BUSBLOMMA

Idag har vi kört lugnt stuk. Sånt där som tvättstugsrace (jag), trädgårdspyssel (sambon), barnkalas (Frida) och lite annat smått och gott. Skönt!

 

Jag gillar när scillan tar över gräsmattorna kring huset. Just nu är det tussar av blått över allt, som en blå sky som sprider sig över marken. Det känns så mycket vår då!

 

 

Ser fram emot en lyxvecka med en och en halv dag ledigt mitt i - då känns det också mycket vår. Det sitter fint med de där extradagarna under våren.

 

Natti natti!

 

/Jenny

Varför inte köra på när man är igång? Frida och jag har klämt dag två på stan.Sambon hälsade våren välkommen genom en golfrunda, så vi var ändå home alone liksom.

 

Efter studiebesöket på lokaltidningen, snirklade vi omkring och betade av att-göra-listan. Idag var det lite mer utdelning för mig, jag fick bland annat ett par tunikor, ett par vardagsjeans, ett par sjalar och några småsaker till. Tackar! Har dock fortfarande inte slagit till på någon av de tre födelsedagspresenter som ska införskaffas nu, men jag har rekat och klurat på idéer i alla fall. Alltid något.

 

Kvällen avslutades mysigt med grillmiddag tillsammans med svägerskan med familj, som är uppe i Gävle på en snabbsejour. Trevligt - både grillpremiären och sällskapet!

 

Nu är jag så trött att jag nickar över tangentbordet. Zzz Zzz... Så natti!

 

/Jenny

 

Vi kollar in öppet hus på Gefle Dagblad. Egen löpsedel och tjäderhäng, kul!

 

 

Frida höll sig framme och minglade omkring på redaktionen - det finns även bildbevis här!

 

/Jenny

Idag har vi jag och Frida varit på vift från klockan 10.30 till klockan 19.15 ungefär. Det kan man kalla heldag. Den kändes inte så ledig tyckte Frida, haha!

 

Vi har gjort sjuttiofjorton ärenden på stan och kollat in stadsbibblan som öppnat igen efter stor omstrukturering. När jag insåg att klockan tickade på och sa att Frida kanske inte skulle få gå till bibblan som utlovat, började hon gråta i bestörtning. Söööt. Hon gråter vid tanken på ett missat bibblabesök - hör du det i din himmel (eller vart du nu håller hus) bibliotekarie-mormorn? Det är ditt barnbarn det! <3 (Fast vi hann, för bibblan hade öppet en timme längre än jag först trodde. Dagen räddad.)

 

Mitt i allt det där nånstans, har vi hämtat bilen på verkstaden efter after-krock-reparationen också. Den gick finemang; "Det här är bland det säkraste du kan åka i vettu, det var bara synliga skador etc i fram, inget dolt alls under eller så" sa mekanikern.

 

Hur konstigt det än må låta så har vi rätt mysigt när vi strosar runt på stan Frida och jag, faktiskt. Visst, det blir lite gnäll och tjat mellan varven (från båda håll, haha!), men mest har vi rätt kul ihop. Särskilt sådana dagar som idag, när vi inte har så bråttom utan kan ta oss fram i den takt som blir liksom. Gött häng!

 

Bland ärendena ingick (förutom en del halvtrista badrum-produkter och annat vuxennyttigt) bland annat nya vårskor till Frida, en stass till hennes dansavslutning, en knippe nya trosor till pinglan och lite annat joxelimox. En av dagens belöningar till Frida för gott uppförande blev ett par Monster High-solbrillor:

 

 

Hon fick inte bara brillorna, jag slog till på nya Monster High-filmen också (tack vore bra rabatterbjudande på BR Leksaker just nu)! Det blev lyckofnatt på sexåringen då, minst sagt. Jag trodde hon skulle tjuta loss trumhinnorna på mig (och alla runt omkring i butiken) av glädje.

 

Det här med att köpa skor till barn är en svettig historia tycker jag. Det ska mätas små tassar och mätas dojor och provas och jagas uttåkat barn runt hyllorna och provas lite mer. Puh! Har jag riktig otur växer Frida ur rubbet kvick om fötterna tar fart nu i vår redan - hon har inte ökat så mycket på fötterna senaste året tycker jag så det borde finnas lite "uppdämt". Men skor ska hon ju ändå ha - NUUUU - så det är bara att slå till ändå och hålla tummarna.

 

På skobutiken i Flanör-gallerian var det gott om skor som funkade, riktigt bra priser OCH dessutom "ta 3 betala för 2", så jag fick TRE par skor för 400 kronor. Det är inte mycket att gnälla över då inte! Så nu har hon bra spridning för olika användningsområden; ett par nättare, svartrosa, blinkiblänktjusiga men sportiga Hello Kitty-skor, ett par mera ordinära springskor i nån rosagrå mix och ett par halvhöga sneakers (se nedan).

 

 

Frida fick god utdelning av dagen, minst sagt. Alla inköp som skulle kunnat gynna mig mer blev visst kvar på lappen... Hmmm. Alltså alldeles gör lite belöning till MIG för gott uppförande idag, känner jag! Och några födelsedagspresenter borde inhandlas också. Well well, kanske orkar vi styra upp det imorgon efter barndansen, vi får se.

 

Just ja: Ett ömt armveck (dels efter sticket och dels min tejpöverkänslighet som spökar) påminner mig om att jag har varit på hälsocentralen också. Jag har lämnat blodprov för att kolla upp mina njurvärden, de som var lite konstigt höga för sisådär ett år sedan. Det landade ju då i att värdet skulle kollas igenom om ett år, och nu var det dags. Det provsvaret får jag vänta lite på, däremot checkade de blodtrycket nu också och det var finemang! Skönt, för det var ju också på tapeten förra året men det hela landade i att det var normalt så jag slapp ta den utskrivna blodtrycksmedicinen, och den tycks inte bli aktuell nu heller. Perfekt!

 

Nu är det hög tid att hoppa i säng. Ha en fin helg alla människor!

 

/Jenny

Avslutade den här dagen med ett bad med Frida. Hon är mysfokuserad, den lilla pinglan - tända ljus är ett krav! Gullunge. Jag myser med henne, och lägger stunderna i hjärtat för framtiden.

 

 

Imorgon har förskolan studiedag och Frida och jag är lediga (men har massor av ärenden att göra)!

 

/Jenny

Det finns en regel jag läst i nån bok, att man ska sätta ramen "Spelar det här verkligen nån roll om fem år?" runt varje drama i sitt liv. Svaret blir för det allra mesta ett solklart nej, och tänken är att då kan man lättare släppa petitesser. Bra grej.

 

Mmm... Det borde jag (fröken Onödig Dramatik) verkligen anamma.

 

Till exempel igår; Jag hade samlat ihop min allergi-påverkans-trötta kvällsork till att göra klart Fridas matsäck inför förskolegruppens utflykt. (Ni vet sådär som bara kontrollstörda mammor kan göra; allt står klart i plastlådor i kylen och torrvarorna är redan packade i den lilla kylväskan. Lite bajsnödigt noggrant sådär.) Sedan kom jag ned på morgonen, och då hade sambon typ gjort en ny matsäck, för att han missat att jag redan gjort det.

 

Jag tänkte ju då tyvärr INTE "Spelar det här verkligen nån roll om fem år?". Näpp. Jag kände väl snarare "Meeeen, jag som hade gjort det så perfekt redan! Jag som lagt ned en massa tid!" och blev upprörd och stressad. Grattis. Klant! Vem dog och gjorde mig till chef, liksom?

 

Var det livsviktigt? Nej. Spelade det så stor roll egentligen? Nej. Blev det något bättre? Nej. Borde jag ha coolat ned och varit glad över att sambon också tagit ansvar för att ungen skulle få med sig bra matsäck? Jaaa. Såklart. Skärpning, Miss Dramaqueen.

 

Visst blir man väl onödigt upprörd över oviktiga saker alldeles för ofta?

Jag blir det i alla fall - det borde jag sluta med. Synd att det är så svårt, bara...

 

---------------------------

 

På tal om chef och queen - haha, Frida har sin tolkning klar. Hon kollade på idag när jag spelade ett ordspel på min mobil och försökte hjälpa mig hitta på ord. I det spelet här jag en så kallad avatar (en liten ikon eller figur som ska vara jag) som har en krona på huvudet. Frida sa:

 

 

Hm. Jag kanske borde gaffla lite mindre...

 

Nu ska jag sent omsider upp och joina min sovande familj. Den här kvällen blev väldigt lyxigt lång, för Frida var helt slut och somnade tidigt efter en kort natt igår och en jättejättehärlig dag på utflykt med sin förskolegrupp till Framtidsmuseet i Borlänge. Så himla kul att de fick göra den resan, de verkar ha haft toppenkul! Spännande värre.

 

/Jenny

Igår hade vi en ganska gnällig och gnölig eftermiddag/kväll. Den innehöll bland annat en massa plugg för sambon, simträning och en stor portion tjorvigt på-tvären-humör för Frida, inläsning inför årsmöte med bostadsrättsföreningen för mig (och även i mitt fall en del tjorvighet, ska erkännas). Segt, tröttigt och lite gnabbigt.

 

När det sedan var natta-tajm, tassade jag upp till sovrummet där mina människor låg och snusade. Jag lyfter upp Frida i famnen för att bära henne till toaletten (en vana som vi fortfarande kör med för det mesta, när hon sover i vår säng - hon kissar nästan i sömnen och sover sedan vidare hur gott som helst).

 

Frida gosar in sig i min famn, stryker sin kind mot min och säge sömndrucket:

 

Åh. Där smälte all oro och all eventuell kvarliggande tristhet bort. Istället kunde jag somna med en varm, mjuk, skön känsla i magen. Tack bästa lilla härliga älskling!

 

/Jenny

Tänk att det är vår! Poff sade det så var gatorna snöfria, krokusen blommandes, cykeln självklar, vårjackan på och solbrillorna på näsan. Kvällarna är ljusa, dags att börja promenera igen kanske? Snödrivorna minskar för varje dag och människorna tinar fram. Man vill grilla, umgås och slippa trixa med krångliga ytterplagg på små tjorviga barn.

 

Sweet! Det är ju så HÄRLIGT med vår. Enenergigivande!

 

Fast... vad FASEN, redan?! Really? Suck. Pollenelände. Andningen blir tät och piper, ögonen kliar och rinner, näsan snörvlar. Det här med att sminka sig kan jag fetglömma ett tag - bortgnuggningsstunden resulterar ofelbart i svullna och gaaaalet kliande korpgluggar, om det inte redan kändes så redan innan. Skallen känns full av vadd och jag är bara trött, trött, trött.

 

Våren kan gå och ta sig i brasan, vad mig anbelangar.

(Allt damm och lortiga fönster syns plötsligt också - ytterst oschysst.)

 

Tabletter, nässpray och ögondroppar - check!

Kli och andfåddhet i alla fall - check...

 

Well well, det är som det är. Medicinera mera AB, det blir nog bra.

Ha en bra vecka!

 

/Jenny

Idag har vi haft skönt lördagshäng. Morgondagen är ganska inrutad och välfylld, så det kändes skönt med lite spontansaker idag.

 

På förmiddagen hemmapysslade jag lite med tvätt och röj, medan pappan och Frida var på barndansen. På eftermiddagen lämnade vi tjejer hemmet i stillhet till pappan (som behövde vila inför natten taxipass), genom att sticka på Folk- & världsmusikfestivalen på Gävle konserthus.

 

Vi gick först på det vi planerat; en familjeföreställning med bandet Navarra. Trevlig föreställning, och barnen fick bidra med inspel till föreställningen här och var vilket Frida tyckte var spännande.

 

 

Efter föreställningen strosade vi runt på mässan, fikade lite, pratade med några bekanta, lyssnade på mer musik och hade det allmänt gött. Efter ett tag blev vi trötta i tassarna, så vi sökte oss till en ledig fåtöljhörna i ett konstigt nog lite stillsamt hörn (på övervåningen) med utsikt mot Gavleån och det strålande vårvädret. Där satt vi och hämtade andan en stund. Frida var full i bus och ville att jag skulle fota hennes grimaser - och skrattade så hon höll på att trilla ur min famn åt hur tokig hon tyckte att hon såg ut. Sköna unge!

 

 

Grimaser var det, ja. Frida bara ÄLSKAR att knasa sig och helst ska det förevigas. Just nu tränar hon en massa på att titta i kors. Inte lätt, men övning (och ett hjälpande finger) ger färdighet. Snaaaart har hon det!

 

"Kolla, kolla, kolla mamma, är ögonen i kors nu?!"

 

Efter att ha prickat in ytterligare en väldigt söt och trevlig liten familjeföreställning - Visor för frågvisa, med Camilla Åström & Kompanjonerna - var det dags att masa sig hemåt. Fast vi gjorde det via omvägar; först en cykeltur ner på stan, och sedan till det lokala pizzahaket ovanför oss. Solen strålade trivsamt och livet kändes finfint! (Om än ganska pollenfyllt märkte jag - när jag kom hem hade jag klart täta luftrör och pipandning.)

 

 Vår på riktigt, när man kan cykla överallt! Än så länge på förra årets lilla cykel.
En stor, ny, fin, röd som hon inte vågat byta till ännu, väntar fortfarande i källaren.

 

Kvällen bestod i soffmys framför Fångarna på fortet - ett av Fridas favvoprogram. Hon är helt såld på de här familjeunderhållningsprogrammen nu, hon fastnar för nästan alla. Jag klagar inte - de är ju lättare att titta på tillsammans med henne än vad många av barnprogrammen är, i alla fall.

 

Nu börjar det bli nattadags även för mig. Jag ska bara ned och hämta upp tvätten från torkrummet. Jag får förmodligen inte bara hämta upp, utan även HÄNGA upp den - den torkar ju aldrig nån gång idag, därav den sena timmen! Sen så är det sängdags. Natti!

 

/Jenny

Frida och jag drog iväg för lite våruppdatering av stövlar och regnställ efter förskolan idag. Plötsligt är det ju liksom 10 grader varm eller mer på dagarna, kletigt och smetigt på förskolegården och dags att hitta alternativ till både overall och vinterpjuck! Hej hopp, och då är såklart minst hälften av de svalare ytterkläderna lite för kortärmade och kortbenta och allmänt fel, märker man.

 

Vi svepte förbi hemma och matade i Frida en uppsättning mastigt mellis. Sedan stack vi och botaniserade på Din Sko, Barnens Hus och ICA Maxi. Jag har inte varit på stan på länge, men struntade i att det säkert finns nån ljuvlig jacka på Lindex eller superbra brallor på KappAhl typ - det var nu och här innan orken övergav mig liksom, haha! Tack och lov orkade även Frida, hon var tapper och vi hade en riktigt bra kväll på vift.

 

Jag kom hem supernöjd med ett helt gäng prylar till Frida; två par gummistövlar, ett regnställ, ett vattentätt ställ med andasfunktion, en softshelljacka, ett par regnvantar, en klänning, några fingervantar och strumpor). Enkelt och enfärgat men det duger fint (även om jag säkert kommer att förälska mig i nån liten bedårande eller rolig jacka sedan, och önska att jag sett den först...). Säkert till viss del enklare kvalitet, men under lort-våren som kommer nu är det faktiskt skönt med flera saker att byta emellan istället. (Det är en blöt grushög man hämtar från förskolan varje dag, let me tell you, men då ser man i och för sig att kidsen haft roligt så det är ju bra.) Det var kampanjpriser och "3 för 2" och annat finfint, så det blev inte särskilt dyrt heller. Yey!

 

Vi kom inte bara hem supernöjda, utan även supersent. Hoppla vad tiden springer iväg när man grottar med sig lite här och var! Poff i med käk och poff i säng med lilla fröken. 

 

Nu ska jag märka kläderna klart, sedan är det kojsningsdags.

Imorgon är det freeeedag, så välsignat skönt!

 

/Jenny

Ikväll har jag gjort en sådan där liiiten detalj som man alldeles för sällan tar sig för. Och vilken stor utdelning det ger, vad bra det känns!

 

Jag hann ringa någon jag länge tänkt höra av mig till. (I vettig tid - brukar få näsan över ytan för sådana idéer alldeles för sent jämt annars!) Jag ringde en släkting som varit sjuk en sväng sedan vi talades vid senast.Jag ville höra hur han mådde och vad som hänt. Inte nog med att jag fick prata med honom, jag fick även tala med hans dotter som råkade vara där på besök! Vilken bonus.

 

Det bästa, det som ger mig energi, är att båda samtalen var sådana där "på-riktigt-prat". Inte en massa väder och vind, inte snicksnack om ingenting. Det blev två långa, fina, levande samtal om livet, vad som är viktigt, hur det går med drömmar och mål, hur vi EGENTLIGEN mår, Fint! Det gjorde mig glad inombords.

 

Jag älskar sådana samtal. Jag älskar människor jag kan ha sådana samtal med. Så blir det ofta med dessa två, och alldeles särskilt med den yngre.Trots att vi sällan pratar, kan vi skala bort artighetsfraserna och snacka på riktigt liksom. Direkt.

 

Allt behöver inte vara allvarsamt i sådana samtal, tvärtom. Några gapskratt, en massa leenden, mjukhet och lite galghumor är aldrig fel. Men just det där att inte väja för väsentligheterna, det är underbart. Att våga fråga om sådant som kommer att bränna till lite och bli mött med ett ärligt svar och ett fortsatt samtal, att våga berätta det som berör längst inne trots att man inte vet vart det ska ta vägen - det är fint.

 

Nu kan jag sova gott.

 

/Jenny

Jag är här - lite trött bara.

 

Söndagens genrep och dansföreställning på Kulturskolan gick finfint! Frida var glad och stolt att få uppträda (men gaaaanska less på att sitta och vänta en massa tid däremellan). det var mycket härlig dansglädje under dagen! Även för "hjälpförälder"-mamman var det intensivt som attsingens, puh! När vi sedan kom ut efteråt, insåg jag att vi nog precis missat en riktigt fin och varm vårvinterdag. Jättehärligt ljummet ute!

 

Igår fick Frida hoppa över simträningen (de var ändå utan fröken, hon var bortrest) och natta tidigt - det behövde hon. Själv var jag helt matt och slut och sov faktiskt nästan heeeela kvällen. När jag skulle lägga mig på riktigt insåg jag att jag hade feber. Inte konstigt då! Frida var också varm där mitt-i-natten en stund, men i morse var vi båda normaltempererade. Skumt! Jag ignorerar huvudvärken så gott jag kan och jobbar på, så får vi se om det håller.

 

Nu ska jag se till att peta i mig lite FIKA på min fikarast också!

 

/Jenny

Ikväll har jag varit på Miss Li-konsert, tillsammans med en fin vän jag alldeles för sällan träffar. Vi hade planer på att käka ihop innan och prata av oss, men det utgick tyvärr pga febriga barn hemma hos henne som såklart behövde omsorg lite längre. Sånt som händer numera, ingen fara - men konserten fick vi alla fall avnjuta ihop.

 

Såååå himla bra, var det! Vilket hålligång! Vi satt på rad ett - snacka om närkontakt.

 

 

 

Och jodå; hon spelade "Första gången" precis som jag önskat. (Och jodå; jag grät.)

 

Ljuvligt. Mera kultur åt folket!

 

/Jenny

Idag har Frida BÅDE varit på barndans och balett. Mycket dans blir det!

 

Baletten var en extrainsatt repetition inför morgondagen, då alla Kulturskolans dansgrupper samlas i en gemensam föreställning. Fridas grupp dansar ett par korta minuter till Kina-musik. De är söta som få - små vårblommor är vad de är. Urgulliga!

 

Hela det vackra gänget. Frida är tredje skrutt från höger... Men det såg ni nog, haha!

 

Min vackra lilla blåsippa!

 

Imorgon blir det balett för hela slanten; genrepet börjar på förmiddagskvisten, sedan är det full huggning fram till föreställningen på eftermiddagen. Jag har lovat att vara "hjälpförälder" (är nån förvånad?!) så jag har en del att ansvara för under dagen. Det kommer att vara två trötta tjejer här hemma på söndag kväll, kan jag gissa.

 

/Jenny

Världens mysigaste: Att slumra till ingosad med Frida när jag nattar henne.

Världens mest irriterande: Att vakna kl 23.52 och inse att man sovit bort heeela kvällen.

 

Jag blir på sjuuukt morrigt humör när jag slocknar bort en kväll sådär. Hmpf!

 

Well well. Efter att jag stampat, smällt och slamrat lite går ju morrigheten över. Nu har jag istället nattugglat nästan två timmar - jag var "tvungen" på kolla på en film jag hyrt som ska återlämnas imorgon.

 

Frida har haft en toppenfredag, med tidig hemgång från förskolan då hon fick följa med kompisen M hem. M och hennes familj bor på landet utanför stan, och hos dem vankas en massa spännande djur och andra ovanliga möjligheter. Eller vad sägs till exempel om lek med M:s nya kaninunge, flaskmatning av dagsfärska lamm eller att själv få styra (!) traktorn en bit? Jag hämtade hem en väldigt sprallig och glad men ruskigt trött tjej på kvällskvisten. (TACK!)

 

Nä. Nu MÅSTE jag natta, om jag ska orka morgondagen! Då vankas barndans x 2, ärenden på stan och på kvällen kompisdate med prat, mat och sedan Miss Li på Konserthuset! Yey.

 

Ha en fin helg!

 

/Jenny

Har ni marginaler för oväntade incidenter på mornarna?

 

Jag är gräsligt morgontrött och omvärderar ständigt vad jag VERKLIGEN behöver hinna på morgonen för att få en kvart extra i sängen. Noll utrymme för större avvikningar, som ni förstår. Härom dagen skulle vi först hinna döda en spindel (det kan ta lite tid om man är spindelrädd...) som enligt nivån på Fridas tjut minst försökt hoppa upp och hugga henne i hälen från sin plats på väggen intill trappan. Därefter hade jag den käcka äran att torka upp en massa äckelslaskkladd som rasslade ut över köksgolvet från vår kompostpåse, som blött upp sig under natten. Resultatet av både dessa inslag; liiite sen till jobbet dårå. 

 

 

Idag lyckades vi tjejer försova oss lite. Jag vaknade, stängde av alarmet (fast jag trodde att jag snoozat), och somnade sedan om intill Frida som var omöjlig att väcka och låg kvar alldeles varm och gosig nära mig. Rackarns! Upp-o-hoppa, snabbrasslade mig igenom morgonrutinerna medan jag tjatade på Frida att raska på.Självklart blev jag stressilsken på henne och hon tvärarg på mig, så det var i allt annat än harmoni vi till sist kom iväg till förskola och jobb. Dagens look bestod av frissigt hår, påsar under ögonen, foträta skor och Sveriges tjorvigaste, obekvämaste brallor med en linning som både satt åt och rullade ned. Läcker och bekväm som få, som ni hör... Sällan har det varit skönare att krypa i mysbrallorna vid hemkomst.

 

När dagen börjar sådär lite på snisken, blir lätt koncentrationen lidande. Det var i alla fall vad jag intalade mig, när jag ineffektivt nog åkte direkt från jobbet mot Fridas balett när jag var lite sent ute. Hm. Plötsligt insåg jag att jag satt i andra tankar och "radiostyrde" en smula... Ojsan. Att åka via förskolan först och faktiskt TA MED den lilla balettdansösen hade väl varit att föredra! (Blev lite jäktigt där en stund, haha!)

 

Imorgon är en annan dag. Kram på er!

 

/Jenny

Frida är så härlig just nu, att jag ofta önskar att hon alltid kunde få vara så!

 

Ljuvliga unge; liten fast ändå stor, positiv, gillar att haka på saker, svarar för det mesta "Gärna!" eller "Självklart!" när man frågar henne om hon vill göra nåt, är full av kluriga tankar och roliga säjningar, sprudlar av energi och fantasi, är social och frimodig, tar självklar plats och gillar sig själv, vill vara nära, är enormt älskvärd och sååå kärleksfull och gosig! Jag njuter av varje stund av denna fas (fast de där totalvägrarstunderna och ilskeutbrottsgalenskaperna kommer ju också, men de blåser snabbt över!).

 

Men näe.

 

Inte vill jag egentligen att hon ska "stå still". Jag vet nämligen att jag känt såhär nästan hela vägen hittills, och sedan har det ju blivit häftigt och underbart på ett annat sätt i nästa steg i hennes utveckling! Och jag vill ju vara med om alla andra "nu" som kommer. Skoldagar, nya vänner, resor, kärlekar, tankar, jobb, bostäder, barn... Vad ska hon bli för tonåring? Vad ska hon bli för vuxen? Det är ju urspännande - håller tummen att livet låter oss vara med på så mycket som det bara är möjligt!

 

En del av den här "stoppa tiden"-känslan just nu handlar kanske om att det känns vemodigt att lämna förskolan. Frida pratar redan om att hon kommer att sakna sina fröknar och de kompisar (de flesta!) som ska gå i en annan skola. Men man lämnar ju inte bara något; man går mot nya upplevelser, nya vänner, nya fröknar! Så det blir säkert bra. Det känns lite sorgligt bara, att lämna de människor som hon (och vi) känt så länge hon kommer ihåg.

 

Well well. Programmet "Femton minuter filosofiska tankar" är över för ikväll, haha! By the way; har du mot förmodan inte hunnit se filmen "En oväntad vänskap" så gör det - den är bra! Dagens vardagsmys.

 

Nu är det nattinatti-tajm.

 

/Jenny

Jag tröttnar aldrig, aldrig på mysnattningar.

 

När den spralliga lilla gosungen kryper nära intill, slingrar in sina kalla barfotatassar längs mina ben och säger "Jag vill somna på din arm idag, mamma" medan hon ålar sig upp på min axel.

 

När hon snusar in sin lilla trubbiga näsa i min halsgrop, trycker sin mjuka, lena kind mot min hals, lägger sin lilla arm över min mage och greppar min hand.

När jag berättar för henne vilken underbar person jag tycker att hon är, och att jag älskar henne mest i heeeela världen.

När jag förklarar att jag är ledsen för att jag ibland blir onödigt arg, men att jag då blir arg på det hon GÖR och ändå alltid, alltid älskar henne som person lika mycket i alla fall. 

När jag säger att jag är så stolt över henne och så lycklig över att hon finns, och hon med sömnig röst svarar "Det var roligt att höra mamma. Jag ääälskar dig med!".

När hon ber mig sjunga för henne och jag sjunger sången hon hört sedan hon låg i magen, känner henne slappna av och börja sov-andas djupt, lugnt och tryggt i min famn.

 

Då.

 

Då känner jag mig så lugn och så avslappnad som det bara är möjligt att göra.

 

Då växer lyckan i mitt hjärta och blir så stor att den nästan inte får plats.

 

Då är jag så tacksam mot livet, tacksam in i djupaste själen, för att jag får ha det så här bra.

 

Då tänker jag att så här borde ALLA barn få ha det. Så här borde alla barn få känna. Jämt.

 

Jag ser och samlar de där stunderna, och är sååå medveten om att de inte varar i evighet. Vips blir hon större, vill vara ifred, tycker vi är töntiga och dumma - och pang tjong så kommer hon att vara så stor att hon har en älsklings arm att somna på. Obegripligt att tänka sig, men så ser ju livet ut. Det går vidare utan att bry sig om sentimentala mammahjärtan.

 

Det ska du veta, älskade Frida; du kommer alltid, alltid att få somna på min arm om du vill. Hur stor, arg, tuff, självständig eller vuxen du än blir. Min famn och min kärlek finns alltid där för dig.

 

/Jenny

Idag har jag varit med Frida på barnkalas hos en danskompis. Ett jättetrevligt kalas med rymdtema. Ungarna fick pyssla ihop sina egna rymdfigursdräkter, kul idé! På sluttampen serverades även ost, kex, charketurier och vin (för de som ville ha). Mycket trevligt! Vi hängde till och med kvar en extratimme (i sällskap med de flesta andra) innan vi tog oss hemåt.

 

Frida hade väldigt roligt när vandrade genom stan till bussen sen. Hon hejade på alla och envar. Toknöjd - tro varför?!

 

 

Haha, hon var helskön! Bitvis gick hon dessutom och körde "robotdans" med stor inlevelse. Gullnos.

 

/Jenny

 

Ikväll har vi varit bortbjudna på middag till sambons kompis och hans tjej (som jag bara träffat nån enstaka gång tidigare). Har just rasslat in hemma efter en toppmysig kväll, och lagt den lilla snarkande ungen i egen säng. Vad trevligt det är att lära känna nya människor som man gillar direkt! God mat, mycket prat och skratt - det gör vi om fler gånger.

 

Nu är det natti natti. Ha en bra helg!

 

/Jenny

Poff så är det vardag igen. En lite hostig och snuvig vardag just nu för tjejerna i familjen, som hamnat i nån slags mittimellan-krasslighet. Jag jobbar hemma idag, med en hostig och snuvig unge som kändes liiiite för igensnörvlad i morse för att gå på förskolan men som ändå inte är särskilt hängig (än så länge i alla fall).

 

Jag gjorde ett inlägg med en påsk-bildkavalkad i går kväll, men hann inte riktigt klart för att publicera innan jag blev för trött i mössan. Nu har jag lunchpausat med att lägga till de sista bildtexterna och här kommer den; lite förskoledokumentation, ett gäng påskiga detaljer och en härlig liten kärring - håll till godo!

 

 

Min mamma (även kallad mormorn här i bloggen) hade lätt att få ont i öronen när det blåste ute, och hade därför ofta sjalett på sig. (Jag antar väl att hon tyckte det var snyggt och/eller praktiskt också.) Tack för det säger den lilla påskkärringen! Du finns som vanligt med oss i smått och stort, mamsen - just den här helgen framför allt i några gamla hederliga sjaletter. Kram på dig i din himmel!

 

/Jenny

Social dag, det här. Och väldigt mixad.

 

Idag åkte lillebror med sambo hemöver igen, de kom iväg sisådär kring lunchtid. Det kändes lite tomt efteråt! Trist att vi har typ halva Sveriges längd emellan oss nu, vi ses för sällan.

 

Precis innan brorsan åkte fick vi även ett blixtbesök av min farbror med fru, som passerade Gävle på väg hemåt. De hade fått ett infall och stannade för lite kaffe och en husesyn (för de har aldrig varit här förr). Kul surprise!

 

När vi styrt upp köket och bäddat om sängarna och liksom landat lite, bjöd vi hem farmorn och farfarn på middag. Sambon kockade gott käk och vi hann prata lite. Trevligt!

 

Hade egentligen tänk styra upp ett inlägg med lite påskfoton ikväll, men... nä. Den här klockframflyttningen gör sitt till för kvälls- (eller snarare natt-)tröttheten. Gääääsp.

 

/Jenny