Blött x 2
Idag var Frida sådär riktigt äkta dagislortig, när jag hämtade henne. Grus i håret och armveckan, den egentligen ljusa tröjan var helt grådassig, dammiga barfotafötter... Efter en omväg via ny-bebis-present-shopping till lille L (med några spontana extra köp till Frida såklart, ofelbart fenomen...), inköp av hårjox hos frisören på hörnet och god middag i magen som pappan hann ordna lagom tills vi ramlade in genom hemma-dörren, så blev det sanering av treåring.
Dusch och skrubb AB! Jag och lillgrynet schamponerade och tvålade oss noga och länge. Det är så härligt när Frida förvandlas från lortgris till nyponros, jag vill bara kramas och kramas och kramas! Lite för sent somnade vi sedan rena och ihopslingrade hela familjen i storsängen en stund innan vi petade över Frida i sin säng, myyysigt!
~~~~~~~~~~~~
Såhär på kvällningen sitter jag och hemmajobbar lite med laptopen framför TV:n, och kollar samtidigt på "So you think you can dance". Jag konstaterar igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, att jag verkligen är hopplöst blödig. Jag gråter för ingenting, känner med i folks glädje och sorg så lätt och så starkt att tårarna sällan är långt borta. Det är liksom ett fenomen, rent av.
"Det är väl bra att du har nära till dina känslor" får jag ofta höra. Ja, jo, nog fasen är de nära alltid - både det lättkvittrande glada, rödglödgat tokarga, stressfräsiga och själsdjupt tankfulla finns där, bara ett ögonblick bort. På gott och ont. Och alla känslorna blåser förbi snabbt och ger utrymme till nästa "uppsving"...
Omtanke, vänliga gester och beröm lockar fram de våta ögonen lätt som en plätt hos mig. Idag på jobbet fick jag en (mycket oväntad!) sommarpresent av de fyra personer som jobbar extra på biblioteket och som jag under våren även lärt upp på vår support. Med presenten följde ett urgulligt kort med snälla ord och vänliga omdömen om mig - VIPS kom tårblinket!
Nä, nu ska jag ta mitt genomskinliga humör och de torkade TV-tårarna och hoppa i säng strax!
/Jenny