Om att uttala en liten saknad

I morse vaknade Frida efter att ha sovit på pappans sida i dubbelsängen (nåja, jag hade både ben och armar och nån liten kalufs inknölad intill mig under natten). Hon gäspade, sträckte på sig som en katt, gnuggade sig i ögonen och sa sömnigt:

- Mamma, jag saknar pappa. Nu kan han ju inte spela minigolf med mig, och inte göra Hehe (internt skämt dem emellan), och inte brottning, och inte sjunga "Felicia adjö" eller "Brevet från lillan" för mig.
- Jag förstår att du längtar efter honom. Men han kommer ju hem imorgon igen.
- Ja! Då kan vi göra hans godaste mat eller nånting. Vad är hans godaste mat, mamma?
- Jaa... Han gillar ju det mesta. Men kanske soppa är hans favorit.
- Soppa?
- Ja, han gillar soppa.

Tystnad.

- Neeej... Vi får hitta på något annat, mamma.

/Jenny

Kommentarer

Skriv en kommentar eller hälsning här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0