Vardagen är inte fy skam den heller, vet ni
Igår var det strååålande väder. Sol, blå himmel med små vita tussmoln och en stolt och glad skolflicka.
Vi var en ganska trött familj som rasslade oss upp där på morgonkviten. Både jag och pappan hade svårt att komma till ro. Det var nog lite pirrigt med skolstarten för oss med, vi hade båda en ovanligt stark känsla i bröstet av att livet är förgängligt och tiden går fort. Frida vaknade mitt i natten och kom in till oss, men kunde inte somna om direkt. Småstök, helt enkelt. Många vakna timmar, ganska få sovandes. Gäääsp.
Men vi kom upp, vi kom i tid, och allt kändes bra. Vi klämde två timmars inskolning, sedan grät Frida bedrövat när vi skulle hem. Hon hade ju längtat så efter allt det nya och efter kompisarna - var det REDAN slut?! Hon ville bara stanna, just då. Bra tecken!
På uteleken stötte hon knäet, och jag såg henne halta lite på väg åt vårt håll. På vägen stod hennes ena lärare. Då stannade hon, vinkade till honom och gick istället dit och visade upp sitt onda knä innan hon skuttade tillbaka till klätterställningen. Det värmde gott i mammahjärtat, att hon var trygg nog för att vända sig till honom när vi till och med fanns på plats.
Efteråt tog jag med fröken ledsen-i-ögat ned på stan för en mysig sushilunch. Vi köpte också en ny skolrygga, nästan lika stor som ungen... Men hon är toknöjd: "- Den är ju asgrym, mamma!" Det blev en Monster High-väska, en av favvomärkena just nu. Ibland måste man få lyxa, allra första skoldagen är en sådan dag.
På eftermidagskvisten hann jag få ligga småsnarkandes i denna position en stund. Ljuuuuvligt sätt att spendera näst sista semesterdagen! Riktigt svettigt faktiskt - sommaren är INTE slut riktigt än! Och så klämde vi en grillmiddag, gött.
Igår kväll var Frida lite ledsen över alla vännerna hon saknar och sina trygga, mysiga förskolefröknar. Hon kände sig lite vilse i allt det nya tror jag, det började sjunka in vad mycket som ändrats. Idag stannade vi till på förskolan på väg hem från skolan och sade hej och kramade om de saknade fröknarna, det tror jag gjorde susen för ikväll var det lugnt.
Idag hann vi ned på stan medan fröken fräken provade att vara själv på skolan ett par timmar. Jag införskaffade en pärm som de ska ha i skolan, och lite nya kläder till Frida. En smula stortjejskläder-stuk märkte jag att jag valde på vissa plagg plötsligt, och ny längre längd på byxbenen. Stortjejen! Sedan tankade jag och Frida ut den sista semesterenergin på badhuset tillsammans med kompisen S (och hennes pappa och goa´ lillasyster). Jättemysig eftermiddag med mycket skratt och bus!
Imorgon är det dags att jobba och dra igång den blå vardagen för mig igen. Det blir nog bra det med. Att ha en vardag, en lunk, det är något fint - livet består dessutom av betydligt fler vardagar än semesterdagar! Det finns många ljusglimtar i vardagen om man bara vill. Hitta ljuset, lyft dagarna, välj nåt kul utöver alla måsten och borden.
Än så länge har jag dock ledighetslockelsen så stark i mig, så att det känns lite motigt med jobb imorgon. Att komma tillbaka så här sent vet jag av erfarenhet innebär en rejäl kickstart, eftersom kollegorna hunnit få upp farten och vår allra mest hektiska jobbtid på hela året redan börjat dra igång.
Så håll i hatten, nu är det bara att hänga med!
/Jenny
Kommentarer
Trackback
