Om hur dagen blir riktigt ineffektiv
Idag lyckades jag finfint med att få till en alldeles särdeles ineffektiv dag, jobbmässigt. Däremot var den väldigt trevlig och skön!
En långsam och sen morgon
Fridas hosta har ökat igen, trots att hon gått på astmamedicin i 17 dagar nu (en behandlingsomgång är två veckor, sedan fortsätter man vid behov tills hostan slutar). I morse kraxade hon såpass vid 5-snåret att vi till sist gav henne medicin - då vakande hon såklart. Hon somnade dock om till sist - duktig tjej! - och behövde då få sova klart. Var faktiskt i stort sett oväckbar. Sovmorgonen, hemmafrukosten och den lite för sena ankomsten var ett faktum, men så får det bli ibland. Det är väl sånt flextid finns till för?!
Dessutom: Kommer man bara liiiite sent till jobbet nu, blir man snabbt ännu senare. Parkeringen är smockfull både här och där och vips får man ställa bilen borti tjottahejti (mao på parkeringen lääääängst bort) och gågågå en bra bit. Dagens ilandsproblem verkligen, men så störigt när man är jäktad! Och har handväska, datorväska, träningsväska + kasse med matlåda att kånka på... Men vardagsträning ska man väl glädjas åt. Jag hann ju i alla fall till förmiddagsmötet utan brådska - att jag tänkt hinna jobba undan lite innan dess, är väl en petitess?!
Lunchträning
Vi har en timmes friskvård i veckan, som får tas på arbetstid. Jag har varit eländig på att nyttja denna lyx på sista tiden, men nu har jag hoppat på ett lunch-boxingpass på jobbet. En riktig genomkörare. 50 minuter boxing är alldeles lagom för en otränad rackare som mig - det hinner bli jobbigt ändå! Idag var första passet. Det var riktigt kul - och så blev jag påmind om varför jag inte gått på lunchpassen förut. Förutom själva träningen ska det ju duschas - och jag MÅSTE tvätta håret efter ett sånt pass, vilket tar sin lilla extra tid - och lunchas. Piff poff arbetstid, liksom.
Tidiga kvällssaktiviteter
När jag lagom hunnit jobba i vad som kändes som ingen tid alls (fast riktigt så illa var det inte), var det dags att lyfta rumpan från kontorsstolen igen! Det vankades picknick med förskolegruppen, en lära-känna-aktivitet eftersom det bytts ut lite ungar sedan i sommar. Innan dess skulle jag hinna shoppa lite käk åt oss också. Up and away, alltså!
ZzzzzZzzzz
Efter en sådan här märklig dag tänkte jag jobba ikapp lite hemma på kvällen. Efter en hostmorgon-start och två timmar utelek på kvällen var jag dock rätt mör, och toksomnade när jag lade Frida. Vaknade en dryg timme senare och hade inte längre någon energi att tänka och vara koncentrerad. Eller ska jag helt enkelt skylla på de boxnings-trötta och stela armarna? Jag slog hur som helst på filmen Brothers istället...
/Jenny
En långsam och sen morgon
Fridas hosta har ökat igen, trots att hon gått på astmamedicin i 17 dagar nu (en behandlingsomgång är två veckor, sedan fortsätter man vid behov tills hostan slutar). I morse kraxade hon såpass vid 5-snåret att vi till sist gav henne medicin - då vakande hon såklart. Hon somnade dock om till sist - duktig tjej! - och behövde då få sova klart. Var faktiskt i stort sett oväckbar. Sovmorgonen, hemmafrukosten och den lite för sena ankomsten var ett faktum, men så får det bli ibland. Det är väl sånt flextid finns till för?!
Dessutom: Kommer man bara liiiite sent till jobbet nu, blir man snabbt ännu senare. Parkeringen är smockfull både här och där och vips får man ställa bilen borti tjottahejti (mao på parkeringen lääääängst bort) och gågågå en bra bit. Dagens ilandsproblem verkligen, men så störigt när man är jäktad! Och har handväska, datorväska, träningsväska + kasse med matlåda att kånka på... Men vardagsträning ska man väl glädjas åt. Jag hann ju i alla fall till förmiddagsmötet utan brådska - att jag tänkt hinna jobba undan lite innan dess, är väl en petitess?!
Lunchträning
Vi har en timmes friskvård i veckan, som får tas på arbetstid. Jag har varit eländig på att nyttja denna lyx på sista tiden, men nu har jag hoppat på ett lunch-boxingpass på jobbet. En riktig genomkörare. 50 minuter boxing är alldeles lagom för en otränad rackare som mig - det hinner bli jobbigt ändå! Idag var första passet. Det var riktigt kul - och så blev jag påmind om varför jag inte gått på lunchpassen förut. Förutom själva träningen ska det ju duschas - och jag MÅSTE tvätta håret efter ett sånt pass, vilket tar sin lilla extra tid - och lunchas. Piff poff arbetstid, liksom.
Tidiga kvällssaktiviteter
När jag lagom hunnit jobba i vad som kändes som ingen tid alls (fast riktigt så illa var det inte), var det dags att lyfta rumpan från kontorsstolen igen! Det vankades picknick med förskolegruppen, en lära-känna-aktivitet eftersom det bytts ut lite ungar sedan i sommar. Innan dess skulle jag hinna shoppa lite käk åt oss också. Up and away, alltså!
Efter att vi käkat, fanns gott om tid för bus och lek!
ZzzzzZzzzz
Efter en sådan här märklig dag tänkte jag jobba ikapp lite hemma på kvällen. Efter en hostmorgon-start och två timmar utelek på kvällen var jag dock rätt mör, och toksomnade när jag lade Frida. Vaknade en dryg timme senare och hade inte längre någon energi att tänka och vara koncentrerad. Eller ska jag helt enkelt skylla på de boxnings-trötta och stela armarna? Jag slog hur som helst på filmen Brothers istället...
/Jenny
Kommentarer
Trackback
