Det här med att komma i fas igen

Såhär sista veckan innan vardagen rullar in, skulle vi ju passa på att komma in i normala rutiner. Så var det tänkt, nu när vi skulle vara hemma och allt.

Frida ligger ungefär en timme fel i tiden hittills. Kommer i säng en timme senare än på vardagskvällarna (somnar runt kl nio nu alltså) och slår upp sina blå på morgonen minst en timme senare än morgonbrådis, dagistider och jobbflex tillåter (strax efter åtta). Helt okej och "vändbart" till åtta-kvällar och sju-mornar utan att bryta ryggen av sig.

Mamman? Jag har inte lagt mig före halvtvåtiden på länge... Men såvitt jag minns såg det likadant ut före semestern, så jag kanske är i fas redan? Haha. Fast nattning klockan tolv vore nog lämpligare än två, kan man lugnt säga. För både kropp, själ och energinivåer.

Idag vaknade dock Frida klockan fem. FEM! Stillsam men klarvaken, pratade glatt på. Hon måste ha drömt något, för hon gnydde om festis direkt. Jag förklarade att hon INTE sovit klart, men hon hade svårt att komma helt till ro igen. Klockan sex gick jobbarpappan upp, då blev det lite gråt och tandagnissel förstås men jag envisades med att det faktiskt var natt fortfarande för oss. Strax innan sju slocknade hon äntligen igen - och sov till klockan halv elva!!! Käka frukost vd lunchtid, hej hopp.

Ingen ordning på rutinerna idag alltså - men ett härligt sätt att inleda sista semesterdagen.

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0