Packade sillar

Just i samma ögonblick som jag publicerade förra inlägget, vaknade Frida och grät. Pappan ropade in mig i sovrummet, eftersom hon irrade omkring och var alldeles bedrövad över att jag inte var där! Mycket ovanligt.

Den där stora tjejen som ska platsa i den långa overallen, kändes plötsligt mysigt liten och i behov av föräldrar. Hon somnade om med sin lilla mjuka arm runt min hals och sin hand i min - kanske något vi båda behövde inatt. Hon ligger nu och snusar bredvid pappan, i vår säng. När jag glider ned bredvid henne, kommer hon att snusa in sig alldeles, alldeles nära mig. Sen sover vi intrasslade hela natten!

Det må vara trångt, när vi sover i storsängen alla tre. Men det är ofantligt mysigt!

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0