Steg ett i karriären?

Det gäller att se framåt, planera och sätta upp mål.
Annars kommer men ingenstans i karriären - har jag hört, haha.

Frida är det i alla fall ordning på, hon har börjat fila på sitt yrkesval redan nu.

Det infann sig viss dramatik på vår innergård en söndagmorgon för ett par veckor sedan. Frida hade just stampat hårt i sovrumsgolvet och jag hyssjade och sa att hon kunde störa grannarna. Sedan kom vi ut i köket - där vi har totalgenomsläppliga fönsterrutor, till skillnad från sovrummets rejäla 3-glas - och jag insåg att grannarna nog redan var vakna. I alla fall om de sovit med öppet fönster, som vi för en gångs skulle INTE gjort den natten. Tursamt drag, tydligen.

På innergården dånade nämligen tokhög hårdrock, studsandes mellan husväggarna så att det knappt gick att lokalisera varifrån (o)ljudet kom. Klockan var runt 8, så det var ju inte riktigt arla morgonstund men inte heller partytime om man säger så.

Medan vi käkade frukost, såg vi en polis dyka upp. Han snackade i radion, kände på dörren in till trappuppgången, snackade lite till. Jag öppnade fönstret och frågade om han ville ha portkoden, vilken han glatt tog emot. Han väntade in sin kvinnliga kollega och hann berätta att någon ringt dem eftersom lattjolajban-ljudet pågått sedan halvfemtiden på morgonen... Han var väldigt pratsam och trevlig, frågade Frida vad hon hette och småpratade med oss en stund.

De knallade upp till lägenheten, musiken tystnade ganska snabbt men inga poliser kom ut. Frida väntade med spänning, satt i kökssoffan med blicken klistrad mot porten och smaskade smörgås. En kvart, inga poliser. En halvtimme, inga poliser. Till sist kom de, med en ung man i släptåg. Minsann, tro vad som hänt? Bråkade han, var påverkad, hade narkotika hemma?! Nåt skumt var det, ingen blir väl inplockad för hög musik...

Frida var väldigt intresserad, frågade mycket och sa sedan:
- När jag blir stor ska jag också jobba med att vara polis!

Efter lite funderande lade hon till:
- Och korvmatslagare.
- Och så ska jag jobba som mamma, förstås.


Lilla sötstjärnan. Allsidighet och bredd är nog bra.
Det ger ju fler möjligheter.
Man ska inte stänga några dörrar i onödan.

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0