BUSBLOMMA

Det blev varken muffins eller shopping idag. Vi tog oss istället iväg till Järnvägsmuseet faktiskt. Jag får väl erkänna att jag kläckte idén för Frida (som toknappade) INNAN jag kom på att bilen lämnats in på service idag... Och det regnade. Men jag klev över den ofta alltför höga bekvämlighetströskeln och tog bussen - samt vagnen med regnskydd på, regnjackan och paraplyet.

Det är "Loklekis" på järnvägsmuseet med gratis inträde på onsdagar, tågleksaker framme och anpassat för småttisar i lekhallen. Frida hann leka loss i åtminstone 1,5 timme innan det var stängningsdags vid kl 16, det var alldeles lagom faktiskt. Vi kikade lite på den "riktiga" utställningen också, men den delen tyckte Frida var småskrajsig. De där låtsasmänniskorna som satt här och där i tågen var hon då minsann inte bekväm med. Inte alls. Hon sa upprepade gånger "Men nu går vi härifrån" på ett mycket uppmanande sätt, och drooog i min arm. Tillbaka till det glada, ljusa, busiga lekrummet.

Sen ville Frida promenera hem därifrån. Själv. Sagt och gjort. Motion ska väl uppmuntras i alla lägen där det är möjligt? Två timmar (!) senare (varav sluttampen i vagn, tack och lov) var vi äntligen framme på söder och köpte middag. Då var vi så hungriga och smågriniga att inget annat val än köpmat tolererades - och söta fröken hade ändå fått mumsa vindruvor och russin&flingor på hemvägen...

Det var riktigt skönt att vi kom ut. Trots novembermörket och pissregn! Frida stampade lyckligt i alla pölar vi passerade - det kallar jag att anpassa sig till omgivningen och att göra det bästa av läget!


/Jenny