Skenet bedrar
Vi har en rätt schysst soffa. Vi köpte den dock året INNAN Frida flyttade in i min mage, så vi hade inte riktigt det här barntänket då. Klädseln på dynorna är avtagbar, men kan bara kemtvättas. Lite synd, men aaaaasch. Det ordnar sig. Fast visst tänkte jag när Frida kom, att nu jädrar kommer den stackars soffan att åldras. Snabbt.
Den är fortfarande riktigt fräsch! En spill-incident - av en vuxen! - har lett till (lyckad) kemtvätt av en stordyna, men annars är den rätt obesudlad måste jag förvånat säga. Lite tillsutten sådär, men någorlunda ren. Trevligt! Det är bara en sak med det där...
Ni vet, man håller ju på och väljer klädsel i hundrafjörrton timmar när man ska köpa dyr, stor, välj-varje-jäkla-del-själv-soffa. Vi valde ett gråmelerat tyg som vi båda gillade. Fläckförlåtande, snyggt, hållbart, sobert. (Som om sobert spelar nån roll, i kaoset av TUSEN andra prylar i vårt vardagsrum!) Vi gillar det fortfarande. Men alltså, för att hålla soffan i hyfsad kondition, krävs ju åtgärder. Fler åtgärder, än att bara ha ett barn som faktiskt INTE gillar att bli kladdig (tack vem-som-nu-styr-sånt, det hjälper).
Hela perioden "liten bebis ammar och kan kräkas lite när som helst" tillbringades mest i en stor närliggande fåtölj med hem-tvättbar klädsel. Alldeles jätteofta ligger det nu en eller flera filtar draperade lite käckt över soffan. Nån beige fleece, nån gul frottehistoria, nån blåvit stackare som kom som gratisgåva från en bokklubb... Frida är hårt hunsad av mamman, hon sätter sig inte där och knaprar på nåt utan en filt under sig. Det där tyget som vi noggrannt valde - alldeles jätteofta ser vi alltså inte så mycket av det! Det kan man ju tycka att det är lite synd, liksom. Varför lade vi ned all den där energin för? För att vika bort filtarna när vi (en gång i kvartalet, haha) får planerat besök?
Ibland undrar man ju. Dags att köpa nya SNYGGA filtar? Eller dags att låta soffan leva sitt liv och så småningom nån gång (när man inte ser tygets originalfärg längre?) köpa ny soffa? Haha. Eller bara fortsätta ha det lite taikon-style, kanske. Bekvämt. Knasigt.
/Jenny
Den är fortfarande riktigt fräsch! En spill-incident - av en vuxen! - har lett till (lyckad) kemtvätt av en stordyna, men annars är den rätt obesudlad måste jag förvånat säga. Lite tillsutten sådär, men någorlunda ren. Trevligt! Det är bara en sak med det där...
Ni vet, man håller ju på och väljer klädsel i hundrafjörrton timmar när man ska köpa dyr, stor, välj-varje-jäkla-del-själv-soffa. Vi valde ett gråmelerat tyg som vi båda gillade. Fläckförlåtande, snyggt, hållbart, sobert. (Som om sobert spelar nån roll, i kaoset av TUSEN andra prylar i vårt vardagsrum!) Vi gillar det fortfarande. Men alltså, för att hålla soffan i hyfsad kondition, krävs ju åtgärder. Fler åtgärder, än att bara ha ett barn som faktiskt INTE gillar att bli kladdig (tack vem-som-nu-styr-sånt, det hjälper).
Hela perioden "liten bebis ammar och kan kräkas lite när som helst" tillbringades mest i en stor närliggande fåtölj med hem-tvättbar klädsel. Alldeles jätteofta ligger det nu en eller flera filtar draperade lite käckt över soffan. Nån beige fleece, nån gul frottehistoria, nån blåvit stackare som kom som gratisgåva från en bokklubb... Frida är hårt hunsad av mamman, hon sätter sig inte där och knaprar på nåt utan en filt under sig. Det där tyget som vi noggrannt valde - alldeles jätteofta ser vi alltså inte så mycket av det! Det kan man ju tycka att det är lite synd, liksom. Varför lade vi ned all den där energin för? För att vika bort filtarna när vi (en gång i kvartalet, haha) får planerat besök?
Ibland undrar man ju. Dags att köpa nya SNYGGA filtar? Eller dags att låta soffan leva sitt liv och så småningom nån gång (när man inte ser tygets originalfärg längre?) köpa ny soffa? Haha. Eller bara fortsätta ha det lite taikon-style, kanske. Bekvämt. Knasigt.
/Jenny
Kommentarer
Trackback
