One down...
...four to go. Vardagar alltså. Det blir ruskigt intensiiivt på jobbet, när man varit sjuk en hel vecka. Nästan så att man inte vet i vilken ände man ska börja nysta upp eländet. Och så alla dessa möten som tornar upp sig som stora feta regnmoln på jobbhimlen. De är många och stora. Jisses, låt mig bara få lite blå himmel, lite utrymme! --ler--
Frida är inte sämre idag. Nu på kvällen tycker jag till och med att snuvan stillnat lite. Men hon är lite gnälligare än vanligt fortfarande. Jag blåhåller tummarna för att slippa VAB just nu! Efter dagis släpade vi oss runt mataffären, innan vi vände hemåt (och släpade hem tunga kassar). Sedan rullade kvällen på i 190 knyck och plötsligt var det sent för små gosgummor att vara uppe!
När Frida var iklädd pyjamas och på väg i säng, tittade hon bestämt på den extra spjälsängen vi sedan några dagar haft stående i vardagsrummet och begärde att få sova i den idag. Kompisen lilla I har fått en växasäng, och Frida har därför fått låneärva hennes spjälis med en låg långsida - nu ska det bli möjligt att själv gå i och ur även den egna sängen framöver! Lycka. Frida har bekantat sig med den, men jag har varit för lat för att byta. Nu lovade jag dock att göra det och flytta henne i sömnen sedan, efter att hon slocknat i vår storsäng. Sagt och gjort! Så nu ligger den lilla donnan där i sin nya bädd.
Bäst av allt för mig med nya Frida-sängen, blir nog att bara kunna sträcka ut handen på natten och trösta henne vid behov utan dumma spjälor att trassla in sig i... Grymt skönt. Dessutom kan jag duscha på morgonen utan att oroa mig för att Frida vaknar under tiden, för nu kan hon gå upp själv och behöver inte stå kvar i spjälisen och gasta. (För hon har faktiskt stått kvar, inte försökt klättra ur!). Men hon växer. Fort. Vi börjar få vittring på dagen lkommer då en spjälis är för kort - men än så länge funkar det finemang.
Imorgon ska pappan och jag gå på ännu en husvisning, medan Frida får vara hos farmorn och farfarn. Och på torsdag har jag just bokat in en visning till. Eventuellt finns det ytterligare en på torsdag som jag borde kolla in - om jag orkar, hinner och får ihop det på nåt vis med Fridas vardag och humör. Herreguuuud. Att aktivt kolla på hus kräver sin man eller kvinna - det är lite stressigt och pressigt att få in det i vardagen tycker jag. Framför allt känns det surt att sambon oftast inte kan vara med, eftersom han jobbar långa dagar, på annan ort, med mindre flexibilitet än mig. Baaaah..
Nu är det sovdags. Bigtime. Kvällshalsen ömmar betänkligt och jag är fortfarande lite hes - jag hade behövt nån extratimme sömn inatt egentligen.
/Jenny
Fridas härliga gladspring på dagis, klar för hemgång med nya ryggsäcken på och allt.
Frida är inte sämre idag. Nu på kvällen tycker jag till och med att snuvan stillnat lite. Men hon är lite gnälligare än vanligt fortfarande. Jag blåhåller tummarna för att slippa VAB just nu! Efter dagis släpade vi oss runt mataffären, innan vi vände hemåt (och släpade hem tunga kassar). Sedan rullade kvällen på i 190 knyck och plötsligt var det sent för små gosgummor att vara uppe!
När Frida var iklädd pyjamas och på väg i säng, tittade hon bestämt på den extra spjälsängen vi sedan några dagar haft stående i vardagsrummet och begärde att få sova i den idag. Kompisen lilla I har fått en växasäng, och Frida har därför fått låneärva hennes spjälis med en låg långsida - nu ska det bli möjligt att själv gå i och ur även den egna sängen framöver! Lycka. Frida har bekantat sig med den, men jag har varit för lat för att byta. Nu lovade jag dock att göra det och flytta henne i sömnen sedan, efter att hon slocknat i vår storsäng. Sagt och gjort! Så nu ligger den lilla donnan där i sin nya bädd.
Bäst av allt för mig med nya Frida-sängen, blir nog att bara kunna sträcka ut handen på natten och trösta henne vid behov utan dumma spjälor att trassla in sig i... Grymt skönt. Dessutom kan jag duscha på morgonen utan att oroa mig för att Frida vaknar under tiden, för nu kan hon gå upp själv och behöver inte stå kvar i spjälisen och gasta. (För hon har faktiskt stått kvar, inte försökt klättra ur!). Men hon växer. Fort. Vi börjar få vittring på dagen lkommer då en spjälis är för kort - men än så länge funkar det finemang.
Imorgon ska pappan och jag gå på ännu en husvisning, medan Frida får vara hos farmorn och farfarn. Och på torsdag har jag just bokat in en visning till. Eventuellt finns det ytterligare en på torsdag som jag borde kolla in - om jag orkar, hinner och får ihop det på nåt vis med Fridas vardag och humör. Herreguuuud. Att aktivt kolla på hus kräver sin man eller kvinna - det är lite stressigt och pressigt att få in det i vardagen tycker jag. Framför allt känns det surt att sambon oftast inte kan vara med, eftersom han jobbar långa dagar, på annan ort, med mindre flexibilitet än mig. Baaaah..
Nu är det sovdags. Bigtime. Kvällshalsen ömmar betänkligt och jag är fortfarande lite hes - jag hade behövt nån extratimme sömn inatt egentligen.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
