Om när man kommer lätt undan
Idag när Frida och jag var på Konsum och handlade några småsaker, pekade Frida energiskt in i en varugång vi passerade och utropade (högt):
- Titta mamma! Titta vilken liten tant, titta, oj, vilken liten tant det var! Ojojoj!
Jag drog vagnen en bit åt sidan och drog sedan snacket. (Till viss del en repris, vi har varit i den här sitsen förr.) Ni vet, snacket om att man inte ska peka på folk och prata högt om hur de ser ut, vad de har på sig eller om det är något annat som är ovanligt. Om att de kan bli ledsna då, att man inte kan veta riktigt vad som gör folk ledsna så man ska vara lite försiktig med att kommentera folk. Att man möjligen kan prata MED folk, men inte OM folk, om det är något man undrar över. Att det bästa ofta är att prata tyst med oss först.
Vi fortsatte vår shoppingrunda, och jag var ofantligt glad att det inte råkat finnas någon med känsligare utseende eller "avvikelser" just där och då! Det hela hade kunnat bli mycket svettigare...
/Jenny
- Titta mamma! Titta vilken liten tant, titta, oj, vilken liten tant det var! Ojojoj!
Jag drog vagnen en bit åt sidan och drog sedan snacket. (Till viss del en repris, vi har varit i den här sitsen förr.) Ni vet, snacket om att man inte ska peka på folk och prata högt om hur de ser ut, vad de har på sig eller om det är något annat som är ovanligt. Om att de kan bli ledsna då, att man inte kan veta riktigt vad som gör folk ledsna så man ska vara lite försiktig med att kommentera folk. Att man möjligen kan prata MED folk, men inte OM folk, om det är något man undrar över. Att det bästa ofta är att prata tyst med oss först.
Vi fortsatte vår shoppingrunda, och jag var ofantligt glad att det inte råkat finnas någon med känsligare utseende eller "avvikelser" just där och då! Det hela hade kunnat bli mycket svettigare...
/Jenny
Kommentarer
Trackback
