är hälften av barnen drabbade! Så vi får väl se om vi får eller vill ha hit några gäster, haha! Kanske är det en slags lyckträff att Frida inte varit där på ett tag?!
Jag kommer alltså att vara hemma med sjukt barn hela den här veckan. Så kan det gå. Eftersom jag är trött, ledsen och energilös efter helgens familjekrisande och dessutom fått hosta och har huvudvärk, känns det lika bra att jag vabbar vidare. Time out, liksom. Välbehövligt.
Nya krafter nästa vecka. Mammamys den här veckan.
Det blir bra det.
/Jenny
Läkaren sa att även om det inte blir värre (vilket det mycket väl kan eftersom det precis börjat, sa hon) måste Frida vara hemma åtminstone till och med torsdag, gärna även fredag. Barnkalas på lördag bör dock vara okej menade läkaren på, så det siktar vi på ett tag till... Det lär snart visa sig om det funkar. Tydligen härjar magsjukan på förskolans alla avdelningar, på Fridas sida är hälften av barnen drabbade! Så vi får väl se om vi får eller vill ha hit några gäster, haha! Kanske är det en slags lyckträff att Frida inte varit där på ett tag?!
Jag kommer alltså att vara hemma med sjukt barn hela den här veckan. Så kan det gå. Eftersom jag är trött, ledsen och energilös efter helgens familjekrisande och dessutom fått hosta och har huvudvärk, känns det lika bra att jag vabbar vidare. Time out, liksom. Välbehövligt.
Nya krafter nästa vecka. Mammamys den här veckan.
Det blir bra det.
/Jenny
Inte på topp här
Frida hostar och snuvar mycket fortfarande. (Och gissa vem mer som fått astmaandning och hosta? Jepp, moi.) Hon har låg feber idag hitills dock - men har ont i örat istället! Heja.
Strax efter midnatt inatt grät hon oförklarligt flera gånger i sömnen, var arg och förvirrad och fäktade med händerna när man försökte trösta. Typiskt skumt, så jag frågade henne om örat flera gånger. Idag vid 11-tiden började hon klaga på ont öra, pressa handen mot huvudet och gråta hjätskärande. Hon har varit väldigt ledsen sedan dess. Hmmmm.
Vi har tid hos läkaren klockan 15.30. Det är inte säkert hon får någon behandling även om det skulle vara inflammerat, men de ska i alla fall kika. Om vi blir hemma längre än onsdag, behövs ju läkarintyg dessutom. Just nu går hon på Alvedon och är lugn.
Fortsättning följer väl, kan jag tro!
/Jenny
Strax efter midnatt inatt grät hon oförklarligt flera gånger i sömnen, var arg och förvirrad och fäktade med händerna när man försökte trösta. Typiskt skumt, så jag frågade henne om örat flera gånger. Idag vid 11-tiden började hon klaga på ont öra, pressa handen mot huvudet och gråta hjätskärande. Hon har varit väldigt ledsen sedan dess. Hmmmm.
Vi har tid hos läkaren klockan 15.30. Det är inte säkert hon får någon behandling även om det skulle vara inflammerat, men de ska i alla fall kika. Om vi blir hemma längre än onsdag, behövs ju läkarintyg dessutom. Just nu går hon på Alvedon och är lugn.
Fortsättning följer väl, kan jag tro!
/Jenny
Fröken filosoferar
Frida sitter på toaletten och läser verser i en pixibok (hon kan dem utantill):
Livet är en strid
Striden är en kamp
Kampen är en häst
Hästen är en dragare
Dragaren är en knöl
Knölen är en potatis
Alltså: Livet är en potatis!
Hon tittar upp på pappan och säger filosofiskt:
- Nä. Livet är ingen potatis - livet är kärlek och luft!
Vännen. Så mycket kärlek och ömhet i den där lilla människan! När hon skulle åka en kort biltur med pappan idag kramade hon mig och sa:
- Jag älskar dig mamma, till ALL kärlek och... och till alla hjärtans dag!
Nu är det nattadags. Måste ju få vuxentid lagom tills Solsidan kör igång på fyran! Det är BÄST - plenty av igenkänningsskratt där, haha. Så nu: Snyta, kissa, tandborsta, nattlinneklä, astmamedicinera och smörja röd nos. Och så ta feber: 38,4 grader, hon slipper inte Alvedon inatt heller eftersom febern gått upp varje natt hittills...
Imorgon vabbar hemmabrudarna vidare. Jag känner mig helt slut efter den här helgen och välkomnar möjlighet till återhämtning även för mig. Så bra det kan sammanfalla ibland!
/Jenny
Livet är en strid
Striden är en kamp
Kampen är en häst
Hästen är en dragare
Dragaren är en knöl
Knölen är en potatis
Alltså: Livet är en potatis!
Hon tittar upp på pappan och säger filosofiskt:
- Nä. Livet är ingen potatis - livet är kärlek och luft!
Vännen. Så mycket kärlek och ömhet i den där lilla människan! När hon skulle åka en kort biltur med pappan idag kramade hon mig och sa:
- Jag älskar dig mamma, till ALL kärlek och... och till alla hjärtans dag!
Nu är det nattadags. Måste ju få vuxentid lagom tills Solsidan kör igång på fyran! Det är BÄST - plenty av igenkänningsskratt där, haha. Så nu: Snyta, kissa, tandborsta, nattlinneklä, astmamedicinera och smörja röd nos. Och så ta feber: 38,4 grader, hon slipper inte Alvedon inatt heller eftersom febern gått upp varje natt hittills...
Imorgon vabbar hemmabrudarna vidare. Jag känner mig helt slut efter den här helgen och välkomnar möjlighet till återhämtning även för mig. Så bra det kan sammanfalla ibland!
/Jenny
Tredelad dag
Sambon har varit på thaiboxningstävlingar i Falun hela dagen. Han gick en egen match, som han tyvärr förlorade. Äsch då. Men den var visst jämn och kul (och jobbig) och han är oskadd sånär som på några små, schnygga märken på nosen! Han hade träffat många bekanta, kollat på bra matcher och haft en riktigt bra dag. Good for him!
Lilla feberbruttan har knallat omkring med sisådär 39 grader hela dagen, ända sedan hon vaknade. Hon har levt i fantasier - dockskåpsdockorna har varit på utflykt till månen, hon har ritat sprakande historier och småpratsjungit med mysdjuren i nån egen värld. Hon är fantastisk på att leka själv, den här ungen! Fast jag har fått ställa upp på kurragömma, massage (tackar) och bokläsning. Vid nattningen gick hon med på att ta lite alvedon, så vi hoppas på en vilsam natt.
Jag då? Jaaa ni. Idag har det inte varit någon glad-dag. Idag har det varit en livet-kommer-emellan-dag, när man skiter i att kamma mattfransarna och är glad om man bara orkar igenom. Annars var det ju just typ kamma mattfransarna jag skulle göra - eller ja, sortera klart bokhyllan. Rensa av stök-skrivbordet. Hall-sanera. Men nej. En liiiten liiiten portion nytta har jag gjort. Resten - krisplan. Typ.
/Jenny
Lilla feberbruttan har knallat omkring med sisådär 39 grader hela dagen, ända sedan hon vaknade. Hon har levt i fantasier - dockskåpsdockorna har varit på utflykt till månen, hon har ritat sprakande historier och småpratsjungit med mysdjuren i nån egen värld. Hon är fantastisk på att leka själv, den här ungen! Fast jag har fått ställa upp på kurragömma, massage (tackar) och bokläsning. Vid nattningen gick hon med på att ta lite alvedon, så vi hoppas på en vilsam natt.
Jag då? Jaaa ni. Idag har det inte varit någon glad-dag. Idag har det varit en livet-kommer-emellan-dag, när man skiter i att kamma mattfransarna och är glad om man bara orkar igenom. Annars var det ju just typ kamma mattfransarna jag skulle göra - eller ja, sortera klart bokhyllan. Rensa av stök-skrivbordet. Hall-sanera. Men nej. En liiiten liiiten portion nytta har jag gjort. Resten - krisplan. Typ.
/Jenny
Snabb vändning
Nähä. Ingen dusch, ingen personalfest.
Istället ett allvarligt telefonsamtal som rör en anhörig. Efter ilska och oro och tårar finns ingen feststämning kvar. Och förlåt att jag som egentligen är rätt ohemlig av mig nu är kryptisk (igen! mycket sådant nu ett tag...), men jag vill inte hänga ut all fakta här. Snarare mest bara förmedla min sits, min känsla.
Frida nattar nu, med en temp på 39,2. Det lär gå lätt, eftersom jag inte lät henne somna vid 17-tiden när hon var heeelt tröttmössig...
/Jenny
Komplettering vid midnatt:
Frida kröp upp i vår säng och gnällde. Stekande stekhet. Örontempen visade 39,3 och den har idag visat 0,5-1 grad lägre än rumtempen... Typ 40 grader nu, alltså.
Bar upp henne på ett toabesök och lyckades kors i taket få godkänt av henne för att peta i henne Alvedon - blev smälta-på-tungan-tabletter. Hurra! Kanske blir hon liiite svalare nu.
Istället ett allvarligt telefonsamtal som rör en anhörig. Efter ilska och oro och tårar finns ingen feststämning kvar. Och förlåt att jag som egentligen är rätt ohemlig av mig nu är kryptisk (igen! mycket sådant nu ett tag...), men jag vill inte hänga ut all fakta här. Snarare mest bara förmedla min sits, min känsla.
Frida nattar nu, med en temp på 39,2. Det lär gå lätt, eftersom jag inte lät henne somna vid 17-tiden när hon var heeelt tröttmössig...
/Jenny
Komplettering vid midnatt:
Frida kröp upp i vår säng och gnällde. Stekande stekhet. Örontempen visade 39,3 och den har idag visat 0,5-1 grad lägre än rumtempen... Typ 40 grader nu, alltså.
Bar upp henne på ett toabesök och lyckades kors i taket få godkänt av henne för att peta i henne Alvedon - blev smälta-på-tungan-tabletter. Hurra! Kanske blir hon liiite svalare nu.
Värmande
När Frida började ha ögonlocken på halvstång och klaga på att hon frös, anade jag oråd. Japp, febern stiger - nu 38,7. Tusan också. Hon har nyss frivilligt gått och lagt sig och vilat i sin säng, då vet man också att det inte är på topp med lilla gumman. Och jättestor blåsa har hon fått i munnen också, inte konstigt att hon inte äter så friskt.
Jag har plockat och haft mig här hemma en del idag. Nu ska jag tömma ett skåp som sambon ev. tror sig kunna och hinna måla i helgen. Den som lever får se - om inte annat så blir det väl bättre ordning i det efteråt, vilket är nog så välbehövligt!
Nu ska vi ta en dusch - Frida för att det var länge sedan, jag för att jag ska på personalfest om ett par timmar. Känns lite svårt att ställa om från vabbande och mysbyxhasande till party time, måste jag säga... Men det blir nog bra. God mat blir det i alla fall, haha.
God helg alla människor därute!
/Jenny
Vabbar vidare
Idag sov den lilla sjuklingen nästan till kl 9, hurra säger morgontrött-mamman! Ger mig sjutton på att det hjälpte till att jag bar henne till toan inatt... Allt extra-drickande jag petade i henne igår (bra när man är sjuk och varm och hostig, vettni) vågade jag inte lita på skulle funka hela natten. Det var nog ett bra drag, med tanke på att hon släppte niagarafallet, haha!
Nu är det sen frukost, barn-TV för Frida och lite datorknappande för mamman som gäller. Sen får vi se vad vi orkar och vill. Jag har huvudvärk (igen, gah). Frida hostar och snörvlar vidare och febern är i stort sett densamma som igår, 37,9. Inatt var hon dock stekhet och örontermometern (som oftast visar i underkant) sa då 39,2 grader. Vi tar det lugnt, alltså.
Det är FRIDA idag förresten, namnsdag för lilla pinglan! Ska överraska henne med en liten present strax.
/Jenny
Nu är det sen frukost, barn-TV för Frida och lite datorknappande för mamman som gäller. Sen får vi se vad vi orkar och vill. Jag har huvudvärk (igen, gah). Frida hostar och snörvlar vidare och febern är i stort sett densamma som igår, 37,9. Inatt var hon dock stekhet och örontermometern (som oftast visar i underkant) sa då 39,2 grader. Vi tar det lugnt, alltså.
Det är FRIDA idag förresten, namnsdag för lilla pinglan! Ska överraska henne med en liten present strax.
/Jenny
Småkrasslig småjänta
Inatt kändes Frida varm och började hosta mer. Japp, 38 grader, småsnuva och krax krax krax = VAB för mamman idag och imorgon. Men jag hade själv smygont i ett öra igår och var lite snuvig, så det är väl bra att få en smula vila även för mig. Sådant här småhängighets-vab är för det mesta ganska soft.
Medan vi kliver i mysbrallorna faller planerna. Inget dialogmöte med rektor, ingen afrodans på lunchen, ingen farmor-och-farfars-torsdags-eftermiddag. Ingen gratishockey med en kollega och våra barn, ingen invigning av nytt hus på campus och framför allt inte tillräckligt många avklarade arbetsuppgifter. Men troligen ändå personalfest imorgon kväll, om inte jag själv blir sjuk!
Nu ska vi äta frukost - efter 1,5 vakentimme. Plus en dryg halvtimme i den riktigt tidiga morgonen, då vi tog feber och kissade och mailade jobbet och pratade med pappan lite innan omsomning av tjejer. Gäääsp.
/Jenny
Medan vi kliver i mysbrallorna faller planerna. Inget dialogmöte med rektor, ingen afrodans på lunchen, ingen farmor-och-farfars-torsdags-eftermiddag. Ingen gratishockey med en kollega och våra barn, ingen invigning av nytt hus på campus och framför allt inte tillräckligt många avklarade arbetsuppgifter. Men troligen ändå personalfest imorgon kväll, om inte jag själv blir sjuk!
Nu ska vi äta frukost - efter 1,5 vakentimme. Plus en dryg halvtimme i den riktigt tidiga morgonen, då vi tog feber och kissade och mailade jobbet och pratade med pappan lite innan omsomning av tjejer. Gäääsp.
/Jenny
Kollad och klar
I måndags var Frida på fyraårskontroll på BVC. Hon skötte sig som en dröm och fick grönt kort på allt. Heja! Vikarien på BVC däremot var lite... trött. Hon sa allt med en uppsyn som om hon vore en tuggummituggande, uttröttad tonåring. Jag såg henne inte le en enda gång - ovanligt för någon som jobbar med barn som patienter! Märkligast var kommentaren:
- Har du syskon?
- Nej, det har jag inte.
- Nähä, så du är ensam...
"Så du är ENSAM?" Ensam??! Är inte det höjden av pedagogik, så säg? Frida såg lite förvirrad ut, men svarade "Mamma var som mig när hon var liten!" (dvs syskonlös, tills jag fick en halvbror när jag var 8år). Gulle.
Jag var liiiite nervös för synkontrollen, faktiskt - hon kommer ju från två familjer av glasögonormar, stackars unge! Framför allt min sida har ju en eländes bunt bofinken-Knut-närsynta stackare att få gener av. Pappan är dock undantaget från regeln, med god syn och inga brillor - må hon brås på honom!
Hittills höll det, i alla fall. Hon såg till och med de yttepytteminsta bokstäverna längst ned. Hurra!
Och just ja - hon väger 17,9 kg och är 105 cm lång. Håller kurvan finfint, hennes är stabil som ett spett och hon ligger på medellinjen.
/Jenny
- Har du syskon?
- Nej, det har jag inte.
- Nähä, så du är ensam...
"Så du är ENSAM?" Ensam??! Är inte det höjden av pedagogik, så säg? Frida såg lite förvirrad ut, men svarade "Mamma var som mig när hon var liten!" (dvs syskonlös, tills jag fick en halvbror när jag var 8år). Gulle.
Jag var liiiite nervös för synkontrollen, faktiskt - hon kommer ju från två familjer av glasögonormar, stackars unge! Framför allt min sida har ju en eländes bunt bofinken-Knut-närsynta stackare att få gener av. Pappan är dock undantaget från regeln, med god syn och inga brillor - må hon brås på honom!
Hittills höll det, i alla fall. Hon såg till och med de yttepytteminsta bokstäverna längst ned. Hurra!
Och just ja - hon väger 17,9 kg och är 105 cm lång. Håller kurvan finfint, hennes är stabil som ett spett och hon ligger på medellinjen.
/Jenny
Man får visst vad man ber om
Härom dagen tyckte jag att det här varmgraders-slaskvädret inte var toppen för dagisoverallerna, direkt. Jag önskade mig lite mer... vitt, igen.
Man ska se upp med vad man önskar sig, för man får visst vad man ber om ibland!
/Jenny
Man ska se upp med vad man önskar sig, för man får visst vad man ber om ibland!
/Jenny
Frida pratar pippi
Dokumentation efter maskeraddagen på förskolan - det är så kul att läsa barnens reflektioner! Störtsköna historier, på sina håll.
/Jenny
Frida tänker på allvarligheter
Som ni förstår efter gårdagens besked, pratar vi allvar om livet - och döden, såklart - här hemma just nu. Frida är ganska konkret (men oändigt dramatisk!), så som barn ofta är. Om de dessutom får ganska konkreta svar, blir allt liksom så... rakt på. Det passar inte alla, men jag gillar det.
Vi försov oss rejält i morse. Jag stängde av alarmet och vaknade 08.20, och då sov Frida fortfarande! Hoppla, vi skulle ha varit på dagis vid 8... När Frida vaknat, kröp hon in i min famn och sa:
- Vet du, jag blev nog sååå full av sorglighet igår att jag blev ALLDELES trött!
Ja, kloka lilla humla, så var det nog för mig i alla fall. Känslomässigt tömd och dränerad på energi, liksom. Matt. Och ofokuserad. Och bekymrad och medkännande med den mest drabbade.
Nåja. Vi rasslade vidare med den helt vardagliga bråttom-morgonen, trots att världen stannat för någon nära mig igår. Trots att allt vanligt borde vara i pausläge, är det ju märkligt nog inte så - ständigt lika obegripligt när det värsta hänt. Mitt i "ta-på-dig-tröjan-jag-har-sagt-till-tre-gånger-redan!" och "gapa-så-jag-kan-borsta-ordentligt!", klämde Frida några lätta luftiga frågor:
- Mamma, varför kommer det tårar när man gäspar?
- Mamma, varför finns det inget skelett i håret?
(...och tidigare i veckan: - Pappa, varför finns det inget skelett i tungan?)
Vi kan väl lugnt konstatera att det tusen frågornas ålder har kommit... Skelettfrågorna kunde jag svara på - tack för att dagisresan tar några minuter! - men det där med gäsptårarna kändes lite oklart. Efter hämtningen körde jag dock frågan till 118 100 - GRYM tjänst! Ställ vilken fråga som helst och få svar inom några minuter. Löööve it.
Precis innan vi kliver ur bilen på förskolan, är Frida tillbaka i tankarna om döden och dess effekter på omgivningen:
- Vet du, X behöver ju faktiskt inte sin mamma, det är ju tur det!
- Varför tycker du att han inte gör det?
- Jaaa... Han är ju stor och KAN en massa saker... Han kan ju ringa och prata i telefon och sådant där! Så han klarar sig säkert, mamma.
- Ja vännen, han klarar sig. Fast även om man klarar sig, kan man ju längta efter någon och vilja ha den nära ändå. För att man älskar den, vet du.
- Ja mamma, SÅ är det ju.
Lilla tänkaren. Hon har så fina funderingar och är väldigt bra på att uttrycka dem!
Han som vi älskar klarar sig. Visst. Vi klarar oss. Sorgen sveper genom själen och kroppen i så lång tid vi behöver, men till sist lägger den sig hyfsat till ro och smyger bara fram när man minst anar det. De flesta av oss fungerar igen, och klarar oss. Men jag blir så innerligt jäkla trött på att vi så stor del av livet får gå runt och stå ut med att bara klara oss! Tänk ändå, om vi slapp det.
Det är tufft, livet. Fantastiskt, omfattande, stort, spännande, häftigt. Men tufft.
/Jenny
Vi försov oss rejält i morse. Jag stängde av alarmet och vaknade 08.20, och då sov Frida fortfarande! Hoppla, vi skulle ha varit på dagis vid 8... När Frida vaknat, kröp hon in i min famn och sa:
- Vet du, jag blev nog sååå full av sorglighet igår att jag blev ALLDELES trött!
Ja, kloka lilla humla, så var det nog för mig i alla fall. Känslomässigt tömd och dränerad på energi, liksom. Matt. Och ofokuserad. Och bekymrad och medkännande med den mest drabbade.
Nåja. Vi rasslade vidare med den helt vardagliga bråttom-morgonen, trots att världen stannat för någon nära mig igår. Trots att allt vanligt borde vara i pausläge, är det ju märkligt nog inte så - ständigt lika obegripligt när det värsta hänt. Mitt i "ta-på-dig-tröjan-jag-har-sagt-till-tre-gånger-redan!" och "gapa-så-jag-kan-borsta-ordentligt!", klämde Frida några lätta luftiga frågor:
- Mamma, varför kommer det tårar när man gäspar?
- Mamma, varför finns det inget skelett i håret?
(...och tidigare i veckan: - Pappa, varför finns det inget skelett i tungan?)
Vi kan väl lugnt konstatera att det tusen frågornas ålder har kommit... Skelettfrågorna kunde jag svara på - tack för att dagisresan tar några minuter! - men det där med gäsptårarna kändes lite oklart. Efter hämtningen körde jag dock frågan till 118 100 - GRYM tjänst! Ställ vilken fråga som helst och få svar inom några minuter. Löööve it.
Precis innan vi kliver ur bilen på förskolan, är Frida tillbaka i tankarna om döden och dess effekter på omgivningen:
- Vet du, X behöver ju faktiskt inte sin mamma, det är ju tur det!
- Varför tycker du att han inte gör det?
- Jaaa... Han är ju stor och KAN en massa saker... Han kan ju ringa och prata i telefon och sådant där! Så han klarar sig säkert, mamma.
- Ja vännen, han klarar sig. Fast även om man klarar sig, kan man ju längta efter någon och vilja ha den nära ändå. För att man älskar den, vet du.
- Ja mamma, SÅ är det ju.
Lilla tänkaren. Hon har så fina funderingar och är väldigt bra på att uttrycka dem!
Han som vi älskar klarar sig. Visst. Vi klarar oss. Sorgen sveper genom själen och kroppen i så lång tid vi behöver, men till sist lägger den sig hyfsat till ro och smyger bara fram när man minst anar det. De flesta av oss fungerar igen, och klarar oss. Men jag blir så innerligt jäkla trött på att vi så stor del av livet får gå runt och stå ut med att bara klara oss! Tänk ändå, om vi slapp det.
Det är tufft, livet. Fantastiskt, omfattande, stort, spännande, häftigt. Men tufft.
/Jenny
Imorgon är en annan dag
Skitdag.
Stopp på ett viktigt system på jobbet i helgen. Jobbiga efterverkningar idag med information som skulle ut, trots att jag desperat behövde fokusera på annat. Gick åt pipan - och så ligger jag ännu mer efter. Heja.
Inparkerad som sablar på parkeringen, när jag var nästan 10 minuter sen till dagis och vi hade en tid på BVC att passa! Det GÅR inte att klämma in en bred Jenny med två decimeter mellan bilarna! Två centimeter mellan backspeglarna... På passagerarsidan var det smalare än normalt också... Snacka om akrobatiknummer!
Det var i-landsproblemen - men de sopades dock rejält undan.
Imorse fick jag veta att livet tog slut igår för någon jag känt sedan jag var sisådär sex år.
Tillvaron blir sig därmed aldrig mera lik för någon som står mig nära.
Jag har skrivit kryptiskt här förr om sorgliga nyheter kring den här personen, och det blir inte tydligare nu eftersom det här är inte min historia att berätta, åtminstone inte just nu. (Och min historia är dessutom komplicerad.) Men det svider i själen, att livet ska vara så hårt.
Den här sorgen kastar mig in i gamla sorger, mot djupa tankar. Jag sörjer min mamma mer än jag gjort på länge och minns ord, beröringar, funderingar och reaktioner som vore det igår. Jag kramar mitt barn och ögonen fylls med tårar vid tanken på att någon av oss någonsin ska dö ifrån den andra. Min kropp minns alla "aldrig mer"-känslor som vällt fram efter älskade människor som inte finns längre.
Det är tungt idag. Och det är inte ens mig det är mest synd om i det här.
Kram.
/Jenny
Stopp på ett viktigt system på jobbet i helgen. Jobbiga efterverkningar idag med information som skulle ut, trots att jag desperat behövde fokusera på annat. Gick åt pipan - och så ligger jag ännu mer efter. Heja.
Inparkerad som sablar på parkeringen, när jag var nästan 10 minuter sen till dagis och vi hade en tid på BVC att passa! Det GÅR inte att klämma in en bred Jenny med två decimeter mellan bilarna! Två centimeter mellan backspeglarna... På passagerarsidan var det smalare än normalt också... Snacka om akrobatiknummer!
Det var i-landsproblemen - men de sopades dock rejält undan.
Imorse fick jag veta att livet tog slut igår för någon jag känt sedan jag var sisådär sex år.
Tillvaron blir sig därmed aldrig mera lik för någon som står mig nära.
Jag har skrivit kryptiskt här förr om sorgliga nyheter kring den här personen, och det blir inte tydligare nu eftersom det här är inte min historia att berätta, åtminstone inte just nu. (Och min historia är dessutom komplicerad.) Men det svider i själen, att livet ska vara så hårt.
Den här sorgen kastar mig in i gamla sorger, mot djupa tankar. Jag sörjer min mamma mer än jag gjort på länge och minns ord, beröringar, funderingar och reaktioner som vore det igår. Jag kramar mitt barn och ögonen fylls med tårar vid tanken på att någon av oss någonsin ska dö ifrån den andra. Min kropp minns alla "aldrig mer"-känslor som vällt fram efter älskade människor som inte finns längre.
Det är tungt idag. Och det är inte ens mig det är mest synd om i det här.
Kram.
/Jenny
Arma arm
Jag kan meddela att det INTE är en toppidé att röja ur och sortera om och torka rent bokhyllan, eller att bära och montera en tuuuung rumsavdelarhylla, när man har tennisarmbåge. Faktiskt en ganska dum idé.
AJAJAJ.
Armbågsskydd på...
/Jenny
AJAJAJ.
Armbågsskydd på...
/Jenny
Allt handlar om hur man ser det
Frida skuttar runt fåtöljen, förbi en stökhög som lyfts ut men väntar på genomgång och in i sin hörna i vardagsrummet. Hon leker lite med dockskåpet, pillar med nån bok i hyllan och småtrallar glatt på en sång under tiden. Sen hoppsar hon ut mot läshörnan igen.
- Mamma, jag bara sprang preciiiiis till mitt rum en liten stund!
- Tycker du att det blev lite som ett rum för dig nu?
- Jaa, jag tycker verkligen det blev sååå fint i mitt rum, tack snälla mamma!
Då måste den lättrörda mamman faktiskt gråta en skvätt för att hon fått ett så tacksamt, härligt, positivt barn! Den lilla pinglan kräver inte mycket för att bli glad och nöjd. Och hon ser och uppskattar minsta lilla!
Mammahjärtat blir ömt och får lite hjärtknip.
/Jenny
- Mamma, jag bara sprang preciiiiis till mitt rum en liten stund!
- Tycker du att det blev lite som ett rum för dig nu?
- Jaa, jag tycker verkligen det blev sååå fint i mitt rum, tack snälla mamma!
Då måste den lättrörda mamman faktiskt gråta en skvätt för att hon fått ett så tacksamt, härligt, positivt barn! Den lilla pinglan kräver inte mycket för att bli glad och nöjd. Och hon ser och uppskattar minsta lilla!
Mammahjärtat blir ömt och får lite hjärtknip.
/Jenny
Förbättringarna fortsätter
Jag skickade nyss iväg pappan med Frida på barnkalas hos en dagiskompis. Jag själv stannade hemma för att kunna fortsätta pysslr och plocka och flytta saker och torka damm och kasta skräp och packa undan jox och ha mig! Snart har Frida en egen hörna i vardagsrummet, i alla fall liiitie mer samlad än förr. En plats som är hennes, såpass jag kunnat få till utan att köpa så mycket nytt.
Efter allt nyttigt arbete den här helgen, måste jag tyvärr hinna göra lite jobb-jobb ikväll också om den här veckan ska gå ihop... Tror jag kommer att somna ovaggad sedan, typ innan huvudet nått kudden.
/Jenny
Efter allt nyttigt arbete den här helgen, måste jag tyvärr hinna göra lite jobb-jobb ikväll också om den här veckan ska gå ihop... Tror jag kommer att somna ovaggad sedan, typ innan huvudet nått kudden.
/Jenny
Ensamshopping is the shit...
...när man är småbarnförälder. Idag drog jag till(baka till) IKEA vid 11-tiden, för att köpa en rumsavdelarhylla och tillhörande attiraljer. Först tänkte jag bara gå in på köpis och försöka fixa en present till svägerskan - mission accomplished. Jag skulle också kika efter dessertskedar - hittade och köpte. Trevånings kakfat - nej, det var för utplockat.
Sedan drogs jag plötsligt med, jag kom in i ett flow! Fokusshopping när den är som bäst, utan tjorvig, distraherande fyraåring och icke-shopping-förtjust sambo. Bara jag. Jag, som kom på att två av mina brallor gått sönder den här veckan - och kom hem med FYRA nya par. Halleluja! (För er som inte väger för mycket, kan det eventuellt vara svårt att förstå hur fullkomligen omöjligt det är att hitta FYRA par brallor samma dag - chansen är lika liten som en storvinst på triss, typ.) Det åkte med ett bälte, en tunika och lite trosor också av bara farten. (Hejdå lönen, haha!)
Vi har ikväll hört ytterst lite melodifestivalmusik på TV:n i bakgrunden, medan vi hamrade och slamrade för att bli klara med monteringen av nya hyllan innan grannarna skulle sussa! Eftersom vårt hem är såååå luftigt och avskalat - jag gör en konstpaus här, lång nog för att vi och alla som känner oss ska hinna skratta ihjäl sig - blir det ganska många följdeffekter av att flytta en befintlig hylla och stoppa in en ny.
Det är lite som ett sånt där slags pusselspel ni vet, där man hela tiden skjuter plattor åt sidan för att flytta fram en annan platta och till sist när/om man fått alla plattor på rätt plats ska man ha fått fram ett visst mönster eller en bild. Omöjligt, alltså.
Mad andra ord - vardagsrummet är bombliknande just nu.
K A O S.
Det finns lite jobb här, kan man säga... Plenty.
Men pö om pö ska det nog blir lite mindre löst plock överallt!
/Jenny
Sedan drogs jag plötsligt med, jag kom in i ett flow! Fokusshopping när den är som bäst, utan tjorvig, distraherande fyraåring och icke-shopping-förtjust sambo. Bara jag. Jag, som kom på att två av mina brallor gått sönder den här veckan - och kom hem med FYRA nya par. Halleluja! (För er som inte väger för mycket, kan det eventuellt vara svårt att förstå hur fullkomligen omöjligt det är att hitta FYRA par brallor samma dag - chansen är lika liten som en storvinst på triss, typ.) Det åkte med ett bälte, en tunika och lite trosor också av bara farten. (Hejdå lönen, haha!)
Vi har ikväll hört ytterst lite melodifestivalmusik på TV:n i bakgrunden, medan vi hamrade och slamrade för att bli klara med monteringen av nya hyllan innan grannarna skulle sussa! Eftersom vårt hem är såååå luftigt och avskalat - jag gör en konstpaus här, lång nog för att vi och alla som känner oss ska hinna skratta ihjäl sig - blir det ganska många följdeffekter av att flytta en befintlig hylla och stoppa in en ny.
Det är lite som ett sånt där slags pusselspel ni vet, där man hela tiden skjuter plattor åt sidan för att flytta fram en annan platta och till sist när/om man fått alla plattor på rätt plats ska man ha fått fram ett visst mönster eller en bild. Omöjligt, alltså.
Mad andra ord - vardagsrummet är bombliknande just nu.
K A O S.
Det finns lite jobb här, kan man säga... Plenty.
Men pö om pö ska det nog blir lite mindre löst plock överallt!
/Jenny
Fredagsmys á la IKEA
Vi drog till köpis efter dagishämtningen, och pappan mötte sedan upp från sitt håll efter jobbet. IKEA är föredömligt stillsamt att besöka på en fredagskväll - hett tips! (Ja, inte FÖR hett - vi vill ju inte ha dit er alla då nu plötsligt...)
Fredagsmiddagen blev IKEA-käk. Vi kom med med lite fräscha gästkuddar, diverse förvaringslådor och ljus och plickplock - och faktiskt även en ny ljus lurvmatta för att piffa till "bibliotekshörnan"! Kanske blir det snart några andra inköp också, men de var inte färdigklurade ännu helt enkelt...
Nu ska jag gå och tröttsvimma för natten, i sällskap med de andra snarkande. Jag håller tummarna för att Frida sover lite längre imorgon bitti - hon har haft några extratidiga mornar i veckan nämligen. Några frivilliga, några påtvingade på grund av busspassning eftersom vi haft bilen på verkstaden.
I helgen väntar barndans på lördagen, hemmafixerier, jobb som ska kommas i fas med (tyvärr måste jag helt enkelt) och barnkalas på söndag. Och säkert en massa oväntat! Tempo.
God helg och god natt!
/Jenny
Fredagsmiddagen blev IKEA-käk. Vi kom med med lite fräscha gästkuddar, diverse förvaringslådor och ljus och plickplock - och faktiskt även en ny ljus lurvmatta för att piffa till "bibliotekshörnan"! Kanske blir det snart några andra inköp också, men de var inte färdigklurade ännu helt enkelt...
Nu ska jag gå och tröttsvimma för natten, i sällskap med de andra snarkande. Jag håller tummarna för att Frida sover lite längre imorgon bitti - hon har haft några extratidiga mornar i veckan nämligen. Några frivilliga, några påtvingade på grund av busspassning eftersom vi haft bilen på verkstaden.
I helgen väntar barndans på lördagen, hemmafixerier, jobb som ska kommas i fas med (tyvärr måste jag helt enkelt) och barnkalas på söndag. Och säkert en massa oväntat! Tempo.
God helg och god natt!
/Jenny
Vinnande vitt
Vet ni, det har varit en väääldigt bra vinter hittills. En vit, vintrig, härlig och rejält snöig vinter. Jag hade nästan glömt bort hur fruktansvärt eländigt skitig en dagisunges overall kan bli om det är varmgraders-slabb ute!
För några dagar sedan blev jag påmind. Bläääää....
Ni med hus, ni med låååånga uppfarter och stora tomter.
Ni som saknar varmgarage och vaktmästare...
Gör det verkligen så mycket om ni får skotta lite mera?!
Jaså? Ni har tröttnat säger ni?
Attans också.
/Jenny
För några dagar sedan blev jag påmind. Bläääää....
Ni med hus, ni med låååånga uppfarter och stora tomter.
Ni som saknar varmgarage och vaktmästare...
Gör det verkligen så mycket om ni får skotta lite mera?!
Jaså? Ni har tröttnat säger ni?
Attans också.
/Jenny
Om att uppskatta det lilla
Om man haft plastövertäckta vardagsrumsfönster sedan september och på denna plast haft lerliknade SKIT sedan oktober - då uppskattar man väldigt mycket när plasten tas bort! Det må fortfarande vara en byggnadsställning med täckande duk utanför - det känns ändå genast lite fräschare. Och lite, lite ljusare.
Så tyckte jag inte när de satte UPP byggnadsställningen...
/Jenny
Så tyckte jag inte när de satte UPP byggnadsställningen...
/Jenny
Det myllrade av sköna typer idag
Förskolan hade utklädningsdag idag. Snacka om att det var fullt av otroligt gulliga små superhjältar, prinsessor och andra figurer där idag! Och Pippi, inte att förglömma. Fyra små pippisar (inklusive Frida) tror jag de fick ihop till sist - såååå söta!
Ett syfte med utklädningsdagen var tydligen att få tillfälle att diskutera superhjätarnas egenskaper. Vad gör man, när man t.ex. är världens starkaste - blir man bra på att slåss, eller på att vara snäll? Är visst lite spretigt på inte-bråka-fronten just nu...
/Jenny
Ett syfte med utklädningsdagen var tydligen att få tillfälle att diskutera superhjätarnas egenskaper. Vad gör man, när man t.ex. är världens starkaste - blir man bra på att slåss, eller på att vara snäll? Är visst lite spretigt på inte-bråka-fronten just nu...
/Jenny
Tillsnyggad
Igår när jag och lillbruttan kom hem från förskolan, passerade vi en ny frisersalong. Bilen är på verkstaden, så vi kom från bussen och gick en annan väg. Frida stannade och sa bestämt:
- Jaha, idag ska jag väl nog klippa håret, hörrö mamma! Luggen är ju FÖR lång nu!
Jag är väldigt mycket FÖR att passa på med sådant där när barnet själv tagit initiativet - det minimerar eventuellt trassel och gnäll i sammanhanget! Så vi stack in huvudet och jodå, de hade precis tid just då för att klippa ett litet yrväder. Finfint!
Den här gången fick Frida själv säga hur de skulle klippa. Det blev ungefär som jag brukar vilja, så bekvämt!
/Jenny
- Jaha, idag ska jag väl nog klippa håret, hörrö mamma! Luggen är ju FÖR lång nu!
Jag är väldigt mycket FÖR att passa på med sådant där när barnet själv tagit initiativet - det minimerar eventuellt trassel och gnäll i sammanhanget! Så vi stack in huvudet och jodå, de hade precis tid just då för att klippa ett litet yrväder. Finfint!
Den här gången fick Frida själv säga hur de skulle klippa. Det blev ungefär som jag brukar vilja, så bekvämt!
/Jenny
Ett mer jordnära jobb önskas, tack
Frida vaknade flera gånger inatt - bl.a. klämde hon in 1,5 vakentimme efter en dröm om barnkalas som ledde till stor sorg och tårar när hon vaknade och det inte var verklighet! Gulligt, men gääääsp.
Avslutar nu en arbetsdag full av kris och trassel och ett gäng akutsaker - jag hann inget av allt jag verkligen MÅSTE hinna idag. Känns ju finfint... Not. Nu vankas dagishämtning med mer logistik än vanligt, eftersom bilen är på verkstaden.
Toppdag som ni hör.
/Jenny
Avslutar nu en arbetsdag full av kris och trassel och ett gäng akutsaker - jag hann inget av allt jag verkligen MÅSTE hinna idag. Känns ju finfint... Not. Nu vankas dagishämtning med mer logistik än vanligt, eftersom bilen är på verkstaden.
Toppdag som ni hör.
/Jenny
Nytt rekord i försovning
I morse var Frida och jag trötta som skrutt och låg och såsade alldeles för länge i sängen. Svårvaknade och gos-sugna låg vi och mös en stund extra. Det blev till att hålla rakertfart resten av morgonkvisten! Jalla jalla.
Men dagens riktiga försovning inföll på KVÄLLEN. Så knäppt! Jag nattade Frida, slocknade själv - och vaknade plötsligt kl 20.03. Oooooops! Min simning började kl 20... Med eld i baken var jag i bassängen vid kl 20.25 - en timme senare hade jag ändå hunnit klara av dagens 1800 meter!
Fatta. Jag stannade inte hemma, trots att det var väääldigt lockande istället för att dra iväg frusen, nyvaken och yr. Heja mig!
/Jenny
Men dagens riktiga försovning inföll på KVÄLLEN. Så knäppt! Jag nattade Frida, slocknade själv - och vaknade plötsligt kl 20.03. Oooooops! Min simning började kl 20... Med eld i baken var jag i bassängen vid kl 20.25 - en timme senare hade jag ändå hunnit klara av dagens 1800 meter!
Fatta. Jag stannade inte hemma, trots att det var väääldigt lockande istället för att dra iväg frusen, nyvaken och yr. Heja mig!
/Jenny
Fyraårsdagen
Frida var sååååå nöjd med sin födelsedag och helg. Och dessutom har hon fått egen POST! Och så har hon fått meddelande om att några paket kommer senare. Och till på köpet är barnkalaset kvar att glädjas åt om några veckor. Kan det bli bättre?
På födelsedagen hade lilla hjärtat svårt att somna om på morgonkvisten, det var ju så spännande med allt som väntade! Vi fixade frukostbricka med ljus och ros och flagga, sjöng och grattade. Födelsedagsbarnet satte sig förväntansfullt upp i sängen och gjorde ett klassiskt Frida-uttalande, sådär lillgammalt som hon brukar:
- Men TACK, oj vilken fin och trevlig frukostbricka ni har ordnat till mig!
...och lite senare när hon rafsat upp alla sina rosa paket sa hon:
- Och verkligen tack så MYCKET för alla bra och roliga presenter ni skaffat!
Man blir lite fnissig och undrar i sitt stilla sinne om det är FYRTIOfyra hon fyller, eller fyra?! Hon är så grymt söt och ruskigt bra på att vara artig och tacksam sådana där gånger, helt spontant och på riktigt. Föräldrahjärtat blir faktiskt lite stolt över att vi har lyckats med att få henne att uppskatta detaljer och SÄGA det på ett helt makalöst uttrycksfullt sätt!
Efter sedvanlig lördags-svängom på dansskolan, vankades det kalasfika med besök av farmorn och farfarn och pappans morbror. Efter paketöppningen var Frida i legohimlen! Nya köksmöbler till dockskåpet kunde också flytta in under den nya fina belysningen där. Vackra rosor fick hon till bordet också. Sedan fikade vi god och snajdig tårta som pappan bakat - så avancerad med bild på Lilla Sjöjungfrun och allt!
Nånstans där på eftermiddagskvisten kom min vän W också inramlandes, denna gång bara hon utan man och barn. Hon hade "tågat" upp och sov över hos oss. Så mysigt med först lite lektid för Frida och sedan tjejsnackskväll för mig. Sambon hängde på och fascinerades över tjejers förmåga att kommentera detaljer under en melodifestivalsändning...
På söndagen kramade vi W och lämnade henne vid tåget på förmiddagen. Strax därefter kom våra Ockelbo-vänner på pajlunch. Jag fick äntligen gosa med lille bebis-O igen! Sist var han 6 dagar tror jag, nu två månader! Hej vad det går. Frida och lille E lekte en massa och hade kul, vi fikade och pratade.
Strax innan de skulle rulla hemåt, avrundades dock kalashelgen på eländigaste vis! Lille E ramlade från soffan med kinden in i vårt förbaskat vassa soffbordshörn. Ett djupt jack, mycket blod och inget roligt alls, blev det... De fick dock snabb hjälp på familjeläkarjouren och kunde åka vidare hemåt efter en halvtimme och två stygn på stackars E. Själv fick jag ont i magen och blev alldeles ledsen av att vi hade ett så farligt bord - jag dammsög hela lägenheten i oros-ilska och fällde några tårar när jag fått besked från dem att det gått så bra det nu kunde i den trista situationen. Hu!!
Efter den pärsen, tar vi lite firandepaus innan barnkalasandet. TACK tusen gånger till alla som gratulerat Frida. Tack alla som kom, ringde, skickade post, kom på besök, gav presenter, skrev på bloggen och facebook. Den lilla medelålders tanten vi har här som fyllt fyra, hon tycker det är så roligt med alla hälsningar och blir genuint glad!
/Jenny
Frukostbrickan är redo och vi harklar de morgontrötta halsarna...
"ÅH, ett troll med just den färgen jag önskade mig, TACK!"
"Lampor till dockskåpet, tjohoooo, vad braaaa!"
Öppna, öppna, mera paket! Här dök det upp några böcker, vilket gillades det med.
"Men MAMMA, nu kan jag pyssla pärlhalsband och sådär!"
Lite frukost-i-sängen-mys! Fina lampan där bakom är också en present.
Lyckan är en ny, fin smink- och frisyrdocka. Tack morbror J!
Lite dans hann pinglan med på födelsedagen, också. Nu dansar
de helt själva, medan föräldrarna sitter utanför och sneglar in...
Fyra väldoftyande, vackra rosa rosor till fyraåringen. Tack farmorn och farfarn.
Tårtljusen ska tändas - är man så stor som 4 år vill och kan man göra det SJÄLV.
Pappan ska ha all ära - han snickrade ihop en så fin Ariel (lilla sjöjungfrun)-tårta!
På födelsedagen hade lilla hjärtat svårt att somna om på morgonkvisten, det var ju så spännande med allt som väntade! Vi fixade frukostbricka med ljus och ros och flagga, sjöng och grattade. Födelsedagsbarnet satte sig förväntansfullt upp i sängen och gjorde ett klassiskt Frida-uttalande, sådär lillgammalt som hon brukar:
- Men TACK, oj vilken fin och trevlig frukostbricka ni har ordnat till mig!
...och lite senare när hon rafsat upp alla sina rosa paket sa hon:
- Och verkligen tack så MYCKET för alla bra och roliga presenter ni skaffat!
Man blir lite fnissig och undrar i sitt stilla sinne om det är FYRTIOfyra hon fyller, eller fyra?! Hon är så grymt söt och ruskigt bra på att vara artig och tacksam sådana där gånger, helt spontant och på riktigt. Föräldrahjärtat blir faktiskt lite stolt över att vi har lyckats med att få henne att uppskatta detaljer och SÄGA det på ett helt makalöst uttrycksfullt sätt!
Efter sedvanlig lördags-svängom på dansskolan, vankades det kalasfika med besök av farmorn och farfarn och pappans morbror. Efter paketöppningen var Frida i legohimlen! Nya köksmöbler till dockskåpet kunde också flytta in under den nya fina belysningen där. Vackra rosor fick hon till bordet också. Sedan fikade vi god och snajdig tårta som pappan bakat - så avancerad med bild på Lilla Sjöjungfrun och allt!
Nånstans där på eftermiddagskvisten kom min vän W också inramlandes, denna gång bara hon utan man och barn. Hon hade "tågat" upp och sov över hos oss. Så mysigt med först lite lektid för Frida och sedan tjejsnackskväll för mig. Sambon hängde på och fascinerades över tjejers förmåga att kommentera detaljer under en melodifestivalsändning...
På söndagen kramade vi W och lämnade henne vid tåget på förmiddagen. Strax därefter kom våra Ockelbo-vänner på pajlunch. Jag fick äntligen gosa med lille bebis-O igen! Sist var han 6 dagar tror jag, nu två månader! Hej vad det går. Frida och lille E lekte en massa och hade kul, vi fikade och pratade.
Strax innan de skulle rulla hemåt, avrundades dock kalashelgen på eländigaste vis! Lille E ramlade från soffan med kinden in i vårt förbaskat vassa soffbordshörn. Ett djupt jack, mycket blod och inget roligt alls, blev det... De fick dock snabb hjälp på familjeläkarjouren och kunde åka vidare hemåt efter en halvtimme och två stygn på stackars E. Själv fick jag ont i magen och blev alldeles ledsen av att vi hade ett så farligt bord - jag dammsög hela lägenheten i oros-ilska och fällde några tårar när jag fått besked från dem att det gått så bra det nu kunde i den trista situationen. Hu!!
Efter den pärsen, tar vi lite firandepaus innan barnkalasandet. TACK tusen gånger till alla som gratulerat Frida. Tack alla som kom, ringde, skickade post, kom på besök, gav presenter, skrev på bloggen och facebook. Den lilla medelålders tanten vi har här som fyllt fyra, hon tycker det är så roligt med alla hälsningar och blir genuint glad!
/Jenny
Plötsligt händer det
Har chockat mig själv med att cykla träningscykel 30 min precis! Eller var det cykeln som blev mest chockad? Det funkade i alla fall fint att blåsa bort dammet från den oanvända, bortglömda stackaren genom att bli riktigt jädra andfådd. Haha!
/Jenny
/Jenny
Så kom hon då äntligen i tidningen
Förra året glömde jag/vi bort att små födelsedagsbarn brukar vara på bild i tidningen... Den här gången, har Frida påmint mig sedan innan nyår. Så nu idag, på den efterlängtade fyraårsdagen, var det dags!
/Jenny
/Jenny
Din minut
Exakt NU för fyra år sedan föddes du, Frida.
Det var måndag morgon och vacker vintrig snöstorm ute. Jag minns att jag såg ut genom fönstret och hade svårt att förstå att folk just då skulle gå till jobb och skolor och leva ännu en helt vanlig vardag - så underligt, hela tillvaron var ju förändrad!
Efter sisådär tolv timmars småont och ytterligare tolv timmars mera påtaglig kamp, hade du äntligen kommit till oss. Det blev en jättebra förlossning! I alla fall om vi inte hakar upp oss på de fyra-fem timmar du envist inte ville komma framåt, utan satt fast och stilla medan min kropp ville krysta... Men den envisheten känner vi ju igen idag, haha!
Amma tyckte du var trixigt, men du var ju liten som en räka och behövde växa så vi blev kvar fem dygn på BB. Fast stackars pappa fick bara ett dygn där med oss - resten av tiden låg han hemma i sängen med över 39 graders feber. Vi hann dela rum med tre andra mammor och deras småknattar - det var ganska jobbigt. Speciellt konstig var hon som åt thaimat mitt i natten... Men du var så lätt att ta hand om, sov massor och pep som en liten gök.
Du fyllde våra hjärtan med kärlek som vi aldrig tidigare upplevt.
Det gör du än idag, det är som en varm storm av kärlek och glädje.
Grattis fantastiska Frida!
/Jenny
Det var måndag morgon och vacker vintrig snöstorm ute. Jag minns att jag såg ut genom fönstret och hade svårt att förstå att folk just då skulle gå till jobb och skolor och leva ännu en helt vanlig vardag - så underligt, hela tillvaron var ju förändrad!
Efter sisådär tolv timmars småont och ytterligare tolv timmars mera påtaglig kamp, hade du äntligen kommit till oss. Det blev en jättebra förlossning! I alla fall om vi inte hakar upp oss på de fyra-fem timmar du envist inte ville komma framåt, utan satt fast och stilla medan min kropp ville krysta... Men den envisheten känner vi ju igen idag, haha!
Amma tyckte du var trixigt, men du var ju liten som en räka och behövde växa så vi blev kvar fem dygn på BB. Fast stackars pappa fick bara ett dygn där med oss - resten av tiden låg han hemma i sängen med över 39 graders feber. Vi hann dela rum med tre andra mammor och deras småknattar - det var ganska jobbigt. Speciellt konstig var hon som åt thaimat mitt i natten... Men du var så lätt att ta hand om, sov massor och pep som en liten gök.
Du fyllde våra hjärtan med kärlek som vi aldrig tidigare upplevt.
Det gör du än idag, det är som en varm storm av kärlek och glädje.
Grattis fantastiska Frida!
/Jenny
Om att tänka framåt
I morse när jag gjorde mig i ordning, satt Frida och sjöng på en trall från Astrid Lindgren-barnskivan vi har i bilen:
- ...nu förgår dina ungdomsdagar, nu förgår dina ungdomsdagar, och aldrig komma de, nej aldrig komma de, nej aldrig komma de nå mer igen...
Sen blev hon tyst, tittade på mig en stund och sa:
- Mamma, du har varit ung.
- Ja vännen, det har jag.
- Och tänk, att du har varit barn, mamma!
- Ja, tänk va? Det har jag ju.
- Jaa. Men det kommer du aaaldrig att vara nå mer.
Inte läge att vara lagd åt att ha åldernoja i Fridas sällskap just nu, får man säga. En stund senare skulle vi gå, och när vi båda stod klara med ytterkläderna på, plutade hon med munnen och tiggde puss. Jag böjde mig ned och pussade henne. Hon fortsatte titta på mig lite, sen sa hon:
- Tänk, va! Tänk att när jag är FYRTIO år, då kan jag bara stå såhär liksom och bara pussa dig raaakt fram. Då behöver jag inte sträcka mig alls för då är jag STOR, mamma!
Ja, min älskade hjärtevän. Jag håller alla, alla, alla tummar för att jag får vara med då. Lever jag och har minnet i behåll när du är 39 år och 364 dagar, då ska jag påminna dig om vad du sa dagen innan du skulle fylla fyra!
/Jenny
- ...nu förgår dina ungdomsdagar, nu förgår dina ungdomsdagar, och aldrig komma de, nej aldrig komma de, nej aldrig komma de nå mer igen...
Sen blev hon tyst, tittade på mig en stund och sa:
- Mamma, du har varit ung.
- Ja vännen, det har jag.
- Och tänk, att du har varit barn, mamma!
- Ja, tänk va? Det har jag ju.
- Jaa. Men det kommer du aaaldrig att vara nå mer.
Inte läge att vara lagd åt att ha åldernoja i Fridas sällskap just nu, får man säga. En stund senare skulle vi gå, och när vi båda stod klara med ytterkläderna på, plutade hon med munnen och tiggde puss. Jag böjde mig ned och pussade henne. Hon fortsatte titta på mig lite, sen sa hon:
- Tänk, va! Tänk att när jag är FYRTIO år, då kan jag bara stå såhär liksom och bara pussa dig raaakt fram. Då behöver jag inte sträcka mig alls för då är jag STOR, mamma!
Ja, min älskade hjärtevän. Jag håller alla, alla, alla tummar för att jag får vara med då. Lever jag och har minnet i behåll när du är 39 år och 364 dagar, då ska jag påminna dig om vad du sa dagen innan du skulle fylla fyra!
/Jenny
Just nu för fyra år sedan...
...befann jag mig också på jobbet. På en söndag. Supergravid, med lättare värkar. Rensandes undan papper, foton och personliga attiraljer från mitt kontor!
Man blir lite märklig när man är gravid, det är alldeles tydligt...
Jag skulle egentligen ha jobbat en vecka till, och beräknad förlossning var inte förrän 16 dagar senare. Men jag insåg redan på morgonen att det nog skulle komma en bebis väldigt, väldigt snart. Och jag visste att kontoret var i lättare kaos! Bara en sak att göra, tyckte jag.
Föda barn, tänker ni? Kanske det, men först tömma kontoret. Ehhh.... Det gäller att prioritera här i livet! Precis när jag klev in på högskolan, gick vattnet. Väldigt diskret, men ändå. Tror ni jag vände direkt hem då? Näpp. Så kan man också starta sin förlossningsdag.
Såhär i efterhand inser jag att jag inte kan ha varit så supernojig över själva födandet. Men däremot var jag definitivt lite lätt hormongalen.
Nu - lunch.
/Jenny
Man blir lite märklig när man är gravid, det är alldeles tydligt...
Jag skulle egentligen ha jobbat en vecka till, och beräknad förlossning var inte förrän 16 dagar senare. Men jag insåg redan på morgonen att det nog skulle komma en bebis väldigt, väldigt snart. Och jag visste att kontoret var i lättare kaos! Bara en sak att göra, tyckte jag.
Föda barn, tänker ni? Kanske det, men först tömma kontoret. Ehhh.... Det gäller att prioritera här i livet! Precis när jag klev in på högskolan, gick vattnet. Väldigt diskret, men ändå. Tror ni jag vände direkt hem då? Näpp. Så kan man också starta sin förlossningsdag.
Såhär i efterhand inser jag att jag inte kan ha varit så supernojig över själva födandet. Men däremot var jag definitivt lite lätt hormongalen.
Nu - lunch.
/Jenny
Den efterlängtade dagen närmar sig
Tänk, om två dagar fyller Frida FYRA år! Helt galet.
Det är verkligen obegripligt att tiden går så snabbt. (Att vi själva blir lika mycket äldre med samma fart, det kan vi väl bara ta och förbise?) Som ett andetag - och ändå som en evighet.
Frida har läääängtat efter att fylla fyra i minst ett halvår - ungefär då började nämligen de äldsta kompisarna på förskolan bli fyra och ha kalas. Det är alltså ett oräkneligt antal meningar som påbörjats "Mamma, när jag fyller fyra..." sedan i somras. För att inte tala om 4-årskalaset! Det har hon klurat kring och planerat inför lika länge.
Nu är det nära. I morse var hennes första ord:
- Mamma, fyller jag fyra idag?!
Efter mitt svar om att hon får vänta två dar till, följde tårar... Gulle.
I helgen blir det lite släkt och vänner som får tårtfika hos oss. Barnkalaset har vi beslutat ta först om några veckor, men planerna har tagit form. Och gästlistan är väl nästan klar, efter många försök! Det är svårt att ha en översocial unge som vill bjuda typ ALLA. Vi bor trots allt ganska litet... Kanske grubblar vi lite mer över om vi kan klämma in ett par kids till, men vi har åtminstone enats om en lagom stor kärntrupp och inbjudningskorten till dem ligger på lådan nu. Tjohoo, 4-årslycka!
Frida har mycket funderingar över att bli stor. "För när jag fyller fyra mamma, då är jag så stor, en stor tjej!" Men några saker platsar snarare liiiite längre fram i livet:
- Mamma, hur gjorde du när du skaffade bil och körkort?
- Mamma, hur ska jag göra när jag ska ha bil? Jag vet ju inte var den där bilsiktningen är nånstans!!
- Mamma, visst gör det ont när bebisar kommer ut? Åh, aj, tänk hur ska det GÅ när mina barn ska födas, oj jag vill nog inte ha några bebisar!
- Men mamma, hur vet man var man får jobba då?
Jisses! Tiden må gå fort, men än är hon vår lilla mysprick. Ett litet tag till får vi ha henne nära, nära. En liten dyrbar tid till, får vi äran att vara hennes värld. Vår lilla sötunge, lyckan i livet, alltings ljus. Kärleken till denna människa är så stor att det fortfarande är obegripligt. Jag skulle offra allt jag har och mig själv för henne, utan minsta tvekan.
Fantastiska unge, tack för de fyra bästa åren i mitt liv. Jag älskar dig!
Puss och kram och kärlek!
/Jenny
Det är verkligen obegripligt att tiden går så snabbt. (Att vi själva blir lika mycket äldre med samma fart, det kan vi väl bara ta och förbise?) Som ett andetag - och ändå som en evighet.
Frida har läääängtat efter att fylla fyra i minst ett halvår - ungefär då började nämligen de äldsta kompisarna på förskolan bli fyra och ha kalas. Det är alltså ett oräkneligt antal meningar som påbörjats "Mamma, när jag fyller fyra..." sedan i somras. För att inte tala om 4-årskalaset! Det har hon klurat kring och planerat inför lika länge.
Nu är det nära. I morse var hennes första ord:
- Mamma, fyller jag fyra idag?!
Efter mitt svar om att hon får vänta två dar till, följde tårar... Gulle.
I helgen blir det lite släkt och vänner som får tårtfika hos oss. Barnkalaset har vi beslutat ta först om några veckor, men planerna har tagit form. Och gästlistan är väl nästan klar, efter många försök! Det är svårt att ha en översocial unge som vill bjuda typ ALLA. Vi bor trots allt ganska litet... Kanske grubblar vi lite mer över om vi kan klämma in ett par kids till, men vi har åtminstone enats om en lagom stor kärntrupp och inbjudningskorten till dem ligger på lådan nu. Tjohoo, 4-årslycka!
Frida har mycket funderingar över att bli stor. "För när jag fyller fyra mamma, då är jag så stor, en stor tjej!" Men några saker platsar snarare liiiite längre fram i livet:
- Mamma, hur gjorde du när du skaffade bil och körkort?
- Mamma, hur ska jag göra när jag ska ha bil? Jag vet ju inte var den där bilsiktningen är nånstans!!
- Mamma, visst gör det ont när bebisar kommer ut? Åh, aj, tänk hur ska det GÅ när mina barn ska födas, oj jag vill nog inte ha några bebisar!
- Men mamma, hur vet man var man får jobba då?
Jisses! Tiden må gå fort, men än är hon vår lilla mysprick. Ett litet tag till får vi ha henne nära, nära. En liten dyrbar tid till, får vi äran att vara hennes värld. Vår lilla sötunge, lyckan i livet, alltings ljus. Kärleken till denna människa är så stor att det fortfarande är obegripligt. Jag skulle offra allt jag har och mig själv för henne, utan minsta tvekan.
Fantastiska unge, tack för de fyra bästa åren i mitt liv. Jag älskar dig!
Puss och kram och kärlek!
/Jenny
Visa lite hyfs - 2
Det finns väldigt många människor på Högskolan i Gävle, som aldrig tycks komma sist. Eller? För inte kan de väl sakna medkänsla och logik helt? Konsekvenstänkande lär man sig väl tidigt och utvecklar under uppväxten - folk med körkort bör väl ha koll på orsak och effekt?
Jag snackar parkering här.
Blodtryckshöjande korskalle-parkerade bilar på högskolans parkering.
Kommer man lite sent på morgonen, finns det inga platser kvar annat är lääääängst bortanför alla hus. Vi snackar typ 15-20 minuters extratid, om man räknar in snurr-sökandet av en parkering närmare först. Om man till exempel tagit ut lite flex för att låta barnet (som somnade efter kl 21, när man själv var och simmade) sova ut på morgonen (så att det orkar vara BARN och inte blir mer som en GREMLINS på förskolan...), så kan det bli snävt att hitta en plats för bilen. Fullt, fullt fullt.
Sådana gånger blir jag gaaalen på alla som parkerat totalt idiotiskt.
Det är ju så himla, himla enkelt. Egentligen
Använd utrymmet smart och effektivt.
STÄLL DIG LAGOM NÄRA NÄSTA BIL.
Kommer du först, ställ dig helst längs en kant. Därefter - ställ dig nära nästa bil. ORKA backa en gång och köra in på en bättre position, istället för att få en halvmeter extra luft till nästa fordon. Inte för nära, inte för långt ifrån. Lagom. Och om du ska köra in i en lucka bred nog för två bilar, ställ dig för jösse namn vad du gör INTE i mitten av den! Då kan sådana som jag få rena nervsammanbrottet av irritation! När man har passerat typ 20 stycken nästan-platser, blir man nämligen lite TRÖTT. Och ganska arg, om man är som jag. Och störd på att folk verkar vara rätt intelligensbefriade.
Så. Gör en god gärning - parkera smart och effektivt. Please.
Nästa gång kan det vara du som kommer sist!
/Jenny
Visa lite hyfs - 1
Bra saker att komma ihåg:
Låt bliii att parkera in folk.
Det är enormt störande för den som drabbas. Kanske ska de åka på simträning, har en tid att passa, ganska små marginaler, huvudvärk hela dagen med påföljande dåligt humör, och blir GRYMT irriterade på att inte ens kunna ta sig ut ur sitt parkeringsgarage för att nån idiot ställt sin pickup så att den blockerar minst halva infarten.
Blir INTE sur och tvär om någon påpekar att du parkerat in dem.
Om personen som är sen, irriterad och förhindrad att ta sig ut lyckas hitta dig när du parkerat in honom/henne, var vänlig och bli inte sur och kinkig då. Strunta i att muttra, se störd ut, sucka högt, ruska på huvudet och så. Be jäkligt mycket om ursäkt och flytta bilen bara! Snabbt.
Folk alltså. Sura lagom!
Det var ju för fasen inte jag som gjort fel.
/Jenny
Låt bliii att parkera in folk.
Det är enormt störande för den som drabbas. Kanske ska de åka på simträning, har en tid att passa, ganska små marginaler, huvudvärk hela dagen med påföljande dåligt humör, och blir GRYMT irriterade på att inte ens kunna ta sig ut ur sitt parkeringsgarage för att nån idiot ställt sin pickup så att den blockerar minst halva infarten.
Blir INTE sur och tvär om någon påpekar att du parkerat in dem.
Om personen som är sen, irriterad och förhindrad att ta sig ut lyckas hitta dig när du parkerat in honom/henne, var vänlig och bli inte sur och kinkig då. Strunta i att muttra, se störd ut, sucka högt, ruska på huvudet och så. Be jäkligt mycket om ursäkt och flytta bilen bara! Snabbt.
Folk alltså. Sura lagom!
Det var ju för fasen inte jag som gjort fel.
/Jenny
