Kalasresan
Nu är vi hemma igen, efter en liten roadtripp med kalastema. Det vankades 40-årsfest för barndomskompisen MF, lokaliserad i min allra första skola, med vääääääldigt många från gamla klungan hemifrån. Härligt!
Det blev verkligen en hastresa. Vi åkte upp igår mitt på dagen, ramlade in först på eftermiddagskvisten hos min faster, gudmormorn A. På ett par timmar skulle vi hinna installera Frida där, informera lite om ditt och datt kring henne, käka lite snabbt, piffa till oss, vinka hej-hej, hämta nyckel, kasta in väskor i övernattningsplejset och bränna upp till festen! Puh, aaaandas! Vi kom lite sent - men många andra kom ännu senare, så det gjorde inget.
Festen var strålande trevlig! Bara en massa gamla guldklimpar från förr, vart man än såg. Jag höll på att babbla käken ur led, och ändå känns det inte som att jag hann prata ordentligt med någon. Dessutom märker jag idag at det blir ett enda virrvarr av vem som hade två barn och vem som hade tre, hur gamla de var och vad sambon som inte var med hette... Yrsligt (trots att jag knappt drack något)! Men kul. Jag kramades med så många att jag nästan skulle bli förvånad om det inte kommer nån liten förkylning på det här, haha.
När man som jag inte längre åker hemöver så ofta, och inte är med på "gemensamma aktiviteter" som grabbgänget ibland gör (typ kollar på Elitloppet) - ja då är det sällan man får chans att se så många av uppväxt-vännerna samtidigt. Det kändes faktiskt väldigt varmt i hjärtat att få vara där. Och att sambon fick vara med och träffa dem. Jag vill inte riktigt tappa taget helt med det där!
Vi promenixade "hem" till min pappas lägenhet på nattkröken och kröp i säng. Jag tror jag somnade innan jag lagt huvudet på kudden! Vid 9.30 släpade jag mig upp, medan sambon kilade iväg och hämtade bilen. Vi anlände till Frida och fastern vid 11-tiden och fick rapport om att övernattandet förlöt HUR bra som helst. Inget gnöl och klag, hade somnat hur lätt som helst runt i någorlunda tid och sovit rätt länge. Perfekt!
Efter en eftermiddagsresa hem - med en ljuvlig middagspaus på Texas Saloon i Hudiksvall! - ska vi nu försöka attackera vardagen igen imorgon. Dagis, jobb, hela piddevitten! Hoppas att Frida pallar, för nu känns det som att vi gärna vabbat klart för ett tag... Hon hostar fortfarande en hel del när hon springer och stöjar, men annars känns det helt okej.
Jag har packat upp lite reseplickplock, och packat ned jobbdator, pappersmappar och dagisryggsäck. Here we go!
/Jenny
Det blev verkligen en hastresa. Vi åkte upp igår mitt på dagen, ramlade in först på eftermiddagskvisten hos min faster, gudmormorn A. På ett par timmar skulle vi hinna installera Frida där, informera lite om ditt och datt kring henne, käka lite snabbt, piffa till oss, vinka hej-hej, hämta nyckel, kasta in väskor i övernattningsplejset och bränna upp till festen! Puh, aaaandas! Vi kom lite sent - men många andra kom ännu senare, så det gjorde inget.
Frida och gudmormorn diskar - Frida älskar att hjälpa till i köket!
Festen var strålande trevlig! Bara en massa gamla guldklimpar från förr, vart man än såg. Jag höll på att babbla käken ur led, och ändå känns det inte som att jag hann prata ordentligt med någon. Dessutom märker jag idag at det blir ett enda virrvarr av vem som hade två barn och vem som hade tre, hur gamla de var och vad sambon som inte var med hette... Yrsligt (trots att jag knappt drack något)! Men kul. Jag kramades med så många att jag nästan skulle bli förvånad om det inte kommer nån liten förkylning på det här, haha.
När man som jag inte längre åker hemöver så ofta, och inte är med på "gemensamma aktiviteter" som grabbgänget ibland gör (typ kollar på Elitloppet) - ja då är det sällan man får chans att se så många av uppväxt-vännerna samtidigt. Det kändes faktiskt väldigt varmt i hjärtat att få vara där. Och att sambon fick vara med och träffa dem. Jag vill inte riktigt tappa taget helt med det där!
Vi promenixade "hem" till min pappas lägenhet på nattkröken och kröp i säng. Jag tror jag somnade innan jag lagt huvudet på kudden! Vid 9.30 släpade jag mig upp, medan sambon kilade iväg och hämtade bilen. Vi anlände till Frida och fastern vid 11-tiden och fick rapport om att övernattandet förlöt HUR bra som helst. Inget gnöl och klag, hade somnat hur lätt som helst runt i någorlunda tid och sovit rätt länge. Perfekt!
Efter en eftermiddagsresa hem - med en ljuvlig middagspaus på Texas Saloon i Hudiksvall! - ska vi nu försöka attackera vardagen igen imorgon. Dagis, jobb, hela piddevitten! Hoppas att Frida pallar, för nu känns det som att vi gärna vabbat klart för ett tag... Hon hostar fortfarande en hel del när hon springer och stöjar, men annars känns det helt okej.
Jag har packat upp lite reseplickplock, och packat ned jobbdator, pappersmappar och dagisryggsäck. Here we go!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
