Vanor och ovanor
Jag borstar tänderna på Frida. Så gott det går, vill säga - hon pratar oavbrutet. Babblar och bubblar, skojar och fnissar. Det är mysigt, men klockan är mycket och jag blir samtidigt lite otålig. Jag petar henne på näsan med tandborsten, ler och säger:
- Men FRIDA, var tyst och gapa nu! Jisses, du pratar lika mycket som jag gör. Tjatter hela tiden.
- Ja, och så PRUTTAR vi lika mycket också, mamma!
Haha, jojo. Man är ju liksom glamorös och så...
/Jenny
Kommentarer
Trackback
