Halvdagen som blev heldag
Frida var rätt hostig i morse. Och hade svag feber om man kollade med örontermometern, men ingen feber om man ska lita på rumptempen (som hon tog med ett leende idag - vilken paffhet, HURRA för det!). Kändes dock varm i pannan, hade extra rosor på kind och var gnällig som en hel knippe fioler. Inte helpigg, inte eller riktigt sjuk.
För att slippa smitta folk på dagis och för att få en lugnare dag, fick hon vara hos farmorn på förmiddagen (TACK för hjälpen!) medan jag avverkade ett viktigt möte och fixade med brådskande informationspublicering. Sedan flexade jag ut tidigt för att hämta lilla skönheten - skönt med en ledig eftermiddag, tänkte jag!
Hm. Ledig?
Vid kl 13.20 lämnade jag jobbet. Svängde förbi förskolan (dit jag upptäckte mig vara på väg av ren autopilot!) och hämtade ett par överdragsbrallor. Hämtade hos farmorn som var pratsam, och försökte få med mig Frida som skulle måla, gå på pottan och trixa en del innan vi kom oss ut. Det tog sin tid.
Åkte och köpte Max-mat, eftersom jag vid det laget hade ett värkande hål i den olunchade magen. Frida förvånade med att också vilja ha käk (trots att hon ju lunchat!). Sedan hämtade vi ut barnteaterbiljetter på Folkets Hus, och rullade vidare till Konsum där vi hämtade ut ett paket från Me&i och handla lite käk. Det blev två tunga, fulla kassar - som vanligt. Och så glömde vi glassen jag lovat, och fick vända in igen...
Utanför affären måste det ju förresten akut blåsas såpbubblor innan avfärd, det var dagens MaxBox-present nämligen. När vi äntligen kommit hem, kört in bilen i garaget och burit upp allt (Fridas leksakspåse och extrakläderspåse, min datorväska, handväskan, två tunga matkassar och påsen med klädpaketet vi hämtat ut - är det sånt här som kallas för vardagsträning? puh), var klockan typ 17.
Jag gick från jobbet strax efter lunch, och kom hem i stort sett i vanlig tid?!
Jösses. Det är ju bra att leva i nuet och ta det lungt, men ibland kanske det borde finnas gränser! När kylen var påfylld, kurade jag och Frida tillsammans i soffan vid barn-TV. Jag hade sprängande bihålevärk - något jag senare var tvungen att bota med Ipren, för att tona ned min lättsnästa ton litegrand... Tur att snälla pappan kom hem och styrde upp lite middag till sist.
Nu ska jag natta. Före midnatt igen! Hoppas ändå innerligt att Frida (för både vår och sin skull) sover längre imorgon än till de senaste dagarnas 06.45...
Jenny
För att slippa smitta folk på dagis och för att få en lugnare dag, fick hon vara hos farmorn på förmiddagen (TACK för hjälpen!) medan jag avverkade ett viktigt möte och fixade med brådskande informationspublicering. Sedan flexade jag ut tidigt för att hämta lilla skönheten - skönt med en ledig eftermiddag, tänkte jag!
Hm. Ledig?
Vid kl 13.20 lämnade jag jobbet. Svängde förbi förskolan (dit jag upptäckte mig vara på väg av ren autopilot!) och hämtade ett par överdragsbrallor. Hämtade hos farmorn som var pratsam, och försökte få med mig Frida som skulle måla, gå på pottan och trixa en del innan vi kom oss ut. Det tog sin tid.
Åkte och köpte Max-mat, eftersom jag vid det laget hade ett värkande hål i den olunchade magen. Frida förvånade med att också vilja ha käk (trots att hon ju lunchat!). Sedan hämtade vi ut barnteaterbiljetter på Folkets Hus, och rullade vidare till Konsum där vi hämtade ut ett paket från Me&i och handla lite käk. Det blev två tunga, fulla kassar - som vanligt. Och så glömde vi glassen jag lovat, och fick vända in igen...
Utanför affären måste det ju förresten akut blåsas såpbubblor innan avfärd, det var dagens MaxBox-present nämligen. När vi äntligen kommit hem, kört in bilen i garaget och burit upp allt (Fridas leksakspåse och extrakläderspåse, min datorväska, handväskan, två tunga matkassar och påsen med klädpaketet vi hämtat ut - är det sånt här som kallas för vardagsträning? puh), var klockan typ 17.
Jag gick från jobbet strax efter lunch, och kom hem i stort sett i vanlig tid?!
Jösses. Det är ju bra att leva i nuet och ta det lungt, men ibland kanske det borde finnas gränser! När kylen var påfylld, kurade jag och Frida tillsammans i soffan vid barn-TV. Jag hade sprängande bihålevärk - något jag senare var tvungen att bota med Ipren, för att tona ned min lättsnästa ton litegrand... Tur att snälla pappan kom hem och styrde upp lite middag till sist.
Nu ska jag natta. Före midnatt igen! Hoppas ändå innerligt att Frida (för både vår och sin skull) sover längre imorgon än till de senaste dagarnas 06.45...
Jenny
Kommentarer
Postat av: Marielle
Det är märkvärdigt vilken tid vanliga saker kan ta! Jag slutar aldrig att förvånas över det... Och jag vill ALLTID vara i tid, hatar att vara sen och är MYCKET otålig när andra är sena. Det är mycket "ska bara" och "när jag ändå" som stjäl tid. T ex såpbubbleblåsning eller att man själv bara ska besöka en butik till.
Trackback
