Tvärtom
Frida är verkligen på tvären just nu. Säger "jag gill inte!" om det mesta, gråter hysteriskt för att hon inte vill ha pyjamas på kvällen, deklarerar att hon INTE vill ha mat (fast makaroner och korv går bra, typ - det är bara MAT hon inte vill ha...) och är allmänt bakvänd. Arg, ledsen, tjurig och "olydig". Allt det där som driver fram alla tålamodsbrister och humörssvajningar man själv har. Förutom när hon växlar till sitt soligaste, härligaste, charmigaste kram- och busjag, förstås! Vilket också är ofta - som TUR är! Men det stormar upp snabbt och är väldigt ofta minus just nu. Åldern? Eller tänderna som kommer? Vem vet.
Idag hann jag bara träffa henne nån trekvart innan det var sovdags. Den tiden var hon mest på topp, till exempel skuttade hon ut i vardagsrummet och förklarade "Kom mamma, ja gill (= vill) dansa till musik, vill jöja kjoppen (= röra kroppen)!"Vi körde en rolig familjedansstund, med Frida i sitt esse. Stampandes, hoppandes, skrattandes, snurrandes. Sedan var det tandborstning, blöjbyte under sirenskrik, pyjamas-på-brottning (fick räcka med brallorna idag) och natti natti.
Eller... så var tanken. Pappan nattade, jag åt sen middag framför House på TV. Sen hörde jag honom låta sig övertalas att läsa en extra bok. Efter nån halvtimme kom Frida vandrandes upp, pappan hade resignerat inför det omöjliga. Jag åt upp min mat och sedan körde jag marsch pannkaka tillbaka till sängs. Efter lite tårar lät sig Frida ryckas med i ett samtal om dagen, lugnades ytterligare av några sånger och vips så sov hon till slut. Klockan 21.50 - en väääldigt lämplig tid för en tvååring! Phu. Egen vilja finns det ingen brist på i den där lilla kroppen, milt sagt!
Hm. Tro vem hon ärvt det där eldfängda, tvärbestämda av? För mamman är väl aldrig en envis och hetsig rackare?! --visslar--
/Jenny
Idag hann jag bara träffa henne nån trekvart innan det var sovdags. Den tiden var hon mest på topp, till exempel skuttade hon ut i vardagsrummet och förklarade "Kom mamma, ja gill (= vill) dansa till musik, vill jöja kjoppen (= röra kroppen)!"Vi körde en rolig familjedansstund, med Frida i sitt esse. Stampandes, hoppandes, skrattandes, snurrandes. Sedan var det tandborstning, blöjbyte under sirenskrik, pyjamas-på-brottning (fick räcka med brallorna idag) och natti natti.
Eller... så var tanken. Pappan nattade, jag åt sen middag framför House på TV. Sen hörde jag honom låta sig övertalas att läsa en extra bok. Efter nån halvtimme kom Frida vandrandes upp, pappan hade resignerat inför det omöjliga. Jag åt upp min mat och sedan körde jag marsch pannkaka tillbaka till sängs. Efter lite tårar lät sig Frida ryckas med i ett samtal om dagen, lugnades ytterligare av några sånger och vips så sov hon till slut. Klockan 21.50 - en väääldigt lämplig tid för en tvååring! Phu. Egen vilja finns det ingen brist på i den där lilla kroppen, milt sagt!
Hm. Tro vem hon ärvt det där eldfängda, tvärbestämda av? För mamman är väl aldrig en envis och hetsig rackare?! --visslar--
/Jenny
Kommentarer
Trackback
