BUSBLOMMA

Ikväll är jag matt, så det här bli en kort visit. Är hostig som få och börjar nu även snörvla. Onödigt! Vi får väl se vartåt det barkar... Finns inte direkt någon extra energi att ta av, dagarna på jobbet är i craaaazy tempo just nu. Men jag har i alla fall varit på Me&i-träff ikväll och shoppat loss på kläder till både mig och Frida! Det piggar alltid upp livsandarna.

Bjussar på några goa dagsfärska bilder på Frida, som försett sig med äpplen från trädet på dagistomten. I perfekt storlek för barnhänder!

Godnatt på er. Hoppas ni sover gott, drömmer sött och inte vaknar med nackspärr!

/Jenny

Nu gör jag ett sista ryck innan sängmagnetismen vinner. Ikväll är jag trött, ovanligt seeeg. Helt berättigat när det närmar sig midnatt, i och för sig. Jag har hört att nomalt folk har knallat till sängs då! Kanske heller inte så konstigt efter två dagar med festligheter! Det tar på krafterna, för en avlegad hemma-räka som mig. Men trevligt var det. Och såklart lyxigt att få vara bara vi, inte föräldrar. TVÅ kvällar i rad.

Harrysinvigningen var trevlig, men inte rajrajjig för vår del. Mest kul att få krama om vår kompis som är restaurangchef, kika runt på hur det ser ut, träffa folk och snicksnacka lite. Sedan valsade vi hem rätt tidigt och avlöste farmorn och farfarn (tack!) så att de kunde få åka hem till sitt.

Igår var det dags igen. Frida var avlämnad för övernattning hos farmorn och farfarn (tack än en gång!), medan vi skulle partaja. Denna fina men kyliga augstikväll var vi på kräftskiva hos vänner till sambon, sådana som jag aldrig träffat. Jag kände faktiskt inte en kotte av de 12 personer som var med, men det var kul ändå. Jag är ju inte direkt känd som den mest svårsocialiserade typen direkt! Det var god mat, trevligt sällskap och många skratt. Faktiskt slank det ned en del alkohol också, vilket numera är ytterst ovanligt för min del!

Efter lite mingel, fördrink och snackstugg, var det femkamp. Milde tid, jag som är så dålig på så mycket sådant där... Särskilt "kroppsliga" grenar. Noll bollsinne och en klart störd grip- och släppreflex som inverkar galet negativt vid t.ex. kubbspel. Och sådant med folk jag inte känner alls. Jag hann bli lite nervös, men det gick bättre än väntat. Inte BRA alls - jag och min stackars följeslagare Markus förlorade faktiskt till sist! - men ändå. Det blev i alla fall inte så dåligt att jag dog av pinsamhet.

"Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl." Tur för mig det!

Dessa grenar tog vi oss igenom, vissa med mer grace än andra:

- Frågesport med tema kräftor och sprit (suck...).
- Golf (jamen hejsan svejsan, fröken bollinkompetent...).
- Pilkastning (jag fick i alla fall fast alla pilarna på poänggivande platser!).
- Spikning (inte sämst, inte bäst,men medioker duger fint!).
- Singstar-sång i par (första gången ever - koll på hur det funkade hade inte skadat!)

När maten var slut, den gudomliga efterrätten uppäten, godisskålen framtagen och åtminstone mitt glas fyllt med vatten istället för alkoläsk, så fortsatte singstar-skivorna att gå varma. Väldigt roligt, men iiiiinte bara fiffigt för min del. Jag har nu rethostan från hällsprätta! Lite grundläggande småkrax fanns redan innan, men efter kryddning med rejäl kattallergi och sånghysteri är jag öm som en skrutt i luftvägarna. Har laddat med halstabletter till morgon, nu väntar nämligen en vecka med support HELA veckan, live eller i telefon. Jamen hejsan hoppsan. Jag får vara glad om rösten håller... Vi rasslade hem kring ett-tiden och stöp i säng.

Stämningen var på topp! Attiraljerna fanns; lampor, hattar och annat fint.

Som söndagsbonus fick vi besök av en gymnasieklasskompis med man, som numera bor i Sundsvall. De var på ett möte i Gävle och stannade till på lunch hos oss. Efter den här helgens ståhej, var egen matlagning inte ens ett alternativ (tid? ork? nix pix!). Vi shoppade loss på sushiplejset runt hörnet, bar hem och mumsade friskt. Trevligt! När de rullade vidare (på MC!), åkte pappan till landet och Frida och jag på hennes simning. Idag simmade hon en bra bit helt själv med en "flytkorv" under bröstkorgen!

Den här helgen var intensiv, och det lär veckan bli också. Det är 1 000 % som gäller på jobbet just nu, i minst en vecka till. Men man hinner inte ha tråkigt då i alla fall!

/Jenny

Det tycks som om Frida är en stensamlare, precis som sin mor! Otaliga är de påsar och burkar med stenskatter som jag kånkat hem i mina år. Frida tycks ha samma seende och sug. Hon går och plockar upp stenar här och var, visar glädjestrålande upp dem och lägger i fickan.

Idag hämtade hon en stoooor sten och en liten plutt, bar upp dem i klätterställningen, placerade dem nooooga på ett visst sätt. Jag undrade varför och fick svaret "Jag lägger den här lilla här nu, PÅ sin mamma föstår du."


Jahaaaaa. Såklart. Då förstår jag! --ler--

/Jenny

Frida har fått dille på att prova skor. Framför allt på skoäffärer! Hon plockar ned, trixar av sig sina egna pjuck, stoppar i tassarna och knagglar runt. Det framkallar en hel del  glada leenden och rara kommentarer från omgivningen! (Det är väl bara skobutiksbiträdena som kanske suckar över sin plötsligt något stökigare hylla...)


Jag och dottern har dock inte alltid riktigt samma smak på dojor, tycks det. Idag var favoriten en oerhört högklackad och bling-bling-blank guldsandal, som hon liksom helt föll i trans över och förklarade sin kärlek till! Not my piece o cake. Jag snabbshoppade ett par ballerinaliknande historier istället... Frida provade också ett par gummistövlar som räckte henne till ljumskarna, det såg sjukt kul ut!

/Jenny

Har jobbat som en gnu på supporten idag, men börjar se ljuset i tunneln nu. Puh! Har bestämt mig för att sluta lite tidigare än planerat, eftersom det tar sån tid att byta plats, få fjutt på datorn och allt det där att jag ändå knappt hinner jobba något mer! Det blir bara frustrerande att precis hinna börja med något när man måste bryta upp igen...

Och vad säger ni - vi struntar i att tänka på alla vi inte hunnit den här veckan (heller), va?! Vi lämnar alla fladdrande att-göra-lappar, pådrivande mail och dåliga samveten bakom oss en stund? Det får bli ett bekymmer för nästa vecka istället. Lägg På Hög AB.

Nu sticker jag och hämtar dagisbusungen och sanerar bort lite eftermiddagslek. Gissa hur smutsig en dagisgård kan bli med lite regnväder mellan varven? Sedan ska vi hämta blommor, få i Frida käk och pusta ut en smula. På något obegripligt sätt ska jag sedan försöka locka fram den totalt i träda, bortglömda festmänniskan i mig... Har NOLL partystajl nuemra, men det får gå ändå. Ikväll drar jag och sambon nämligen på invigning av Gävles nya partyplejs Harrys. Skojigt! Frida ser fram emot av att gona sig med farmorn och farfarn under tiden, så det blir bra.

Ha en sköööön fredagslandning där ute!

/Jenny

Igår regnade det hela eftermiddagen. Dagen hade börjat bra, så det var lite oväntat rent utrustningsmäsigt. Men Fridas paraply låg turligt nog bortglömt i bilen! Det kom väl till pass när vi struttade hem från garaget.


Hon är söt, den lilla filuren. När vi kryper ihop tillsammans under ett paraply, vill hon genast att jag ska berätta en saga! Igår deklarerade hon VAD sagan skulle handla om:

"Berätta saga! Berätta oooom... eeeeeeh... ett sugrör i vatten!"
"Berätta saga! Berätta om när vi åker i bilen till landet."

Det blev minst tre sagopauser på den lilla sträckan mellan garaget och lägenheten. Mysigt!

/Jenny

Jag är ständigt fascinerad över Frida utveckling. Det händer grejor hela tiden! Oftast alldeles tydligt, genom övning och träning och envetet arbete. Andra gånger nästan liksom i smyg, så att man inte märker det förrän det nya är ett faktum. Och det må vara otroligt fånigt, men visst blir jag ändå lite stolt när folk tror att hon är äldre för att hon t.ex. pratar så bra. (Och avsevärt mindre stolt när man som härom dagen får veta att hon bitit ett barn på dagis...)

Vad händer då? Vad kan hon, vad gör den lilla busfnattaren numera?

Hon pratar jobb. I somras sprang hon fram och tillbaka över mina ben med en glödande frenesi och sa gång på gång "Det här är mitt jobb". Hon joxade och fnulade med bänkarna kring Savannen på Kolmården, medan hon förklarade att  "Jag ska bara jobba lite".  Hon vill gärna vara stor. Börjar ha rätt så bra koll på kissandet - men vill ändå kissa i blöjan mest. Går på toa morgon och kväll och väldigt varierande antal gånger under dagen, men blöjan ska vara på, punkt.

Hon sjunger. Ofta, mycket, gärna - och titt som tätt helt för sig själv, utan initiativ från oss. Hon har bred reportoar! Mest imponerande är nog "Visa vid vindens ängar", som hon kan hela utantill. Men det duger fint med vanliga barnvisor också, eller långa hitta-på-trallningar också för den delen! Sen vill hon fortfarnade dansa, dansa, dansa. Det håller i sig. Stilen har dock glidit över lite från Riverdance-stuket till... jaa... till... energiskutt, bara. Stamp, stamp, stamp - och spretskutt! Och så igen och igen. Flaxar mycket med benen.

Hon säger emot och vill bestämma. Helst ALLT. Protesterar med all den lungkapacitet och dramatisk ådra en liten dam kan uppbåda. Har en 2,5-årsvilja som kan fylla ett helt rum! Men följer samtidigt glatt med till förslag på NYA mål och utropar "Jaaa, jag älskar det!" nästan vad det än gäller. Obetalbart. Så positivt att man förundras nästan varje gång! Jag älskar det och bävar en smula för när hon övergår i en mer.. eh... trubbig fas.


Det är också populärt att träna på tidsperspektivet och hur man ska uttrycka det i ord, framför allt bakåt. "Där var vi igår" säger hon om det mesta som har hänt, oavsett om det var en månad eller en halv dag sedan. Testa att säga olika klockslag. En dag somras rasslade lilla tröttot upp vid 9.40 (lade sig 23.20), ställde sig yrvaken i hallen, kollade på klockan och sa bestämt: "Nu ä klockan sjuuu". Haha. Hon pratar också  mycket om pyyyyyyyytteliten och stooor. Jämför saker. Definierar, llksom. Jämför sig själv med andra, storleksmässigt och åldersmässigt.

Finsmakar-fnutten vill just nu ha kall mat. Very kall. Gärna överbliven pasta direkt från kylen och kall korv, typ. Ingen mikro göre sig besvär i onödan. Jag klagar inte - det är lättlagat! Haha. Fenomenet uppkom dock när det var som varmast i somras och verkar mattas av lite nu, så vi får se. Hon vågar ofta åtminstone provsmaka ny mat och ibland går det hem. Nya favoriter är jordgubbar och räkor (och i viss mån vattenmelon). fast det är klart, hon vill ju sällan äta MAT. Alltså korv, pasta, köttbullar, potatis och en hel massa annat går finfint. Jodå. Bara det inte är MAAAT. Har försökt förklara att allt det där ÄR mat, men hon ger sig inte. Ehhhh... begreppsförvirring AB?!

Plötsligt har det blivit viktigt att visa upp sig. Hon säger "Såg du?" hela tiden, medan hon gör något litet skutt eller så. Och vill ha bekräftelse, oavvänd uppmärksamhet. Och beröm. =) Men hon ger också OSS beröm, när vi gjort sånt vi berömmer henne för. I det kan ingå att få applåder för att man gjort "nummer två" på toan, eller för att man kan säga ordet "tidning". Men det är kanske bäst att passa på att glädjas medan hon uppskattar vår kompetens! Det kanske inte håller i sig så länge, vem vet...

Den lilla rackarungen har börjat plocka upp svordomarna och andra fula uttryck. Det tog faktiskt oväntat lång tid, med tanke på hur rapp hon är att upprepa allt annat vi säger! Och jag är alldeles för dålig på att hålla igen, tyvärr - ja, jag skäms för det. Nu har hon väl ett utbud på sisådär, två-tre svordomar och ett par oförskämda fraser. Suck. (Försöker minimera användandet dock och det går åtminstone hyfsat.) Hon har också börjat blanda in småord i meningarna. Ordet "liksom" halkar med ganska ofta just nu, låter helknasigt när det kommer ur en sådan liten mun...

Busbruttan ser också en förtjusning i att krypa in och sätta sig i påsar, kassar, väskor, baljor etc. Det är nästan så att man kan tro att hon varit en katt i ett tidigare liv! Hon vill också hjälpa till, hjälpa till, hjälpa till. Med ALLT. Senaste favoriten är att få plocka fram saker ur kylen till matlagningen! Hon kan mer än man tror, om man bara lyckas plocka fram tålamod nog för att låta henne pilla på i evigheter. Hon är kärleksfull och go och lyckas uttrycka detta i både ord och handling.

Vi har verkligen en tokduktig tjej, som vi är så stolta över att vi nästan spricker.
Bäääääästa Frida!

/Jenny

I helgen satt Frida och jag och kollade på barn-TV. Helt stilla, tysta, lite trötta. Hon vände sig plötsligt om för att kika på mig, och frågade sedan:

- Varför ä du ojjiterad mamma?
- Jag är inte alls irriterad, gumman. Varför trodde du det?
- Du har de där rynkorna, juh.

Frida pekar med sitt lilla finger mot min panna, mot den plats precis mellan ögonen där all eftertänksamhet, alla bekymmer, all stress och minsta irritation syns först. Ökar irritationen, så ökar rynkdjupet proportionerligt, haha.

Ett tydligt tecken, alltså. Uppmärksamma lilla filurunge! (Fast jag var bara lite trött i ögonen den här gången.) Haken är bara att numera har jag ALLTID spår av rynkor där, vare sig jag vill det eller inte. De har liksom... bosatt sig.

/Jenny

Igår när Frida inte villa somna, försökte hon hitta på saker hon måste göra. Som till exempel att undersöka lappen bak i min tunika. "Jag måste kolla storleken, mamma." Antagligen en effekt av att jag tydligen ganska ofta kollar in hennes klädstorlek, nu när hon håller på och skiftar size.

Frida klängde runt, petade fram lappen i nacken på mig och studerade den nooooga en lång stund. Sedan kläckte hon ur sig:
- "Jaha. Måååånga kilo."

Schyssta klubben va, haha. Pappan skrattade så att han höll på att trilla ur sängen. Jag med för den delen. Det är lika bra att ha lite självdistans, det kommer man långt med!

/Jenny

Nu har jag landat efter allt socialiserande! Sitter här lite söndagstufsig i håret (självtorkning i blåst efter badet...) och avrundar helgen. Ska försöka att natta kring tolvslaget, annars blir jag nog medvetslös imorgon. Har en ovanligt tröttig känsla i kroppen, som jag INTE vill ha när massor av energi behövs till att jobba undan (gamla surdegar) på jobbet!

Vår Stockholmtripp blev så mysig så. Är nöjd med att jag kom mig för! Faller alldeles för ofta i bekvämlighetsfällan numera, tycker jag. Men denna lilla dygnslånga raid blev av. Jag drog hemifrån vid strax innan 19-tiden och Frida sov kort därefter. Hon tokdånade direkt! Rullade till Sthlm och njöööt av nya E4-dragningen som sparar massor av tid. Lyckades glida in på centralstationens parkering som om jag aldrig gjort annat, hämtade upp W och åkte vidare till Ingarö. Lämpade över en såsig Frida i säng och hon snusade vidare! Applåder.

Fick sedan alltså äran att delta i frukost-på-säng-sjungandet för 10-åringen! Kan inte begripa att det är 10 år sedan jag blev väckt av telefonen vid 5-6-tiden på morgonen! 10 år sedan W berättade den glada nyheten, med en röst som lät så mild och drömsk och tindrande att det inte gick att missta sig - det nya underverket låg alldeles tätt intill. Åh, nostalgi. Hur som helst så fick han bl.a. sin första egna mobil (inte av mig) och svävade på små moln resten av dagen tror jag. Lillebrorsan hade minsann också fyllt (7) år för bara några dagar sedan, så även han uppvaktades av oss! Jag körde med (förvisso nogsamt utvalda) böcker till båda. Kanske inte alltid det som skapar mest paketöppnarglädje, men det duger nog i längden!


Stockholmdagen innehöll en del vardagsjox (mathandling och så) men ändå mycket mystid. Efter födelsedagsmiddag och prinsesstårta borstade jag tänder och smackade pyjamasen på Frida, sedan rullade vi norrut. Även denna gång tog sömnen överhanden raketsnabbt för henne, och höll i sig även när bilstol övergick i sängläge hemma. Finfint!

På lördagen hade vi besök av lilla I, som sagt. De ska flytta framöver och har därmed ingen brist på saker att göra om man säger så... Däremot har de brist på barnfri tid, så jag försöker avlasta lite. Inte särdeles svårt, eftersom Frida och I leker som tokar och har såååå roligt när de ses! Tyvärr hällregnade det, men vi härdade ut och avverkade först en blööööt lekparksstund inklusive lite fika för att parera en något sen lunch. Vi lärde oss bland annat att blöt rutschkana + blöt galonbyxa blir väääldigt halkigt - lilla I bumpade huvudet lite och hann längta efter mamma några korta minuter innan det gick över hur bra som helst.


När vi kom hem med hela sandlådan kvar på regnkläderna, spolade jag helt sonika av oss med vattenslangen i garaget. Tjejerna var helförtjusta, något så tokigt hade de inte varit med om! Efter en rätt omfattande blöt- och sandsanering lyckades jag sedan till sist sno ihop lite lunch. Både Frida och I smakade sådant de vanligen inte äter (om än med spotta-ut-resultat, men de smakade ju i alla fall!) och åt toppenbra, så det funkade över förväntan.

På eftermiddagen hann vi rajrajja på discodans med självlysande armband - Spotify gick varm. Favvo-låten de kunde enas om var Hej hej Monika. Efter discoröjet varvade vi ned med leklera på köksgolvet, stoj och mys i lektältet, bokläsning och sångstund. Vi hade en riktigt kul dag, verkligen. Det är enormt kul att de har så stort nöje av  varandra nu! När vi sedan lämnade tillbaka I, fick vi nybakade muffins och pizza dessutom! Frida fick somna i bilen hem (plättlätt!) och allt var frid och fröjd!


Tja. Sedan tjipp tjopp var det söndag. Pappan har haft invigning och öppet hus i nya jobblokalerna i helgen, så honom har vi tyvärr inte sett mycket av nu. Det var ju rena turen att J ringde och ville hyra film på lördagskvällen - då fick även husfolket en mysig slapparstund i soffan tillsammans! Idag har Frida och jag mest bara gonat oss, förutom att gå på minisim såklart! Terminsstart i bassängen och premiärdopp i Pippi-baddräkten från morfarn och M.

Frida var ytterst nöjd med "schemat" och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag. Tja, möjligen kan man bortse ifrån logistiken kring att åka buss, lyckas handla efteråt och samtidigt hålla en trött och hungrig simstjärna nöjd! Vagnen gör sannerligen nytta sådana gånger, när man ska släpa en stor badväska , den lite mindre "bra-att-ha-badväskan" och därtill två matkassar, en kofta och Frida själv förstås! *puuuuh* Vågar inte tänka på hur det blir när vi inom överskådlig framtid inte längre vill/ska/behöver ha vagn med oss - hur ska man få MED allt?!

Nu är det midnatt och ögonen är tuuuunga. Godnatt!

/Jenny

Jag ville bara knattra ned att jag ÄR här, vid liv, hemma! (Om nån mot förmodan undrar...) Men det rullar på så jag hinner inte skriva! Efter gudbarns-uppvaktning i Stockholm kom vi hem sent på kvällen igår. Idag har vi haft lilla I hos oss hela dagen, medan hennes mamma packat flyttkartonger (och hennes pappa jobbat). Frida och hon har busat järnet och haft supermysigt! Detta uppdrag avslutades med att vi blev bjudna på nybakade muffins och pizza där, sååå trevligt! Bilder från bravaderna kommer nog senare.

Nu ska jag springa genom duschen, för snart kommer kompisen J hit med hyrfilm!

/Jenny

Jag fick just ett ryck. Social spontanitet, härligaste sorten!

Jag och Frida är lediga på fredag.
Gudbarnet fyller år på fredag.
Gudbarnets mamma visade sig vara ledig på fredag.
---------------------------------------------------------------------------------
= Frida och jag drar på roadtrip till Ingarö!

Vi drar hem efter förskolan imorrn, käkar, rasslar ihop lite pryttlar (nåja, till och med min packningsnoja bör kunna hållas någorlunda i chack vid en 24-timmarsresa!) och åker iväg! Det blir lagom tills Frida ska somna, kan jag tro. Sedan hämtar vi W som kommer med tåget till Estocholmo strax innan nio, och susar hem till dem. Vilken guldplan!

Jag får vara med på morgonuppvaktningen av gudbarnet i år. Himlars så trevligt!

Efter att vi tillbringat fredagen med att fika, käka, störa deras planer och trivas finfint, rullar vi hemåt igen lagom tills det blir läggningsdags för blommisen på kvällningen. Tiptop.

Genast kändes det extra lätt att traska till jobbet imorgon, med något att se fram emot!

/Jenny

Två kära gossar väntar på sina presenter. Lillebror har fyllt redan (skäms på mig!) och den äldre, gudbarnet, har sin dag på fredag. Idag krävdes det därför en shoppingsväng, om logistiken skulle funka med inslagning och postgång. Lycka till med att få ihop efter-dagis-trötthet, idétorka, matbehov och nattningstajming i en härlig liten smet liksom!


Men Frida var GULD att ha med sig på stan idag. Skötte sig exemplariskt. Vi prioriterade att käka, klapprade upp till lägenheten en hastig sväng direkt efter förskolan. Mätt mage = shoppingork och konfliktminimerare hos både stor och liten tjej! Dessutom behövde ungskrället saneras en smula. Ju lortigare unge desto roligare dagisdag, brukar jag tänka när hon ser lite skabbig ut vid fyrasnåret! Idag hade hon haft KUL, oh yeah. Hon var just då inte den sortens barn som man tar med ut på nåt. Alls.

Vi tillbringade sedan nästan en timme på Akademibokhandeln. Jag har nån slags obotlig förtjusning för fina block, roliga pennor, inslagspapper, kort och såklart böcker, böcker, böcker! Nu skulle jag hitta TVÅ presenter och dessutom helst atmosfär-njuta lite också. Det gick! Jag hade en 20%-kupong så jag passade på att "fynda" lite mer grejor, haha. En bok till Frida (oväntat? knappast!), flera nya fina "skriva-på-kort-pennor" (oväntat? knappast!), kollegieblock med fin framsida (oväntat? knappast!) och lite annat krafs. Och så fler presentböcker till grabbarna än jag egentligen hade behövt köpa.

Jajjemen, gott folk. Att bära hem en tung bokhandelspåse, det är lycka det!

Vad Frida gjorde under samma timme? Plockade med småsaker. Kollade på böcker. Ställde tillbaka dem på rätt plats - hon har en liten sorteringsvurm just nu. Lekte med den gamla kassaapparaten de ställt i en lekhörna bredvid barnböckerna. Bläddrade bland pixiböckerna och talade om vilka vi hade hemma. Men mest, ja mest hon smög hon undan, satte sig på huk, grymtade och sa Noooordingrå - och gick sedan och luktade eländes skit (!) ur blöjan resten av besöket! Vilken evinnerlig tur att det typ bara var två kunder till i butiken...

/Jenny

Idag är det på pricken 15 år sedan min mamma dog. Jag skriver det här på tisdagskvällen, men klockan är efter midnatt så jag hamnar på rätt datum. Jag kan inte begripa att det gått femton år. Femton! Jösses. Tänk att jag redan levt en så stor del av mitt liv utan henne.

Den 19/8 på sena eftermiddagen för 15 år sedan, orkade mamma inte längre. Då hade hon varit sjuk i fem år, hudcancer med återfall och bra perioder blandat huller om buller. Hopp och förtvivlan, om och om igen. Till slut spred sig eländet via lymfan och blev till en hjärntumör. Eller två, faktiskt. En opererades bort, men tätt på den följde nästa som inte gick att göra något åt. Efter det beskedet ("Nu gör vi inget mer) gick det typ två och en halv dag, innan världen krängde till och blev väldigt, väldigt annorlunda. Väldigt mycket ödsligare, för mig. Och jag blev väldigt mycket mera vuxen än nyss.

Jag var 23 år. Jag sålde lägenheten, packade ihop alla saker, sparade alldeles för mycket jox och körde släpvagnar de 20 milen fram och tillbaka mellan mammas tomma lägenhet och min. Från hennes plats, från det overkliga, det förändrade, det omvälvande. Till min vardag, min bubbla, min värld, där hon inte präglat varje millimeter. Allt var konstigt, på båda platserna. Mamma var 50 år. Det var för tidigt, alldeles för tidigt. Men samtidigt hann vi bli trötta under de där sista fem åren innan allt tog slut.

På något underligt vis, var det skönt att få VETA. Nu skulle vi inte pendla mera, hon och jag och alla runtomkring. Nu skulle vi inte hoppas och tro och sedan krascha igen, nu skulle känslorna slippa åka berg-och -dalbana. Nu kunde man utgå från något FAST. Så. Här. Är. Det. Konstigt nog var det inte bara fruktansvärt fördjävligt (som det ju såklart var mest!) när hon dog, utan också nån slags lättnad. Jag skulle få tid att anpassa mig. Vara tvungen att bygga en ny verklighetsbild. Se till att fungera. Andas. Orka.

Av allt jag lärt mig av att förlora mamma (och det är mycket - jag skulle inte vara samma människa om det inte hänt!), så är det viktigaste att jag orkar mer än jag tror. Man gör det. Tiden löser saker själv också, tiden läker. Om man bara hänger kvar, så blir tillvaron lite lättare allt eftersom på något obegripligt vis. Jag bröt aldrig ihop, men det tog nog närmare två år innan tillvaron kändes helt normal. Innan känslan av vattentrampning gick över helt. Innan jag inte längre föll ned i djupa hål. Innan jag slutade känna mig overklig.

Det finns många saker jag önskar att mamma fått vara med om i mitt liv. Studietiden (hon ville ju så gärna att jag skulle plugga vidare). Jobbet (vad blev det av mig, egentligen?). Sambon (jag hade velat att hon fått lära känna honom, mannen i mitt liv och pappan till mitt barn - och han henne, lika värdefullt hade det varit). Men såklart, viktigast och mest smärtsamt: FRIDA. Hon fick inte finnas där för mig, som mammor ofta gör när man kommer med sin stora mage och sedermera lilla plutt och tuuuuusen frågor. Hon får heller inte finnas där för Frida.

Jag vet att mamma längtade efter barnbarn redan back in the day, och förvisso hade hon fått vänta läääänge. Men till slut kom hon ju, den älskade guldungen. Och jag kan få kramp inombords ibland, när jag funderar på allt jag tror att mamma hade gjort. Sytt Frida-kläder och dockkläder (åh, vad jag önskar jag lärt mer av detta!), gått i skogen, gjort kulturella utflykter, pysslat (såklart, kvinnan hade ju gått typ alla TBV:s och Studieförbundets hantverkskurser...) och läst böcker (stort fokus här, hon var ju inte bibliotekarie för intet!). Mamma skulle ha gått i pension i fjol om hon levt, så det hade passat bra. Fördelen med en frånvarande mormor, är att hon såklart kan drömmas till att vara världens bästa... Man behöver inte låtsas om att hon förmodligen även hade lagt sig i, tyckt nåt obekvämt och retat mig till gallfeber ibland!

Jag berättar för Frida om mormor redan nu, eftersom mamma finns med i mina vardagliga minnen och vanor och saker. Att mamma inte finns med oss längre är en så vanlig del av mitt liv, att det faktiskt inte är särskilt sorgligt längre. Eller i alla fall inte smärtsamt. Oftast gör det numera bara ont sådana där dagar när jag är en ynklig liten skrutt som vill ha ovillkorligt stöd och tröst! Men den här delen med Frida, där kniper det till i hjärtat även för mig. Det är jobbigt och orättvist att de inte får ha varandra och fasen vad jag hade velat kunna ändra det om det gick!

Mamma. Idag tänker jag extra mycket på dig. Med kärlek.
Kraaaaam om du finns där i molnen nånstans! (i så fall är du ganska blöt inatt...)

/Jenny

Nu känner man hur hösten smyger runt knuten. Det gör mig inget, jag är en sådan där konstig sort som GILLAR hösten. Trivs med vackra löv, hög klar luft, ångmoln ur munnen, stickade träjor och stearinljuskvällar. Heeeelt okej. Till och med höstrusket står jag ut med hyfsat bra.

Men ändå. Det är lite vemodigt på något sätt, när man känner sommaren vika undan för svalare vindar. När plaggen åker på ett efter ett. När man måste börja ha jacka med sig (inte än, så länge man inte blir ute sent!). När strumpor blir ett plagg att ha igen (snart kanske, men inte nu). När det lättvindiga, skira, spontana, gott-om-tid-artade och avkopplande minskar så kapitalt. När vardagen breder ut sig.

Jag kikar igenom bilder jag sparat till bloggen, men inte använt än. Sommarbilderna på Frida känns alldeles snart ur tiden! därför klämmer jag ut några här, bara sådär huller om buller. Några sommardoftande, varmlena, glada bilder på sötsnuttan! Det är ju min blogg. Jag fååååår gotta mig!


Nu ska jag kojsa! FÖRE midnatt. Måste tydligen ta mig tid att klättra upp på trappstegen och rita ett kors i taket först!

/Jenny

Om man är muttrig så in i bänken, för att man har blocksockret nere vid fotknölarna?
Om man är trött, hungrig och har huvudvärk?
Om man har förbaskat ont i halsen och bröstet efter att ha hostat hela dagen?
Om man är sjukt otålig för att maten aldrig blir klar?

Om man plötsligt gastar HÖGT, för minsta tjafs med 2,5-åringen och dess pappa?

Då. Ska man då bortse från det negativa och istället glädjas åt att rösten verkar ha kommit tillbaka bra, jämfört med Bonnie Tyler-stämman man hade igår?

Tror det, va. Det blir roligare så.

/Jenny

Drar till dagis nu, tjoho! Frida fortsätter att vara alldeles nöjd på mornarna när jag lämnar, det är sååå skönt.

Jag och lilla gumlisen ska dratta förbi Fonus på hemvägen, för att ge en minnesgåva till en bortgången släkting. Jag förundras över bristen på intern kommunikation i denna onlinevärld! Kollade på nätet igår och hittade dödsannonsen hos Fonus, alltså hanteras begravningen av dem. Ringer idag Fonus Gävle, men de kunde inte se Fonus Sollefteås begravningar... De SKA kunna göra det, men inte just denna. Såklart. Och för att kunna ge en fondgåva, måste man ju veta adressen dit minnesbladet ska skickas - vilket de ju inte var, eftersom de inte kunde få fram uppgifterna.

Jag fick ringa Sollefteå själv. Visst, begravningen var på torsdag. Och minnesbladet ska skickas till  Fonus, som sedan levererar dem samlade på begravningsdagen. Precis som jag trodde - men så går det tydligen inte till på Fonus i Gävle, eftersom hon inte begrep vad jag pratade om.... Enklast och snabbast är att ge gåvan via Fonus, för då kan jag betala här men papperet som ska lämnas till anhöriga skrivs ut där uppe. Direkt. Det går via deras datasystem, sa killen i Sollefteå. Eh... Samma datasystem som inte hittade den begravningen? Känns pålitligt.

Och inte kan jag betala via Fonus utan att gå dit live heller. Inga onlineformulär eller annat modernt här inte. Nähänä. Jag får väl vara glad att jag slipper gå ända till Solleteå i alla fall!

/Jenny

I morse hade jag inte fullt lika mycket vadd i skallen. Skönt! I och för sig hade jag hosta, en ömtrött hals, nästan ingen röst och fortfarande tjock näsa, men what the heck. Nåt måste vi ju göra!

Pappan var fortsatt fast i färgskrapartillvaron ute på landet. Frida väckte mig halv nio, men sedan fick jag minst 45 minuters ytterligare halvdvala på köpet genom att hon lekte själv i sängen och i vardagsrummet innan hon krävde någon uppmärksamhet. När jag bytte morgonblöjan förstod jag varför, hon hade varit fullt (!) upptagen! Frida förhandlade till sig frukost framför TV:n. Vi brukar lyxa med det ibland och idag var en sådan dag. Hon sprallade lyckligt och knaprade macka framför Bamse och Lille Skutts äventyr med en flygande matta.

Efter lite snabbt ombyte drog vi ut på prommis, än en gång till marinfestivalen. Ett enkelt sätt att aktivera oss utan att behöva anstränga ihjäl min förkylda kropp (och hjärna), tänkte jag. Idag vankades Zillah & Totte först. Oooootroligt bra, hon är GRYM på buktaleri tjejen! Hon är 20 år bara, coolt att syssla med en så udda grej då. (För er som inte vet så buktalar hon med en liten apa, hon vann Talang 2007 på TV4.) Hon skojar, pratar, och SJUNGER hur jäkla bra som helst även "som apan". Begriper inte hur hon gör det.


Direkt efter showen marscherade jag och Frida till ponnyridningen. Hon har flera gånger sagt att hon vill prova det, men det har inte blivit av. Jag var heller inte säker på om hon faktiskt skulle våga när det väl blev skarpt läge så att säga! Men jodå, vår morska brutta tål det mesta just nu. Hon skuttade villigt upp på hästan Simba, med en hjälm som nästan gled ned på näsan. Söta, söta unge. Hon gillade det! "Det var roligt, vad det guppade roligt mamma!". Tro om jag så småningom kommer att få en sådan ponnyridnings-köare som jag själv var? Jag fick börja rida tack vare att mamma ville bort från nån sån där halvtimmesväntan en gång. "Om vi går NU, så lovar jag att du ska få börja rida sen!" Gissa vem som lämnade sin plats i evighetskön på fem röda?! Haha.


Efter dessa två hållpunkter, hängde vi kvar lite. Käkade lite, tävlade, gick ombord på några båtar, pratade med bekantingar, sjong med hos Peter PoP, skrattade åt äppeljongleraren från Vazir... Trivsligt. Till sist gav vi oss dock därifrån, mot utlovad lekpark. Råkade förresten ut för nåt underligt då: Jag frågade två personer (som gick bredvid varandra) om vad klockan var. Båda svarade "FEM". Jag blev märkta paff, trodde max den var tre. Grävde då istället fram min mobil från botten av väskan, och mycket riktigt. Klockan var 14.50. Va? Vad flög det i dem som båda svarade fem?! (För de sa INTE femton, det är jag tvärsäker på.) Märkligt.


Efter lekparksbus, glassintag och beundran av ett antal supercoola tokstora väggmålningar (som pappan till en kille i Fridas förskolegrupp gjort!), knatade vi tillbaka hem. Jag var toktrött och trodde det berodde på förkylningen. Men Frida klättrade upp i min famn vid datorn (det gör hon ofta) och toksomnade på en minut (det gör hon ALDRIG)! Förvånande. Lät henne gona där nån halvtimme innan jag till sist lyckades få liv i henne igen - vilket resulterade i en dryg timmes läggning som avslutades strax innan kl 22...


Imorgon väntar jobbavecka nummer två. Jag tycker den känns alldeles tillräckligt motig att ta sig an även UTAN förkylning. Dumma krax.

/Jenny

I helgen är det marinfestival i Gävle. Vi gick ut hårt på fredagen och tog en rejäl del av dag ett! Över sju timmars del närmare bestämt, närvaro kl 16-23.30. Inte illa! Man lär ju liksom ställa upp när det händer något.

Jag drog tidigt från jobbet, hämtade Frida, sladdade hem och parkerade bilen. Galopperade upp, sanerade dagisungen (fast hade jag vetat hur sandigt och dammigt det var på festivalområdet hade jag nog skippat den biten!), packade det sista i "resten-av-dagen-kittet" och vesslade oss ut igen. Efter en mucho svettig vagnsprommis till området, hann vi se i alla fall halva Tobbe trollkarls framträdande (som jag ju utlovat till lilla grynet)! *puh* Därefter landade vi för middag i restaurangtältet. Gött.

Helheten? Stoooora skepp, många tjusiga sådana. Plenty av regionens småbåtar passar på att ta sig några svängar i området och upp i Gavleån. Diverse marin-kopplade aktiviter och lite annat smått och gott pågår. Mycket folk (nyss läste jag siffran 27 300 pers hittills, på deras blogg!). Många bekanta ansikten (vi stötte på inte mindre än tre av Fridas förskolekompisar och många andra "kändisar"!). Underhållning i stort sett oavbrutet på tre scener, med framför allt DiLeva som lockbete för min/vår del igår kväll. (Fast vi såg standup, Fredrik Swahn, en konstutställning och lite annat smått och gått också. Ska man fördriva fem-sex timmar så ska man!)


Frida är just nu inne i en period som är såååå himla skön. Många gånger om dagen tänker (och säger) jag att hon är så härlig, en sådan guldunge! Som igår. Jag hade laddat med hela kvällspackningen när jag drog iväg: kudde, filtar, kofta, kvällsmat, hörselskydd, tandborste... Och så vagnen då, den fullstora vagnen som vi så sällan använder numera. Och bärsjal. Planen var att Frida skulle kunna somna i sjal i famnen eller ingosad i kudden i vagnen. På med hörselskydden och så njuta DiLeva för vuxna.

Sådana där planer funkar ju nästan aldrig. Alltid brukar nåt knasa sig. Men igår gick allt som på räls. Vid 19.30 började Frida bli loj, då knöt jag fast henne i bärsjalen på ryggen. Pappan kom inglidande och joinade oss vid åttatiden. I hans famn intog bruttan en burk vindruvor, lite kex och festis. Strax före kl 21 bäddade jag ned Frida i vagnen och vi gick ut till havskanten en vända. Efter att jag satt mig ned, stoppat in huvudet i vagnen, skärmat av med en filt och sjungit två godnattvisor så sov guldungen. BÄSTA bästa Frida! På med hörselskydden bara och tillbaka in i myllret!

DiLeva var riktigt bra. Frida sov hur toppenbra som helst i vagnen, och det var inga problem att lämpa över i säng hemma heller sen! Fascinerande. Något annat att fascineras av, var kvällskylan. Nu är hösten på ingång, gott folk. Jag som nomalt sett är värmen själv, huttrade riktigt ordentligt på slutet. Tack och lov hade pappan servat med strumpor och riktiga skor. Strumpor! Hm. Då är det höst. Och trekvartsbyxor, munkjacka och sjal räckte inte till... Brrrr. Brrrr.

Frida hade ju en liten snuv-vända i veckan, som inkluderade nån vakentimme en natt till och med. Den har försvunnit nu i stort sett, men nu har denna  åkomma landat på mig. Starten gick med rinnsnuva och nysningar igår kväll, idag är jag seeeeg i kolan. Huvudvärk, sårig hals, snuba och en liksom vadderad känsla. Suck. Pappan drog till landet i morse och har skrapat hus hela dagen, han övernattar där för att kunna ge sig på det pronto imorgon. Frida har följaktligen fått äran att spendera en luuuugn dag med krassliga mamman - med TV, dataspel, en lugn prommis och lite livsmedelsinköp. Rafflande.

Nä, nu ska jag ta min förkylda lekamen och gå i säng. Minst en timme senare än jag tänkt! (Som vanligt.)

/Jenny

Idag fick vi verkligen ett totalt oväntat besök här hemma! (Och jag kom inte ens ihåg att bjuda på kaffe, slarvigt av mig, haha!) Frida och jag steppade iväg in på stan efter dagis, för att göra ett kort ärende. På tillbakavägen springer vi på min gamle vän T och hans tjej och deras två blondlockiga små barn! Jag blev jätteglad - och jätteförvånad! De bor nämligen i Stockholm till vardags, huserar i något så coolt som en husbåt på Pampas Marina.

Hur som helst. Efter att inte ha setts på typ tre år, tyckte jag det var lite fjuttigt med ett kort hej på gatan bara. De hade installerat sig på Furuviks camping inför parkbesök imorgon, och var nu mest på stan för att köpa glass och käk och hålla igång barnen tills det var tid för nattning. Frida och jag som inte hade något planerat (mer än mat såklart) hängde med på deras glass-smarr och plockade sedan hem hela gänget och några pizzakartonger. De två busglada besökande lintottarna (1,5 och 3 år) lekte loss med Fridas och alla hennes prylar. Även sambon hann komma hem till det tättbefolkade köksbordet!

Det var RIKTIGT kul att träffas. Härligt med spontan-socialisering sådär. Det mår jag gott av!

Resten av kvällen? Frida slocknade i samma skund jag lade ned henne på kudden.  Jag nyttjade den stillsamma kvällen med att baka en troligen misslyckad blåbärspaj och missa mitt favoritprogram. Som ni förstår blev jag inte helt harmonisk av denna kombo. Eeeeh... Ni kan kalla mig morran idag. Nu ska jag dock gå och snusa på min lilla älskling, det stillar alltid kropp och sinne.


/Jenny

Frida håller på att plocka in ett och annat engelskt ord i sitt ordförråd. För några veckor sedan satt vi och käkade, när hon plötsligt snappade upp något från skvalmusiken på radion:

- Mamma, han sa KISS! (stort fniss)
- Ja. Och vet du, på engelska betyder kiss faktiskt PUSS.
- Toookmamma! Puss! Kiss! (Här vidtog ett evighetslångt skrattjubel, som återuppstått ofta sedan dess...)

Efter älgfarmsbesöket, vet hon nu också att MOS lika gärna kan betyda ÄLG.  Också mycket fascinerade, helt klart.

Språk. En livslång upptäcksresa gumsingen, och den har bara börjat!

/Jenny

...hur snälla de kan vara om de är näst intill tama! Vi blev bjudna av morfarn och M till Moose Garden på lördagen, både jag&Frida, M&E och F&E. Mycket trevligt!

Frida är helt klart en tuff liten brud. Gruppen vi guidades med bestod väl av sisådär 20-25 pers. Under promenaden till hägnen, stack hon rätt snart iväg först i ledet och lämnade oss rätt bortkollrade längre bak. Helst obekymrad över var vi var! När ägaren öppnade grinden till älgkalvarna och gick in, såg vi plötsligt en lockig guldkalufs yra kring benen på honom. Inga tveksamheter där inte, först på plan! Frida fick dock vackart stå ut med att bli utföst en stund tills alla blev insläppta (och mamman kunde hänga på).

Därefter gick vi till de stora älgarna. De är verkligen imponerande djur! Respektingivande. Helt märkligt att de tolererar att en massa folk går in till dem sådär, alldeles ikring dem. I och för sig blev vi varnade att de inte gör som hästar och går runt folk som står i vägen, så vi uppmanades att hålla koll på fötterna. Vi knallade också upp genom hägnet för att få träffa på de djur som smart nog höll sig i skuggan i värmen. Vi fick helt klart "närkontakt", även om jag såg till att hålla Frida borta från att springa själv nära dem.

Som jag nämnde, traskade vi runt på Jamtli på fredagen. Jag, morfarn och den lilla yrmössan. (Nästa gång måste pappan med, om inte annat för att han gillar gärdsgårdar och dessa myllrar det ju av där!)

Jamtli var väldigt fint faktiskt. Jag har bara varit där några få gånger som liten - och så på en Carola-konsert i tonåren, haha. Vi tillbringade ganska många timmar där. Det är trevliga miljöer och massor att göra för barn med kryp i kroppen! Frida illrade runt och hade garanterat kunnat stanna dubbelt så länge, utan problem. Stället är perfekt för att picknicka på dessutom, men så välrustade var inte vi denna gång.

Det var dock galet varmt just den här dagen, så familjen Svettas Lätt AB höll på att flyta bort. Jag och morfarn verkade förmodligen lätt knasiga, när vi gjorde allt för att hålla oss till skuggorna och ändå svettades floder. Även lillgrynet har tyvärr begåvats med samma heta blod, fast hon låter sig än så länge inte beröras utan härjar vilt omkring ändå tack och lov. Stackars barn, förlåt oss för detta arv. Amen.

/Jenny

Frida och jag spenderade alltså en vecka hos/med morfarn, som avslutning på sommarledigheten. Först några dagar i Bollstabruk, förhållandevis ihopträngda i hans etta. Det funkade rätt bra. Morfarn jobbade och vi socialiserade i 190 knyck så vi trängdes mest på natten, typ. Men den svängen har jag ju redan skrivit om.

I mitten av veckan åkte vi till Östersund, till M och till gemensam-lediga dagar med morfarn. Mycket skönt! Vi hann verkligen umgås den här gången. Sedan kanske jag (alltså fröken kink) personligen tyckte det var liiiite roligare att strosa på Jamtli och ha det gött ihop på fredagen, än morfars-ärende-raiden vi körde till elbutiken, Jula, Bygg-Max och systemet på torsdagen, haha. Frida? Ja hon är ju nöjd med det mesta, alltid hittar hon nåt att roa sig med! Hon klagar inte, nästan aldrig nånsin, bara hon får vara med.



Som bonus fick vi dessutom tillbringa mycket tid med M:s barn och deras respektive. Det var efterlängtat, eftersom vi bara hunnit umgås med dem några få gånger tidigare. De är härliga och trevliga och roliga alla fyra, och jag är glad att få vara med och lära känna dem lite mer! Jag är tacksam för att de kom, och för att M orkade dona och fixa middagar för hela gänger två kvällar i rad! Dessutom tillbringade vi alla några varma lördagstimmar ihop på en älgfarm utanför stan - men mer om det i eget inlägg... Som om inte allt det var nog, drog de med mig på bio på lördagskvällen, härlig lyx! Medan jag såg "Sommaren med Göran" höll Frida igång M och morfarn - för somna, det VÄGRADE hon. Jag kom hem kl 23.20 till en ganska vindögd liten dam...

Frida trivdes finfint däruppe, for runt, ut, upp och filurade omkring. Pratade hål i huvudet på M och morfarn, minst sagt. Hon infiltrerade sig hos grannbarnen och deras studsmatta - där fick hon toknöjd leka i över en timme på fredagskvällen, medan jag fick chans att duscha och husfolket styrde upp middagen. Guld! Alldeles utanför knuten betar ett gäng kossor, som Frida och morfarn spanade på. Det visade sig vara ungtjurar hela bunten! De höll sig på sin kant, men var väldigt nyfikna.


Lite kultur, många kramar, massa prat, god sömn, lite bio och lugn och ro. Det kändes som om vi varit borta läääänge, när vi väl damp ned hemma i vardagen igen. Skön känsla! Bra avstamp inför "blåveckorna" som nu kommer som ett pärlband...

/Jenny

Här är vi fortfarande lite i ofas, jag och lilla drottningen. Vi lägger oss liiiite för sent (Frida) eller rejält för sent (jag). Vi går knappt att få liv i på mornarna (jag smörjde Frida med solkräm och bytte tröja i morse, utan nån större reaktion). Vi gäspar på dagen men härdar ut. Vi kommer in i andra andningen på kvällarna, trivs och myser. Och så går det runt sådär... Men sakta men säkert ska vi nog få ordning på Frida i alla fall, om jag bara börjar göra resten i fas så att jag kan "kvälla" och natta henne i rättan tid!

Pappan? Han är en duktig sort, lägger sig nästan alltid i tid och sprätter upp när klockan ringer. Inget snoozande där inte. Inget inre förhandlande på morgonkvisten kring om t.ex. håret verkligen behöver tvättas just idag (ger kanske 15 min extra sovtid om det skippas!). Inget gå upp och kissa och sedan LÄGGA sig IGEN, för att svimma in i dvala och nästan försova sig.

Dagisstarten gick finfint. Vi mindes att gå till ny dörr, kom i tid, fick upp alla extrakläder och blöjor och diverse annan last och hann heja och småprata lite innan jag måste ila till jobbet. Frida hade redan kastat sig in i lek och pussade mig bara förstrött när jag drog. Toknöjd. Inget gnäll idag heller. Skönt! Nya pedagogen börjar inte förrän nästa vecka, några barn har fortfarande sommarlov, tre nya kids tillkommer i gruppen (men dem har jag inte sett röken av än) och det är omgjort i lokalerna och finns mycket att utforska!

Själv har jag sirap i hjärnan och sååååsar fram på jobbet. Imorgon är det läge att smälla i en högre växel känns det som, att-göra-listan är redan lång sedan tidigare så det finns ingen anledning att slöstarta. Jo, förutom att skallen inte hänger med, förstås! Men det brukar ordna sig, om nån vecka är man inne i hetsen igen...

Eftersom jag blinkar med tunga ögonlock sedan länge, hoppar jag i säng nu. Hög tid. Har förresten preppat bilder från norrlandsveckan nu, ska klämma ut dem på bloggen så snart jag hinner.

By the way - sa jag att Frida redan är lite snuvig? Efter två dagar på dagis. TVÅ. Men än så länge inga tecken på mer än bara lite snörvel, håll tummarna!

/Jenny

Nu är vi hemma! Frida och jag har nu verkligen krämat ut det sista ur den här sommarsemestern. Vi rullade in vid porten hemma klockan 22.40 ikväll. Inga marginaler här inte! Vår version av living on the edge, hahaha. Frida slocknade till sist motsträvigt i bilen kl 22, fast hon inte ville sova. "Jag vill hem och leka med mina saker juuuuh". Nu bar jag upp henne sovandes som en stock istället, skönt det för annars hade det kunnat bli oändligt sent har jag en känsla av.

Det har varit såååå underbart att vara ledig. länge. Skönt att slippa höra sig själv säga "Skynda dig nu Frida, vi måste hinna i tid, vi har lite bråttom förstår du". Lugnet lade sig snabbt, och magkatarr-tabletterna har förblivit oätna. Eftersläntrar-jobbet jag tänkt göra förblev ogjort - när ledighetsnerven väl satt in så verkade det däringa joxet inte så viktigt längre. Vi har lyxat och baske mig nästan ätit glass varje dag hela semestern. Kanske inte så bra för tänder, form och figur - men rackarns bra för glasspinne-samlandet som barnen fått i läxa från förskolan (som ska ha tema bygga och konstruera i höst...)!

Efter att jag med god hjälp från sambon fått upp allt vårt pick och pack, från bilen, väntade projekt packa jobbväskan och handväskan (bye bye allt-i-allo-skötväskestuk-väskan!). Fick gräva fram almanackan som byggt bo i nån väska och totalt legat i träda de senaste sex veckorna! Jobbhjärnan har garanterat INTE kickat igång än, men det ger sig väl. Jag konstaterar att lägenheten är KAOS som vanligt, och imorgon får vi middagsbesök av S och lilla I (som får fly fältet när det ska vara visning av deras lägenhet). Jaja, de får stå ut med röran, och vi med, haha.

Var dessutom tvungen att styra upp dagispackning modell grande (= extrakläder, regnkläder, extraskor, blöjor, nappar, sov-gosedjur trots att det egentligen inte ska sovas mer osv osv). Nu byter Fridas förskolegrupp avdelning så det är som att börja på nytt rent lokalmässigt, de har inte en pryl kvar där. TVå favvo-fröknar följer med från förr och en ny tillkommer. Troligen några nya barn också. Spännande!

Nu är det seeeeent. Det kan bli lite tungt imorgon. Både jag och lillfnuttan har konstant legat på minst ett par timmars förskjutning av vår normala dygnsrytm de senaste sex veckorna. Nu blir det vardagstider cold turkey, bara att vänja sig den hårda vägen! Pappan har ju hunnit jobba en vecka, men brudarna i familjen lär gäspa käken ur led imorgon. Fast det är smällar man får ta!

/Jenny

Nu har vi hunnit med ett par dagar i mina gamla hemtrakter. Alltid lite hektiskt (sociala schemat blir jämt tätt planerat!) och alltid nostalgiskt. Lite ont i hjärtat får jag, när jag för varje gång ser hur så mycket försvinner, står tomt, slits, läggs ned och rivs. Trist! Men mycket är också sig likt.


Måndagen spenderade vi hos min faster A, alltså gudmormorn till Frida. Det är så trevligt att se dem ihop, att få tid tillsammans! Tyvärr blir det ju sååå sällan. Vi drog en repa till Dollar Store och fyndade lite småsaker, käkade glass och mös. Frida var i glasshimlen... Tre Piggelin för en tia + en varm bil = de fick åka ned i magen alla tre på raken! Vi fick nämligen åka en sväng förbi bilreparatören och byta ett framljus som pajjade (där jag passade på att smacka huvudet rätt in i en markis, vilket gav en öm-öm-öm panna idag).

Vi hann dessutom bli bjudna på både lunch och middag hos faster A - och nyplockade trädgårdshallon till efterrätt! Mmmmm. Frida spanade titt som tätt på den blyga katten och vi hann prata ikapp en del. Härligt alltsammans! (Under dagen gick många tankar till sambon som var tvungen att jobba på hemmaplan istället för att mysa med oss häruppe, synd!)

Idag har vi hunnit hälsa en snabbis på mina gamla arbetskompisar på ICA. Där fanns även "lillchefens" son som typ nyss var 3-4 år och nu visst är 16 bast. Vad hände?! Och samma chefs systerdotter som nu också var gymnasiegammal, trots att jag helt tydligt ser henne framför mig som max fem. Hjäääälp! Tiden beter sig så märkligt ibland, liksom annorlunda inuti huvudet motför ute i verkligheten.

Nästa anhalt var min gamla klasskompis F och hans familj. Där kapades och eldades det syrenhäck, bland annat. Frida blev genast omhändertagen av sexåriga dottern M och flyttade in i hennes lekstuga! Vi klämde in lite prat mitt i allt husägarjobb också, innan jag och Frida avvek för att käka middag och ge dem arbetsro.

...på namnsdagen lilla sötgryn! Frida heter Karin i andranamn nämligen. (Och grattis faster K också!)


Nu är vi framme hos morfarn. Resan har gått toppbra. Frida har lekt förnöjt, och sovit en timme. Sprudlar nu som ett fyrverkeri! Hon håller nu på och "hjälper" morfarn att bädda i ordning bäddsoffan. Eh... Det går sådär, får man väl säga, haha. Själv har jag lekt telefonist på vägen upp och försökt styra upp lite "schema" över Bollsta-dagarna. Vill ju hinna träffa så många det går!

Nu är det dags för kvällsmat och sussning så sakteliga.

/Jenny

Jag tänkte bara klämma in ett litet tips här: Jag kommer givetvis att uppdatera Twitter-statusen medan jag är borta, som ni hittar i spalten till höger här på bloggen (under "Sök i bloggen"-rutan). Den går lätt att hålla levande via mobilen, så kika där om ni vill ha korta snabbrapporter!

Snart avfärd norrut.

/Jenny

Frida var superduperbra på tältboende, kunde vi konstatera under bilsemestern:

Ville ALLTID hjälpa till att slå upp respektive plocka ned tältet. 
Sov minst lika gott som vart som helst annars.
Skrek inte så att hon störde andra runt omkring.
Fann sig i alla nya platser och ljud rätt så finfint.
Nyfiken, glad, energisk och positiv. Kanonegenskaper för att trängas i tält!


Det kan nog bli familjetältsemester fler gånger. Vi förvånades dock av alla jättetält därute. Stoora, höga, breda skapelser. Vem hade trott att så många liksom hade hela hemmet med sig?! Vi hade lånat sambons syrras typ tremanstält. Funkade finfint. Framför allt var det lätt och smidigt att få upp och ned! Det krävde heller inte så stor plats, vilket är bra när man glider in på campingen först vid sex-sju-snåret... Men jag kan ju se tre stora fördelar med variant större:

- Plats för packning.
Även om man bara ska ta det viktigaste med in i tältet, blir det ändå två väskor och en påse. Minst. I alla fall om man är packningsstörda jag. Funkar ju okej så länge Frida inte fyller en hel "längd" i tältet, men sen kan det bli knöligare.

- Regnvädersskydd.
blir det riktigt pissväder och man ändå envisas med att bo i tält, är det ju skönt att ha ett "uterum" inomhus. Där man kan sitta och häcka medan man väntar på bättre tider. Där man kan lämpa av plaskblöta saker.

- Ståhöjd.
Min rygg höll  baske mig på att krascha av kombinationen sova på liggunderlag och krypa runt i tältet i vaket tillstånd! Jag var/är stel som en gnu efter en vecka, kan jag meddela. Men så är jag äldst och tveklöst mest otränad i familjen också. No wonder.


Någon dag efter hemkomst frågade faster L Frida: "Vart ska du sova inatt då Frida?" Frida svarade tveklöst: "I tält!" Men det gick bra att vänja sig tillbaka till sängsovning också. En sån tur!

/Jenny

Vi gick en sväng på stan idag hela familjen, för att inhandla några födelsedagspresenter. Frida var alldeles prillig. Hon sprang och for och busade och stojade... Vissa sådana dagar känner man sig 100 år och trött bredvid. Om inte annat blir man det - trött  alltså - när man gör sitt bästa för att hålla jämna steg och inte tappa bort jäntungen, haha.


På eftermiddagen åkte vi till vännerna R & M i Hagaström. Det skulle bli ett snabbt besök, sambon skulle bara hämta hem sin golfbag. Vi kom hem sex timmar senare (!) efter att ha myst med fika, hämtmatsmiddag, barn"bio" på projektorduk och lördagsgodis. (TACK kära ni!) Frida mådde supergott av att leka med barnen och vi fick prata lite vuxenprat. Skönt!

Nu väntar projekt (natt)packning, för imorgon drar jag och Frida till morfarn! NU krämar jag ur det sista ur semesterns sista vecka, tänkte jag. Tyvärr måste pappan i familjen börja jobba redan på måndag, så honom får vi trist nog lämna hemma. Om det blir en smula stiltje här närmaste veckan, så vet ni alltså varför. I början av veckan borde jag dock kunna lämna lite rapport om jag vill, hinner och känner för det - sen drar vi helt offline.

/Jenny