BUSBLOMMA

Man kan inte säga annat än att det här varit en händelserik måndag!

Först vaknade Frida vid 05.50. Inte riktigt lämpligt, tyckte jag - som som vanligt sovit på tok för lite då och satte dyrbart värde på den ytterligare timme jag helt fräckt räknat med. Jag lyckades få det  lilla grynet att somna om  efter en stund - lagom tills jag skulle upp ungefär. Grrr. Lät dock henne sova ikapp till sent, sedan fick hon käka filfrukost i sängen (jag matade - inget kladd-SM...) medan vi läste bok. Snabbt morgonlyx-mys!

Efter dagisavlämning väntade jobb jobb jobb såklart som vanligt. Möten och studiebesök och webbuppdateringar. Vips var dagen slut, och jag började preciiiis runda av för att åka och hämta sambon för att sticka på husvisning! Första sedan i juni, och farmorn skulle hämta upp Frida. Men då ringde de från förskolan - "Frida har fått ett jack i ögonbrynet. Hon hade lagt sig i gropen i sandlådan, det såg inte lille E som slängde ned en stor sten där. Stenen träffade Frida vid sidan om ögat. Vi tror att hon kanske kan behöva åka till hälsocentralen och tejpa såret."

Även fast jag inte blev så superorolig - jag menar, de sa inte att de var rädda att hon hade hjärnskakning, eller måste sy, så det borde vara hyfsat okej - blev jag lite vimsig. Allting tog ju sådan tid! Ihop med datorn och papper och avsluta och telefonköa till sjukvårdsrådgivningen och ringa pappan och ringa farmorn och ta sig till dagis - PUH! Allt samtidigt i en enda röra.

När jag kom ilande till dagis, satt Frida inne och läste bok med en ispåse på ögonbrynet och en fröken tätt intill sig. Hon hade torkat blod över hela ena sidan av ansiktet, men själva såret var inte så illa ändå. Jag var MER än välkommen - Frida började genast gråta igen och klamrade sig fast hos mig. I bilen till hälsocentralen somnade hon, lilla pytt! Jag fick helt sonika bära en lealöst sovande, blodig tjej till hälsocentralen - och höll på att skrämma slag på några stackars människor på vägen!

Men det gick ju bra. Det allra bästa med att vi åkte in med henne, var att slippa TVÄTTA såret. Gissa hur mycket sand som samlas där om barnet låg i en sandlåda vid olyckstillfället? Plenty, kan jag meddela. Liksom i hårbotten och örat... Sedan tejpade sjuksköterskan ihop såret (med strips som ska sitta 5 dagar) och vips syntes det nästan inte alls! Förutom att hon var svullen och röd förstås då. Jag misstänker att det kan synas mer imorgon.

Lite rosalila, lite tejpad, lite svullen (mer än vad som syns här) - men glad ändå!


Fotograferingen urartade snabbt till grimasparad! (Jag fick många goda skratt...)

Frida deklarerade i alla fall tydligt att det inte gör någonting om hon får ett blåöga av det här. Jag förklarade att det skulle kanske bli blått och lila och gult och svullet. Den positiva lilla människan svarar: "Det gööör ingenting, det är såååå vackert med lila mamma!" Gulliga nos. Ödets ironi förresten: Det är dagisfotografering om en vecka... Hahaha.

Vi HAR kollat på huset också. Vi hann, trots allt mickelmackel! Jag och bruttisen ilade dit direkt efter ihopplåstrandet och mötte upp pappan. Stället var fint, bra, trevligt, fräscht, lämpligt på många sätt. Vi funderar...

Nu äääntligen ska jag sova. Har suttit och myst med inspelade serier på TV och datorn i knäet - och plötsligt hade tiden bara rusat iväg! Jag väntade mig gnäll och gny när Frida lade sig på "den onda sidan" inatt men det verkar funka bra hittills i alla fall. Skönt.

Inatt är det förresten en historisk natt - Frida sover för första gången UTAN BLÖJA! Hon var oerhört bestämd vid nattningen, ville BARA har trosor på sig. Nattblöjan har varit torr nästan varenda natt i typ tre-fyra veckor (med några undantag förra veckan), så vi testar väl. Våga och vinn, haha. (Jag lägger fram lakan nu, ifall att... Och kissar hon i sin säng, kan vi först flytta över henne i våran utan alltför mycket bestyr. Problemlösning på enklaste vis!)

Jag känner mig extra glad ikväll! Kanske för att jag först skrattade mycket med Frida när hon gjorde grimaser, och sedan skrattade hysteriskt i en halvtimme åt en rolig grej på Facebook. Sådär ni vet så att man inte kan sluta, bubbligt, ohejbart, magkrampsaktigt tokskratt, så att tårarna rinner. Underbart.

/Jenny