Morfar-trippen i bilder

Så. Äntligen. Jag har tröskat igenom alla foton från Östersundstrippen, så nu kommer de. Alla i en låååång radda - sjuttiofjorton bilder som väl mest säger "kolla vad söt och charmig unge vi har", haha. De flesta andra människorna får jag ju inte lägga ut foton på, så det blir lätt lite enahanda. Men så är ju i och för sig hel den här bloggen... Ni får stå ut ändå!

Just ja. Lite mer textmässigbeskrivning av vad helgen innehöll, finns i det här inlägget och även i detta. Men nu kör vi foton - håll till godo!

Så här såg det ut på uppresan - den lååånga, försenade:
(med gott om tid att fotografera...)


Väntan på perrrongen - i en timme. Med förväntansfull, glad treåring!



Lite klisterpyssel fördriver tiden. Nasse och Giraffen tittar på, såklart.



Tågfika deluxe! Frida deltog i handlandet, och dessa SKULLE bara med.



...åsså lite mer klisterlek. Perfekt tågåkargrej.



Svårt att vara HELT stilla, lite bus och klätterlusta måste man få leva ut!



En lugn stund med fredagsmys-snacks efter lunchen. Guld!



Sa jag att ungen gillar att klättra?!



Spännande med tågtoalett - det ska tryckas på knappar för allt där!



Glad, duktig tågåkartjej, med massor av tålamod trots vansinnigt lång restid....



...som var ett riktigt härligt sällskap att vara iväg på tripp med!



Vi kom fram, bytte om i E&M:s nya radhus och stack på överraskningsmiddag:



Högst upp där i restaurangen satt morfarn och väntade, oanandes.



Hela gänget på plats, kollar in den fantastiska utsikten!



Det var verkligen maffigt, vad långt man såg. Ända till fjälls!



Fantastiska Frida, ny-läppglansad och nöjd!



När man åkt tåg en hel dag, är 3 timmar restaurang extra tufft.
Lite leksaker kan underlätta väntan på mat för hungrig lillmage!



Vi kramade morfarn som fyllde 65, tog det lugnt och hade det skönt resten av helgen:



Tjejerna mot killarna på BodaBorg på lördagen. Vi vann!



Alla goa kidsen i en soffa. Bebisälskande Frida in heaven!



E var supersnäll och justerade Fridas lugg och nacke! Stortack!
(Frida var jättesnäll, och inte alls ledsen som hon ser ut på bilden.)




Söte, nye lille L! 1,5 månad och ljuvlig - jag fick mata och mysa!



På söndagen solmyste vi lite ute på gården. Skönt!



Frida och morfarn tog hand om en fågel som flugit in i fönsterrutan.


Vips var det dags att åka hem igen. Tiden går fort när man har det bra!


Frida är otroligt bra på att leka med figurer, sittandes stilla.



Lite bus emellanåt är väl härligt!



Mera figurer! På andra sidan bordet satt de rödhåriga tvillingarna hon toklekte med.



Sedan skulle det ritas. Tur att mamman tagit med resurser för det mesta!


Det var det. Nu hörrni, är det godnatt. Tur det är halvdag imorrn!

/Jenny

Tappad timme

Ikväll när jag nattade Frida somnade jag som en stock, inslingrad med den lilla blomman. Zzzz Zzzz, det är en såååå skön flyta-iväg-känsla i det där.  Vaknade en timme senare och var TOTALT förvirrad.

Det var mörkt i lägenheten. Sambon var inte hemma. Jag hittade ingen telefon. Que?

Efter att jag vimsat omkring en stund och försökt skaka igång hjärnan, kom sambon hem. Med kassar i händerna, efter en tripp till ICA Maxi. Packade upp skaldjur och fisk, bläddrade recept, förmedlade att två vänner kommer på middag imorrn kväll. Började stöka runt i köket.

Där satt jag som en vimsfabrik. Men hallååå, hur länge hade jag sovit?! Haha.
Förvirrande, men trevligt!

Eeeeh... Ser mig omkring här hemma och inser att det inte bara är i köket vi borde agera.
Äsch. Plockar undan lite ikväll, och imorgon eftermiddag. Det jag hinner. Och ids.
Det får duga!

/Jenny


Nya pjuck

I morse premiär-använde både Frida och jag våra nya vårskor (som snälla pappan pysslat om och smörjt in igår kväll). Härligt vårtecken! Synd bara att det regnat inatt - gissar att Fridas kommer hem från dagis i ett annat skick än de kom dit...


Hoppas ni får en bra Valborgshelg! Själv jobbar jag imorgon, men bara halvdag. Flera kollegor ska dock vara lediga, så det känns ändå lite som fredag redan nu...

/Jenny

Sitta, satt, suttit

Efter en typiskt småkörig vardagslogistik-eftermiddag med ärenden, käk såklart och avduschning av otvättad dagisunge, har jag mest hängt i soffan. Avverkat Grey´s Anatomy, True blood och Lost på TV - härligt maraton! När jag inte tumlat nedkissade storsängslakan, jobbat ikapp eller flyttat helgens foton från kameran till datorn, alltså.

Men att liksom ta hand om några foton "på riktigt", och lägga ut dem här, det hann jag inte. Idag heller.
ZzzzZzzz.

/Jenny

Allvarsamheter på treåringsvis

Sitter och kollar på ett inspelat avsnitt av Annas eviga, som handlar om hur man talat med barn om döden. Så intressant ämne! Frida pratar mycket om det just nu och frågar en del. Jag kör väldigt mycket med att svara rakt och enkelt på hennes frågor. Inte undanhålla, inte överberätta. Jag tror att hon frågar om det hon är mogen att få veta, liksom.

Idag tog vi en repa på stan efter dagis, vi shoppade jacka, överdragsbrallor, springskor, keps och några andra vår-aktiga småsaker till Frida. Efteråt lassade vi in påsarna hemma och skuttade iväg till sushistället runt hördet. När vi spatserade hem därifrån med knorrande magar, låg det en död fågel på vägen. Vi pratade lite om den, sedan sa Frida:

- Men vi ska inte dö, mamma.
- Jo, någon gång ska vi dö också, faktiskt.
- Åh, vad trååååkigt.
- Ja. Men allting som lever dör nångång. Människor, djur, träd och blommor...
- Men ååååh, vad tråååkigt!
- Ja, det är det ju, annat kan man inte säga. Det är tråkigt, det är det, Frida. Men därför får man passa på att ha kul och njuta när man lever, för att det är härligt!
- Men inte nu, ska vi dö?
- Nej, de allra flesta dör när de blir gamla och skruttiga. Det brukar dröja länge för de flesta.
- Men bilarna ska också dö! Och husen faktiskt.


...och så rullade diskussionen på om att hus kan rivas och bilar rosta, haha.

När vi sedan satt och käkade, kom en liten yttepyttig blomfluga surrande. Frida drabbades av lätt andnöd och panik - "en fluuuuga, en fluuuuuga här inne, ta bort den, mamma!" Jösses. (Det kan bli en låååång och skrajsig sommar det här!) Jag försökte vifta bort den, men det tog inte.

- Döda den, mamma, ta bort den HELT!
- Så, nu är den lilla flugan död, titta här. Är du lugn nu?
- Ja mamma. Det är bra när flugor dör, tycker jag. Inte när människor dör, men när flugor dör, det är bra det. Som att min mormor är död, det är tråkigt. Men flugor som är döda, det är bra.


Just nu ingen dramtisk fråga, alltså. Då så.

/Jenny

Välkommen våren

- Idag sopar de bort gruset och gammalt skräp från högskolans innergård.
- Inatt hade en mås bajsat på vår bil (som stod ute för att garageporten var trasig).
- Frida vill knappt lägga sig på kvällarna, för att det är "ju ljuuuuuust fortfarande".
- Jag har inte haft jacka på mig på flera veckor, det räcker med en kofta.
- Jag har köpt nya, lätta, svala skor och tänker börja använda dem nu.
- Dagisungarna kan vara ute vant-lösa, utan täckbyxor, i tennisdojor.
- Frida behöver en uppsättning nya lätta ytterkläder och skor.
- Bilen har sommardäcken på.
- Jag har premiärcyklat.

Välkommen våren!
PROSIT.

/Jenny


Trött tröttare tröttast...

...är jag nu, så det blir inga foton publicerande idag heller. Jag har tillbringat mina kvällstimmar på Friskis, svettandes på ellipsmaskin, roddmaskin och nån slags skridskoliknande maskin. Afropasset var pinfullt ikväll, så jag skuttade iväg till torget-lokalen istället! Sedan har jag duschat länge och varmt och varvat ned.

Heja mig!

/Jenny

På plats i TV-soffan

Lördagen uppe i norr spenderades till stor del på Bodaborg, där tjejerna slog killarna i tävlingen om flest klarade celler. Yes! Sedan blev det storfamiljemiddag hos morfarn och M, med många skratt, gooood mat, bebissnusning (en sexmånaders sötbrutta och en 1,5-månaders snuttkille ingår numera i gänget!), småprat, Fridabus, stundtals stormiga samtal och en rätt massiv röja-och-diska-insats på nattkröken.

Efter lite söndagsslappning inklusive e-postfix till morfarn och njutbart solstolshäng i en vindstilla hörna, var det hemresedags. Resan tillbaka gick finfint, skönt nog. Tåget höll tidtabellen, och Frida lekte loss oavbrutet med ett rödhårigt tvillingpar (en kille, en tjej) på 3,5 år som satt alldeles bredvid oss. Snacka om smidigt tidsfördriv.

Har ägnat mig åt lite trött soffhäng - energin räckte inte till att peta ut bloggfoton idag...
Nu ska jag snart krypa ned nyduschad i rena lakan - det ääääälskar jag!
Ha en bra vecka ute i era världar!

/Jenny

Gaaalen resa norrut

Frida o jag tog lyxledig fredag! Vi reste med tåg igår från Gävle till Östersund. (Pappan kunde tyvärr inte vara ledig på fredagen, så han får skrota runt själv hemma i helgen...) Vi har tillsammans med min bror överraskat morfarn som fyller 65 idag! Vi spatserade in och sjöng "Ja må han leva" på finrestaurang, där han och M satt och väntade. Roligt, härligt, mysigt. Fast sjungandet gick sisådär, jag fick klump i halsen direkt när vi kom in, haha - blödighets-SM som vanligt, halva gänget grät en skvätt.

Vi fick avnjuta FANTASTISKT god mat på restaurang Arctura igår. Verkligen ett ställe att rekommendera, om man ska ut och äta en finare middag i Östersund. Bra utrymme för springande barnben också, väldigt luftigt och UNDERBAR utsikt! Man ser hela stan och ända till fjällen. Och med så trevlig sällskap till, var det verkligen en lyckad kväll.

[ OBS: Bilder kommer att läggas in senare i ett eget inlägg, efter helgen! ]

Men resan, hörrni, resan upp var inte fullt lika underbar. Trippen som skulle ske mellan 9.41-13.28, var försenad en timme redan innan avfärd från Gävle... Urspårning i Bollnäs natten innan orsakade tågstopp och omriktning via Sundsvall. Sen skedde diverse småstök, men märkligast var att vi pötsligt fick stå still 45 minuter i Hudiksvall för att vänta på släckning av gräsbränder!! Jösses. Dessutom fick vi där över alla X2000-resenärer från tåget bredvid, som måste vända tillbaka till Sthlm... Tjoho.

Vi anlände till Östersund kl 16, två och en halv timme för sent. Tur att jag alltid packar onödigt mycket pyssel, leksaker och fika, haha - OCH att vi har världens snällaste 3-åring! Frida var HELT enormt duktig, måste jag säga. Stå still en timme på perrongen, sitta på tåg fem och en halv timme och avsluta med att tillbringa tre timmar på restaurang - imponerande insats att genomföra det nästa utan ett enda gnäll. Duktiga unge!

Idag ska vi åka till Bodaborg och leka och tävla, det blir kul. Jag tror den lilla treårskroppen kan behöva det efter idag! Mammakroppen får nog en större utmaning, hahaha!

/Jenny

Blöt mössa

Det blev rätt "snöovädrigt" idag, precis som jag anade när jag lade mig inatt. Typ nån dryg decimeter snö täckte gatorna (som igår var asfaltstorra och fina) och orsakade allmänt sommardäcks-glidar-tjohej i morse. Det kändes som om en våt yllemössa trillat ned på en! Trafikljusen funkade inte inne i stan heller, jag tod nog 4-5 minuter vid ett av ljusen innan jag till sist körde mott rött - annars hade jag stått där än...


Frida var helt paff över all snö, ojade sig och stretade på till garaget.

 


Parkeringen på jobbet.

 


Utsikt från fikarummet på jobbet. Igår betydligt mindre vit!


Jag fastnade med bilen i backen på väg upp till dagis, jag fick möte och när jag väl väjt ut i modden gick det inte att komma längre upp. Lyckades till sist knixa in mig på en återvändsgränd och gå sista biten till förskolan, sena som tusan till frukosten. Blev sedan definitivt sen till jobbet, när jag inte fick loss bilen från den erbarmliga snedplaceringen som jag fått till när jag bara behövde komma ur vägen för löpande trafik... Till slut gick det, och jag och min snöblöta uppenbarelse kunde starta dagen!

Lagom till kvällen hade eländet liksom pyst ihop till några blöta centimetrar, så det finns hopp om att asfalten kommer fram igen. Snart. Hej vårskor!

/Jenny

Platta minnen

En vän skrev om punktering på barnvagnen på Facebook. Det händer såklart ALLTID vid fel tillfälle! Jag drog mig till minnes de (hittills) ganska få punkteringar jag drabbats av. Tänk att man minns dem så väl!

På barnvagnen:
- När vi tog vagnen ur bilen på IKEAs parkering i mellandagarna 2007 (Frida var drygt 10 månader), hade vi planerat långshopping med sovande bebis. Men NOPE så bev det ju inte, vagnsdäcket var platt som en pannkaka och kundvagnar är inte lika bekväma...
- När vi var på långprommis en gång, på väg till familjen A. Däcket blev platt just när hemfärden startat, längst bort på färden såklart... En halvtimmes prommis hem. Pappan fick hämta med bil!

På bilen:

- När jag var 29 år, tog jag och en kompis en semesterutflykt ute på Höga kustens grusvägar någonstans i obygden. Plötsligt var den redan skumpiga vägen VÄLDIGT knöligt guppig... Jag bytte däck i ösregnet (givetvis!), medan min då väldigt höggravida vän höll ett paraply över mig. En man i traktor åkte förbi och tyckte nog vi var en syn...
- En typisk attans-nu-är-vi-sena-till-dagis-morgon, körde jag upp ur garaget och insåg att jag inte kom längreden dagen... Fick springa till två olika bussar (missade första med 10 meter) kånkandes datorväska, handväska, kasse och dagisryggsäck - plus en treåring på armen. Gissa om jag blev liiite varm sen?

(Sen minns jag också en punka på husvagnen, när jag var liten och familjen åkte på sin första och enda husvagnssemester. Vi nästan var framme vid övernattningsplatsen, det var mörkt och jag tror det regnade då med...)

På cykeln:
- Tydligen inte lika minnesvärt, för jag vet att det är ganska många gånger fry hänt men de har inte etsat sig fast... Bara den gången då jag punpade i luft på högskolan, tog i lite för mycket och däcket SMALL så att jag trodde jag skulle få hörselskador efteråt!

När har ni blivit punkterade?

/Jenny

Aprilväder

Jag tror att det kan bli en och annan förvånad min runt om i Gävle-hemmen i morgon bitti, om det här håller i sig! Snön formligen VRÄKER ned ute just nu. Aprilväder in absurdum.

/Jenny

En vinkling

En fördel med att ha en sambo som vissa dagar går och lägger sig för natten klockan 20.30, helt med vilje, är att man slipper se en låååång ointressant hockeymatch på TV.

(Istället kan man... jobba lite? Facebooka? Tvätta? Och vika lite tvätt? Det var ju lattjolajbans alternativ... Tur att det skedde till True Blood och Lost, så det blev lite nöje av det hela!)

/Jenny

Känslosamt

Frida har världens härligaste beskrivningar av saker ibland. Sådär poetiskt vackra. I söndags efter simningen då hon varit sååå duktig på att våga nya saker, sa hon:

- Jag känner mig lite modig i min kropp idag, liksom. Och så har jag rosa känslor.
(kort tankepaus)
- Modiga känslor är rosa, förstår du mamma!

/Jenny

Komplettering på kvällningen:
------------------------------------
Efter lite intervjuande på hemvägen idag kan jag även meddela att trötta känslor är blå, ledsna känslor är röda, tjusiga känslor är lila, arga känslor är svarta och trötta känslor är grå "som moln liksom"!

Om att förstå innebörden av det osagda

I söndags när vi var hos I och lekte, sprang I efter en boll som rullade iväg ut mot gatan. Jag förklarade för tjejerna att man ALDRIG får springa ut i vägen utan att först kolla om det kommer en bil:

- Om bollen blir påkörd gör det igenting, det går att köpa en ny. Men om du blir påkörd I, då är det värre, nån I kan man ju inte köpa!

Frida var tyst några sekunder, sedan sa hon lite stillsamt:

- Ja, tänk vad tråkigt att min mormor är död!

Intressant att följa den associationsbanan. Frida har tydligen (förutom sin redan tidigare kända dramatiska ådra) definitivt koll på vad följden blir av att bli påkörd, utan att jag behövde säga det rakt ut. Konsekvensförståelse och eget logiskt tänkande växer fram, spännande!

/Jenny

Fnissigt

Igår vid midnatt när jag tassade in i sovrummets mörker och försökte undvika att störa de två som redan sov så gott därinne, märkte jag att bebisdockan Skrållan låg på min plats. När jag flyttade på henne, sa hon plötsligt med hög röst "Jag är trött", så att det liksom ekade i den tysta natten.

Snacka om att jag blev full i skratt! (Med tanke på dockans något begränsade utbud av prat, kändes det så förvånansvärt vältajmat.) Plötsligt var mitt fnissande också högljutt. Haha, ja sov du lilla Skrålla!

/Jenny

Tralalala

Frida sov heeeela natten, hur gott som helst, i sin säng! Inget öronskrik, bara soooovning. Ja, utom när hon nästan-vaknade tvärilsken ur en dröm och gastade om Hello Kitty. När jag böjde mig ned och försökte fråga och trösta, smällde hon till mig i ansiktet! Man reagerar rätt kinkigt på det, klockan 4 på natten...

Hon vaknade inte i tid i morse, så jag tände taklampan i sovrummet för att knuffa igång dagen. Efter några minuter hör jag en liten sång trallas där inifrån! Tänk om man vaknade på DET humöret, gott folk! Sedan kollade jag hennes temp och nix, ingen feber. Hade hon ont i örat? hon tryckte sin lilla hand hårt mot örat och utbrast "Neej, det gör bara pyyyyttelite ont nu, det är bra i mitt öra!" och sedan kvittrade hon glatt "Jaaa, då kan jag GÅ på mitt dagis, hurra!" och såg alldeles lyrisk ut.

Såklart Frida fick gå på dagis, hon verkade ju helt som vanligt. Allt hade gått bra, hon hade varit hungrig som en varg tydligen dessutom. Farmorn hämtade henne tidigt (tack!!), så att hon skulle slippa en så lång dag ifall orken skulle tryta. På kvällningen var hon fortfarande alldeles energi-skuttig och verkade må så bra så. Skönt!!


En s.k. "arkivbild" på dagislek från 6/4 - en av de första varma dagarna!


Imorgon ska jag äntligen få lite skrivbordstid på jobbet. Efterlängtat! Välbehövligt. Även om jag gärna velat ha fler fria timmar till forfogande, väljer jag att glädjas åt det lilla.

/Jenny 


Obegripligt

Hur i hela världen kommer det sig att håret ofta blir sådär avslappnat perfekt snyggt som man vill ha det, när man bara raketfönar det utan finlir efter en kvällsdusch för att man ska gå och lägga sig och inte vill natta med blött hår?

Onödigt.
Enerverande.
Märkligt.

Vilket slöseri.

/Jenny

På kvällskvisten

ÄNTLIGEN kom jag iväg på träning igen. Känner mig fortfarande inte heeeelt frisk, men lite rossel och extra astmatisk andning ska man väl tåla? Har gungat mig igenom ett afropass ikväll igen och sitter nu oduschad och surfar ikapp lite innan duschen.

Jag kom hem nytränad till ett helt nedsläckt hem. Smacksvart, rena natta. Klockan 21.10, alltså. Det märks att den här familjen inte sov mycket inatt! Fast i sovrummet snarkade förutom den för-natten-insomnade pappan, en liten brutta som av tecknen att döma tyvärr INTE somnat direkt vid kl 19.45 när jag gick. Märkligt, med tanke på hur trött hon var trots att hon inte haft någon feber idag.

Läkarbesöket på eftermiddagen visade att Frida har rejält ond öroninflammation! Läkaren kollade först "det friska" örat och sade att jo, det såg lite rött och irriterat ut men inte så farligt. Jag förklarade att det (än en gång) var det högra som hon klagade över. När han kikade där sa han att det var MYCKET förvånande att inte trumhinnan spruckit (ännu, risken finns än trodde han), för det var alldeles jättesjukligt och "buktande" av blä därinne. Meducin-meducin-meducin-med-detsamma!

Nu är en femdagars penicillindos igång, så då vänder det nog snabbt. Ikväll fick Frida dessutom alvedon och näsdroppar redan INNAN nattning, så vi håller tummarna för mera nattro än igår i alla fall. Sedan får vi se läget inför morgondagen - dagis eller farmor? Får hon sova gott och fortstter vara feberfri, kanske dagis funkar - hon är inte jättesänkt. Farbror doktorn ansåg inte att hon smittar - det här har hon haft ett tag dessutom, menade han. Och NEJ, han trodde inte att simningen igår påverkat det hela! Skönt.

Nu ska jag krypa ur de svettiga träningskläderna, duscha och kvällsfika lite. Imorgon väntar heldag med facklig utbildning, ihop med ett gäng trevliga kollegor. Kul! Men samtidigt lite frustrerande, eftersom jag behöver TID VID SKRIVBORDET på jobbet för att komma ikapp åtminstone en smula med alla dåliga samveten!

/Jenny

Sömnstörningar

Sa jag att jag höll tummarna för att få sova någorlunda inatt?
Bah. Knappast.

Exakt samtidigt som jag lade mig, vaknade Frida och grät om ont i örat! Efter en liten stunds ickesovande på grund av gråt, gick hon med på nässpray. Efter en mycket längre stunds ickesovande på grund av gråt, gick hon med på Alvedon. Ingendera hjälpte särskilt mycket, för hon grät och var vaken massor ändå. Hon sov minst ett par timmar på mitt bröst i halvsittande läge (men jag själv halvslumrade väl som bäst), pappan bar runt henne en stund, hon sov i hans famn ett tag... Det var lite stökigt, minst sagt. Och ledset.

Nu sover den lilla stjärnan, tack och lov tar hon ikapp några små timmar.
Återstår sedan att se om hon har nån liten feber eller ej, oklart än så länge.
Tro om det var simningen igår som ställde till det, trots fetvadd och försiktighet?
Attsingens.

Vi har fått tid på hälsocentralen kl 15.30 idag, bäst att kolla upp det där trilskande lilla örat nu! Jag är hemma på förmiddagen, men ilar till möten på jobbet en sväng på eftemiddagen och får hjälp av snälla räddande farmorn då!

Nu frukost.

/Jenny

Avbrott

För en stund sedan gnydde en liten röst om våt säng och lite praktiskt pyssel vidtog. Har tagit ur nedkissade lakan och täcke ur Fridas säng och laddat maskinen för imorrn bitti. Jag VISSTE ju att jag borde "potta" Frida tidigt ikväll, så mycket som hon drack till middagen. Men hon har varit väldigt duktig med torra nätter ett tag, så enstaka bakslag förvånar inte! Lilla bumsingen.

Nu snusar hon i vår säng och ville bestämt ligga kvar där, så vi håller tummarna för att slippa byta där också... Och att få sova någorlunda, de få timmar som är kvar till uppstigning!

Ha en bra vecka!

/Jenny

Tema bygg och konstruktion...

...kör de på förskolan under året, det började i höstas och fortsätter ännu. För nån vecka sedan var det dags att återuppta utflykterna till skogen ett par gånger i veckan, och inför detta intervjudade pedagogerna barnen om byggande i skogen. Fridas var inte helt förvånande en av de "pratigaste" texterna, haha.


Sedan har de följt upp med dokumentation efter de första utfärderna de gjort. Så rolig läsning! Här är en detalj som bara berörde Frida:


Generösa, sociala lilla unge!

Nu är det vardag igen. Veckorna rusar fram tycker jag! Nästa vecka är knökfylld med jobb som ska hinnas med och kommas ikapp, dessutom har jag nåt för mig varenda kväll. Lite lätt andnöd kan man få av ett sådant tight schema, även om det är roliga saker också!

/Jenny

Kompisdejt

Igår hann vi äntligen med en kompisdejt hos lilla I med föräldrar. Eller ja... Hennes pappa A jobbade och hann nätt och jämt hem innan vi åkte därifrån. Hennes mamma S fick skjuts iväg på några shoppingärenden av pappan i vår familj, medan jag busade loss med småbruttorna på lekparken! Fast S kom hem sedan och bjöd på nybakta muffins, mmm! Och Frida och jag hängde kvar, medan pappan handlade mat. Så lite hann vi prata ikapp!


Klätterdrottningen! Hon kom upp högre än det där också. Själv.



"Frida, du kan hålla i min hand, det är mysigt!"



Fikapaus. Gissa om flickorna gärna vill ha så lika kläder som möjligt när de ses?!


Tjejerna var såå glada att se varandra igen! Eller som Frida uttryckte det, när vi satte oss i bilen på väg dit:

- Det här ska bli SPÄNNANDE, mamma!
- Tycker du? Vad kul, varför tycker du det?
- För att I är så rolig!


Det har varit några dagisbaciller i vägen för eventuell samvaro de senaste veckorna, men nu så var det läge. Kul! Givetvis hann bruttorna klä av sig alla kläder och sängbusa med massor av skratt i vanlig ordning, efter att ha utelekt, fikat, gjort pärlarmband, dansat loss och lekt på I:s rum! Två nöjde brudar somnade nog rätt gott på kvällen i vardera hem sen...

/Jenny

Ett dygn i Grythyttan

Efter tvådagarskonferensen i Örebro, såg jag till att hoppa på bussen lagom för att hinna fram till middagen i Grythyttan. Där hade dag 1 av min kurs (Engelska för webb och utbildning) passerat och jag skulle delta i dag 2under torsdagen. Men som sagt, Grythyttan-mat är ju omtalad...

Anlände med buss utanför Måltidens Hus, ett magnifikt bygge som stack av en hel del mot den något lantligare samhällsmiljön i övrigt. Där håller alltså bland annat restauranghögskolan (som hör till Örebro universitet) till.


Maffiga Måltidens hus i Grythyttan, utställningspaviljongen som
representerade Sverige på världsutställningen i Sevilla 1992.


Spankulerade direkt över till Grythytte Gård, där kursdeltagarna skulle äta middag och övernatta. Ramlade in där ca 15 minuter innan vi skulle få en timmes föreläsning om Grythyttans historia och därefter middag. Varm och svettig, i behov av uppfräschning och ombyte. Möttes av ETT badrum för oss alla 7-8 övernattande. Och kanske inte det piffigaste badrummet heller... Dessutom visade det sig att mitt rum måste passeras för att komma in i nästa (fast senare fick vi upp ett par andra dörrar och jag fick vara mer ifred). Och i mitt rum hade solen legat på hela eftermiddagen, men fönstret gick inte att öppna... Hm. Det blev parfym och ombyte, bara. Tjipp tjopp.


Gissar att granarna växt vidare i alla fem generationer?
Nu täcker de synen av huset, snarare än ramar in uppfarten...



Ingången till Grythytte Gård.



Mitt rum. Sängen kan anas till höger, snett bakom mig till vänster
finns en ståtlig kakelugn som enligt uppgift fungerar fortfarande.




Det enda och (inte så värst) fantastiska badrummet!


Middagen var väldigt trevlig och god! Fast nu snackade vi inga Carl-Jan-vingslag här som jag hade trott, utan Grythytte Gård. En herrgård där kvinnan som har det nu är femte generationen som äger stället. Hon har uthyrningsrum och middagar/fester på övervåningen, och bor själv på nedervåningen. Hon har egen kvarn där hon tillverkar eget mjöl (som säljs i närområdet). Vi fick hembakt bröd på det mjölet, tjälknöl på älg som antagligen skjutits bara bakom knuten, hjortronvin och glass från lokala företag. Genuint så det förslog!


Tjusig dukning med vackra gamla bestick och glas.



Förrätten - mycket god!


På torsdagen fick vi vad som kallades herrgårsfrukost i stora salen, efter att dusch-köandet avklarats. Sedan begav vi oss till universitetets lokaler som låg intill Måltidens hus. Skrev engelska texter, åt god lunch på matserveringen kantinen Hyttblecket på Måltidens hus, handlade några småsaker i den himla trevliga och toppenfina turistbyrån, kikade runt i det fascinerande mat- och kokboksbiblioteket och skrev lite mer engelska texter såklart.



Måltidens hus igen, från en annan vinkel. Promenadsstigs-vinkeln.



Kokboksfrossa - så galet det ser ut med bara böcker om mat överallt!



Den trevliga turistbyrån. Hade jag inte redan haft tung väska, hade jag handlat mer!



Men en liten påse shoppping blev det i alla fall!


Vips var det hemresedags. Bilfärd med kurskollegor till Örebro, sedan tåg till Gävle igen lagom för att hinna natta lilla sötfröken här hemma. Intrycket av Grythyttan? Att det fanns mycket jag inte hann se av själva samhället, men det verkade fint. Härliga, rofyllda miljöer överallt. Men jag hade nog för höga förväntningar på maten. Visst, den var god! Absolut. Men inte "jag-ramlar-av-stolen-det-här-var-det-godaste-jag-ätit"-god!

/Jenny

Pappan trollar

Pappan trixar med rotsaker, kyckling och annat. I legryta, av alla grejor. Denna åkte skjuts in i ugnen för ett tag sedan! Middag om nån timme. Frida har hjälpt till, hon startade glatt med kommentaren "Jag tror att jag är BRA på det här!"


Jag? Är bortskämd. Har bara skalat lite rotsaker. Jag har varit och simmat med världens sötaste lilla dippdoppare, sedan fick jag huvudvärk och lite yrsel. Trött, skulle jag gissa. Lutar mig lite så länge...

/Jenny

Örebro-överblick

Så. Nu har jag landat. Jobbat en kaotisk dag, somnat i fredagssoffan, rasslat igenom en massa foton, kramat treåring och sambo, tittat ikapp TV-serier på video. Ikväll har vi kollat på filmen "Sin City" på TV, därav denna sena timme.

Precis i slutet av filmen hörde sambon små tassande barnfötter - Frida hade krupit upp i vår säng och upptäckt att den var tom! Efter ett pottbesök och 10 ihopslingrade minuter i storsängen bredvid mig, sov hon gott igen. Det blir en natt av näranäranära kontakt, igen - hon tycks tanka igen närhet efter tiden isär under veckan, för det var länge sedan hon sov så mycket i vår säng!

Jaha. Jag tillbringade alltså två dagar på konferens i Örebro i veckan. "SiteVision-dagarna" - vi snackar tema kring ett webbpubliceringsverktyg här. Det var som konferenser är mest - prat, prat, prat. Och mingel. Och mera prat. Mycket var nyttigt, inte allt. Några skratt. Och MAT, inte att förglömma! Och obehagligt varma konferenslokaler, av typen som kräver dubbel deo för att undvika pinsamheter.


Stora konferenssalen. Urtjusig, pampig, högtidlig. Och varmast.



Utsikten från stora konferenssalen - centralt beläget, eller hur?!
(För er som inte känner igen denna murar, så är det Örebro slott.)



Vi bodde på Elite stora hotellet, och konferensen var där också. Smiiidigt.



Hotellet är väldigt trevligt och fint. Vissa rum är snajdigare än andra,
men så är det ju. (Herrarna fick värsta sviten, jättefräsch och snygg!



Efter 45 minuter på stan efter dag 1, kom jag hem med TVÅ par Rieker-skor. Hurra!



På kvällen var det mingelmiddag på Villa Strömpis, alldeles nära slottet.



Gooood somrig välkomstdrink på terassen!


Den trevliga midagen visade sig vara en uuuuuurgod libanesisk buffé. Tyvärr hade de gjort två misstag:
- Lapparna med förklaringar till vad allt var, hade yttepytteliten text. Nästan oläsbar, man fick böja sig som en fällkniv vid varje fat. Dessutom fanns lapparna bara på ena sidan, trots att maten gick att ta från två håll...
- All härligt tilltalande smaskig mat, var korkat placerad under en drapering med "mysbelysning" med blått ljus. Detta gjorde att all mat såg likadan ut - grå grå grååååå, som pölsa. Så synd på så trevligt upplägg!

Som avslutning på konferensdag ett föreläste Jan Bylund, stå-upp-komikern från Umeå. Ni vet den lille, söte, snälle killen (som enligt honom själv är hur folk ser honom, och det stämmer ju!). Han pratade Det var jättebra! Jag har hört honom förr och tyckte detsamma då. Han kan verkligen konsten att engagera, skapa igenkänning och såklart få oss att skratta! Helskön människa.


Jan Bylund - mannen med det rörliga kroppsspråket! Det här var
baske mig den ENDA skarpa bilden, den enda där han höll sig stilla...


Han pratade mycket om det jag tro så starkt på, nämligen att våga fråga om det man inte förstår, att visa sina svagheter, att erkänna vad man inte kan, att våga låta det lysa igenom när inte allt är på topp. "Vi är aldrig ensamma" slog han fast, och jag tror det stämmer oerhört bra. Han pratade också om vikten av beröm och bekräftelse - att vi måste berömma varandra mer! Och alldeles särskilt på jobbet, för prestationer av stort och smått slag. Visste ni att 70 procent - SJUTTIO - av allt beröm i livet, får man innan 5 års ålder?! Då är väl ändå något ganska galet. Mer beröm åt folket - börja idag du med!



Örebro slott i all sin glans. Sol, blå himmel och ett magnifikt byggnadsverk! Vackert.


Ni vet hur man känner sig sedan, när man konfererat klart. Puuuuuuh. Man vill bara hem, hoppa i mysbrallorna, krypa upp i egan soffan och sova i egna sängen. Men nej, nix pix. Själv fick jag denna gång vinka hej svejs till kollegorna och istället sätta mig på en buss till Grythyttan, för att delta i en engelska-kurs. Jippi. 

Mer om Grythyttetrippen en annan dag. Nu marsch ned i sängen!

/Jenny

Tillbaka

Nu är jag hemma, på plats, innanför dörren. Äntligen!
Ägnar mig åt kärleksfulla återseenden och urpackning av väskor en stund.
Ser till att komma i ordning inför vardagen imorgon.

Hörs snart!

/Jenny

Här konfereras det

Nu sitter jag i mysbrallor på hotellrummet i Örebro, uppflugen i sängen med datorn i knäet och landar lite. Kan behöva pusta ut efter dagens treochenhalvtimmars-bilresa, konfererande, goooda libanesisk plockmatsmiddag och mingel.

[ Det kommer bilder senare, även på de två (!) par nya fina men fotvänliga pjuck jag köpt idag! ]

Ögonen är tunga, så nu blir det till att borsta gaddarna och tippa ned sig. Imorgon hotellfrukost!

/Jenny


Statusrapport

Antal mammor som plötsligt fått halsont efter en veckas avklarad förkylning = 1
Antal 3-åringar som fick feber vid lunchtid och måste hämtas tidigare = 1
Antal snälla farmödrar som räddade en stressad mammas kaotiska jobbdag = 1
Antal papper som glömdes på jobbet men borde tas med på resan = en hög
Antal minuter mamman slumrade intill nysomnad dotter ikväll = 50 ljuvliga
Antal mammor som inte ännu packat för tre dagars tjänsteresa = 1
Antal nyinköpta tupperwareprodukter som anlänt till hemmet idag = 8
Antal ovikta nytvättade plagg som ligger i en hög i fåtöljen = oräkneliga
Antal plusgrader ute såhär på sena kvällen = 6
Antal DVD-filmer som medskickas till 3-åringens sjukdag hos farmorn = 3
Antal pussar jag tiggt åt mig av den lilla människan jag kommer att längta efter = massor

Antal timmar kvar att sova innan uppstigning = 6,5
Antal timmar kvar innan uppstigning inkl. snoozningstid = 7
(och så skulle det ju packas lite först, ja...)

/Jenny

Det kom liksom av sig

Jag hade ju kommit igång så bra! Två-tre gånger i veckan, typ. Helt frivilligt. Faktiskt gärna! Det hade hunnit bli ett naturligt inslag i veckoplaneringen, något som skulle genomföras.

Träning alltså, jag pratar om träning.

Först var det påsk. En lååång påsk, då jag inte kom mig för att träna. Men precis när jag skulle pallra mig iväg, så kom förkylningen! Dumma. Jag är fortfarande hes och raspig, snuvan är kvar och luftvägarna inte på topp. Det hostas en del. Ganska trött är jag också.

Blääää. Men jag MINNS i alla fall att jag skulle ha tränat om jag varit frisk.
Alltid något!

/Jenny


Plums

Simningen idag var en fröjd! Frida dök MASSOR av gånger! Med simglasögon, förvisso, men ändå! Detta är ett stort steg framåt. Hon tyckte det var väldigt kul när jag också hade brillor och gjorde henne sällskap under ytan, så det körde vi stenhårt med. Tänk att det verkar ha lossnat lite!

Nu ska vi bara komma iffrån det här med att hon alltid, alltid, alltid vill hålla i mina händer eller runt min hals. Komma ifrån att hon är lite skrajsig för att drutta i vattnet utan ett fast grepp i något. Men det kommer. Det kommer!

/Jenny

Öronspöken

Efter att Frida sovit ett par timmar, vaknade hon jätteledsen. Snorig och ont i örat! Somnade om i några få minuter, för att vakna igen. Och igen. Tills hon till sist somnade om i min famn. Stackars! Jag hoppas detta till slut drygt halvtimmeslånga öronont-skrik bara var ett skrämskott, som tillät sig jagas på flykten av alvedon och nässpray... Det har hänt förr.

Jag ska ju åka bort tisdag-onsdag-torsdag med jobbet.
Inte bli sjuk nu, lilla blomma!

/Jenny

Myseftermiddag på matiné

Jag sov/vilade bort i stort sett hela förmiddagen, med undantag från en frukostsittning. Jag var helt medvetslöst trött - och tät i luftrören, hostandes. När jag inte sov, låg jag lätt zombieartad och lyssnade på pappan och Frida som läste bok, lekte kurragömma och snickelisnackade. Skönt!

Lagom till lunch rasslade jag igång. Efter lunch körde vi skiftbyte med lilla blomman - pappan drog iväg på fixa&hjälpa-raid till sina föräldrar, jag och Frida spatserade ut på staden. Dags för lite kultur och mys nu igen! Det vankades barnbio, närmare bestämt "Bodil och hennes vänninnor", som bestod av fem olika småfilmer på sammanlagt 41 minuter. Trevligt!

 


Frida sa här "En gång för länge sedan klämde jag fingret där." Sant!
(Vilket märkligt lååååångt minne barn har! Det var nog 1 år sedan.)

 


Frida kollar in utsikten - höööögt!

 


Ha! Jag lyckades fånga Fridas standardmin, som hon gör när det är
läskigt/spännade/obekvämt eller när hon koncentrerar sig väldigt!

 


På väg ut passerade vi Alvin och gänget, som vi kikat på en gång tidigare!


Frida satt stilla och gosade in sig mot min arm mest hela tiden. Hon har ju varit på betydligt längre filmer tidigare, så det här var ingen match. Hon hämtade rutinerat själv sin "sittdyna" och lade på plats. Men hon bad inte om godis idag - trots att hon såg mig handla i kiosken innan! Rejält oväntat. (Fast hon tog igen det ikväll - äntligen fick lilla påsktuppen tömmas!)

Jag fick ett anfall av "fröken konsument" efteråt, och var tvungen att påpeka för personalen att det faktiskt inte är heeeeelt lyckat att ha insläpp kl 14.57, när filmen börjar klockan 15. SÄRSKILT inte till en föreställning där det BARA är barn som ska kolla, och det inte startar med reklam! Nästan hela första filmen (10 min) hann gå, innan alla fått av mössor och vantar och jackor, hittat platser, parkerat barnvagnar, stängt av mobilerna, tröstat nån gnällig, kollat så att barnet ser bra etc etc. Dåligt! Vi själva var dock först in och satt bra redan direkt, så för oss var det egentligen lugnt.

Efteråt gick vi en trappa ned till Coffehouse by George, kaféet som håller till i anslutning till entrén. Vi fick ett mysigt soffbord vid fönstret, och mumsade kanelbulle och morotskaka och slappade en stund. Jättemysigt!

 

 


Idag åkte nya flashiga bältet på också! Frida valde, mycket nöjd.


Till sist hann vi göra några välbehövliga inköp på stan innan vi knallade tillbaka hem. Frida hade inte tålamod att vänta på mig medan jag köpte hårjox, utan marscherade vidare ut i gallerian och ropade över axeln "Jag går och köper negellacksborttagning, mamma!" till många personers stora nöje, haha!

/Jenny

Nattliga upptåg

Del 1
Igår kväll strax efter midnatt kom Frida plötsligt uppvinglandes. Hade kravlat över sovande pappans ben, ledsen och pipig. "Jag längtar efter Iiiiiii..!" (hennes kompis) Jag var fortfarande vaken, så jag fångade upp den (nästan halvsovande) lilla ledsna och tröstade med kramar.

Jag passade på att sätta Frida på toaletten, när hon ändå var uppe. Oftast är det pottan som får tjänstgöra sådana gånger, men den stod redan "på pass" bredvid sängen i sovrummet. Frida kurade trött in sig mot min axel hela tiden, men när jag satte ned henne på ringen lyfte hon yrvaket på huvudet och sa med liten, raspig, sömndrucken röst:

- Är... är... är det här handfatet..?

Lilla sötvimsare. Jag förklarade att det såklart var toan, hon kissade då snällt och somnade sedan om nästan genast när jag lade henne på kudden.

Del 2
En halvtimme senare (då jag fortfarande satt och datorknappade i vardagsrummet), var det dags igen. Nu riktigt stampade hon när hon kom uppyrandes, arg som ett bi. Med barsk ton kläckte hon ur sig:

- Klä på mig!!!

Jag fick fånga in, krama igen och berätta att nej, några kläder mitt i natten skulle vi inte ta på. Sooova var det som gällde nu. Hade hon drömt nåt?

- Ja, men... men... men det kommer bara FLUGOR i min säng hela tiden!

Hon somnade om bredvid pappan i storsängen den här gången. En säng full av flugor låter ju inget gosigt alls! Men de tycktes ha flugit bort när jag sedan lade mig, för då lyfte jag över henne till egna sängen igen och det funkade - sedan snarkade hon hur gott som helst resten av natten.

/Jenny

Snabbt snack

Frida sprang alla roliga omvägar längs rullstolsramper och annat, när vi stannade till på mitt jobb för att hämta tågbiljetter i tisdags. När hon sedan kom ikapp mig, tittade jag på den lilla rosenkindade och sa:

- Ojoj Frida, vilken lång runda du sprang!
- Ja, jag håller mig i form! Oh, vad KALL jag blir om händerna när jag håller mig i form!

------------------------------------------------------------------------------------------

Vi har två glastuppar, som stått framme i köksfönstret nu i påsk. De är liksom skålar med lock, och har innehållit godis. Den lilla är Fridas och den stor våran, har vi sagt. Frida har löpande inspekterat dessa påsktuppar med stoooor noggrannhet. Nån gång i slutet av påskhelgen gjorde hon en förfärande upptäckt!

- Men! Mamma! Den stora tuppen är ju TOM!
- Ja, vi har ätit upp vårat godis vi.
- Mäh hörrni, ni kan ju få ont i MAGEN då!!

Ni kan ju bara gissa er till minspelet... Hon var verkligen bestört, med hela ansiktet! Men när jag förklarade att vi ju var TVÅ personer som delat på godiset, lugnade hon ned sig en smula. Tydligen var läget inte längre lika akut då, haha!

------------------------------------------------------------------------------------------

Ett nytt favvo-ord är ordet MAGISKT. Både det ena och det andra är plötsligt magiskt - snö som smält, saker som försvunnit. Och en dag sa hon:

- Tänk mamma, att bebisar bor i magen och kommer ut genom snippan. Det är magiskt!

Ja, lilla gumman. Är det NÅT enda i världen som är magiskt, så är det just det!!! Helt fantastiskt obegripligt magiskt!


/Jenny


Jag, en krämjunkie

Jag har en lättare störning på att köpa krämer av olika slag. Handlar jag inget annat under en shoppingrunda, så kan man ge sig på att någon liten handkräm kommer med hem åtminstone. Eller någon ny hudkräm. Eller åtminstone en kräm för torra läppar!

Härom veckan kom därmed ett välkommet paket hem till mig. Det innehöll en ansiktskräm, en ögonkräm och ett koncentrat mot djupare rynkor. Tackar tackar! 

Anledningen till att det trillade in lite prylar sådär i lådan bara, är att jag är buzzador. Det innebär att man ibland får prova olika varor och tjänster gratis, dela med sig i bekantskapskretsen och sedan lämna sin egen och andras ärliga åsikter om produkten. Man får chans att prova nya saker (gratis, som sagt) och ett bra tillfälle att socialisera lite med omgivningen, den enda motprestationen är rapporten jag ska lämna efteråt.

Den här gången var det L´Oreals nya serie Youth Code som skulle provas, och berättas om!


I förgrunden ser ni förpackningarna, i bakgrunden själva produkterna.


Sedan dess (i kanske tre veckor?) har jag nu smörjt och smörjt med dessa nya stjärnor, och jag måste säga att jag gillar dem. Det är en skön känsla i alla tre krämerna! De känns "rika" och krämiga, något jag med lite torr hy gillar. Samtidigt - och detta är det jag gillar mest - blir man inte blank i huden av dem! Åtminstone ansiktkrämen är lätt mattifierande, vilket faktiskt märks. Jag har så himla lätt att svettas i ansiktet, så på mig brukar det inte funka något vidare, men den här känns faktiskt icke-blank. Dessutom upplevs det nästan lite svalt när man smörjer på den, lite "mentholigt" liksom.

Den där tuben med koncentratet ska man smörja på drjupare rynkor, allra först. Jag brukar inte använda den typen av produkt och glömmer varannan gång bort att det inte är ögonkrämen, så den har en tendens att hämna på fel ställe... Den ska ju sitta på rynkan mellan ögonbrynen som Frida alltid påpekar att den sitter kvar, haha! Men tuben är ganska stor och generös, det känns positivt - jag tycker sådant där brukar vara BÅDE tokdyrt och pyttelitet samtidigt annars.

Har jag upplevt nån tydlig och/eller synlig effekt då? Hmmm. Det står att huden ska kännas utslätad (njaaaaa), återfuktad (japp!) och uppfriskad (jadå). Ansiktsdragen ska se  utvilade ut (eeeeh - tror inte en nattsuddare är rätt testperson för det, tyvärr!), hudtonen ska bli full av lyster (inte vad jag märkt) och rynkor ska ha reducerats synligt (nej, det tror jag faktiskt inte, tyvärr - inte vad jag själv kan se i alla fall). Hyfsat resultat men inget omvälvande, skulle jag säga. Mer än känslan, som jag gillar!

En stor nackdel kan jag se: Både ansiktkrämen och ögonkrämen är i glasburk, En tung, rejäl glasburk. Passar sålunda in för att ta med på resor, och dessutom inget vidare om man råkar tappa ned den i handfatet. Trust me - jag har råkat göra det förr - och det KAN bli skador på emaljen då!

Nåja. Nog tuggat om krämerna. De kostar ca 175 kronor styck - och jag såg att de var på kampanj för 149 kr på Åhléns förut!

Vill du också bli buzzador? Lämna en kommentar här med mailadress och namn (eller kontakta mig på annat sätt, om vi känner varandra), så fixar jag en inbjudan!

/Jenny

En klassiker

Fortfarande sjuk (men på bättringsvägen!). Host host.
Nedbäddad i soffan, vila, TV:n på. Gäääsp.

Vad händer?

Jo, vips sitter jag och gråter till Oprah.
Det handlar om barn som haft det svårt på olika sätt.
Som adopterats, fått det bättre, opererats och sånt.
Fattar ni? Som att trycka på en tårknapp för blödiga mamman.

Dag-TV, Oprah, tårar.
Såååå klassiskt, hahaha!
Jag har baske mig knappt sett Oprah sedan jag ammade.

Åh neej, nu börjar ett avsnitt av Extreme Home Makeover också.
Hur mycket tror TV-folket att man tål?!
Fram med fler näsdukar! --snörvel--

/Jenny

Däckad och klar

Jag svängde förbi däckfirman direkt efter dagislämningen i morse och fick bildäcken bytta till sommarsulor.

Det funkar ju att genomföra trots eländesförkylning, eftersom nån annan gör allt jobb... Sambon hade redan lämnat somamrdäcken där, för att ett par fälgar skulle få nya däck. Idag fixade däckfirma-killarna rubbet, till och med tvättade vinterdäcken och lade in dem i bagagutrymmet igen.

Jag stod bredvid och hostade, typ. Och tog fåniga foton, haha.


Nu är det vårvägar som gäller! Torra, sträva, asfaltiga vårvägar.
Törs man skriva så utan att det börjar snöa hysteriskt igen imorrn, tro?

/Jenny

Klagar faktiskt inte

Visst, rösten är jäkligt raspig. Jag hostar en hel del. Har tjock snuva och förbrukar en hel del näsdukar. Jag svettas för ingenting och är ganska trött och tät i luftrören. Har kastat linserna och låter de lätt-rinniga ögonen kläs med med de gamla brillorna. Så jag är sjukskriven med all rätt, särskilt jobblämplig är jag inte för tillfället.

Men jag är på ingalunda sätt döende. Lååångt ifrån.
Och hur skulle jag ha mage att klaga? 

Jag sitter här i soffan och vilar. Med en bärbar dator i knäet. Visst, jag HAR kollat jobbmailen och gjort några småsaker... Men mest slösurfar jag, läser bloggar och annat jox. Har ringt hyresbolaget om den nedramlade lampan i badrummet, och ringt om barnteaterbiljetter. Har kört igång en tvättmaskin med nedpinkade små sängkläder. En kort liten slummer har jag också hunnit med! Jag har TV:n på och hittills strömmar det mest förbi en massa dag-TV (ni vet Ellen show, Rachel Ray och annat), men jag har senaste avsnitten av True Blood, Lost och House inspelade. De ligger och väntar som en liten må-gott-skatt, så jag ska nog snart övergå i TV-serie-njutningsläge här.

Sa jag att det inte riktigt är synd om mig, egentligen?
Jag menar - egentid. EGENTID. Tack så mycket.
Nu ska jag gräva fram nån lunch i kylen!

Host host.

/Jenny

Snabbt hej och hej då

Snajdig kurs i Stockholm idag - genomförd!
Svettig och matt, hostig och snörvlig. Trots Ipren.
Handspritandes in absurdum.
Men kurs genomförd - och bra!

Mail till jobbet om sjukdagar torsdag och fredag - skickat!
Kapitulerat och välkomnar lite vila.
Trött tjej, slut, ganska hostig.
Inte kollat febern, men nog finns det lite kvar av den varan.

Nedkrypning i säng nära sambo - inom kort.
God natt!

/Jenny

Hemarbete

Nog är det lite rassligt med mig idag, även om jag inte riktigt vill erkänna det. Småfeber, snuva och en lätt hosta. Och så huvudvärken from hell, inte att förglömma. Tusans! Hoppas bara jag inte smittade dem vi besökte igår.

Jag hade inga möten och valde därför att jobba hemifrån idag, för att kunna mysbyxa omkring och snörvla utan att riskera att smitta ned någon. Är liksom skönare att slippa skärpa till sig, att kunna få vara småsunkig, när man känner sig skruttig. Då orkar man lite mer! Sitter parkerad i Lamino-fåtöljen med fötterna på fotpallen och den bärbara jobbdatorn i knäet. Funkar!

Har support idag och därmed supportnumret kopplat till min jobbmobil. Surar rejält över den helt makalöst dåliga täckningen på jobbmobilen, efter att jobbet bytte leverantör! Det hackar och har sig och jag kan inte röra mig fritt i lägenheten. Kasst! Förutom det rullar det på finemang. Knappeliknapp.

Måste, måste, måste vara piggare imorgon, för då ska jag på snajdig dyr kurs i Stockholm och lära mig ett dataprogram för att göra instruktionsfilmer. Avfärd klockan 07.06, piiip.

Nu är det lunch!

/Jenny

Komplettering:
På kvällningen hade febern krupit upp till som mest 38, 8. Tusans!


Snörvel

Lekdejtandet idag blev precis så trevligt som jag väntat mig. Busiga men glada ungar, mycket få tårar (med undantag för ett rejält raseriutbrott från Frida efter en tillrättavisning från mig, som dock i vanlig stil blåste över rätt snabbt), god lunch och fika och en massa prat. (Tack F om du läser det här!) Ytterligare en dagiskompis med trevlig mamma anslöt dessutom, vilken bonus både för barnen och oss vuxna! 

Tyvärr har jag nog joinat de krassligas skara nu. Jag blev plötsligt mer och mer snuvig under eftermiddagen och kvällen, så risken finns att det är en förkylning på inseglande. Fast jag håller tummar och tår för att det beror på björkriset med små gröna musöron på som fanns hos de vi besökte!

/Jenny

Lekdejt

Nu sticker Frida och jag iväg på lunch och lekdejt hos S, en av Fridas bästa dagiskompisar. Sååå trevligt! Jag ser nog fram emot det minst lika mycket som Frida - S:s mamma är toktrevlig, vi babblade massor förra gången som jag och Frida hälsade på dem. Tjejsnack är underskattat som energikälla! Har varit för lite sådant på sistone.

Pappan? Han småkraxar här hemma under tiden. Lär väl parkera i liggande läge med en bok, kan jag tro!

/Jenny

Liten tur i solen

På eftermiddagskvisten sprack solen fram, och då gjorde Frida och jag ett litet ryck för att få utomhusluft i lungorna. (Pappan var trött och har kanske möjligen eventuellt lite förkylning på gång, så han vilade vidare hemma.)

Vi åkte till Hemlingby och kikade på djuren som går ute där - en liten men mysig utflykt! Spanade på får, höns, tupp och kaniner. Vi tog också en prommis runt 2-kilometersspåret, för att titta på lammen som går i en hage där. Frida sprudlade och knallade på jätteduktigt! "Vad myyysigt det är med skogspromenad, mamma! Oj, vad fåglarna kvittrar!" Söta lilla människa! Jag förälskar mig i henne om och om igen, charmpaketet!















Vi kom hem till en god färdiglagad middag, schysst! Efter det fick Frida mumsa vindruvor och så småningom somna i soffan, medan pappan och jag kollade på DVD-filmen "I love you, man". Ledighet är så skönt! (Oj, vad jag tjatar om det...) Sedan gick pappan (som sovit, vilat och tagit igen sig all tid idag utom när han lagat mat) och lade sig klockan 21.15 - sicket kvällsbus, va?! Hahaha. Jag har alltså ägt fjärrkontrollen heeeela kvällen.

Nu blev det plötsligt sent, utan att jag hängde med på hur det gick till. Nattning!

/Jenny

Tillbakalutat

Här har vi startat dagen stillsamt. Med torr säng. En liten stämma deklarerade morgon klockan 07.15, men kunde tänka sig att ligga och kramas och småprata till åtta-tiden efter en toasväng. Soft!

Minus två grader och grådis ute ställer liksom inga krav. Vi hasade oss upp, mysbrallade oss och käkade frukost. Sedan kröp vi ihop under filtar i soffan och kollade på filmen Bilar. Härligt slappt! Och en riktigt mysig film! Filmen är 116 minuter, och jag varnade Frida innan att den var ganska lång. Efter att hon bytt knä att sitta i flera gånger, myst ned sig, gäspat käken ur led och klämt TVÅ Piggelin, rullade eftertexterna till slut. Då sa Frida glatt "Den VAR ju inte så lång, ser du mamma!". Haha! Hon orkade hålla koncentrationen uppe hela tiden. Det här är verkligen en TV-förtjust unge!

Nu ska vi väl tänka ut nån lunch. Sen får vi se.

/Jenny

Dagens som påskharen glömde

När den obstinata treåringen har jämnast och gladast humör i familjen, då är det inte helt på topp. Här skulle man ha kunnat tro att det varit långfredag idag. Segare, händelsefattigare och mer ostimulerande dag får man leta efter. I alla fall på en helg, när man är leeeedig och allt ska vara så myyyysigt ni vet, haha.

Vi var helt off idag. Tillbringade hela dagen med att fundera över vad vi skulle hitta på, typ, tills det var för sent. Finfint väder som bara liksom slösades bort på velputtefamiljen. Skulle vi bada? Nehej, det ville inte den lilla dyk-oförtjusta. Skulle vi åka på skogsprommis, och i så fall var? Eller hälsa på någon, och i så fall vem kunde det tänkas passa med (på en påsklördag av alla dagar)? Eller skulle vi kanske...?

Så där höll vi på. Och så liksom koma-tröttnade vi då och då däremellan och bara slöade. Jag hade dessutom en huvudvärk som tydligen höll på att trycka ut hjärnan genom ena örat, typ. Trååååk.

Klockan tre gick vi till sist helt enkelt ut på en långsam prommis genom stan, föga exotiskt! Kollade ett snabbt ärende, köpte årets första mjukglass, satt på en bänk i solen, lekte lite i lekparken. Sedan landade vi hos farmorn och farfarn för att bli bortskämda med god påskmiddag (tackar tackar!). Innan hemgång hade vi natt-preppat Frida, så hon fick slockna i vagnen och bökas över i sängen vid hemkomst.


Frida mumsar glass - en av tre varianter på glass idag!

 


Vårsolen är retlig för små ovana ögon, så det var brillor på nosen som gällde!
(Nåja, den stör faktiskt vuxna innesittarögon med, helt klart. Bright Lights!



Utsikt från våran soliga bänkplats. Milles änglar, ån och konserthuset - vackert!

 


Det var soool idag - snart är fräknarna här igen, härligt!


När man håller på och velar och jonglerar med tänkbara aktiviteter sådär, blir det alltså så för mig att flera härliga scenarios hinner börja ta form inuti mig för att sedan inte bli av. Slutar det då med att INGET blir av, då blir jag alltid så frustrerad! Ni vet "Det bidde en tumme!"-känslan, liksom. Gaaah.

Men så kliver man utanför sig själv och bara förbluffas. Snacka om att jag är bortskämd, när jag har mage att vara minsta lilla missnöjd över hur min gratislediga dag spenderas! Borde väl istället vara sjukt nöjd över att jag har ett liv, ett jobb och ett land som ger mig möjligheten att bara slöa och slappa för att det råkar vara helg och påsk! Backar jag bara 14 år eller mer till det "livet" när jag jobbade på ICA, såg det annorlunda ut minsann. För att inte tala om hur det måste vara i fattiga länder där livet är hårt.

Imorgon är förväntningarna enklare - gissar att vi ska slappa, kramas, kolla på DVD (har hyrt tre ikväll, bl.a. Bilar som även passar Frida) och ta det piano. Pappan kanske är krasslig (hade känning av nåt begynnande förkylningsartat ikväll) och vem vet om det är sol. Kaaaanske kan man orka nåt litet plocka-i-ordning-projekt. Men bara kanske. Eller så händer något helt annat, vem vet.

Jag tror det blir en bra dag imorgon. Jadå, så blir det säkert. Vi är ju fortfarande lediga! Vila, avslappning, avkoppling. Och mer vila. Härligt!

(Och ska man nödvändigtvis vakna av att treåringen gnäller för att hon kissat ned sin säng, så får det även i fortsättningen gärna inträffa sisådär vid kl 07.55 som i morse. Ja tack!)

/Jenny

Konstrunda med kaffe

Vi drog ut på kulturutflykt på eftermiddagskvisten, hela familjen. Farmorn och farfarn hade bjudit oss på fikaträff i Högbo, där det (tillsammans med en massa andra platser) under hela påskhelgen vankas konst.

Gästrik konst ordnas för tionde året i rad och är ett mycket trevligt arrangemang. Det kan bli så stort eller så litet man vill, upplevelsemässigt. Antingen strosar man lite lätt på nån enstaka utställningsplats, eller så åker man hit och dit i trakten som en skottspole mellan olika konstnärer och andra kreatörer.

 


LenaOrange butik är färgstark, minst sagt. Rena vitaminpillret!

 

 


Frida på väg in i glashyttan för ett besök.


Kulturellt nu igen. "Det ska börjas i tid" sa nån kvinna idag, och vinkade menande mot Frida. Jepp, så är det! Idag var det faktiskt lite sol på förmiddagen också. Och ledigt. Inget jobb, inget dagis, bara ledigt. Utan så värst mycket tider att passa. Sa jag ledigt? Skööönt.

På kvällningen bjöd vi farmorn och farfarn på middag hos oss. Sambon kockade jättegod lax och pressad potatis, efteråt mumsade vi glass och kollade in Talang på fyran. Frida slocknade välbehövligt vid 20.45. Jag skrattade som vanligt väääldigt gott åt Solsidan - BRA serie det där! Inte bara för att bästa Mia är med, utan hela alltet är så skruvat och ändå träffsäkert att det är helt sjukt.

Nu har jag suttit här vid datorn och hängt länge ikväll. Inte helt poppis, dags att lyfta rumpan. Det är dessutom tid för marsch pannkaka i säng!

/Jenny

Ledighets-morgonstund har guld i mun

Man hinner liksom njuta mer av morgonbestyren på lediga dagar. Eller bestyr och bestyr... Mest kan man liksom långsamt hasa runt i mysbrallor, torka nån nykissad treårsrumpa och gäspa. Familjen ska ju ha frukost, men mycket mer är det inte. Särskilt inte om man kan ligga och drar sig, få kramas med Frida under tiden och komma upp till häääärligt färdigdukat frukostbord!


Tack älskling - du kan fixa du!



Röd karamellfärg = Fridas bästa ägg hittills. Rååååsa. Bra där, pappis



Frida frukostmumsar med glädje! Men efter vettigt käk...



...kunde hon inte hålla sig längre - chokladkaninen skulle käkas upp nu!
(Hon klarade halva ena örat och botten - resten ligger sparad i en påse.)

Plötsligt såg Frida att någonsing saknades på det påsköverlastade köksbordet. Det var ägg och ljus och filtallrikar och tulpaner och annat... Men VAR var HENNES vackra blomma?!


Lugna puckar - Fridas blomma hade bara fått flytta till vardagsrumsbordet!


Det är skönt att få en bra början på dagen. En solid, lugn, positiv start. Och jag tycker faktiskt inte att man kan klaga på den här varianten! Det enda som saknades var väl dagstidningen, som inte kommer en sån dag när jag för ovanlighets skull verkligen har tid att läsa den. Synd (men förståeligt)!

/Jenny

Mumsigt

Nu har påskfrosseriet startat. Godismums på en torsdag, Frida var i sjunde himlen! Tre kusiner i bredd i soffan, tuggandes så att käkarna näst intill gick ur led.

Men Frida stillade sig ganska snart, och det var inga problem att ta undan hennes påskägg (3 välfyllda rackare + en chokladkanin stor som hennes underarm - tack faster A och faster L och farmorn och farfarn!) efter en liten stund. "Vi kan spaaara dem" sa hon förnuftigt och var nöjd med sin dos. Duktigt!


Frida somnade faktiskt där också. Hon hade sååå tunga ögonlock, det var inte särskilt svårt. Efter tandborstning, pyjamas, läsning och sånger så snarkade hon djupt nästan i vanlig tid. Skönt! Hon vaknade inte heller när vi baxade hem henne. På med kläder, ut i bil och in igen och hela den fadderutten snarkade (och hostade!) hon sig igenom. Jag lyckades peta i henne lite astmamedicin via andningsmasken medan hon sov, sedan avtog det.

Icke-blöja-sovandet går förresten bra, peppar peppar å allt det där. Torra nätter hittills! Inatt försökte jag sätta Frida på pottan, men hon sa att hon inte ville och kissade inget - ändå klarade hon sig hela natten. Starkt jobbat! Har inte satt henne på pottan ikväll heller, försökte när vi kom hem men hon påstod att det inte behövdes då. Jag chansar på att inte störa henne mer, så får vi se. Nu har vi ju ledigt några dar och eventuellt sovstök blir mindre besvärligt.

Nu ska jag också sova faktiskt. Före midnatt - kors i taket!

/Jenny

Sol i hjärta, sol i sinne...

..men inte är det då nån sol ute eller inne, direkt. Grått, grått, grått. Disigt och dimmigt. Men vad gör det? Nu är det ju ledigt! Och jag hämtade en liten prick med kycklingar på kinderna från dagis, glad i sinnet efter en halvdag. Vad skönt det är att skutta ut från jobbet mitt på dagen sådär - så önskar man att det vore varje dag!

 


Vi stannade till på stan och köpte kanelbullar på bondens marknad, de har vi nu mumsat i oss här hemma. Nu ska vi sätta fjädrar på påskriset, innan jag ska utfordra Frida med lite käk. Sedan drar vi till farmorn och farfarn för påskmat och kusinbus. För Frida blir våran middag hennes kvällsmat, och kanske kan hon slockna på soffan eller så innan vi ska hemöver. Fast... med tanke på kusinerna och påskäggsgodis kan man ju undra om det går... Gissar att hon kommer att vara gaaaanska speedad, haha!


/Jenny

Glaaaad, ledig, skön påsk!

Se på tusan. Det tycks bli påsk i år också! Trots att jag kände mig så "felfasad" nyss. Efter kvällens insats står pyntet åtminstone halvvägs framme och vårblommorna har gjort entré. Life is good!

Nu har vi en liten förgätmigej i näverkruka (som Frida valt ut), en härlig tulpanbukett pyntad med ägg på pinnar, fjädrar, ginst och videkvistar i (som jag ville ha) och ris med videkvistar i som ska "fjädras" imorgon och placeras utanför entrédörren (som pappan ville ha, men som inte får bo inne eftersom jag inte tål björkris inne utan att bli snuvig och ögonkliig). När vi dessutom fått undan lite av allt crap som ligger och skräpar på borden överallt, blir det nog riktigt fint.

Jag som liksom inte riktigt fattat att påsken var så nära, fick fart på stämningen igår. Då var det nämligen påsklunch på dagis, och alla barn som ville fick klä ut sig. Frida sa ända tills hon somnade kvällen innan, att hon skulle klä ut sig till "Sankta Lucia", haha. Men i morse plötsligt var påskkärring det enda rätta ändå. Så här söt blev den lilla blomman efter en hektisk extra-kvart på morgonkvisten!





När jag hämtade Frida på förskolan, hade hon fortfarande hela påskutstyrseln på sig. Nästan. "Jag tröttnade på sjaletten, mamma." Inte konstigt, vem orkar ha en sjalett på sig hela dagen?! Haha. Men vi fyllde i några bleknade fräknar, drog på sjaletten igen och åkte till farmorn och farfarn för att presentera Gävles charmigaste lilla kärring.



Frida ringer på dörren. "Jag tror det ska bli spännande, det här!"



Hos farmors väntade en kasse med ärvda kläder efter kusinerna.
Västen passade redan nu - det blev påskkärring i hippiestil av det!


Ha nu en riktigt skön påskhelg där ute i tillvaron! Här blir det hemmaliv, ingen släkttripp detta år. Synd på så många bonuslediga dagar, men samtidigt skönt att inte packa och jäkta iväg utan bara kunna vila ikapp lite och skrota runt. Vi startar bekvämt med halvdag för mig och Frida imorrn (tyvärr inte för pappan) och sedan leeeedigt. Har dessutom fått en middagsinbjudan till farmorn och farfarn imorgon kväll, lyx! Fridas faster A med familj kommer, så det ser vi fram emot.

Glöm inte att släppa ned axlarna och andas nu!

/Jenny

Spik i foten

Jag fick plötsligt väldigt ont under ena foten i morse, det kändes som om jag fått en sticka under trampdynan men jag hittade inget att plocka ut. Efter att ha vankat runt på tassen hela dagen (fast i ärlighetens namn har jag  - för första gången på många dagar - suttit mest vid skrivbordet idag) kändes det inte bättre. Tvärtom.

Det blev inget träningspass ikväll, av självklara skäl. Kändes INTE lämpligt att stampa in ett eventuellt främmande föremål djupare i foten om man säger så!

Efter en smärre hemmaoperation med nål och pincett under skarp lampa och förstoringsglas ikväll, lyckades sambon till slut gräva ut en liiiiten glasbit. (Förmodligen en liten rest från lampan som rasade ned på mig härom dagen...) Det var inte skönt. Inte, inte, inte. Man kan väl säga att jag än en gång fick god nytta av den där profylaxkursen vi gick innan Frida skulle födas! Milde tid, jag trodde jag skulle klämma hål i pallen jag lutade mig över... Foten ömmar fortfarande, men jag hoppas det nu bara är på grund av allt nålpetande som pågått.

Istället för jäkt hem från dagis för att hinna käka innan Friskispasset, blev kvällen alltså lite annorlunda. Pappan kunde flexa ut och hann hänga med på dagishämtningen, sedan tog vi oss tid att påska lite! Handla käk och påskgodis, fixa påskägg till kusinerna och shoppa några påskblommor på Hedvigs Trädgård. Trevligt!

Men nu är det väl ändå hög tid att halta i säng...

/Jenny


RSS 2.0