Trött som en loppa

Hemma äääääntligen, efter en lång svettig loppisdag. Vi är grymt nöjda, vi tjänade dubbelt så mycket som förra gången och blev av med det allra mesta. Närmare 2500 pix blev det, sweet!

Inte mindre än TRE personer berömde mig för att vi hade så god kvalitet på våra saker - då blir man snopen, när man står där med sitt utrensade krafs liksom! Några vänliga äldre damer betalade faktiskt lite mer för dukarna än jag begärt, för de tyckte att jag satt för låga priser. Och visst hade jag det, när t.ex. fina linnedamastdukar går för lite och ingenting... Men det går ju inte att sälja en liten pluttduk på loppis för 300 kronor, även om de kostar det "på riktigt". Ändå hade jag tuffat till mig litegrand med priserna jämfört med förra gången, haha.

Ett litet gäng prylar blev ju över och fick följa med hem igen, så vi samlar vidare i loppis-märkta kartonger under sista fasen av upp-packning. Kanske blir det en vända till innan sista gången den 18 september? Annars får sakerna åka till Erikshjälpen eller så, skulle jag gissa. Jag ska i alla fall motstå frestelsen att plocka tillbaka skålar och sådant som jag gillar och inte blev av med...

Nu ska jag plocka undan extrakläder och vattenflaskor och leksaker och pennor och påsar och allt annat plickeplock vi hade med oss. Sen ska jag käka (sambon kockar as we speak) och vila fötterna som sticker och värker. Duscha vore inte heller fel.

Imorgon är det vardag; jobb och förskola igen efter sex lediga veckor.

Dessa sex veckor har varit de oledigasta lediga veckorna i mitt liv. NOLL sola, NOLL resa, NOLL utfärder, NOLL hälsa på vänner, NOLL stranddagar. Jag har verkligen gjort mitt bästa för att jobba mig igenom den här flytten... Men ÄNDÅ har vi kartonger kvar att packa upp. Gaaaah.

Jag har kommit på varför vi tycker så olika här hemma om hur man ska hantera flyttlådorna. Jag vill hitta RÄTT ställe till sakerna direkt. Jag låter dem hellre vara kvar i kartonger tills jag vet vart de ska, för jag känner mig själv och vet att annars blir de kvar på sina "tillälliga" platser i hundra år.... Sambon vill bara få bort allt, poff! NU. Hux flux in nånstans ur synhåll, bara. Så jag har slitit på rätt hårt för att kombinera dessa två sätt; rätt OCH snabbt. Puh.

Nä. Nu fixa. Sen kan måndagsångesten slå ut i full blom.

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0